Söndag 2:dra Advent och månen är avtagande.

Jag kommer återigen i kontakt med vägen. Den gamla besökte mig den här gången i min dröm.

Jag stod på min stig och försökte se vilka steg jag nu skulle ta. Framför mig fanns en vägg av stora uthuggna stenar. Ingen direkt ingång visade sig och jag funderade på om jag skulle kunna lämna stigen jag stod på för att se om det fanns någon annan väg förbi denna vägg som var framför mig. Jag hörde en röst bredvid mig – Stenen är en del av den du är. Du behöver prata med den på rätt språk.
Hon stod helt stilla bredvid mig och tittade, precis som jag, rakt fram på denna vägg. Jag förstod inte hur jag skulle kunna hitta ett språk att prata med stenen och jag förstod inte heller varför jag inte bara kunde gå och leta efter ingången någon annanstans.
Medan jag stod där började jag känna som jag alltid gör när jag är i närheten av gamla byggnader och ruiner, jag får ett behov av att röra vid dem och att känna in all den tid som de stått här och upplevt både glädje och sorg.
– Du ser hörde jag den gamla säga, du bär på språket inom dig. Jag tittade till och såg hur stigen nu ledde in i vad som såg ut som en labyrint. Stenen framför mig stod nu lite åt sidan och jag kunde se hur stigen sträckte sig framåt för att vika av lite längre bort.

Hon sträckte ut handen mot mig och räckte mig ett rött snöre. I det ögonblicket vaknade jag av att klockan ringde.

Så symboliskt var min första tanke, nästan skrattretande symboliskt. Ariadnes röda tråd och en labyrint. Labyrinten som har funnits med oss under tusentals år. Labyrinter som vi har funnit här i norden såväl som i övriga Europa. Tolkningar över vad de kan betyda är många och inte kan man vara säker på att man förstått dem rätt. I flera traditioner har det kommit att handla om livet, döden och återfödelsen. Om den pilgrimsresa vi alla gör under vårt liv här på jorden. I andra traditioner handlar det om att vi hittar det goda, frälsningen. Vi har också labyrinten där Ariadne, Labyrintens Gudinna härskade över. Ariadne är en Gudinna som har många namn, många arketyper är förknippade till henne och börjar man forska i denna mytomspunna kvinna upptäcker man hur komplex hennes symbolik är.

Med månen i avtagande under den här fasen är det verkligen en passande dröm. Att rikta fokus mer och mer på det egna jaget. Att förstå sig själv och sina handlingar mer och mer, att balansera. Varje dag går vi i vår labyrint. Ibland har vi hjälp och ibland tror vi att vi gått vilse. Små passager kan ge vila och en stund för reflektion och andra passager visar sig enbart vara återvändsgränder. Ibland kan vi nog känna att vi verkligen har fått hjälp av Ariadnes röda tråd. Det är vid de tillfällena som vi upplever att sak efter sak bara hamnar på plats, den ena saken efter den andra gör att vi närmar oss det som är vårt mål och det som ger oss en mening.

Den här söndagen befinner jag mig på Hillesgården nere i Skåne och jag ska ta tillfället i akt att vandra i deras vackra sinnesropark. Jag ska göra vandringen som i en labyrint och vandra med närvaron riktad till mig själv.

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman