Månen

Sista veckan innan nymånen

Det är nu i den sista veckan innan nymånen som månen är som tydligast för oss kvinnor. Om vi lyssnar på vår inre röst, den röst som tillhör Moder Jord, vår natur.

MenstruationFöljer vi vår mest naturliga cykel så menar man att det är nu kvinnan går in i sin premenstruella fas. Förr när kvinnorna levde närmare varandra och mer stod under månens inflytande förberedde kvinnans kropp sig för att släppa taget om sitt blod och låta det flöda tillbaka till naturen. En fas som talade om för kvinnan att hon behövde dra sig tillbaka ifrån det mer aktiva sociala livet för att hon behövde mer vila och mer balans.

Detta är fasen då kvinnan kan känna av sina hormoner, en del känner av de väldigt mycket- andra mindre. Oavsett hur mycket du är påverkad säger denna fas till dig att du mår bättre av att dra dig undan lite. Vi kanske blir känsligare för ljud, för andras påverkan, för hur andra mår och vi kan uppleva att vi inte alls har den balans som vi skulle behöva.

Den kultur som vi lever inom idag tar ingen hänsyn till något av detta. Och kvinnan är inte den som säger något annorlunda. Snarare tvärtom i många fall. Att erkänna vad kroppen och själen vill skulle vara detsamma som att ta flera steg tillbaka från jämställdhet. För det är så att många ser det som ett handikapp att vi kvinnor blöder varje månad, något som vi behöver gömma undan. Vi ska inte vara påverkade av att vi släpper taget av våra ägg och låter dessa landa obefruktade, vi ska inte visa att vi känner av vår naturliga cykel, den som är en del av kvinnan, den som handlar om liv, död och återfödelse.
För innan vi släppt taget har vi skådat framåt för att få en aning om hur vi ska förvalta det som kommer. Vi har redan bäddat för framtiden även om vi inte kan se den, vi kanske bara kan ana att den rör sig inom oss.

Detta är även den fas i vår livscykel då vi möter den visa inom oss. Vi blir äldre. Lika lite som vi bemöter vår månatliga blödning, lika lite bemöter den tid då vi behåller vårt blod inom oss. Och oavsett vilken ålder du är idag bär du denna visa kvinnan inom dig. Du bär på arvet från dina förmödrar, du bär på din moders blod lika mycket som hon bar på sin. Vi bär alla på vår urmoders visdom. Ibland blir den tydlig för oss men oftast är den dold långt inne bland skuggorna.
Bland skuggorna vill vår kultur att den äldre visa kvinnan ska vara, vi har med oss den norm som talar om för oss att gammalt är fult och skrämmande.
Det är nu som du kan själv kan plocka fram din rädsla för ålderdomen, för kvinnan inom dig och för den naturliga cykel som kvinnan bär på. Det är nu du kan använda din inre spegel och frammana den kvinnan du en gång kommer att vara.
Låt henne få guida dig under denna sista måncykelfas innan nymånen. Fråga henne vilka vägar hon tog, vilka val hon gjorde och vad som är viktigt för henne idag. Kanske hittar du något som du kan använda dig av nu när du snart ska gå in i en ny måncykel.

Mörkermåne/Nymåne i Skorpionens tecken

Kroppskarta

Just nu är jag djupt inne i en fas då jag funderar på hur jag ska gå vidare i livet. Gå vidare ur många perspektiv.
Ett funderande som leder mig till den månfas som vi snart är i, mörkermåne och nymåne.

Och du är ju i dessa faser vi kanske behöver vara i för att kunna ta ut riktning. Utan att veta var vi står blir det svårt att veta vart vi vill eller hur vi ska ta oss dit.

Jag kom att tänka på en dröm jag hade för länge sedan. I sammandrag handlade drömmen om att jag gick fram en ung kvinna och frågade efter vägen till ett hus som jag skulle till. Hon tog en penna och medan hon markerade vägen på en karta fick min kropp med automatik kännedom om hur jag skulle komma dit. När jag undrade hur jag skulle komma in i huset gjorde hon en speciell linje på kartan och därmed skulle också huset vara öppet. I huset skulle även en sådan penna finnas för mig.

Något tog upp min tid så jag kom inte iväg som jag skulle och när jag väl började gå blev det ganska snart mörkt. Jag stannade till där jag skulle svänga av och kikade in på den smala stig/väg jag skulle ta och fick en otäck känsla. Jag valde att inte ta den vägen och i samma ögonblick som jag gjorde det försvann kunskapen om vägen ifrån min kropp.

Jag gick en annan väg som var betydligt ljusare och så småningom kom jag också fram till en plats där jag visste att bakom en kulle där skulle huset finnas. Orsaken till att jag visste det var för att sett platsen förut fast ovanifrån.

Nu är ju inte detta hela drömmen men oavsett detta tycker jag att man kan se vad den skulle kunna tala om. Något som jag tycker passar ihop med just den här fasen.

En fas som handlar om att ta tillvara på det som ditt inre talar om för dig, både med hjälp av drömmar/meditationer men också med hjälp av vad din kropp talar om för dig. Kanske får du också hjälp av inre symboler som du kan ta med dig och fundera på. Att fundera på om det är din rädsla som förhindrar dig att ta dig fram eller är det kanske ditt förnuft som säger att det där är inte den rätta vägen?
Ibland får drömmarna olika betydelser och till och med helt motsatta betydelser när vi börjar titta på dem och som alltid är det upp till oss att välja vilket som är rätt eller fel för oss.

Om jag tagit den lite mörkare vägen som såg otäckt ut hade jag kanske kommit fram till huset under en och samma dröm? Kanske symboliserade denna lite skrämmande väg delar av mig som jag behövde titta på för att nå fram snabbare till det som är jag? Feminina sidor som på många sätt symboliseras av det mörka och skrämmande i vår kultur?

Att återvinna sina instinkter och att återvända till det vilda, det är en stor del av vad jag tror att vi behöver göra idag. Åtminstone vi kvinnor. Att återerövra mörkret och visa det som gott. För mörkret är jorden och myllan. Det som bär på den näring vi behöver. Och vi kan hitta grunden för denna näring här och nu i den här månfasen. Inom oss själva.

Med Skorpionens hjälp kan vi gå på djupet, för här kan vi bli inspirerade av behov detta tecken bär med sig. Även om vi kanske blir lite skrämda, även om vi tycker att det är lite otäckt. Och det kan vara bra att tycka det. För vi behöver både vara oförskräckta och försiktiga när vi närmar oss vår vilda del. Vi behöver vara vaksamma och veta när vi ska stå still, gå vidare eller ta en annan väg.

Just nu för mig är det viktigt att synliggöra de fällor som min kultur lägger ut för den vilda delen av mig. Att bli uppmärksam och framförallt att lyssna. För här och nu är det viktigt att lyssna på sig själv, att lyssna på de egna reaktionerna, att lyssna på känslor, på förnuft, på mod och på rädslor.

Mer inlägg om skorpionen:
http://livlustbalans.se/index.php/2014/05/15/ares-skorpionen-livets-puls/http://livlustbalans.se/index.php/2014/10/21/morkermane-skorpionens-tecken-solformorkelse/
http://livlustbalans.se/index.php/2014/05/11/fullmane-skorpionen/

 

 

Fullmåne Oxen

regnbåge

Sabian Symbol för denna Fullmåne i Oxen:

THE POT OF GOLD AT THE END OF THE RAINBOW

Guldskatten som finns i slutet av regnbågen. Ja, vem har inte hört sagor om den? Och någonstans inom oss kanske vi bär på den förhoppningen att en dag kommer vi också att hitta den.

Balans eller ej, var har jag min fokuspunkt? Detta var två saker som jag tog fasta på under denna måncykels början. En början som har sin peak just nu i fullmånen. Nådde jag fram, är det detta som föds nu, kan jag se resultatet? Och kan jag se det genom denna symbol? Har jag nått fram till krukan med guld som finns vid slutet av regnbågen?
Kanske är det så att det är denna symbol som är själva peaken? Att läsa den texten kan vara det som är resultatet på cykelns början?

Hur kommer jag till regnbågens slut, var är början och var är slutet?

För att kunna se en regnbåge behöver du flera olika element, det är inte enbart en sak som skapar detta fenomen. Flera saker behövs alltså för att överhuvudtaget se det som eventuellt kan leda till den där krukan med guld. Och vad är det då vi behöver bära med oss för detta?

Idag tar jag fasta på de tecken som solen och månen befinner sig i. För att det ska bli en fullmåne så står ju dessa mittemot varandra och just nu är månen i Oxen och solen i Skorpionen. Oxens tecken bär bland annat med sig stabilitet och näring. En varm omtänksam och mullrik energi. Skorpionen bär med sig mer intensiva känslor, mer rörlig och mer åt sönderfall än oxens uppbyggande. Tillsammans bär de verkligen på liv och död. Kompost, ny näring (oxe) består av död (skorpion).

Dessa två behövs verkligen för att skapa den balans vi behöver, jag tänker att när Afrodite, som styr över oxen, fick barn med Ares, krigets Gud som styr över Skorpionen så föddes Gudinnan Harmoni. Visst är det talande?
Idag kanske vi behöver titta efter om vi använt vår förmåga att balansera våra ytterligheter och att använda oss av fler element än bara ett för att kunna se den regnbåge som Sabian symbol pekar på.

Finns det något guld i det jag gör just nu eller är det bara en fantasi som jag har byggt upp? Tittar jag för långt fram och bara ser den där krukan med guld som det optimala och missar att titta på vägen jag vandrar på?
Låter jag det vara en mental bild eller gör jag något praktiskt utav det?

Pennies do not come from heaven—they have to be earned here on earth.

– Margaret Thatcher

Oxen visar för mig att jag behöver använda mina händer, min fysiska kropp i det jag vill uppnå. Allt det jag tänker och önskar mig behöver jag göra något för att få. Och just nu tänker jag att fullmånen i Oxen hjälper mig att stanna till och vara närvarande där jag är. Tillräckligt mycket närvarande för att plocka fram det jag önskar för att se om det är praktiskt möjligt att genomfö741px-raimundo_madrazo_-_reclining_ladyra det. Självklart passar jag också på att njuta, för vem kan njuta mer av det lilla som Oxen?
En varm och go pläd tillsammans med en härlig mumsbit som jag äter i skenet av ett stearinljus? Det är en härlig upplevelse även när inte oxen och Afrodites inflytande men nu är det verkligen ett sensuellt ögonblick.
Ta vara på energin, stanna till och njut av promenaden bland höstens mustiga färger. Låt sinnet få bada i dessa ögonblick som ger dig glädje, stryk med handen över den nydammade bordskivan, ta in den ljuva doften av den rena tvätten och lyssna på den musik som ger dig glädje.

Kanske är det så att guldet som väntar dig vid regnbågens slut är du? Att hitta dig själv kan vara den skatt du väntat på?

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; raymundo mandrazo

Halvmåne – Vattumannen

Halvmåne är tidpunkten då solen och månen står i kvadratur till varandra. En tidpunkt under måncykeln som en del personer inte känner av alls medan andra upplever den starkt. I många fall reagerar man säkert också olika vid olika tillfällen. Som jag själv gör. Personligen tycker jag min reaktion beror på hur jag mår och vad jag har runt mig just då.
Om jag har en period då jag är stark i mig själv och det mesta är i en positiv andra, ja då kan jag ta de små stötarna som denna kvadratur för med sig på ett ganska oberört sätt. Befinner jag mig däremot på andra sidan skalan, är lite nere och tycker att ingenting fungerar, ja då kommer dessa små stötestenar blir till jättelika stenblock som förhindrar min väg.
Som så många gånger annars är det upp till oss själva hur vi hanterar vår vardag och vilka konsekvenser detta får.

Just nu är jag fascinerad över de symboler som jag upptäcker i min vardag. Små små texter, bilder och tankar som dyker upp framför mig. Som nu när jag tänkte att jag skulle skriva lite i symbolbloggen. Min impuls var att jag behövde vila lite från den bok som jag försöker sätta samman och jag upptäcker då att månen befinner sig i Vattumannens tecken. Månens fas i sig finns mer eller mindre i min kropp mest hela tiden.

Jag skriver just nu om tidigare liv och om att bli påverkad av gamla erfarenheter. Det kan vara allt från mina egna erfarenheter som barn till de erfarenheter man brukar säga att man ärver. Gamla mönster som följer oss. Just nu fokuserar jag på det som kan vara “hinder” eller åtminstone det som vi lätt tar som hinder men även trauman och sår som finns, framförallt för kvinnor. Jag tänker att vi inom oss bär på omedvetna minnen, inte bara personliga sådana utan också kollektiva. Sår från våra förmödrar.

Vad som då kom som en idé det första det gjorde när jag såg att det var Vattumannen som månen landade i den här halvmånen, var den energi som strömmar ut från symbolen. Det är ju inte vatten som finns i bägaren, det ska ju föreställa en form av livsenergi. En energi som strömmar ut till oss alla, en kollektiv såväl som individuell sådan. I Vattumannens energi finns det något som för mig påminner om att omfamna Universums/kosmos hjärta. En energi som vi alla delar.

När jag läser om Uranus som är en härskare tillsammans med Saturnus för Vattumannen enligt den vanligaste zodiaktypen känner jag att jag behöver ta med lite av den symboliken. I vanliga fall brukar jag ta med mer om den Grekiska Hellenismen, vilket då betyder att det är Gudinnan Hera som styr. Djupdyker man i symboliken hittar man också väldigt många beröringspunkter men eftersom jag känner att jag inte har möjlighet att ägna mig åt detta väljer jag att titta lite på Uranus.

Uranus är alltså en av härskarna för Vattumannens tecken. Uranus som också ses som vår mystiska anfader till all vår existens. En evolutionär impuls. Och berättelsen om Uranus rötter hittar vi i den Grekiska skapelse myten. En berättelse som pratar till oss från djupet av det okända, långt före människans medvetande. En erfarenhet av att bli skapad, en andlig impuls, till livmodern. Ren kreativt medvetpranaande.

Jag får här bilder av geometriska figurer, något ursprunglig, osynliga mönster som när de blir manifesterade förändras till något helt annat än det ursprungliga när det blir till form. Det ursprungliga är inte heligt. Det ursprungliga har förändrats genom historien, materian har fått större plats än den energi som skapar den.

Jag ser mig omkring och lägger fokus på det som jag har runt omkring mig. Månen är i en växande fas och kanske hittar du de störande momenten någonstans runt omkring dig. Detta är inget som plockar bort din egen individuella del i det som händer men omgivningen kan visa dig var någonstans det manifesteras eller projiceras. Vattumannen är som sagt mer kollektiv än personlig, och månen här mixas med dessa energier.
Kan du se mönster runt omkring dig som visar var det eventuellt krockar någonstans? Den ursprungliga livsenergin som inte kommer till det uttryck den borde ha? Kan du se mönster från det kollektiva eller varför inte mönster från det som en gång varit? Mönster som du behöver ta itu med för att lösa upp de eventuella stötestenar som du får bråka med?

Oavsett om du tycker att du har problem eller om du har överseende med de händelser som kan visa sig under den här perioden, är de värda att lägga lite fokus på. Det kan vara det som gör att du stannar kvar där du alltid varit eller går vidare.

Du kan läsa andra inlägg om halvmånen här:

Halvmåne
Halvmåne i samband med den växande månens Gudinna

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: utsida av tidning "comic", tu more...

Växande Måne – Uttråkad

Johfra-Bosschart-Capricorn-painting Uttråkad?

Vi befinner oss i första månfasen efter nymånen, den växande månens fas. En period av några dagar då vi då kan uppleva hur meningslösheten tränger på oss. Ingenting verkar vara roligt, allt som vi blir erbjudna låter torrt och oerhört tråkigt.
Underligt eftersom det bara för några dagar sedan bubblade av energi och lust att göra saker?

Det är inte bara frånvaron av lust som gör att livet plötsligt blir tråkigt, vi kan bli uttråkade av andra orsaker också. Dana Gerhardt, astrolog, menar bland annat att vara uttråkad kan ses som ett försvar. När jag har funderat över detta kan jag absolut se det på samma sätt.

Att bli uttråkad kan vara ett försvar för att man inte förstår det man håller på med, eller för att man inte vill eller vågar dyka djupare in i det man gör. Det är lättare att bli uttråkad och bara släppa det man håller på med.

Månfasen startar upp med Stenbockens tecken. Ett tecken som i sig i många ögon ses som “tråkigt”. Men precis som upplevelsen att det inte händer någonting och känslan av att vara uttråkad som ett försvar så ser man bara då ytan. Vi behöver agera och gå djupare för att se vad som döljer sig bakom fasaden.

Stenbocken är ett djur som har rykte om sig att vara väldigt målmedveten och enveten. Säker på fötterna tar den sig upp till toppen, med ett ansvar för sig själv likväl som för andra är den noga med vad den sätter sina fötter på vägen upp.

För många kan ju då detta vara en energi som påminner dem om att bli uttråkad. Här finns synbart inte den energi som vi brukar känna igen som roligt, häftigt eller spännande.
För att undersöka denna månfas som för många då kan tangera att bli uttråkad kan det vara värt att titta närmare på Stenbocken och de associationer som detta kan ge.

Visst är det så att vi behöver ta hänsyn till alla de symboler som talar om att vi kan bli alltför stela i vårt sätt att förhålla oss till världen. Men om vi tänker efter lite djupare så innebär det ganska mycket flexibilitet för att kunna ta sig upp ( vilket är stenbockens instinkter ) på en brant bergsvägg. Kroppen behöver balansera och hoppa på de mest konstiga formationer och detta gör Stenbocken utan problem. Även om du inte ser det på denna bild så är också tecknet för Stenbocken oftast en “sjöget”. Stenbocken har alltså en fisksvans i sin symbolbild.
Vi behöver alltså gå lite djupare och inte bara glida över ytan och förutsätta något. Vilket också gäller vår egen känsla av att bli uttråkad. Vad ligger egentligen bakom denna upplevelse? Vad kan du ta till dig?

Själva klippan, stenen är också en stor del av detta tecken. Stenbocken är ett jordtecket och den jord som Stenbocken står på är stenen. Stenen har i alla tider varit ett viktigt inslag. Av sten bygger vi solida strukturer såsom våra städer, våra hem. I en av de Grekiska myterna är stenen grunden för mänskligt liv och Jesus sa till Petrus: ” På denna klippa kommer jag att bygga min kyrka…” Peter vars namn kommer från “Petra” som betyder klippa i sin tur.
När vi gräver hittar vi många intressanta symboler som är värda att fundera över. Stenbocken är ju ingenting som vi egentligen sätter ihop med tro rent generellt men här gömmer sig många fascinerandeSisyphos detaljer.

Jag kommer också att tänka på Sisyfos, en man som blev bestraffad med att skjuta ett klippblock uppför ett berg. När Sisyfos väl var uppe på toppen rullade klippblocket ner på andra sidan och han var tvungen att börja om från början. Detta har i många olika situationer varit en metafor för livets meningslöshet. Och prata om att bli uttråkad. Göra samma sak hela livet.
Men Sisyfos lurade Zeus som gett honom straffet. Han skapade sin egen mening med livet. Han gjorde helt enkelt detta att skjuta upp stenen till toppen som sin mening. Han blev lycklig och lurade på så sätt Zeus på straffet.

Jag förenklade berättelsen en hel del, den handlar också om att förlora tron eller att inte ha en tro på något större eller mer i livet än det vi själva kan skapa. Det handlar också om att skapa meningsfullhet, att vara i nuet, att behålla sin balans och att skapa värde i sitt arbete. Någonstans i berättelsen kan man också fundera över om det är så att det trots allt kommer in touch av att tro på något högre.

Du kan själv leta reda på berättelsen som heter “Myten om Sisyfos” och är av Camus.

Jag tittar också tillbaka på Nymånens egenskaper för denna måncykel och hittar då Gudinnan Hestia. Hestia som i sig står för fokus. Som står för balans och att hitta sitt hjärta och leva efter detta. Tittar man på detta sättet så är denna månfasperiod som vi är inne i nu en viktig bit för oss. Kan vi hitta en mening, något mer i det som vi gör varje dag? Kan vi acceptera den situationen vi befinner oss som något bekvämt och som en situation där vi behöver vara i?
Kan det vara så att jag letar efter något mer där det inte finns något mer? Eller ser jag inte min situation klart, försöker jag komma ifrån något som jag inte vågar se?

Finns det något här i symbolen för Stenbocken, för Sisyfos, för klippan och för Hestia med den geometriska figuren som står för nollpunkten som kan ge dig ett svar på den situationen du just nu befinner dig i?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Johfra-Bosschart-Capricorn, tumblr.com

Oktober – Jägarens måne

Hunters Moon – Jägarens Måne

Detta är ett av de namn månen har i oktober. Ett namn som talar om vad det är som gäller. Det är nu under denna månad som djuren är mätta och tunga och det är nu som tiden är bäst för att samla på sig det kött människan behöver för vintern.

Som alltid är namnen väldigt tydliga och visar på den praktiska användningen. Under oktober går också månen upp 30 minuter senare än under de övriga månaderna (förutom vårdagjämningen) vilket betyder att jägaren och jordbrukaren har extra tid för att slutföra det som behövs göra.

Idag är vi inte lika benägna till att följa månens eller årstidernas cykler på detta sätt eftersom vi har tillgång till helt andra verktyg. Frågan är om detta alltid är positivt?

Månen och dess cykler har fått mig att fundera på hur mycket jag missat när det gäller min koppling till naturen? Att förlita sig på det som är bekvämt kanske inte alltid är det optimala för oss och i många fall känns det sorgligt när så mycket naturlig kontakt har gått förlorat.

Den här månaden får mig att fundera lite över sans och balans. Bara för att det är jägarens måne innebär ju inte detta att det är samlandet i sig som är viktigt. Det betyder inte att vi idag i vår tid ska samla på oss hur mycket som helst, inte heller att vi helt urskiljningslöst ska ”döda” eller förstöra det som kommer i vägen för oss.

Jag tror på att vandra i min verklighet såsom Gudinnan Artemis, vildmarkens Gudinna. Att se mig omkring och lyssna på det som är min natur. Vad är det som är nödvändigt för mig att samla på? Vad behöver gå förbi min pil för att det inte ännu är moget att använda eller för att det tjänar helt andra syften?

Att vara vaksam över när min rädsla får mig att agera överilat? Kanske behöver jag stå still i skymundan och vänta lite till? Vänta till min kropp och min omgivning pratar samma naturliga språk?

Nymånens första fas är precis över nu när jag skriver detta och vi kommer in i den fas som innebär att vi kan få lite avstånd till det som pockar på inom oss. Vi kan börja se klart på vad det är som behöver hända och ska hända. Nymånens ögonblick är trots allt i det djupaste mörkret. Nymånens fas pratar om att vi behöver använda andra sinnen än seendet för att sätta måncykelns mål.

Nu kan vi alltså börja se och börja ta ställning till vad som behöver göras för att uppnå dessa mål vi har satt. Och har då dessa mål någon nytta av att vi befinner oss i Jägarens Måntid?

Hur använder du din energi, passar den ihop med naturens och passar den ihop med ditt mål?

Själv gör jag som min man brukar göra, sätter mig lugnt ner och lutar mig mot en bekväm trädstam i den klara höstluften. Jag ser mig omkring och tar in de vackra höstfärgerna och låter kroppen svara an på min omgivning.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: vee_kay-d75l7an

Nymåne – Vågen

Dags för nymånen som befinner sig i Vågens tecken.

Att vakna upp är temat för månaden. Ett tema som fortfarande är i mörker om du inte tagit tillvara på mörkermånens energi och forskat i det som finns bakom hörnet.

Mitt sinne drar sig till Gudinnan Hestia som är härskaren enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken. Hestia som är härdens Gudinna. Mittpunkten i hemmet. Hjärtat. En plats där man under tusentals år samlades för att finna sin balans. Hestia är Gudinnan som vänder sig inåt och som strävar efter balans. Hestia är här och nu, inte bakåt och inte framåt. Att vara i stunden oavsett vad du för tillfället är upptagen med är ett av Hestias strävanden. Att uppskatta varje liten del även i det som hela tiden behöver repeteras.
Det här gör att vi kan börja fundera över hur vi själva ser på det som vi kanske tycker är ett ständigt upprepande av samma saker? Kan vi hitta en balans, en jämvikt i den upplevelsen?

Även Hestia var en Jungfrugudinna, alltså andligt intakt och mina funderingar går nu till när, var och hur upplever vi denna andliga intakthet? Hur tar vi oss dit och är den känslan starkare i vissa situationer och inte i andra? Kan denna nymåne innebära att vi funderar på när, var och hur?

Vågens tecken precis som Gudinnan Hestia strävar efter harmoni. Vågen och Hestia pekar till relationer, både inre och yttre sådana. Detta kan vara sådant som dyker upp under den här måncykeln. Relationer och balans, eller varför inte obalans?

Var har vi balans eller obalans? Kanske finns det områden som behöver rivas upp för att vi ska hitta den jämvikt som är nödvändig och kanske finns det områden där det plötsligt blir lite turbulent runt omkring under den här perioden. Uranus befinner sig mittemot denna nymånen vilket innebär att det något oväntade eller vårt behov av uppror inom specifika områden kan gör sig gällande.

Jag hittade också något spännande när det gäller Hestia och det var att symbolen “Chariot” i Tarot förknippas med henne. The Chariot i sin tur förknippas med den geometriska figur som talar om nollpunkten. Vector Equilibrium pratar de om i förhållande till detta. En nollpunkt som är symbolen för frånvaro av kvalité, kvantitet eller massa.

En absolut frihet från varje begränsning. Det är ett tecken på det oändliga och eviga medvetna energin, själv ingenting, men manifesteras i allt. Det är det som var, är och skall vara för evigt; men det är inget vi kan namnge. Gränslös oändligt potential, levande ljus, är det rotlösa roten till allt, av alla aktiviteter av alla former av medvetande. I det ingår alla tänkbara och otänkbara möjligheter, men det överskrider dem alla. Kabbalisternas kallar det: (a) ingenting; (b) Gränslös; (c) Gränslös Light.

För mig blir det spännande eftersom jag sätter detta i samband med att vara andligt intakt, alltså hel men också med att vara i jämvikt och i balans. Den ursprungliga energin skulle jag vilja säga, men detta är rent personligt.

Med detta blir mitt fokus den här måncykeln att vara medveten om var jag har min balans? Har jag en fokuspunkt i mitt inre som jag kan gå till och har jag en yttre fokuspunkt? Hjärtat är det mitt centrum och hur ser jag till att jag är medveten om detta? Tar jag tillvara på den lärdomen ett upprepande kan ge mig eller slarvar jag bort detta i en känsla av otålighet och irritation?

 

Nymåne – Solförmörkelse – Jungfrun

 

PerfectionistsMer än en gång har jag märkt av Jungfruns egenskaper inom mig, Jungfrun ståtar som min accendent och kanske är detta en av anledningarna till att jag många gånger störtdyker in i detaljer. Många gånger detaljer som leder mig vidare och djupare. Ibland är det en fördel och ibland en nackdel. I vissa fall kan det vara bra att släppa taget om något eftersom det annars aldrig blir färdigt och i andra fall hittar man en fakta som gör att något får en annan mening. För mitt inlägg om mörkermånen denna månaden behövde jag släppa taget. Jag kände att jag inte kom vidare till texten utan jag rotade runt bland analyser och funderingar. Jag fick helt enkelt bestämma mig för att göra ett stopp.

Just detta fick mig att le när jag läste April Elliot Kents inlägg om den här mörkermånen. Hon säger att Jungfruns gåva är för de arbeten som pågår varje dag. Arbeten som är en never-ending-story, arbeten som tvätt, personlig utveckling eller att försöka hålla garderoben organiserad. Arbeten som helt enkelt aldrig blir avslutade. Jag gillar verkligen hennes text den här gången och framförallt det avsnitt när hon tar filmen “Groundhog Dog” för att visa hur rutinarbeten kan förvandlas till ritualer. Och hur dessa kan innebära det som blir den stora förändringen.

 

“Vad händer om du var tvungen att leva samma dag om och om igen? Och inte en särskilt spännande dag heller, men en dag full av mindre populärare och småaktiga frustrationer, varken bättre eller sämre än tusen andra dagar i ditt liv. Phil Connors, spelad av Virgo Bill Murray, angriper problemet med motstånd, cynism, klagomål och nihilism,tills slutligen, efter att upprepade gånger försökt och misslyckas med att förstöra sig själv, kapitulerar han. Han tillbringar varje dag hängivenhet till goda gärningar och självförbättring, trots att han vet att han måste göra det igen nästa dag. Vid filmens slut har inte mycket förändrats i staden utom Phil, som har blivit medkännande, kunnig och älskad.”

Återigen handlar det om intention och inställning till det vi gör. Och många gånger beror vår attityd på vilket mål vi har, på varför vi gör något. Självklart påverkar detta också Jungfrun och när vi tappar fotfästet och förlorar det stora och högre perspektivet kan vi också bli helt överväldigade av detta repeterande arbetet vi behöver göra varje dag.
Jag ställer samma fråga till mig själv som April gör i sin text, ” Hur kan jag använda mina Jungfruegenskaper och till vilka större ändamål? “

Just nu får vi ta del av både glädjefyllda och skräckfyllda bilder på alla dessa människor som behöver fly från sina hemländer. Jag läser förskräckt i de sociala medierna hur olika grupper i vårt samhälle går till attack mot varandra. Jag ser filmer där poliser attackerar män, kvinnor och barn och försöker förhindra dem att gå vidare eller att komma in till vad de tycker är “deras” land. Ledsen, arg och fylld med avsmak ser jag vad rädsla och egoism skapar. Maktlös sitter jag här i ett land som har ett överflöd av det mesta. Eller är jag maktlös?

Jag tänker på det faktum att det inte fungerar att förändra någon annan utan jag enbart kan förändra mig själv. Och här har jag nu min makt. Jag kan förändra mig själv. Jag kan förändra mitt sätt att närma mig allt det jag har runt omkring mig i mitt liv. Jag kan envist med en känsla av att utföra något viktigt för ett större ändamål göra gott för mig själv såväl som för min omgivning. Jag kan tvätta med en känsla som att jag utför en ritual, jag kan möta min medmänniska med upplevelsen av en omfamning, jag kan se min granne i ögonen och le. Jag kan skänka en slant om jag har möjlighet, jag kan utföra allt med en innerlighet och med en insikt om att det betyder något. För det gör det.
Alla detaljer slutar först betyda något om du inte vet varför eller inte har ett mål med det. De högre målen och visionerna slutar först betyda något när du slutar utföra de detaljer som gör att du kommer dit.

Det är sant att vi kanske inte är vana vid att förändringar kommer när vi knäpper med fingrarna men vi vet också att vi behöver börja med något någon gång. Och varför inte börja nu?supermåne

Solförmörkelsen, sker vid norra månnoden den här gången. En månnod som symboliserar det vi strävar mot, mot de längre perspektiven. En eclips menar man står för förändringar av olika slag. Det kan vara ett större avslut men också en viktig ny början. Norra Månnoden befinner sig i Vågens tecken, ett tecken som pratar om balans och “oss”, mittemot finner du Väduren, ett mer “jag”betonat tecken.
Cathy Pagano säger så här:

“Det är dags att förändra vårt sätt att se oss själva i relation till andra personer. Det gamla sättet (Väduren) är att tänka att vi behöver göra allting själva – en gammal idé om individualism. Jag visavi andra. Det nya sättet (Vågen) ser att allt handlar om oss. Det handlar om att vi behöver varandra. Hur “vi” gör saker lättare. Hur vi behöver hjälpa varandra för att uppnå våra mål.”

Sabian Symbol för denna nymåne är:

En flickas basketbolls team.

Nog pratar den symbolen om lagarbete. Om mig tillsammans med andra. Tillsammans med andra skapar jag något, tillsammans arbetar vi för ett mål och en större vision. En symbol som också säger något om den energin som ligger till grund för detta arbetet. En “flickas” basketbolls team. Om vi ska använda den symbol som vi är vana vid handlar det ju då om den kvinnliga energin. En energi som vi sätter samman med omhändertagande och balansen mellan liv, död och återfödelse. Nymånen är ju också i Jungfruns tecken. En Jungfru som både är mor och barn. Här handlar det om att vara andligt intakt. Att vara hel. Att vara i den heliga feminina gudomliga energin handlar om att vi vördar varandra och att vi ser oss själva i allt det vi har runt omkring oss. Det handlar inte om att vi avgudar något eller någon.
I nymånen planterar vi det som ska växa under månaden och jag känner ett stort behov av att så de frön som ska föra mig vidare i ett arbete som leder till att “vi” skapar. Till ett arbete som har intentionen att vörda och akta den “nygamla” energin som handlar om att vi ser varandra och att vi förstår att vi behöver varandra.

Nymånen sker på söndag den 13:e och varför inte öronmärka en stund åt att dra dig tillbaka och enbart ägna dig åt dig själv. Mörkermånen skapar behov av vila och att uppleva sig själv på ett nära och omhändertagande sätt. Det är nu under mörkermånen som det förr var vanligt att kvinnan menstruerade. En fas som på många sätt påverkar och kanske var det så att man tog hand om denna fas på ett helt annat sätt än vad vi gör idag. Vi har helt enkelt inte de traditionerna kvar och det gör också att vi omedvetet eller medvetet nonchalerar de signaler som kroppen skickar till oss. Till slut har vi också hamnat i den situationen att kroppens signaler inte går fram överhuvudtaget.
Nu är den bästa tiden att släppa taget om det vi inte längre behöver precis som kroppen släpper taget om de ägg vi inte längre har behov av. Saker som inte längre skapar ett fruktbart liv för oss behöver lämna oss så att annat får plats.
Tar vi också hand om denna period på ett bra sätt kan vi också ta tillvara på den förmågan som mörkermånen ger oss att se framåt till det som ännu inte hänt. Eller med andra ord, minnas vår framtid. Det är nu vi skapar förutsättningarna för att det vi sår ska få näringsrik jord att växa i.
Gör din egen ritual, men Jungfruns hjälp hittar du strukturen och detaljerna. Skapa ditt eget altare och fyll det med sådant som ger dig visioner och mål.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Fullmåne i fiskarna

supermåneEn super fullmåne. En måne som är närmare jorden än den brukar vara och därmed också mer påverkan brukar man säga.
Fullmånen har en tendens att göra oss mer medvetna om det som har varit gömt, solen lyser ju trots allt då på hela den sidan av månen som syns.
Detta är även en fullmåne som delar sin plats i Fiskarnas tecken med Neptunus och där Solen delar sin plats med Jupiter.
En fullmåne där vi kan få förmånen att uppleva hur det är att dansa med sig själv, att hitta den takt vi söker efter eller helt försvinna in i andra som leder till den musik de har valt. Det är vi som väljer och för att kunna göra det valet är det som alltid självinsikt som behövs. Men fiskarnas tecken och Neptunus har påverkan. Att öppna sig för de inre språken, till de sfärer som talar till upplevelser som gör att vi får upp ord, bilder och känslor som vi kanske glömt att vi bar på.

Solen med Jupiter bredvid sig i Jungfruns tecken kan vara det som strukturerar upp. Här får vi chansen att jorda alla dessa upplever månen i fiskarna kan bära med sig.
Jag hittade ett citat på en sida som jag tycker passar så bra för den här fullmånen:

 

 

We are here to awaken from our illusion of separateness.
– Thich Nhât Hanh

Detta är vad jag upplever den här fullmånen kan bära med sig. Självklart behövs det både fiskarna och jungfrun i samarbete för att göra detta, båda dessa teckens egenskaper i balans, i samarbete för att vi ska få den gudomliga insikten som fullmånen kan skapa.

Sabian symbol för fullmånen är:

Illumined by a shaft of light, a large cross lie on rocks surrounded by sea mist.

När jag för mitt inre får fram den bilden som meningen ovan inspirerar mig till, ja då får jag fram det där ljuset som gör att jag klart och tydligt ser det som jag står för. Korset för mig betyder det jag tror på och det jag står för utan att jag behöver egentligen sålla mig till någon form av religös tillhörighet. Oavsett hur dimmigt det är runt omkring mig så lyser mina värderingar upp min väg så att det syns. Oavsett hur världen runt omkring kan tyckas suddigt och oklart så kan jag se vart jag kommer ifrån och vad jag bär med mig. Om jag fokuserar på det naturligtvis, jag behöver låta mitt ljus fokusera på det som jag värderar.
Sabian symbol den här gången talar om för mig att det kan vara en risk att fullmånens känslighet kan ha en tendens att dra iväg med mig. Fisken kan så lätt bli berörd och beroende av den dynamik som finns runt omkring. Det kan vara nödvändigt att sätta ljuset på det som man själv värderar och tror på för att inte förlora sig i sin omvärld.

I mitt inre stiger det också upp en känsla av sorg och ensamhet när jag tittar på det där korset där det är det enda som syns i dimman. Är det uppspolat från det stora havet? Är det från ett skeppsbrott? Övergivet?
Är det mina värderingar och min tro som nu kan hjälpa mig vidare, är det detta som jag nu behöver fokusera, sätta ljuset på för att komma vidare?

Jag känner ett behov av att följa med mina känslor och att ta tillvara på denna supermåne utan att förlora mig själv i den vattenvärld jag nu befinner mig i. För mycket vatten gör tillvaron en aning upplöst så därför bär jag med mig vetskapen om att jag behöver hålla tag i mina värderingar och vem jag är när jag nu följer den ström jag sakta guppar med i. Då och då doppar jag ner huvudet och ser allt det liv som finns där under ytan. Med cyklop på kan jag också se mer av detaljerna och inte skapa mig bilder som kanske inte riktigt stämmer med verkligheten. Det är lätt att låta sig bli uppskrämd av skepnader som vi inte kan se så tydligt. Jag njuter av att jag behärskar denna vattenvärld, hur jag kan sträcka ut i vattnet och tillåta mig att då och då vila i flytande läge. Jag vet att detta är en värld som snabbt kan förändra sig, en värld som ingen kan kontrollera så därför håller jag mig hela tiden medveten om min omgivning.

Njutning och hänryckning kan enbart upplevas om vi är medvetna om den. Annars är den bara förlorad i dynamiken.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: citat: www.cosmicintelligenceagency.com

Mörkermåne/nymåne – Lejonet

10557342_670055716380932_5647857700472767215_nDe senaste dagarna har jag varit ganska upptagen med både funderingar och diskussioner som handlar om mig såväl som om andra. Jag har diskuterat hur omgivningen kan ha en ganska stor ansvarsbit (även om de inte gör något) och hur mitt individuella ansvar gentemot andra ser ut. Jag har bland annat pratat om civil kurage. Om att agera och även att se att även om jag inte tycker att jag är involverad i en situation så är jag det som medmänniska. Hela tiden har jag ett ansvar gentemot mig själv men även gentemot andra. Ska vi låta oss omfamnas av tanken att vi, du och jag, också är en del av varandra kan man väl påstå att tanken om ansvar höjer sig ett snäpp.
När jag läser det som astrologen April Elliot Kent skriver om denna nymånen, ja då är hon inne på samma tema. Ja, åtminstone om man tänker jag själv och andra. Bland annat skriver hon så här:

 

At each New Moon in Leo, we create an intention to be more joyfully and authentically ourselves. What we are learning this time around is to be just as joyfully and authentically present for others, and to let ourselves be guided by our own desires and pleasures. Take this New Moment to stand on both shores. Clear away the debris, burn away what’s untrue and unhelpful, make room for building something new. Then stand on another shore along with the crazy beloveds you call your comrades, watching as lightning strikes the beach and turns the sand into heart-shaped glass.

Nymånen sker i Lejonets tecken och det är startpunkten för den nya måncykeln. Lejonets energi och alla de planeter som är iblandade styr upp energin men, det är vi och ingen annan än vi själv som avgör hur vi tänker och hur vi kommer att agera. Vi bär alla erfarenheter med oss och i många fall är det detta som avgör hur vi kommer att bete oss. Ett Lejon är stolt, majestätiskt och godhjärtat och du kan verkligen få en skjuts av den här nymånenergin och visa upp och ta tillvara på alla dessa härliga egenskaper men, du kan lika gärna använda dessa på ett mer själviskt sätt, ett sätt som tillhör Lejonets “baksida” beroende på vilka verktyg och vilka erfarenheter du bär med dig.

Med en majestätisk Lejonenergi skulle vi inte ha några problem med att visa var vi står om vi råkar på situationer som nedvärderar en annan människa. Om vi tar tillvara på Lejonets stora hjärta kan vi inte gå förbi en situation där vi ser att här föregår något som inte borde föregå. Här och nu inför denna nya måncykelfas ser jag det som en möjlighet att ta ett avstamp inom mig själv när det gäller egenskaper som vi inom astrologin förknippar med Lejonet. Ska jag klara av att vara ledare, ska jag klara av att skapa, vara kreativ, älska och leka, ja då behöver jag också klara av att visa mitt inre till min omgivning. Är jag en ledare kan jag inte gå förbi situationer och säga att detta har jag inte med att göra. Är jag en ledare kan jag inte hålla min kreativitet, mitt skapande, min lekfullhet och min kärlek för mig själv, jag behöver visa och dela med andra.

Så nu vid den tidpunkten då nymånen äger rum är det fortfarande så att vi inte ser något av månen. Mörkermånens energi finns kvar. Successivt kommer den att förändras men vi gott i att lyssna på dessa mörka sfär. Vi kan symboliskt säga att vi vet nu att något har hänt men, vi kan ännu inte se vad det ska leda till. Det är inte dags att starta upp och ge oss ut till omvärlden med våra tankar och våra planer ännu. Vi är fortfarande i en fas då vi mer är inriktade på att lyssna på vårt eget inre. Något som är viktigt, något som är nödvändigt att göra.

Jag vet att det inom mig har försiggått något som jag nu under mörkermånen, den avtagande mörkermånen, behöver både acceptera och släppa taget om. Något som jag behöver se och förstå hur det påverkar både mig och min omgivning. Nu under den tid som det är kvar innan nymånen är vi också extra känsliga, extra villiga att lyssna på de signaler som kommer ifrån vårt inre och dessa signaler ger oss även möjlighet att kika framåt och möjliggör att ana vad som kan ligga där framme.

Personligen kommer jag att ta med mig de funderingar och diskussioner som jag har haft under de senaste dagarna till den Gamla Visa Kvinnan som jag brukar avsätta lite tid för varje mörkermåne. Eller det kanske var lite för mycket sagt, det är inte jag som avsätter tid, jag har nog inget val. Hon finns där när hon behöver finnas där. Och jag kommer också att ta med mig Lejonets alla rikliga egenskaper och se vad det kan innebära för denna måncykel.

Nymånen är den 14 augusti.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Julie Dillon, citat: April Elliot Kent