Archives

Årets första fullmåne

Date: January 1, 2018
Author: malou
Categories: Fullmånen, Månen
Comments: Leave a reply

Årets första fullmåne

Januari, nytt år och det startar upp med en fullmåne! En fullmåne som befinner sig i kräftans tecken och jag kan inte låta bli att le när jag tänker på hur saker sammanfaller.

Häromdagen började min man att titta på sin släktkarta och blev fast där. Ofta blir det ju så, blir man involerad i något blir man det ordentligt.
Plötsligt kom DNA test upp i samtalet som vi hade om släkt och släkttavlor. Plötsligt hade vi båda två beställt ett sådant test. I samma veva blev jag också fast i den släktforskning som legat i dvala under en väldigt lång tid.
Att jag log när jag började skriva om fullmånen och kräftan är just för det faktum att kräftans tecken handlar mycket om familjen. Att värna om de som finns runt omkring dig och det som varit.
Och vad är släktforskning om inte just det, familj, släkt och det som varit?

När jag sitter där och för in namn efter namn i mitt eget släktträd funderar jag över deras liv och vad det är som försigått i det. Många har fått betydligt mer än ett eller två barn, vi pratar mer om fem, sex och till och med upp till 10 barn. Hur orkade dom, hur klarade dom av dagen och hur såg det ut där de bodde?
Jag kommer längre och längre bak i tiden och på något sätt försjunker jag in i funderingar i samma takt som släktträdet växer.
När dom tittade upp mot månen, vad tänkte dom på då? Vad drömde dom om och gjorde dom det överhuvudtaget? Hade de funderingar över hur det såg ut för deras släktingar en gång för längesedan precis som jag har idag?

Jag sätter mig och börjar skriva det här inlägget och tankarna fortsätter och det där med familj blir ett begrepp som landar framför mig. Vad är en familj egentligen? Jag tänker på vad vi själva sätter in i det begreppet. Är det vår släkt vi tänker på eller har vi även andra personer som vi räknar in i vår “familj”?
Olika bilder blixtrar förbi i mitt sinne och det är allt ifrån min egen barndom till den jul som precis är firad med nästan hela min familj. Dessa bilder får mig att bli en aning sentimental. Det är många som har försvunnit, familjen har krympt. Samtidig är det också så att det är många som inte har någon familj överhuvudtaget, många som inte har några vänner och kanske är det även så att det är en hel del som inte har de som de kan kalla för bekanta heller.
En del gör inget annat än längtar efter att ha få just den där gemenskapen och andra gör inget för att behålla den som de har.
För visst är det så att vi själva på många sätt och vis är de som skapar vår egen familj?
Jag har min familj, en familj som jag har släktskap med och som jag också känner är min familj. Jag har också en familj som inte på något sätt hör till mitt släktträd men en familj som jag har andra rötter ihop med. En familj som består av vänner. Vänner som jag kan dela mitt liv med. Vänner som ser mig, hör mig och känner mig.

Så jag tänker för mig själv när jag nu kikar upp på just denna fullmåne att varför inte låta detta år vara inriktad på sådant som värnar om min egna personliga trygghet, min inre bas och de värderinga som är viktiga för mig? Att titta på de saker som kräftans tecken symboliserar? Och framförallt, vad gör jag för att bibehålla, för att skapa och forma detta? På vilket sätt ser jag till att de finns där? Skapar jag familjebanden eller tar jag för givet att det är någon annan som gör det?

Fullmåne – Vargmåne

Date: January 11, 2017
Author: malou
Categories: Astrologisk symbolik, Fullmånen, Månen
Comments: Leave a reply

vargFullmåne i Januari – Vargmåne.

Kanske vill du som vargen vända ditt ansikte mot skyn och yla vilt nu?! Det är inte utan att jag känner att det drar lite mot att göra det faktiskt.

Intensiva känslor är i rörelse både på det ena och andra sättet så nog håller jag med om de många astrologer som menar att här och nu vill det nog till att hålla i hatten lite.

Ett storkors mellan fyra olika planeter och fullmåne på det. Tja, visst kan det förmodligen påverka lite då. Det sägs att det innebär att vi kan känna av tunga bördor. Det involverar fyra planeter i disharmoni och att alla dessa vill ha ett ord med i laget.
Men säger jag då….vilken harmoni kan inte komma av detta?

Det finns ju inget som kommer upp och blir disharmoniskt som inte redan finns inom oss tänker jag. Världens chans alltså att saker kan dyka upp till ytan så vi får gåvan att börja titta på det.

Jag läser också på en sida att just nu ligger Månen också i aspekt till Chiron (healer) och där menar dom att detta kan innebära lite tårar, lättnad och healing. Så oavsett vad den här månen ger dig så säger dom att denna lättnad som kan komma från en harmonisk mån/Chiron aspekt är bra även om den kan smärta.

Så här just nu kan vi få upp saker till ytan som kan behöva uppdateras, förändras eller till och med släppas taget om och bytas ut.

På en annan sida läser jag att denna måne gör att ett föräldratema kommer upp till ytan. Det skulle kunna vara du som förälder, dina föräldrar eller varför inte en föräldra-/barn dynamik mellan två vuxna personer. När Jupiter är med (som är en av planeterna) så skulle man kunna säga att det finns en tendens att saker expanderar lite. Det gäller även känslor, både positiva som negativa sådana.

Denna fullmåne är ju i kräftans tecken och kräftan är som sagt ganska mycket för det som handlar om hem, familj och det som varit. Och känslor. Mycket känslor. Det är inte utan att jag tycker att det stämmer extra väl just för tillfället. Extra känslig på många olika sätt. Byxorna är för tajta, tröjan för stickig, musiken för hög och maten för salt. Jag undrar om det finns något som just nu är som det ska vara.

När jag börjar fundera på kräftan och tittar på bilden av den så framträder kräftans skal väldigt tydligt. Det där skalet behövs och jag önskar för tillfället att jag hade ett litet tjockare sådant. Jag inser också att det är nyttigt att krypa ur det där skalet ibland och låta det som behövs komma fram och samtidigt så behöver vi nog lite till mans det där skalet. Vi behöver krypa in då och då, vi behöver bli skyddade.

Månen är i sina hemtrakter när den är i kräftans tecken och nog vill det till att man kan visa vem man är i sitt eget hem? Så mycket känslor kan det nu bli, och visst kan en del av dem vara lite väl intensiva, lite väl smärtsamma men vi vet också att resultatet av att se vad känslorna består av och förstå att vi har något att lära av våra egna erfarenheter och våra egna känslor, ja då lättar vi lite på trycket.

Symbolkalender 15

Date: December 15, 2016
Author: malou
Categories: Symbolkalender
Comments: Leave a reply

dali-zodiac_cancer Kräftan och fullmånen påverkar oss….kanske en aning mer balanserat nu när den varit ett tag men likväl en påverkan kan finnas. Om inte så kanske faktumet att julen närmar sig får oss att känna som om vi konstant är i fullmånen.
För dagens symbolkalender lägger jag in ett inlägg jag redan skrivit förra året för kräftan i månen. Hoppas du hittar något riktigt matnyttigt med den.

 

Fullmånen i kräftan och vi pratar om tecknet där månen hör hemma.

Månen själv är den som håller sina vakande tentakler över kräftans tecken. När nu månen knackar på dörren blir det alla de välkomstbeteenden som vi kanske upplevt i familjen själv eller så har vi sett dem i de typiska familjefilmerna.
Alla pratar i munnen på varandra, kramar om, fnissar och gråter en skvätt. Men även det typiska brummandet och den försiktiga klappen på ryggen av någon man egentligen är “ovän” med inklusive de sneda blickarna från den som man ordentligt är i luven med.

Allt är mycket helt enkelt, både av glädje, sorg och ilska. Och allt handlar om hemmet med allt vad det innebär.

Hemmet som ska vara trygghet och säkerhet. Hemmet där vi ska kunna vara och/eller hitta vår balans. Den upplevelse som vi under hela vårt liv strävar efter. Oavsett om vi någon gång har haft den eller ej.

Efter ett tag går vi omkring i det här stimmet och stojet. Så otroligt härligt o roligt att återses igen. Mycket att prata om och ta igen. Alla snurrar runt överallt. Det finns mycket att visa och alla ser inte utan är upptagna med att prata med någon annan och då behöver vi visa igen. Rösterna surrar och skratt höjer volymen men jämna mellanrum.

Och plötsligt står vi där i köket och funderar på vad som hände. Vi älskar denna rörelse och vi älskar vår familj men egentligen just nu skulle vi bara vilja ha den upplevelsen där vi sitter alla lugnt o stilla vid brasan och alla lyssnar på en person i taget. Vi vill ha det där som är mysigt, hembonat och alla ler…inte hysteriskt på något sätt.

Och nu just i den här stunden kan fullmåneinsikten ramla ner…det är inte omständigheterna som gör det stressigt det är vårt sätt att se på det eller med andra ord..vilken föreställning vi har av hur det ser ut när det är tryggt och lugnt.

Vad är det som gör att vi låter allt det materiella eller yttre hindra oss från att uppleva den inre frid och trygghet vi vill ha? Vad är det som gör att vi låter en skapad bild vara det som bestämmer när vi är trygga eller ej?

Fullmåneinsikten handlar om att det inte finns något som ligger i vår väg att finna detta inre hem eller den trygghet vi längtar efter. Vi ser inte att vi låter vår omgivning vara vår spegel. Om vi bara tillåter oss själva kan det också vara så att detta virrvarr av händer, fötter, skratt o gråt är vägen in till den lättnad vi får när vi hittar vårt inre centrum, vårt hem. Precis som yttre ljud när vi mediterar kan vara ett verktyg för att komma djupare i kontakt med sig själv.

Med kräftan kommer behovet av att omge sig med “familj” och “trygghet” och kanske då också med behovet av att hålla fast vid det som varit, hålla fast vid minnen och hålla fast rent generellt av allt som skulle kunna ge lite säkerhet i livet.

Att hålla fast kan även vara ett sätt att växa. Vi väljer alla ett sätt som vi lär oss på, ibland mer eller mindre smärtsamt naturligtvis. Ett kräftbeteende skulle nu i fullmånen kunna vara att hålla fast i något som är känslomässigt smärtsamt. Att älta samma sak om och om igen skulle kunna påminna oss om beteendet av den organism som småningom blir den fulländade pärlan. Det skaver och skaver inne i ostronets skal, fram och tillbaka för att till slut vara denna vackra glimrande pärla.

När fullmånen blir speglad av kräftan kan den få oss att bli en aning överdrivna i vårt beteende och det gör att det kan bli ett överflöd av känslor, eller överflöd av ord eller tvärtom inga ord alls (vilket är överdrivet det också). Det innebär att om vi fortsätter att älta, om vi fortsätter att skava och inte öppnar det här ostronet och ser vad det har blivit av det, då har vi missat något. Vi har fastnat i det där yttre perspektivet och inte låtit oss själva förstå att vi behöver se saker ur ett annat perspektiv.

Vi skulle kunna, om vi är lite alerta, få ögonen på vad det är i vår personlighet som ligger under ytan eller som är framme i vårt vardagsliv som lätt kan bli överdrivet just nu.

Med fullmånen i kräftan kan vi plötsligt upptäcka att vi verkligen tillhör det där vattenelementet, eller så upptäcker någon annan det om vi är för mycket inne i dynamiken. Vattnet kan spegla sig i allt som dyker upp och det gäller sannerligen kräftmånen också. Känsligt och intuitivt kan den plocka på sig de mesta och när man känner igen något, ja då kan fördämningarna brista. En kräfta kan lätt finna att den agerar kurator eller psykolog. En kräfta behöver “ta hand om” för att må riktigt bra och detta kan plockas fram hos oss själva när månen nu är som intensivast. Det finns också en risk med att vi speglar oss i andra så till den mildra grad att vi inte vet vilka vi själva är längre precis som det finns risk att vi tappar bort oss själva på grund av att vi agerar som om våra axlar är till för alla andra att gråta ut på.

Du kan läsa mer om kräftan och Hermes som är den som styr tecknet enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken här och även här som handlar om mörkermånen och kräftan.

Symbolkalender 14

Date: December 14, 2016
Author: malou
Categories: Symbolkalender
Comments: Leave a reply

kram

Ibland behöver man bara helt enkelt en kram från rätt person.

Kanske är det läge just nu för en kram? Visst känner vi av fullmånen fortfarande, men för många blir det lite som att tappa luften så här precis efter höjdpunkten. Det är så mycket som byggs upp och sedan går luften ur liksom.

I sådana lägen är det bra med kramar. Allra helst från de man har nära. Och nära, att verkligen känna sig nära är väl en egenskap som vi kan förknippa med kräftan. Kräftan som är mycket för familjen och en familj kan se ut på alla möjliga olika sätt.

Men jag tänker att det nu skulle kunna vara den där tryggheten vi behöver. Att landa i en famn där man känner sig hemma. Inga ord behövs, bara närvaron.

Att känna sig hemma kan man också göra på olika sätt. För mig väcker släktforskning och historia just den där känslan av att vara hemma. Kanske för att det har med grund att göra.

En grund får mina tankar att vandra vidare till en övning som jag och min vän Irene brukar ha på de kurser som vi har tillsammans uppe hos Terry på Fanthyttan. En övning där man går omkring och blundar och till slut får man stanna upp och upptäcka i sitt inre vad man har under sina fötter.

Det kan bli de mest spännande resultat och alla säger de något om hur vi upplever vår vardag.

Så från det ena till det andra, just idag kanske vi lite till mans man bara behöver en kram från rätt person.

Nymåne i Kräftans tecken

Date: July 4, 2016
Author: malou
Categories: Astrologisk symbolik, Månen, Mörkermånen, Nymånen
Comments: Leave a reply

water-baby-e1373145772508 Nymåne i kräftans tecken.

Jag önskar verkligen att jag kunde hitta en bild, en symbol för allt det som rör sig inom mig och som på något sätt kunde visa upp allt det som händer nu när månen påbörjar en ny cykel. Ett avslut och en uppstart i kräftans tecken.

En tid som handlar om att dra sig tillbaka och samtidigt ta ett steg ut. Mörkermånen..denna härliga underbara mörkermåne. En tid för en inre ceremoni som gör sig ypperligt som en yttre ceremoni på samma gång. För att manifestera, för att visa för sig själv att vi släpper taget och att vi tar nya steg framåt. Allt är inte nödvändigt att visa utåt men att använda sig av sitt fysiska liv såsom att faktiskt praktisera något blir en bra påminnelse om att vi ibland behöver både det inre och yttre för att kunna bli hela.

Ibland behöver vi visa vad vi står för, både för andra och för oss själva och en ceremoni kan vara ett sätt att ge kraft för det vi bestämt oss för. Under måncykelns gång har vi påbörjat något, vi har låtit det ta form för att därefter födas på ett sätt eller annat. Kanske har det blivit till en idé, ett frö som vi sedan lanserat för vår omgivning. Vi har tagit emot omgivningens reaktioner, vi har tagit emot våra egna reaktioner och därefter har vi dragit oss tillbaka för att bearbeta det som hänt och nu står vi här. Här i mörkermånen för att låta det rota sig eller för att vi ska släppa taget om det så något helt nytt kan födas.

Den här perioden har jag personligen verkligen fått dra mig tillbaka för att fundera på vad det är som jag behöver i mitt liv. Vad är sant för mig, vad är viktigt? Nu då kräftans energi tar plats, platsen där månens energi hör hemma, ja då är det verkligen uppenbart att vad som betyder något är modersenergin.

En modersenergi som för mig blir väldigt symboliskt. En kärlek som innebär ett omhändertagande, en omsorg om det som är viktigt oavsett vad det kan skapa för konsekvenser. Vad behöver jag och vad behöver min omgivning i samband med detta? En modersenergi som i sig innebär att ge liv för att sedan låta det dö eller släppa taget om det. En energi som i sin kärlek också innebär mycket smärta.

Kräftan och månen får oss i kontakt med vattnet, denna element som har roten i våra känslor. Ebb eller flod, stillsamt eller intensivt forsande, uppdämda eller uttorkade, ja det är sannerligen ett element som har en stor betydelse för oss. Utan vatten och utan känslor kan vi väl knappast säga att vi är vid liv. Vi behöver de båda. Vi är inte alltid balanserade det måste vi väl erkänna men vi gör vad vi kan utifrån där vi är i stunden. För vår omgivning kan det verka helt tokigt men för oss kan det vara naturligt. Då och då har omgivningen rätt och vi behöver landa i det också, ta till oss det, även kanske gräva fram en ny kanal så att känslan kan ta en ny väg för att vattna det som vattnas ska.

Vi behöver då och då se att vår omgivnings ögon kan vara det vi behöver. Snäckan behöver öppnas, vi behöver något annat än att låta oss bli formade av det som gnager och skaver inombords. Vi behöver bli omhuldade och omkramade av det som finns på utsidan. Vi behöver helt enkelt bli omhändertagna av andra.

Något som vi behöver se att andra också behöver. nymåne2

Vad vill jag då säga den här nymånen?

Jag tittar på nyheterna och får just idag reda på att en liten treåring har dött på grund av en lek med en handgranat. Mamman hade tagit med sig barnen ner till krig, till en sak som hon trodde på. Till något som hon tyckte var värt att kämpa för.

Just idag kommer denna nyhet på Tv:n. Jag är övertygad om att det finns många som nu förbannar, skakar på huvudet och blir fyllda av hat. Och kanske är det just detta, hat och rädsla som denna mamman var fylld av. Det som gjorde att hon tog de val hon gjorde. Frivilligt eller ej, det har vi ingen aning om.
Men jag vet att sårade, rädda och hatfyllda människor föder människor som i sin tur är fyllda med dessa skadliga känslor. Känslor som i sin tur skadar andra.

Jag vet att jag inte vill leva i en värld där vi för vidare våra egna sår, våra skador till de som är beroende av oss. Lever vi i hat är det detta som våra nära tror är det rätta och riktiga eftersom de med automatik ser upp till oss. Vi är våra barns trygghet, vi är deras kärlek. Jag vill att vår trygghet ska vara byggd av omsorg och omtanke till alla. Inte en trygghet som är byggd av att jag behöver skydda och fösa bort andra.

Kräftan är omsorg och ibland behöver vi släppa taget, öppna skalet för att se vad vår omsorg skapar, är det kärlek eller hat?

I dag kommer jag att vara i min ceremoni. En ceremoni som jag skapat förr och som finns i min kropp. En ceremoni fylld av steg som i sin tur låter mig släppa taget om det jag inte längre mår bra av. Jag går in i min labyrint och låter varje steg leda mig längre och längre in i mitt innersta. Jag låter mig omfamnas av mörkermånen för att sakta sakta låta nymånen födas av det som mörkermånen skapat.

För det är ju så att det vi släpper taget om är grunden för det som ska födas.

new_moon_background

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: water baby by Herbert James Dr more...

Nära men inte riktigt där

Date: January 21, 2016
Author: malou
Categories: Uncategorized
Comments: Leave a reply

Vi är nu nära men inte riktigt där, inte riktigt där vid fullmånen alltså.

waxingDetta är en månfas som kan vara riktigt frustrerande, framförallt innan man har lärt sig att hantera de känslor som kan dyka upp när månen står i den här positionen. Många som är födda under den här månpositionen utvecklar en förmåga till att kunna hantera frustrerande situationer. Ett av skälen är just upplevelsen av kämpa för att uppnå det man vill ha. Det är här många som är typiska problemlösare föds. nästan där

Den här gången befinner vi oss i kräftans tecken vilket betyder att vi kan få en extra skjuts av känslan av sårbarhet och känslighet. Kräftan vill gärna dra sig till säkra områden vilket också gäller umgänget, familjen är alltså extra viktig. När nu månen befinner sig i en extra stingslig fas kan det innebära att vi kanske inte får den närhet och omtanke som vi skulle vilja ha. Att umgås i större sammanhang är inte det mest optimala.

Som alltid finns det olika sidor av det mesta allt beroende på från vilket håll man ser det och just denna månfas kan utvecklas till att bli väldigt givande om man vill. Här får du en möjlighet till att lära dig att fokusera på en sak i taget och att se möjligheter genom att sålla bort. Den lär dig också att vara i nuet, att hitta din förmåga till mindfulness. Dana Gerhardt, astrolog, beskriver denna fas som att det är det där lilla som vi inte kan se som ställer till mest problem för oss. Det finns bara en liten liten skärva i skugga och det är den där skuggan som hindrar oss, vi vet inte vad den döljer.
Och jag tänker att det är vi som väljer vår inställning till den där lilla skärvan, vi väljer om vi gör det till ett stort problem eller ej. Jag väljer själv om jag ser det som kan vara en småsak till att bli jättestort.

Dana beskriver också den känslan som hon ibland kan få under den här perioden som samma upplevelse man får när man upptäcker att man efter en stunds eftertanke ändå väljer fel kö i varuhuset. Man har bråttom hem och det är viktigt att man kommer fram snabbt och ändå lyckas man ställa sig i den kö som har mest problem. En i kön måste springa och hämta en ny vara, kvittorullen tar slut, det är problem med prismärkning med mera. Den ena grejen efter den andra bara lyckas hända i samma kö där man själv står. Den kön man valde bort har däremot tagit slut och blivit påfylld igen flera gånger om.

Kräftan är också Gudinnan Hestia, vilket är den arketyp som styr tecknet. Hestia som är härdens Gudinna, den härd man skapade i mitten av hemmet. Den härd man samlades runt på kvällen för att få värme och för att umgås. Mittpunkt, fokus, värme, familj, balans, ja alla de egenskaper som vi sätter ihop med trygghet och näring. När nu denna arketyp blir aktiverad precis dagarna innan fullmåne är det kanske inte så konstigt att man kan bli frustrerad. Får man känslan av, och till och med vet, att det finns något mer än det som är synligt och balans är det man styrs av, ja då kan man komma i lite obalans.

Så samla ihop dig och låt saker sakta försvinna ifrån dig istället för att fokusera på något du inte ser till fullo. Tids nog kommer det att visa sig på sitt eget sätt. Det kan också dköyka upp på sätt som du inte räknat med, vi har mer sinnen än synen.

Ps….Visste du förresten att det finns uträkningar som menar att vi tillbringar ca 1 år i att stå i kö?!

Det kanske är en ganska bra idé att fundera på att vända en frustrerad attityd till att vara “nästan framme” till något konstruktivt.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Fullmåne i kräftan – God Jul

Date: December 25, 2015
Author: malou
Categories: Fullmånen, Månen
Comments: 1 Reply

hestia01L

Vi stannar till vid fullmånen, en måne som lyser silverklar ner på härden. Mitt i hemmet brinner den varm och trygg, en symbol för familjen, en symbol för att vi samlas och är tillsammans.

Gudinnan Hestia är härskare för Kräftans tecken och är härdens Gudinna. Härd betyder också fokus och fokus i kräftans tecken ligger först och främst på hemmet. Hemmet, familjen och fokus på trygghet och värme är kanske vad vi har så här i juletid.

Nu kan många andas ut, spänningen släpper och det som ska födas föds helt enkelt. I många fall föds det även sådant som vi inte känner av förrän långt senare.
Den här fullmånen kan det dyka upp funderingar och känslor runt områden som just har med familj, trygghet och värderingar att göra. Lever vi i vår sanning och med de värderingar vi vill ha och kan stå för? Hur är det med vår familj, blodsband eller ej, är vi nära eller väldigt långt bort?
Värderar vi de vi har nära som ger oss support och visar vi detta på ett bra sätt eller tar vi det för så självklart att vi glömmer av att de finns?

Fullmånen är ju en balans mellan solen och månen, vilket nu blir mellan stenbocken och kräftan. Har vi balans mellan det kollektiva och vår koppling till kulturen och mellan vår emotionella liv? Ger vi helt enkelt näring till de saker som är viktiga för oss?

Sabian Symbol för månen är

A cat arguing with a mouse

Någon mer än jag som får bilder av Tom & Jerry?  Det här kan kanske betyda att det kan dyka upp känslor som har med det temat att göra. Att känna sig jagad, utsatt och utlämnad för allmänt gyckel och spe. Det kan ju också handla om att inte kunna låta bli att argumentera även om det är ur ett underläge, man bara måste ge sig in i diskussioner. Om vi försöker plocka bort den tecknade seriens Tom ur sinnet då har vi ju katten som jägaren. En jägare som i många fall, åtminstone på landet, är införskaffad för ett syfte. Att ta död på mössen. Det i sin tur får mig att tänka på att instinkter tar över den mentala processen. Att man ger sig in i något av gammal vana, att man har svårt för att släppa taget och bara fortsätter även om situationen har förändrats. Att roller på något sätt är statiska och att man har svårt för att lämna dessa. Det kan också betyda att man faktiskt tar ett steg tillbaka och argumenterar istället för att sätta klorna i någon.

Och för att komma tillbaka till Tom & Jerry, tänk på att det går att lägga saker åt sidan och visa den kärlek som oftast ligger under allt inom en familj. Hur många gånger har vi inte sett dessa små figurer vara de närmaste vänner när det väl gäller, fundera på vilka roller vi bär inom familjen och om det är värt att ha kvar dem?

Månen trivs i kräftans tecken, man brukar säga att det är där den hör hemma. Personligen tycker jag att månen hör hemma i varje tecken för visst har vi alla de egenskaper som man säger månen bär på. Men när nu månen gottar ner sig just här i julhelgen hoppas jag att vi kan ta tillvara på det. Här kommer familj, hem, härd, trygghet blandas med minnen, dåtid, nutid och framtid. Månen drar upp och stänger ner. Vårt känsloliv kan flöda över precis som vattnet i flodtillstånd. Självklart har andra planeters inflytande något att säga till om och det är också väldigt olika hur mycket vi känner av denna påverkan.
Själv ska jag landa i ett födelsedagskalas idag då mitt yngsta barnbarn fyller 1 år. Familjer samlas från höger till vänster och jag kommer att bära med mig fullmånen och alla dess djupa dalar men även dess höga höjder.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Mörkermåne – Nymåne – Kräftan

Date: July 12, 2015
Author: malou
Categories: Astrologisk symbolik, Månen, Mörkermånen
Comments: Leave a reply

hecate3Vi har nu en mörkermåne i juli som ligger mittemellan två fullmånar. Två fullmånar i juli alltså. Och en mörkermåne som för mig känns riktigt ordentligt. Redan häromdagen tyckte jag att jag började märka av att den närmade sig.
Jag kan inte sätta fingret på vilket sätt jag uppmärksammar det den här gången utan det finns bara en känsla i kroppen. Det är som att jag bär på något som liknar en spänd nervös känsla. Som om något ska hända. Och det är klart drömmarna har redan börjat bli väldigt intensiva.

I går eftermiddag ville jag vila en liten stund så jag la mig tillrätta på soffan och ganska snart började sinnet smyga i väg från vardagen och plötsligt så sätter jag mig käpprakt upp. Jag hade inte hunnit somna utan hade bara hunnit vara i det första stadiet som man brukar kalla hypnogoga stadiet. En fas som man brukar vara i precis innan man somnar och som oftast brukar bestå av bilder etc. Många forskare etc sägs ha kommit på lösningar under just de här ögonblicken.

Jag “vaknar” upp med insikten om att jag är en liten tjej som är klädd i pälsklädda kläder. Ansiktet sticker ut från ett litet hål i en jacka som har päls runt omkring. Mitt ansikte är definitivt inte svenskt utan mer åt inuit eller kanske mer åt det mongoliska hållet. Brunt som av solen och väldigt mörka ögon. I bakgrunden ser jag berg och det är snö runt omkring men det finns även sten och klippor så allt är inte snöbetäckt. Jag är ledsen men säger inget. Någon pratar med mig på någon form av språk och jag vet att personen återigen förklarar. Personen har sorg i rösten. Jag vet att jag ska bli bortlämnad för det fanns inte tillräckligt med pengar eller mat för att försörja alla i familjen. Detta var min chans att överleva även om det inte kändes så.
Dessa bilder och känslor kom jättesnabbt och det var också här som jag satte mig rakt upp. Det var så verkligt och verkligen verkligen udda att få den här typen av bilder en dag då solen verkligen gassade utanför.

När jag funderade över detta ögonblick satte jag omedelbart det i samband med mörkermånen. Att titta in och undersöka det som finns inom mig på många olika sätt. Jag tror inte att det finns något som dyker upp som vi inte skulle ha nytta av. Visserligen kan man verkligen analysera sönder saker men allt har en betydelse för mig. Den här gången tycker jag bilden är så udda att jag behöver ta med mig den in i den här fasen och fundera på vad det handlar om.
Och jag kommer att tänka på att när nu mörkermånen vandrar in i kräftans tecken så befinner den sig i det tecknet där den hör hemma. Den befinner sig också det tecknet som är kännetecknande för familj, för minne och för gemenskap. Du kan läsa om förra årets mörkermåne i kräftan här och du kan läsa ännu mer om vad kräftan kan stå för här.

Frågor jag ställer mig är, vad är det för minnen som dyker upp som jag både behöver acceptera och släppa taget om? För mörkermånen handlar väldigt mycket om att vara så framsynt och så medveten om att en nymåne med en ny måncykel anländer att vi tar hand om det som kanske ligger i vägen för oss. Och många gånger handlar det då om att acceptera för att kunna släppa taget och förlösa.

Oavsett om mina bilder handlade om ett tidigare liv eller om det “enbart” var bilder från mitt drömjag så kan jag idag ha nytta av dem eftersom det är bilder från mig och mitt inre.

4CancerNamed2Den här mörkermånen känns det verkligen som om vi har sällskap med den gamla Visa. När jag läser runt vad några astrologer säger om den här fasen handlar det också om hur de övriga tecknen och planeterna är placerade. Kanske är det också så att det den här gången blir svårt att låta bli att nämna dem. Mars och Merkurius i konjunktion samsas även de i kräftans tecken och Saturnus är retrograd i Skorpionen. Att Saturnus är där och stampar blir också en fördjupning för oss när det kommer till hur vi tar oss an vårt inre. Som min man brukar säga då och då “det är mycket nu”. Det kan skaka riktigt ordentligt i våra känsloliv den här gången.
Och kräftan som har behov av säkerhet och kontroll kan känna sig en aning ur balans. Som jag ser det har vi här en möjlighet att växa och lära känna oss själva och kanske också våra partner eller nära och kära om vi klarar av att ha ögonen öppna hela vägen. Och vara sanningsenliga framförallt. Den vi behöver vara det för är för oss själva. Att ljuga för sig själv är inte det som är det optimala just nu. Klarar vi av att se det som försiggår inom oss så tror jag också att vi kan landa i den nya måncykeln med en starkare självkänsla.

Själv lutar jag mig lite tillbaka en aning lugnare när jag kommer på att den här mörkermånen inte bara har Gudinnan Hekate till hjälp som vägvisare och guide. Guden Hermes är också han en vägvisare och guide. Två som har möjlighet att vara till hjälp den här mörkermånen alltså. Om det är något som är en trygghet för mig så är det att jag vet att när jag sätter mig och tar en titt in i mitt inre så vet jag att jag möter delar av mig som kan hantera det som dyker upp. Det är mer mitt vardagsjag som ibland kan glömma detta och förvirrat ropar hjälp då och då. Jag tror vi alla söker någon form av trygghet och den här mörkermånen uppfattar jag det som att vi har en möjlighet att få fatt i den vi kan luta oss tillbaka i. Jag vet att jag har en trygghet i upplevelsen av närheten till Moder Jord och till de kvinnor som vandrat före mig och jag upplever också att de vandrar väldigt nära mig just nu. Kanske upptäcker du den här mörkermånen vad trygghet betyder för dig.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Hermes – Kräftan – Rörelse

Date: June 27, 2014
Author: malou
Categories: Astrologisk symbolik
Comments: 1 Reply

cancer___llewellyn_worldwide_by_juliedillon-d5s82rlSpännande tecken att undersöka, kräftan. Kanske tycker jag så för att jag spontant vill placera kräftan med Artemis eller med någon annan mångudinna men enligt den hellenistiska zodiaken hör kräftan ihop med guden Hermes. Och Hermes i sin tur skulle visa sig höra ihop med månen. Det är minsann kul att gräva ner sig i texter även om jag ibland får svårt för att begränsa mig. Det är mycket som är intressant. 🙂

Hermes är alltså den gud som styr över kräftans tecken som startar upp den 21 juni fram till den 20 juli. (Kan vara olika beroende på vilken kalender man följer)

Den naturlag som Hermes styr över är Rörelse inom den gudomliga sfären. Naturlagen är inte naturen själv utan en funktion inom naturen.
Det är de lagar som styr naturens karaktär och dess utveckling, i synnerhet utvecklingen av själen enligt Hellenismos ( som antikens religion heter i Grekland ).

Naturlagarna är starka krafter, egentligen är de Gudar, men de är opersonliga gudar. Människorna har svårt för att arbeta eller förstå dessa opersonliga gudar och är därför mer benägna till att kommunicera med “varelser” som har medvetande. På grund av detta är det fördelaktigt att en personlig gudom  har herraväldet över en naturlag och detta har de Olympiska gudarna som är tolv till antalet.
Dessa Gudar och Gudinnor har ett medvetande och kan kommunicera med människorna och förklara vad naturlagarna innebär, de är väktare av naturlagarna.
Var och en av dessa naturlagar representerar en väg som den gudomen arbetar med för att hjälpa själen att utvecklas.kräftan

 Kräftan och Hermes

Johfra’s bild som du ser här till höger är full av symbolik som alla på något sätt tillhör kräftans tecken. Som du ser finns Artemis som är mångudinna med i bilden men det finns även andra bilder som nyanserar eller lägger till något helt annat. I den zodiak vi känner till idag är det ju Månen som är den som styr över kräftans tecken vilket innebär att det inte är så konstigt att man tar in en mångudinna också.

 

Längst ner i bilden, ungefär i mitten kan du se en skalbagge (scarab) som rullar en pärla. När man börjar leta lite runt kräftan och dess ursprung hittar man ganska snart mycket forskning. Över huvud taget finns det väldigt lite fakta om denna stjärnkonstellation och i de ursprungliga zodiakerna, skapade i Egypten som inte hade någon närhet till kräftan, fanns däremot den heliga skalbaggen med. Scarab eller helig skalbagge var i Egypten en symbol för återuppståndelse tillsammans med höken (som var en symbol för Hermes).  Hermanubis, eller Hermes, med ett huvud som en ibis eller en hök placerades som en symbol för det tecknet som nu är förknippat med kräftan. Inte heller finns kräftan med i andra traditioner även dessa tidiga sådana (400BC).

För dig som känner igen figuren med ett huvud som en ibis som Toth så har du alldeles rätt. Toth, Hermes och Merkurius är namn härstammade från samma gud.

 

Initierade och invigda Egyptier kallades för scarabs på grund utav att de bar med sig ägget för sin återfödelse. Det får mig att fundera över Johfra’s meditationsbild, för visst kan pärlan liknas även vid ett ägg? Alla Johfra’s zodiakbilder har uppstått efter att han gått in och mediterat över symbolen.

 

heter2
På en kista under Romartiden, första seklet, har man hittat en ritning av den Egyptiska gudinnan NUT och där finns också de 12 tecknen inristade runt henne + scarabeer. Det verkar alltså som att kräftan är införd först långt senare eftersom original zodiaken är äldre än detta.

Det finns mycket mer att gräva ner sig i bland annat lite intressanta historier om hur Druidernas sätt att röra sig sidledes förknippas med kräftan, eller hur viktigt det var med cirklar för dem och hur dessa förknippas med kyrkor och detta i sin tur förknippas med Hermes och hur han i vissa traditioner ses som en präst. En del forskare vill också identifiera Hermes som “Grand Master” inom magik traditionen.

Vad kan vi mer hitta på Johfra’s bild av kräftan som påminner om Hermes?
Längst ner i bilden har vi ett par händer som grabbar tag i juveler och visst är det så att Hermes anses som beskyddare av tjuvar. Han är en av de mest omtänksamma och beskyddande av gudarna vilket också sträcker sig till tjuvarna. Faktum är att han själv enbart var några få timmar gammal när han stal Apollos heliga kreatur. Han satte också skor på dem…bakochfram. Han offrade två av dem och gömde resten i en grotta. Han tog sedan kohud runt ett sköldpaddeskal och satte tarmar tvärsöver, två horn genom de hål där sköldpaddebenen varit fullbordade det hela, han hade skapat lyran.

Apollo sökte efter sina kor men hittade de ingenstans (skorna var ju bakochfram), en gudomlig ingivelse visade honom till platsen där Hermes befann sig och Apollo vände sig till sin mor Maia. Det hjälpte föga eftersom Maia bara pekade på Hermes som låg i sin vagga. Apollo lät sig dock inte luras utan gick vidare med Hermes till Zeus. Hermes förnekade först men när ingen ville tro på honom var han tvingad att ge tillbaka korna till Apollo. När detta pågick upptäckte Apollo lyran som Hermes hade skapat och blev så förtjust i den att han bytte till sig den för de kreatur som fanns kvar. När Hermes nu förde iväg sin hjord så skapade han en herdepipa för honom själv, en herdepipa som Apollo också blev förtjust i. Han bytte till sig även denna och Hermes fick då gåvan av sia med hjälp av småsten och Apollhermesos gyllene stav. Staven var en caduceus, en stav med två ormar hopslingrade.

Som ni märker finns här en naturlig koppling till att Hermes skulle beskydda tjuvar, kopplingen till att vara en trickster kan du säkert också se men också till att vara en beskyddare av köpmän, handel och kommers.

För att komma tillbaka till händerna som grabbar tag i juvelerna visar det även ett annat drag som är associerat till kräftan, att hålla fast vid saker. Vid saker, vid minnen och vid människor. Kräftor har gjort sig mer eller mindre kända för att ha svårt för att släppa taget och det brukar vara något som en del av dem får tänka på.

Kistan på bilden är även detta något som hänvisar till att spara, att spara på rikedomarna, inre såväl som yttre. I min värld fungerar även slottet/fästningen som finns till höger i bilden på ungefär samma sätt. Slottet hänvisar även till hemmet, hur viktigt det är för en kräfta. “Mitt hem är min borg” passar verkligen in på detta tecknet.

 Hermes ansågs också vara en psychopomp, alltså en budbärare mellan människan och gudarna och han kunde också röra sig ner mellan skikten, till underjorden och de döda. (På så sätt liknar han alltså gudinnan Hekate) Det är inte bara som psychopomp som Hermes är associerad med månen, man säger också att han är pigg på nattliga amorösa äventyr och drömmarna tillhör hans domän. Shapeshifting, att byta skepnad tillhör Hermes egenskaper precis som det tillhör månen.

Hermes är också den av Olymperna som stod närmast människan, han var deras vän, deras väktare, försvarare och guide. I mångt och mycket så styrdes Hermes av sin medkänsla och han betraktas också som den mest omhändertagande av alla. Kräftans samhörighet med vatten och känslor finns även inom Hermes natur vilken också är förknippad med det icke-heteronormativa sexualiteten. (Hermes fick exempelvis Hermafrodite, tvåkönad, tillsammans med Afrodite) På det stora hela kan man säga att när det kommer till elementet vatten, till kärlek både romantisk och på annat sätt, att ta hand om samhället och att skapa det då är det Hermes vi söker.

crab-composite2Det finns väldigt mycket berättelser om Hermes men tyvärr ganska lite om kräftan.

En myt handlar om ett av Herkules stordåd. En jättelik krabba skickades till Herkules för att döda honom. Krabban lyckades dock bara att stinga till honom och Herkules trampade helt enkelt krabban till döds. Så enkelt var det.

Det finns ju dock inget i kräftans tecken som säger att det skulle vara en skicklig krigare men däremot att kräftan skyddar de som den har kär till varje pris. Att skydda och att försvara behöver inte betyda attackera och en kräfta är väldigt duktig på att dra sig tillbaka in i sitt skal som en försvarsåtgärd. Deras sätt att sidsteppa blir även detta ett sätt att glida undan utan att konfrontera.
I vilket fall som helst så säger myten att Hera tyckte synd om krabban och därför satte den på himlen som ett stjärntecken.

En annan myt som jag hittade tycker jag säger lite mer om de egenskaper som kräftan bär på. Från Delphi skrifterna.
En jättekrabba vid namn Crios hade som uppgift att vakta sjönymferna i Poseidons rike. Han var enorm och stark och Poseidon själv hade gett honom odödlighet.
När monsterguden Typhon terroriserade Olympos gudar gjorde Poseidon som flera av de andra gudarna, vilket var att gömma sig. Han lämnade Crios med ansvaret att vakta över nymferna. Crios tog sitt uppdrag väldigt seriöst och bokstavligt och släppte inte iväg nymferna längre än att han kunde se dem.
Efter ett tag blev nymferna rastlösa och de var övertygade om att de inte hade något att frukta från Typhon så de flydde ut till det öppna havet.
Crios kunde inte jaga efter dem själv eftersom han också behövde vakta över de nymfer som var kvar så han tog hjälp av en enorm bläckfisk som hette Vamari. Han visste inte alls att Vamari (vars namn senare översattes till Vampire Squid = Vampyr bläckfisk) hade onda avsikter. Vamari letade upp nymferna och slukade dem.

När han kom tillbaka till Crios så sa han att trots att han letat överallt så kunde han inte finna de saknade nymferna. Crios visste att han ljög och attackerade honom. De slogs i timmar ända tills Crios vann. Crios, krabban hade dock fått allvarliga skador och blev svårt handikappad efter striden. Eftersom han var odödlig fick han leva med dessa smärtor.
När Poseidon återvände så såg han det mod som Crios visat och befriade honom från sina smärtor och satte honom på stjärnhimlen som konstellationen kräftan.

Den historian påminner lite om pärlan från Johfra’s bild. Pärlan som egentligen genom sin existens är symptom på en sjukdom. Det är ju när en främmande kropp tränger idraper005n i ostronet som det reagerar. Det kan vara ett litet sandkorn, en liten sten som genom sin existens i ostronet gör att ostronet täcker det mer och mer med pärlemor för att runda av och slipa ner för att lindra smärtan från detta främmande föremål. Kan man säga att genom lidande blir det en vacker juvel?

Och kanske är detta något att tänka på för en kräfta? Att vilja spara, att vara mer i historien än i framtiden, att lida för att det ger en förståelse. Kräftan är så känslig och så sidsteppande att det är lätt hänt att de sparar på oförätter och slipar och slipar på dessa i sitt sinne.

Kräftan har också blivit kallat för “Gate of Men” där själar blir födda till en mänsklig form och i den Egyptiska mytologin så är scarabeaus en skalbagge som rullar sin dynga till bollar och sedan bär sina ägg där. (Jämför med Johfra’s bild och pärlan som scaraben rullar framför sig)
Hieroglyfen av en scarab sägs ha två betydelser, skalbaggen själv är en, och den cykliska naturen är den andra. Scaraben är en symbol för odödlighet och återfödelse.

På sätt och vis kan jag tycka att kräftan hör ihop med detta ovan i och med associationen modern och även minnen och historien. Här kommer även Hermes in och förutom alla de övriga associatiorna såsom psychopomp, drömmar och guide så också med egenskaper som ex, kommunikation och som skapare av skriftspråket. För visst innebär skriftspråket också något som rent symboliskt blir både återfött och odödlig?

Rundar av nu med tanke på att det kommer fler tillfällen att skriva om både Hermes och om kräftan.

 

 

Mörkermåne – kräftan

Date: June 24, 2014
Author: malou
Categories: Månen, Mörkermånen
Comments: Leave a reply

Mörkermånen i kräftans tecken.

Månen har sin naturliga hemvist i vattentecknet kräftan, så nu är det som om månen kommer hem efter en lång resa. Mörkermåne betyder även att solen nu befinner sig i kräftans tecken så nu är det mycket som kretsar runt månen och kräftans inneboende symbolik.

Månen kan nu landa med en duns, känna sig riktigt hemma och lägga sig till ro i armarna på den arketypiska modern. Det är lätt att landa i den mjuka soffan och sakta sjunka inåt och njuta av att vara hemma. Lika lätt är det att vandra mellan kök och vardagsrum stillsamt och förnöjt sjunka in i den trygghet det kan innebära att lyssna på resten av familjens välbekanta sorl.
Säkerhet och trygghet är viktiga delar och tecknet är även associerat till moderskap, till omhändertagande och omtanke som oftast hör ihop med detta.

 Ibland kan man också tycka att en kräfta är mer bunden till dåtiden än framtiden och ett skäl är att dåtiden är betydligt säkrare än framtiden när man inte vet vad man får. Det betyder att det kan bli en del oro att släppa ifrån sig det som är arbetat för. Kanske kan det vara värt att hålla i ett tag till? – en fråga som kan komma från fullmånen i kräftan men också i mörkermånen.
Nu är perioden då det är dags att inventera det som startade i måncykelns början. Vi planerade och la grunden, vi presenterade och gav liv och ord till det som fanns, vi kunde sedan dra oss tillbaka och börja fundera på om något behövde förändras, tas bort eller läggas till. Var det detta vi ville? Gav det de resultat vi ville ha?

 Mörkermånen handlar ju väldigt mycket om att lyssna inåt, att ta kontakt med livmodern och låta det få liv.
vila En fas då energin vill ta dig in i dig själv och som påminner dig om att du också behöver den här tiden för reflektion och tystnad. Du behöver lyssna till ditt inre för att kunna ta beslut om du följer det som din själ vill. Influerad av kräftan kan vi nu få en upplevelse av att vi nog behöver ta hand om och vagga vår upplevelse ytterligare en gång innan vi släpper taget om det som behöver släppas.  Månen och kräftan som kan vara en kaskad av känslomässiga upplevelser kan göra att detta blir en känslomässig berg-och dalbana.

Vår högerhjärna är mer engagerad och den vänstra går ner lite i tempo och tillåter på det här sättet vår inre symboliska värld träda fram och bli lite mer synlig. Det som ligger och skvalpar i den mer “osynliga” djupa världen hamnar nu i fokus. Ett viktigt steg för att tillåta budskapen att få en form som gör att vi kan ta med oss dessa till ett mer medvetet val. Vi behöver den här tiden, tiden då vi dra oss inåt. Inte bara för oss själva utan för vår omgivning också. Och vi behöver den för att kunna ladda batterierna, för att få kreativiteten att flöda inför den nymåne som nu strax är här.

Vanligtvis är hemmet också en trygg värld, när vi stiger över tröskeln och stänger dörren om oss händer något. Det vi kallar vårt hem är vår domän. Det är här vi kan skala av och vara mer av vårt sanna jag, som symbol kan man se det som att det representerar vår inre värld. Här kan vi bli så trygga och säkra att allt utanför kan kännas som ett hot. Vi hamnar lätt i försvarssituationer och upplever ett motstånd mot det som händer i den yttre världen, eller mot det som vill att vi ska släppa taget och uppleva nytt. Med månen i kräftans tecken kan nog detta upplevas som extrdraper005a starkt. Om vi bara kan övervinna dessa instinkter att försvara kan vi få vara med om den lättnad som acceptans ger. Kanske kan detta också göra att vi hittar en ödmjukhet inför våra egna inre känslor, hur irrationella dessa än kan vara.
Lyckas vi hitta den positiva styrkan som tryggheten inom vår egen domän kan ge så får vi också en bra början på den nya måncykeln.

Den här fasen kan upplevas som påfrestande för många, speciellt de som har väldigt nära till sina känslor och när nu månen befinner sig i ett tecken som det härskar över kan det bli för mycket. Det är alltså viktigt med balansen, att tillåta sig själv att öppna fönster och dörrar och ta ett steg tillbaka innan man låter känslan prata. Det är lätt hänt att man annars sårar andra i sin frustration.
Det är även en fas som ger styrka. Den ger dig en ingång till din inre visa kvinna. Hon som kan ge dig kunskap om hur du både tar hand om andra och dig själv. Hon kan se till att du inte blir så upptagen med att se till att andra får vad de behöver så du glömmer dig själv. Hon tar med dig på en tidsresa där du får uppleva den kraft och styrka som finns djupt inom dig själv. Den ärvda kunskapen som pratar ödmjukhetens språk.
Kanske får du möjligheten att uppleva den Gudomliga Modern och ta med dig glimtar av själens kunskap tillbaks till det medvetna sinnet igen.

Den här mörkermånen kan också få en skjuts av att Neptunus är inblandad. Det är en positiv aspekt visserligen men den kan också tillföra en känslomässig gränslöshet som gör det ännu svårare att hantera.
Neptunus associeras till andlighet och religion bland annat så kanske uppstår lusten att ge sig iväg på en retreat någonstans. En retreat, ett ställe där du kan meditera, där du kan hitta ditt eget centrum. Eller varför inte bara dagdrömma och låta Neptunus flöda fritt inom dig. Ta tillvara på energin och tillfället och glöm inte papper och penna så du kan skriva ner de upplevelser och tankar du får. Vi glömmer lätt även om vi inte tror det.

Med dessa aspekter kan vi förvänta oss en svallvåg av känslor. Jag kommer att tänka på uttryck som “mina nerver ligger på utsidan” när jag sätter mig in i alla aspekterna. Extra känslig, extra medkänsla och empati. Mycket drömmar som är turbulenta och starka och gudomlig inspiration. Intuitionen arbetar på din sida just nu. Vi kan stå inför situationer där vi bara “vet”, vi har ingen aning om hur och varför, men “vet” det gör vi.

Det finns andra planetkonstellationer som påverkar även dessa men i detta inlägget utesluter jag dessa. Det är dock värt att ha med i tankarna.

Den här fasen är alltså bra för;

Dela med dig dina känslor med någon du litar på – lufta och lyssna på ditt hjärta – titta efter dina känslomässiga rötter och tillåt dessa bli helade – gå till botten med rädslor och irrationella känslor.

Mörkermånen i kräftan kan ge behov av;

Säkerhet och trygghet (både ekonomisk och emotionell) – behov av intimitet och omvårdnad – längtan efter ett hem eller hemmet – minnen från barndom – moderskap och relationer till modern – isolering – vila – andliga upplevelser.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: bild; Herbert James Draper (bild län more...