Månen

Halvmåne och i utkanten av solförmörkelsen

Date: March 11, 2015

Author: malou

Dags för ännu ett steg in i oss själva

moon_day_last Så är vi då här igen…halvmånedags och fredagen den 13:e är den precis. Visserligen är vi i den avtagande månen men fram tills nu har energin varit “utåtriktad” på så sätt att vi har velat predika, visa och få gensvar från vår omgivning. Måhända att det som vi har predikat om är något viktigt från vår insida men ut har det velat komma i alla fall.
Nu är det i alla fall fasen som gör att vi vänder oss ännu mer in till oss själva.
Det är också nu som det börjar bli dags att rensa. Börja släppa taget om sådant vi inte längre vill och inte heller har möjlighet att behålla. Det är också tiden då vi behöver använda oss av förlåtelsen.

Förlåtelse till oss själva men även till andra. Så länge vi håller fast vid skam, vid skuld och ilska, oberoende om det gäller oss eller andra, så sitter vi fast på samma ställe i livet.
Nu efter den 13 mars då månen börjar täckas av mer än hälften av skugga, då är det dags att börja luckra upp tankar och känslor som blivit som hårda klumpar.
Det är för din egen skull du behöver förlåta. Det är för din egen skull du behöver släppa taget om det som håller dig fast.
Och nu den 13:e mars kommer vi in i vad man brukar kalla en eclipse period. En period då vi kommer att 2 – 3 förmörkelser av solen eller månen.

Den 20:e mars är det solförmörkelse i fiskarnas tecken. Här i Göteborg är den inte en hel full solförmörkelse men mer än hälften av solen kommer att döljas av månen.

Du kan se hur det kommer se ut genom att titta in på den här sidan.

Under gångna tider var man oerhört rädd för förmörkelserna. Åtminstone har man dragit de slutsatserna. Min tanke är att man har trott eller tror detta på grund av alla undergångsmyter och alla ceremonier som har sitt ursprung just under dessa förmörkelser. Och då hade de ju inte de verktyg vi har idag. Helt utan förklaring doldes solen, det som var livgivande, fåglar tystnade och det blev mörkt. Vem skulle inte bli rädd?
Likadana känslor uppstod när månen förmörkades. Månen som trots allt var stabilitet även om den ständigt förändrades. Månen var ju deras almanacka.

Men även om vi idag inte bär på den rädslan, vi har förklaringarna, så finns det någon rest av något “känsla” som vaknar hos många då det är förmörkelse.

Och kanske kan de som är känsliga börja ana en skiftning i energierna redan innan förmörkelsen. Det här är en period då vi kan förvänta oss det oväntade. Men ha med dig att förr trodde man att förändringarna utifrån, (sol/månlförmörkelse) var det som skapade rädsla och turbulens. Idag vet vi att det som skapar turbulens kommer inifrån.
Mer om solförmörkelsen kommer i övriga månbrev.

Dali

Den 13:e är vi fortfarande kvar i skyttens tecken och det är den energin som skapar vågor. Halvmånen är ju som sagt en liten trixi grad mellan solen och månen och den här gången kommer den också att befinna sig i den yttersta graden av den energin som kommer vid förmörkelsen. Det är ju nu som vi tycker att saker händer, det blir svårare och besvärligare än vad de brukar vara.
Eller rättare sagt en del av oss upplever det så, inte alla. Om jag inte tänker på i vilken fas vi befinner oss utan kollar upp detta efteråt brukar jag få svar på varför skåpen är i vägen för mina tår. Ibland kan det kännas som att någon ställer till livet enbart för att jävlas. Små små grejer blir till stora tunga stenblock.

Denna känslan kan hänga med oss även när vi nästa dag går över till stenbocken. Men stenbockens styrka är att den kan ta sig fram på de mest omöjliga ställen på ett sätt som ser oerhört lätt ut.
Och detta vill jag fokusera på nu. Det som penslar månens behov och energi just nu kan handla om det som ser till synes lätt ut. Som alltid finns det oerhört många sidor av detta. Ser det lätt ut så finns det också något som är lätt i den här energin. Allting är som det är fast kanske på ett annat sätt än vad vi själva tänker oss. Det som är svårt är oftast lätt och vise verca.

Dali

Det är oftast vi som skapar upplevelsen av tyngd och svårigheter.
Jag tänker på alla de gånger som en diskussion har uppstått med någon där förslag på lösningar har funnits med. I många av dessa diskussioner finns ordet…men. Men du förstår inte, men det är omöjligt med mera. Och det är möjligt att flera av dessa men faktiskt är praktiska hinder men det är också så att flera av dessa “hinder” för lösningar är vår egen rädsla och våra känslor som vi snurrar in oss i.

Jag tänker också i samband med något som ser lätt ut på något som jag ofta har hört om mig själv. Många brukar vända sig till mig med automatik när det är traumatiskt, rörigt eller turbulent runt omkring. Eller så kommer många när det är något som ska utföras som de själva är nervösa för. Varför? Jo, jag ser lugn ut. Jag har en utstrålning som är lugn och kontrollerad.
Oj, vad jag har jobbat med att försöka få ihop just detta inom mig. Jag som inte alls är lugn, jag som inte är kontrollerad utan ivrig, hetsig och känslofull.
Men eftersom lugn, trygg och kontrollerad är upplevelser som andra uppfattar mig med…..ja, då är jag också lugn, trygg och kontrollerad. Hade det bara varit en person som ansett detta hade jag förmodligen inte tagit till mig detta men det är det inte.
Finns det något som andra ser hos dig, ja då kan det vara värt att fundera över om det inte är så att det faktiskt finns.
Och nu i den här perioden kan det vara värt att fundera på om det du anser är så svårt inte har inslag av en lätthet?!
Kanske är det frågan i vilket perspektiv och vilken energi som man omger frågan med?

Acknowledgements: Bilder: Dali, wikipedia

Fullmåne Jungfru

Date: March 4, 2015

Author: malou

Categories: Astrologisk symbolik, Fullmånen, Månen

Comments: 1 Reply

Perfectionists Fullmåne och det är dags att släppa taget om det som ska lämna den inre sfären. Det är dags att visa upp och låta världen ta emot det som bearbetats.

När Jungfrun sveper en filt om dig är det inte alltid lätt att släppa taget. Noggrant ska allt gås igenom. De egna kritiska ögonen stirrar skarpt på varje liten del. Nu kan detta bli till en dragningskraft mellan månen och solen. Det känslomässiga behovet färgas av jungfrun och det är fiskens tecken som solen befinner sig. “Vad som blir, det är vad som blir” säger fisken och det är inget som jungfrun i månen vill vara en del av. Nu behövs det balans, nu när månen i sig ger lust till känslouttryck av olika slag.

Rutiner visavi en upplevelse av det eviga och andliga. Jag kommer att tänka på något som pratades om på den föreläsningsdag som var den 21:e februari “Universal Heart”. Där pratades det om vetenskap visavi andlighet. Där hittar jag känslan av att det inom den vetenskap som vi är vana vid där styrs den av struktur, ordning och reda. Här finns raka linjer och stolpar du kan bocka av. Inom andlighet finns det oftast en inre visshet och en upplevelse som egentligen inte går att sätta ord på. Varje försök till detta gör att man plockar bort en del av det som den extra dimensionen.

För mig hör dessa två bitar ihop. För egen del är det i mångt och mycket strukturen och gränserna som skapar min möjlighet att upptäcka min inre värld och ger mig möjlighet att lyssna på den inre ton som först visar sig efter långt och idogt arbete med mig själv.

Att uppnå kontakt med sin själ är ett disciplinarbete. Det innebär struktur och andra egenskaper som mer eller mindre är något som vi kan förknippa med vetenskap mer än andlighet. Och personligen tror jag att vi haltar ganska ordentligt om vi inte får till ett bra samarbete mellan dessa två grenar. Trots allt sitter de på samma träd känner jag.

Just nu är det läge för det stora fullmåneskriket för min egen del. Har precis suttit och skrivit färdigt nästan hela detta inlägg, något som tar ganska lång tid eftersom det innebär en del funderande och mediterande över symboler, då allt jag skrivit bestämmer sig för att försvinna. Allt som är kvar är texten ovanför dessa rader. Själva inledningen som jag skrev igår. Knappen spara bestämde sig för att vara en raderingsknapp istället.

Det här är något som en hel del astrologer eller mån”kännare” säger är typiskt fullmånen. Vad du än gör…förlita dig inte på tekniska attiraljer under fullmånen. Faktum är att jag borde ha tagit varning av det som hände innan jag satte mig för att skriva här. Då satt jag och skrev ner en intervjuinspelning jag hade sparat på min telefon. Efter att ha tagit en kort paus så fanns inte inspelningen kvar. Puts väck! Inte något som är kul alls, framförallt då det är en artikelintervju.

Dali

Trots detta sitter jag nu här igen och försöker andas lugnt och börja från början med det som ska handla om fullmånen i Jungfruns tecken. Jag började skriva om jungfruns kritiska sinne vilket som alltid har både har goda och mindre goda sidor. Jag upptäcker att Kelly Elliott April, astrolog, även hon tar upp Jungfruns kritiska sida i sin blogg om fullmånen. Som alltid är det bra att vara medveten om hur stark denna delen av sig själv är. Tillhör den som är kritisk och har denna talang (som det är när man använder den positivt) vänt om och blivit en belastning?

Att vara kritisk innebär bland annat att man har en tendens att vara noggrann. Det ska vara ordentligt gjort helt enkelt. Perfektionism kan vara mellannamnet för de som har Jungfrun i en stark position i sitt horoskop och nu när månen färgas av detta kan behovet av finslipning bli överdriven. Men ett inre behov av att kritisera och se negativt på sin omgivning rent allmänt kan finnas med. Att det pendlar över och blir till en pessimistisk livsinställning och det är ju inte speciellt upplyftande. När jag läser Kellys inlägg pratar hon om hur det varit att ha vuxit upp med en mamma som använt sig av det kritiska ögat och visst är det tufft att då aldrig känna att man gjort något tillräckligt bra, att man inte har dugt helt enkelt.
Men Kelly pratar även om att det i detta kan finnas något man kan vända till positivt (beroende på känsloläge av den som varit kritisk förstås) och det är att det finns någon som tror att man kan mer än vad man själv tror.
Att det finns någon som ser en potential som man har inom sig som man inte själv ser. Att det ibland kan vara okey att inte nöja sig eftersom det finns mer.

Hm..det ligger mycket i det och som vanligt….balans. Om vi istället tar och tittar på Fiskarnas tecken som solen nu då befinner sig, det är ju trots allt fullmåne, så har ju de en oändlig förmåga att överse och förstå att saker/personer inte är perfekta. Vilket också detta har både goda och mindre goda sidor.

Nu när fullmånen är helt belyst av solen och båda tar en stor plats med sin energi är det nog det bästa tillfället du kan få att fundera på vilket förhållande du själv har till att vara kritisk. Medvetenhet! Som alltid A och O för mig.

Jag läser på en annan astrologsida att planeten Neptunus är i konjunktion med solen. Solen som är i Fiskarna och Neptunus som styr över Fisken. Och allt mittemot månen. 🙂
Kan vi kanske också räkna med lite luddigheter om man uttrycker sig med Jungfruns vokabulär? Neptunus skulle kunna lägga sig lite som en dimma över tillvaron, kanske kan man beskriva det som att sudda ut de vassa kanterna lite.

I övrigt är ju faktiskt fullmånen upplysningens tid. Det är då, här och nu som det där AHA-ögonblicket kan dyka upp. Något kan lysas upp i vårt omedvetna och vandra upp i det medvetna nu när månen tillåter solen att lysa upp hela ytan. (Åtminstone den del vi ser.) Men något kan även dyka ner utifrån eller från en annan del av vårt sinne och landa inom oss.

När detta något börjar känna sig som hemma kan det visa sig för oss utan fullmånens hjälp. För det är så att de insikter och de AHA-ögonblick som kan komma nu, de behöver nödvändigtvis inte visa sig precis nu. Det kan ta ett tag innan vi själva upptäcker att något har hänt. Något är förändrat som gör att vi kanske ser saker ur ett annat perspektiv, eller vi tar beslut utifrån andra grunder, eller låter bli att göra sådant som har varit som en vana. Ja, det finns oändliga variationer på hur detta kan manifestera sig.

Fullmånen är inte heller den tid som är bäst för ett “icke-agerande”. Nu har vi ett behov av att uttrycka oss. Vi vill bli hörda och det kan vara så att vi blir hörda också. Det är inte för inte som mångalen är förknippat med fullmånen. Vilda idéer och yra uttryck kan komma om vi inte tänker efter före. Och det finns inga rätt eller fel i detta. Däremot kan det finnas rätt eller fel omgivning när vi gör detta.

Det finns de som menar att det finns belägg för att man kan bli mångalen under fullmånen och de som säger att våra vårdinrättningar har mer patienter under fullmåne än annars. Nu har de gjort en undersökning av detta och vad de har kommit fram till är att man inte kan bevisa att det ser ut. Men även om man inte kan bevisa det utifrån de kriterier som de använder sig av finns det inget som säger att det inte är lite stökigare på våra mottagningar under den här perioden. Oftast finns det alltid något som har skapat ett uttryck som lever kvar.

Man har ju bevisat att det är sant att man har svårare för att sova under fullmåne. Och vad innebär inte det för frustration för alla de som verkligen behöver sin nattsömn. Man kan bli galen för mindre saker. Det är ju inte heller alla som vet hur de ska hantera material som dyker upp från vrån som vanligtvis befinner sig i djupt mörker. Om dessa är det som är belysta kan det självklart ställa till en hel del för vårt nervsystem.

Nog om detta. Sabian symbol för 15 grader Jungfrun (som månen befinner sig på) är:

En fin broderad spetsnäsduk.

Det är inte speciellt vanligt med de där näsdukarna längre. Jag kommer ihåg att jag hade en fin vit liten broderad näsduk som ingick som attribut när man konfirmerade sig. Min morfar hade näsdukar kommer jag ihåg men de var mer rutiga och rejäla sådana. En fin liten broderad näsduk är egentligen mer för prydnad än för aktivt bruk. Förr kunde man ha en liten skvätt parfym på den för att kunna sprida lite väldoft eller vifta sådär graciöst med den framför näsan. Framför allt när man låtsades vara lite förskräckt av ett agerande eller uttalande. Du har väl också sett de gamla filmerna och känner igen det jag pratar om?

Inte heller var de speciellt praktiska för att torka tårar i överflöd. De var mer för att dutta bort några eventuella krokodiltårar med. Trots att de egentligen inte gick att använda som en praktisk näsduk la man ner otroligt mycket jobb med att brodera på dem. Många satte dit sitt monogram på dem och det var jätteviktigt att näsduken kom med. När jag sitter här och skriver kommer även ett minne upp från förr. Min mamma dog när jag var ung och när jag var tillräckligt gammal fick jag en handväska som hon hade virkat till sig själv. När jag öppnade den fanns där en liten näsduk i. Den var inte broderad men den var ganska liten och nätt. En liten tår och den var blöt. En liten nysning och den gick inte att använda mer.

När jag funderar över hur detta kan säga mig något om denna fullmånefas får jag upplevelsen att det kan handla om just “krokodiltårar”. Hur mycket av det vi tar emot eller sänder är den äkta varan? I vilka spel deltar vi, medvetet eller omedvetet? Å andra sidan..hur mycket tar vi hand om de subtila aspekterna av livet? De som sätter lite guldkant på tillvaron och som egentligen bara kan ta hand om en liten del av det praktiska? Och…precis som jag fick upp ett minne när jag nu sitter och skriver om detta kan en näsduk ha ett alldeles speciellt minne. Jag tänker på näsduken jag hade instucken i min vita lilla psalmbok. Det blir också en symbol för ett minne, något som kan påminna oss om varandra.

Då slutade som ett ganska långt inlägg ialla fall det här och jag hoppas att du hittar lite matnyttigt bland de symboliska tankarna som jag har satt på pränt här.

Ha en fin fullmåne!

Malou

Acknowledgements: Bilder: Dali och bubblesluxury

Mörkermåne/Nymåne i februari

Date: February 17, 2015

Author: malou

Categories: Månen, Nymånen

Comments: 1 Reply

När jag satte mig häromdagen för att skriva om denna månfas i mitt prenumerations-månbrev insåg jag att den här mörkermånen/nymånen är väldigt speciell för mig. Även nu när jag skriver känner jag att det blir en speciell spänning i kroppen. Inte en upplevelse som på något sätt kan förknippas med obehag utan det finns ett inslag av förberedelse och betydelse i känslan. Vad jag gör just nu är att förbereder mig för en ceremoni på onsdag kväll.

Men innan onsdagen så vill jag ha vissa andra saker utredda. Jag vill uppleva och gå igenom mig själv så att jag kan ta emot och skapa den nya måncykeln på ett så bra sätt som möjligt. Den här gången hecate3 innebär det möten med mina förfäder. Jag fångades så starkt av Sabian symbol den här gången och jag känner att jag inte kan låta bli att ta hänsyn till den.

Deeply Rooted In The Past Of A Very Ancient Culture, A Spiritual Brotherhood In Which Many Individual Minds Are Merged Into The Glowing Light Of A Unanimous Consciousness Is Revealed To One Who Has Emerged Successfully From His Metamorphosis

När en inre upplevelse redan är i rörelse är det lätt att bli ännu mer påverkad när något triggar samma punkter. Det är också väldigt lätt att vända och vrida på det som dyker upp så att det passar den mall man redan har bestämt sig för. Jag vet detta och har alltid med mig den kunskapen när jag rör mig i den symboliska världen och ändå måste jag erkänna att jag den här gången känner mig inne i en rörelse som lever sitt eget liv med mig.

Bitar som jag upptäckt efter att jag satt mig för att skriva om denna månfas har konfirmerat och fördjupat min upplevelse av denna månfas. Det är bara att konstatera att så ser det ut.

Nyckeln till denna “Sabian” är: Förmågan för en person med ett öppet sinne och en djup känsla av överskridandet av det egna jaget för att komma i kontakt med en högre form av existens.

För mig blev denna Sabian symboliska mening både en förklaring, ett igenkännande och något att fundera över i samband med min egen upplevelse. Under mörkermånefasen brukar jag uppleva att det är viktigt att känna mina rötter. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt. Jag brukar ta kontakt med den äldre visa och de som har gått före mig. Och med denna text ovanför blev det plötsligt väldigt påtagligt. Vi är ju frukten av det våra förfäder har sått. På ont och på gott. Och det är mycket som vi idag i vårt system förkastar som både ointressant och oväsentligt. Och i detta känner jag att vi missar något väsentligt.
En del av det som verkar vara ointressant och oväsentligt är bland annat våra äldre, våra traditioner och vår historia. Min upplevelse är att det är när vi förkastar våra rötter vi också förkastar den kunskap som ger oss den trygga bas och fötterna på jorden som vi behöver. Jag menar inte då att vi inte ska vara framstegsvänliga och tänka nytt och utanför boxen, tvärtom.

Jag tror vi behöver våra förfäders kunskap om liv och död i vår rygg när vi vandrar framåt. Jag tror att det finns något som vi ärver och som vi behöver ta hand om på ett helt annat sätt än vi gör idag. Jag tror också att vi behöver förstå att i det som varit finns upplevelsen av att tillhöra och det är i upplevelsen av att tillhöra som vår förmåga till empati och kärlek uppstår. I detta gör vi något tillsammans med andra och det är i grupper vi kan överskrida oss själva.

Hm..tankar och funderingar kan fortsätta hur långt som helst och det är nog bäst om jag vänder sinnet tillbaka till månen. Det är i alla fall till mina förfäder som jag kommer att vända mig under onsdag kväll. Och det är till mina kommande barnbarn, barnbarns barn och vidare i de kommande släktleden som jag kommer att ha i minnet då jag tar mina beslut över den nya måncykeln.

Ett indianskt ordspråk säger att “inför varje övervägande vi ställs inför måste vi överväga effekten av våra beslut på de kommande sju generationerna”.

Och för mig är denna punkt då månen vänder från det mörkaste svarta till födelsen av ljus, ifrån den äldsta visa till den återfödda. Den mörka och den visa är den energi som “vet”, som har den kunskap du behöver för att kunna överraska dig själv och för att kunna gå utanför dina egna gränser. Det är denna känsla av delaktighet som gör att det blir självklart för mig att ha ovanstående citat med mig när jag nu väljer mål i nymånefasen. Varje beslut som jag tar har en betydelse, inte bara för mig och inte bara för mina barn och barnbarn. Det sträcker sig långt in i framtiden och det betyder att det behöver vara beslut som jag verkligen vill ta och som jag kan stå för.

Det är inte bara Sabian symbol som gör att denna nymånen är speciell, det är också det faktum att nymånen sker 29 grader och 59 minuter i vattumannens tecken. I samma tecken som denna månfas började vid 0 grader. Knappa minuten efter går månen i fiskarnas tecken och drygt 2-3 minuter efter kommer solen in i fiskarna. Löjligt tajt kan man säga.

Självklart betyder det att här färgas månen även av fiskarna men …det är i vattumannen som nymånen sker. Prata om att stå och väga. Och att vara på gränsen. Klarar vi av att samarbeta tro? Och kan det vara så att den här måncykeln kommer att handla om att vara på gränsen och att vi behöver bli medvetna om detta? När vattumannen färgar av sig är det ofta grupper som det är frågan om och min tanke är att det kan vara dags att hitta sin egna speciella plats i en grupp som har betydelse för den personliga utvecklingen. Att komma i kontakt med personer som bär på samma inre struktur och som hjälper dig på vägen. Fisken i nymånen säger till mig att tro och att ha tillit. Öppna upp för det som du inte för ett ögonblick sedan trodde kunde vara möjligt.

Personligen ser jag det som att verkligen bli medveten om var man befinner sig och att man därifrån kan gå ännu längre och nå andra höjder. Vi har verkligen valet här och nu, vi står på gränsen. Vi har möjligheter och möjligheter handlar om att se ljus även om vi ser vårt mörker. Att inte väja för att vi är en helhet.

Acknowledgements: Bilder..just nu okända

Fullmåne – Lejonet

Date: February 2, 2015

Author: malou

Categories: Fullmånen

Comments: Leave a reply

Dygnet har precis lämnat den 3 februari då det blir fullmåne här i Sverige. Månen landar då i Lejonets tecken och har solen mittemot sig i Vattumannens tecken.

Någon dag innan fullmånen sitter jag här och funderar på vad det är som fångar mig mest den här fullmånen. Tittar i min blogg och ser att jag har ett inlägg om fullmånen och lejonet som då naturligtvis även säger saker som kan vara för denna fullmånen men det finns tankar i det inlägget som inte alls hör hemma i detta, vilka du lätt kan sortera ut själv. Jag scannar snabbt igenom mitt gamla inlägg för att se om det är något speciellt som dyker upp framför mig och solen är det som framträder tydligast.

sol Jag sätter mig och låter solen som symbol får ta plats i mitt sinne. Och till slut kan jag klart och tydligt se solen men även de övriga planeterna framför mig. Ungefär på samma sätt som bilder brukar se ut, alla planeter på rad eller med solen i mitten och de övriga på olika avstånd runt om. Och jag börjar fundera över hur ofta det är vi tillåter att andra snurrar runt oss eller har oss som fokus?

Solen styr över Lejonet. Deras symbolik är att vara i centrum, att synas helt enkelt. Hade inte solen lyst på oss hade vi inte heller varit vid liv och som en parallell till detta har vi förmodligen inget liv om vi inte syns heller. Jag läser April Elliots krönika och hon har liknande tankar som passar mig just nu. Hon skriver om att när hon växte upp ägnade hon mycket tid på scenen. Hon hade en väninna som även hon uppträdde men som slutade med detta långt före April. Anledningen skriver April, skulle vara att hennes väninna syntes utan att behöva ställa sig på scenen. Hon hade en naturlig karisma som gjorde att hon syntes i alla fall, till skillnad från henne själv menar hon. Det var inte förrän hon gifte sig som hon tog steget ner från scen eftersom hon då fick en form av bekräftelse.

Och jag tänker att det ligger nog något i detta. Vissa har den här “synlighetsgenen” med automatik och andra får hitta andra sätt att synas på. Men alla behöver nödvändigtvis inte ställa sig på just den där scenen tänker jag. Kan man inte synas utan att man står på en upphöjd plats med en strålkastare riktat mot sig? Kan man synas om man är en planet som snurrar runt solen?

Det viktigaste är nog att man hittar sitt eget sätt att synas på och att detta sätt accepteras av de vi har runt omkring oss. En annan astrolog Jessica Shepherd skriver om vänskap den här fullmånen. Hon frågar dig om dina vänner tillåter dig att skina, om de bekräftar dig? Har du vänner som ser dig och ditt gudomliga ljus?

Genom att vi tillåts vara solen, genom att vi bekräftas och bekräftar oss själva kan vi växa som en kreativ kraft. Det är stort.

Vi behöver en del av Lejonets förmåga att sätta sig själv i centrum som en självklarhet naturligtvis utan att för den sakens skull sluka andras ljus. För att skina klart behöver vi lägga konkurrenstänkande åt sidan. Det finns mer än en strålkastare.

Denna måncykel började med nymånen i vattumannen som handlade om något som binder det gamla med det nya. Om grupper, frihet, att vara unik och kollektiv. Och kan vi nu plocka ihop detta med The_grand_lay-out,_1874 fullmånen i lejonet, nu med vattumannen mittemot? Vågar vi se vårt känslomässiga behov av att få lov att synas och kan vi då samsas med andra i strålkastarljuset? Vågar vi ställa oss och uttrycka oss själva oberoende på var vi står? Även om det innebär att vi har vår plats där vi hjälper andra att stå på scen?

För mig kommer denna fullmåne handla om att oavsett vilken scen jag står på är jag värd en strålkastare lika ljusstark som någon annan. Det viktigaste är att det är min scen, att jag har tagit den i besiktning genom att se det som lett mig hit och jag tillåter mitt unika jag skina. Och att jag tillåter mina vänner bekräfta mig och att jag bekräftar dem oavsett vilken scen de står på.

Vi behöver som lejonet ta vår plats i rummet med automatik oberoende av vilken plats det är. Vi behöver framförallt även anamma de övriga sidorna som vi förknippar med lejonet…leken. Låt oss leka och ha roligt tillsammans. Hjärtat mår bra av att vi ler och skrattar.

Acknowledgements: Bilder, wikidpedia

Mörkermånen – Vattumannen

Date: January 19, 2015

Author: malou

Categories: Astrologisk symbolik, Månen, Mörkermånen, Nymånen

Comments: Leave a reply

supermåne

Mörkermåne – Supermåne – Nymåne

Inte en enda liten skärva kan du se om du kikar upp mot månen, helt mörk och som supermåne även nära jorden i sin bana och som nymåne bär den på potentialen till denna måncykels ljus.

Att rensa ut och göra sig klar inför nästa måncykel kan minst sagt vara ganska emotionellt. Det är inte alltid enkelt att släppa taget om något vilket förmodligen är anledningen till att vi går omkring och bär på allt det där vi inte vill ha.

Då kan Vattumannens måne vara till hjälp. Vattumannen som är i opposition av lejonet som man kan säga gör sig känd för att fokusera på en person, jaget, vilket betyder att vattumannens fokus är på kollektivet, på gruppen. I samma anda kan man då säga att lejonet är definitivt mer känslomässig medan vattumannen är klart kyligare i sitt temperament. Och att vara kylig och släppa tankarna på sig själv kan vara till god hjälp när det kommer till att släppa taget om gamla vanor, ovanor och rent allmänt sådant vi inte vill bära på. Bara för att månen nu blir påverkad av vattumannen innebär det naturligtvis inte att vi alla plötsligt går omkring och är känslolösa men vi kan i vissa fall få lite hjälp på vägen.

Chani Nicholas, astrolog menar att denna aspekt av vattumannen kan hjälpa oss med att göra de nödvändiga förändringarna i vårt liv utan det blir alltför kladdigt rent känslomässigt. Och kanske kan det finnas risk för det just den här mörkermånen. Hur ser du på ditt liv…är en fråga som inte brukar vara utan känsla.

En annan astrolog, Chad Woodward, säger något som jag själv tycker är riktigt bra. “För egot finns det en rätt väg och en fel väg eller en mindre eller mer idealisk väg att gå. Men för själen så ger oss erfarenheterna oss lektioner och alla våra val leder oss slutligen till helhet.”

Vilken härlig möjlighet för oss att kommunicera med vårt ego och även att hitta ett verktyg för att hantera det krig som jag tycker en del för med sina egon. Kanske kan man säga att det är inte “kört” för att du valde den “rätta” vägen enligt egot, det kan ta längre tid att bli hel men det omöjliggör inte detta.

Samma astrolog menar att denna mörkermåne/supermåne/nymåne ger en möjlighet till ett paradigm skifte på ett personligt plan. “Kan vi trotsa vår rädsla för att se vad som finns bakom slöjan av våra illusioner? Kan vi lita på universum att den ger oss de erfarenheter som behövs för att främja vårt evolutionära tillväxt?” – Chad Woodward

Men detta är inte de enda astrologerna som pratar om att denna måne skulle handla om att ta tillvara på den “nya” energin, många menar att vi behöver vara öppna för det oväntade. Och en del menar även dali att vi behöver passera genom det gamla för att nå det som är nytt.

Att denna nymåne startar upp på 1 grad vattumannen talar ännu mer om hur viktig den kan vara. I början på tecknet som i sin tur pratar om ny början, om innovationer och initiativ.

1 grad vattumannen är enligt Sabian symbol:

An old Adobe mission in Californa

Hela symbolen lyder så här: an old Adobe mission rests in the shelter of the Californa hills ands seems as ancient as the Mountains behind it.

Något som binder det nya med det gamla. Och börjar man fundera lite över symboliken som sådan hittar du både det som kan vara ljuset men också skuggan i detta.

Här har man alltså byggt upp en byggnad av de material som naturen gav dem. En byggnad som hade som syfte att sprida en mission, en förmodad ny religiös väg. Med tanke på hur historien har sett ut kan man tänka sig att de i sitt tycke ville sprida civilisationen vidare. Här hade man hittat nya områden där de kunde föra ut ett andligt budskap. Skuggsidan av detta kan vara att detta ledde till dogmatiska läror, att köra ner sin egen sanning i halsen på andra, indoktrinering, att tro att man har det enda svaret och den enda och rätta sanningen.

Och hur ska vi kunna läsa ut något av detta för denna måncykel och för vårt personliga liv? Mina funderingar vandrar iväg till att det vore förnuftigt att se på det som jag har med mig men inte att låta detta göra mig blind för det nya som kommer. Kanske kan jag bygga något nytt av det naturliga material som finns runt mig, att låta detta nya vila mot den erfarenhet etc som jag redan bär på och låta detta blir till ett hus där flera kan umgås. Trots allt vänder sig vattumannen åt det kollektiva, mot grupper och lämnar jaget bakom sig. Alltså bygga något nytt som främjar fler än mig själv.

Häromdagen skrev jag att jag upplevde den här månfasen som väldigt speciell och inte har den känslan blivit mindre nu. Lyssna på din intuition vill jag säga, lås inte fast ditt medvetande vid något som redan varit och som borde ha försvunnit för länge sedan. Detta är ett fantastiskt ögonblick för dig att göra något du kanske inte vågat förut. Att se det som du aldrig har sett och ta emot det som förändrar.

Acknowledgements: Bild: Dali

Att vandra i vildmarken

Date: January 15, 2015

Author: malou

Categories: Djursymbolik, Gudinnan Artemis, Mörkermånen

Comments: Leave a reply

artemis3 Kikar vi upp på månen märker vi att hon inte längre tar emot så stor del av solens ljus. Mer och mer täcks av skugga.

Vi vandrar tillsammans med mörkermånens egenskaper och energi. Och visst kan det verka skrämmande. Skrämmande för att vi är så vana vid att se. Nu får vi känna oss fram. Det är fortfarande inte helt mörkt runt omkring oss, solens ljus eller det medvetna yttre seendet hänger med ett tag till. Vi växlar mellan att ha fokus på det som händer i det yttre och det som vi upplever inom oss själva.

Den 16;e kommer skyttens energi att färga av sig på månen och vi har bara några dygn kvar till månen är helt mörk. Och varför inte ta emot denna hjälp från skytten och dess härskarinna Gudinnan Artemis?

Gudinnan Artemis är Mångudinnan som vi sätter ihop med nymånen och den växande fasen. Det är inom det området som hon tillhör. Men det innebär inte att hon försvinner och inte finns med även här. Och just nu kan hon vara en vi kan få hjälp av.

Artemis kan visa vägen in till den inre skog du behöver vandra i. In i din vildmark. Hon visar dig vart du behöver sätta dina fötter för att gå säkert, vilka buskar som bär på föda för dig och vilka du ska undvika att röra.

Blunda och lyssna på ditt mörker. Blunda och känn det mörker som du bär på med automatik då det är av det som vi brukar kalla den feminina energin. Stark och omslutande. Varm och kanske lite skrämmande. Och det är skrämmande att inte se. Men blunda och låt Artemis leda dig in i dig själv. Låt henne visa dig hur du ändå kan se när månen är mörk och inte lyser upp naturen med sitt blåsilvriga sken.

Att gå in i skogen är rent symboliskt för att gå in i dig själv och ibland behöver vi Artemis ungdomliga mod för att göra det. Ibland hindrar vår förmåga att se konsekvenser oss själva för att undersöka vad det egentligen är. Som alltid finns det både gott och ont, både för mycket och för lite.

Blunda och följ doften av hennes vilja att leda dig rätt. Artemis leder dig ljudlöst så du har störst chans att se det som rör sig inom din vildmark. Om du tittar lite åt sidan, dit Artemis pekar med sin pil så kanske du ser det rådjur som står och vädrar i luften. Känner du av henne? Det vackra inom dig som är så skyggt och försiktigt. Som enbart kommer fram vid tillfällen då du känner dig säker. Som snabbt försvinner in bland träden vid minsta risk för att någon skulle uppmärksamma dig och kanske någon har tur och ser en skymt av din bak när du slinker in bland träden.

Lite längre fram gör Artemis ett tecken till dig, det är dags att stanna till. Du förstår att du ska vara extra tyst och du kikar åt det håll som hon visar. Där, precis där ser du dem på den öppna ängen. Rävhonan med sina ungar. Ungar som leker och tumlar runt. Kanske är det något som vaknar till inom dig, en längtan efter tiden då du dansade runt utan tanke på något annat än dansen. Påminner dig synen om något annat? En omgivning där du är trygg och är omgiven av de som är självklara i ditt liv. Eller att du är den som vakar och håller utkik på det som rör sig omkring. Rävhonans ögonvitor glimmar till då och då. Var säker på att hon har koll och att hon har en utväg om hon vädrar fara..är det så du gör? Har utvägar, redan färdigplanerade för alla eventualiteter?

Du är så upptagen av ungarnas lek att du inte har märkt att Artemis har försvunnit. Ett ögonblick tar skräcken ett riktigt stort grepp om dig. Du är ensam, här i mörkret. Några djupa andetag senare Dark-moon3 blir du lite lugnare. Pulsen har gått ner till normal takt och du flåsar inte längre och du har dragit ner din andning till magen där den ska vara. Din erfarenhet har lärt dig något.

För det är inte de som är utan erfarenhet som väljer att gå in i sin vildmark. Det är du som redan har varit med om en del som förstår att det är här, i din egen vildmark och i ditt eget mörker som du kan hitta sanningen om dig själv. Här kan du hitta ditt eget ljus.

Du känner hur någon rör vid din axel och du vänder dig om. Där står hon igen Artemis. Hon ser på dig och du förstår att hon undrar varför du inte följer henne. Du ler och reser dig upp. Ditt leende växer inom dig för du förstår också att hon Artemis inte förstår din rädsla. Med ungdomens rätt går hon utan att vara medveten om att det finns risker även där det inte finns faror. Med Artemis inbyggda egenskap som jungfrugudinna är hon andligt intakt. Hon är känslomässigt psykiskt intakt. Hon är inte våldtagen eller kidnappad. Hon vet inte vad skam och skuld är. Men det vet du med erfarenhetens rätt.

Det är därför det är så bra att bli guidad in i vildmarken av Artemis. För hon visar det som du redan har inom dig men som du har glömt bort. Din egen jungfrugudinna. Hon visar dig delar av dig som du inte längre tror att du bär på.

När hon visar dig vägen ut ur skogen igen kan du nog märka att du går med en annan stuns i stegen. Inte längre trevar du efter stenar och rötter, du tar ett steg säker på din sak. Du förstår att inom dig finns hon som inte låter tanken skrämma henne.

Så blunda och tacka dig själv för den du är och tacka din unika vildmark som genom sina bosatta kan visa dig vem du är.

Acknowledgements: Bilder, okänt ursprung

Ett möte

Date: January 13, 2015

Author: malou

Categories: Gudinnor - Qvinnan, Halvmåne, Tankar o Personlig Utveckling

Comments: Leave a reply

moonhalf Plötsligt fanns hon bara där. Precis framför mig när jag tittade upp från boken jag läste. Jag hade känt mig en aning iakttagen men känslan hade bara rört sig i kroppens periferi.
Men nu var hon där. Stabil, uppfordrande och definitivt obeveklig. Jag la ifrån mig boken, jag var lite rädd för att släppa henne med blicken men tog en snabb rundvandring med ögonen runt omkring. Jag var lite osäker på om hon var där i fysisk form eller inte.

Jag var helt tyst och jag undrar om det hade hjälpt om jag hade sagt något. Det såg inte ut som hon skulle säga ett enda ord.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag kunde ju känna att hon väntade på mig men fick ingen ledtråd överhuvudtaget. Hon bara fanns där framför mig och det är svårt att formulera och beskriva henne eller snarare min upplevelse av henne.

Hon har tyngd, du behöver inte undra, hon är förankrad i Moder Jord. Hon är kvinnan du vänder dig till i alla lägen och du har en tillförsikt att hon vet vad hon ska göra. Hon utstrålar visdom, jag skulle tro att om du går med henne i skogen kommer du hem med hela famnen full av örter och bark med olika egenskaper.
Jag känner ingen rädsla mer en hälsosam respekt. Lite sådär så att man undrar hur ren man är och om man tvättade sig om händerna. Det känns som om hon ser rakt igenom och vet allt. Det här är ingen kvinna man myser kroppsnära med men famnen är öppen om det händer något. Då finns de lugnande andetagen i och runt omkring dig.

Jag satt där med huvudet fullt av frågor och bara kikade på henne. Fortfarande hade hon den där stabila och uppfordrande blicken mot mig. Vem var hon och vad ville hon? Nog kunde hon göra mig riktigt illa om det skulle vara så men då fick jag mer känslan av att hon skulle ta mig i örat och låta mig få veta vad jag gjort snarare än att hon skulle visa vad hon kunde göra.

Jag kände att jag började slappna av lite och eftersom jag har lite ont i axlarna blev det ganska tydligt hur de sjönk ner lite för att hitta en plats där de mer hör hemma.
Hennes blick förändrades omedelbart och det såg ut som om de blänkte till och undrar om de inte var lite halvt ironiska.

Tillit var ordet som kom. Det vill till att veta när man ska springa eller stanna för att lära sig.

Jag blundade och försvann in i ett möte med mig själv och kvinnan som var där för att leda mig.

Idag börjar den månfas då vi mer vänder oss in i oss själva än ut till andra. Det är enbart du som själv kan välja hur mötet med dig själv kommer att se ut. I försvarsställning eller med öppna armar.

Acknowledgements: Bild; okänt ursprung

Fullmånen i kräftan

Date: January 4, 2015

Author: malou

Categories: Astrologisk symbolik, Fullmånen, Månen

Comments: Leave a reply

Fullmånen i kräftan och vi pratar om tecknet där månen hör hemma.

Månen själv är den som håller sina vakande tentakler över kräftans tecken. När nu månen knackar på dörren blir det alla de välkomstbeteenden som vi kanske upplevt i familjen själv eller så har vi sett dem i de typiska familjefilmerna.
Alla pratar i munnen på varandra, kramar om, fnissar och gråter en skvätt. Men även det typiska brummandet och den försiktiga klappen på ryggen av någon man egentligen är “ovän” med inklusive de sneda blickarna från den som man ordentligt är i luven med.

Allt är mycket helt enkelt, både av glädje, sorg och ilska. Och allt handlar om hemmet med allt vad det innebär.

Hemmet som ska vara trygghet och säkerhet. Hemmet där vi ska kunna vara och/eller hitta vår balans. Den upplevelse som vi under hela vårt liv strävar efter. Oavsett om vi någon gång har haft den eller ej.

Efter ett tag går vi omkring i det här stimmet och stojet. Så otroligt härligt o roligt att återses igen. Mycket att prata om och ta igen. Alla snurrar runt överallt. Det finns mycket att visa och alla ser inte utan är upptagna med att prata med någon annan och då behöver vi visa igen. Rösterna surrar och skratt höjer volymen men jämna mellanrum.

Och plötsligt står vi där i köket och funderar på vad som hände. Vi älskar denna rörelse och vi älskar vår familj men egentligen just nu skulle vi bara vilja ha den upplevelsen där vi sitter alla lugnt o stilla vid brasan och alla lyssnar på en person i taget. Vi vill ha det där som är mysigt, hembonat och alla ler…inte hysteriskt på något sätt.

Och nu just i den här stunden kan fullmåneinsikten ramla ner…det är inte omständigheterna som gör det stressigt det är vårt sätt att se på det eller med andra ord..vilken föreställning vi har av hur det ser ut när det är tryggt och lugnt.

Vad är det som gör att vi låter allt det materiella eller yttre hindra oss från att uppleva den inre frid och trygghet vi vill ha? Vad är det som gör att vi låter en skapad bild vara det som bestämmer när vi är trygga eller ej?

Fullmåneinsikten handlar om att det inte finns något som ligger i vår väg att finna detta inre hem eller den trygghet vi längtar efter. Vi ser inte att vi låter vår omgivning vara vår spegel. Om vi bara tillåter oss själva kan det också vara så att detta virrvarr av händer, fötter, skratt o gråt är vägen in till den lättnad vi får när vi hittar vårt inre centrum, vårt hem. Precis som yttre ljud när vi mediterar kan vara ett verktyg för att komma djupare i kontakt med sig själv.

Med kräftan kommer behovet av att omge sig med “familj” och “trygghet” och kanske då också med behovet av att hålla fast vid det som varit, hålla fast vid minnen och hålla fast rent generellt av allt som skulle kunna ge lite säkerhet i livet.

Att hålla fast kan även vara ett sätt att växa. Vi väljer alla ett sätt som vi lär oss på, ibland mer eller mindre smärtsamt naturligtvis. Ett kräftbeteende skulle nu i fullmånen kunna vara att hålla fast i något som är känslomässigt smärtsamt. Att älta samma sak om och om igen skulle kunna påminna oss om beteendet av den organism som småningom blir den fulländade pärlan. Det skaver och skaver inne i ostronets skal, fram och tillbaka för att till slut vara denna vackra glimrande pärla.

När fullmånen blir speglad av kräftan kan den få oss att bli en aning överdrivna i vårt beteende och det gör att det kan bli ett överflöd av känslor, eller överflöd av ord eller tvärtom inga ord alls (vilket är överdrivet det också). Det innebär att om vi fortsätter att älta, om vi fortsätter att skava och inte öppnar det här ostronet och ser vad det har blivit av det, då har vi missat något. Vi har fastnat i det där yttre perspektivet och inte låtit oss själva förstå att vi behöver se saker ur ett annat perspektiv.

Vi skulle kunna, om vi är lite alerta, få ögonen på vad det är i vår personlighet som ligger under ytan eller som är framme i vårt vardagsliv som lätt kan bli överdrivet just nu.

Med fullmånen i kräftan kan vi plötsligt upptäcka att vi verkligen tillhör det där vattenelementet, eller så upptäcker någon annan det om vi är för mycket inne i dynamiken. Vattnet kan spegla sig i allt som dyker upp och det gäller sannerligen kräftmånen också. Känsligt och intuitivt kan den plocka på sig de mesta och när man känner igen något, ja då kan fördämningarna brista. En kräfta kan lätt finna att den agerar kurator eller psykolog. En kräfta behöver “ta hand om” för att må riktigt bra och detta kan plockas fram hos oss själva när månen nu är som intensivast. Det finns också en risk med att vi speglar oss i andra så till den mildra grad att vi inte vet vilka vi själva är längre precis som det finns risk att vi tappar bort oss själva på grund av att vi agerar som om våra axlar är till för alla andra att gråta ut på.

Du kan läsa mer om kräftan och Hermes som är den som styr tecknet enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken här och även här som handlar om mörkermånen och kräftan.

Acknowledgements: Bild; Dali, wikipedia

Julaftonsbrev

Date: December 24, 2014

Author: malou

Categories: Månen

Comments: 1 Reply

Detta är det kalenderbrev som prenumeranterna under december får. Ville just idag dela med mig av det. Är du intresserad? Hör av dig till mig!

Kalenderbrev

Kalenderbrev från MånMagi

Tack för att du har valt att köpa ett kalenderbrev. Jag hoppas att du ska känna dig inspirerad och framförallt mer informerad om månens energi och inverkan under
månaden. Här kommer jag att passa på att varje dag lägga in information om månen och naturligtvis även om de områden som hör till månens sfär.

jul1

Vill naturligtvis passa på och önska dig en riktigt God Jul.
Julen är ju verkligen en riktigt magisk tid. Kanske är det också därför den kan få så oerhört slitsamma upplevelser. Det är många tragedier som sker under denna helg och det är också många saker som kan upplevas som tragedier men som inte är det. Under magiska tider har vi en tendens till att tassa runt på den yttersta gränsen istället för att låta oss vagga till ro i atmosfären. Jag tycker att det är det där tassandet som skapar denna upplevelse av tragedi. Allt ska vara så Carl Larssons-aktigt Julfint. Eller
storfamiljevänligt med röda tofsar och knäck överallt. Det ska vara så som vi föreställt oss helt enkelt. Eller så som vi önskar att det skulle vara. Vi har en bild som är förknippad med en känsla.
Detta är en anledning till varför symbolerna har en sådan stark påverkan på oss. Många gånger förstår vi inte ens att det är denna bild som gör att vi mår bra eller inte bra.
Passar på att sticka in att det är så här det fungerar med vår självbild också. Någonstans därinne har många av oss en bild av hur vi borde vara, eller en längtan efter att vi skulle vara på ett sätt. Det kan lika gärna vara omedvetet som medvetet. Denna idealbild av oss själva tävlar vi sedan mot under hela vårt liv om vi inte gör detta medvetet för oss själva.
Som sagt: A och O är att bli medveten om vad som händer. Först då har vi en möjlighet att förändra.

dupas-oil-painting-aquarius

Nu tar månen färg av vattumannens tecken och månen har tagit ytterligare ett steg från mörkermånen och vi kan nu säga att den är helt i
nymånens energi. Nu på julafton kan vi bli påverkad av vattumannens månbehov. På julafton då många av oss kommer att vara med släktingar eller vänner. Här har vi visserligen ett behov av att vända sig till hela mänskligheten men rent instinktivt kan det vara lite svårt att förstå det där med intimitet.
Tillsammans med stenbocken som solen nu är i kan det bli en något avståndstagande jul rent känslomässigt. För vissa är detta jättebra och för andra kan det vara sorgligt.

Det innebär ju inte heller att det är huggit i sten men det finns en aura av att vi inte har lika stort behov som vanligt att komma varandra så nära så att det känns som om vi vore ett.
Å andra sidan finns här ett behov av vänskap och att umgås med vänner som har samma intressen och värderingar. Eftersom en vattumansmåne vill förändra och exempelvis befria mänskligheten från lidande och gärna är med i olika sociala grupper kan det bli en intressant jul om ämnen som tiggeri och så vidare kommer upp. Detta verkar ju vara ett ämne som är hett i dagens media och något som säkert skulle engagera denna måne.

Om du är eller även har, en nära som har en vattumansmåne eller på annat sätt blir starkt påverkad av denna månen kan du inte heller räkna med den där romantiska julen. Självklart finns här känslomässiga behov och ett stort hjärta som bryr sig om och älskar, men vattumansmånar kanske inte alltid visar det på sätt som vi är vana vid.
Så låt inte din julafton bli förstörd bara för att du inte blir bemött så som du hade tänkt dig eller föreställt dig. Våra idéer om hur saker ska vara är inte alltid up-to-date med hur det verkligen är.

Nymåne tid.

gaelle boissonnard

Nymåne-tid och denna gång en extra märkbar sådan. Inte bara för nymånen och för vintersolståndet utan för att det är andra planeter inblandade också. Vi blandar inte in de övriga planeterna men kan behålla det där med märkbart tycker jag.

För nymånen är perioden där vi har en möjlighet att ”märka av”. Att upptäcka saker på nytt. Men vi behöver bli påminda annars så slinker denna period lätt förbi.
Vi är så vana vid att trycka ner vår inre röst och våra sanna känslor att vi behöver påminna oss om att månen finns i våra liv idag. Det är tufft att se med ett barns ögon när man inte längre är ett barn och kanske är det inte riktigt så som det är menat att det ska vara.
Tanken är att vi idag är vana vid att saker ser ut på ett visst sätt och fungerar på ett visst sätt. Och eftersom det är så har vi också lätt för att fortsätta på den väg som vi har vandrat i många år. Även om vi skulle må bra av att ta en avstickare på en annan stig eller väg. Vi kommer helt enkelt inte på tanken. Och det är det där som är problemet. För visst ser vi de andra vägarna men vi kommer inte på att vi skulle kunna gå på dem.

Något som är gott att göra under nymånen det är bland annat att bara vandra iväg. Utan ett mål. Faktiskt anstränga sig just för att inte ha ett mål utan att följa de instinkter och idéer som kommer upp under vandringens gång. Personligen måste jag erkänna att jag har lite svårt för detta. Kanske kan det bero på att jag är född i slutet av månens cykel och inte i början eller så beror det på helt andra saker, men jag har upptäckt att när jag väl beger mig iväg på dessa vandringar, ja då blir livet rikare.

Jag kommer också att tänka på Gudinnan Artemis som är den växande månens Gudinna. Artemis är en jungfru gudinna (= andligt intakt) som också är

Artemis- Guillaume Seignac

vildmarkens Gudinna. Hon vandrar i vildmarken med sina följeslagare som bland annat är flickor som hon beskyddar. Artemis vandrar helt fritt, hon behöver inte ha ett mål men däremot är hon en av de gudinnorna som man kallar på för att träffa sitt mål.
Motsägelsefullt?
Nej, inte när man tänker på vad det innebär. För att kunna vandra utan mål tror jag att du också behöver vara säker på att kunna träffa när du vill det. Eller med andra ord, du behöver bära din egen säkerhet och inte vara fast i ett kontrollbehov.
Att vara andligt intakt betyder ju även det att det inte finns någon som har kontroll eller makt över dig. Man har helt enkelt inte inordnat sig under någon annan. Och lite den upplevelsen är ju också vad nymånen kan stå för.

Här är både kropp och själ öppen för vad som kan komma. Ingen misstänksamhet och inte heller någon förväntan som kan hålla tillbaka de stora ögonblicken.

Om du är född under den här perioden består även mycket av din grundenergi av det här med ny början. Många nymånefödda har oändligt antal nya projekt, frågan är om det blir något av dem någon gång. Oftast är det också oerhört talangfulla och kan välja många olika vägar och för att det ska komma vidare behöver de ha något annat starkt som styr in dessa på en väg.
Det kan vara svårt att hitta ett precist mål för dem. Något annat kan locka dem på vägen. Är väl målet satt brukar det som sagt inte vara speciellt svårt för dem att träffa det.

Tycker du att du själv befinner dig i en period där du inte hittar ett mål utan det är många saker som fångar ditt intresse? Eller påbörjar du saker hela tiden som inte får ett avslut?

Ett förslag är då att kolla upp om det är så att du har kommit in i nymåne fasen igen. Precis som vi kommer in i nymånefasen en gång i månaden kommer vi som personer in i nymånefasen en sisådär 3 till 4 gånger i vårt liv. Vi är då där under ca 4 år. Dessa år formas då av denna energi på olika sätt. Och skall vi få ut det bästa av den kan det vara värt att bli medveten om vad den betyder.

En riktigt fin och härlig Julafton önskar jag dig.

Acknowledgements: Bilder: Artemis- Guillaume Seignac, more...

Mörkermåne -Vintersolståndet

Date: December 21, 2014

Author: malou

Categories: Astrologisk symbolik, Mörkermånen

Comments: 4 Replies

dali-zodiac_capricorn

Mörkermåne och Vintersolstånd.

Det är årets kortaste dag och samtidigt det dygn då vi upplever att solen vänder tillbaka. I natt har vi vintersolstånd, vilket innebär att det nu uppstår en stillhet. Mytologiskt pratar man om att solen nått gränsen eller väggen och inte får lov att fortsätta sin väg framåt. När den kommer till stenbockens stjärntecken är det signalen att det nu är dags att stanna till, stoppa och efter ett tag vända åter.

Det finns gott om myter och berättelser om vintersolståndet, en del sätter ihop det med midvintern och andra menar att den har med Jesus födelse att göra. Efter stillhet i tre dagar rörde sig solen åter igen den 25 december, ett datum som förknippas med Sonens födelse, ljusets födelse. Tittar man bakåt så finns traditioner och ceremonier i många kulturer. Jag tycker många är intressanta men det som fångar mig just nu är det här med stillhet som jag skrev om i det förra inlägget.

Kanske är det personligt att det är jag som söker stillhet för att finna liv och kreativitet eller så uppfattar jag något från vårt kollektivt gemensamma medvetande.
Jag tycker mig höra lite var stans ifrån att det finns ett behov av att stilla sig, inte bara att sätta sig då och då utan att faktiskt stilla sig en stund. Ett behov av att hitta tillbaka till sin andning, ett behov av att lyssna både till sitt hjärta men även till andras hjärtan. Vi rusar runt utan att märka av varandra mer än att vi studsar i någon som plötsligt stannat framför oss.
Samtidigt som vintersolståndet, eller närmare bestämt ca 2 timmar efter, har vi den punkt som brukar kallas nymåne. Det betyder att även här kommer det ett stopp och det blir stilla. Det är alldeles nödvändigt att vi har ett tillfälle där det är totalt stilla innan något kan vända om igen. Vid nymåne börjar månen återigen sin förberedelse att reflektera solens strålar igen. Men vi kommer inte att märka av det ännu på någon dag eller så. Det är fortfarande mörkermåne energi som vi påverkas av även om nymånen nu börjar ta plats. Energin blir lite annorlunda ju närmare vi kommer punkten till att vi kan se solen lysa upp en lite skära av månen igen men den bär med sig den gamla Visa energin.

Mörkermånen som sådan är ju också en period som är starkt påverkad av framtiden. De som är födda under den här fasen är ofta inriktade på framtiden och det är inte helt ovanligt att de har framtidsvisioner och/eller drömmer om sådant som kommer att ske. Är man född här brukar man kunna släppa taget om den logiska hjärnhalvan då och då och enbart ha tillit till sin intuition för den brukar stämma för det mesta.

Denna nymåne inträffar i stenbockens tecken. Och det är inte första gången i år som den gör det. Den 1 januari i början av året gjorde den detsamma. Månen och behoven färgas av stenbockens energi kan man säga. Personligen är jag född med månen i stenbocken och under mörkermånefasen så detta är en tid som jag känner mig hemma. Det är en del som anser att stenbocken är en av de minst känslosamma tecknen i zodiaken, de är ju ganska rationella, hyfsat målmedvetna och ambitiösa. Men säger jag som är stenbocksmåne…att inte vara känslig är något jag inte känner igen mig i. Om man också tar och tittar på stenbockens stjärntecken så ser man att det är en stenbock med en fisksvans. Här finns förmågan till att vara i det rationella praktiska sinnet såväl som i den djupt känslosamma världen.

En stenbock kan dock ha lite svårt med tillit och tycker ofta att den kan klara sig själv och arbetar gott på egen hand. Ett av skälen till att det skulle kunna se ut så kan du hitta om du läser på den Gud som enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken skulle vara stenbockens härskare. Hephaistos-formen och lite mer på denna fast det är fullmåne Hephaistos – stenbocken.

Med mörkermåne/nymåne och vintersolstånd och detta i stenbocken kan jag tycka att detta är en helt fantastiskt tid att sätta mål och ta fram visioner för framtiden. För det är ju nu i mörkermånen som vi behöver lyssna på den visa rösten inom oss som säger att vi behöver släppa taget om vissa saker för att kunna välkomna något annat. Om vi lyssnar till stenbockens behov av att ta ansvar, att vara förankrade på den jord vi står på samtidigt som vi har halva delen av oss i den värld som styrs av vårt omedvetna och som är färgat av vårt känsloliv kan det inte bli annat än bra att plocka fram visioner och mål.

Ta med dig dina drömmar, känslor och tankar och bär dem med dig ett tag. Det är fortfarande stillhetens tid och det är också nu vi välkomnar vintern. Även om detta är en dag då vi firar solens återfödelse är det trots allt vinter. Det är nu vi behöver titta hur naturen beter sig. Titta på björnen som vänder sig inåt och går i idé. Symboliskt kan man säga att detta är tiden strax efter midnatt. Det är drömmarens tid. Tid att lägga sig för att vila och ta till sig den näring och den sanning som kommer djupt inifrån dig själv.

För mig är detta en viktig tid för jag tror på att min intention kan göra underverk. Jag tror på den helhetsupplevelse jag får när jag praktiserar något som har en stor betydelse för mig. Jag tror på att jag kan förändra det i mitt liv som jag behöver förändra och jag tror på min möjlighet att släppa taget om det jag inte behöver längre. När jag stillar mig och får kontakt med det som mitt hjärta vill tala om för mig då upplever jag också den nödvändiga kreativitet för att kunna få en vision för framtiden. Och att ha visioner för framtiden tycker jag är viktigt för att kunna släppa taget om det jag länge hållit fast vid. Och detta att balansera mellan det som varit, det som är ärvt med det som kommer att komma – det är mörkermånen. De nycklar du får under de stilla ögonblicken är värda så otroligt mycket för ditt välbefinnande.

Sabian symbol för månen 1 grad stenbocken säger:

An Indian chief claims power from the assembled tribe.

Att begära kraft/makt ifrån sin omgivning. Ja, det ligger nog mycket i det känner jag. Framförallt när det står en indian chief. Jag är inte speciellt insatt i den kulturen men min upplevelse går direkt till att en indian chief gjorde sig förtjänt av sin plats som chief. Här fick man visa att man kunde leda, ge råd och även att döma när så behövdes.

ljus För mig pratar denna sabian symbolen om att kräva den respekt och rätt från omgivningen som man har gjort sig förtjänt av. Eller mer att visa upp sig själv i sin omgivning så att man markerar de områden man är bekväm och har kontroll i. Det kan också vara en påminnelse om att vi behöver fundera över meningen. Har jag nu gjort det jag behöver göra för att kräva den plats jag vill ha?

Så varför inte tända ett ljus, fundera på vad det är du går omkring och bär på som du inte längre behöver. Det som är tungt och som du är så van vid att du inte längre kommer på tanken att släppa taget om det. Skriv ner detta på en liten lapp. Ta kontakt med ditt inre och låt visioner och mål dyka upp i ditt sinne. Hur blir det om du släpper taget om det du valt nu, känns det som om det blir lättare eller har det ingen betydelse? När du har hittat rätt känsla och rätt lätthet i din kropp, – ta din lapp och bränn upp det du vill släppa. Låt en tacksamhetens tanke följa med, för det du burit på har varit med och format dig till den du är idag.

Acknowledgements: Bilder; Salvador Dali,

Liv Lust Balans

Personlig utveckling med kreativitet, intuition och motivation

Månen

Halvmåne och i utkanten av solförmörkelsen

Fullmåne Jungfru

En fin broderad spetsnäsduk.

Mörkermåne/Nymåne i februari

Fullmåne – Lejonet

Mörkermånen – Vattumannen

Mörkermåne – Supermåne – Nymåne

Att vandra i vildmarken

Ett möte

Fullmånen i kräftan

Fullmånen i kräftan och vi pratar om tecknet där månen hör hemma.

Julaftonsbrev

Kalenderbrev från MånMagi

Nymåne tid.

Nymåne-tid och denna gång en extra märkbar sådan. Inte bara för nymånen och för vintersolståndet utan för att det är andra planeter inblandade också. Vi blandar inte in de övriga planeterna men kan behålla det där med märkbart tycker jag.

Jag kommer också att tänka på Gudinnan Artemis som är den växande månens Gudinna. Artemis är en jungfru gudinna (= andligt intakt) som också är

Här är både kropp och själ öppen för vad som kan komma. Ingen misstänksamhet och inte heller någon förväntan som kan hålla tillbaka de stora ögonblicken.

Tycker du att du själv befinner dig i en period där du inte hittar ett mål utan det är många saker som fångar ditt intresse? Eller påbörjar du saker hela tiden som inte får ett avslut?

En riktigt fin och härlig Julafton önskar jag dig.

Mörkermåne -Vintersolståndet

Mörkermåne och Vintersolstånd.