Artemis – vildsvinet- halvmånen

Date: March 10, 2014

Author: malou

Categories: Gudinnan Artemis, Halvmåne, Månen

Artemis och den växande månen är symboler som enligt myten hör ihop och du kan läsa mer om Artemis här på min blogg.

När halvmånen har börjat synas på vår himmel har vi börjat landa i den nya cykeln. Inte så att vi känner oss fullt säkra, inte så att vi går ut och lanserar men vår omgivning kan nu börja se att något har hänt och att något är på gång. Än vet vi inte vad det är, än är inte allt klart. Som den gravida kvinnan, vi och vår omgivning är fullt medvetna om graviditeten men vi vet inte ännu vilket kön och hur det kommer att upplevas att ha en liten nyfödd själ hos oss.

Vi har fullt med frågor vi vill ha svar på och vi vänder oss oftast till de som vet mer än vi själva. Vi lyssnar och tar in. Precis så här är det under halvmånen, vi funderar mycket och vi har många frågor. Frågor till oss själva men även till andra. Oavsett vilket projekt det är som du har startat upp vid nymånen så brukar det bli lite förvirring och kanske även konflikter när vi står i en mittemellan fas. Viktigt att ha med sig är att det är vi som bär på projektet. Att ställa frågor till andra som kanske har varit med om samma sak eller frågor till de som anses vara experter inom området är gott att göra och kan bära på många visdomar som vi kan bära med oss. Men – det är inte samma sak som att de alltid har rätt. Det är du som känner din kropp bäst, det är du som har påbörjat projektet och det är alltså du som bär på den viktigaste kunskapen. Samtidigt behöver vi ha med oss att vi inte är fullt “vuxna” i den här processen. Det innebär att vi kan bli förblindade av vår egen vår egen upplevelse och lätt hamna i affekt, på gott och på ont. Vi kan lika lätt rusa iväg in i något som kan visa sig vara skadligt för oss, som vi kan fly undan för att vi är rädda för vad som kan hända.

Artemis närhet och förknippelse med vildsvinet kan lära oss ett och annat om just detta.

450px-Giuseppe-Mazzuoli-The-Death-of-Adonis-hermitag

Vildsvin

Ett vildsvin kan ses ur många synvinklar, allt beroende på vilket perspektiv man har. Är jag jordbrukare ser jag det säkert som ett skadedjur eftersom den bökar upp åkrarna för mig medans de för vissa personer inom skogsbruket ses som nyttodjur då de bidrar till markberedning.

Många är rädda för vildsvin och deras stora betar och vill gärna se att de finns någon annanstans än där man själv bor. Och i mångt och mycket är det detta som vildsvinet symboliserar. En rädsla för något som vi uppfattar skrämmande, fult och vilt. Och det vi är rädda för motar vi bort från oss själva. Ofta, ofta projicerar vi ut vår rädsla för vår egen vilda kraft på vildjur i drömmar men också på andra personer runt omkring oss själva.

Ett vildsvin reagerar instinktivt, de följer helt enkelt de regler som finns i naturen. Blir de hotade attackerar de och är de osäkra så försvinner de snabbt in i skogen igen. Man kan enkelt säga att de attackerar och försvarar sig och däremellan bökar de runt för att få den näring de behöver. Precis som våra instinkter gör.

Vad vildsvinet kan lära oss är att möta våra egna rädslor och att vara medveten om att vi har instinkter inom oss som vill attackera eller försvara.

Artemis är ju vildmarkens gudinna och som sådan både värnade hon om vilddjuren och samtidigt jagade hon och använde sig av deras kraft och förmågor. Hennes “brist” sägs bland annat vara att hon kunde vara lika farlig och skrämmande som vildsvinet. Hon landade helt enkelt inte i sig själv och tänkte efter före på vilka konsekvenserna kunde bli.
I en myt skickade hon ut vildsvin för att döda Adonis efter att hon har känt sig förorättad och i en annan förvandlade hon Acteon till en bock då han sett Artemis naken i badet. Acteon var en berömd jägare som då fick rollen som den jagade istället och tillslut mötte döden då hans egna jakthundar fällde honom.

Det här visar på egenskaper som vi alla har men som vi mer och mer behärskar ju mer erfarenhet vi får av livet. Att bli fylld med hämndbehov, att rasande fara ut mot de som vi tycker har gjort oss illa är känslor som vi alla har men oftast kan vi ta ett steg tillbaka och hantera det på ett annat sätt. Att reagera som Artemis gjorde när Acteon såg henne naken i badet kan symboliskt visa oss våra egna känslor när någon ser oss “nakna”. När vi befinner oss i känslor (vattnet) och blottar oss (nakna) i en situation där vi anser att vi är säkra och plötsligt inser att någon annan har bevittnat detta då blir lätt reaktionen ursinne och ångest.

Under halvmånen är det viktigt att ha detta i minnet. Vi kan bli frustrerade och ilskna när vi vandrar mittemellan påbörjan och förlossning av det vi har inom oss. Vi kan lätt glömma av att tänka efter före och bara reagera instinktivt. Och det här är upplevelser som vi inte ska mota bort från oss själva och låtsas att de inte finns. Vildsvinet finns inom oss och vi behöver se detta för att inte bli rädda för det. Våra instinkter är ju inte bara negativa utan också väldigt positiva om vi låter de vara detta.

Artemis reagerade ju trots allt. Hon försvarade sig själv och det som hon värnade om och det är inte alltid vi gör det här. Vi kan alltför lätt lyssna på andra och tycka att andra har så mycket mer erfarenhet och kunskap att vi glömmer det som väckts inom oss själva. Vi trycker undan oss själva utan att fundera på om det är rätt eller ej. Många backar undan när det kommer till att försvara sig själva. Artemis och vildsvinet kan alltså lära oss att konfrontera. Inte aggressivt men effektivt. Vi behöver både konfrontera våra egna känslor men också vad vi upplever att vi tar till oss från andra. Instinkten att attackera och försvara lär oss också att tänka rakt. Inte att förvilla oss själva med en massa olika förklaringar som vi annars har lätt att ta till.

Vildsvinet har även en annan symbolik som kan vara nyttig att ta till sig under just den här perioden, och det är att se till att man får den näring man behöver. Att rota ända ner till rötterna för att hitta det som är mest näringsrikt. Att inte nöja sig med att försiktigt äta från ytan och det du uppenbart ser som mat framför dig utan också låta andra viktiga sinnen vara med dig. Lukten av något mer och något godare kan få dig att gräva djupare exempelvis. Detsamma gäller den egna rädslan. Den kan få oss att bara puffa lite på marken eller att försvinna in bland buskarna och vi blir då utan näring och vi riskerar då att bli små taniga skrämda personer som aldrig får den näring som vi egentligen behöver. Vi behöver buffa riktigt ordentligt så vi ser vad rädslan egentligen består av, hur den luktar och hur den låter och inte nöja oss med att vi diffust ser den i ögonvrån.

(Jag vill lägga till att för att vi ska klara av att göra detta är det viktigt att förstå att det är när vi själva är mogna för att buffa som vi ska göra det. Att någon annan presenterar en “sanning” som de tycker sig se eller att någon annan gräver upp marken för dig så att du kan se vad som finns där är inte alltid positivt. Vi själva behöver vara med om varje litet steg i processen annars kanske vi inte har den bärighet som vi behöver. Projektioner och skuggor inom oss är kraftfulla och starka känslor och vi behöver alla ta till oss detta i vår egen takt.)

Inspiration har bland annat hämtats från;

Silentfeathers

lib.uwaterloo.

Acknowledgements: Bilder, en.wikipedia, wikipedia,

Mars måne – mask måne

Date: March 1, 2014

Author: malou

Categories: Djursymbolik, Månen

Comments: Leave a reply

Mars måne har många namn och ett av dessa är mask måne.

En av anledningarna till att månen fått det här namnet, främst då av ursprungsbefolkningar, är att vi nu befinner oss mittemellan årstiderna vinter och vår. En tid då maskarna kryper upp från jordens inre och upp till ytan. Det här signalerar också för rödhakens ankomst.

Rent generellt uppfattar jag att masken inte är det mest uppskattade djuret och jag vet många, inklusive mig själv, som tycker att det inte är speciellt trevligt att möta alla dessa maskar som kravlat upp från jordens inre för att gotta sig i det blöta på ytan. Personligen har jag mest ont av mängden och inte så mycket av själva masken men det är jag det.

Jag tror också att man behöver ha kunskap om eller syssla med något som innebär att man ser och vet vilken nytta masken egentligen gör för att uppskatta den. Som så mycket annat här i världen.
Faktum är att utan daggmaskar så skulle vi inte ha den bördiga jord vi har, en jord vi behöver för våra grödor. Dels så avger masken själv näring till jorden och dels fungerar den som en naturlig plog där den tar sig fram. Den gör att jorden luckras upp och att mer luft kommer mellan lagren. Masken är ju också alla trädgårdskompostens bundsförvant eftersom den hjälper till att bryta ner växtmaterialet.

En daggmask är en hermafrodit, en individ som är tvåkönad. Runt maskkroppen finns ett bälte som bilder slem och i detta slem skapar varje mask både ägg och spermier. Den är alltså både hane och hona samtidigt. Den kan inte para sig med sig själv men bekvämt nog så kan den båda få ägg. Jämställt så det förslår alltså.

Ordet hermafrodit kommer från den grekiska mytologin där Hermes, en grekisk gud, tillsammans med den grekiska gudinnan Afrodite får en son vid namn Hermaphroditus. En son som enligt myten var varken man eller kvinna utan både och, efter att han helt och hållet förenat sig med en sjönymf.

På det sätt som masken fungerar får vi ju en symbolik som handlar både om död och graven men även om skapande av nytt liv, transformation och övergång. I Kinesiska och Syd Amerikanska legender bland annat kan man läsa att människan är född utifrån maskar från de som en gång levt.

Och faktum är att vi hittar masken även i bibeln och det är många som har funderat över vilken symbolik den har och vad det var som man ursprungligen syftade på när man nämnde maskar i denna heliga bok.

I en psalm som börjar med att Jesus ropar ut orden Min Gud, Min Gud, varför har du övergivet mig, senare tar han sedan tillbaka dessa ord och säger att Gud är trofast och befriar de som åkallar honom och förklarar “Men jag är en mask och ingen man”.
Många, inklusive tidiga kyrkliga män har undrat varför Jesus skulle se sig själv som en mask. Kanske var det så, menade de, att eftersom han hängde på korset så kände hans sig förödmjukad och behandlad med avsmak från andra, ungefär så som man skulle göra med en mask. Men, eftersom Jesus som person också är av samma karaktär som Gud är det mycket tveksamt att han skulle se sig själv som mask av om det skulle symbolisera förödmjukelse och avsmak.

Påve Gelasius I trodde att Jesus kallade sig själv en mask, inte för att han var övergiven och korsfäst, utan för att han skulle återuppstå precis som larven återuppstår från dess gravlika tillvaro för att bli en vacker fjäril.
Ett annat sätt att associera masken med fjärilens larvstadie är att det indikerar en passage från det som är lågt, korrupt och tragiskt till den vackra och högre tillståndet som fjäril.

Enligt bibeln säger också Gud, “Räds ej, du mask Jacob, män av Israel. Jag kommer att hjälpa er. (Is 41:14) Gud hör de utvalda. De är svaga och avskydda av sina fiender. Som masken, är deras styrka deras munnar, deras vapen är bönerna. Med bönen blir de små starka och deras mäktiga fiender kommer att falla.

Dessa exempel från bibeln visar också att masken som symbol inte är av ondo precis utan att det finns något mycket mäktigt i den.

I sin bok Om fåglarna, som skrevs under det första århundradet efter Kristus, skriver Plinius d.ä. att Fenix (phoenix) är stor som en örn och har en gyllene ring om halsen, att dess kropp är purpurfärgad medan stjärten är blå med rosa prickar och att den har tofsar på halsen och en fjäderplym på huvudet. Plinius skriver vidare att när Fenix är nära att dö bygger den ett bo runt sig där den dör och att av dess märg och ben avlas en larv vilken därefter förvandlas till en ny fågel Fenix. Plinius tillägger sedan att Fenix måhända tillhör fabeln.

Själv hade jag för flera år sedan en upplevelse under min utbildning till symbolterapeut där en vit orm dök upp under en speciell rörelsemeditation till trummor.

Jag blundade, tog ett djupt andetag och hörde trummornas rytm. Sakta försvann min välkända omgivning och de dagliga tankarna drog sig mer och mer tillbaka. Plötsligt var det väldigt mörkt och det kändes trångt runt omkring mig. Inget utrymme att göra några rörelser utan jag fick på något sätt lirka mig fram. Jag behövde komma till ytan.

Efter ett litet tag såg jag äntligen ljus och det som höll mig fast luckrades upp. Med ett djupt andetag så såg jag himlen komma fram. Och ljuset stack mig nästan i ögonen. Jag ville sträcka ut mina armar mot skyn och upptäckte snabbt att det kunde jag inte. En snabb, väldigt flyktig känsla av panik växte. Jag kunde inte röra mina armar.

Jag såg mig omkring och jag såg sand. Överallt rödaktig sand och några klippformation lite längre bort. Huvudet svängde runt och det var då jag plötsligt insåg att det var något udda med mitt sätt att röra mig. Jag såg ner mot vad jag ville ha till mina fötter och jag upptäckte en vit stor ormkropp.

Nej, nej, nej tänkte jag. Inte en orm. Av alla kraftdjur, av alla symboler, inte en orm!

Rent symboliskt tycker jag om ormar, men att upptäcka att man själv är en är inte riktigt detsamma.

Jag försökte ta det lugnt och i bakgrunden hörde jag fortfarande det rytmiska trummandet. Hjärtat kopplade snabbt upp sig i rytmen och jag blev lugn. Lite lätt irriterad men lugn.

Jag såg mig omkring lite mer fokuserat och upptäckte ett antal personer som stod och såg på mig en bit ifrån. Deras uppsyn gav mig intrycket att de var lite frågande men samtidigt inte alls överraskade.

Plötsligt insåg jag att jag pratade med dem. Det var inga problem alls med att höra vad de tänkte och känna vad de upplevde, förmodligen var det likadant för dem eftersom de faktiskt svarade på det jag sa.

De välkomnade mig och sa att de väntat på att jag skulle ta plats i deras tid. Gisses,,jag hade hamnat i Australiens öken och de pratade om Drömtiden. Med ett aha inom mig själv så tänkte jag att det här var ju lite typiskt. Självklart skulle jag hamna i drömtiden.

Jag hade inte släppt min irritation över att vara en orm men fick strax förklaringen av “något” som förmedlade kunskap både till de personer som nu var runt omkring mig och till mig.

Jag var en orm för att det var ormens egenskaper och dess symbolik jag behövde acceptera att jag bar på. Jag var den som transformerades och ständigt föddes på nytt. Jag var den som var kraften och den helande förmågan. Jag var den som ständigt dog för att visa att det krävs död för att liv ska uppstå. Jag hade, vad jag vet i alla fall, maskens egenskaper, att kunna befrukta mig själv. Att kunna delas för att bli två.

En mycket underlig upplevelse, underlig och inte allt igenom bekväm.

Du får ta det goda med det som du upplever som det onda, var det någon som sa. Du har förmågan att kunna kommunicera med många samtidigt utan att vara närvarande. Du har förmågan att kunna visa att döden är nödvändig och att den inte alltid är fysisk. Du går drömmarens väg och på den vägen kommer du att skifta ditt yttre många gånger. Du är en del av allt och du är allt. Du är Gudinnan som skapar och som raserar. Du är en del av oss och vi av dig.

Rösterna började bli svaga och jag ansträngde mig för att höra men något annat började bli starkare och pockade på uppmärksamhet. Jag kände hur det ryckte och plötslig blev jag varse att rytmerna hade förändrats. Det var snabba trumslag och jag visste att det var dags att ge mig iväg.

Den var verkligen lik en mask den här ormen, men nu vet jag ju att det inte stämmer att den är självbefruktande utan snarare så att den kan välja om den vill vara hane eller hona. Inte så dumt måste jag säga.

Vad kan man då tänka och tycka om denna mask och dess tillhörighet med månen i mars?

Kanske att vi lära oss att vi behöver krypa in i oss själva då och då, ner till Moder Jords trygga och varma famn för att vila. Och att inse att vi är oerhört nyttiga, för oss själva likväl som för andra. Som masken kan vi luckra upp det som behöver mer syre. Luckra upp för våra vänner likväl som för oss själva. Vi har förmågan att faktiskt ta oss igenom det vi anser är skräp, känslor som gör ont och som vi inte längre vill ha. Tar vi till oss detta, verkligen accepterar och integrerar kunskapen med oss själva, blir det som kommer ut av detta så mycket mer näringsrikt. Vi kan förvandla och vi kan inse att när något dör ger detta möjlighet för något nytt att växa. Vi är helt enkelt liv, död och återfödelse.

Vi har också både det som vi idag kallar manligt och kvinnligt inom oss. Och vi kan balansera detta och välja den attityd och det agerande som krävs i varje situation. Framförallt när vi möter något som skulle kunna vara befruktande för oss. Det här innebär inte på något sätt att du blir mindre kvinna eller mindre man, det innebär enbart att du själv väljer.

Vi kan också lära oss att alla kanske inte tycker om oss men att det är helt okey eftersom det finns de som gör det. En del avskyr oss och andra vill inget hellre än att vi ska befinna oss i deras närhet.

Jag hoppas att du kommer att ha en fin månad när vi nu möter våren och det är dags att stiga upp från vintervilan.

Malou

Information från bibeln är hämtad från http://ww2.netnitco.net/~legend01/worm.htm

Acknowledgements: Bilder, wikipedia

Sista fasen av månen, skuggan och mörkret

Date: February 18, 2014

Author: malou

Categories: Månen, Mörkermånen

Comments: 2 Replies

Moon-Phases

När jag började intressera mig för månens påverkan av oss hittade jag ganska snabbt de olika faserna och deras betydelse. Det finns oerhört mycket material om månen, vilket inte är så konstigt eftersom månen alltid varit intressant för människan. För ett litet tag sedan började jag också undra över om månens fas när jag föddes har någon betydelse för mig. Ungefär som när månen är i ett astrologiskt tecken och den betydelse tecknet har för oss. Jag började söka efter information och oj vad mycket jag hittade. Jag tänkte sammanställa lite av allt detta och jag börjar med den fas som du på bilden här kan ses namnges som “old”. Den brukar också kallas balsamic moon eller uppstart till mörkermånen. En anledning till att jag börjar med just den är för att jag själv är född under denna fas.

Under den här perioden kan vi se en liten skärva av månen som upplyst, man brukar räkna med att 45 grader (av 360) är upplyst och vi närmar oss mörkermånen. Månen drar sig undan, försvinner från våra blickar och man brukar säga att hon vilar inför den uppstart som sker i samband med nymånen.

Men det är långt ifrån en passiv vila utan det är en ytterst medveten vila. Och om vi följer och är känslomässigt i kontakt med månens faser kan vi själva uppleva en skillnad ifrån den aktiva mer handlingsinriktade energin som vi har när månen växer för att kulminera i fullmånen. Så fort den avtagande fasen har börjat kan vi uppleva hur fokus och energin förändras, vi lägger märke till det som händer inom oss själva, börjar observera vårt inre och drar oss mer och mer tillbaka. Denna tillbakadragna energi kulminerar i samband med mörkermånen.

Min upplevelse är att det här är en period man behöver vara medveten om för att man ska kunna ta hand om sig själv på ett bra sätt. Jag nämnde att man pratade om perioden som en vila, och det är på så sätt vis. Kroppen går ner i varv, man kan uppleva sig som fysiskt trött och allra helst vill man gå och lägga sig och sova bort ett par dygn eller så. Men hjärnan och vårt psyke vill inte riktigt jämka ihop sig med detta. Vår fysiska energi är låg men vår psykiska är hög. Om vi inte tar till oss detta blir rastlöshet det dagliga temat.

Dana Gerhardt med flera anser att det är under denna fas som vår högra hjärnhalva är på topp. Vi har under den avtagande månperioden (sedan fullmånen) samlat på oss information och upplevelser Moon_Fairy_by_gh0stsignal som nu bearbetas i vårt inre. Vår intuition och våra instinkter arbetar för fullt. Våra drömmar är extra djupa och läkande och under den här fasen kan vi vakna på morgonen helt utvilade och känna oss läkta. Problemen och stressen vi kanske upplevde när vi gick till sängs har hamnat på en nivå där de ska vara och vi kan se klart på situationen när vi vaknar.

Eller vaknar…under dessa dagar kan man säga att vi befinner oss i drömmarnas värld hela tiden. Vi är i vårt inre, symbolvärlden är tydlig och signalerna från vårt omedvetna kan komma fram relativt obehindrat. Det här innebär att vi kan komma tillrätta med mycket som vi tidigare har slagits med. Vi är helt enkelt mer öppna för budskapen från oss själva och vårt omedvetna.

Vi behöver helt enkelt den här perioden för vårt välbefinnande och för vår tillväxt. Alla behöver “stilla” stunder. Allt, inklusive vi själva, behöver perioder av vila. Moder Jord har sin vinter och så har vi. Utan denna fas kan inget nytt gro, vi kan inte vara i en yttre aktivitet jämt och ständigt eftersom vi då bränner ut oss. Ingen kreativitet sker om vi inte lyssnar på oss själva och låter våra inre signaler ge sig till känna. Den kunnige jordbrukaren vet om att jorden inte ger samma skördar om den konstant brukas. Den behöver vilan för att rätt näring ska kunna ges. Fröet har sin period i mörkret där den samlar på sig den nödvändiga styrkan för att kunna sträcka ut sig i sin fulla kraft och nå ljuset. Och just denna period, mörkermånen, har denna effekt på oss. Om vi bara tillåter den detta.

Detta är perioden mellan att släppa taget och börja på nytt. En period då vi får insikt om vad det är vi behöver lämna, hur hårt det än kan vara, för att nytt ska kunna växa med dess sanna potential. Det här är skuggans tid in till den milda grad att vi helt befinner oss i mörkret. Och för att få tillgång till dess omhändertagande näring behöver vi arbeta med vår rädsla för mörkret.

På vilken sätt påverkar då denna fas mig eftersom jag är född under den?
Jag hittade några meningar, även dessa hos Dana Gerhardt, där en väninna berättade för henne att hon verkligen kunde känna igen sig i den här månfasen som hon var född under. Hon hamnade ständigt i situationer där hon fick arbeta med avslut och ny början.

If this liminal stage sounds disconcerting, imagine what it means to be born during a Balsamic Moon, poised for a lifetime between endings and beginnings. According to my Balsamic-born friend, astrologer Maria Maggi, “It’s hard for us Balsamic types to see the details of manifestation, since we’re so busy helping everyone through the deep tremors of letting go. My whole life I have always arrived at the party, the job, the relationship, the neighborhood, the Ph.D. program, whatever, just as it was on the brink of some irreversible transition. I used to think “Why me?” But now I just dig in and help other people who are freaking out to see the big picture. Or sometimes I just ride the wave, always curious to see what it’ll feel like to land on the beach.”

Och jag känner igen mig. Under större delen av mitt liv har jag hamnat i dessa situationer att jag hjälpt andra att se. 🙂

Månens symbolik har även med det förflutna att göra, våra anfäder och anmödrar, och tidigare liv. Och en del har teorin om att när man är född under denna månfas så innebär det ett karmajobb som behöver slutföras. Är man född här så är det dags att avsluta de tidigare inkarnationernas oavslutade problem. En intressant teori som jag funderar på att ta med mig till Rita Borenstein som jag nyligen träffade och skrev en artikel som nu är publicerad i det senaste numret av Ascala. Hon arbetar med något som hon kallar “Liv mellan Liven”. En varm, seriös och härlig kvinna som jag verkligen kan rekommendera alla att träffa.

Den här fasen handlar om vårt omedvetna, om drömmar, intuition, att bli medveten om vad det är som döljer sig i mörkret. Hm, absolut. I hela mitt liv har jag intresserat mig för den inre symboliken och arbetat med drömmar, astrologi, meditationer och mytologi med mera. Och för mig är vår historia, vårt ursprung oerhört viktigt. Våra rötter och det som vi bär med oss, det vi ärver kollektivt såväl det som är individuellt är för många skuggmarker som engagerar mig. När jag intresserar mig då hamnar jag i det grävande stadiet. Jag gräver djupt, jag har väldigt svårt att bara scanna av något på ytan och lämna det där. Problem ibland och till nytta ibland. Och jag drar mig in i mig själv. Det har tagit lång tid för mig att låta mitt introverta drag bli lite mer extrovert. I stora sammanhang drar jag mig undan och är hellre den iakttagande än den som är mitt i folkhopen. Jag är nog den som pratar minst i olika grupper.

Så nog finns det mycket som stämmer och allt som tillhör den här månfasen har jag inte skrivit ner i det här inlägget men sidorna är inte precis begränsade i bloggen så det kommer mer senare.

Om du själv vill ha reda på under vilken månfas du är född kan du titta på den här sidan. Moonpage.

Inspirerad av Dana Gerbhardt.

Acknowledgements: Bild, Gohostsignal.deviantart.

Korpen

Date: February 10, 2014

Author: malou

Categories: Djursymbolik

Comments: Leave a reply

Korp

Jag fick en fråga som gällde en dröm om korpar och naturligtvis måste jag då göra färdigt det inlägg som redan var påbörjat om denna fågel.

En fågel som har många myter kopplade till sig och som i dessa har både positiva och negativa associationer. Många är rädda för denna ganska stora svarta fågel med dess kraxande ljud. En rädsla som förmodligen blir större för att den uppvisar intelligenta drag. Den kan ju faktiskt också härma ljud och är en av de få fågelarter som kan lära sig att prata.

Korpen har levt vid sidan av människan i tusentals år och betraktas i vissa områden som ett rent skadedjur. Det är verkligen ett djur som har en allsidig kost och de lever av spannmål, bär, frukt, matavfall men också av smådjur och av as (döda djur).
Här i Sverige är det Dalslands landskapsdjur och landskapsfågel.

Korpens svarta färg, att den är en asätare, att den låter väldigt speciellt samt det faktum att den har gjort sig känd att kunna lösa vissa problem bygger på både rädslan och myterna för och om den. Som asätare och känd för att vara en av de första på en krigsplats förknippas den ofta med döden och förlorade själar. Här i Sverige finns/fanns en föreställning om nattramnar, vilket är gengångare efter självmördare eller döda odöpta barn och dessa nattramnar uppträdde främst som korpar. I Tyskland hade man föreställningen att korpar var de fördömdas själar.

Vad många här i norden förknippar korpar med är förmodligen också guden Odins två korpar. Hugin och Munin. Hugin betyder hugen/hågen alltså “tanken” och Munin betyder “minnet” eller “den som bryr sig”. Korparna är då associerade till förnuft och intuition och därför skapar de då ordningen eller sanningen som personifieras av den allvetande guden Oden.

Oden var en mycket nyfiken gud och hade då också behov av kontroll i sitt rike. För att kunna ha denna kontroll och att vara allvetande lät han sin korpar flyga ut varje morgon för att samla information om allt det som hände i de olika världarna och därefter återkom de vid solnedgången för att rapportera. I “sången om Grimner” (som är en lärodikt i den poetiska Eddan) är Oden mycket orolig över att Hugin och Munin en dag inte ska komma tillbaka, mest orolig är han över att inte Munin ska återvända. (Grimner är en annan benämning för Odin)

Och kanske hade han all anledning att vara orolig, att försöka ha kontroll och få information om allt som försiggår runt omkring kan nog få den bästa att tappa förståndet.

Korpar var också det djur som Valkyriorna (kvinnliga andeväsen) förvandlade sig till då valde ut de krigare som skulle dö och som de sedan förde med sig till Valhall.

Att korpen då och då är förknippat med vatten, att hitta eller också att hitta brist på vatten, kanske har sin förklaring av berättelsen i bibeln om syndafallet. Noa lät skicka ut en korp för att ta reda på om vattnet hade börjat sjunka undan. Korpen kom aldrig tillbaka vilket gjorde att Noa senare skickade ut duvor. På grund av denna illojalitet mot människan straffade Gud korpen genom att göra hans vita fjäderdräkt svart. Förutom att förknippa korpen med vatten associerar man också till att inte vara lojal och att främja de egna intressena först och främst. Den blev symbolen för den som av lust är fjättrad till världen och skjuter upp sin egen omvändelse. Korpen kunde ju som sagt hitta föda genom att exempelvis äta av döda djur med mera som flöt omkring.

I samma anda kanske man kan säga att tolkningen av korpens kraxande är. Delvis så berättas det att gudarna sände ut korpen för att söka efter vatten men korpen återkom aldrig. Den bestraffades då med att få sitt hesa kraxande ljud. Detta kraxande som ska låta som ett cras,cras och detta cras betyder på Latin “imorgon”. Vilket gör att korpen associeras med att skjuta upp saker, att vara sig själv närmast men också att de förknippas med orakel och att de kan förutsäga något.

Apollo och korpen

Att korpen är förknippat med förutsägelse (och med solen) har också att göra med att den förknippas med den grekiska solguden Apollo som är starkt förbunden med orakel. Även i myten om Apollo så sägs det att korpen var vit från början. Apollo lämnade sin korp hos sin gravida kärlek Coronis. Det sägs i myten att Apollo var rädd för att Coronis skulle ta sig en älskare under hans många och långa frånvaroperioder vilket gjorde att hans korp skulle spionera på Coronis. När korpen sedan avslöjade att Coronis hade lurat Apollo blev Apollo så arg och missnöjd att han färgade korpens fjädrar svarta. Apollo dödade Coronis men ångrade sig och räddade sitt då ofödda barn. Barnet gav han sedan namnet Asklepios, vilket vi känner till som läkeguden, och han fick lära sig läkekonsten hos kentauren Keiron.

Man kanske kan förundra sig över att korpen blev bestraffad, han var ju dock bara budbäraren, men man kan också se det som att han är en symbol för att kunna gå från omedveten till medveten. Det ger också en liten varning och uppmaning till att man ska vara försiktig med vad man ger sig in i och tänka efter före om man klarar av konsekvenserna av sina handlingar. I det här fallet tog ju Apollo till sig korpen som “heliga” djur. Då Apollo är en vis gud har detta även färgat av sig på korpens symboliska värde.
Det sägs också att gudinnan Athena hade korpen som sitt djur men att hon ångrade tog till sig Ugglan på grund av korpens oförmåga att bevara hemligheter och att prata vitt och brett. Något som också Odens korpar var bra på. De gjorde ju inget annat än att förmedlade allt det som hände i Yggdrasil för Oden. På tal om detta känner vi ju till uttrycket “olyckskorp” vilket bygger på dess symbolvärde av att föra med sig budskap om död, krig och sjukdom.

Ytterligare en myt som pratar om korpens färgbyte är denna eskimåiska historia från boken “Eskimo Folk Tales” av Knud Rasmussen.

Korpen och Gåsen

Vet du varför korpen är så svart och tråkig i färgen? Det är på grund av dess egna trotsiga och styvsinnade sinnelag. Lyssna här.

Det hände den dagen då alla fåglar fick sina färger och mönster i sin fjäderdräkt. Korpen och gåsen mötte varandra och kom överens om att måla varandra. Korpen börjande och målade gåsen svart med fina vita mönster.

Gåsen tyckte att detta var väldigt fint och började måla korpen exakt likadant.

Men då blev korpen väldigt arg och upplyste gåsen om att det var fruktansvärt ful vilket förolämpade gåsen som svarade med att helt enkelt måla korpen helsvart.

Och nu vet du varför korpen är svart.

I andra myter så sägs det att korpen är bra på att plocka fram hemligheter inklusive våra egna gömda och glömda tankar. Korpen kan hjälpa oss att avslöja områden inom oss själva som vi inte är så villiga att stå ansikte mot ansikte med, hemligheter som gör oss mer skada än nytta. På det här sättet kan den hjälpa oss tillbaka till ett mer harmoniskt liv. Ytterligare ett exempel på samma tema som korpen hade i myten om Apollo.

I flera av de Amerikanska ursprungsbefolkningens myter beskrivs också korpen som en symbol för förändring och transformation. Den beskrivs ofta som en “trickster” på grund av detta och samtidigt som en stor hjälpare för de shamaner som kallar på korpmedicinen. Man anser där att den bär på magi och man kallar på den när visioner behöver klargöras på ett tydligare sätt. Men förstod att det som det fysiska ögat såg inte alltid var sanningen och att korpen kunde hjälpa till med en mer sannare bild.

I vissa stammar ansåg man att korpen var den som flög ut från den mörka livmodern i kosmos och förde med sig solens ljus till världen. Detta gjorde att man ansåg att korpen var en fågel som stod för skapande. Utan korpen skulle människan för evigt leva i mörkret.

Man anser att korpen bär med sig stor magi för den som den visar sig för. Den kan ge dig modet att bege dig in till det som du ser som ditt eget inre mörker, det som egentligen är den plats där du är född, din livmoder. Det kan vara skrämmande men kan underlättas att det budskap som korpen ger dig. “Du är värd att se och att erfara mer av livets magi”.

Carl Jung ansåg att korpen var en representant för skuggjaget, den mörka sidan i psyket, det vi inte ser. Och visst går det i linje med de myter som finns.

Det finns så otroligt mycket mer att upptäcka om korpen men det viktigaste är kanske vad korpen viskar i ditt öra? Att den är en budbärare är kanske helt klart men vilket budskap är det den vill föra fram till dig? Är det något som du nu är mogen att se, något som kan föra dig framåt på din livsväg? Är det en vision du har du behöver veta mer om, något du behöver klargöra och föra fram i ljuset?

Är det förnuftet eller intuitionen som talar till dig? Det är många frågor du kan ställa dig själv och det är bara du som har svaret.

Acknowledgements: Bilder, wikipedia, Holkham Bible,
M more...

Bläckfisken

Date: February 8, 2014

Author: malou

Categories: Djursymbolik

Comments: Leave a reply

12 sköldar med rörliga skydd

För ett tag sedan hade jag en dröm om 12 sköldar med rörliga skydd och 12 fasta skydd. En riktigt magisk dröm, ja i princip en sådan man drömmar om att få.

Det var en sköld för varje månad, oerhört vackert utsirade och när jag tittade på dem på ett speciellt sätt kunde jag se att det rörde sig in dem. Jag skulle bara behöva säga ett ord så skulle kraften i sköldarna komma ut. Under denna första dröm såg jag egentligen bara en sköld mer ordentligt än de andra och ändå inte så noga att jag skulle kunna rita av den men på sidorna av skölden såg det ut som ormliknande figurer som var lite utanför skölden.

Det här gjorde att jag naturligtvis tog för givet att i just den skölden fanns det ormar och att detta då hade en speciell kraft. Nu har jag återigen drömt om dessa rörliga skydd och fick till min förvåning se att det inte var ormar. Det var en bläckfisk vars armar hade rört sig utanför sköldkanten.

En bläckfisk! Så otroligt förvånad jag blev och fortfarande var när jag vaknade. Väldigt oväntat.

Nu har jag i alla fall funderat lite själv runt den här symboliken och därefter tog jag mig en ordentlig stund framför datorn och började leta fakta och symbolik om bläckfisken.

Den här skölden ovanför är en reproduktion från en bläckfisksköld från bronsåldern och den kommer ifrån Grekland! Hoppsan kände jag eftersom jag faktiskt jobbar en hel del med myter och arketyper som handlar om de Grekiska gudinnorna. Det gjorde inte precis mitt intresse mindre. Mycket riktigt när jag började leta hittade jag några bilder där grekiska gudar var avbildade med sköldar där bläckfisken fanns med. På bilden här till höger kan man se två sköldar och på den bakre ser man bläckfisken tentakler. På den vänstra bilden ser man tydligare hur bläckfisken upptar hela skölden. Blev ju oerhört nyfiken på vilken kraft de trodde att de fick av bläckfisken, tyvärr hittade jag inte speciellt mycket svar på detta. Förhoppningsvis kommer jag att hitta mer eftersom jag säkert inte drömt färdigt om min sköld. Det saknas bland annat det där ordet som skulle uttalas.

Ifrån Grekland hamnade jag i Mykene sisådär 2000 år fKr. Här hade man bläckfisken som symboler på massor av föremål. Man kan ju egentligen bara gissa vad de hade för innebörd men de som forskar inom de här områdena är överens om att bläckfisken var en viktig symbol. I Palace of Pylos eller det så kallade Palace of Nestor, som var en två-våningsbyggnad fylld av lagerrum, arbetsrum, bad, hallar och med ett utbyggt avloppssystem fanns ett golv som de har rekonstruerat. I denna rekonstruktion finns bläckfisken med naturligtvis. Man anser att detta stora komplex var förstört i en brand runt 1200 fKr.

Fakta och symbolik.

Vad är då en bläckfisk?

Först och främst är det ju ett vattendjur. Och som ett vattendjur är den hemtam med allt det som vattnet symboliserar. Alltså våra känslor, vårt omedvetna, flexibilitet, psyket, flöde och intuition bland annat. Vattnet tar ju formen av det som det befinner sig i vilket förklarar flexibiliteten.

Fortsätter vi med flexibilitet så kan man ju inte heller kalla bläckfisken något annat än flexibel. Den har ju inte ett enda ben i kroppen! På grund av detta kan den komma in i de mest smala och små utrymmen men de kan också sträcka ut sig i all sin storhet med sina tentakler och ta upp riktigt stora ytor. De lever också i båda kalla och varma vatten.

Precis som vattnet hör ihop med månen sägs även bläckfisken ha samhörighet med den. Vissa anser även att det är en gudinnesymbol och även om jag hittade lite runt detta är det så otydligt och overifierat att jag väljer att inte ta med det just nu. Det ligger säkert något i det eftersom man i utgrävningar har hittat flera kvinnofigurer som haft bläckfiskteckningar inristade. Bläckfisken brukar också stå för det cirkel/spiralformade som associeras med det feminina.
Denise Linn, välkänd författare och föreläsare, säger att bläckfisken som kan hittar på hantverk från Kreta representerar vårt universums mystiska centrum som utvecklar vår kreativitet. Och fler säger detsamma och för ihop detta med bläckfiskens många armar. Att ha sina tentakler ute och nyfiket nosa runt på sin omgivning väcker verkligen den kreativa ådran. Å andra sidan kan man falla för frestelsen att göra allt för mycket på samma gång. Dess armar har även en massa “sugkoppar” på sig som för mig betyder att det också kan vara en risk att “fastna” i saker, att få svårt att släppa taget men som allt annat har det också en positiv sida. Ibland behöver vi förmågan att hålla fast för att slutföra, att inte släppa taget om det som inte är färdigt.

Bläckfisken är ett fascinerande djur och ju mer jag sätter mig in dess natur desto mer komplex tycks den bli. Den är ju oerhört smidig, det finns liksom inga raka kanter och ryckighet i dess sätt att röra sig. Och snabbt kan det också gå. Något som är speciellt är också dess förmåga att byta färg, vilket för mig betyder förmåga till transformation. Om den blir hotad kan den kamouflera sig men inte bara när den är hotad har det visat sig. Den visar även sin emotionella status genom att byta färg! Det den visar är det den är. Sinne och kropp är detsamma. Vilket definitivt är en bra egenskap eftersom det finns väl få saker som kan få så stora negativa psykiska konsekvenser när man möter personer som säger en sak och känner en annan. Oerhört frustrerande och något som kan vara grogrund för att väcka osäkerhet och dålig självkänsla för omgivningen. Samtidigt har det naturligtvis negativa egenskaper. Att vara så “naken” för sin omgivning innebär också att man är sårbar.

Det här väcker också egna personliga minnen för mig. Att ta samma färg som sin omgivning tänker jag på nu och det var något som jag lätt gjorde när jag växte upp. Det var ett för mig nödvändigt försvar att lista ut vad omgivningen behövde av mig för att jag skulle få lov att “existera”. Jag utvecklade snabbt en förmåga att snappa upp vad andra människor kände och jag förstod deras sinnesstämningar och vad de upplevde.

De förändrar också sin färg blixtsnabbt och de kan uppfattar omgivningens färger och struktur omedelbart, vilket även innebär en förmåga att känna av sin omgivning. En förmåga som är oerhört bra att ha och som underlättar många sociala situationer och som gör att man kan dra “rätta” slutsatser snabbt.

Man har som sagt hittat många urnor som har bläckfisken som ornament och under dess senare tid är dessa förknippat med begravningar. Och man anser att det finns en stark koppling mellan liv och död. Kanske ansåg man att bläckfisken kunde underlätta eller vara en guide till underjorden för själen.

Och visst är det så vårt inre djup hjälper oss att resa och hjälper oss att förstå att livet är en evig cykel. Liv, död och återfödelse är något som ständigt upprepas, även detta gör att kopplingen till månen stärks.

Bläckfisken är ett intelligent djur, de har en utvecklad hjärna såväl som nervsystem. Deras ögon har inga problem med att snabbt gå från mörkret i djupen till ljuset på ytan. De har ett bra minne och försök som har gjorts har visat att de klarar av olika tekniska agerande. I studier visar det sig att en bläckfisk kan lösa komplexa pussel enbart genom att studera när en människa löser den och därigenom komma åt sin mat. Däremot så är de helt döva.

Det är ett nattdjur, de jagar under natten och vilar i små krypin eller grottor under dagen. (Återigen en koppling till månen.)

De kan lägga upp till 150.000 ägg! Vilken kreativitet och skaparanda! De viker inte heller från äggens sida förrän efter att de har kläckts. En process som kan ta upp till 6 veckor. En del hinner svälta ihjäl under den här tiden. Vilket innebär att det här är en fara att man är alltför fäst vid sina barn och att man inte ser till att man själv får den näringen man behöver. Det innebär också att man inser att under en period behöver barnen ha den närhet och den passning/gränssättning som krävs för att de ska kunna klara av att vara självständiga senare.

Och ännu mer fascinerande fakta som jag hittade är att när en bläckfisk exempelvis blir av med en arm, växer det ut en ny! Och det går snabbt. Så fort den blir av med en liten del startar den process som gör att det snart finns en ny på plats. Det här är något som forskningen har tagit fasta på och många undersökningar görs för att ta reda på vad det är för signaler som gör detta möjligt. Forskningen sker då inom transplantationsområdet företrädesvis.
För mig innebär det här en symbolik som handlar om att återhämta sig från skador av olika slag. Och förmågan att komma igen även om man tillfälligt får en “svacka”.

Dess många armar betyder ju också att man kan få gjort en hel del under kort tid. Effektivt alltså, men som jag redan tidigare nämnt kan det ju bli en och annan sak för mycket också och risken att man tar på sig för mycket och skaffar sig en utmattningsdepression ska man nog hålla ögonen på. Trots alla dessa armar är de inte speciellt bra på att hålla rent runt omkring sig. Utanför en grotta där en bläckfisk håller hus kan det vara berg av snäckskal som de bara slänger ut. Inte förtjust i hushållsarbete alltså.

För att försvara sig har också bläckfisken…sitt bläck. Vid fara sprutar den ut denna mörka dimma för att snabbt kunna försvinna utan att det som hotar ser vart. Den skapar förvirring. Vad jag förstår så flyr den då hellre än står kvar. En bra egenskap om den används vid fara. Om man däremot använder den vid andra tillfällen kan det skapa kaos där kaos inte ska vara. Men eftersom bläckfisken är så bra på att läsa av och absorbera sin omgivning är risken kanske inte så stor att den skulle blåsa ut bläck när det inte behövs.

En bläckfisk är inte heller det mest sociala djuret man kan hitta. De lever ensamma och de “reser” ensamma. Då och då måste de naturligtvis befrukta sig och hanen kan då förändra sin färg och textur för att visa hur attraktiv han är. Men bara mot den sida som honan ser. Den andra kan vara helt kamouflerad i omgivningens färger. Ibland kan det hända att honan knipsar av en och annan arm på hanen som har befruktat henne. (De växer ju ut ändå 🙂 ) och som Raven Dreamer skriver, ibland kan man se en hona simma omkring med så många som 5 till 6 armar från manliga bläckfiskar i sina egna tentakler.

Annat som kommer upp som påminner om bläckfisken är myten om Medusa. Vissa tror att Medusamyten härstammar från bläckfisken. Medusas stirrande blick kan förlama på samma sätt som bläckfisken gift förlamar sitt byte. Och Medusas hår med ormar, väldigt likt en bläckfisk.

Jag har också hittat flera källor som menar att bläckfisken tillsammans med krabban är associerad till stjärntecknet kräftan.

Så det här ska alltså vara ett av mina rörliga skydd! Och jag kan inte annat än att känna igen ganska mycket av det här, men mer finns ju att upptäcka och att fundera över. 🙂

Inspiration hämtad delvis från; hyperritual.com, Denise Lynn, KellyEckert.com, wikipedia, spiracanada.com, academia.edu

Acknowledgements: Bilder, okänt ursprung, theoi.com, s more...

Hekate – nyckelbärare

Date: January 26, 2014

Author: malou

Categories: Gudinnan Hekate

Comments: Leave a reply

Hekate – nyckelbärare

Gudinnan Hekate är idag ganska vanligt att vi förknippar med mörkermånen. Alltså med den sista fasen av månens cykler och den som även kallas för nymåne. I och med detta är hon även symbolen för den äldre visa, The Crone.

Men Gudinnan Hekate är mycket mer och en sådan komplex arketyp att det blir svårt att greppa hennes betydelse. Det är oerhört många genom århundraden som har försökt att ta reda på hennes ursprung men fortfarande är det inte någon som har kunnat komma upp med sådan fakta att de som forskar har blivit överens.

Hekate har ganska många symboler bundna till sig och alla har sin speciella betydelse. Betydelser som tolkas olika beroende på vem som får de till sig kan jag tänka mig, men som naturligtvis har ett ursprung i myterna om denna fascinerande Gudinna.

Jag tänkte skriva lite om hennes roll som nyckelbärare och också försöka få med något om vad det betyder för mig.

Hekate Kleidouchos – Hekate Nyckelbärare

Hon som har nycklarna. Hon som har auktoritet. För någon som har nycklar är väl någon som har auktoritet, som bestämmer över ett område? En person som bestämmer när nycklar ska användas för att komma in i en annan sfär.

Bilder kommer upp på det gamla hushållet där husfrun gick omkring med en rejäl nyckelknippa som skramlade vid varje steg. Hon var den som bestämde när dörrar skulle öppnas till skafferiet och linneförrådet.

Enligt myten är Hekate den enda förutom Zeus som har makten att bevilja eller vägra människan något de har bett om.
En makt som jag i alla fall sätter ihop med nycklar.

Intressant nog är det flera som forskar just på de olika symboler och namn som sätts ihop med Hekate och det i samband med Uppenbarelseboken i bibeln. Det är flera forskare som granskar Uppenbarelseboken som skrevs ungefär vid samma tidsålder som de Orpheiska hymnerna och som har funnit att de attribut som tillskrivs Hekate i hymnerna också kan hittas hos Jesus.
En tanke som finns hos dessa forskare är att Uppenbarelseboken är skriven utifrån försök att få denna tid (första och andra århundrandet efter Kristi död) släppa taget om tron på magi och andliga makter och istället skulle människan få ett “riktigt” perspektiv. Enligt Rodney Lawrence Thomas, använde man sig av olika retoriker för detta. En del “festligheter” och “mysterier” som praktiserades på den tiden blev bannlysta, andra blev placerade som ursprung från “fienden” och några blev också försiktigt placerade som attribut eller tillgångar för Jesus.

Ett av dessa attribut är Hekates “nycklar”. Dessa placerades hos Jesus som blev nyckeln för att komma till himmelriket. På samma sätt som Jesus var Hekate nyckeln för att komma i kontakt med de döda och för att den egna själen skulle bli guidad till rätt ställe. Gudinnan Hekates domäner var himlen, havet och jorden. Inga dåliga domäner precis. Hekates kosmiska tillhörighet ledde till föreställningar om att hon var “All tings Moder” och till “Början och Slutet”. Gudinnan var guiden till underjorden och till de dödas rike. Hon var den som fritt kunde vandra mellan världarna. Allt det där som nu Jesus ville hävda var hans domäner. Eller rättare sagt hans följeslagare ville hävda vara Jesus och Guds domäner.

Hekate Nyckelbärare och mörkermånen.

Under perioden fram till mörkermånen drar sig energin alltmer tillbaka. Energin blir inte mindre, den tar bara ett annat perspektiv. Den vänder sig inåt, in till de djupt personliga områdena. Om vi använder oss av denna cykels energi får vi en möjlighet att titta på det som pågår inom oss själva. Och Hekate kan vara den som öppnar dörrarna för oss. Eftersom vi nu symboliskt befinner oss i den omedvetna sfären blir det svårt att röra oss här när vi inte har det medvetna ljuset som lyser upp vägen för oss. Men Gudinnan Hekate är ju också fackelbärare som kan ge oss just det ljus vi behöver.
Genom att använda oss av drömmar och meditationer som verktyg (som även dessa är Hekates domäner) kan detta vara de nycklar som leder oss rätt under mörkermånen.

Hekates arketyp har vi alla inom oss. För att hitta henne behöver vi träda in i de sfärer där hon befinner sig. En av sfärerna som hon obesvärat rör sig är just mörkret. Men bara för att vi har henne inom oss betyder inte det att det alltid är så enkelt för oss att röra oss obesvärat i vårt eget mörker, i vårt omedvetna. Vi kan lätt famla omkring och inte ha en aning om vilken väg vi ska ta och inte heller se vad det är som står framför oss. Det tar en stund innan våra ögon vänjer sig vid mörker och det tar tid för oss att börja anamma våra andra sinnen och låta dessa leda oss.
En av nycklarna som Hekate då kan ge oss är verktyg. Verktyg som gör att vi kan orientera oss bland upplevelserna.

En av nycklarna för mig är tillit. Jag har tillit till att det jag stöter på är för mitt bästa. Det innebär inte att det alltid är smärtfritt, men alltid att det är för min själs bästa.
En annan nyckel är att jag har kunskap om att död är nödvändigt för nytt liv. Det räcker med att titta tillbaka på de erfarenheter jag fått i livet. De händelser jag varit med om och som jag lämnat, har lett till att något annat har börjat. De händelser som jag fortfarande går och bär på ger inte utrymme för något nytt.

En annan nyckel är som sagt drömmarna eller meditationerna. Jag låter inte viktiga drömmar skvalpa omkring i mitt inre utan tar tag i dessa och låter symbolerna prata med mig.

Hekate lär mig att lyssna på mig själv och hon visar att jag inom mig själv har en näringskälla som är outsinlig. Jag vet att när jag kommer i kontakt med henne så har jag också kommit i kontakt med mitt förflutna såväl som generationers förflutna. Här är det tidlöst som Clarissa Pinkola Estés säger.

Hekate är den som känner sitt folk och som är insvept av lukten av jord och Guds andedräkt.

Clarissa Pinkola Estés citat gör mig lugn och trygg för jag vet att Hekate bor inom mig och att hon har överlevt generation efter generation och att hon är tidlöst gammal.

Bild längst ner höger;helenosullivan

Viss fakta hämtad från; Boken “Magical Motifs in the Book of Revelation” av Rodney Lawrence Thomas
theoi

Acknowledgements: Bild; hrefngast.deviantart.com, Hele more...

Hästen (och lite färger)

Date: January 24, 2014

Author: malou

Categories: Djursymbolik

Comments: Leave a reply

Hästen

För nästan 30000 år sedan satte människans fascination över djuren sina spår genom fantastiska målningar i djupa grottor.

Har vi alltid haft det här behovet av att sätta på pränt det vi ser, undrar jag. Att låta det bli bilder. Kanske var det här ett sätt eller ett försök till att förstå naturen, genom att avbilda den?

Oavsett vilket så finns det bilder av hästar av de mest skilda slag i våra djupa grottor eller på stenhällar. På den här tiden var det vildhästar som existerade och det var inte förrän många årtusenden senare som dessa blev tämjda. Hästen är en av våra arketypiska symboler och man kan förklara en arketyp som en urbild, ett mönster eller ett nedärvt sätt att tänka och känna. Dessa arketyper är “inbyggda” i människor från allehanda kulturer, och enligt Jung är en anledning för att man kan finna liknande sagor, folktro, legender hos oberoende kulturer.

Hur människan har förhållit sig till djurvärlden verkar ha berott på vilka behov som just då har funnits. Man har använt sig av djuren på olika sätt, allt ifrån att ge dem olika värden som ekonomiska, symboliska, gudomliga och mänskliga till att de har jagats, ätits och tämjs. Och precis så är det med hästen. Vi har interagerat med den och vi har brukat den på ett sätt som gör att den ska passa våra syften.

Som alltid när jag börjar titta på den symboliska världen blir jag så intresserad att det lätt skulle kunna bli en bok av varje tema, men jag ska försöka avgränsa mig och istället dela upp det om det blir för mycket.

Hästen – manlig eller kvinnlig.

För mig är hästen väldigt mycket en dualistisk varelse när det kommer till symboliken. Det finns flera som hävdar att den är en maskulin symbol och flera som hävdar att det är en feminin symbol. Många förändrar den symboliska betydelsen beroende på vilken färg en häst har och då blir det det som avgör om den ses som maskulin eller feminin.

Min erfarenhet är att när hästen dyker upp som en symbol i livet så associerar män och kvinnor lite olika. När jag forskar lite runt ämnet så märker jag också att flera “lärda” har den synen.
Att det är så olika kanske inte heller är konstigt om man tänker på hur det har en tendens att se ut i ett ridhus. Där vimlar det av småflickor som avgudar och sköter om sina hästar. De kan knappt vänta tills den stund de kan bege sig till stallet, eller den dagen då de kan ge sig ut på en ridtur i skogen. Även om vi kan hitta en och annan pojke där så är det fortfarande vanligast att det är flickor som flockas runt hästar.

Många flickor växer upp med hästar, de blir ett med hästen och de har innerliga samtal. Den blir en tröst och ett stöd under alla de upp och nergångar som sker under uppväxten. Hästen blir vägen för flickan att uttrycka och att lära känna sig själv på. Jag kan själv komma ihåg när jag tillsammans med kamrater lekte häst. Hur vi satte upp hinder som vi sedan hoppade över. Elegant “travade” vi in på banan och tog hindren. Ett och annat krumsprång efter ett speciellt svårt hinder. Eller när vi var vildhästar och skriade högt och ljudligt, bockade och slängde med huvudet. Vi “blev” hästar och på så sätt konkretiserade vi hästens symboliska och psykologiska betydelse för oss själva. En flicka som i sin vardag var blyg och tillbakadragen kunde bli den vildaste hästen av alla. Stolt kunde hon visa upp sig och visa all sin styrka.

Hästen blir en symbol för kvinnans inre feminina styrka. Instinkter, styrka och stolthet som behöver behandlas med respekt. En kvinnas inre transformationer och faser kan beskrivas med hjälp av hästen som symbol som Leah Graysmith skriver i sin bok/vetenskapliga artikel. Hon menar att det finns två typer av övergångsfaser som uppstår för den kvinnan som har huvudrollen där hästen ingår som symbol. Den ena är när hästen dör vilket skulle innebära att kvinnan nu lämnar en omogen och undertryckt del av sig själv och när en häst gör entré skulle det innebära ett mer moget sätt, högre självständighet, styrka och oftast en väckt sexualitet.

Leah Graysmith fokuserar i sin artikel på hästen som symbol för sexualitet och passion och finner att det blir påfallande olika symbolik beroende på vilket kön som tolkar symboliken. För mannen speglar hästen hans heroiska status, alltså hjälten inom honom. Ju större hjälte desto kraftigare och mer magisk blir mannens fäste. För kvinnan däremot speglar hästen aspekter av henne själv. Den kan reflektera hennes sociala status, framförallt när det gäller att vara undertryckt eller självständig. Hon menar också att hästen står som en representant för hälsa och utveckling av kvinnans inre personlighet.

Att associera

Att få upp hästen som en del i sin egen inre symbolik idag innebär att det är naturligt att börja titta på hur man själv känner och tänker om hästen. Hur associerar jag, vad är det första som jag kommer att tänka på? Samtidigt bär vi med oss symboler som vi knappt är medvetna om. Meningsbärande bilder som vi har fått från sagor och myter. Bilder som medvetet och omedvetet format idéer runt hästen och som är en grund för att den symboliken kommer till oss just idag.

Under årtusenden var exempelvis hästen ett transportmedel, ett verktyg för att ta mig till och från platser. Hästen blev även ett verktyg för att få budskap genom att man använde sig av den för att meddela sig med varandra. Idag är det förmodligen mer vanligt att vi får upp bil, båt eller flygplan som skulle kunna betyda transporter men det är fortfarande något vi bör ha med i tanken när vi börjar utforska hästen som symbol.

Som transportmedel eller bara för en ridtur för nöjes skull så bär ju hästen dig. Det gör också att det är vanligt att tolka in det bärande momentet och även en av anledningarna till att flera anser att hästen är en feminin symbol. Att bära, att bli buren går vidare till en modersfigur. En symbol för det omhändertagande och beskyddande, det som när och ger det du behöver.
Om man fortsätter på temat att rida kan man titta på om det är en ridtur med sadel eller barbacka. Är det en ridtur där du får kämpa med en häst som inte vill gå dit du vill eller följer hästen dig som om ni två var ett? Är det en bruten häst som vet och har erfarenhet av vem det är som är härskaren eller finns det vilda instinkter kvar som man behöver ha respekt och lära sig att lyssna på för att ridturen ska bli behaglig?

Det finns sannerligen många perspektiv och aspekter man hittar när man börjar titta närmare på de bilder och känslor som har uppstått i samband med att hästen steg in som en symbol.

Hästen och färger

När det gäller färger så kan färgen ibland vara det som har den avgörande betydelsen, åtminstone vid en första blick på symbolen. I den ryska folksagan “Vasalisa” som i sig symboliserar en kvinnlig initiationsberättelse enligt Clarissa Pinkola Estés dyker det upp tre stycken ryttare. Även om den ryska sagan “Vasalisa” inte har tusen år på nacken säger Clarissa att hon har funnit belägg för att dess arketypiska rötter daterar sig minst så långt tillbaka som till de hästgudinne-kulturer som föregick den klassiska grekiska kulturen.

( Spännande med tanke på de teorier att Centaurer, som har hästens kropp och mannens överdel, egentligen var Kentaurides, alltså “figurer” som hade en kvinnlig överdel. Denna myt skulle ha uppkommit från tiden då hästen inte hade blivit tämjd ännu på större delen av vår jord och att människor skulle ha blivit så överraskade och skrämda av de kvinnliga ryttare som verkade vara ett med hästen. Mer om detta i ett senare inlägg )

I sagan frågade Vasalisa Baba Yaga, som är en gammal häst-modersgudinna precis som Demeter är också, om de tre ryttare hon mött på vägen. Där var den svarta ryttaren på den svarta hästen, den röda ryttaren på den röda hästen och den vita ryttaren på den vita hästen.
Dessa färger är knutna till födelse, liv och död. Färgerna beskriver en alkemi som följer vildkvinnans kretslopp, livs/döds/livmoderns verk. Nedstigande, död och återfödelse där svart står för att göra sig kvitt gamla värderingar, där rött är för att offra omhuldade illusioner och vitt för det nya ljuset. Den kunskap man vinner när man tagit de två första stegen.

Färgerna i den här sagan är betydelsefulla enligt Clarissa på grund av att de alla har sin dödsnatur och sin livsnatur. Svart är jordens och bördighetens färg, den mylla där idéer sås, men samtidigt betecknar den döden, förmörkelsen av ljuset. Den är även knuten till den värld som finns mellan världarna, det svarta är ett löfte om att du snart skall få veta något som du inte känt till förut.

( När patriarkatet tog över och våldförde sig på Gudinnorna förändrade de även symboliken med den svarta och den vita färgen. Den svarta färgen ( och världen ) blev den kvinnliga och med detta en symbol för det skrämmande, det hotande och tog bort de livgivande aspekterna)

Den röda färgen symboliserar offer, vrede och mord. Att bli plågad och dödad. Samtidigt är den knuten till liv, häftiga känslor, uppvaknande, eros och åtrå. Det är en färg som ökar aptiten.

Den vita färgen är knuten till det nya, det rena och det orörda. Den hör ihop med att själen befrias från kroppen, med anden som är obelastad av det fysiska. Den är också en symbol för modersmjölken, vår första näringskälla. Men precis som för de övriga färgerna finns det en motpol. Den är en symbol för döden. Tecknet på att något har förlorat sin rosighet, sin vitalitet. Där det är vitt är allt ett oskrivet blad. Vitt är det löftet som finns för att det finns näring nog för att saker och ting skall kunna börja om från början, tomrummet som fylls upp.

Och nästa del i Hästen blir;

Dessa ryttare blir intressant att jämföra med de ryttare från Vasalisas saga med apokalyptiska ryttare som vi hittar i bibeln. De fyra ryttare som bar fyra olika färger och som red fyra olikfärgade hästar.

I nästa del tänker jag mig att jag börjar fundera över de Gudar och Gudinnor som sätts ihop med hästar. Vi har Poseidon, Demeter och den spännande mening som jag hittade om att Poseidons namn skulle kunna härledas till att betyda Demeter man. Vi har Gudinnan Epona och vi har det spännande med Kentaurides. Det finns mer kopplingar till bibeln och jag tänker på symboliken att Jesus red in på en åsna och inte en häst. Slump eller ej? Och naturligt mer om hästens kopplingar till det vilda, det otämjda men ändå följsamma instinkterna. Hästen har ju även kopplingar till underjorden och att följa eller ta med själar till då livet är slut.

Det är ju också så att vi den 31;e januari går in i det som kallas för Hästens år. Det kan också det vara intressant i sammanhanget.

Fakta och inspiration har hämtats från;

Clarissa Pinkola Estés och boken ” Kvinnor som slår följde med vargar”
Leah Graysmith och den vetenskapliga artikeln/boken “Sex and Gender in the Equine in Literature”
en.Wikipedia
Katolsk vision.se

Acknowledgements: Bilder; wallpaperhere, sv.wikipedia, more...

Att iaktta omgivningen – Träd

Date: January 19, 2014

Author: malou

Categories: Naturens symbolik

Comments: Leave a reply

känna-träd

Knowing trees, I understand the meaning of patience.
Knowing grass, I can appreciate persistence.
– Hal Borland

Artist~Catrin Welz-Stein

Att iaktta omgivningen tycker jag alltid har gett många lärdomar. Symbolterapeut som jag är så använder jag mig ju av detta också. I andra kulturer har naturen alltid varit viktigt och de hänvisar ofta till naturens själ och hur viktigt det är att vi har respekt och förståelse för dess cykler.

Även här i Sverige hade man förr en helt annan förståelse och naturlig koppling till naturen. Ganska förståeligt när man tänker på att naturen var en av huvudnäringarna och det var viktigt att kunna “läsa” av för att veta när det var bäst att så och skörda.

Ett träd kan både ge dig kunskap och även lära dig mycket om dig själv. För visst måste det krävas ett oändligt tålamod och en stor styrka att kunna vara på samma plats och ibland växa sig stor i miljöer där man tror att inget ska kunna växa. Och det är ju inte heller alla trädarter som klarar av det. Precis som för oss, vissa personer klarar av att vara i miljöer där andra inte orkar det. Vissa personer förstår man inte hur de har klarat sig överhuvudtaget när man tänker på under vilka omständigheter de vuxit upp i.

En del träd låter sina rötter sprida ut sig ganska ytligt för att få det fästet de behöver och andra låter rötterna gräva sig djupt ner i myllan. Som vi…en del behöver inte lika mycket “grundtrygghet”, behöver inte ha den där fasta platsen, tycker om ett stort nätverk och andra behöver vara fastrotad och känna den stabilitet som det innebär.

En del formas av väder och vind och det är syns på deras knotiga och vindpinade stammar och på andra kan du inte märka av det alls. Precis som hos oss. På vissa personer kan man omedelbart se att livet har gått hårt fram eller så visar de detta själva för att behovet finns. Andra kan man aldrig ana vad de har gått igenom.

Och så fortsätter det i naturens värld. Många som jag har mött får en enorm hjälp av att synliggöra sig själv genom att spegla sig i naturens värld, andra förstår den inte alls.

Jag tycker det här är otroligt spännande att arbeta med och det ger mig alltid väldigt mycket matnyttig information om mig själv.

Varför inte pröva själv?

Du kan exempelvis rita ett träd och sedan fundera och skriva om detta.

Vad är det för ett träd? Var någonstans växer den? Hur ser trädet ut? Kan du beskriva det?

Vad behöver trädet? med mera.

Både bild och citat hittade jag på facebooksidan remember once upon a time.

Den svarta pantern och månen

Date: January 16, 2014

Author: malou

Categories: Djursymbolik

Comments: Leave a reply

Den svarta pantern, så magnifik, mystisk och spännande.

I natt tassande den in i mitt liv igen, den svarta pantern. Som många andra, tror jag, hade jag detta djur som en absolut favorit under många år. Om jag hade fått välja att bli ett djur hade jag valt denna panter utan att tveka.
Jag kände mig lite trygg med att ha den där pantern som favorit, den förde med sig säkerhet, smidighet och sensualism in i mitt liv. Den var också lite farlig vilket var spännande och den påminde mig om självständighet. Ett djur som var bra att ha i sin närhet helt enkelt. Varje gång som jag under senare år tänkt på pantern som symbol kommer jag också att tänka på Modesty Blaise, seriefiguren som även den var en favorit för mig. De här två, svart panter och Modesty Blaise, hade samma energi.

Men nu kom den alltså igen. I drömmen satt den plötsligt där, stilla med lysande ögon. Både skrämmande och lugnande. Den hade en slags uppmanande energi, som om den satt där och väntade på mig.

Under förmiddagen idag satte jag mig ner och mediterade en stund och bjöd in pantern så jag kunde få en känsla för vad den ville säga mig och vad den stod för idag. Jag är övertygad om att alla starka symboler i en dröm, i en meditation eller i vardagen, har något att säga och jag ville upptäcka vad jag själv kände innan jag satte mig och sökte i andra källor.

Vad som slog mig direkt var dess svärta. Så svart och så mörk, det enda som lyste var ögonen och de var intensiva. Och det var nästan som om jag dumförklarade mig själv en stund i meditationen. Herregud, varför hade jag inte tänkt på det förut? Mörkermånen. Definitivt stod den för mörkermånen. Direkt vandrade känslan och tankarna iväg till det motsatsförhållande att det nu är fullmåne. Jag fick kämpa ett tag för att komma tillbaka till pantern och inte fastna i funderingar och tolkningar. Men pantern verkade finnas kvar, tålmodigt låg den på en klippa och väntade på att jag skulle återvända med sinnet till den. Härlig känsla!

Det fanns en välkomnande känsla och en igenkänning i upplevelsen på morgonen. Vi var alltså inte främmande för varandra. Jag såg smidigheten och musklerna framträdde väldigt tydligt. Skulle den vilja så skulle den vara borta på mindre än en sekund. Jag fastnade fascinerat på denna smidighet. Vaken vila kom upp i tankarna. Den kändes inte spänd eller nervös på något sätt, i vila med ändå full kontroll över vad som försiggick. Jag vägde orden inom mig, du som är familjär med metoden “focusing” kan säkert känna igen det där med att väga ord, och de ord som gav rätt resonans inom mig blev – vilja, kontroll, kapacitet. Den stod helt enkelt för inbyggda egenskaper. Här finns musklerna som behövs helt enkelt och en kunskap över när de behövs.
Jag gled över till mörkermånen igen och såg på skuggan som blev när pantern sakta vispade runt med svansen. Återigen kom det där lilla klicket inom mig som sa att jag var på rätt spår. Skuggan, den stod för skuggan och självklart var det rätt. De där sakerna inom oss som vi inte vill se, kan se eller inte är medvetna om. Rädslan för våra egna djuriska instinkter, rädslan för vår egen natur och rädslan för vår egen styrka.

Pantern reste lojt på sig i min meditation och smidigt hoppade den upp på en gren på det träd som plötsligt uppenbarade sig. Det är lustigt det där med inre bilder, det som behövs det kommer.
Jag slogs av smidigheten och av förmågan att utan att ge ett ljud ifrån sig förflytta sig från en plats till en annan. Återhållsamt på något sätt. Sensuellt. När jag hade pantern som favorit förr var den väldigt kvinnlig för mig och detta var något som återigen klev fram. Pantern var feminin. Den feminina instinktiva styrkan. När denna känsla dök upp hos mig dök död, liv och återfödelse upp samtidigt. Kvinnans egenskaper. Definitivt stod denna panter för död, liv och återfödelse. Jag kände hur jag började tappa fokus vid det här laget och bestämde mig för att säga adjö och återvända till ett mer medvetet vaket tillstånd och jag visste att den här pantern helt klart har mer att säga mig.

Jag började bläddra i mina böcker och leta på nätet och mycket riktigt hittade jag en hel del om panterns symbolism.
Förvånande nog upptäckte jag att det var vanligt under den tidiga medeltiden sätta samman den svarta pantern med Jesus. En association som jag känner att det kan vara spännande att undersöka.
Det finns även en bild av två pantrar som vaktar en tuja, utskuret i sten, från Romerska antiken och denna finns i en kyrka. Även detta något som är värt att undersöka, då Tujan också är känt som ett livsträd och Thuja kommer från grekiskans thyein och betyder bringa rökoffer. Ibland blir det alltför spännande ringar på vattnet och det vill till att begränsa sig.
Mycket riktigt så står då den svarta panterna för mystik, för det feminina, för mörkermånen, för liv och för död och för modern. För våra skuggor. Även för ensamhet, eller kanske mer avskildhet. För självständighet och lusten att vara mer ensam än social. Kommer att tänka på den introverta personligheten. ” De feminina energiernas manifestation på jorden” var det någon som tolkade pantern för.
” Hos människan finns det fortfarande en primitiv rädsla för mörkret och döden. Den svarta pantern hjälper dig att förstå mörkret och döden och den inbyggda kraften av dessa. Genom att erkänna dem eliminerar vi våra rädslor och lär oss att använda dem istället.” I Kina finns det fem mytiska kattdjur, ibland tecknade som tigrar och leoparder, och den svarta styr över väderstrecket nord som styr över vinter och vattnet är dess mest effektiva element. Detta är ett feminint element och står för det feminina i alla hennes aspekter.

” När den svarta pantern kommer in i ditt liv så väcks den inre passionen. Den är kapabel till att manifestera den otyglade kraft som kommer från instinkter. Den reflekterar även ett uppvaknande av kundalini-energin och signalerar inte bara att det är dags att stiga in i den egna kraften. Mera att det är dags att återvinna Den Egna Sanna Kraften. I mytologin är pantern en symbol för Argos.

( Argos är i den grekiska mytologin en jätte med hundra ögon av vilka alltid några vakade. Av detta kommer begreppet “argusöga” med betydelsen “vaksam blick” och binamnet Panoptes (den allseende). Argos sattes av den svartsjuka Hera, Zeus hustru, att bevaka den till en ko förvandlade Io i vilken Zeus förälskat sig. Zeus bad då Hermes att söva jätten med tonerna från sin flöjt. När Argos sov med alla ögonen högg Hermes huvudet av honom med sitt svärd och befriade Io som Zeus så småningom förvandlade till människa igen. Hera samlade upp Argos ögon och prydde med dem påfågelns stjärt där man än i dag kan beundra dem.)

Symboliken i detta ska vara att pantern har med sig en vaktande energi till den som har fått upp pantern som symbol.

För ursprungsbefolkningarna i syd- och nord Amerika är den svarta pantern fylld av stor magi och makt. Den klättrar, den springer och den simmar. Att den fungerar så bra i alla dessa element gör att den får symboliken att härska över alla dimensioner. För Tucano Indianerna i Amazonas var rytandet från pantern samma som rytandet från åskan. Den svarta pantern, gud över mörkret, var kapabel att orsaka solförmörkelse genom att svälja solen. Detta ska reflektera den enorma makt som finns i den medfödda feminina kraften. Den som har fått pantern som ett totem, kommer att erfara denna kraft.

Pantern för även med sig ett bredare perspektiv. Den ger en djupare insikt, både spirituellt och fysiskt. Dess ökade perspektiv låter dem se saker i detalj eller från avstånd.
Panterns ögon ska inte glömmas bort. Dess blick verkar se rakt igenom och det sägs att när pantern kommer in i ens liv så kan ögonen vara ett verktyg för healing och denna healingenergi ska verka ner på cellnivå.

Här måste jag då tillägga att min erfarenhet från förr, under min uppväxt och även i vuxen ålder, så är det många som reagerat på mina ögon. Inte då att de skulle ha någon healingeffekt utan snarare att de skulle vara rädda för mina ögon. I och för sig så var en av anledningarna till rädsla att de tyckte att jag kunde se igenom dem. Det tog mig några år att bearbeta just det här med mina ögon faktiskt. Det är inte så lätt att byta ut dem.

Malou

Symbolik hämtat från bland annat wikipedia och www.theblackpaper.com

Liv Lust Balans

Personlig utveckling med kreativitet, intuition och motivation

Archives

Artemis – vildsvinet- halvmånen

Vildsvin

Mars måne – mask måne

Mars måne har många namn och ett av dessa är mask måne.

Sista fasen av månen, skuggan och mörkret

Korpen

Korp

Bläckfisken

12 sköldar med rörliga skydd

Fakta och symbolik.

Hekate – nyckelbärare

Hekate – nyckelbärare

Hekate Kleidouchos – Hekate Nyckelbärare

Hekate Nyckelbärare och mörkermånen.

Hästen (och lite färger)

Hästen

Hästen – manlig eller kvinnlig.

Att associera

Hästen och färger

Och nästa del i Hästen blir;

Att iaktta omgivningen – Träd

Den svarta pantern och månen

Den svarta pantern, så magnifik, mystisk och spännande.