I det allra djupaste mörkret är ljusbäraren här. Det vänder nu, årscykeln har kommit till den punkt som visar oss ett skifte. Precis som vid nymånen sker skiftet nästan omärkligt. Något skapas i mörkret, något vaggas där i den mörka tryggheten, något vi fortfarande behöver uppleva, något vi behöver känna mer än att se.

I dag, här och nu stannar jag till. Iakttar ljusbärarinnan som kommer med hopp och inser att hon finns inom mig. Hon har alltid funnit inom mig.

Ur mörkret kommer liv och så har det alltid varit och kommer alltid vara.

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman