Author Archives: malou

Papegojan

20-pretty_parrot_splash-1024x640

Papegojan

Papegojan dök upp för att jag satte mig och skrev om halvmånen där papegojan var inblandad som Sabian symbol. Jag började fundera över vad en papegoja egentligen symboliserade och hur man kunde tänka om den skulle dyka upp i drömmar, meditationer eller andra sammanhang.

Det första som slog mig var att det kanske inte är så vanligt att papegojan dyker upp i vårt undermedvetna här i våra breddgrader. Det är ju inte den vanligaste fågeln som finns här precis och finns den här så är den importerad och används förmodligen som sällskapsdjur.

Jag ställde en fråga i en grupp som är bildad på facebook. En grupp där man mer kanske kan känna att man mer kan uttrycka sig öppet än vad man kan göra på min vanliga Månmagi sida. Gruppen är hemlig vilket betyder att det enbart är de medlemmar som är där som kan se inläggen.

Frågan var hur de funderade runt papegojan, vilka tankar och känslor de fick. Några svar kom in och här är de:

Papegojan är en fågel som härmar!

Att papegojan härmar är kanske en av de vanligaste orsakerna till att det är många som köper den. Den har förmågan att kunna upprepa vad man säger helt enkelt. Och visst tror jag att detta kan vara en av orsakerna till att den skulle kunna dyka upp i en dröm eller dylikt.

Kanske är det så att man själv har upprepat vad någon annan har sagt och det dåliga samvetet gör sig påmint under nattens timmar. Kanske borde vi inte ha gjort det. Det kan ju också betyda att vi behöver upprepa något som vi har hört. Det kan helt enkelt vara en påminnelse om detta.
Att man inte tänker själv…skulle inte det kunna vara en förklaring till att papegojan dyker upp? Man bara upprepar vad någon annan sagt helt enkelt och låter inte de egna idéerna och funderingar komma fram.

Kan det vara ett tecken, en signal till dig själv att du speglar andra och inte riktigt är dig själv? Att du upprepar gamla mönster och inte tar nya steg i livet?

Långväga resor, om det vore en person, en intelligent person, som skulle kunna vara något tjattrigt, men kunde också vara en föreläsare.

Ja, papegojan kommer ju som sagt inte direkt härifrån utan det krävs en ganska lång resa för att närma sig deras naturliga bomarker. Så visst för många skulle det kanske kunna vara ett tips om att det är dags att bege sig lite längre bort än till grannen. Vi vill ju gärna förknippa fåglar som pratar med intelligenta fåglar så varför inte förknippa detta med personer också, något tjattrigt och varför inte med föreläsare som sannerligen också kan vara tjattriga. Jag tror att om jag själv skulle drömma om en papegoja i en speciell miljö skulle jag kanske kunna tolka det åt det håller.
Tänker då på att jag ibland tycker att jag upprepar samma sak om och om igen.

När jag nu tänker på det när jag skriver ner det så skulle det kunna vara att man kanske borde fundera på om livet har hamnat i ett ständigt upprepande. Att man borde fundera på om det är så att man hela tiden upprepar samma sak och inte kommer med något nytt.

Exotisk fågel. Vi har dem ju inte här naturligt.en tänker jag att den även kan vara lite fåfäng med sina starka färger! Färgstark! En fågel som visar oss livets alla färgstarka sidor. Och dessutom hur vackert livet kan vara. Man blir ju bara så glad av denna färgprakt. Den inspirerar. Vacker , spännande , överraskande.

En vinkling skulle kunna vara just det ovan. Att den är färgstark och exotisk. Det kan vara ett tecken på att vi behöver plocka in något mer färgstarkt i vårt liv, att även om vi inte tycker att det passar in i vårt vanliga liv så får det exotiska plats i det också. Att öppna våra ögon för annat än det vi brukar omge oss med, att det är det som kan inspirera.

Själv kommer jag att tänka på scenen som vi brukar se på julafton. Kalle Anka är på en fotosafari resa där han försöker att fotografera en papegoja. Dessa färgstarka fåglar är också mästare på att gömma sig i sin naturliga miljö. Enkelt tar de ett steg åt sidan och är gömda i naturens alla naturliga nyanser. Ensamma och i blickfånget har man svårt för att slita ögonen ifrån dem men tillsammans med andra kan de kamouflera sig och göra sig osynliga.

Att vara trogen, en papegoja hittar en partner i sitt liv. Om den dör finner den ingen annan utan lever ensam.Hugin o Munin

Detta ovan var absolut inget som jag visste om. Jag tror att om man har haft en väldigt stark dröm, meditation eller upplevelse där papegojan har flugit in i vårt liv då kan det mycket väl vara så att just den här typen av fakta också dyker upp när vi börjar söka. Det kan kanske vara ett tecken på att man har hittat sin “själspartner” och det kan också betyda att man gör som en papegoja, väljer att leva ensam efter ens partner har lämnat (oavsett orsak). Det kan vara ett synliggörande av det faktumet och också det som gör att man då börjar se sig om efter en annan kärlek.

Jag kommer även att tänka på pirater.

I filmer och i serier förr i tiden brukade det ofta finnas en papegoja som satt på axeln på piratkapten. En papegoja som upprepade allt vad han sa men också en papegoja som flög runt bland besättningen eller till fästningar och dylikt och sedan kunde upprepa det för sin kapten. En liten tjuvlyssnare alltså.
Precis som korparna Hugin och Munin var för Oden.
I många filmer genom åren har papegojan just fått tagit den rollen som “avslöjare”. I James Bond filmen “For your eyes only” till exempel.

Kanske det kan vara ett tecken på att det är dags att lyssna på vad andra har att säga för att få in ny information. Kanske det innebär att du själv inte behöver vara närvarande utan kan ta in information på avstånd, som genom att lyssna på inspelningar, se på ett program eller något annat.

Papegojan har ju som sagt lätt för att lära ett annat språk än det som är naturligast för honom, kanske är det dags för dig också om papegojan dyker upp i ditt liv?

Jag tänker också att även om vi inte direkt kan se papegojor i burar jämt och ständigt så har de ju en.

Om inte en liten bur så en stor bur såsom en stor lägenhet eller hus. På något sätt är de fast i en miljö som inte är naturlig för dem. Kan det då vara så att detta är en signal att du inte befinner dig i en miljö där du bör vara? Att du som är så färgstark och exotisk helt enkelt hör hemma någon annanstans och denna symbol är ett uttryck för din instängdhet?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Kreativitet och vila

Kreativitet1 alvaro tapia hidalgoNär brukar du känna dig som mest kreativ?

Är du en kreativ morgonmänniska, middag, kväll eller mitt-i-natten kreativ?

Nu säger forskning att den biologiska rytmen och vilken typ av kreativitet som du söker hör ihop med när du är som mest kreativ.

Vad man hittills har sett i de här undersökningarna är att om du är en morgonmänniska, då menat som piggast och klarast i sinnet, då har du bäst möjlighet att få tillgång till en kreativitet som ligger utanför boxen på kvällen. Och vise versa alltså, kvällspersoner får det på morgonen.

Vad man menar är att vi tänker utanför ramarna när vi är lite dåsiga och inte så fokuserade.

Kanske man kan ha den här tanken med sig när man planerar sina dagar. Gör det som kräver ditt fokus och analytiska sinne när du är som piggast och vänta med alla vi-ska-hitta-på-nya-idéer-möten tills du är lite suddig! :)

Det här sättet att tänka brukar jag ha med mig när jag planerar mina dagar. Jag vet att det inte är någon idé att planera in promenader, jogging eller liknande på morgonen. Jag får bara dåligt samvete eftersom jag aldrig kommer iväg på detta. Morgonen är inte min tid att bege mig ut på.

På det här sättet brukar jag då planera all min tid, dygnet, veckan och månaderna/årstiderna.

Vi får inte heller glömma bort att forskningen talar om för oss att det är viktigt att vi då och då har tystnad runt oss för att idéer ska få plats.

“I en studie från 2013, som publicerades i tidskriften ”Brain, structure and function”, undersökte forskare hur olika typer av ljud och tystnad påverkade möss hjärnor, skriver Nautilus. Resultatet visade att när mössen vistades i en omgivning som var helt tyst två timmar per dag utvecklade de nya hjärnceller i hippocampus, det område i hjärnan som associeras med minnen, känslor och inlärning.

– Vi såg att tystnad verkligen hjälper de nya cellerna att bli till nervceller och integreras i systemet, säger forskaren Imke Kirste enligt Nautilus.

Vi vet också att hjärnan även arbetar när den är i ”viloläge”, som när vi sover. Då hanterar den intryck och information. När vi inte distraheras av ljud eller är upptagna med någon särskild uppgift får hjärnan tid att i tystnad bearbeta saker, skriver Lifehack. Både interna och externa intryck – och hitta balans.

Tystnad däremot, det verkar ha motsatt effekt på hjärnan. Tystnad gör att kroppen och hjärnan gör sig av med spänningar. Tystnad i ett par minuter är till och med mer avslappnande för hjärnan än ”avslappnande” musik. Tystnad förändrar blodtrycket och blodcirkulationen i hjärnan, enligt en studie publicerad i Heart enligt Lifehack.”

“” utdrag från newsner.com

Fokus på rätt saker vid rätt tid.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Alvaro Tapia Hildago, utdrag te more...

Nymåne i Lejonet

Nymåne i Lejonets tecken

Nymånedags även om du inte ser den. Fortfarande är den dold för ögat men visst kan du ana den. Och ana är just vad vi ofta gör nu. Det föds något inom oss. Något som är resultat från det som varit. Kanske är det helt nytt eller så är det fortsättning med en annorlunda vinkling. Eller så är det nästa steg i det som är påbörjat. Varianterna är många.

Månen är i Lejonets tecken och det sägs att där Lejonet hamnar i ditt horoskop, alltså vilket hus det landar i, ja detta är det hus du bör lära dig att arbeta med. När du kan hantera det som huset står för, ja då hjälper det till så att du känner dig levande och lekfull. Själv har jag Lejonet i mitt elfte hus, vilket innebär vänner, grupper, hopp o drömmar bland annat. Vilket passar mig alldeles utmärkt eftersom jag älskar att arbeta med grupper och att vara i grupper. Jag har inte så ofta individuella sessioner utan mer grupper som jag absolut känner mig levande i.

Sabian symbol för den här nymånen är:

Children on a Swing in the Safety of a Huge Oak Tree

swing_tree

Denna gång händer det mycket inom mig när jag sätter mig o låter känslorna ta form inom mig. För månen handlar ju väldigt mycket om känslor och när vi nu är i den mörkaste fasen så är det djupt inom oss som också saker får en möjlighet att hamna i “ljuset” så att säga.

Barn, dessa barn som i sin omedelbarhet svingar sig orädda ut. Lekfullt kastar de sig högt upp i skyn och har en full tillit till att grenen håller och trädet skyddar dem. Många gånger som Lejon också gör. Självklart tar de plats och förväntar sig inget annat än att omgivningen håller dem och skyddar dem och beundrar dem. -Titta på mig, titta på mig! ropar barnet stolt och Lejonet gör detsamma och puffar medvetet på sin praktfulla hårman.

Jag tänker att en sak som den här nymånen kan visa oss, eller låta oss börja ana i alla fall, är att vi har behov av att släppa loss vårt behov av att både bli beskyddade och att i detta beskydd låta barnets mod och lekfullhet få blomma ut. Vi behöver vara i kontakt med detta och vi behöver låta det bli medvetet inom oss. Vi behöver även bli medvetna om att vi inte kan bli beroende av att andra beskyddar oss. Som alltid är det balans som gäller.

Vi behöver också bli medvetna om att barnets självklarhet har en plats inom oss även om vi nu är vuxna. Det är okey för oss att ta plats, att skratta, gunga och till och med sjunga medan vi gör det.

När jag tänker vidare hamnar jag även hos Lejonets rytande. Och när jag ser mig omkring är det nog inte utan att jag tycker att rytande behövs. Ilska behövs och kanske behöver vi även där låta barnets självklarhet ta plats. En ilska som får lov att visas och uttryckas. Jag tänker att när jag idag ser hur det ser ut runt om i världen och även här i Sverige så behövs det lite ilska. Det finns fler som behöver uppleva skyddet som den gamla eken kan ge åt gungande barn.

Lejonet kan prata till oss genom att motivera oss till att stå upp för vår rätt, för alla människors rätt. Lejonet må vara en aning narcissistisk och på så sätt gärna speglar sig själv men lejonet kan också lära oss att visa vad vi känner och stå upp för det.

Den här måncykeln kan prata till oss på ett sätt som gör att vi kan börja fundera över det där med mod. För det är dags att börja visa det. Det egna modet. Vad du och jag står för. Ryter du till där du ska ryta eller ligger du lojt still?

Andra tankar som är värda att ta till sig nu är om du känner dig trygg, vilka säkerhetsnät har du runt dig? Finns det en gren som du kan hänga din gunga i? Vem eller vad är ditt ek träd?

Skördefest

Vi går in i den sista månfasen och jag tycker att Sabian symbol för just denna tidpunkt passar bra. Månen befinner sig i tvillingarnas tecken och Sabian säger: Skördefest

Dancing couples in a harvest festival

Skördefest 1Min första känsla landar i upplevelsen av att låta känslan få uttryck i rörelser. Att fira att arbetet är gjort. Att vi har skördat det som är nödvändigt för oss. Vi har arbetat och nu är det dags för att låta en annan njutning komma till uttryck. För det är ju inget som säger att man inte kan njuta av att så, bearbeta och skörda. Men nu är det en annan form av samvaro med oss själva som vill ha uttryck.

Månfasen pratar om att vi får ett behov av att gå in i oss själva, att dra sig tillbaka för att låta måncykeln landa inom oss. När den landar inom oss kan vi samtidigt få uppleva en tacksamhetskänsla för det som varit och en sorg för det vi behöver lämna. Vi kan få en idé om vad vi nu behöver göra framåt men ännu är det inte dags att låta den komma till uttryck.

Många gånger låter vi denna fas prata till oss i ensamhet men det finns även stunder då den kan få uttryck i samvaro med andra. I andra kulturer och även hos oss förr kunde man samlas för att dela med sig av det man upplever under just den här fasen. Det var den vanligaste fasen då kvinnorna menstruerade och de drog sig tillbaka för att vara ensamma i grupp. De delade, blev undervisade, och fick förståelse, tröst, uppmuntran och kärlek av varandra.

Även i en skördefestival som denna grad i tvillingarna pratar om, så delar man med varandra. Man ser varandra och uppskattar sitt eget och andras arbete. Man firar att arbetet är gjort och man gör det tillsammans.

Detta ger även ett uttryck för något som upprepas, en tidpunkt som är viktig, en ceremoni. Förberedelsen för denna punkt är många gånger det som är mest givande. Vi lär oss under tiden. Själva uttrycket, dansen, födseln eller vad det nu kan vara, blir som en enda stor utandning. Vi släpper taget och kanske till och med rusar runt i glädjefull yra. Vi har även de två sidorna här, mentalt och känslomässigt. Så den här symbolen och den här fasen handlar om mycket om vi ger oss tid att gå in i den och att ge uttryck för den.

Dansande par handlar den om också. Något som pekar mot att följa en rytm och inte bara den enas rytm utan kunskapen om att följa någon annans också. Att glädjas tillsammans med någon annan. Att vara lyhörd för någon annan.

Vilka tankar får du den här månfasen?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Charlotte Joan Sternberg

Val…att bli medveten om valen.

“Jag har känslan i min kropp. Den där tyngden av moder jord finns där. Jag upplever den men jag kan inte ta tag i den. Den försvinner ur mina fingrar även om den vibrerar i mig. Jag känner ju att jag har tyngden, jag har kunskapen och förmågan. Vad är det som fattas för mig?

Skönhet kommer till mig. Jag ser en bild av mig själv, lite längre och definitivt mycket smärtare än vad jag är idag. Plufsig, och inte alltför nöjd med mitt utseende.

Ah, där har vi det. I samma ögonblick känner jag att hon är där. Jag vänder mig om och har henne precis framför mina ögon. Hennes ögon är varma men ändå obevekliga. Underligt. Jag är trygg men ändå rädd. Min blick bryts av att jag hör fnitter bakom henne, två kvinnor står där och fnittrar tillsammans. I samma dräkt, kåpliknande som hennes men ändå är det något som är lite annorlunda. Vad kan jag inte sätta fingret på ännu. De fnittrar och tisslar med varandra och även om jag inte borde kunna höra vad de viskar till varandra så gör jag det. Hm..inte vacker nog..inte lång nog..inte smal nog..Vilka krav minsann. Det är till att vara märkvärdig. Fnittrandet når fram och in i mig.”

vädurenDet som har varit det har också varit. Men frågan är om vi alltid tar val som är bra för oss i varje givet ögonblick. Min dåtid kan jag inte göra något åt. Jag kan inte styra de  händelser som har skett men jag kan styra min upplevelse av dem. Jag kan här och nu förändra min känsla av min dåtid och på så sätt förändra mitt nuet. Och det är här, i mitt nuet som jag enbart har en möjlighet att förändra min framtid.

Mitt val där och då är oåterkalleligt och när jag inser det kan jag ta ansvar för det valet. Jag kan se att jag en gång valde att ge mig själv en upplevelse som jag trodde var ett måste för att kunna bli accepterad. Det var jag som där och då var mer på utsidan än på insidan, något som jag upplever är det mest vanliga att vi fortfarande är. Idag behöver jag leva med konsekvenserna av de val jag tog för fem år sedan, för tio år sedan, ja till och med de val jag tog som väldigt väldigt liten.

Även om det som hänt har hänt och är oåterkalleligt har jag alltid valet att låta händelsen förändra sin karaktär. För händelserna i sig är alltid bara händelser och det är jag som ger dessa både en betydelse och en känsla.

Min tanke för dagen landar i dessa val jag tog en gång för länge sedan och som jag tillåter prägla min vardag. Jag låter den avtagande månens kraft styra tanken och jag fastnar i vädurens signum “Jag Är” och låter detta leda mig vidare.

Hur många av dessa gamla “Jag Är” finns kvar inom mig och pekar ut riktningen för mig?

 

Bock Måne – fullmåne i juli

buck-moon-blueBock Måne – fullmånen i juli

Skälvande sista graderna av Stenbocken ja då inträder fullmånen. Bock månen som är ett av namnen denna fullmåne fått.

Ett skäl till det namnet är för att det är nu som hornen börjar synas, de riktigt tvingar sig fram och vem skulle då inte behöva skrapa huvudet mot alla träd som fanns i närheten. Jag kan inte annat än att börja tänka på hur det ibland kliar i hårbotten vid extra känsliga “hårväxttider” eller när det var hysteriskt irriterande och ibland värk när kroppen ville sträcka upp sig i yngre tider.

Fullmåne dags alltså. Tiden då energier rusar på och det för många inte bara är psykiskt utan också fysiskt påfrestande. Många är de som har svårt för att sova, som rusar omkring som yra hönor och som är allmänt desorienterade och bara måste göra, göra, göra saker. Ibland göra enbart för görandet skull utan rim och reson.
Men så finns det också dem som inte på något sätt blir påverkade och inte har en aning om det är fullmåne eller ej. Vi är ju olika som tur är. Själv känner jag mer av mörkermånen än fullmåne, åtminstone nu för tiden, men det kan säkert ha sina randig och rutiga skäl och ett av dessa är att jag är född precis när mörkermånefasen börjar.

Men nu är det som sagt fullmåne och det som du nu startade upp eller i vissa fall fortsatte med vid nymåne kan nu börja visa sig eller aktiveras.
För att gå tillbaka till symboliken med Bock Månen kommer jag osökt att tänka på att det är nu dags att släppa taget om det som täcker oss för att se det som det har gömt. För bocken är det de vackra hornen som ett tecken på tillväxt o mognad och visst kan man säga att det är lite det som den växtvärk gör för oss också. Och så är det med fullmånen.
Den tid det tagit för oss att komma hit har säkert varit fylld med tillväxtproblem som förmodligen har gjort att det har kliat både här och där.

Det är nu det är dags att visa upp det som har blivit och jag tänker att denna fullmånens Sabian symbol kan vara så nyttig att lära sig något av.

The Mountain Pilgrimage

The Mountain Pilgrimage är en förkortad och kanske också något moderniserad form av Sabian symbol och vad jag förstår är orginaltexten för 27 grader i stenbocken följande;

“PILGRIMS CLIMBING THE STEEP STEPS LEADING TO A MOUNTAIN SHRINE.”

Jag tänker vad kan var bättre nu i stenbockens tecken än att ta in vad det egentligen handlar om att bestiga ett berg. Osökt kommer jag naturligtvis in på det verktyg som jag själv har använt mig av i så många år nu, Bergsmeditationen. En teknik som är utformad av Terry Evans och där jag själv nu är en av kurslärarna i den utbildning som finns för att möjliggöra att det skapas grupper som kan använda sig av tekniken.

När jag tänker på denna symbol med en Pilgrimsfärd på ett berg så tänker jag att här precis som på andra pilgrimsfärder är det oftast en upptrampad stig vi går på. En färd som leder mot ett speciellt mål. Även om det är en stig där många har trampat på, mot ett mål som på många sätt är detsamma, så är det i alla fall en individuell resa för var och en.
Vi kommer alla till ett gemensamt mål på vårt egna individuella sätt.

Pilgrimsresa för mig innebär en resa där jag är aktiv både på ett yttre plan som ett inre. En praktisk såväl som en andlig strävan. En resa där syftet är att nå fram, att hitta det jag söker oavsett vad det nu är jag söker. Och har vi nu nått fram där vi står på toppen av vårt berg den här fullmånen? Tog vi rätt väg den där nymånen då vi startade?

Att göra en pilgrimsresa får samma symbolik för mig här och nu som att påbörja en bergsmeditationsresa. Det blir helt enkelt ett verktyg som kan leda mig till upplysning. Upplysning om mig själv ochBergsmeditation föredrag allt det som jag är. En resa som underlättar det som kan vara så svårt, att släppa taget om det som skyler oss för att få en insikt om vad det är vi döljer. Att nå något högre och för många handlar det väldigt mycket om att hitta meningen med det egna livet.

Visserligen är en pilgrimsresa såväl som en bergsmeditation en resa som många andra har gått. En resa som är guidad. För att få ut det mesta av en sådan här resa behöver vi vara oerhört medvetna om att detta kräver en vakenhet. Visst kan vi vandra på eftersom stigen redan är upptrampad men vill vi verkligen gå alla dessa mil (praktiskt såväl som andligt) för att upptäcka när vi har målet framför att vi inte varit vakna överhuvudtaget? Vill vi inse att vi missat det vackra templet där vi kunnat stanna till och bara andas?

Kanske kan denna fullmånen få dig att tänka till när det gäller din egen pilgrimsresa? Är du medveten om dina steg? Var detta det mål du ville nå och gav det dig det du trodde? Hur känner du dig egentligen, kan du vara ärlig när det gäller det?

Tyckte att den här bilden med kvinnan som i sina horn bär olika symboler för de mål hon vill nå är så talande för den här fullmånen. Vill med detta inlägg lansera månmagigrupp jag skapat med syfte att väcka o dela tankar. I den gruppen lägger jag varje månad ut ett tema, som man kan följa likväl som att låta bli att följa, med syfte att hjälpa kreativiteten på traven. Tanken är att man varje dag, eller vilken dag man helst vill, kan lägga ut precis det som faller en in. Det kan vara en teckning, målning, skulptur, ett ord, dikt, ett foto, en dans, musik eller en fundering. Egentligen finns det ingen gräns.

På facebook kommer det att vara en sluten grupp där den enda regeln som finns egentligen är att det man lägger in där inte får spridas vidare om man inte har bett om lov för att göra det. Självklart ingår det att vi inte är otrevliga mot varandra. Du är välkommen in när och om du vill. Så småningom hoppas jag kunna starta upp detta på min sida här där du då får ett lösenord där du kan logga in.

Länk till Månmagi gruppen

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Leah Piken Kolidas

Kutig måne

Kutig måne, ja det är vad det blir om man översätter den fas månen är nu ifrån engelska till svenska. Kutig och puckelryggig är vad det står i lexikonet. Gibbous moon. Inom astronomiska kretsar betyder det nästan full.

moon-waxing-gbbous-614-2016-Ken-Chrstison-e1466070319743

Några dagar innan fullmånen. Vi är nästan vid den punkt där känslan får oss att bli otåliga och då och då även ostyriga. Nervöst irrar vi omkring, vi vill lansera, berätta och ge ut men på samma gång vill vi inte för vem vet vad som kan hända då. Det känns som om man inte riktigt kommer fram, vi anar, vi ser och vi nästan känner den där känslan av att bli uppfylld men den landar inte helt.

Precis så kan det kännas de där dagarna före fullmånen och det kan vara nog så påfrestande. Som alltid finns det något vi kan ta till oss och lära oss under en sådan här period. Den kan lära oss att inte pusha på, att inte tvinga fram något utan vi behöver helt enkelt avvakta och vänta ut.

Det är lätt att falla offer för känslorna nu. Falla offer för deppiga tankar som, “aldrig- är- det- min- tur” tankar. Falla offer skriver jag för att vi just nu har lätt för att känna oss som offer. Vi är utsatta för omständigheter “vi inte kan göra något åt” känslor.

Det finns astrologer som har mycket fokus just på månens faser och de pratar om att man även kan omvandla månfaserna till år och inte bara dagar. Det betyder att varje fas varar i tre till fyra år. Det skulle i sin tur betyda att man under en ganska lång tid skulle kunna befinna sig i den här fasen. Man räknar ut det genom att titta på vilken fas man är född i och kort sagt blir det så här, om du är född vid nymånen så kommer du att vara i den här fasen när du är runt 12 år. (+- något år)

Då vill det till att vara lite realistisk när man befinner sig här och själv känner jag att det underlättar om jag har något som skulle kunna fungera som verktyg, både för mina tankar och känslor, när jag befinner mig i olika situationer.

Att gå omkring och tycka att man är totalt misslyckad och att man aldrig är den som får det där som alla andra får är inte speciellt konstruktivt. Framförallt inte om man går omkring och känner så i tre-fyra år.
Känner man att man gör allt det där som man ska göra för att skaffa det man vill ha (vad det nu än kan vara) och att man ändå aldrig får det där, ja då kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och inse att vi inte är i synk med tiden. För det kan ju faktiskt vara så att det just nu inte är rätt tid för att vare sig lansera eller dra tillbaka. Och det kan kanske vara ganska enkelt att göra detta under ett par dagar (även om det också kan verka som en evighet) men att göra det under ett par år kan vara nog så trixigt.

Att vara född här kan betyda att starten av livet kanske inte varit fullt så enkelt. Att som liten inte nå ända fram kan innebära en svårighet att lita på sitt eget värde eller att lita på att man får det man behöver. Det kan å andra sidan betyda att man utvecklar en otrolig förmåga till att lösa problematiska situationer. Med åren skaffar man sig helt enkelt en skicklighet att se lösningar och se vilka vägar man ska ta. Finns det inte ett “förgivettagande” om att saker kommer gå smidigt då får man med automatik ett öga för vilka olika situationer som möjligtvis skulle kunna uppstå.

Som jag sagt förut anser jag att det finns alltid mer än ett sätt att se på saker även om man tycker att det är omöjligt att göra det.

Varför inte ta till det klassiska exemplet det halvfulla glaset?
Rent symboliskt brukar man anse att om man anser att ett glas är halvfullt då har man en optimistisk syn på livet och tvärtom, ser man det med automatik som halvtomt är man lite mer åt det 510px-sisyphus_by_von_stuckpessimistiska hållet.

Själv menar jag att man även här kan vända och vrida på det. Jag tänker att om man är i färd att fylla på ett glas, ja då är det halvfullt och tvärtom, är man i färd att hälla ut, ja då är det halvtomt. Det beror alltså på vilket perspektiv man har när man tittar på något. Sedan kan det ju i och för sig också bero på vad det är man fyller på glaset med. Själva innehållet kan alltså ha betydelse för vilket perspektiv man väljer att ta.

Vad jag vill säga med detta är att det under dessa dagar och då också år (när man befinner sig där) då är det viktigt att vara medveten om perspektiv. Denna fas kan med andra ord lära oss något som vi kan ha nytta av hela livet.

Jag kommer att tänka på “Myten om Sisyfos” samtidigt som jag skriver om detta. Det handlade ju om Sisyfos som fick ett straff av Guden Zeus som innebar att han skulle rulla upp en stor sten uppför ett berg. När han väl kämpat sig upp rullade helt enkelt stenen ner på andra sidan och Sisyfos fick börja om från början igen. Till Zeus förtrytelse förändrade Sisyfos sin syn på det han gjorde, han gav  sitt kämpade ett värde och enligt Camus som skrivit boken om “Myten om Sisyfos”  gav han upp hoppet att kunna förändra sin situation. Genom att ta ett annat perspektiv förändrade han inte bara sitt eget liv utan han fråntog även Gudarna den glädje de skulle haft om de sett att Sisyfos hade lidit av sitt straff.

När vi befinner oss i situationer där vi inte har en möjlighet att förändra det som sker, ja då kan ett sätt att hantera detta vara att förändra vårt eget perspektiv. Ibland kan detta då vara det som faktiskt förändrar det som sker också. Visst kan vi alla dra oss till minnes situationer där det omöjliga har blivit möjligt? Visst har vi läst historier om ofattbara mirakel?

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Alla dessa idéer

alla ideérAlla dessa idéer som rusar runt. Alla dessa idéer som vill ut och som vill förverkligas. Idéer som inte har lust att ställa sig i kö utan som vill ut nu, inte sen.

Idéer som gör att det är svårt för sinnet att vila och svårt för att fokusera sig. Då, i det läget är det bra att ha papper och penna till hands. Då i det läget är det bra att använda sig av disciplin som man förhoppningsvis skaffat sig genom åren för att enbart fokusera sig på att få ner alla idéer på papper. Då och först då får hjärnan en liten vilopaus.

När jag väl fått allt på pränt så brukar jag göra något som bryter tankekedjorna. Arbeta praktiskt med något. Först därefter sätter jag mig med mina papper eller med en speciell idé igen och låter den sjunka in i mitt medvetande. Sakta men säkert får den form, många gånger en annorlunda form än vad den ursprungligen hade. Jag drömmer mig bort och kan gärna bli lite halvdåsig för det är då som den allra största klarheten på något sätt kommer.

Jag får grepp på om den är genomförbar nu med en gång eller om den kräver lite tid för att mogna.

Det krävs arbete, tålamod och disciplin för att få resultat, vilket kan tyckas vara tråkigt när hjärnan och sinnet bubblar över av iver för att starta upp något. Men ännu tråkigare är det när inga idéer blir förverkligade på grund av att ivern och behovet av en viss form av dynamik gör att man rusar runt i en kreativitet som aldrig ger resultat.

Det här kan vara bra nu när den intensiva skorpionen gärna vill gräva djupare och mer intensivare, men också kan göra oss mer taggigare och kanske eventuellt även lite mer ivriga i att starta nu och inte sedan.

Jag är villig att titta på mina idéer från utsidan.

Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Att få balans i Skorpionens tecken

Hitting-A-Wall-480x480Om du står med ryggen mot en vägg vid den växande halvmånen, tacka väggen och vad det än är som har ställt dig där, menar Dana Gerhardt.

Nog kan jag hålla med om det uttalandet. Oftast är det vid väggen som vi startar vår kreativa process. Åtminstone så känner jag igen en del av det. När vi står vid ett problem då startar våra känslor och vår hjärna att arbeta för fullt. Vi blir lösningsfokuserade.

Ofta hittar jag mig själv vid väggen och kan inte annat än att ta itu med det som behöver tas itu med. Många gånger vet jag inte ens hur jag kom dit och när jag började backa. Kanske var det vid den första glimten av något som jag förstod att jag behövde göra men inte ville. Skjut upp, skjut upp sa mitt sinne förmodligen till mig. När jag väl står där blir det minsann gjort och det snabbt också.

Jag håller även med om det som Dana säger att “..motstånd hjälper oss att forma vår önskan, det där som vi har samlat på oss sedan nymånen till fasen som är nu.” I motståndet kan vi hitta det vi verkligen vill. Är det värt det helt enkelt?

Vårt fokus vänder nu från att vara mest inuti oss till att vändas utåt. Allt det som vi kämpade med i de första två faserna är vi nu utmanade att lösa, att gå förbi, negligera, ta oss igenom eller backa. Gå vidare genom att stå på våra egna två ben eller ska vi stå på gamla vanor och mönster som alltid annars har hållit oss tillbaka?

Skorpionens energi är intensiv, stark och skrämmande. Ibland. Glöm inte det ordet. Ibland. Glöm inte heller att fråga dig själv, vem är den skrämmande för? Den du var, den du är eller den du ska bli?

Skorpionens sting kan döda men den energi som finns här i detta tecknet finns inte bara på marken, den finns också i skyn. Där har den Örnens perspektiv. Där reser sig den över och tar det högre perspektivet. Just nu i den här månfasen kan vi bli överväldigade av känslor och få behov av att attackera med allt det gift vi har i gadden eller så kan få en överväldigande lust att skapa luft mellan oss så att det skapar perspektiv på det som gäller. Men det är inte allt som denna månfas kan ge. Den kan även ge..absolut ingenting. Den kan gå oss förbi, vi noterar absolut ingenting.

Alla perspektiv är bra beroende på hur vi väljer att se på dem och för mig just nu är väggen ett bra perspektiv. Jag behöver ha den där för att kunna ta itu med det jag har framför mig just nu.

Men…som allt annat finns det olika versioner av samma sak. En vägg kan också bli det som är mellan oss och friheten. En vägg kan vara den mur som skiljer dig från resten av världen. En vägg kan vara fullständigt omöjligt att komma förbi eller komma igenom, en vägg kan vara det som stänger inne. Vi behöver också komma ihåg att ett motstånd inte alltid är en vägg som är ogenomtränglig. En vägg kan vara ett fängelse, en sjukdom, en familj, en vägg kan vara precis vad som helst som vi ser, upplever och som faktiskt också är omöjlig att ta sig bort ifrån.

Är din vägg solid eller ej? Är ditt motstånd ett yttre eller ett inre? Är det skapat av andra eller av dig själv? Kan det för dig då och då vara det bästa som hänt dig att du står där med ryggen mot väggen och är tvingad att välja och hitta det vi verkligen vill?

Vi balanserar

strandVi balanserar.

Kan vi göra något annat nu när månen är halv och den landar i Vågens tecken? Det är klart vi kan och just när månen är halv kan vi absolut göra det. Att konstant väga något fram och tillbaka kan i längden orsaka en hel del obalans i livet, framförallt för den personen som har stort behov att se till andra…jämt.

Tittar vi på Sabian Symbol betyder det att vi får denna mening:

A CROWD UPON A BEACH

Detta är då återigen en förkortad version av Dane Rudhyar tolkning av dessa meningar fyllda av symboler. Orginalmeningen som jag har uppfattat det ser ut så här;

A SUNDAY CROWD ENJOYING THE BEACH.

Håll med om att det kan bli lite olika tolkningar utifrån dessa två meningar. Letar man efter Sabian symbols hittar man ganska snart att de som arbetar med Sabian mer frekvent i princip tolkar de ganska lika i alla fall.

Det handlar om att komma överens med andra personer, att samsas på en yta som oftast är ganska begränsad. Att inte döma andra och att njuta av en utomhusmiljö. Visst kan man säga att detta handlar om balansera. Balansera behovet av en egen sfär samtidigt som man är tillsammans med andra. Många gånger en svår konst.
Det är så lätt att man går över gränsen, både de egna och andras i dessa miljöer där det är viktigt att kunna både vara privat och öppen mot andra. Stranden kan nog lära oss både det ena o andra som vi kan använda oss av även i andra miljöer.

Om jag närmar mig den lite längre symboliken blir det också en söndagskänsla över det hela. Inte bara en vardag vilken som helst utan en söndag. En dag då vi är lediga och verkligen kan plocka in en mer lös och ledig känsla. När du ser dig omkring kan du se andra personer i en liknande situation som dig själv. Ett leende möter ett annat leende. Här finns en samhörighet, en gemenskap med främlingar utan att man behöver vara intim med dem.

Här finns även annan symbolik man kan börja fundera över och ta till sig för att hitta något inom sig själv. Jag tänker på att vi här tillbringar en söndag på en strand tillsammans med andra människor. När brukar man vara på en strand där det samtidigt finns en massa andra människor? Jo när det är varmt o soligt. Vi är här mer avklädda än vad vi brukar vara, vi visar mer av oss själva. Vi befinner oss även på en plats där land möter vatten. Vatten som i sin tur är en symbol för känslor, både medvetna som omedvetna sådana. Vi kommer nu allt mer närmare vårt ursprung. För visst låg vi i vattnet allt medan vi utvecklas till den människa som sedan mötte fast mark.

Jag tänker att här och nu i denna konstellation, som för oss kan betyda väldigt mycket eller absolut ingenting, har vi en möjlighet att verkligen fundera hur vi ställer oss till vår egen balans. Kan vi nu i denna stund verkligen se vad det är som är vårt känslomässiga ljus och vårt känslomässiga mörker?

Här och nu kan det hända de mest väntade eller oväntade saker. Vi kan befinns oss i en miljö som verkligen väcker våra sämsta sidor och vi kan där och då få reda på hur vi hanterar situationer som kan vara lite påfrestande. Å andra sidan kan just den miljön väcka våra bästa sidor, vi kan upptäcka vilken styrka och vilken potential vi går och bär på. Vi kan också befinna oss i en miljö som man kan tycka ska väcka glädjefyllda känslor och då kan det visa sig att vi inte alls var så bra på att hantera de i stället. Jag är övertygad om att du nu har förstått att det mesta handlar om vårt eget sätt att ta till sig det som händer och hur vi agerar utifrån en påverkan både utifrån och inifrån och att det just här och nu är en bra möjlighet att komma i fas med dessa känslor hos sig själv.

Jag kommer även att tänka på att i många fall har vi en större förmåga att både se och ignorera andra personer i den här något nakna miljön än vi har då vi är mer skylda. Spännande tanke att fundera vidare på. Jag funderar även vidare på att det är vågen som är i centrum i den Egyptiska mytologin då Gudinnan Maat placerade själen i den ena vågskålen och en fjäder i den andra. Vågen kommer även precis före Skorpionen där du i den symboliken kan hitta döden och underjorden. Vad passar inte bättre att vågen är där den är? Vad är det vi väger in då vi bedömer eller dömer, både oss själva, andra och olika situationer.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Vintage Busy Beach