Vad passar bättre än att titta in i en Julsaga av Charles Dickens så här runt jul? Även om denna historia handlar om julen tycker jag att den passar när som helst när man tittar på den symbolik som finns i berättelsen. Kanske är det också så att det är just symboliken som har gjort att den är så populär?
I berättelsen finns naturligtvis det som är uppenbart, det giriga och missunnsamma pengahungriga samhället mot det fattiga på gränsen till armod men ändå hoppfulla människorna men det finns också så mycket mer att se. Symbolik som vi kanske inte ser så uppenbart framför oss men som ändå ger ett budskap till oss på ett omedvetet sätt.
Själv blir jag sådär barnsligt förtjust i dörrknappen som förvandlas till Scrooges numera döda kompanjon Marley. Att på ett sådant härligt sätt visa att här kommer nu något alldeles speciellt att knacka på. Något från förr, något som vi trodde var dött och begravet knackar på din dörr. Marley är också en väldigt tydlig symbol för hur ensam Scrooges är. Inledningen till berättelsen ger oss ingen möjlighet att komma ifrån just den där iskalla ensamheten. Marley var Scrooges kompanjon, enda vän och ja egentligen en sorts familj för honom även om Scrooges inte var utan släkt.
Scrooges brorsons gemytliga tonfall när han kommer in i Scrooges kontor gör att vi verkligen inser hur kall och ensam Scrooge har valt att vara, hans självvalda isolering skapar en kyla runt honom så stor att folk som möter honom på gatan går omvägar runt honom.
Vi märker också hur ensligt och kyligt det är i Scrooges sinne när vi tillsammans får komma in i Scrooges stora hus.Där är lika kallt och mörkt som det var på hans kontor. Många rum står tomma och det ekar kusligt mellan väggarna även om detta inte skrämmer Scrooge själv. Redan från start blir det tydligt hur tomt, girigt, kallt och missunsammt liv Scrooge lever och också hur det speglar Scrooges inre.
Så småningom kommer ju också hans kompanjon som spöke för att varna honom om han fortsätter leva på den väg som han vandrar just nu så kommer han att få samma öde som han själv (Marleys) om inte värre.
Att han kommer som spöke och Scrooges reaktion på detta är ju spännande naturligtvis men det är också intressant och tankeväckande tycker jag att Marley kommer med rasslande kedjor. Inte vilka
kedjor som helst heller. Det var kedjor som bestod av räkenskapsböcker, nycklar, tunga plånböcker, kassaskåp med mera.
“Du är kedjad säger Scrooge darrande. Tala om för mig varför?”
“Jag bär de kedjor jag skapade i livet svarar Spöket. Jag gjorde den länk per länk. Jag skapade den av min egen fria vilja och av min egen fria vilja bar jag den. Är det mönstret främmande för dig? “
Den kedja som han var fjättrad vid var alltså en kedja han skapat själv och den bestod av allt det som var viktigast för honom i livet, pengar, ränta och vinst. Så det som höll fast honom i livet håller också fast honom nu. En kedja han skapat själv och som man inte kan säga är tilldömt honom från någon form av högre makt precis.
Jag funderar över om det nu i mellandagarna innan nyår då det är så vanligt att vi funderar över det vi lämnar och det vi önskar för det nya, om det nu kunde vara en bra idé att titta efter om vi själv har några kedjor som börjar hänga efter oss som en svans? Vad är det vi smider på och som en dag kan fjättra oss?
Och hur är det med vårt hus? Ekar det tomt och kallt för att vi inte anser oss ha tid eller råd med att sprida lite värme? Inte ens till oss själva? Tackar vi nej gång efter annan på grund av bitterhet eller misstänksamhet till de som vill visa oss värme och omtänksamhet?
Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman