Vi är verkligen i ljusets månad. Trots att mörkret samlas runt oss kan vi ju inte säga något annat än att vårt fokus är inriktat på ljus. Det är nu vi ser fladdrande lågor, ljusstakar och stjärnor sprida sitt ljus som mest. Min tanke om ljuset dök upp när jag plötsligt blev varse en gammal kvinna i dörröppningen mellan hall och vardagsrum. Hon stod där en aning krum och plirig med ett ljus i handen.

Det enda ljus som hörs är knastrat från stearinet och jag slås plötsligt av insikten om att vi verkligen behöver mörkret för att kunna se ljuset klart. Eller snarare att sinnet ska bli fokuserat på ljuset. Så är det alltså, i den mörkaste månaden vi har här i norr då är vi fokuserade på ljuset. Den gamla plirar förtjust medan hon går förbi mig och slår sig ner i fåtöljen.

Som ett litet barn följer jag henne och slår mig ner vid hennes fötter. Jag är beredd på att lyssna för jag vet att hon kommer att berätta. Jag känner hennes hand vila på mitt huvud och jag är trygg. Hon berättar för mig att det är i det djupaste mörkret som vi skapar vårt ljus. Det är när vi är omgiven av det nattsvarta sammetslena som vi blir till. Vi använder oss först av det som inte ser, det som inte behöver ljus för att komma framåt. Våra instinkter, vår förmåga att kommunicera och vår förmåga att känna är det som landar inom oss innan vi ser. Det är först när vi använder oss av det sinnet som har med seendet att göra som vi behöver ljus.
Hon berättar om den tid som förändrade vårt sätt att förhålla oss till mörker och ljus, om den tid som skapade rädslor och värderingar. Hon berättade om de gamla Gudarna och Gudinnorna och hur traditioner och värderingar har skapat vårt eget förhållningssätt.

Hon berättar för mig att det finns lika mycket sanning som det finns lögn i den värld vi lever i nu och det är upp till mig själv vad jag väljer. Min förvåning över det den gamla precis sa fick mig att bli mer medveten om här och nu och jag började mer aktivt fundera över vad hon menade med sanning och lögn. Jag släppte taget igen om mina tanker och lät den gamla fortsätta berätta.

-Vi har svårt för att se igenom den vardag vi lever i. Vi har svårt för att vända vårt perspektiv. Vi har ärvt våra värderingar om vad ljus och mörker står för och dessa symboler är förankrade inom oss. Hittar vi inte andra sätt att förhålla oss kommer det alltid att vara sanning att mörkret är ont och ljuset är gott. Hittar vi inte andra sätt att förhålla oss kommer jag alltid att vara förknippat med rädslor och för det vi inte vill se. Som kvinna, som gammal, som vis och som förvaltare av liv och död är jag en skrämmande mörk figur. Som den praktiska, kännande, trevande, omhändertagande är jag den mörka sidan. Jag är kvinnan som inte vill se hur saker ser ut för jag är den som vet att det finns något bakom. Något som inte enkelt att lägga på bordet och inte så enkelt att namnge.

Hon rör sig hastigt och blåser ut ljuset. Rörelsen gör att jag rycker till och när jag nu ser mig omkring sitter jag helt i mörkret. Det är bara jag i rummet och jag sätter mig lite och funderar över vad den gamla sagt.

Det var ju inga direkta nyheter för mig och mitt intresse är ju redan riktat mot kvinnans historia men jag kan inte påstå att jag tänkt på att vi just nu har mer fokus på ljuset än på mörkret. Mörkret i sig är ju kanske orsaken till att ljuset blir så viktigt för oss.
Just nu i december kan man ju också säga att en av de allra viktigaste symbolerna för oss har varit och är fortfarande för en del, att Jesus föds. I december månad har vi en ankomst att se fram emot. Och Jesus är ju verkligen en symbol för ljus, på samma sätt som många andra helgon och Gudar haft ljuset som främsta symbol. En symbol för att vara upplyst och en symbol för kunskap och vishet. Ljuset som många gånger har solen som symbol. Letar man i historien hittar man vanligast män som förknippas med solen. Här i norden har vi eller hade kanske är mer rätt att säga, Gudinnan Sol som körde sin vagn över himlavalvet. Sol kallades också Sunna och man menar att söndagen är döpt efter henne. Men att solen, ljuset skulle bära en kvinna som symbol är alltså ganska ovanligt.

Vi tänder våra adventsljusstakar och den första advent är som sagt idag. Det här är en sed som ska komma från Tyskland men själva advent verkar ha funnits långt innan vi kom på tanken att fira jul här i norr. I Tyskland hade man en sed där man varje söndag tände sju ljus, ett ljus för varje vardag, och dessa satte man i en adventsgran. Den sista söndagen i advent så hade man alltså en gran där det fanns 28 tända ljus i. Så småningom byttes denna gran ut mot vår julgran och man började i samma veva med att enbart använda ett ljus varje advent.

Att man tände 7 ljus hade sitt ursprung i den sjuarmade ljusstaken, Menorah, som kommer ifrån bibeln. Sju symboliserar också den heliga Anden och de sju nådegåvorna, sju skapelsedagar, Guds tal etc.

I dag befinner sig månen i kräftans tecken, månen är i avtagande och vi har precis anlänt till den fas då vi gärna vill dela med oss av det vi har upplevt. Kanske skulle man kunna säga att det är predikarens tid. Att visa upp, vara stolt och inspirera andra är en drift som många kan uppleva tror jag.
Med tanke på att vi är i kräftans tecken kanske det är läge för den där familjemysiga dagen, en stund där vi kan samlas och njuta av det mörker som gör att vi uppskattar de fladdrande lågorna. Varför inte en stund då vi delar berättelser med varandra?

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman