Hon satt redan bekvämt med en pläd runt axlarna när jag kom in i rummet. Häpet ryckte jag till och skrek som jag brukar göra när jag blir överraskad. En vana som mina nära och kära alltid har lika roligt åt.
Hon såg med vidöppna ögon på mig och log brett. – Minsann, minsann sa hon den gamla. Inte visste jag att du var så lättskrämd.
Mitt hjärta började slå lite mer normalt och jag slog mig ner mittemot henne. Vilken härligt varm känsla hon ger mig denna gamla berätterska. Hon är som en varm brasa en kall blåsig höstkväll och när hon kliver in i mitt liv hamnar mitt sinne nästan alltid i en liten stuga i skogen. Det är som att stiga rakt in i en saga fast det på något sätt är väldigt verkligt.

Hon lutar sig lite fram och säger till mig att hon har kommit på grund av ormen. Ormen säger jag något förvånat? – Ja, Orm Gudinnan du kom i kontakt med i går svarar hon mig och ser intresserat på mig.
Jag funderar lite på vad hon egentligen väntar sig från mig men får egentligen inga direkta svar inom mig själv. Orm Gudinnan som i Ariadne? – Precis säger hon den gamla. Det är verkligen passande att du tar upp det här just nu. Du pratade om stinget från skorpionen och förmågan att gå djupt. Det är så intressant de här tillfällena där den ena saker löper parallellt med det andra. Visst du att skorpionen och ormen anses ha samma ursprung? I tusentals år har dessa sammankopplats med varandra.

Jag lyssnar men jag kan knappt ta in det som hon säger. Så förunderligt. Jag försöker leta i mitt minne och jag vet ju att jag har skrivit om skorpionen förut i min symbolblogg men har jag där hittat något samband med ormen? Jag bestämmer mig för att titta efter när det här besöket är över.

-Lyssna, säger hon och hennes röst smeker mitt sinne. Jag blir lugn och lutar mig tillbaka. -Du behöver ta till dig ormen, du behöver sova med den och äta tillsammans med den. På det sättet lär du känna dess betydelse för dig, säger hon till mig. För tusentals år sedan var ormen den Stora Gudinnans heliga djur. Hon var Moder Jord, hon var kvinnan och hon var originalet.

-Ormen rör sig tätt intill jorden. Hon håller öron och ögon öppna för det som sker. Hennes känsliga sinne uppfattar de minsta förändringar i energin, inte en darrning kommer förbi hennes känsliga sinnen. Hon rör sig sinnligt i nästan alla områden och hon vet hur hon ska kunna transformeras. Hon skiftar och därmed skapar hon hela tiden nytt av det som dött. Hon lämnar ett skeende för att gå in i ett annat. Som kvinnan alltid gör. Hon är lika mycket död som liv. Jag vet att ormen är något som du håller dig borta ifrån, något som inte är självvalt. Numera ärver vi vissa rädslor och tyvärr ärver vi också våra normer och vår kultur. Tyvärr för det inte alltid är gott och tyvärr för vi inte är medvetna om det.

-Ormen i vår kultur bär med sig synden. Ormen som frestade Eva som numera är symbolen för det onda. I dubbel bemärkelse är det nu kvinnan som bär på skulden att vi blev utkastade från paradiset. Ormen bär också på den helande kraften, ormen som du idag fortfarande ser på Asclepius stav (Eskulapstaven). En symbol som står för läkedom och som vi är vana vid att sätta samman med läkare, medicin med mera. Asclepius var en Grekisk halvgud som hade stora helande krafter. Hans far var Apollo, även han med helande krafter, och han och Asclepius hade lite olika helande förmågor. Asclepius förmågor var mer fokuserade inom områden som då traditionellt hör ihop med den feminina energin. Vi pratar drömhealing, meditation och med områden som har med ett inre läkande att göra.

Den gamla rätar lite på ryggen och säger sedan, nästan med en liten stolthet i rösten, och han Asclepius tackade och offrade alltid till Moder Jord vid varje ceremoni han gjorde.
Myten pratar om att Asclepius växte upp hos Chiron, som var den sårade healern. Asclepius hade ett tempel där de som var inbjudna kunde komma för att bli helade. Man blev inbjuden för att kunna ta del av drömhealing och hade man tur kunde man få träffa Asclepius själv som ofta kom i form av en orm. I hans tempel kunde de se de vackraste pelare och i många fall var de prydda med bilder på ormar och på golvet kunde ormarna röra sig fritt. Han arbetade både med naturen och med kulturen. Han fogade samman två områden och använde sig av det bästa av de två. Han har tre djur förbundna till sig, det är ormen, hunden och tuppen.

Jag tittar förvånat men aktar mig för att säga något. Jag är alldeles för nyfiken. En tupp?

-Tupp som symbol för det som står mellan dag och natt, för ljus och mörker. Tupp som står för att bli medveten, för att vakna upp! Jag möter den gamlas blick och jag ser samma förtjusning i hennes ögon som jag känner i mina. – Hon skrockar och säger att hon visste väl att jag skulle gilla den symboliken.

Jag funderar lite och jag kommer ihåg att det inte var så länge sedan jag läste om Eva och kunskapens träd i samband med att bli medveten. I bibeln pratar man om “på gott och ont” i samband med att man äter frukten från kunskapens träd. Men egentligen kanske det handlar om att man blir medveten om gott och ont. Innan äpplet åts hade man ingen medvetenhet om att gott och ont överhuvudtaget existerade, efter man fått en liten mumsbit av kunskapen blev man medveten om denna dualism. Som en extra twist sägs det ju också att grundbetydelsen för att drömma betyder att vakna upp. Åtminstone i det forna Egypten.

Jag fortsätter lyssna till den gamla och hon berättar nu om de gamla Gudinnorna som alla någonstans har samma rötter. – Och i de allra flesta fall har ni lärt er att bli skrämda av denna livsbejakande kraft. För den är livsbejakande och kanske är den det på grund av att den går hand i hand med döden. En kraft som både har frågorna och svaren. Men rädslan har skapat mycket förstörelse och den kraft och makt som har befunnit sig i Gudinnan har tagit över av patriarkatet. Till och med Oraklet i Delphi togs över när Apollon dödade ormdraken Python.

Min telefon ringer och jag inser att det är dags att bryta upp. Innan jag hinner svara försvinner den gamla och jag bara ler. Vilken gåva hon är!

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman