Archives

Fullmåne i tvillingarna

mustafa-soydan-zodiac-illustrations-gemini-650x650

Mustafa Soydan illustrationer för Trendland

Fullmåne igen.

Säkert är det nu många som börjar vända och vrida på sig under natten. Ingen rast och ingen ro. Fullmånen påverkar oss och de flesta verkar få svårt för att sova och blir allmänt oroliga och stissiga. Det är inte så underligt att begreppet mångalen dyker upp.

Mångalen har väl egentligen inte förknippats med att sova oroligt utan mer med att sjukhus skulle bli överhopade av klienter, människor skulle bli mer benägna till psykiska utbrott av olika slag och självklart…vissa blir ju förvandlade till varulvar.
Även om det inte finns denna typ av bevis eller hårdfakta så tror jag att mycket av detta är helt sant. Kanske inte varulvsförvandlingen då men en förvandling rent symboliskt tror jag säkert har skett.

Jag kan föreställa mig hur en person en gång för längesedan såg sin man eller fru förvandlas till en varelse som hon/han inte kunde känna igen under fullmånenatten. Med håret på ända och vild blick vandrande fram och tillbaka, rytande över att det inte går att sova.

Att bli galen, orolig och allmänt ur balans är det kanske inte så konstigt att många blir. Solen, vår medvetenhet, låter nu ljuset falla på hela månen. (Nåja, den sidan som syns i alla fall) Bitar av oss blir nu synliga och medvetna, bitar som vi i vanliga fall kanske försöker hålla i skuggan. Saker kanske pockar på uppmärksamhet och är vi inte modiga nog att titta på dessa så blir det en något skumpig fullmånetid.

Och denna månaden är det alltså tvillingarnas energi som färgar månen.

Johfra Bosschart

-Jag tänker, säger tvillingen. Ord som är synonyma med deras energi. Här är det minsann en mental aktivitet och om jag förstår det rätt inte heller det lugna stadiga sättet att gå igenom en sak i taget. Tvillingarna blir mer förknippade med det rastlösa och febrila även om tecknet hör ihop med analys och logik. Jag skulle vilja säga att om man enbart ser till tecknet och inte till allt som påverkar runt omkring så är det i sig ett påverkbart tecken. Dualism! Att sträva efter att uppgå i balans och med detta också perfektionism. Som jag också skriver om i inlägget Mörkermåne och tvillingarna behöver vi ofta se motsatsen för att växa.
Bilden här till vänster tycker jag säger så mycket om tvillingarna. Alla dessa figurer som är fyllda med symbolik och som säger så mycket när man börjar titta på dem.

Just nu när det är fullmåne tycker jag att babianen som Johfra har placerat i mitten på tvillingarnas tecken är en intressant symbol.
Babianen som i Egypten personifierade  Toth, Guden för kunskap och visdom men den finns där också som en symbol av sig själv. Babianen, ett lägre analytiskt sinne. Babianen, detektiven som nyfiket undersöker världen med ett vetenskapligt sinne.

Den här fullmånen skulle det kunna vara babianen som uppstår. Jag tänker att det också är vi som får bestämma om vi vill lyssna till det lägre analytiska sinnet eller till den del som är kopplat till visdomen. Att ha ett fokus på vår omgivning istället för oss själva. För tvillingen som strävar efter tillväxt är också detta ett sätt att förstå världen. Att lägga en del av sig själv åt sidan och se sin omgivning i stället. På toppen av cadeceus, staven som finns i mitten av kortet, finns det en spegel på toppen och det är naturligtvis ingen slump att Johfra har placerat den där. Väldigt mycket av vår tillväxt består av olika aspekter av speglingar. Utkomsten av dessa beror på hur vi speglar oss och hur vi väljer att analysera detta. Och naturligtvis om vi analyserar överhuvudtaget.

Rent generellt verkar det som om det kan bli en fullmåne som ger oss möjlighet att växa, åtminstone enligt de astrologer som jag har tagit del av. Att ta avstamp i det som vi nu levererar och se de mål och de visioner vi har närma sig.

Själv tänker jag hålla mig medveten om att det är tvillingarnas energi som påverkar och ha i minnet att ta stunder då jag tar ett steg tillbaka. Det finns trots allt en något nervös energi hos dem och en väldigt pratsam attityd. För min egen del kanske detta är bra, jag brukar inte vara så pratsam men annars kan det nog bli lätt överdrivet och det kan vara svårt för att få stopp på flödet.
 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder;Mustafa Soydan illustrationer more...

Vass – Oghams kalender

Träd används ofta inom den symboliska världen som en symbol för vår inre psykiska miljö. Träd är en livsnödvändighet för Jorden, för oss alla. Det ger oss trygghet, det ger oss skydd. Ett träd kan symbolisera vår släkt, vårt stamträd, Ogham är ett Keltiskt alfabet bestående av 20 “typer”, alla namngivna efter träd. Man menar att Ogham-kalendern är gjord utifrån månen och Kelterna använde sig av 13 månader à 28 dagar.

  Ogham kalender  Reed – Vass.  28 oktober – 24 november.

Även om inte Vass är ett träd var det ett högt uppskattat “träd” av Druiderna och ingick därför i Ogham. Vassen användes till mycket, bland annat vävdes den och användes till takbeläggning som kunde skydda hemmen från kyla. Mattor var ofta vävda av vass som gav huset en söt doft, därför har den också associerats med att rensa och rena hemmen. På grund av dess förmåga till att skydda och rena gjorde man också talismaner av Vass som bars för att skydda mot ondska.  Man använde den som fyrbåkar, som ljus under de mörka nätterna.

Man gjorde flöjtar av den, och Druiderna gjorde “skrivdon” och papper av den vilket gör att den hör ihop med kommunikation. Den användes för läkning men också till att göra pilar vilket gör att den är förknippad med både healing och död. Att vass också hör ihop med healing och död blir starkare eftersom det är i denna månad som Alla helgons natt är. Tiden då gränsen mellan de levande och döda är tunn. Detta gör att vass även förknippas med kommunikation med våra anfäder och att stärka familjebanden.

Dess rötter finns i jorden, den växer genom vatten och den kan nå högt upp i skyn. Inte konstigt att den värderades högt. Dess styrka, rötterna, är dubbelt gömda, vatten och jord, vilket innebär att en av lärdomarna under den här perioden kan vara att inte dra förhastade slutsatser. Styrkan kan vara gömd just nu. Här kan man också vara vaksam för den effekt som katalysator som personer med ett så starkt rotsystem har. Står man stadigt och inte verkar vilja flytta sig för allt i världen, blir det ofta frustrationer i omgivningen.

I den Keltiska mytologin är Vassen associerad med den Keltiska Gudinnan Brigid. Gudinnan som stod för poesi, smide och healing. Brigids-kors gjordes av vass och görs fortfarande för att hängas i hemmet som skydd. Här finns också Gudar och Gudinnor som förknippas med underjorden. Även den grekiska Guden Poseidon är förknippat med Vass.

Ngetal ReedVass anses stå för;

  • Beskydd – kommunikation – rening – syfte – grundad ( ha starka rötter ) – liv och död

Det sägs att om man är född under denna tid så har man en “hemlig” styrka, precis så som rötterna här är dubbelt gömda. man kan nog också fundera över om det finns enhemlig” motivation också. Utmaningen för dessa personer födda här är att använda sina detektiv förmågor klokt.

 

En bild väcker det som precis finns under ytan

okänt ursprung

bland dyker det bara upp. De där bilderna som får en omedelbar förankring i sinnet. Minnesspåren startar omedelbart. och så var det när jag alldeles precis fick syn på den här bilden i en status på facebook.

Den vita ormen. Vilken ömsint men ändå så avståndstagande känsla. För visst är ormen ett stort aber för många av oss? Inte speciellt något som de flesta av oss skulle vilja vara nära och absolut inte känna att vi blir transformerade till.

Men det hände för mig. Jag blev en vit orm.

Under min utbildning till symbolterapeut fick vi vara med om alla möjliga övningar för att lära känna alla de sätt som det omedvetna kan kommunicera med oss på. En av övningarna var bland annat trance-dans. Och det blev verkligen en upplevelse.

Trance-dans är att väldigt monotont röra sig till monoton musik kan man säga ( förmodligen finns det i olika varianter men just där och då var det detta som gällde ). Under dansen arbetade vi två och två. En gick in i den meditativa fasen och den andre passade så att man inte skulle stöta in i något eftersom den som gick in i trance blundade.

Jag blundade, tog ett djupt andetag och hörde trummornas rytm. Sakta försvann min välkända omgivning och de dagliga tankarna drog sig mer och mer tillbaka. Plötsligt var det väldigt mörkt och det kändes trångt runt omkring mig. Inget utrymme att göra några rörelser utan jag fick på något sätt lirka mig fram. Jag behövde komma till ytan.

Efter ett litet tag såg jag äntligen ljus och det som höll mig fast luckrades upp. Med ett djupt andetag så såg jag himlen komma fram. Och ljuset stack mig nästan i ögonen. Jag ville sträcka ut mina armar mot skyn och upptäckte snabbt att det kunde jag inte. En snabb, väldigt flyktig känsla av panik växte. Jag kunde inte röra mina armar.

Jag såg mig omkring och jag såg sand. Överallt rödaktig sand och några klippformation lite längre bort. Huvudet svängde runt och det var då jag plötsligt insåg att det var något udda med mitt sätt att röra mig. Jag såg ner mot vad jag ville ha till mina fötter och jag upptäckte en vit stor ormkropp.

Nej, nej, nej tänkte jag. Inte en orm. Av alla kraftdjur, av alla symboler, inte en orm!

Rent symboliskt tycker jag om ormar, men att upptäcka att man själv är en är inte riktigt detsamma.

Jag försökte ta det lugnt och i bakgrunden hörde jag fortfarande det rytmiska trummandet. Hjärtat kopplade snabbt upp sig i rytmen och jag blev lugn. Lite lätt irriterad men lugn.

Jag såg mig omkring lite mer fokuserat och upptäckte ett antal personer som stod och såg på mig en bit ifrån. Deras uppsyn gav mig intrycket att de var lite frågande men samtidigt inte alls överraskade.

Plötsligt insåg jag att jag pratade med dem. Det var inga problem alls med att höra vad de tänkte och känna vad de upplevde, förmodligen var det likadant för dem eftersom de faktiskt svarade på det jag sa.

De välkomnade mig och sa att de väntat på att jag skulle ta plats i deras tid. Jisses,,jag hade hamnat i Australiens öken och de pratade om Drömtiden. Med ett aha inom mig själv så tänkte jag att det här var ju lite typiskt. Självklart skulle jag hamna i drömtiden.

Jag hade inte släppt min irritation över att vara en orm men fick strax förklaringen av “något” som förmedlade kunskap både till de personer som nu var runt omkring mig och till mig.

Jag var en orm för att det var ormens egenskaper och dess symbolik jag behövde acceptera att jag bar på. Jag var den som transformerades och ständigt föddes på nytt. Jag var den som var kraften och den helande förmågan. Jag var den som ständigt dog för att visa att det krävs död för att liv ska uppstå. Jag hade, vad jag vet i alla fall, maskens egenskaper, att kunna befrukta mig själv. Att kunna delas för att bli två.

En mycket underlig upplevelse, underlig och inte allt igenom bekväm.

Du får ta det goda med det som du upplever som det onda, var det någon som sa. Du har förmågan att kunna kommunicera med många samtidigt utan att vara närvarande. Du har förmågan att kunna visa att döden är nödvändig och att den inte alltid är fysisk. Du går drömmarens väg och på den vägen kommer du att skifta ditt yttre många gånger. Du är en del av allt och du är allt. Du är Gudinnan som skapar och som raserar. Du är en del av oss och vi av dig.

Rösterna började bli svaga och jag ansträngde mig för att höra men något annat började bli starkare och pockade på uppmärksamhet. Jag kände hur det ryckte och plötslig blev jag varse att rytmerna hade förändrats. Det var snabba trumslag och jag visste att det var dags att ge mig iväg.

Innan jag plötsligt kom tillbaka till rummet så kommer jag ihåg att jag tänkte på hur förvånade mina kurskamrater skulle bli av att jag nu var en orm.

Jag öppnade ögonen och det tog lite tid att kunna fokusera på rummet och på min omgivning igen. Under tiden som det nu var min tur att hjälpa min partner fortsatte jag att fundera och försöka ta in min upplevelse.

Bild: okänt ursprung

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Mörkermåne – höstdagjämning

vågHöstdagjämning, 23 september med månen och solen i vågens tecken.

Mörkermånen inträder den 24 september, kan det bli mer symboliskt än så här.

Nu balanserar vi mellan ljus och mörker. Dag och natt är lika långa. Naturen visar vägen nu när mörkret sakta tar över, solen ljus minskar och naturen visar på sitt behov av att dra sig tillbaka och dra sig inåt.
Allt måste nu dö för att senare kunna födas igen och naturen visar vägen även för de som längtar efter ljuset både psykologiskt och andligt. För att hitta ditt inre ljus behöver du uppleva, upptäcka och integrera ditt mörker. En inre förberedelse behövs för att kunna födas igen.

Om man börjar leta efter myter och historier om höstdagjämningens betydelser hittar man ganska snart att det finns de som anser att vi har tappat mycket av dess ursprung.

Vissa anser exempelvis att det var detta kors som uppstår mellan vår- och höstdagjämningen + sommar- och vintersolståndet. Solen som är i mitten anses vara en symbol för “sonen”. ( Generellt så har solen fått symbolen för herren, jesus, gud, härskare och fadern men vi ska inte begränsa oss här utan vi kan även se, Horus, Dionysus, Odin med mera). Man menar att det först långt senare blev att man delade upp året i 8 delar. Delar som idag är välbekanta för många av de som följer wicca traditionerna. Nämner Mabon, Samhain och Beltane exempelvis.

De olika punkterna symboliserar en personlig och andlig utveckling. Allt handlar om en resa i livshjulet. En resa i livshjulet på många sätt är det verkligen när man börjar titta på hur höst- och vårdagjämningen hör ihop med den Stora Pyramiden i Egypten och dess ingång till vad man kan kalla den nedgående vägen till en underjordisk grotta. Vinkeln på denna nedgående tunnel kallas för “Kristus vinkel”, ja inte bara på denna tunnel som går nedåt utan även de som enbart leder uppåt har denna vinkel.
Vinkeln kallas så för att man sätter den i samband med Betlehem där Jesus skulle ha fötts.

(Är man intresserad kan man sätta sig in i hur höstdagjämningen, kristusvinkeln, öppningen för den nedåtgående tunnel på den Stora Pyramiden fungerar ihop och de teorier och diskussioner angående “messias” födelse eller uppstart för det som kallas “Feast of Trumpets” vilket i så fall skulle ske 2017.)

Denna resa i livshjulet som nu visar höstdagjämningen handlar om just balans. Och då en balans om det vi ser som det ljusa inom oss med det som vi mer ser som det mörka. För detta är viktigt! Vi kan inte uppnå medvetenhet, nå upplysning “solen” om vi inte erkänner att vi har ett mörker inom oss.
Många som ger sig in i ett “andligt” sökande har en tendens att stöta bort eller förtrycka alla känslor som inte har med det goda att göra. Då pratar jag om känslor som avundsjuka, svartsjuka, ilska…ja allt som man inte vill se hos sig själv.
Många vill se sig som en icke egoistisk person vilket gör att man förnekar dessa delar hos sig själv. Detta förnekande och fokus på allt som man uppfattar som gott gör att man också har en tendens att undvika nedgången till underjorden. Det är här vi får nytta av våra myter. De enda som enligt mig är utan mörker och skugga skulle då vara änglar. Och änglar anser jag inte oss människor vara. Även inom myterna har vi den goda och den onda, vi har dualiteten.

Månen hör ihop med och styr våra instinkter och vår intuition. Vår kropp och sinne reagerar om vi inte har tränat bort dessa signaler. Och nu under mörkermånen, under höstdagjämningen, talar månen om för oss att det är dags att lägga det vi har skördat i lager. Vi behöver titta igenom och se till att det är fräscht och friskt. Att sortera bort det vi inte längre behöver ingår och det ingår också att bege sig ner till den underjordiska grottan.

Själva höstdagjämningen innebär att vi ser och förstår att det nu är dags att börja vår nerfärd, själva mörkermånen innebär att vi sluter oss mer inom oss själva och tittar på det som är skuggor för oss. Vi rör oss i vår omedvetna sfär. Vi är mellan avslut och ny början. Vi behöver integrera, vila och reflektera.
Jorden drar sig nu tillbaka, den har varit i full blom, gett oss den näring vi behöver och nu behöver jorden själv ta tillvara på näringen. Naturen visar oss hur vi själva bör göra, vi bör nu börja dra oss tillbaka från den mer utåtriktade energin och välkomna den mer stillsamma höst/vinterenergin.

Och vi börjar nu vår nedstigning när månen finns i vågen. En månvåg som hela tiden har ett behov av att vara i balans och i harmoni. Som inte är så förtjust i konflikter och möjligtvis kan bli lite väl sockersöt för att undvika detta. För mycket sött kan dock leda till diabetes vilket i sin tur innebär ett liv som genast blir begränsat och som kräver struktur.
Bättre då att lära sig se det som konflikten bottnar i, att undersöka sina rädslor, sina vanor och idéer.

Kanske kan det vara detta som höstdagjämningen nu vill tala om för dig? Att det är början på din nedstigning och att det handlar om att se sin egen skugga. våg
Inom vilka områden blir vi själva lite sockersöta?
 När, var och hur söker vi själva harmoni till varje pris?
 När blundar vi över att vi är så diplomatiska så att vi inte hittar vad vi själva tycker?

Och …glöm inte tvärt om effekten! Vår skugga kan vara att vi inte klarar av att se vårt ljus, att vi är varma, harmoniska och diplomatiska.

Och så lägligt denna fas nu kommer när vi precis har ett val bakom oss. Ett val som dragit fram många känslor. Vad är vår balans i detta? Vad står vi, ser vi vår skugga i detta? Tar vi konsekvenserna över vårt agerande men också hur vi blundar?

Det som för många betraktas som det onda, det mörka visade sitt ansikte och sin popularitet på valdagen här i Sverige.

Kan valet vara den symbol som vi behöver för att inse att det vi inte ser, det vi trycker undan, det vi springer ifrån en vacker dag står framför oss, så mycket större än det var ifrån början?

Arbeta med höstdagjämningen, omfamna din mörkermåne och du kommer att märka att du har lagt grunden för de mest näringsrika omgivningar för dig själv.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Att ha respekt för sin ilska

ilska

 

Att ha respekt för sin ilska…har du det? Att hantera sin ilska….kan du det?

Att känna sin ilska…kan du det?

Just det där sista…att känna sin ilska…verkar vara en svår nöt för många. Fortfarande går vi omkring med upplevelser som talar om för oss att det inte är okey att vara arg, framförallt inte att visa sin ilska. Känslan – det får konsekvenser – verkar sättas in omedelbart, egentligen utan att vi är medvetna om det.

Idag överöses vi har citat och affirmationer som å ena sidan talar om att vi ‘ska’ vara positiva och se kärleken i allt å andra sidan acceptera och få utlopp för alla våra känslor för vi ska inte förringa oss själva.

Men ‘acceptera’ verkar vara synonymt med ” att ta död på den illa kvickt ” när det gäller ilskan. Många sätter likhetstecken mellan ilska och ‘bitterfitta’, ‘gnällkärring’, ‘har du PMS eller?’ ‘klimakteriekärring’. För det är just om den kvinnliga ilskan jag skriver om.

Jag är fullständigt övertygad om att det finns män som inte heller de har respekt för sin ilska men trots allt tror jag att det fortfarande är kvinnor ( åtminstone de lite äldre ) som har svårast för att se sin egen ilska som något sunt.

Men trots att vi vill göra allt för att förtränga ilskan är det knappast den lösning som är det bästa. Jag tror att det var Clarissa Pinkola Estés som sa att förtränga ilskan är som att hälla glöd i en jutesäck. Inte heller är det en bra idé att “hålla fast glöden för att kunna kasta iväg den på någon annan” som är ett citat som är tillägnat Buddha. Glöden skadar bara oss själva.

Så vad i hela friden ska vi göra med den känslan som vi knappt är medvetna om att vi har? För den finns där och när vi blir påminda om vad som är orsaken till den börjar vi återigen älta och gnissla tänder. Och allt som vi gör under perioden då det finns i sinnet är färgat av den ilskan. Och har vi då inte ens möjlighet att lägga ilskan åt sidan en stund – att lära ilskan ha tålamod – kommer vår existens, vår kreativitet drivas av den.

Som egentligen allt annat som handlar om de känslor och reaktioner vi har tror jag på att det finns två sidor. Jag tror att om vi bara har tålamod med oss själva, om vi bara har tillräckligt mycket självrespekt kan vi även se på vår ilska med respektfulla ögon.

För ilskan är ingen tam liten figur, det är en vild del av oss själva som kräver att vi ser den. Att vi tar den på allvar och att vi närmar oss den med värdighet.

Och min erfarenhet är att det första steget är att bli medveten om att den finns. Först då börjar den omvandlingsprocess som kan innebära att ilskan blir startskotten och grunden för något nytt.

Gudinnan Artemis – Björnen

brave

  Gudinnan Artemis och Björnen.

På bilden här kan du se en scen ur filmen “Modig” som gavs ut 2012. Filmen hade ett arbetsnamn som var “The Bear and the Bow” vilket verkligen är något som passar in på Gudinnan Artemis. Artemis som är vildmarkens och månens gudinna. Hon har flera attribut och djur som är under hennes beskydd och där hittar du bland annat bågen och björnen. “Arktoi”. kvinnliga björnar, kallades de unga flickor som stod under hennes beskydd under deras uppväxt. Du kan läsa mer om Artemis här på bloggen under Gudinnan Artemis.

Filmen Modig handlar om en ung skotsk prinsessa.
“Hon gillar att ge sig ut i skogen och träna på att skjuta med sin pilbåge, men hennes mamma drottning Elinor vill helst att Merida ska lära sig att bli mer stolt och hyfsad som en riktig prinsessa. En dag kommer lorderna från de andra tre klanerna och Merida tvingas välja en av deras söner som ska bli hennes make. I en bågskyttetävling mellan kungasönerna lyckas en av dem skjuta mitt i prick. Men när Merida väljer att skjuta själv och sen träffar mitt i prick på alla tre måltavlorna blir drottning Elinor rasande och Merida står inte ut med sin mamma längre och rymmer ut i skogen. Ute i skogen träffar Merida på en häxa som ger henne möjligheten att ändra sitt öde: en trollformel i en kaka som ska förändra drottning Elinor. När Elinor äter kakan förvandlas hon till en björn! Merida måste inom loppet av två dygn hitta ett sätt att förvandla tillbaka sin mamma annars kommer hon att förbli en björn i evig tid.”

Fascinerande hur vi gång på gång använder oss av den symboliska världen och dess arketyper för att berätta historier. I den här filmen kan man se hur den unga flickan på inget sätt har lust att följa de traditioner som finns inom hennes klan. Vi ser också hur en ung kvinna bär inom sig en egen kraft, inte i jämförelse, utan hon bär den själv och hur omgivning gör allt vad de kan för att underminera denna styrka och belägga den med skam. Meridas mamma var den person som blev förvandlad till en björn intressant nog. Samma person som var mest angelägen om att Merida skulle följa traditioner och vara “kvinna” så som normen sa att man skulle vara.

EPSON scanner imageOch är det inte detsamma just nu! Följ kulturen och följ normen. Det är inte förrän du går in i dig själv och fullt ut upplever ditt ursprung du i grunden kan förändra ditt sätt att vara och tänka.
Det var inte förrän modern fick en möjlighet att uppleva sin egen inre “björn” som hon kunde förstå både sig själv och sin dotter. Hon var tvungen att börja lyssna på sina inre instinkter. Hon var tvungen att släppa taget om de manér hon skaffat sig och lära sig följa naturen, både den yttre och den inre för att hitta det som var rätt. Genom detta kunde hon till slut låta sin dotter leva sitt eget liv. Rent symboliskt blev hennes egen inre “flicka” fri och tillåten att uttrycka sig även hon.

Gudinnan Artemis är denna fria jungfru. Jungfru som i begynnelsen bland annat betydde “andligt intakt” och det var först när patriarkatet fått ordentligt fästa som betydelsen byttes till “oskuld”. Artemis beskyddar sina skyddslingar tills den dag då de är mogna att lämna boet. Hon lär dem att leva utefter naturens rytm och att denna i sanning är dualistisk.

Björnen ger oss ett seende som både kan skrämma oss och samtidigt trösta oss. Hon är vild och ändå omhändertagande. Hon vandrar på marken under vår och sommar och är “under” jord under höst och vinter. Hon är aktiv, hungrig och samlar på sig för att sedan vara vilande i fasta. Hon är den instinktiva balansen.

Nu under våren har hon lämnat sitt näste och hon bär på en hungrig energi. Hon har i många fall fött sina ungar under vintern och dessa har ätit av hennes näring och hon gårPuh nu ut ifrån boet med siktet på att skaffa mat. Hon är bra på det björnen. Hon är också en hejare att att veta var det finns föda, att spåra upp det som inte är så uppenbart. Då och då unnar hon sig det goda, du känner säkert till Nalle Puhs förtjusning i honung. Hon är hejare på att klättra i träd och är oerhört snabb när hon fått vittring på något hon är nyfiken på. När det är dags för ungarna att lämna den trygga modersfamnen är hon mycket bestämd och sjasar bort dem. Hon har lärt dem allt hon kan och det är dags för dem att stå på egna ben, skaffa egen föda och hitta sina egna revir att röra sig i.

Och detta är en del av vad Artemis arketyp kan lära oss. Hon är gudinnan vi förknippar med systerskap, som värnar om den kvinnliga kraften. Hon ser till att du kan röra dig i naturen och lär dig vad du bör se upp med och vilka vägar du kan ta. Hon har bestämda mål och det hon siktar på kan lika gärna vara för beskydd som för att skaffa sig föda för egen del.

AxisMundiGudinnan Artemis förknippas även med Ursa Major, stjärnbilden på himlen. Denna stora björn som sägs vakta polstjärnan och Axis Mundi.
Axis Mundi som sätts samman med världens centrum. Som för samman himlen med jorden. Balans! Vi hittar myter om världsträdet och det kosmiska centrumet och alla handlar om Axis Mundi, punkten där allt möts, himmel med jord och alla de fyra väderstrecken.

För att lära känna dig själv och den inre styrka som bor inom dig är det en god idé att lära känna Gudinnan Artemis och de attribut som myterna säger hör ihop med henne. En av dessa är alltså björnen.

Vandra in i björnens energi nu under våren och se vart den leder dig. Följ dess rytm och låt den visa dig var du kan hitta den föda du behöver.

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Louis Perrey, från filmen "Mo more...

Växande måne – snart fullmåne

växande måneVäxande måne – snart fullmåne

Månen är nästan fullt solbelyst, 135 grader. Och “nästan” kanske man kan säga är ordet för dessa dagar. Som alla andra månfaser har detta med sig det som kan upplevas både positivt och negativt.

De här 2 till 3 första dygnen av den här fasen kan visa sig vara lite extra trixiga att hantera. Det är den där lilla strimma skugga som fortfarande är beläget på månens yta som kan orsaka att vi darrar till lite. Det är det där lilla vi inte ser som ställer till det.

Nästan som ur det blå kan något dyka upp som vi absolut inte väntat oss. Jag hade faktiskt en sådan dag idag. Plötsligt flöt det upp papper som av sig själv framför mina ögon. Något jag missat att ta itu med och som ställde till lite extra tankeverksamhet för att det skulle lösa sig. Och just sådana saker kan vara det som uppenbarar sig under de här dygnen. Något vi måste lägga lite extra tid på som vi inte har tänkt oss, något vi har missat i vår planering.
Nu när jag sitter och skriver det här kommer jag på att ytterligare en sak dök upp under eftermiddagen. Jag har en kurs om en litet tag och tanken var att jag skulle samåka med några andra. Idag fick jag ett mejl där jag fick besked om att bilen vi skulle åka i hade en motor som inte lät sådär jättekry plus att hon hade tappat bort sina bilnycklar. Det blir alltså att hyra bil istället.

Det vill till att hålla tungan rätt i mun under de här första dagarna av den här fasen alltså. Det är oftast inga “stora” missöden och de flesta beror på något som borde ha tänkts på och fixat innan. Men…dessa dagar kan det kännas som om glaset är halvtomt och inte halvfullt. Det som avgör är ur vilket perspektiv och vilken attityd vi väljer att ta hand om detta.

Många som är födda under den här månfasen kan uppleva det som att de ständigt får kämpa i uppförsbacke och vanligtvis brukar de bli väldigt bra på att göra det också. De är de där personerna som på något konstigt sätt alltid lyckas lösa sista minuten problem och många gånger beror det på att de är så vana vid att allt inte löper på utan missöden så de blir inte lika känslomässigt berörda helt enkelt.

Du känner säkert igen situationen i butiken där du väljer den kön som du tror går snabbast. Plötsligt måste kassörskan byta kvittoremsa och det tar en evig tid bara för att något krånglar. Eller du står bakom mannen som upptäcker att varorna är felinslagna. Du ser dig omkring och upptäcker att den kön du valde bort inte längre finns och om du valt den hade du varit klar för länge sedan. Just en sådan situation är typiskt just nu och de som nu är födda under den här månfasen kan säkert kännas igen eftersom de lugnt står kvar utan att visa upp samma stresssymptom som du själv.

Dana Gerhardt, astrolog, menar att vi under den här perioden har en möjlighet att lösa upp något inom oss själva. Och jag kan hålla med. Oftast är den här irritationen som poppar upp ett resultat av något som finns inom oss själva. Man kan nog jämföra det med små trigger punkter som blir antända och snabbt blir till en jättebrasa av frustration och ilska om vi inte stannar till och tar oss en funderare. Problemen brukar uppstå på grund av att vi själva har missat något ifrån början. Vi har lätt en tendens att bli till det lilla barnet som envist hävdar att det “inte var mitt fel”.

Hon, Dana, menar att i en bokylla som står i de personers hem som är födda nu oftast är fyllda med självhjälps-böcker. De har fått lära sig att de behöver ta itu med sig själva för att lösa upp de problem de stöter på i livet. Ofta har de också haft en uppväxt som har inneburit att de aldrig riktigt upplevt hur det känns när vinden blåser dem i ryggen utan de har stretat mot blåsten för att ta sig fram.

Vad kan den här perioden lära oss? Ja, kanske att vi då och då i livet stöter på motstånd och det är gott att kunna hantera detta. Det är okey att stå i “fel” kö om vi lär oss att ha tålamod och kanske också planera att handla när vi inte har så bråttom. Eller varför inte inse att vi oftast inte har så bråttom som vi tror.

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Äpplet och kvinnan

äpple Äpplet och kvinnan.

Efter att ha jobbat natt vaknade jag idag mitt på dagen och drömmen om ett äpple var kvar i mitt sinne.

Funderade ett tag över varför tills ett aha-ögonblick dök upp. Kanske har det med mörkermånen att göra!
För något år sedan använde jag mig av äpplet som symbol när jag mediterade just under den här fasen. Varför? Jo, för mig har äpplet som symbol en hel del gemensamt med det som man brukar kalla det “mörka” att göra. Det “mörka” som på något sätt en del av kvinnans egenskaper har blivit förvandlats till. Jag tänker på sensualism, mystik och magi, sexualitet, makt, liv och död.

Äpplet har ju någonstans verkligen blivit en symbol för liv och för död. Redan i historien om Adam och Eva är äpplet inblandat. Där som en symbol för frestelse (tillsammans med ormen), kunskap och på sätt och vis, liv och död. Ursprunget är förmodligen inte ett äpple utan ett granatäpple, vilket för tankarna till gudinnan Persefones och hur hon tog emot och åt några kärnor från granatäpplet. Just detta gjorde att hon var tvungen att återvända till underjorden och guden Hades under några månader varje år. Persefone granatäpple

Varför åt hon detta, kan man fråga sig? Förmodligen var hon väl medveten om att när man åt något i underjorden var man tvungen att återvända? Hon hade vägrat att äta ända fram tills det ögonblick då hon skulle återvända till sin mor, gudinnan Demeter. Kan det ha något att göra med frigörelsen från sin mamma? Denna process vi alla behöver gå igenom för att börja stå på våra egna två ben. Kanske var det en nyfikenhet på det okända, på det som kittlade på insidan, ett uppvaknande och lust? Ungefär som Eva, från berättelsen om Adam, Eva och paradiset upplevde?

Kommer att tänka på hur Jung resonerade runt manligt och kvinnligt. Han menade att till den manliga logosprincipen tillhörde en strävan efter fullkomlighet (perfekt, ljus och kärlek) medan det kvinnliga idealet är mer fullständighetsideal, ett ideal där allt sammanhålls till en helhet. Vilket betyder allt från list, grymhet, mörker, bottenlös lidelse och dödskeende. Liklukt och förruttnelse lika väl som pånyttfödelse. Marie-Louise von Franz uttrycker det så här:

I den praktiska verkligheten upplever varje kvinna denna makts mörka sida i sig, när hennes erotiska svartsjuka väcks, när hennes barn vill dra sig undan från henne, när hon som änka ensam och övergiven måste klara sig i livet. I henne framträder då tigrinnan, den gnällande hyndan, den intrigspinnande ödesgudinnan och ingen kvinna kan bli medveten om sin större gestalt utan att i sig ha upplevt denna aspekt av gudinnan.

I böner som är bevarade från trolldomspapyrerna hittar du också många av dessa olika epitet som gudinnorna fick. Där fanns allt från ljusbärare till fördärverska i samma bön och till samma gudinna. Helt enkelt ett uttryck för kvinnans helhet, det som finns i mörkret såväl som ljuset.

Förutom i historien om Adam och Eva (där det sägs att Adams “första hustru” Lilith, som förvandlade sig till en orm, som  frestade Eva med äpplet) hittar du äpplet som är ett huvudobjekt i sagan om Snövit.

snövitJag tror att vi numer förknippar Snövit med Walt Disneys produktion men ursprunget kan vi hitta i de uråldriga muntligt berättande sagorna. Bröderna Grimm var det tyska par som satte  historien på pränt, en mycket grymmare version än den mer publikvänliga saga Walt Disney gjorde om den till.

I den vanligaste versionen har vi styvmodern som i sin avund skickar en jägare för att leta reda på Snövit för att döda henne. Snövit är hennes mans dotter, en vacker jungfru på väg in i sin vuxna roll, som styvmodern får reda på är den skönaste i världen. Intressant nog är det genom att “spegla” sig som kunskapen kommer till styvmodern. Jägaren ska ha blod på sin kniv och snövits hjärta med sig som bevis. Ett hjärta som sedan styvmodern tillagar. Genom denna kannibalism använder sig styvmodern av något som är ganska vanligt, en integration av den magi och den kraft som “offret” eller “fienden” bar. Vi tar till oss det som om det tillhörde oss.
Vad styvmodern ville ha var skönhet. Kan vi känna igen rädslan för ålderdom och de skönhetsideal vi har idag tro? Styvmodern hade sin status och roll i slottet där hon huserade på grund av sin skönhet. Förlorar hon sin skönhet förlorar hon också sin status. På så sätt kan man komma fram till att det inte var någon svartsjuka som egentligen var drivkraften för henne att döda styvdottern utan snarare en avund. Avund och bitterhet för den skönhet som ansåg försvann från henne själv.

I vilket fall som helst klarade inte jägaren av att döda Snövit utan tog med sig ett djurhjärta hem till styvmodern. Efter ett tag frågade styvmodern spegeln igen vem som var skönast i världen och fick då samma svar igen. Snövit var den vackraste. Styvmodern tog då skepnaden av en gammal hiskeligt ful kvinna (häxa) och letade sig fram till den lilla stugan där Snövit bodde tillsammans med de sju dvärgarna. Trots alla varningar som Snövit fått av dvärgarna att inte släppa in någon eller ta emot något från någon, kunde hon inte motstå och inte tro att den gamla kvinnan kunde vilja henne något ont med det äpplet som den förklädda styvmodern gav henne. Ett bett på det vackert röda äpplet och Snövit föll ner i djup sömn.

Att sedan Snövit väcktes av en ung prins genom en kyss kanske ligger bakom den längtan som många unga flickor, men också äldre sådana, bär med sig. Längtan efter den prins (kraft) som ska väcka dem till liv. På ett sätt visar sagan kvinnans undergivenhet för mannens makt, styvmoderns skönhet var det enda som kunde få henne kvar vid makten – hennes förmåga att attrahera mannen. Och prinsen var det enda som kunde väcka Snövit. På andra sätt kan man tolka det utifrån manliga aspekter inom kvinnan men det finns också något mer att läsa in i sagan och det är att Snövits pappa, styvmoderns man, aldrig är närvarande i sagan. Och det är också hans frånvaro som på något sätt skapar sagans möjlighet att finnas. Spännande vinklingar som är värda mer eftertanke.

I vilket fall som helst så var det äpplet igen som blev det verktyg som skapade “död”. Detta äpple som inte går att motstå och som förknippas med list, med lust och med något oemotståndligt. Något vi vill ha men inte får.

Äpplet, ett gyllene sådant, var också det som i sin förlängning var en del av det som orsakade kriget av Troja. Rubens_-_Judgement_of_Paris Eris, en Grekisk gudinna av kaos, strid och oenighet, blev inte inbjuden till ett bröllop.

I bitterhet kastade då hon in ett gyllene äpple som hade en inskription där det stod – Till den skönaste. Gudinnorna Hera, Afrodite och Athena började ganska snart att argumentera över vem av dem som skulle få äpplet. Den unga Prins Paris blev den som skulle bedöma detta. De olika gudinnorna kom med olika mutor och Prins Paris valde till  slut Afrodites. Han skulle få den sköna Helena av Troja till brud. Detta ledde så småningom till det krig som skulle vara i 10 år.

Även här hittar vi alltså det stackars äpplet och även här jakten på att vara den skönaste. Split, söndring och förstörelse. Tvärtom kan man tycka är det med hur äpplet är förknippat med Avalon. Denna plats som vi dag hör talas om ihop med prästinnor och gudinnor. Om du känner till historien om Kung Arthur har du också säkert hört Avalon förut.

Avalon, som har sina rötter från Welsh där ordet afal betyder äpple. Island of Avalon. Äpplenas land. Här där mytomspunna Morgan le Fay styrde över de nio systrarna. Här där det sägs att Kung Arthurs svärd smiddes och hit där Kung Arthur kom för att läkas efter ett att ha blivit sårad. Ön som också kallades det “Lyckosamma landet.” Lyckosamt för att det producerade allt vad det behövde själv. Inga åkrar behövde plogas av en bonde, ja hela ön hade den magiska förmågan att föröka och ge näring helt av sig själv.

Nog låter det som en härlig plats att vara på. Det finns mycket mer att undersöka som handlar om äpplets värld, även här i norr har vi ju myter. Gudinnan Idun exempelvis sägs vara den som bevarar äpplet som gör att du behåller din ungdom. (Tja, varför inte komma tillbaka till det temat igen) och det var till henne man vände sig om man började känna sig lite grå och gammal.

Inspiration och citat från “Själens speglingar” av Marie-Louise von Franz

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Rubens - wikipedia.

Athena – Väduren – Medinflytande

Athena

Athena styr över det astrologiska tecknet Väduren.

Enligt Hellenic (grekiska) kalendern styr Athena över väduren som har sin början den 21 mars och avslutas den 20 april. (Lite olika beroende på vilken kalender man följer)

Gudinnan Athena är en jungfrugudinna, precis som Artemis och Hestia. Hon är en av de 12 olympiska gudarna och en mäktig sådan. Hennes mor är Metis, en havsgudinna känd för sin vishet och far är Zeus, den högste olympiske guden. Enligt en myt lurade Zeus sin gemål Metis att bli liten när hon var havande med Athena, på så sätt kunde han svälja henne i ett försök att förhindra den profetia som sa att han skulle övermannas av ett av sina barn. Genom att sluka Metis tog Zeus också över Metis attribut, som te.x. visheten. Athena föddes senare ur sin fars huvud, fullvuxen och i full krigsmundering.

 

 Vem var Athena?

Det vanligaste vi gör idag är att projicera över rollen som “pappas flicka” på Athena. Hon var gudinnan som verkade ha glömt att hon hade en mor överhuvudtaget och hon stod ständigt vid sin fars sida och vid männens sida överhuvudtaget. Hon var männens like och väldigt ofta deras “överman”. Athena är den enda gudinnan som är avbildad med vapen och hon är också känd som en krigsgudinna. Hon var den borne strategen, oerhört taktisk och känd för sin vishet och kunskap. Som jungfrugudinna är hon precis som de övriga jungfrugudinnorna “sig själv nog”. Inte en kvinna med starka manliga egenskaper, utan en kvinna med alla egenskaper som ej går att dela upp i manligt eller kvinnligt. Däremot lierade hon sig med männen. Hon är också den som vi idag kan se förvandlades till en kvinna som stödde patriarkatet. Vilket jag kommer att återkomma till senare.

Patriarkatet hade redan fått fäste och det var ganska vanligt att gudinnor blev våldtagna och bortförda av gudar. Mer och mer gick man ifrån att vörda jorden, de livgivande och omhändertagande krafterna till att ära förnuft, styrka och ett rationellt tänkande. När Zeus lyckades föda Athena och inte behövde en kvinnas hjälp för att få barn var detta också ett led i att hävda mannens överlägsenhet över kvinnan. Athena själv iklädde sig också alla de attribut som förknippades med mannen. Ytterligare en nådastöt för arketypen och våra projiceringar var den rättegång där Athena tog parti Orestes.
Orestes hade dödat sin mor för att hämnas mordet på sin far Agamenmon och Apollo talade för Orestes försvar. Apollo hävdade att modern endast är den som ger näring åt fröet, planterat av fadern. På det här sättet hävdade han principen att det manliga dominerar över det kvinnliga. Han nämnde också Athenas födelse, att hon inte fötts ur en moders sköte. Athena var den som gav utslagsrösten och därmed friade Orestes. Hon lierade sig med patriarkatet.

Athena var verkligen hjältarnas beskyddare och i mytens värld hittar vi många av dessa. Under det Trojanska kriget var hon aktiv, du hittar henne i Odysseus resor, hon hjälpte till med att bygga skeppet som användes för att erövra det Gyllene skinnet och hon gav det gyllene betsel som skulle hjälpa till med att tämja Pegasus. Klok, stark och förnuftig följde hon sin hjärna mer än sitt hjärta. Förutom när det kom till att försvara sin far, Zeus.

Även om Athena idag är en projektion för att följa patriarkala värderingar finns det oerhört mycket vi kan hämta hem från hennes arketyp. I hennes roll som jungfrugudinna kan vi hitta de egenskaper som gör att en kvinna följer det som är viktigt för henne själv. Hon visar även att en kvinna inte är hänvisad till känslornas värld utan är fullt kapabel till att följa de strategiska planer hon själv har utformat. Hon får en kvinna att se till sitt eget bästa istället för att som Demeter eller Hera värna om sin dotter eller sin man före sig själv. Poseidon_Athens

Athena förknippas med olivträdet, vilket är en symbol för fred.

Historien bakom olivträdet är en tävling, trots att olivträdet har symboliken att stå för fred lustigt nog. För många personer går tävling och fred inte ihop men det gjorde det för Athena. För att nämna något om detta så visar myten om Athena och den enda vanliga kvinnan som är förknippad med henne. Athena som var en välkänt duktig hantverkare (hon är hantverkets gudinna) och främst inom vävkonsten (något som kräver planering och där hand och hjärna arbetar tillsammans). Athena och en kvinna tävlade om vem som var skickligast. När de var färdiga gick Athena fram och beundrade sin medtävlares hantverk. Först när hon såg vad bonaden innehöll för bilder blev hon rasande och bestraffade kvinnan vilken hon förvandlade till en spindel. Inte för att det var skickligt utan för att det fanns bilder på hennes far Zeus.

Men tillbaks till olivträdet. Athena var tillsammans med Guden Poseidon inblandad i en tävling om vems namn som skulle ges till den nya mäktiga staden i Attica. Båda kom med gåvor. Poseidon stötte med sin treudd i klippan och ut kom en ström med saltvatten. Athena kom med ett olivträd. Athenas gåva uppskattades mest och därav fick den nya staden namnet Aten.

Förutom olivträdet förknippas gudinnan med ugglan och ormen som finns avbildad på hennes kläder och sköld. Hon var städernas beskyddare, guldsmedernas, krukmakarnas och skräddarnas beskyddare. I krigstid var hon den ledande gudinnan när det kom till strategier och i fredstid förknippade man henne med hemslöjd. Det anses att hon gav oss siffrorna, betslet och förmågan att kunna tillverka plog, kratta, oxspann och stridsvagn. En mycket kompetent arketyp.

Athena och Medusa.

perseus_athena_gorgonNu vill jag återkomma till det som jag tidigare nämnde, Athenas förvandling.
Medusa är en välkänd figur som förekommer i många myter men även i dagens “skräckfilmer” och böcker.

Medusa var en jungfru, vilket då inte betyder oskuld, som i myten hade långt vackert hår som hon borstade noga varje dag. Hon hade inte brist på uppvaktning och en av de som uppvaktade henne och även vann hennes gunst var guden Poseidon. Poseidon och Medusa hade en svärmisk stund i en Athenas tempel vilket förargade Athena mycket. Som straff förvandlade hon Medusas hår till att bli en enda härva av slingrade ormar. Hennes blick förvandlades så om du såg in i hennes ögon förvandlades du till sten.

Athena hjälpte Perseus att hugga huvudet av Medusa och när det hände föddes Pegasus, den bevingade hästen, vars föräldrar var Medusa och Poseidon.
På Athenas sköld kan man se Medusas huvud, något hon bar för att skrämma sina fiender.Det sägs även att Athena gav Asklepius, Guden som stod för helandet, några bägare av Medusas blod. Blod som från en bägare kunde bota och återuppväcka till liv och från en annan kunde döda med omedelbar verkan.
Med ormar på sin klädesdräkt och på sin sköld och deras gemensamma myter är de starkt sammankopplade med varandra.

Medusa som innan sin förvandling är en sensuell frimodig kvinna som är öppen och mottaglig för att bli attraherad av män och även attraktiv för män. Efter förvandlingen blir hon ett monster vars blick du inte vill möta och som förvandlar dig till en sten. En symbol för rigiditet och död. Är Medusa Athenas mörka förträngda personlighet?
Var Athena tvungen att förvandla sin sensuella sida till detta monster för att kunna behålla sin makt i vilken hon lierade sig med Zeus och Apollo?

I boken ““Mysteries of the Dark Moon,” av Demetra Georg skriver hon så här; (min översättning)

Medusa och Athena är aspekter från samma gudinna som härstammar från Lake Tritonis i Libyen. De associeras båda med den feminina visdomen som visar sig genom den ormsymbolik som omger dem. Medusa med hennes ormhår och Athena med hennes ormar på kläder och attribut. Medusa, den gamla visa, äger visheten och hemligheten när det kommer till sex, gudomlighet, magi, död och återfödelse. Athena, den eviga jungfrun är länkad till nymånen och äger de feminina kvalitéerna som mod, styrka och tapperhet.

När Athena absorberades in till den klassiska Grekiska gudavärlden så var hon den enda av de gamla gudinnorna som var respekterad och ärad. Hon blev en del av den styrande trilogin tillsammans med Zeus och Apollo. Hon fick betala ett dyrt pris för denna nyordning.

Först fick hon förneka sin feminina sida och offra sin sexualitet och bli den ständigt rena jungfrun. Hon blev avskuren från hennes cykliska natur vilket inkluderade återfödelse genom sexuella riter. Hon fick sedan lova att använda sina förmågor för krigföring till att slakta och övermanna sina matriarkaliska förmödrar från Afrika.

Kanske att jag inte helt håller med när det gäller Demetra Georgs tolkning av att Athena skulle förknippas med nymånen på grund av att Athenas förmåga till förnuftigt, logiskt och strategiskt tänkande inte riktigt rimmar med nymånens symbolik men annars tycker jag att detta är väl värt att fundera ett varv på.

Å andra sidan är Athena den som styr över väduren. Det första tecknet i det astrologiska året. Ny början. Vi kommer direkt från fiskarnas mystik och det omedvetna till den något impulsiva väduren. Tetradrachm_Athens_Här finns en hel del som hänger ihop med Athena. Väduren styr exempelvis över huvudet och ansiktet vilket inkluderar ögonen. Athenas ögon är något som ofta brukar nämnas ihop med henne. Detta är i sin tur förknippat med ugglans ögon. Ögon som kan utstråla visdom. Athenas uggla präglades in på ena sidan av mynt medan hennes egen bild var på andra sidan. (passande med tanke på att hon anses ha fört in siffror och står för mätning, räkenskap) En vädur ska enligt astrologin lätt få huvudvärk om den inte mår bra eller är stressad, något som Athena i sin tur är förknippad med då hon föddes från Zeus huvud vilket föranledde en hemsk huvudvärk.

Väduren står även för egenskaper som ledarskap, initiativ, mod och självständighet. Det här har den definitivt gemensamt med Athena. Man brukar också säga att en vädur är rak och direkt i sin framtoning och en vanligtvis okomplicerad personlighet. Det är ett fysiskt tecken som gärna vill röra på sig. Athenas uppfinningsrikedom och vilja till att producera produkter som kom till praktisk användning stämmer väl överens med vädurens signatur.

För den som vill forska mer om detta så tror jag säkert att det finns väldigt mycket mer att hitta. Och jag känner att det kommer att bli spännande att gräva lite djupare in i den mörkermåne som vi är på väg in i och som kommer att vara i väduren.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild wikipedia. övriga okända

Fullmånen mars 2014

Fiskarna

Fullmånen väntar på oss igen. På söndag har den nått sin topp men redan nu kan säkert många känna av den.

Den här perioden som förknippas med att bli “mångalen”, det är nu som vi förvandlas till varulvar och nu som allehanda varelser rör sig ute under månens silvriga sken.
Under århundraden har det gått historier om hur fullmånen kan få oss att bli förvandlade eller hur skrämmande den är och att vi behöver akta oss under den perioden och i någon mån får man kanske ge en del av de här historierna rätt. Nu har ju äntligen forskare gett alla de som exempelvis har svårt för att sova under fullmånen rätt. Fullmånen påverkar. Men därifrån till varulvar är det ett ganska stort steg.

Men om vi ser det ur ett symboliskt perspektiv innebär den här perioden att solen lyser upp månen så att vi ser hela dess form – vårt medvetna (solen) lyser på vårt omedvetna (månen). Vi ska dock komma ihåg att hela månen inte är upplyst, det finns alltid en del av månen som vi inte ser och precis så är det med vårt omedvetna och våra känslor också.

Eftersom vårt medvetande nu ser sidor som inte annars är så synliga för oss kan vårt agerande bero på hur stor bärighet vi har för det som kan dyka upp inom oss. Med bärighet menar jag här hur stor förmåga vi har att låta bli att vara i en dynamik, att vi ser att vi har känslor och inte låter känslorna äga oss.

Och inte är det så lätt precis när det spritter i kroppen, det här är ju perioden då något vill ut.  Som den gravida modern som börjar bli otålig. Som oroligt vänder och vrider på sig i sängen, som inte kan hitta en bekväm ställning och som hela tiden blir påmind om att det finns ett liv där inne som snart ska befinna sig i armarna istället. Vi har gjort allt vi kan, vi har förberett och packat väskorna, vi väntar bara på tillfället då kroppen säger NU är det dags. Och…det där är verkligen fullmånekänslor.

Kan man inte bära de det där och ta några djupa andetag och ha tålamod lite till kan det gå överstyr, irritation och frustration är upplevelser som lätt kan ta över dagarna.

Den här månaden har vi ju också befunnit oss i det sista tecknet i zodiaken, fiskarna. Vi har simmat och simmar fortfarande under några dagar i det stora havet. Fiskarnas känsliga tecken påverkar oss och naturligtvis också våra upplevelser när vi nu närmar oss fullmånen. Så hur ser det ut?

Befinner du dig i djupaste mörkret och förtvivlat försöker ta dig upp till ytan eller har du lärt dig att kontrollera elementet och ligger på rygg och njuter av hur vågorna bär upp dig? Har du vågat dig på att titta ner och se vilken underbar värld som finns där under ytan eller trampar du bara vatten och väntar på räddningen?

Man brukar se vattnet rent symboliskt som känslornas och det omedvetna hemvist och där simmar fisken omkring hemtamt och smidigt och känner sig som ett med alltet. När nu fullmånen närmar sig är det dags att vända sig på rygg, låta vattnet bli den trygghet du flyter på och låta månens ljus omfamna dig. Månen befinner sig i jungfruns tecken och frågan du kan få till dig nu är; Vem är du av alla dessa droppar havet består av? Du är en unik droppe i detta hav, du är en del av det men även en separerad del. Du tillhör dig själv så vad väljer du att göra?

Under den här fullmånen har vi alla möjligheter att se vilka vi är menade att vara om vi bara vågar se vilka vi är. Att öppna våra sinnen och låta jungfruns energi vara med. Jungfrun söker kunskap vilket även innebär kunskap om sig själv. Att lära känna sig själv, både det som är ljust och det som är mer i skuggan. Jungfru som i våra dagar fått en symbol i att vara oskuld men som härstammar ifrån att vara mer andligt intakt. Att tillhöra sig själv och ingen annan. Det är detta som den här fullmånefasen kan hjälpa till med.

Jungfruns analytiska sinne mäter och väger, både sig själv och sin omgivning. Hon förstår hur saker ska vara för att det ska fungera, hon kan urskilja det ena från det andra. Att ha denna förmåga är en talang som är till god hjälp för jungfrun själv men även för andra.

På det helt underbart rika symboliska kort Virgo av Johfra Bosschartdu kan se här till höger ser du hur Johfra Bosschart har avbildat Jungfrun. På kortets högra sida kan du se en babian med en våg. En symbolisk bild av Thoth, Egyptisk gud, med en våg. Thoth var den som gjorde en kvalitetskontroll av en persons hjärta innan själen släpptes in i dödsriket. I den ena vågskålen las hjärtat och i den andra fanns en fjäder från Maat, som stod för att mäta, sanning, balans, moral och rättvisa. Båda vågskålarna skulle väga jämt. Detta är egenskaper som jungfrun bär med sig.

Som alltid finns det båda sidor av detta, precis som det kan vara en talang kan det bli till en börda om det tippar över för mycket. Behovet av perfektion kan lätt väga över och hamnar man för mycket i skuggan är det enkelt att bli självkritisk och även låta andra få ta del av de kritiska ögonen.

När nu fullmånen går över Jungfrun som tecken är det dags att ha detta i minnet. Ta tillvara på de starka och positiva sidorna av jungfruns talanger. Det är viktigt att kunna ifrågasätta, att kritiskt granska, att väga och mäta men det ska också ske i balans. Att kunna sätta gränser, att vara intakt och tillhöra sig själv är egenskaper som också dessa är viktiga att ha men även där är balans viktigt så att det inte väger över så att man sätter sig själv i ett isoleringsrum.

Så när vi nu alla plaskar omkring i fiskarnas element och får månen att lysa på oss färgat av Jungfruns energi hur tar vi bäst tillvara på detta? Ställ frågor till dig själv. Vem ser du? Ser du dig själv? Kan du urskilja dina känslor från andras? Bär du dina egna drömmar eller försöker du utföra andras?

Vad är det som nu föds?

 

Kärleken skapar ett

Vi

utan att förstöra ett

Jag

– Leo Buscaglia

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, Johfra Bosschart, Natalie Avsee more...