Archives

Symbolkalender 11

taurus1
Söndag, tredje advent, jul närmar sig och månen är i oxen.

Kanske ska vi nu börja fundera på oxens egenskaper och ta till oss några av dem? Tänker på det där med att ta det lite lugnt och framförallt i egen takt. Det är säkert många som kommer ihåg Ferdinand som vi brukar få se på julafton? Tjuren som skulle visa upp sin enorma styrka och energi inför alla i arenan.

En styrka och energi som de kringresande matadorerna fick syn på av en slump och detta på grund av att Ferdinand satte sig på ett bi. Och det är så med månen i oxen, lugn, lugn och sedan ännu mer lugn ända tills det händer något som verkligen sticker till och som gör ont. Då kommer allt på en gång, denna massa av känslor som finns inom oss alla.

Men om du tror att du kan tvinga en månoxe att visa eller känna något så går man lätt bet. Saker ska gå i den takten som det ska gå, inget forcerande här. En aning envis? Kanske om man nu vill se detta på det viset.
Kanske är det även så att många ser just den här “envisheten” som något som skulle vara negativt men att vara envis har lika mycket positiva kvalitéer som tvärt om.

Och idag när tredje advent infinner sig kanske vi ska lyssna på vad vår känsla egentligen vill göra innerst inne. Själv ska jag ta det lugnt hemma tror jag. Skriva lite, plocka lite och varför inte äta en härlig god middag. Ja, allt det där som månen i oxen gärna inspirerar till.

julkort-tredje_advent-400-300

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; okänd samt vykort

Symbolkalender 8

kub I dag när jag satt och förberedde mig på att skriva det här inlägget satt jag och lät blicken vila på skåpet som vi har i vår hall. Jag fastnade där till slut och började tänka på det där med att bara se en sida av skåpet. Nu har ju jag sett skåpet så många gånger så även om jag inte kan se framsidan så kan jag ändå beskriva hur det ser ut men om det nu skulle vara ett okänt skåp så skulle jag inte kunna göra det.
Lite som halvmånen kom jag att tänka på. Månen står ju nu i en position till solen som blir som en kvadrat och om man nu inte skulle ha en ovanifrån position så kan man helt enkelt inte se alla sidor.

Vi vet helt enkelt inte vad som finns på andra sidan förrän vi kommer fram och rundar hörnet. När vi väl har rundat hörnet vill det till att vi kommer ihåg hur den sidan vi lämnat ser ut, annars så är det ganska snart borta det också.

När nu Väduren kommer in i månens blickfång kanske vi kan börja fundera över vad väduren står för rent symboliskt. Om en vädur är på ett speciellt humör är det lätt hänt att den böjer ner huvudet och stångar sig framåt. Förmodligen då utan att tänka på vad som finns runt hörnet. Och om vi nu blir påverkade av alla möjliga och omöjliga händelser som kan hända så kanske vi också gör så. Stångar på utan att tänka på att det kan finnas saker där runt hörnet som vi inte har tänkt på.

Vi kanske springer rakt in i en betongvägg om det vill sig illa. Vi behöver ha någon form av överblick av situationer för att kunna ta rätt beslut helt enkelt. Och nu när vi lämnar vårt fokus på det inre och låter blicken fara runt på vår omgivning så tänker jag att det kan vara bra att ha med sig. Visst kan vi bli lite “energifyllda” då och då, och visst kan det även vara nyttigt men att böja ner huvudet och springa med det före är inte alltid den bästa strategin. Det blir ju att vi blir lite blinda.

Jag kommer att tänka på den historien där sex blinda män får en elefant framför sig och ska undersöka vad det är för något. Den ena känner på svansen och säger att det är ett rep, en känner på benet och säger att det är en pelare, en känner på snabeln och säger att det är en tjock gren. Så fortsätter de tills alla sex har sagt vad de känner. De börjar argumentera och till slut bråka om hur elefanten egentligen såg ut.

Visst är det så för oss alla då och då? Vi har en syn och upplevelse av hur någonting är och den kan skilja sig ganska ordentligt från en annan persons upplevelse. Många gånger behöver vi ett annat perspektiv för att inse att det vi själva upplever inte nödvändigtvis är sanning för någon annan. Vi behöver helt enkelt ta oss runt, över och under för att få en helhetsbild. Och just den där helhetsbilden kan lätt gå förlorad om vi kör fram huvudet först och springer på i syfte att stångas.

Så jag tänker att det kan vara läge för att ta det lugnt även om du blir frustrerad eller arg, låt dig inte bli provocerad och kör inte fram huvudet i full fart. Försök lyfta blicken och se att det kan finnas andra perspektiv att se på saker än ditt eget.

Kutig måne

Kutig måne, ja det är vad det blir om man översätter den fas månen är nu ifrån engelska till svenska. Kutig och puckelryggig är vad det står i lexikonet. Gibbous moon. Inom astronomiska kretsar betyder det nästan full.

moon-waxing-gbbous-614-2016-Ken-Chrstison-e1466070319743

Några dagar innan fullmånen. Vi är nästan vid den punkt där känslan får oss att bli otåliga och då och då även ostyriga. Nervöst irrar vi omkring, vi vill lansera, berätta och ge ut men på samma gång vill vi inte för vem vet vad som kan hända då. Det känns som om man inte riktigt kommer fram, vi anar, vi ser och vi nästan känner den där känslan av att bli uppfylld men den landar inte helt.

Precis så kan det kännas de där dagarna före fullmånen och det kan vara nog så påfrestande. Som alltid finns det något vi kan ta till oss och lära oss under en sådan här period. Den kan lära oss att inte pusha på, att inte tvinga fram något utan vi behöver helt enkelt avvakta och vänta ut.

Det är lätt att falla offer för känslorna nu. Falla offer för deppiga tankar som, “aldrig- är- det- min- tur” tankar. Falla offer skriver jag för att vi just nu har lätt för att känna oss som offer. Vi är utsatta för omständigheter “vi inte kan göra något åt” känslor.

Det finns astrologer som har mycket fokus just på månens faser och de pratar om att man även kan omvandla månfaserna till år och inte bara dagar. Det betyder att varje fas varar i tre till fyra år. Det skulle i sin tur betyda att man under en ganska lång tid skulle kunna befinna sig i den här fasen. Man räknar ut det genom att titta på vilken fas man är född i och kort sagt blir det så här, om du är född vid nymånen så kommer du att vara i den här fasen när du är runt 12 år. (+- något år)

Då vill det till att vara lite realistisk när man befinner sig här och själv känner jag att det underlättar om jag har något som skulle kunna fungera som verktyg, både för mina tankar och känslor, när jag befinner mig i olika situationer.

Att gå omkring och tycka att man är totalt misslyckad och att man aldrig är den som får det där som alla andra får är inte speciellt konstruktivt. Framförallt inte om man går omkring och känner så i tre-fyra år.
Känner man att man gör allt det där som man ska göra för att skaffa det man vill ha (vad det nu än kan vara) och att man ändå aldrig får det där, ja då kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och inse att vi inte är i synk med tiden. För det kan ju faktiskt vara så att det just nu inte är rätt tid för att vare sig lansera eller dra tillbaka. Och det kan kanske vara ganska enkelt att göra detta under ett par dagar (även om det också kan verka som en evighet) men att göra det under ett par år kan vara nog så trixigt.

Att vara född här kan betyda att starten av livet kanske inte varit fullt så enkelt. Att som liten inte nå ända fram kan innebära en svårighet att lita på sitt eget värde eller att lita på att man får det man behöver. Det kan å andra sidan betyda att man utvecklar en otrolig förmåga till att lösa problematiska situationer. Med åren skaffar man sig helt enkelt en skicklighet att se lösningar och se vilka vägar man ska ta. Finns det inte ett “förgivettagande” om att saker kommer gå smidigt då får man med automatik ett öga för vilka olika situationer som möjligtvis skulle kunna uppstå.

Som jag sagt förut anser jag att det finns alltid mer än ett sätt att se på saker även om man tycker att det är omöjligt att göra det.

Varför inte ta till det klassiska exemplet det halvfulla glaset?
Rent symboliskt brukar man anse att om man anser att ett glas är halvfullt då har man en optimistisk syn på livet och tvärtom, ser man det med automatik som halvtomt är man lite mer åt det 510px-sisyphus_by_von_stuckpessimistiska hållet.

Själv menar jag att man även här kan vända och vrida på det. Jag tänker att om man är i färd att fylla på ett glas, ja då är det halvfullt och tvärtom, är man i färd att hälla ut, ja då är det halvtomt. Det beror alltså på vilket perspektiv man har när man tittar på något. Sedan kan det ju i och för sig också bero på vad det är man fyller på glaset med. Själva innehållet kan alltså ha betydelse för vilket perspektiv man väljer att ta.

Vad jag vill säga med detta är att det under dessa dagar och då också år (när man befinner sig där) då är det viktigt att vara medveten om perspektiv. Denna fas kan med andra ord lära oss något som vi kan ha nytta av hela livet.

Jag kommer att tänka på “Myten om Sisyfos” samtidigt som jag skriver om detta. Det handlade ju om Sisyfos som fick ett straff av Guden Zeus som innebar att han skulle rulla upp en stor sten uppför ett berg. När han väl kämpat sig upp rullade helt enkelt stenen ner på andra sidan och Sisyfos fick börja om från början igen. Till Zeus förtrytelse förändrade Sisyfos sin syn på det han gjorde, han gav  sitt kämpade ett värde och enligt Camus som skrivit boken om “Myten om Sisyfos”  gav han upp hoppet att kunna förändra sin situation. Genom att ta ett annat perspektiv förändrade han inte bara sitt eget liv utan han fråntog även Gudarna den glädje de skulle haft om de sett att Sisyfos hade lidit av sitt straff.

När vi befinner oss i situationer där vi inte har en möjlighet att förändra det som sker, ja då kan ett sätt att hantera detta vara att förändra vårt eget perspektiv. Ibland kan detta då vara det som faktiskt förändrar det som sker också. Visst kan vi alla dra oss till minnes situationer där det omöjliga har blivit möjligt? Visst har vi läst historier om ofattbara mirakel?

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Att åka tåg

tåg Dagens tanke:
Att åka tåg

Tidig morgon och jag sitter och väntar på att tåget ska komma in på stationen. Allt är stilla runt omkring denna nationaldag och solen börjar värma bänken jag sätter mig på.
Mina ögon fastnar på rälsen och tankarna vandrar iväg. Det är lustigt det där när tankarna drar iväg med sinnet, plötsligt är man inte längre där man var alldeles nyss. Inte längre i nuet och uppmärksam på det som sker runt omkring och inte heller uppmärksam på det som sker inom. Det är verkligen som att resa i tiden. Våra minnen förflyttar oss till platser vi en gång varit och våra drömmar placerar oss till ställen vi vill vara.

Vilken makt våra tankar har utan att vi ens är medvetna om det.

Tåget kommer in och strax efter att jag satt mig startar det upp och ljudet får mig att le. Jag återvänder snabbt till minnen och nu till trygghet. Samma ljud repeteras om och om igen och visst är det någon form av trygghet, saker som upprepar sig?

Jag tittar ut och ser en avskalad trädstam, snabbt försvinner den igen och nu kommer en spännande stig fram. Jag hinner se att den ringlar sig upp i skogen innan den också försvinner från mitt synfält.
Vilka spännande platser det finns att besöka ändå! Inte nu för nu sitter jag ju på tåget. Ett tåg som följer rälsen, tvingad att stanna där det finns stationer, något annat är inte att tänka på.
Fascinerat följer jag de känslor som väcks inom mig medan jag tittar ut på landskapet som nu sveper förbi. Jag fylls av glädje och frågan är om det inte också är av vördnad när jag ser hur berget höjer sig och speglar sig i sjön vi passerar. Stigar, träd, ängar och en äldre man som böjer sig ner för att plocka upp något från vägen framför ett hus. Nog finns det en tjusning i att passera saker? Det kan väcka en reflektion och en känsla av ödmjukhet precis som det gjorde hos mig nu.

Som symbol kan en tågresa ses som att att vandra mot ett mål tillsammans med andra, en resa där man inte själv kan bestämma var den ska stanna till. Du har förmodligen inte heller valt alla de som reser tillsammans med dig. Du följer med helt enkelt. Ett hyfsat säkert sätt att ta sig fram på, och oftast kan du lugnt luta dig tillbaka och vara säker på att når fram dit du har tänkt utan några större överraskningar. Johfra-Bosschart-Cancer-painting

Åter igen kommer dunket från tåget mig att tänka på trygghet och jag kan inte låta bli att le för mig själv när jag i samma stund börjar fundera på i vilket tecken månen vandrat in i och kommer på att det är i kräftan.

Kräftan som skulle kunna ha en tendens till att hålla fast vid saker, som gärna vill känna sig trygg. Bilden här bredvid säger mycket om mönster som kräftan skulle kunna ha. Kika lite på vänster sida av bilden, händer som griper tag i det de vill ha. Pärlan som ligger där och steg för steg blir polerad, smärtsamt vacker skulle man kunna säga.

Mina tankar drar iväg med mig och jag tappar vyerna som vi susar förbi och jag inser att jag förlorar ögonblick som kan vara viktiga. Återigen kan jag inte låta bli att le när jag inser att jag återigen har gett mig själv en ledtråd som jag behöver. Vad kan vara mer symboliskt än att åka tåg i det här läget? Tåget som symbol tillåter mig ju faktiskt att susa förbi, att inte stanna till och fördjupa mig, jag kan låta det ena ögonblicket efter det andra lämna mig.

Det finns en styrka att låta saker passera, det är viktigt att enbart notera något utan att just där och då fördjupa sig i det. I vilka andra situationer kan man vara uppmärksam på det som susar förbi utan att stanna till? Inte många. Å andra sidan tillåter också en tågresa oss att just sjunka in i oss själva utan att ta notis om något annat trots att det kanske till och med finns någon så nära oss att armarna nuddar vid varandra.

Återigen har jag hamnat djupt inom mig själv och kanske är det inte så konstigt, månen är trots allt fortfarande mörk även om vi är i nymånefasen. Vi ser inte riktigt det där nya som skapats inom oss, vi kan ana och lyssnar vi noga kan vi höra en ton som lockar oss. Samtidigt vill vi gärna vara i den trygga famnen nu, kräftan som i mångt och mycket står för moderskap och för traditioner. Vi stannar helt enkelt till vid de stationer som finns, vi vet också vart vi ska för biljett till vår destination har vi ju köpt i förväg.

Om vi tillåter oss att titta ut på de landskap vi passerar kan de landa inom oss och väcka något vi senare kan ta oss till.

När jag nu ser mig omkring i vagnen ser jag att det nu har börjat bli fullt av passagerare. Vi vandrar tillsammans på samma väg, en del har samma hållplats andra inte. I samma transport, skenbart lika men precis som pärlan inne i sitt skal är vi alla olika. Det finns inte en pärla som är lik den andra trots att alla har blivit till i det mörker som ostronets skal skapar. Precis som vi alla sitter i samma vagn, på väg åt samma håll är vi alla olika även om vi har blivit till i det mörker vår moders livmoder skapat.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; överst okänd, nederst Johfra more...

Att så frö genom att vara den man är.

När Gudinnan Hestia vandrar in vårt liv under den här månfasen kan vi lära oss att vi kan så frö genom att vara den man är. Månfasen som är nu direkt efter fullmånen är fylld av energi och lust att visa upp det som fötts, hela världen ska få veta vad vi varit med om eller lärt oss. Detta är verkligen en så frö måne.

Hestia 1Månen har gått in i vågens tecken och dess härskare är Gudinnan Hestia. En arketyp som verkligen genom sitt sätt att vara kan visa oss hur vi kan så de viktiga frön som krävs för utveckling genom sitt sätt att vara. Hon visar oss att vårt inre centrum är vår bas och att det här är vår balans utgår ifrån. Härden är vårt fokus och vår mittpunkt.

Precis som man placerade eldstaden mitt i hemmet så behöver vi göra. Precis som man förr hälsades välkommen och inviterades in till sin härd så behöver vi göra nu. Precis som man förr utförde ceremonier runt härden så behöver vi göra nu.

Även om vi nu kan ha en iver inom oss säger att vi behöver gå ut i världen och tala om alla de upptäcker vi gjort så behöver vi försäkra oss om att vi har vår inre eld, vår härd med oss i detta. Gudinnan Hestia kunde inte på något sätt bli påskyndad i det hon utförde. Hon är arketypen för att göra saker i den takten det behövs göra och att det är väl förankrat inom henne själv. Gudinnan Hestia är lika viktig för henne själv som en annan person är för henne. Hon ställer inte sig själv bakom någon annan och ser sig som mindre värld, måltiderna hon tillreder till sig själv är lika välgjorda som om hon hade kungligheter till bords. Alltså den näring hon ger till sig själv är lika viktig som den näring hon ger till andra.

Så nu behöver vi se till att vi är fast förankrade i vår inre eld, att vi behåller vårt fokus på det som är kontentan och viktigt. Att vi tar med oss ut det som sprider värme och livsenergi och ser till att alltid går tillbaka till energi och tankar upp oss själva. Att vi visar att det vi vill sprida inte bara är ord utan våra handlingar och på det sätt vi hanterar oss själva är i balans.

Gudinnan Hestias namn betyder, hjärta, eldstad och altare. Det är inte så vanligt att du hittar henne som staty eller i skrifter på samma sätt som du hittar de övriga Grekiska Gudinnorna och Gudarna men ändå är hon en fullständig självständighet och ve den som på något sätt inte hedrade hennes närvaro. Bara genom detta, att hon inte är lika avbildad och uppvisad som de övriga kan ge dig en fingervisning om att ibland är det mest effektiva sättet att visa upp något är genom att vara den man är. Att stå fast vid sitt centrum, att värna om sitt hjärta och fokus är det viktigaste och ger oftast en större balans och mer högaktning än att visa upp och prata vitt och brett. Med detta sagt är det naturligtvis inte meningen att man inte ska uttrycka sig men när det görs så behöver det vara väl förankrat i sitt inre centrum.

Hedrar man inte Hestia, ger man henne inte den aktning som hon förtjänar, ja då kan man råka illa ut. Här och nu kan det exempelvis visa sig genom att man blir utbränd. Man ger andra och/eller annat sitt hjärta och ser inte till att värna om det själv. Hestia är en av de tre Gudinnor som inte ger sitt hjärta till någon annan, hon är en Jungfru Gudinna precis som Artemis och Athena. Det betyder inte att man inte är kapabel till att älska någon annan, det betyder helt enkelt att man inte ger upp sig själv för någon annan.

Så nu när månen ger oss energi och vi vill så våra frön och vi vill inspirera andra, se till att ha med dig ditt hjärta och att det är väl förankrat inom dig själv. Se till att det du sår härstammar från din inre eld, din härd och att du hela tiden går tillbaka dit för att hämta kraft.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Howard Johnson

Att växa

okänd bild
Månen är halv och tecknet Väduren.

Mittemellan ny och fullmåne och 1/4 av en hel cirkel. Vi växer och nu kan det göra ont både lite här och där. En del känner inte av den här fasen alls och andra känner mycket. Förmodligen beror detta på hur det ser ut i det privata livet och vilka egna planeter vi har som är inblandade i denna cykel.

Nu börjar saker att synas och det är också nu som många hamnar i den smärtsamma situationen att välja. Ska jag fortsätta eller gå tillbaka? För många handlar det om mod och för andra att de inte kan välja. Som en graviditet till exempel. Oavsett hur rädd man än är för förlossningen så finns det en tjusning och en fascination i att det inom en själv växer något som så småningom ska stå på egna ben. Och precis är det ju med en idé eller uppstart av ett annat projekt, någon gång ska det lanseras och stå på egna ben.

Med vädurens energi är det ju också ny början. Det är väl väldigt passande nu när vi precis har lämnat ett år bakom oss och välkomnat ett nytt. Väduren kan också ha en tendens till att rusa på lite, sänka huvudet och börja stångas så att säga. Vädurens energi och egenskaper kan vara bra att ha i minnet nu. Ett steg tillbaka är inte alltid helt fel, vi behöver ha hela oss med i leken.

Själva månfasen hjälper vädurens energi att rikta sig utåt så det är inte helt fel att stanna till och ställa frågor till dig själv.

Är jag på rätt väg? Ska jag hålla fast vid det jag har påbörjat eller ska jag släppa taget?

Månfasen i sig har en tendens till att trycka på knappar som säger irritationsmoment, var medveten om att väduren har horn som både tar emot men också stångas. Ibland gör den båda utan att tänka efter.

Sabian Symbol, Väduren 

A Man Possessed Of More Gifts Than He Can Hold.

Det här talar om att ha mer gåvor än man kan hålla i handen. Överflöd och det som inte får plats. Också detta talar om irritationsmoment. Det talar också för att det nu är dags att se över om det nya verkligen fungerar och fungerar allt i det nya? Här finns ju verkligen talanger men också kanske svårigheter att veta vad man ska satsa på. Det kanske till och med är så mycket att det inte blir något alls, man blir så frustrerad så man lägger det bakom sig helt enkelt. Gåvor kan ju också betyda många saker, att ha vänner – det kan vara en gåva, talanger – det är gåvor, möjligheter – det är gåvor.

Låt inte tanken fastna vid just en sak, vandra vidare och var inte alltför säker på att de där hornen alltid skyddar om du inte ser till att vara i en position där du verkligen kan använda dem på bästa sätt.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; okänt ursprung

Symbolkalender XXII

sacred-cow1 Månen glider in i oxens tecken och nu passar det ju verkligen bra att befinna sig i labyrinten. Här i den här labyrinten kan vi hitta flera av oxens aspekter och nu när vi närmar oss fullmånen kan många av oss få känna på en del av dessa.
Oxen som tecken har flera egenskaper som vi också kan känna igen hos Gudinnan Afrodite som är tecknets härskare. Båda bär på sensualism och kärlek och även på lust, instinkter och drifter.

Minotaurus som befinner sig i labyrinten som jag nu tänker på har en mans kropp och huvud som en tjur. Att Minotaurus blev till har Gudinnan Afrodite ett finger med i spelet. Det var hon som såg till att Pasifaë blev helt uppslukad av förälskelse till den vita tjuren som var en gåva från Poseidon. Minotaurus var avkomman från Pasifaë, som var drottning, och den vita tjuren. Minotaurus var fast i denna vindlande labyrint och en av anledningarna till detta var att hans huvud var oxens. Han var mer eller mindre fast i sina lägre instinkter och lustar, vilka inriktade sig på att få äta de ynglingar och jungfrur som offrades till honom. När Minotaurus sinne var låst till de drifter han hade inom sig fanns ingen öppning till ett mer eftertänksamt sinne.

Minotaurus här i myten bär på samma begär som Pasifaë och som även Gudinnan Afrodite bär på. Afrodite såg till att flera av hennes ovänner fick lida genom att hon utsatte dem för en lust de inte på något vis kunde bemästra. Att bära på egenskaper som främjar skönhet, kreativitet och sensualism hindrar inte att också motsatserna finns i samma person.

I oxens tecken ligger något som man kan säga är något av en grundkonflikt. En konflikt mellan den mänskliga sidan och den mer bestialiska sidan, en sida fylld av aptit. Begär är en dominant egenskap i tecknet, begär efter njutning, lust, makt, status, mat, skönhet ja, allt vad man kan tänka sig egentligen. När en oxe blir besatt, ja då är det svårt att få loss honom därifrån.

Det är då vi behöver denna Ariadnes röda tråd. En struktur att hålla sig till så att vi hittar vägen ut. Även Theseus som använde sig av tråden är en del av oxens teckens egenskaper. Hjälten som bestämde sig för att ge sig in i labyrinten för att döda Minotaurus men som var tillräckligt smart att ta emot hjälp.

När nu månen blir mer och mer uppfylld av ljus blir vi också mer och mer påverkade och när nu månen befinner sig i oxens tecken är det också dessa egenskaper som vi kan uppleva som starkast. En del av oss behöver tänka på att följa den röda tråden för att inte bli helt uppslukade av det som kanske pågår både inom och utanför oss själva medan andra kan ta tillfället i akt och verkligen njuta av tillvaron. Blir vi riktigt ordentligt påverkade av månen och oxen nu kanske vi blir helt uppslukade av köpbegär nu när julen precis ligger bakom hörnet. Vi kan köpa på oss alldeles för mycket av sådant som vi tror att vi behöver. Å andra sidan kan vi passa på att gå på det där spat eller unna oss de där delikatesserna eftersom vi aldrig annars gör det.

Vill du läsa mer om den här labyrinten så hittar du det exempelvis i symbolblogg VII.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Dags att visa dig igen…

mångrupp

Måncykelns faser upprepar sig igen och igen. Liv, död och återfödelse. Same, same but different.

Vi har kommit till den fas efter fullmånen då vi vill sprida det vi tog fram under fullmånen. Något är fött och vi vill inget annat än att visa fram. Varje månad kommer samma fas men, allt är beroende på vilka omständigheter du har skapat, hur den beter sig och upplevs. Du kan hitta hur jag i andra inlägg om samma fas nämner att det här är fasen då du kan likna en präst. Du har din sanning klar för dig, du vet vad du vill och vad du brinner för och du vill mer än gärna ställa dig där i predikstolen och förkunna detta ut till världen.
Och detta är då rätta tidpunkten för det. En bra tidpunkt att sprida vidare.

Och det jag vill sprida vidare är  – månen.

En symbol som är full av inbyggd visdom, en uråldrig arketyp som fyller oss alla med upplevelser oavsett om vi vill det eller ej. Jag vill sprida vidare hur denna symbol kan vara det medlet som just du behöver för att komma på rätt väg i din vardag. Framförallt om du är kvinna men, självklart även för dig man. Den finns där månen, natt efter natt visar den sig för oss alla. Den ger dig en individuell betydelse men, den är också kollektiv.
För mig påminner den också om att jag är en individ i ett samhälle. Jag tolkar utifrån min person men ser att den är där lika mycket för andra, för samhället. Så på sätt och vis har månen för mig även blivit en symbol för hur viktigt det är för oss att förstå att vi behöver varandra. I stort och i smått. Och mer nu än förr.

Att känna sig själv är oerhört viktigt, att förstå vem man är och hitta sin egen bärighet. Att ta ansvar för allt vad gör och allt man säger. Att förstå att det som jag sprider kan påverka min granne som i sin tur påverkar…som i sin tur påverkar. Ja, du förstår säkert hur jag menar.
Att jag är en individ och att mitt “jag” är viktigt. Detta mitt “jag” är inte bara viktigt för mig, det är viktigt för dig också, och för dig, och dig med.

Då och då upplever jag att vi har glömt av detta. Att vi är viktiga för varandra. Vi har glömt av att visa tillit till varandra och vi har glömt att ha tillit till varandra. Vi har knappt tillit till oss själva för allvarligt talat så vet vi inte riktigt när vi sviker oss själva, det kan hända när som helst. Oftast gör de det också.

Jag lyssnade på Sandra Ingerman idag. En kvinna som är praktiserande shaman och som har arbetat med detta under många år. Idag hörde jag henne prata om att vi behöver vara individer i ett kollektiv. Vi har glömt av detta idag när vi är så starkt inriktade på snabba flöden och på ett liv som är inriktat på det materiella. Hon fick frågan på vilket sätt shamaner kunde vara till nytta för världen idag. Hennes svar handlade just om det som jag funderar på. Behovet av att se oss som individer i ett kollektiv. Hur vi är fast i mentala processer och hur vi behöver landa i vår kropp, ta tillbaka vår själ till oss själva men också till samhället.

Hon berättade om hur praktiserande shamaner samlade ihop byarna eller byn när en person var sjuk. Hela byn kom, inte bara för att alla ville att personen i sig skulle bli frisk utan för att byn, för att samhället behövde just den personen som frisk. Samhället som själ behövde vara intakt.
Idag är det en stor skillnad, för vi ser oss själva och andra som utbytbara. Vi ser oss som icke behövande varelser vilket gör att vi beter oss och känner oss på sätt som kan få stora negativa konsekvenser för många.

En shaman kan bege sig på en resa till andra världar för att hämta hem den del av själen som är sjuk, i många fall hämtas den delen tillbaka till personen som är sjuk men det finns fortfarande de shamaner som hämtar hem den delen av själen och släpper den i det sociala rummet.

När jag hörde Sandra berätta kom jag att tänka på att det är detta bland annat som jag tycker vi kvinnor behöver. Vi behöver hämta hem de delar av vår själ som vi har förlorat under tusentals år och släppa ner dessa i det sociala rummet. Jag tror att vi behöver varandra för att läka och för att bli intakta igen. Allt för många själsdelar flyger omkring i världar vi inte har en medveten tillgång till.

Och för att komma till en punkt där vi kan börja hämta hem känner jag att månen är ett verktyg. Ett verktyg som i sig har ett inbyggt värde att vara för mig samtidigt som den är för alla.

Denna månfas är för dig såväl som för mig. Jag använder den på mitt sätt och du på ditt. Månen är i Vädurens tecken som i sin tur styrs av Gudinnan Athena. En Gudinna som var strateg i alla högsta grad. Så just nu i denna månfas som är bra för att sprida vidare det du vill ha spritt, passar det att ta hjälp av henne. Behöver du planera och fundera ut hur du ska sprida det du vill på bästa sätt – anropa Athena och se vad hon har att erbjuda dig.

Själv använder jag energin för att strukturera upp mina Mån- och Drömkvällar som börjar i augusti. En bra början för att visa hur viktigt jag tycker det är för mig, för dig och för oss alla att använda oss av vår själs röst.
/Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Solförmörkelse, nymåne – vårdagjämning

solförmörkelseAllt detta och mycket mer. Astrologbloggarna är fulla av råd och härliga texter. Okända marker och nytt på gång menar man. En förmörkelse ska tydligen alltid handla om förändringar och okända marker hänvisas både till denna förändring plus till nymånen som är början på den nya månfasen.

Men här tar jag ett steg tillbaka och är ganska lugn på ett lustigt sätt. Jag tänker att mörkermånen är ju till för allt det här. Att samla sig, dra sig tillbaka och förbereda sig på att den nya fasen ska börja. Det är ju också här i mörkermånen som den nya månfasen på något sätt börjar. I avslutet bestäms början kan man kanske säga.

För är det inte så att om du tar medvetna val så finns det också glimtar av de konsekvenser man kan vänta sig med i detta. Vi kanske inte vet allt som ska hända och vi kanske inte heller kan veta hur, var och varför vi kommer att reagera och agera som vi gör men om vi här och nu är medvetna,,ja då känner jag att jag är nöjd och trygg med detta.

Månen är just nu helt mörk. Inte en strimma sol tillåter den att utsättas för. Och så är det ju också vårdagjämning. (som jag också har skrivit om här) Också här avslut och ny början och något som inte direkt syns med en gång. Vi somnar inte ena dagen då det är vinter och vaknar nästa när det är vår. Våren har redan börjat få plats i våra sinnen och den kommer lite mer dag för dag. Och visst är det så att vi förbereder oss. Vinterkläder hängs bort, åtminstone de allra tjockaste och vår planering ser lite annorlunda jämfört med hur de gjorde mitt i den mörkaste vintern. (Du kan även läsa mer om solförmörkelse här)

Vi har en möjlighet att tänka efter i den här perioden, vi har en möjlighet att spana framåt och nu när det är mörkermåne kan vi se längre fram än annars. Vi är i den sista graderna av fiskarnas tecken, det sista tecknet i zodiaken. Här har vi känslor ur alla möjliga och omöjliga perspektiv och nu också solen förmörkas av månen så kan man kanske rent symboliskt säga att vår medvetna jag skyms av vår omedvetna.

Nu är det verkligen dags! Kan det vara det som våra stjärnor säger till oss? Kan förändringen vara att det nu är dags att på allvar förstå hur viktigt de känslor är som ligger inom oss och skvalpar? Att verkligen uppleva vad dessa gömda känslor, tankar osv gör med oss och vilket agerande de skapar hos oss?
Om vi tar till oss detta redan nu, ja då finns medvetenheten om detta inom oss även när både sol och måne är mörka. Det är då verkligen en möjlighet att få vara aktivt med på den förändring som då väduren som det första tecknet i zodiaken för in oss i.

Astrologen April Kelliot menar att denna solförmörkelse i fiskarna kan ge oss ögonblick då vi kan transformera de sårade till healers. Och hon säger i samband med detta att fiskarna även viskar att detnewmooninpisces335 som behöver förändras först är den knutna näven och det härdade hjärtat. Ungefär samma mening fast i samband med saturnus (som nu går retrograd om några dagar) är Marianne Williamsons “välsignelse” som lät ungefär så här häromveckan.

“Må du bli lika uttråkad av dina historier som alla andra redan är.”

Fiskarna har som alla andra tecken sina goda och mindre goda sidor och en av de mindre goda kan vara att det finns tendenser till att gå in i en martyrroll. Å andra sidan finns det också en risk att man föraktar de som inte orkar och de som inte kan. Personligen kommer jag att tänka på hur vår försäkringskassa har byggt upp sina regler runt hur och när man kan bli sjukskriven. Här är det verkligen dags att tina upp härdade hjärtan och knutna nävar. Detta samtidigt som det är dags att titta på de historier vi berättar för oss själva och andra, gång på gång.

Finns det verkligen inget annat sätt att se på det? Har vi gett oss själva en chans och ger vi andra en chans?

Inom många områden behöver vi verkligen en förändring och personligen hoppas jag att när nu alla dessa händelser sker i fiskarnas tecken att det handlar om hur vi tänker och känner gentemot oss själva såväl som till andra.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; wikipedia, okänt

Fullmåne Jungfru

Perfectionists Fullmåne och det är dags att släppa taget om det som ska lämna den inre sfären. Det är dags att visa upp och låta världen ta emot det som bearbetats.

När Jungfrun sveper en filt om dig är det inte alltid lätt att släppa taget. Noggrant ska allt gås igenom. De egna kritiska ögonen stirrar skarpt på varje liten del. Nu kan detta bli till en dragningskraft mellan månen och solen. Det känslomässiga behovet färgas av jungfrun och det är fiskens tecken som solen befinner sig. “Vad som blir, det är vad som blir” säger fisken och det är inget som jungfrun i månen vill vara en del av. Nu behövs det balans, nu när månen i sig ger lust till känslouttryck av olika slag.

Rutiner visavi en upplevelse av det eviga och andliga. Jag kommer att tänka på något som pratades om på den föreläsningsdag som var den 21:e februari “Universal Heart”. Där pratades det om vetenskap visavi andlighet. Där hittar jag känslan av att det inom den vetenskap som vi är vana vid där styrs den av struktur, ordning och reda. Här finns raka linjer och stolpar du kan bocka av. Inom andlighet finns det oftast en inre visshet och en upplevelse som egentligen inte går att sätta ord på. Varje försök till detta gör att man plockar bort en del av det som den extra dimensionen.

För mig hör dessa två bitar ihop. För egen del är det i mångt och mycket strukturen och gränserna som skapar min möjlighet att upptäcka min inre värld och ger mig möjlighet att lyssna på den inre ton som först visar sig efter långt och idogt arbete med mig själv.

Att uppnå kontakt med sin själ är ett disciplinarbete. Det innebär struktur och andra egenskaper som mer eller mindre är något som vi kan förknippa med vetenskap mer än andlighet. Och personligen tror jag att vi haltar ganska ordentligt om vi inte får till ett bra samarbete mellan dessa två grenar. Trots allt sitter de på samma träd känner jag.

Just nu är det läge för det stora fullmåneskriket för min egen del. Har precis suttit och skrivit färdigt nästan hela detta inlägg, något som tar ganska lång tid eftersom det innebär en del funderande och mediterande över symboler, då allt jag skrivit bestämmer sig för att försvinna. Allt som är kvar är texten ovanför dessa rader. Själva inledningen som jag skrev igår. Knappen spara bestämde sig för att vara en raderingsknapp istället.

Det här är något som en hel del astrologer eller mån”kännare” säger är typiskt fullmånen. Vad du än gör…förlita dig inte på tekniska attiraljer under fullmånen. Faktum är att jag borde ha tagit varning av det som hände innan jag satte mig för att skriva här. Då satt jag och skrev ner en intervjuinspelning jag hade sparat på min telefon. Efter att ha tagit en kort paus så fanns inte inspelningen kvar. Puts väck! Inte något som är kul alls, framförallt då det är en artikelintervju.

dali-zodiac_virgo

Dali

Trots detta sitter jag nu här igen och försöker andas lugnt och börja från början med det som ska handla om fullmånen i Jungfruns tecken. Jag började skriva om jungfruns kritiska sinne vilket som alltid har både har goda och mindre goda sidor. Jag upptäcker att Kelly Elliott April, astrolog, även hon tar upp Jungfruns kritiska sida i sin blogg om fullmånen. Som alltid är det bra att vara medveten om hur stark denna delen av sig själv är. Tillhör den som är kritisk och har denna talang (som det är när man använder den positivt) vänt om och blivit en belastning?

Att vara kritisk innebär bland annat att man har en tendens att vara noggrann. Det ska vara ordentligt gjort helt enkelt. Perfektionism kan vara mellannamnet för de som har Jungfrun i en stark position i sitt horoskop och nu när månen färgas av detta kan behovet av finslipning bli överdriven. Men ett inre behov av att kritisera och se negativt på sin omgivning rent allmänt kan finnas med. Att det pendlar över och blir till en pessimistisk livsinställning och det är ju inte speciellt upplyftande. När jag läser Kellys inlägg pratar hon om hur det varit att ha vuxit upp med en mamma som använt sig av det kritiska ögat och visst är det tufft att då aldrig känna att man gjort något tillräckligt bra, att man inte har dugt helt enkelt.
Men Kelly pratar även om att det i detta kan finnas något man kan vända till positivt (beroende på känsloläge av den som varit kritisk förstås) och det är att det finns någon som tror att man kan mer än vad man själv tror.
Att det finns någon som ser en potential som man har inom sig som man inte själv ser. Att det ibland kan vara okey att inte nöja sig eftersom det finns mer.

Hm..det ligger mycket i det och som vanligt….balans. Om vi istället tar och tittar på Fiskarnas tecken som solen nu då befinner sig, det är ju trots allt fullmåne, så har ju de en oändlig förmåga att överse och förstå att saker/personer inte är perfekta. Vilket också detta har både goda och mindre goda sidor.

Nu när fullmånen är helt belyst av solen och båda tar en stor plats med sin energi är det nog det bästa tillfället du kan få att fundera på vilket förhållande du själv har till att vara kritisk. Medvetenhet! Som alltid A och O för mig.

Jag läser på en annan astrologsida att planeten Neptunus är i konjunktion med solen. Solen som är i Fiskarna och Neptunus som styr över Fisken. Och allt mittemot månen. 🙂
Kan vi kanske också räkna med lite luddigheter om man uttrycker sig med Jungfruns vokabulär? Neptunus skulle kunna lägga sig lite som en dimma över tillvaron, kanske kan man beskriva det som att sudda ut de vassa kanterna lite.

I övrigt är ju faktiskt fullmånen upplysningens tid. Det är då, här och nu som det där AHA-ögonblicket kan dyka upp. Något kan lysas upp i vårt omedvetna och vandra upp i det medvetna nu när månen tillåter solen att lysa upp hela ytan. (Åtminstone den del vi ser.) Men något kan även dyka ner utifrån eller från en annan del av vårt sinne och landa inom oss.

När detta något börjar känna sig som hemma kan det visa sig för oss utan fullmånens hjälp. För det är så att de insikter och de AHA-ögonblick som kan komma nu, de behöver nödvändigtvis inte visa sig precis nu. Det kan ta ett tag innan vi själva upptäcker att något har hänt. Något är förändrat som gör att vi kanske ser saker ur ett annat perspektiv, eller vi tar beslut utifrån andra grunder, eller låter bli att göra sådant som har varit som en vana. Ja, det finns oändliga variationer på hur detta kan manifestera sig.

Fullmånen är inte heller den tid som är bäst för ett “icke-agerande”. Nu har vi ett behov av att uttrycka oss. Vi vill bli hörda och det kan vara så att vi blir hörda också. Det är inte för inte som mångalen är förknippat med fullmånen. Vilda idéer och yra uttryck kan komma om vi inte tänker efter före. Och det finns inga rätt eller fel i detta. Däremot kan det finnas rätt eller fel omgivning när vi gör detta.

Det finns de som menar att det finns belägg för att man kan bli mångalen under fullmånen och de som säger att våra vårdinrättningar har mer patienter under fullmåne än annars. Nu har de gjort en undersökning av detta och vad de har kommit fram till är att man inte kan bevisa att det ser ut. Men även om man inte kan bevisa det utifrån de kriterier som de använder sig av finns det inget som säger att det inte är lite stökigare på våra mottagningar under den här perioden. Oftast finns det alltid något som har skapat ett uttryck som lever kvar.

Man har ju bevisat att det är sant att man har svårare för att sova under fullmåne. Och vad innebär inte det för frustration för alla de som verkligen behöver sin nattsömn. Man kan bli galen för mindre saker. Det är ju inte heller alla som vet hur de ska hantera material som dyker upp från vrån som vanligtvis befinner sig i djupt mörker. Om dessa är det som är belysta kan det självklart ställa till en hel del för vårt nervsystem.

Nog om detta. Sabian symbol för 15 grader Jungfrun (som månen befinner sig på) är:

näsduk

En fin broderad spetsnäsduk.

Det är inte speciellt vanligt med de där näsdukarna längre. Jag kommer ihåg att jag hade en fin vit liten broderad näsduk som ingick som attribut när man konfirmerade sig. Min morfar hade näsdukar kommer jag ihåg men de var mer rutiga och rejäla sådana. En fin liten broderad näsduk är egentligen mer för prydnad än för aktivt bruk. Förr kunde man ha en liten skvätt parfym på den för att kunna sprida lite väldoft eller vifta sådär graciöst med den framför näsan. Framför allt när man låtsades vara lite förskräckt av ett agerande eller uttalande. Du har väl också sett de gamla filmerna och känner igen det jag pratar om?

Inte heller var de speciellt praktiska för att torka tårar i överflöd. De var mer för att dutta bort några eventuella krokodiltårar med. Trots att de egentligen inte gick att använda som en praktisk näsduk la man ner otroligt mycket jobb med att brodera på dem. Många satte dit sitt monogram på dem och det var jätteviktigt att näsduken kom med. När jag sitter här och skriver kommer även ett minne upp från förr. Min mamma dog när jag var ung och när jag var tillräckligt gammal fick jag en handväska som hon hade virkat till sig själv. När jag öppnade den fanns där en liten näsduk i. Den var inte broderad men den var ganska liten och nätt. En liten tår och den var blöt. En liten nysning och den gick inte att använda mer.

När jag funderar över hur detta kan säga mig något om denna fullmånefas får jag upplevelsen att det kan handla om just “krokodiltårar”. Hur mycket av det vi tar emot eller sänder är den äkta varan? I vilka spel deltar vi, medvetet eller omedvetet? Å andra sidan..hur mycket tar vi hand om de subtila aspekterna av livet? De som sätter lite guldkant på tillvaron och som egentligen bara kan ta hand om en liten del av det praktiska? Och…precis som jag fick upp ett minne när jag nu sitter och skriver om detta kan en näsduk ha ett alldeles speciellt minne. Jag tänker på näsduken jag hade instucken i min vita lilla psalmbok. Det blir också en symbol för ett minne, något som kan påminna oss om varandra.

Då slutade som ett ganska långt inlägg ialla fall det här och jag hoppas att du hittar lite matnyttigt bland de symboliska tankarna som jag har satt på pränt här.

Ha en fin fullmåne!

Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder: Dali och bubblesluxury