Det här är fasen från 45 grader till 90 grader. Ljuset från solen reflekteras av månens yta som stadigt växer.
En fas som man då och då kanske får en släng av “tråkighet” i enligt astrologen Dana Gerhardt. När jag tänker igenom tråkighet och vad den upplevelsen har inneburit för mig själv så påminner den mig om en box. En box där det finnas möjligheter att göra olika saker och även möjlighet att tänka. Jag kan till och med se de saker som jag kan göra något med men det finns en otålig tråkighetskänsla som gör att allt detta har en seg dimma över sig. Och de där tankarna som borde vara energiska och fylla av rytm består enbart av ett ihärdigt trummande i en entonig takt – tråkigt, tråkigt.
Det blir för jobbigt och för krävande att göra något med det jag redan har, för slitsamt att fortsätta med det som redan är påbörjat, framförallt om de har lite problem inbyggt i sig. Det har ju under flera dagar kommit massor av nytt och härliga impulser (nymånen) och plötsligt så sitter jag här helt fast i den här boxen.
Lusten och behovet av att komma ut ifrån den här boxen gör att man inte stannar till i upplevelsen som är just nu. Samma upplevelse som när otåligheten i kroppen gör att du inte vill sitta och lösa ett problem som verkar omöjligt (känner någon igen sig från skolarbetet kanske?), samma otålighet som gör att tankarna stelnar i det som kommer att bli ett fängelse som du själv skapar.
Det ligger i tiden att vilja ha snabba lösningar och tusen intryck hela tiden.
Det är alltså i den här fasen du får en möjlighet att lära dig växa igenom att stanna till och fundera på de element du redan har. Att fundera över hur du själv kanske är den som stoppar flödet och hur du själv väljer dina egna bojor.
Dana Gerhardt säger så här:
Med för mycket vilja och inte tillräckligt mycket reflektion kommer vi att förkasta budskap från vår omgivning som inte relevant eller dumt. För mycket mottaglighet och vi kommer att glömma vad tiden är till för, den kreativa potentialen kommer att glida genom våra fingrar. Som bäst kommer denna växande fas ge oss en gradvis fokusering och en skärpning av vår intention.
I den här fasen kan vi lätt tycka att ingenting händer. Vi tycker att vi sliter och sliter, förkovrar oss hela tiden men flowet kommer inte som vi har tänkt oss. Men är det inte så att vi inte lägger märke till all utveckling som sker?
Det här påminner mig om den förvåning jag själv kan känna när jag plötsligt ser någon jag inte sett på länge. Ett barn har plötsligt växt om mig eller ett hår är inte kort utan långt nedanför axlarna. Saker förändras och växer även om jag inte har det framför ögonen hela tiden. Precis så ser jag på perioden “då-inget-händer”. Plötsligt så finns den där framför mig, fullt synlig.

Mike McMurray
Jag kan också känna igen det här ifrån att man inte stannar till och försöker fundera över vad det egentligen är som händer. Man reagerar enbart på den här otåligheten eller känslan av att ha tråkigt. Att inte stanna kvar och undersöka sin egen reaktion är för att man är rädd för sitt eget inre spöke skulle Dane Rudhyar säga. Detta spöke är också aktivt när man tycker att man gör allt i sin makt för att komma framåt men ständigt upplever att man misslyckas. Man blir kvar på samma jobb, samma plats och under samma förutsättningar som alltid.
Vad är det då som håller tillbaka, vad finns i väggarna i den box man står i? Det är detta spöke som Dane Rudhyar pratar om. Det är rädsla, motstånd och aggression, det är också frusna känslomässiga vanor som härstammar från kulturen och familjens mönster och traditioner.
“Spökena vaknar av samma dröm som driver dig framåt”, säger Dana. Du vill ha ett annat liv än dina föräldrar och vill bryta mönstren från barndomen. Men spöket är inte så säker på det. Ditt liv blir då ett slagfält där det förflutna kämpar emot framtiden.
Och visst är det så att stora drömmar också väcker stora rädslor och tveksamhet.
Att befinna sig i denna månfas är att precis ha kravlat sig ur jorden. Det är inte längre ett frö men inte heller en fullväxt planta. Du är lika beroende av att får ljus o näring av omgivningen som du är av att rötterna ska vara starka och hålla fast i grunden. Hur mycket klarar jag av att sträcka ut mig utan att stammen släpper taget?
För att upptäcka väggarna i denna box behöver du stanna till vid tråkigheten och upptäcka detta spöke som är osynligt i de flesta fall. Vi behöver konfrontera och för att göra detta behöver vi se. Vi kan inte låta egot surra omkring oss obemärkt. Resultatet av detta blir bara att vi står där en dag i försvar och rättfärdigar oss själva och vårt beslut att inte göra något eller att vi låter vår otålighet föra med oss på en annan väg som inte är detsamma som till vår dröm.
Att vara född då denna växande månfas var aktuell innebär mycket av det som jag skrivet här ovan. Det är personer som oftast har ett mål och en dröm om deras liv. De vill också bryta mönster och åstadkomma nytt. De vill förändra och kan förändra genom gåvan att sträcka sig upp och ut men ändå ha kvar rötterna. De gör sina förändringar i omvärlden utan att skapa utanförskap och riva ner. För att växa upplever förmodligen dessa personer samma process som en planta gör för att växa sig stark. Den ansas och klipps ner gång på gång allt för att nå målet – överlevnad och styrka.
The first and most important effect of a living mythological symbol is to waken and give guidance to the energies of life. It is an energy-releasing and –directing sign, which not only “turns you on” … but turns you in a certain direction…
Joseph Campbell

inspiration av more...
Hej Malou!
Du skriver alltid så intressant om de olika faserna. Det är både spännande och tröstande att fundera över och relatera till! Stor Tacksamhet <3
Anette
Hej Anette
Vad roligt att du tycker så! Det värmer. // Malou