Månen

Att så frö genom att vara den man är.

När Gudinnan Hestia vandrar in vårt liv under den här månfasen kan vi lära oss att vi kan så frö genom att vara den man är. Månfasen som är nu direkt efter fullmånen är fylld av energi och lust att visa upp det som fötts, hela världen ska få veta vad vi varit med om eller lärt oss. Detta är verkligen en så frö måne.

Hestia 1Månen har gått in i vågens tecken och dess härskare är Gudinnan Hestia. En arketyp som verkligen genom sitt sätt att vara kan visa oss hur vi kan så de viktiga frön som krävs för utveckling genom sitt sätt att vara. Hon visar oss att vårt inre centrum är vår bas och att det här är vår balans utgår ifrån. Härden är vårt fokus och vår mittpunkt.

Precis som man placerade eldstaden mitt i hemmet så behöver vi göra. Precis som man förr hälsades välkommen och inviterades in till sin härd så behöver vi göra nu. Precis som man förr utförde ceremonier runt härden så behöver vi göra nu.

Även om vi nu kan ha en iver inom oss säger att vi behöver gå ut i världen och tala om alla de upptäcker vi gjort så behöver vi försäkra oss om att vi har vår inre eld, vår härd med oss i detta. Gudinnan Hestia kunde inte på något sätt bli påskyndad i det hon utförde. Hon är arketypen för att göra saker i den takten det behövs göra och att det är väl förankrat inom henne själv. Gudinnan Hestia är lika viktig för henne själv som en annan person är för henne. Hon ställer inte sig själv bakom någon annan och ser sig som mindre värld, måltiderna hon tillreder till sig själv är lika välgjorda som om hon hade kungligheter till bords. Alltså den näring hon ger till sig själv är lika viktig som den näring hon ger till andra.

Så nu behöver vi se till att vi är fast förankrade i vår inre eld, att vi behåller vårt fokus på det som är kontentan och viktigt. Att vi tar med oss ut det som sprider värme och livsenergi och ser till att alltid går tillbaka till energi och tankar upp oss själva. Att vi visar att det vi vill sprida inte bara är ord utan våra handlingar och på det sätt vi hanterar oss själva är i balans.

Gudinnan Hestias namn betyder, hjärta, eldstad och altare. Det är inte så vanligt att du hittar henne som staty eller i skrifter på samma sätt som du hittar de övriga Grekiska Gudinnorna och Gudarna men ändå är hon en fullständig självständighet och ve den som på något sätt inte hedrade hennes närvaro. Bara genom detta, att hon inte är lika avbildad och uppvisad som de övriga kan ge dig en fingervisning om att ibland är det mest effektiva sättet att visa upp något är genom att vara den man är. Att stå fast vid sitt centrum, att värna om sitt hjärta och fokus är det viktigaste och ger oftast en större balans och mer högaktning än att visa upp och prata vitt och brett. Med detta sagt är det naturligtvis inte meningen att man inte ska uttrycka sig men när det görs så behöver det vara väl förankrat i sitt inre centrum.

Hedrar man inte Hestia, ger man henne inte den aktning som hon förtjänar, ja då kan man råka illa ut. Här och nu kan det exempelvis visa sig genom att man blir utbränd. Man ger andra och/eller annat sitt hjärta och ser inte till att värna om det själv. Hestia är en av de tre Gudinnor som inte ger sitt hjärta till någon annan, hon är en Jungfru Gudinna precis som Artemis och Athena. Det betyder inte att man inte är kapabel till att älska någon annan, det betyder helt enkelt att man inte ger upp sig själv för någon annan.

Så nu när månen ger oss energi och vi vill så våra frön och vi vill inspirera andra, se till att ha med dig ditt hjärta och att det är väl förankrat inom dig själv. Se till att det du sår härstammar från din inre eld, din härd och att du hela tiden går tillbaka dit för att hämta kraft.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Howard Johnson

Fullmånen – Jungfrun

Demeter1 Gudinnan Demeter är den Gudinna som styr över Jungfruns tecken. Ett annat namn är Earth Mother, något som säger vilken betydelse hon hade. Hon var den som såg till att det fanns gröda och växtlighet på jorden, hon stod för överflödet och hon avbildades nästan jämt med en vetekärve eller med en krans av vete.

Och kanske säger hennes symbolik något om den betydelse som den här fullmånen har. Det finns många konstellationer som påverkar den här gången men jag väljer att koncentrera mig på några få. Just den här fullmånen blir också lite speciell för mig eftersom den sker på min födelsedag och när jag läst lite av vad olika astrologer har skrivit om den här konstellationen så känner jag igen.

Fullmåne betyder att just nu lyser solen upp hela månens yta. Solen befinner sig i fiskarnas tecken så kanske kan man säga att egenskaper vi brukar säga ingår i fiskarnas tecken är det som lyser upp månen. Det okända, det outtalade och det känslomässiga tillsammans med Jungfruns struktur, detaljrikedom och rationella sinne slås samman. Jungfruns förmåga till analys kan hjälpa oss att sortera alla de intryck vi får från vårt inre. För många intryck kan vi få just nu, intryck som kommer genom vår fantasi, vår förmåga att se bakom och under det synliga och självklart genom våra drömma. Både våra nattdrömmar som dagdrömmar.

Det som också kan dyka upp nu och som solen kan sätta fokus på är allt det som vi tycker vi gör fel. Jungfrun kan vara oerhört kritisk, inte bara mot andra utan också mot sig själv.

Allt är mitt fel och jag borde kunna göra bättre! Tankar som dessa är inte helt ovanliga när månen befinner sig i jungfrun och idag när det finns en tendens till att tycka att man har ett komplett ansvar för hur det egna livet ter sig vare sig det gäller sjukdomar eller var, när och hur man är född, kan denna självkritik bli något överväldigande. Jag har länge tänkt och också tyckt till om alla dessa personer som anser att man själv skapar sin egen lycka och olycka. Jag tycker som Jessica, som har sidan moonkissd.com, att om jag ska ta ansvar för att jag skapar hela min verklighet det kan knäcka den bästa. Skulle jag gå omkring och bära på skam för allt som vandrar tillsammans med mig så skulle inte mitt liv bli speciellt kul.

Jag tror på att det finns flera sidor av det mesta och jag tror också på att vi tillsammans kan göra underverk och att ta hjälp av andra och att även sätta gränser är det som kan lösa mycket av det som vi uppfattar som problem. Det krävs en annan person som agerar eller reagerar på dig för att det ska startas upp en kedjereaktion. Självklart tror jag inte heller på att man ska blunda för det egna ansvaret och kanske är denna fullmåne det ljus som krävs för att klart kunna se det som varit dolt. Men som sagt, ha med dig tanken på att du kanske gjorde så gott du kunde i den situationen så du inte dukar under av självkritik.

Gudinnan Demeter har både svarta och vita sidor. Å ena sidan är det hon som ser till att vi har en jord vi kan leva på, en jord som förser oss med all den näring vi behöver. Å andra sidan är det också hon som kan se till att vi inte får någon näring alls. Som hon gjorde när hennes dotter Persefone blev kidnappad. Gör vi henne orättvisa och förgrymmad kan det vara så att vi blir satta på svältdiet. Vi behöver alltså se till att vi får Jungfruns sidor tillfredsställda de också. Vi behöver både vår fantasi och vår logik för att något ska ske. Vi behöver plantera våra idéer där de kan växa, vi behöver realisera för att vi ska kunna se vad det i slutändan blir utav det. demeter

Gudinnan Demeter var också den gudinna som skapade The Eleusinian Mysteries. Mysterier som handlade om att återupprätta själen till sin ursprungliga renhet. Och kanske har vi denna fullmåne en möjlighet att få tag på det som kan återupprätta vår egen själ. Något som kräver både mod och disciplin.
Jag kan inte annat än att le när jag läser på wisdom of astrologys sida: We need to die to be reborn again.

Precis de här orden skrev jag om häromdagen och jag ser också fullmånen som en möjlighet för oss att se i mörkret. Ärlighet och sanning är det som ger ljus i mörkret, något uppenbarar sig för oss. Vi kanske inte alltid förstår det eller känner av det omedelbart men så småningom visar det sig.

Fiskarna och Jungfrun ger oss en möjlighet att använda och skapa utifrån vår inre värld. Två sidor som samverkar så härligt tillsammans precis som Sabian symbol den här fullmånen också talar om;

BLACK AND WHITE CHILDREN PLAYING HAPPILY TOGETHER

Den här fullmånen kan verkligen vara utmanande för oss på många olika sätt men allt beror egentligen på vad vi sätter vårt fokus.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Howard David Johnson

Artemis – absolut inte en pojkflicka

Tomboys – Pojkflicka

Om vi sätter oss in i vad Gudinnan Artemis symboliserar för oss och vilken bild som målas upp i vårt inre när vi hör om Artemis som arketyp så tror jag att många skulle säga att hon är en riktig Tomboy hon. Idag kanske inte lika många skulle säga det högt åtminstone inte lika högt som våra mödrar skulle gjort och idag kanske inte lika många heller skulle hålla med i den beskrivningen åtminstone så vill man inte förknippas med någon som skulle säga något sådant. Trots att vi kommit en bit på väg när det gäller att se en person utifrån just den personen utan att jämföra så finns våra ärvda arketyper inom oss och styr oss långt mer än vad vi tror. Och det gäller självklart också Tomboys eller att vara en pojkflicka som vi kanske säger här.

atalanta1Det finns ytterligare en myt som bär på samma kvalitéer som Artemis har. Det är den om Atalanta som inte var en Gudinna utan hon var mänsklig. Man menar att hennes historia börjar med att hon blev utsatt i skogen av hennes far som var ytterst besviken på att hon inte var en son. Till hennes lycka blev hon omhändertagen av en björn som tog henne till sig och lät henne växa upp under hennes beskydd. Man menar att det var Artemis inom henne som gjorde att hon överlevde. Atalanta blev en ypperlig jägare och naturen var hennes domän. Hon var verkligen vad vi idag (eller igår) skulle kalla för en pojkflicka. Hennes namn kom också ifrån det Grekiska ordet atalantos, som betyder lika i vikt. 

Atalantas far fick så småningom höras om henne och hennes “stordåd” och tog tillbaka henne till sitt rike. Atalanta gick med på detta så länge som hennes far lovade att hon skulle få förbli en jungfru. Så småningom ändrade sig fadern och ville att hans dotter skulle gifta sig. Atalanta gick med på det under förutsättning att hennes blivande man kunde slå henne i en sprintertävling. De som förlorade skulle offras. En man kom på en smart lösning och vände sig till Gudinnan Afrodite om hjälp. Afrodite, som tyckte att det där med att vara jungfru inte var så lyckat hjälpte mannen genom att ge honom tre förgyllda äpplen.
Loppet började och det dröjde inte länge förrän Atalanta var en bit före mannen, i det här läget slängde han i väg det första äpplet. Atalanta blev nyfiken och kunde inte motstå detta gyllene äpple utan atalanta2stannade till och tog upp det. Under tiden kunde mannen springa ifatt och kom förbi. Snart nog var Atalanta ikapp och förbi honom igen. Den här gången kastade han det andra äpplet förbi och åt sidan in i buskagen så Atalanta, som stannade till igen, nu fick uppehålla sig lite längre för att få tag på äpplet. För den andra gången kom Atalanta ikapp och sprang förbi mannen. Nu kunde mannen ana att målen var inom räckhåll och han slängde iväg det sista gyllene äpplet in i buskarna så att Atalanta skulle få leta en extra lång tid. Atalanta såg äpplet och tänkte först springa i mål eftersom hon såg det framför sig men hon kunde inte motstå utan vände om och letade reda på äpplet i buskarna. Detta var det som avgjorde att mannen nu vann och Atalanta förlorade vadet och fick ta steget att gifta sig med mannen.

Atalanta bar Artemis egenskaper inom sig. Och som kvinna med dessa egenskaper blev hon utmanad på många olika sätt. Att vara jungfru som innebar att vara sig själv nog och psykologiskt hel var inte uppskattat, något som fortfarande inte är uppskattat och absolut inte accepterat. Som jungfru, om vi använder oss av den ursprungliga betydelsen, kan man vara oskuld eller inte oskuld, man kan vara ung och man kan vara gammal, inte något av detta har någon betydelse. Att vara jungfru har med ett inre förhållningssätt att göra. Det handlar om att vara hel.

Att bli kallad för tomboy eller pojkflicka innebär att vi fortsätter bedöma oss själva utefter egenskaper som vi ger till olika kön. Som pojke är man intresserad av vissa saker och som flicka är man intresserad av andra saker. Som pojke beter man sig på ett sätt och som flicka på ett annat. Underligt nog har vi inte, vad jag vet, något välkänt namn för flickpojke. För att bli kallad pojkflicka innebär inte med automatik att man är lesbisk även om många gärna vill ha det till det också, inte som man menar att en pojke som beter som en flicka är bög i alla fall.

Gudinnan Artemis och Atalanta kan idag hjälpa oss att komma tillbaka till de egenskaper som vi har inom oss som kvinnor. Inte till de egenskaper som vi gärna vill ha till manliga utan till de egenskaper som vi har inom oss som vi förtryckt under flera tusen år. Den växande månen och dess energi hjälper oss att ta fram något som redan finns inom oss. Inte något som vi behöver plocka in från yttre påverkan.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder: jag har inte lyckats hitta ko more...

Nymåne – Vattumannen

artemis

Nymåne och Gudinnan Artemis närvaro kan vara påtaglig för många.

Gudinnan Artemis som är mångudinna och som står för den växande fasen. Den här gången ska hon samarbeta med den intensiva energin som vattumannen anländer med. Det är dessutom en hel radda med andra planeter som rör sig och påverkar den här nymånen i februari.

Så här i början är det fortfarande mörkt, vi arbetar lite i blindo, precis som björnungarna som blint famlar efter mamma björns mat. Instinkter är det som gäller, utan sina modersinstinkter kan mamma björn inte föda upp sina ungar och utan instinkterna kan inte björnungarna söka sig efter näring. Och det är insinkter som gäller nu i början när allt är mörkt.

Men som björnungarna har ärvt sina egenskaper från sin mamma så har vi. Vi bär fortfarande med oss det som var förra månvarvet och vi bär med oss våra erfarenheter och våra egenskaper. En del av dessa har vi skaffat oss själva och andra finns där djupt inbäddat som en del av våra anmödrar.

Björnungarna är krävande och ständigt suktar de efter mammans näring. Hummande och brummande gräver de sig djupt in i mammans varma skyddande päls. Denna energi bär också vi på. En krävande energi som vill ha. Vilket är bra och något som vi verkligen ska lyssna på. Om kravet kommer från rätt källa!

Vi ska lyssna på vad våra instinkter talar om för oss och ju mer vi lär känna oss själva desto mer kan vi plocka ut de behov vi ärvt från de som vandrat före oss och de behov vi själva har skapat oss utifrån den uppväxt och de erfarenheter vi bär på.

Just här och nu kan vi vara en aning impulsiva och kanske finns det en viss risk att vår pil hamnar vid sidan om eller till och med på fel mål om vi inte har en äkta kontakt med oss själv. Kanske har vi lyssnat alltför mycket på vad andra tycker och tänker eftersom Artemis energin också kan innebära att vi anpassar oss efter andra. Om vi tittar på myten så fick Artemis växa upp direkt efter födseln eftersom hon fick hjälpa sin mor att föda sin tvillingbror. Att inte få en möjlighet att vara barn, att behöva vara andra till hjälp kan innebära att vi har en tendens till att ställa oss bakom någon annan. Vi vill inte riktigt synas. Det kan också bli tvärtom, vi spelar en roll, blir den upproriska i alla lägen och vågar aldrig riktigt visa vem vi egentligen är.

Det finns även en möjlighet att vi nu alltför snabbt får en “sanning” kastad mot oss eller att vi plötsligt befinner oss i en situation där vi behöver axla någon form av ansvar. Att månen nu befinner sig i vattumannen gör att vi får en push mot gruppen och släpper lite av det “ego” betonade som just den här månfasen pekar mot. Det innebär inte att vi ska tappa bort oss själva och gömma allt det som är vi själva utan mer att vi avvaktar och ser hur vi kan göra bäst nytta i gruppen. Vi ska inte bli osynliga, spela en roll eller på annat sätt göra avkall på det som vår själ vill framhäva men vi ska inte heller framhäva oss själva utifrån något som inte är vårt eget ursprung.

Det som har varit och det som vi nu lämnar bakom oss är ju någonstans fortfarande inom oss. Vi ska nu stuva om så att det som vi sparat och vill växa vidare utifrån bildar en grund för det som ska bli nu. Många gånger kan vi lite rastlösa men om vi tar till oss att mörkret bär på det som finns djupt inom oss och att vi nu har en möjlighet att använda oss av detta och tillföra detta till den nya måncykeln då kan det uppstå magi. Som alla frön börjar det att gro i mörkret, det kan vara värt att ha med sig det och inte bli bländad av det ljus som snart lyser på oss.

Vattumannen är också ett tecken som är mer fokuserad på det som kommer och inte på det som varit, något som talar för nya idéer och planering framåt. En tid för att dela med sig till andra alltså, släpp rädslan och ge ut det som du tänker och känner. Tänkt på att du är unik och du har något att tillföra till gruppen. Du behöver inte stå ensam.

white dove in flight 6

Sabian Symbol för den här nymånen är:

A LARGE WHITE DOVE BEARING A MESSAGE

Att duvan bär symbolen som budbärare misstänker jag är ganska välkänd. Duvan som med en olivkvist i näbben kom med budskap till Noah,

Så vad är det för budskap som duvan kommer med till dig idag? På vilket sätt får du nu fast mark under fötterna? Har du under en lång tid befunnit dig i en situation där du inte kunnat bevisa något, vare sig för andra eller för dig själv, och nu kommer en möjlighet för dig att göra det? Duvan är ju även en fredssymbol och Gudinnan Afrodite har också en närhet till duvan.

Kanske är det du som ska ge ett budskap? Ett budskap där du då behöver ha med dig att det ska framföras med fred i sinnet och inte på något sätt vara attackerande och inte heller i någon försvarsposition. Handlar det om att ge uttryck för kärlek? Att visa din själ, både till dig själv och till andra.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Susan Seddon Boulet, Duvan = Ok more...

Fullmåne – Lejonet

lejonKan det vara nu som det som du inte riktigt såg vid nymånen uppenbarar sig? Nya insikter, mål eller varför inte utsikter?

Fullmånen är perioden då mycket blir synligt, kanske inte så att vi direkt förstår men det landar på ytan så att vi sedan i lagom takt kan ta till oss det för att se vad det verkligen är. Som att föda ett litet barn. Först förstår man inte riktigt vad det är man har där på magen istället för i, det tar ett tag innan det landar både mentalt och känslomässigt.
Den här fullmånen har landat i Lejonets tecken, så månens påfallande synlighet påverkar även av Lejonets lust och behov av att synas. I tecknets natur ligger det ett aningens litet behov av att synas, att vara i centrum och få beundran och nu finns det en möjlighet att visa upp sig. Att visa vilka drömmar och vilka visioner vi har för framtiden. Och det som är mest drivande och som ligger bakom detta är kreativiteten.

Den här fullmånen kan ge en medvetenhet om hur vi generöst kan dela med oss av våra gåvor till en större en grupp. Förutsatt naturligtvis om….om vi har lust att dela med oss av strålkastarljuset till andra. För ett Lejon är det inte alltid så självklart att göra det, det är ju oftast de som är i centrum och har en hel hoper av beundrare runt omkring.

Sabian Symbol för fullmånen i Lejonet är:

A MIDDLE-AGED WOMAN, IN HER LONG HAIR FLOWING OVER HER SHOULDERS AND IN A BRA-LESS YOUTHFUL GARMENT.

Nyckelordet är: Självständighet.

Och visst kan vi läsa ut självständighet ur denna mening. Det vill säga om vi ser motsatsen som att inte vara självständig. I den här meningen hittar vi mycket när det kommer till hur man har sett på kvinnan.
Kanske är det så att denna fullmånen pratar om att vi ska plocka fram det som är det sanna jaget. Det jaget som kanske går utanför de gränser som samhället och som vi själva har satt på oss själva. Att visa upp det som finns inom oss själva och det som oftast är gömt för vår omgivning. Kanske säger denna fullmånen till oss att vi inte behöver följa mönster som andra har gett oss, vi behöver följa de mönster som passar oss bäst. Vi ska inte heller bryta med mönster för att vår omgivning tycker att vi ska göra det och för att det ligger i tiden. Vi ska helt enkelt lyssna till de viskande röster som finns inom oss. De röster som tillhör oss själva. Det kan vara dina egna röster som gör sig hörda, det kan också vara generationernas röster som visar sig.

Under en fullmåne är det mycket som kommer till ytan. Det är inte utan orsak som det berättas många myter om just fullmånen. Bara att titta upp mot himlen och se denna magnifika syn kan få vem som helst att sjunka in i sig själv och bli väldigt känslosam. Och denna fullmånen har dessutom en hel del annat att bjuda på. Just nu har vi det mycket ovanliga att vi kan se fem planeter på rad om vi har tur, lite tålamod och går upp tidigt på morgonen för att kika upp på himlen. Just denna konstellation kan även den starta upp lite processer, om det är från planeterna eller om det är för att det är väldigt sällan det sker eller för att det helt enkelt ligger i luften just nu att det händer lite ovanliga saker kan vara svårt att sia om tycker jag.

Personligen tror jag också att det handlar mycket om det vi är villiga att se. Villiga att se om oss själva och villiga att se om andra. Vi behöver också se att fullmånens energi är en samverkan mellan solen och månen och i det här fallet då mellan Lejonet och Vattumannen. Lejonet som vill visa upp och få ut all den kreativitet som finns inom och vattumannen som går utanför de uppsatta ramarna. Lejonet och Sabian symbol för den här fullmånen pratar båda om självständighet. Och Vattumannen pratar om att gå bortanför det som finns inom. För att vara självständig krävs det både kreativitet och kunskap om sig själv och det krävs också en förmåga till att se att det finns mycket som vi inte ser. Det finns saker bortom som inte vi har all kunskap om och för att kunna få tillgång till den behövs det samarbete.

Så ta tillvara på din kreativitet den här fullmånen och till det som ditt hjärta vill säga dig. Följ inte de ramar du har satt runt omkring dig för att du tror att de är nödvändiga att ha. Följ enbart de som är bäst för dig och som du också vill ha. Vill du slänga din behå och det känns som det bästa gör det, annars så är det fritt fram att ha kvar din behå. Använd dig av de gåvor som kanske har varit gömda för dig och som nu kommer fram i ljuset.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Att växa

okänd bild
Månen är halv och tecknet Väduren.

Mittemellan ny och fullmåne och 1/4 av en hel cirkel. Vi växer och nu kan det göra ont både lite här och där. En del känner inte av den här fasen alls och andra känner mycket. Förmodligen beror detta på hur det ser ut i det privata livet och vilka egna planeter vi har som är inblandade i denna cykel.

Nu börjar saker att synas och det är också nu som många hamnar i den smärtsamma situationen att välja. Ska jag fortsätta eller gå tillbaka? För många handlar det om mod och för andra att de inte kan välja. Som en graviditet till exempel. Oavsett hur rädd man än är för förlossningen så finns det en tjusning och en fascination i att det inom en själv växer något som så småningom ska stå på egna ben. Och precis är det ju med en idé eller uppstart av ett annat projekt, någon gång ska det lanseras och stå på egna ben.

Med vädurens energi är det ju också ny början. Det är väl väldigt passande nu när vi precis har lämnat ett år bakom oss och välkomnat ett nytt. Väduren kan också ha en tendens till att rusa på lite, sänka huvudet och börja stångas så att säga. Vädurens energi och egenskaper kan vara bra att ha i minnet nu. Ett steg tillbaka är inte alltid helt fel, vi behöver ha hela oss med i leken.

Själva månfasen hjälper vädurens energi att rikta sig utåt så det är inte helt fel att stanna till och ställa frågor till dig själv.

Är jag på rätt väg? Ska jag hålla fast vid det jag har påbörjat eller ska jag släppa taget?

Månfasen i sig har en tendens till att trycka på knappar som säger irritationsmoment, var medveten om att väduren har horn som både tar emot men också stångas. Ibland gör den båda utan att tänka efter.

Sabian Symbol, Väduren 

A Man Possessed Of More Gifts Than He Can Hold.

Det här talar om att ha mer gåvor än man kan hålla i handen. Överflöd och det som inte får plats. Också detta talar om irritationsmoment. Det talar också för att det nu är dags att se över om det nya verkligen fungerar och fungerar allt i det nya? Här finns ju verkligen talanger men också kanske svårigheter att veta vad man ska satsa på. Det kanske till och med är så mycket att det inte blir något alls, man blir så frustrerad så man lägger det bakom sig helt enkelt. Gåvor kan ju också betyda många saker, att ha vänner – det kan vara en gåva, talanger – det är gåvor, möjligheter – det är gåvor.

Låt inte tanken fastna vid just en sak, vandra vidare och var inte alltför säker på att de där hornen alltid skyddar om du inte ser till att vara i en position där du verkligen kan använda dem på bästa sätt.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; okänt ursprung

Årets första mörker/nymåne

stenbockStenbocken vandrar in i våra liv. Ett djur vars instinkter talar om för dem att vandra uppåt. Med säkra fötter och ett otroligt balanssinne tar de steg för steg upp för de höga, vassa klipporna. Ett tecken vi sätter ihop med ansvar, skydd och envishet.

Precis som ett nytt år får oss att närma oss funderingar och planeringar över mål får stenbocken oss att tänka på samma saker. Strävan…kanske inte alltid ett ord som blir förknippat med något roligt men om vi sätter ihop det med andra ord i en mening kan resultatet bli väldigt bra och till och med väldigt roligt. Ett av dessa ord vi kan sätta ihop med stenbocken är bland annat “Varför”.

Varför- frågor är nyttiga för oss för de får oss att gå djupare och har vi riktigt tur får svaren oss närmare oss själva och vårt eget inre. Och finns det något som bådar gott för året som ligger framför oss så är det väl att vi kommer närmare oss själva. Rumpnisse frågor, som detta handlar om, skrev jag i coachingguiden om för några år sedan om.
Varför gör jag och varför vill jag göra? Varför vill jag nå och varför är det viktigt? Varför frågor kan vara många och svaren, för att vi ska komma någonstans, behöver vara ärliga. Men just nu och här är det ju en väldigt bra idé att vara just ärlig. Stenbocken ger inte sken av att vilja väja undan från vare sig frågor eller svar. Stenbocken är väldigt mycket ett vad och hur tecken men vet du också varför blir vägen fram betydligt smidigare till och med lite självklar.

Stenbocken är inte bara det som vi förknippar med strukturer, ansvar och uppsatta regler och mål, det är också intuition och instinkter. Finns det något djur som så snabbt och säkert hoppar från klippa till klippa? Från liten utkant till nästa? Till ställen som vi knappt tror är möjliga att beträda?

Stenbocken är lika mycket att påbörja resan som att nå toppen, precis lika mycket som att månens mörka fas är avslut och ny början. Under mörkermånen hittar vi det som är ny början. Oftast så ser vi inte och märker inte av den nya början förrän det har ljusnat, men starten är likväl där i mörkret. Det är nu här i mörkret som vi hälsar det nya välkommet lika mycket som vi tar adjö av det som redan varit. Vi kan inte ha det ena utan det andra.

Själv avslutar jag denna månperiod i tacksamhet och med en vördnad över hur fantastiskt livet är. Och jag börjar samtidigt nästa med glädje över liv, nya insikter och tar till mig stenbockens instinkter då jag nu går steg för steg framåt och uppåt. Man kan nog säga att jag följer månens faser riktigt ordentligt!

Sabian Symbol för Stenbocken är:

En gömd kör sjunger under en religiös andakt (service).

Jag kan inte annat än att le lite när jag läser denna symbol. Att uppfatta det som inte syns. Dessa upplevelser jag har haft under de två senaste veckorna har verkligen gjort mina sinnen känsligare och denna nymåne pratar ju just om detta. Och kanske är det även detta som du ska undersöka. Kan du läsa av det som sker under ytan? Höra det som inte sägs?
För vi alla har våra blockeringar runt saker och ting. Tillfällen då vi inte uppfattar det subtila och tillfällen då vi inte använder det som man brukar säga är de kvinnligt mottagliga sidorna.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Fullmåne i kräftan – God Jul

hestia01L

Vi stannar till vid fullmånen, en måne som lyser silverklar ner på härden. Mitt i hemmet brinner den varm och trygg, en symbol för familjen, en symbol för att vi samlas och är tillsammans.

Gudinnan Hestia är härskare för Kräftans tecken och är härdens Gudinna. Härd betyder också fokus och fokus i kräftans tecken ligger först och främst på hemmet. Hemmet, familjen och fokus på trygghet och värme är kanske vad vi har så här i juletid.

Nu kan många andas ut, spänningen släpper och det som ska födas föds helt enkelt. I många fall föds det även sådant som vi inte känner av förrän långt senare.
Den här fullmånen kan det dyka upp funderingar och känslor runt områden som just har med familj, trygghet och värderingar att göra. Lever vi i vår sanning och med de värderingar vi vill ha och kan stå för? Hur är det med vår familj, blodsband eller ej, är vi nära eller väldigt långt bort?
Värderar vi de vi har nära som ger oss support och visar vi detta på ett bra sätt eller tar vi det för så självklart att vi glömmer av att de finns?

Fullmånen är ju en balans mellan solen och månen, vilket nu blir mellan stenbocken och kräftan. Har vi balans mellan det kollektiva och vår koppling till kulturen och mellan vår emotionella liv? Ger vi helt enkelt näring till de saker som är viktiga för oss?

Sabian Symbol för månen är

A cat arguing with a mouse

Någon mer än jag som får bilder av Tom & Jerry?  Det här kan kanske betyda att det kan dyka upp känslor som har med det temat att göra. Att känna sig jagad, utsatt och utlämnad för allmänt gyckel och spe. Det kan ju också handla om att inte kunna låta bli att argumentera även om det är ur ett underläge, man bara måste ge sig in i diskussioner. Om vi försöker plocka bort den tecknade seriens Tom ur sinnet då har vi ju katten som jägaren. En jägare som i många fall, åtminstone på landet, är införskaffad för ett syfte. Att ta död på mössen. Det i sin tur får mig att tänka på att instinkter tar över den mentala processen. Att man ger sig in i något av gammal vana, att man har svårt för att släppa taget och bara fortsätter även om situationen har förändrats. Att roller på något sätt är statiska och att man har svårt för att lämna dessa. Det kan också betyda att man faktiskt tar ett steg tillbaka och argumenterar istället för att sätta klorna i någon.

Och för att komma tillbaka till Tom & Jerry, tänk på att det går att lägga saker åt sidan och visa den kärlek som oftast ligger under allt inom en familj. Hur många gånger har vi inte sett dessa små figurer vara de närmaste vänner när det väl gäller, fundera på vilka roller vi bär inom familjen och om det är värt att ha kvar dem?

Månen trivs i kräftans tecken, man brukar säga att det är där den hör hemma. Personligen tycker jag att månen hör hemma i varje tecken för visst har vi alla de egenskaper som man säger månen bär på. Men när nu månen gottar ner sig just här i julhelgen hoppas jag att vi kan ta tillvara på det. Här kommer familj, hem, härd, trygghet blandas med minnen, dåtid, nutid och framtid. Månen drar upp och stänger ner. Vårt känsloliv kan flöda över precis som vattnet i flodtillstånd. Självklart har andra planeters inflytande något att säga till om och det är också väldigt olika hur mycket vi känner av denna påverkan.
Själv ska jag landa i ett födelsedagskalas idag då mitt yngsta barnbarn fyller 1 år. Familjer samlas från höger till vänster och jag kommer att bära med mig fullmånen och alla dess djupa dalar men även dess höga höjder.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Symbolkalender I

Symbolkalender I

Jag tänker den första dagen i en månad där vi någonstans alla räknar fram eller bockar av dagar. Det finns något där framme som är ett mål. Allt utifrån våra erfarenheter, personligheter och hur omständigheterna ser ut runt omkring oss ser vi denna månad som något väldigt positivt eller som något negativt. Det är få gånger jag mött någon som ställer sig helt neutralt till julmånaden.

I den kultur där jag lever har vi anammat tomten och gåvor till barnen mer än att vi lever kvar i den tidsanda då man helgade Kristus födelse under Jul. Det verkar trots allt som att fler och fler familjer drar tillbaka lite från julklappsinköp till att värdera tiden mer tillsammans. Åtminstone hoppas jag att det är så, själv trivs jag mer med julen idag, av många skäl, än jag gjorde när fokus låg på att det måste handlas in julklappar till alla.

berätterskanDecember månad är trots allt en symbolisk månad för mig. Det är en månad då jag tar sällskap av berätterskan i mitt inre. Hon som sätter sig tillrätta i gungstolen och har mystik och magi i släptåg. En mörk månad där flämtande lågor gör sig bekväma i varje hem.

När jag idag sätter mig med lysande ögon för att ta del av hennes berättelse tittar hon bestämt på mig. – Är du verkligen beredd på att gå den väg jag visar dig? frågor hon mig viskande. Bara hennes röst gjorde mig en aning spänd men jag har väntat så länge för att göra henne sällskap så självklart svarar jag att jag är beredd och redo att gå. – Nåja, säger hon och lutar sig tillbaka igen, vi får väl se.

Den gamla börjar berätta och snart är det tyst och stilla i rummet. Det enda som hördes var ett liten knaster från stearinljuset då och då. För det är ju så att inget hörs i det yttre av allt det som pågår i det inre.
-Din väg är skrovlig och knappt utmärkt på kartan säger hon till mig, den gamla som sitter där och kisar. Jag ser vägen framför mig och jag känner den något dammiga luften möta mina lungor. Det är inget frodigt runt omkring mig och stora blocka stenar tornar upp sig längs vägen som mer är en upptrampad stig än något annat. Innan jag ens närmat mig den stora klippan där stigen slingrar sig bakom känner jag hur marken vibrerar. – Sch, säger kvinnan hastigt. Vissa lägen i livet behöver vi se lite på avstånd innan vi närmar oss säger hon. Detta är ett sådant. Du vet inte vad det är som väntar men du kan känna av att det är något, du känner dess vibrationer.

Jag står still där på den dammiga stigen och ser hur ett lejon dyker upp runt klippan. – Åhå, skrockar den gamla förtjust. Så lagom att ett lejon dyker upp på din stig. I lejonets tecken hittar du månen och dess energi penslar din dag och dag. Skuggorna som leker utanför tar formen av lejonets stora hjärta och du behöver fundera över vad lejonet kan tillföra dig.

Jag öppnar mina ögon då jag hör hur stearinet knastrar alldeles extra mycket. Jag ser hur skuggorna lämnar spår på väggen och jag kan forma skuggorna till lejonets mastiga tassar och klorna drar sakta spår i tapeten innan de lekfullt börjar om från början igen.

Lejonet säger hon och jag kommer omedelbart att tänka på de runt omkring mig som är födda i detta tecken. Jag tänker på de drag jag känner igen som lejondrag och jag ser också att det inte är så enkelt som att man är det tecken man är född i. Det finns alltid något annat som modifierar och det är ju det som är fantastiskt med symboler. Alltid en grund och alltid något personligt som modifierar och förändrar allt utifrån de egna erfarenheterna och den egna kulturen.

Jag tänker att vi här oss inte är så vana vid Lejon. Vi har inga i vår natur och vi har inte alls samma sätt att förhålla oss till detta djur som de har i andra länder. Kanske är detta också ett skäl till att vi har så svårt för att acceptera och ta till oss de egenskaper som vi applicerat på detta majestätiska djur. Jag kommer att tänka på att placera sig själv i centrum som en självklarhet, jag kommer att tänka på värme och sol och den enorma manen som gör att den verkligen syns.
Vi har inte en vana vid att ställa oss i centrum och för de som gör det har vi inte alltid lätt att acceptera. Att prata gott om sig själv blir lätt till högfärdighet, vi är mer för det kollektiva än för det individuella. Åtminstone har det varit så under lång  tid även om det är en förändrad situation idag. Ett lejon tar plats helt klart.

Redan för 30 000 år sedan användes lejonet som symbol. Man har hittat en liten figur i en grotta där ett lejonhuvud är utformat tillsammans med en människokropp. Redan då kanske en Gudom? Därefter har man i alla tider sett Lejonet som en symbol för något kungligt och gudomligt. Även vi här i Sverige har lejonet i statsvapnet även om vi förmodligen aldrig har haft lejon som strövat omkring i våra marker. Runt tiden då Jesus föddes fanns förmodligen lejon i södra Europa men idag lever lejonet på väldigt begränsade ytor. Jesus i sig har lejon som symbol. I gamla testamentet läser vi om Lejonet av Juda och vi kan också se att en av evangelisterna har lejonet som symbol, Markus, och detta som en symbol för kunglig makt. För att gå vidare hittar du lejonhuvud ex i den Egyptiska historien. Vi har sfinxen och vi har flera Gudinnor som har lejonhuvud.

I böckerna av C. S. Lewis om Narnia hittar vi Lejonet som en symbol för Kristus och vi kan helt enkelt slå fast att just makt och kunglighet finns inbyggt i denna lejonbild. Drömmer vi, mediterar vi eller lion of judapå annat sätt använder oss av lejonet så finns denna arketyp helt enkelt.

När jag nu sitter och tittar på skuggbilderna som stearinljuset ger tycker jag att det trots allt är en aning udda att vi inte ser på de andra egenskaperna som då lejonet visar oss. Det är i princip alltid en hane som är avbildad som symbol, vilket i och för sig inte är konstigt eftersom dess man gör den verkligen till en härlig bild. På det här sättet blir också lejonet en symbol för patriarkatet. För hanen är den som försvarar sin flock som oftast består av x antal honor och avkommorna. Förlorar flockledaren sin makt gentemot en annan hane dödas oftast alla de unga avkommorna så att nästa flockledares gener är de som ska leva vidare. I övrigt är inte hanen involverad i vardagslivet precis. Det är honorna som jagar och som ser till hanen är den som får äta först. Det är honorna som föder och uppfostrar sina ungar. Faktum är att det är ganska vanligt att man gör detta i flock. En unge kan dia från någon annan än sin genetiska mor. Så är de ofta släkt med varandra också.

Lite udda är det att lejonet så ofta förknippas med sol och ljus eftersom det oftast är ett nattaktivt djur. Det är väldigt sällan och det ska till något extremt för att djuret ska jaga dagtid. Förmodligen är det så att dess symbolik tillsammans med solen och med ljuset kommer ifrån symboliken kunglighet, gudomlighet och då också från dess patriarkaliska status.

Så vad är det nu som kommer emot mig på stigen nu när månen befinner i lejonets tecken. Vad är det jag kan hålla utkik efter? Först låter jag månens grundtema leda mig och det är att månen är i sin avtagande fas. Fokus är på inåt och på ett mer personligt plan. Kanske dags att titta på den egna auktoriteten och vilka värderingar man har runt detta? Men också hur det står till med sitt hjärta? Lejonet styr över hjärtat och ibland behöver vi ägna lite fokus till om vi verkligen går vårt hjärtas väg.

Och hjärtas väg är det viktigt att gå på nu när vi befinner oss i den magiska december månaden. Tillåter du magin och det mystiska finnas inom dig? Kan du höra ditt eget hjärta och låta den ta del av den saga som är din?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, tagen från pinterest okänd

Fullmåne – Tvillingarna

Sabian symbol 3 grader tvillingarna.

 The charming court life at the garden of the tuileries in Paris.

Denna fullmåne har några ganska starka aspekter som jag blev inspirerad att dyka in i. Något som också framträdde mer och mer var denna Sabian symbol för fullmånens grad i tvillingarnas tecken. Först började jag arbeta med symbolen rakt upp och ner. Tuileries är en trädgård i Paris, en ganska stor sådan, som det är väldigt populärt att promenera runt omkring i.
tuileries garden layoutSom du ser på bilden här är den stor och väldigt strukturerad. I den världen landade mitt sinne. I tvillingarnas fotspår vandrade jag in och såg hur struktur och form skapade en värld för mig. Jag såg hur raka linjer kunde skapa skönhet och hur ordning gav överblick. Jag ser och förstår att detta verk behöver mer än en person, här krävs det samarbete och planering för att man ska kunna bevara parken så att den kan tilltala alla de som besöker den. Samarbete – inte konkurrens.

I dessa tankar snurrade min värld och jag kunde verkligen uppleva hur jag använde mig av tvillingarnas analytiska intellektuella värld.

Handlar fullmånen om detta tro?

I bakgrunden till fullmånen ligger den nymåne som måncykeln startade upp med och för november månad startade den med skorpionen. Även om tecknet är detsamma för oss alla är de det vi lägger in i det olika allt utifrån vilka vi är. För mig handlade denna skorpion nymåne om mörkret och att gå in i djupet. Jag har jobbat en del med att synliggöra de fällor som den kultur jag lever i har skapat för mig.

Med detta i minnet närmar jag mig denna Sabian symbol och fullmånen. Fullmånen som är tiden för någon form av klimax, en upplevelse som kommer från att släppa ifrån sig. På ett plan har jag väl alltid varit lite rädd för det där med struktur och bestämda planer. Jag har alltid haft lätt för att planera och hjälpa andra med deras struktur men att själv inordna mig under raka linjer har varit lite svårare. Är det detta denna symbol skall tala om för mig? Att det fungerar att använda struktur för att skapa något väldigt vacker, att man inte behöver vara ensam utan man kan samverka? Att struktur och organisation inte behöver handla om konkurrens och tävling?

När jag börjar fundera över detta upplever jag att börjar närma mig en känsla och inte bara en tanke. Jag är inte förtjust i konkurrens och tävling om det innebär någon form av nervärdering av någon annan. Att alltid prestera och att det är som synligt är det som är värt något passar inte riktigt in på vad jag tycker är värdefullt.

Med denna känsla satte jag återigen igång med att symbolen och jag gick vidare. Jag dök in i historien av denna trädgård och när jag satt där och tittade på bilder dök det som var osynligt upp framför mina ögon. Trädgårdens blodiga historia. Här fanns rädsla, flykt, blod och död i marken. På denna något begränsade yta kan man hitta mycket av Frankrikes historia. Fascinerande. Kaos har befunnit sig på denna plats och jag märker att detta omformar min syn på symbolen och på denna fullmåne.

Det finns alltid något under ytan, det finns en historia som vi behöver känna till för att kunna dra rätt slutsatser. Framför allt ger mig upplevelsen ytterligare bekräftelse på att det kan vara rätt och riktigt att inte bara följa tanken och intellektet utan att följa den impuls som kommer ifrån att det finns något mer, allt är inte riktigt som det ser ut. Låt inte rädslan för vad som kan komma upp skrämma bort dig från att ta reda på vad som döljer sig bakom en bild blir kontentan för mig.

Zena HollywayFullmånen kan dra iväg med dig riktigt ordentligt och när tvillingarna är med kan det visserligen dämpa ett känslomässigt flöde men det kan också sätta fart på hormonerna riktigt ordentligt. Bara för att tvillingar normalt använder sig av former och struktur innebär inte det att de är utan känslor, tvärtom. En fullmåne handlar ju i mångt och mycket om en relation. Månen står mittemot solen och dessa interagerar med varandra. Kanske blir det full fart på diskussionerna just nu, impulsivt kan man kräva både det ena och det andra. Med skytten mittemot kan man hamna i dispyter enbart för att man tycker att man anar en något överlägsen attityd? Här kan problem uppstå men också lösas, korten på bordet kan krävas och kanske man inte alltid förstår vad det är man ger sig in i.

På sätt och vis kan man ju tycka att det är bra att nu Saturnus blandar sig i dagen efter fullmånen. Kanske kan denna strikta planet eventuellt lugna ner de rusande mentala processerna. Planeten Saturnus har en sammandragande effekt och är väl kanske den som vi mest förknippar med auktoritet och ordning. Men tvillingen är ju på inget sätt ovan vid de energier som Saturnus för med sig och lika gärna som den kan bära något gott med sig kan det bli en aning för mycket av det goda också. Saturnus befinner sig i skytten och står alltså också den mittemot, relationer behöver kanske tittas på och lösas. Saturnus kommer med ansvar och med gränser och för många kan det uppstå problem med samvetet.

Lite som den Sabianska symbolen pratar om kan uppstå. Här finns något under ytan som kan dyka upp. När vi tittar på något med våra vardagliga ögon ser det nog så rätt och riktigt ut men dyker vi lite under ytan kan vi finna något som skapat situationen som vi befinner oss i.

Med Saturnus här får vi nog hålla lite i hatten både för att vi lätt kan dras med i någon form av rättrådighet som säger att vi borde ha tänkt, tyckt och sagt på ett annat sätt. Har vi verkligen gjort rätt för oss och var det verkligen det bästa vi kunde göra? Det är lätt att rusa iväg när månen är inblandad och vi behöver ta till oss de energier som hjälper oss och inte stjälper oss just nu.

Nästa symbol som då dyker upp är planeten Neptunus som även den befinner sig i en process med Saturnus. Här kommer nu två giganter med helt olika perspektiv i en konstellation till varandra och tillsammans med månen innebär det att känslorna blir involverade. Prata om att vetenskap och andlighet behöver samarbeta.

Att dessa två planeter dyker upp i en konstellation ser jag också som ganska fantastiskt då jag faktiskt precis nu funderar på den föreläsning som jag ska på Hillesgården i början av december. En föreläsning som ingår i det lite större temat, Andlighet och Vetenskap.

På det sätt som jag har jobbat med symboler så har jag använt mig av Hellenic, vilket handlar om den grekiska zodiaken. I detta finns inte Saturnus med som härskare till något tecken men guden Peter Paul Rubens_saturnSaturnus finns ju med. Saturnus är det latinska namnet på Guden Kronos, som är tidens Gud.

Kronos var en av de stora Titanerna, far till Zeus och de övriga Gudarna och Gudinnorna i Olympen. Kronos åt upp sina barn efter att han hört att han skulle förlora sin makt till ett av sina barn. Och förlora det gjorde han så småningom. Rhea, modern till barnen, lurade Kronos att svälja en sten istället för det nyfödda barnet Zeus. När Zeus växte upp revolterade han mot både sin far och de övriga Titanerna och tillsammans med sina syskon och andra vann han så småningom.

Grekerna och Romarna hade aningens skillnad på hur de såg på denna jätte inom Gudavärlden. Romarna kallade åren då han regerade för den Gyllene tiden. Anledningen var att det under den perioden inte var nödvändigt med lagar och tvång. “Tidens folk” höll sig inom den norm som gällde. Ingen missbrukade sin makt. Att handla omoraliskt fanns inte utan alla gjorde rätt saker.

Just för att Kronos (Saturn) var så viktig för Romarna är den grund för att vi här i väst kallar lördagen för Saturday. Den sjunde dagen i den Judisk-Kristna veckan kallades på Latin för Dies Saturni ( Saturns dag) som till slut blev till Saturday. Och självklart har vi då denna planet som man kan se med blotta ögat som blev döpt till Saturnus.

Kronos är idag också symbol för “Fader Tid” som vi kan möta som den gamla mannen med lie på Nyårsafton men det finns en liten hake med att sätta samma Kronos som den som faktiskt var tiden. Guden för ursprungstiden sägs vara en Gud med en ormliknande form med tre huvuden, ett som man, ett som en tjur och ett som ett lejon, och namnet var Chronos.

För att komma tillbaka till fullmånen och till att nu Saturnus står mittemot så funderar jag på om tiden är viktig i denna konstellation. Behöver vi stanna till och fundera lite över vad myten faktiskt säger till oss här? Tiden kan verkligen begränsa oss precis på det sätt som planeten Saturnus symboliserar, tiden kan bli vår fiende men den kan också bli vår vän. Jag tittar på myten och ser hur Kronos slukade sina barn av rädsla för att gå samma öde till mötes som hans far före honom. Rädslan att förlora makt, att förlora till de som är yngre. Han äter upp de yngre i förmån för de äldre. Att inte bry sig om nya idéer, att hålla sig inom det som är redan belagt är tryggt och kan skapa den moral och de normer som gör att vi tryggt kan se oss omkring och alltid vara säkra på att det vi ser är det vi ser.

Jag ser också det ansvar som Kronos tog, han var den enda som svarade på sin mors rop och det var han som skar av sin fars testiklar och kastade dessa i havet för att förhindra honom att föda mer barn som han kunde gömma undan i mörkret. Han svarade an till någon form av medmänsklighet. Han svarade an, tog ansvar till en annan person.

Denna del av Saturnus känner jag kan vara viktig att ta till sig idag. Vi behöver föra in den tid vi har idag till Saturnus något hårdare skal, vi behöver föra in mer ansvar för andra än oss själva, vi behöver svara an, ansvara, för det som händer runt omkring. Kanske är det så att vi behöver lära oss att se Saturnus egenskaper på ett positivt sätt och inte sätta oss ner och darra för allt det hemska vi har hört om dess begränsande kraft. Vi behöver begränsningar för att kunna växa, vem har inte hört hur illa de kan gå för alla dessa ungdomar som inte någon gång har fått lära sig att det finns konsekvenser för handlingar vi gör.

Saturnus egenskaper står nu i en grad som kan orsaka lite konflikter med planeten Neptunus. I den Grekiska mytologin är detta Poseidon. Havets Gud. Läser man om Neptunus i olika astrologiska böcker hittar vi symboler som handlar om att vara förvirrad, mystiskt och utan gränser. En planet som söker enhet, andlighet och gränslöshet. Här finns det som egentligen kan sättas ord på, något som inte kan definieras och begränsas. Men i den Grekiska mytologin möter vi Zeus äldre bror. En Gud som härskar över hav upp till området strax innan månen. Det område där andarna bor, de andar det vill säga som har handlat gott under sin levnadstid. De som handlat mindre gott kom till Hades underjord.

20140731-053954-20394149Poseidon har också skapat och är väktare av den korg som bär på Mysterierna. Mysterier som är helig och hemlig lära, det som initierar människan till att utveckla sig. Mysterier som är för de som till fullo vill lära sig om hela sin potential. Mysterierna är hjärtat för den tradition som jag just nu skriver om, Hellinic.
Poseidon bär också på Treudden, en treudd som är en av tre föremål skapade av cykloperna. Treudden har förmågan att skapa skalv. Allt från jordbävningar till översvämningar. Genom att använda treudden på en klippa eller i jorden kan Poseidon också få fram vatten i områden där törst befinner sig. Poseidon sägs också vara den Gud som skapade hästen och i flera fall omvandlade han sig själv till en häst. När man undersöker myten på det sättet hittar man lite mer än den något diffusa och gränslösa planeten Neptunus.

I denna kvadratur mellan Saturnus och Neptunus så blir det i mytens värld att Poseidon ställs i en något konfliktstyrd situation med sin far, Kronos. Tiden, logos mot den mer känslofyllda världen och den värld vi idag har svårt för att se. Mellanvärlden där andar bor ser vi inte och vi kan inte heller se världen under ytan om vi inte beger oss in i den. Dessa två giganter behöver komma överens, vi behöver hitta ett sätt att förhålla oss till detta. Att Kronos har ett övertag är ganska klart då jag upplever att oavsett hur vi ser på vår far så är vi formade av hans närvaro eller frånvaro. Vi lyder också så som jag ser det under den norm vår kultur har, alltså under tiden och under patriarkatet som pratar om begränsningar för de som inte följer de lagar och normer som gäller.

Man kan då kanske säga att vi inom oss själva redan har en attityd vi tydligt behöver se för att kunna möta de egenskaper som Poseidon kommer med. Vi behöver också se att detta inte är värld fylld av viljelösa naiva själar utan snarare en värld där man bestämt sig för att se vad det är som försiggår under ytan. Mysteriekorgen som Poseidon skapat och nu vaktar är inte något som han gränslöst visar för vem som helst. Vi behöver själva börja söka. Vi behöver se under ytan för det är där den finns.

Kanske har jag hittat svaret på mitt föredrags tema här. För att komma vidare behöver vi söka hjärtat både inom oss själva och inom vetenskapen. Andlighet, som i Poseidon, tillsammans med Vetenskap, som i Kronos.

Jag får låta tiden som finns fram till fullmånen arbeta för mig, låta allt det som jag funderat över komma samman och så får jag se vad det är som föds under fullmånen. För det är ju under fullmånen som vi låter något hända inom oss, något sker även om vi inte alltid ser resultatet av det omedelbart. Fullmånen är den 25 november i tvillingarnas tecken.

Detta inlägg blev något långt men jag hoppas att det kan leda dig till att fundera över hur detta lägger sig till rätta i ditt eget liv just nu.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, Zena Hollyways och Peter Raul Rubens,