Häromdagen pratade jag med en väninna och hon nämnde i ett sammanhang att pilgrimens ledord är så fina. Jag trodde inte att jag visste vilka dessa ord var men när jag så småningom letade fram dem insåg jag att flera av dessa använder jag i ett speciellt sammanhang. Jag upptäckte också att dessa ord inte på något sätt är statiska utan det finns varianter av dem och en del av dessa fastnade i mitt sinne.
I samband med att jag funderade över vad jag skulle köpa till julklappsleken vi brukar ha på julafton kom jag att tänka på dem igen.

Ett av orden var rastplats.
Jag tänker att julafton blir som en rastplats. En stund, ett ögonblick för att hämta andan. Jag tänker också på julafton som ett delmål och inte som om jag hade kommit fram.
Jag vet att alla de förberedelser vi gör och att hela december månad egentligen riktar in sig på julafton och att det därför är lätt att uppleva dagen som ett mål men jag har hört så många som suckat djupt när dagen är där och att de blir alldeles tomma.

Att se julafton som en rastplats, ett stopp på vägen gör både vägen dit och själva dagen så mycket enklare att njuta av tycker jag. Jag kan se mig omkring och njuta av omgivningen som består av en pyntad gran med dess underbara doft, mina ögon sveper över tända ljus och välfyllda fruktfat och inom mig glittrar jag ikapp med juldekorationerna.
Vi behöver rastplatser och framförallt behöver själva inse att vi behöver rastplatser. Och med det menar jag en stund på rätt ställe gör att både kropp och sinne kan hämta ny kraft inför den fortsatta resan. Det gör också att om vi ska kunna ta till oss julafton som den rastplats den kan vara behöver vi också välja vår omgivning så att den uppfyller detta. Jag är säker på att du precis som jag har åkt förbi flera rastplatser på vägen även om du behövt vila nu. Åkt förbi för att de inte uppfyllt din känsla av att där kan du stanna en stund.

Vi kan skapa oss både en inre rastplats och en yttre sådan. En inre om det nu är så att du inte kan eller klarar av att vara på en plats där du egentligen borde vara en sådan dag som julafton. Kanske är det något eller någon som stör din utsikt. Detta kan du förändra för dig själv precis på samma sätt som att du ställer dig på en plats där det som stör dig inte finns i ditt blickfång på rastplatsen. Du kan helt enkelt ta till ett annat perspektiv och låta din inre riktning föra dig till upplevelser där du både ser och känner ro.

Det andra ordet var måltid.
En måltid som symboliskt för mig blir att inta näring både andligt och fysiskt. Att stanna till och ta in allt det som jag har skapat inför den här dagen. Min intention inför julafton har ju fått mig att utföra och känna vissa saker och på julafton kan jag se vilken näring det gav. Skratten då vi både förlorar och vinner i julklappsleken. Ömheten och kärleken jag känner inför hela min familj. Den näring jag får när jag ser mina barn och deras respektive och barnbarn, alla samlade på en plats är otrolig.

Den fysiska näring jag får av maten men också rörelsen, allt blir till ett flöde där jag tar in allt det jag behöver. Jag fyller på luckor som behöver fyllas. Jag både fyller på och tömmer ut och tar helt enkelt emot en livsnödvändig näring.

Att dela och att inta en härlig måltid på en rastplats ger mig helt enkelt det jag behöver för att kunna fortsätta min färd. En andningspaus och ett helande.

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman