Jag är fortfarande kvar i labyrinten och håller hårt i mitt röda snöre. Jag tittar på det där röda snöret och känner att det verkligen är gott att kunna ha något/någon som stöder på vägen.
Och vi kan ju verkligen behöva befinna oss i ett sammanhang när vi vandrar in i oss själva. Det är inte alltid lätt att se med klara ögon vad man själv behöver plocka fram och undersöka lite närmare. Nu när mörkermånen närmar sig behöver vi visserligen dra oss tillbaka men det innebär inte att vi behöver isolera oss från de som kan vara till hjälp. Förr var det betydligt vanligare att man samlades i grupp och hjälpte varandra och inom vissa traditioner var det vanligt att man som kvinna drog sig tillbaka för att vara tillsammans med andra kvinnor under denna fas då det också var vanligt att man menstruerade.
Den röda tråden kan vara din bästa vän, en terapeut, en grupp eller precis det som du behöver för att känna dig säker på att ge dig in i dig själv.
Själv håller jag snöret i min vänstra hand och låter det falla till falla till marken efter mig. Jag funderar på myten om Ariadne och tänker att den verkligen är komplex. Enligt vissa ska hennes namn betyda “den mest heliga”. Jag vet att jag behöver vandra in till mitten av min egen personliga labyrint men det skadar absolut inte att veta att jag har stöd och hjälp, vilket tråden kan vara en symbol för. Jag ser där jag vandrar ingångar till återvändsgränder där jag vet att jag en gång varit. Jag ser bänkar där jag en gång vilat mig på. Jag börjar fundera på vad som kommer att möta mig i mitten. I hjärtat av labyrinten.
Jag snubblar till och kommer snabbt tillbaka till tankar som är mer närvarande i nuet än i de funderingar som ligger i det som väntar. Jag tänker att jag och andra som väljer att gå in i sina egna labyrinter är lite mindre förberedda än vad Theseus var som visste att han var på väg att möta Minotaurus. Oftast så har vi en aning om vilka skuggfigurer och/eller bestar vi ska möta men vi har ju inte direkt konfronterat dem. Minotaur i myten om Ariadne, var en mörk och bestialisk best som var till hälften tjur och till hälften man. Han var avkomman till Ariadnes mor och den vita tjur som hon förälskade sig i.
Myten handlar om att Kung Minos på Kreta och drottning Pasifaë fick en vacker tjur i gåva av Poseidon som de lovade att offra. Då tjuren var magnifik offrade Kung Minos istället en annan tjur vilket fick Poseidon att bli väldigt arg. Som straff blev Drottningen förälskad i den vita tjuren och som ett resultat av detta kom Minotaurus. Han matades med ynglingar och unga flickor från Aten och han var fast i labyrintens centrum. Denna labyrint var fullständigt omöjligt att komma utifrån om man inte som Theseus fick hjälp.
Enligt myten var det Ariadne som ledde in de unga in i labyrinten vilket kanske inte riktigt rimmar med vårt sätt att se på någon som har ett namn som “den heligaste”. Många menar också att Ariadne var en Orm Gudinna, en gudinna som ledde in de jungfruliga sköna in i labyrinten med en sensuell dans. Definitivt en kvinna som hade många sidor alltså.
Ariadne förälskade sig i Theseus vilket ska vara förklaringen till att hon hjälpte honom. Han dödade Minotaurus och Ariadne sa till honom att offra honom till sjöss. Ariadne övergav sin familj och följde Theseus, han övergav henne ganska skamligt på ön Naxos.
Ariadnes myt har många olika avslut vilket gör arketypen ännu mer komplex och intressant men en av de vanligaste är att Guden Dionysus hittade henne på ön och förälskade sig i henne. De gifte sig och det sägs att Guden Dionysus är den enda Gud som var trogen sin fru.
Så mycket vi kan hitta i den här myten och när jag kikar på vilket tecken månen tar sig igenom ler jag när jag upptäcker att det är Skorpionen. Det känns att det går på djupet och att det kan stinga till då och då. Här finns kärlek, lycka, skuggor, övergivenhet, sorg och lust i en salig blandning.
Jag kommer att tänka på vad den gamla en gång visat mig, familjehemligheterna. Och visst hittar man även Ariadne där, som dottern som matade det hemska som befinner sig i skrymslen och vrån. Det som inte får synas utåt.
Innan jag lämnar berättelsen funderar jag på allt det som labyrinten kan säga dig och jag undrar om dess hemligheter kommer att avslöja sig. Här finns skuggorna, kreativiteten och själva livet gömt.
Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman