Om du står med ryggen mot en vägg vid den växande halvmånen, tacka väggen och vad det än är som har ställt dig där, menar Dana Gerhardt.
Nog kan jag hålla med om det uttalandet. Oftast är det vid väggen som vi startar vår kreativa process. Åtminstone så känner jag igen en del av det. När vi står vid ett problem då startar våra känslor och vår hjärna att arbeta för fullt. Vi blir lösningsfokuserade.
Ofta hittar jag mig själv vid väggen och kan inte annat än att ta itu med det som behöver tas itu med. Många gånger vet jag inte ens hur jag kom dit och när jag började backa. Kanske var det vid den första glimten av något som jag förstod att jag behövde göra men inte ville. Skjut upp, skjut upp sa mitt sinne förmodligen till mig. När jag väl står där blir det minsann gjort och det snabbt också.
Jag håller även med om det som Dana säger att “..motstånd hjälper oss att forma vår önskan, det där som vi har samlat på oss sedan nymånen till fasen som är nu.” I motståndet kan vi hitta det vi verkligen vill. Är det värt det helt enkelt?
Vårt fokus vänder nu från att vara mest inuti oss till att vändas utåt. Allt det som vi kämpade med i de första två faserna är vi nu utmanade att lösa, att gå förbi, negligera, ta oss igenom eller backa. Gå vidare genom att stå på våra egna två ben eller ska vi stå på gamla vanor och mönster som alltid annars har hållit oss tillbaka?
Skorpionens energi är intensiv, stark och skrämmande. Ibland. Glöm inte det ordet. Ibland. Glöm inte heller att fråga dig själv, vem är den skrämmande för? Den du var, den du är eller den du ska bli?
Skorpionens sting kan döda men den energi som finns här i detta tecknet finns inte bara på marken, den finns också i skyn. Där har den Örnens perspektiv. Där reser sig den över och tar det högre perspektivet. Just nu i den här månfasen kan vi bli överväldigade av känslor och få behov av att attackera med allt det gift vi har i gadden eller så kan få en överväldigande lust att skapa luft mellan oss så att det skapar perspektiv på det som gäller. Men det är inte allt som denna månfas kan ge. Den kan även ge..absolut ingenting. Den kan gå oss förbi, vi noterar absolut ingenting.
Alla perspektiv är bra beroende på hur vi väljer att se på dem och för mig just nu är väggen ett bra perspektiv. Jag behöver ha den där för att kunna ta itu med det jag har framför mig just nu.
Men…som allt annat finns det olika versioner av samma sak. En vägg kan också bli det som är mellan oss och friheten. En vägg kan vara den mur som skiljer dig från resten av världen. En vägg kan vara fullständigt omöjligt att komma förbi eller komma igenom, en vägg kan vara det som stänger inne. Vi behöver också komma ihåg att ett motstånd inte alltid är en vägg som är ogenomtränglig. En vägg kan vara ett fängelse, en sjukdom, en familj, en vägg kan vara precis vad som helst som vi ser, upplever och som faktiskt också är omöjlig att ta sig bort ifrån.
Är din vägg solid eller ej? Är ditt motstånd ett yttre eller ett inre? Är det skapat av andra eller av dig själv? Kan det för dig då och då vara det bästa som hänt dig att du står där med ryggen mot väggen och är tvingad att välja och hitta det vi verkligen vill?
Copyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Det finns ytterligare en myt som bär på samma kvalitéer som Artemis har. Det är den om Atalanta som inte var en Gudinna utan hon var mänsklig. Man menar att hennes historia börjar med att hon blev utsatt i skogen av hennes far som var ytterst besviken på att hon inte var en son. Till hennes lycka blev hon omhändertagen av en björn som tog henne till sig och lät henne växa upp under hennes beskydd. Man menar att det var Artemis inom henne som gjorde att hon överlevde. Atalanta blev en ypperlig jägare och naturen var hennes domän. Hon var verkligen vad vi idag (eller igår) skulle kalla för en pojkflicka. Hennes namn kom också ifrån det Grekiska ordet atalantos, som betyder lika i vikt. 
stannade till och tog upp det. Under tiden kunde mannen springa ifatt och kom förbi. Snart nog var Atalanta ikapp och förbi honom igen. Den här gången kastade han det andra äpplet förbi och åt sidan in i buskagen så Atalanta, som stannade till igen, nu fick uppehålla sig lite längre för att få tag på äpplet. För den andra gången kom Atalanta ikapp och sprang förbi mannen. Nu kunde mannen ana att målen var inom räckhåll och han slängde iväg det sista gyllene äpplet in i buskarna så att Atalanta skulle få leta en extra lång tid. Atalanta såg äpplet och tänkte först springa i mål eftersom hon såg det framför sig men hon kunde inte motstå utan vände om och letade reda på äpplet i buskarna. Detta var det som avgjorde att mannen nu vann och Atalanta förlorade vadet och fick ta steget att gifta sig med mannen.
Uttråkad?
detaljer.
Det blir för jobbigt och för krävande att göra något med det jag redan har, för slitsamt att fortsätta med det som redan är påbörjat, framförallt om de har lite problem inbyggt i sig. Det har ju under flera dagar kommit massor av nytt och härliga impulser (nymånen) och plötsligt så sitter jag här helt fast i den här boxen.
Växande måne – snart fullmåne
de flesta beror på något som borde ha tänkts på och fixat innan. Men…dessa dagar kan det kännas som om glaset är halvtomt och inte halvfullt. Det som avgör är ur vilket perspektiv och vilken attityd vi väljer att ta hand om detta.