I morgon är det Lucia och som det verkar en tradition som är på tillbakagång. Synd tycker jag som hade en barndom fylld av Luciafirande. Som liten åkte jag till mormor och morfar och lussade dem iklädd lucianattlinne och krona i håret tillsammans med min bror. Vi bodde i Kortedala Göteborg när vi växte upp och där samlades alla de barn som ville till ett stort luciatåg som lussade för alla i området. Jättekul och spännande för en liten tjej.
Det finns inslag i Luciafirandet som jag tycker är helt fel, exempelvis det där med att välja Lucia efter utseende, men i övrigt tycker jag att det är något fint det där med Lucia. Jag fick en speciell känsla av det stämningsfyllda Luciatåget i kyrkan och jag kan fortfarande känna av den där känslan.

Det är nu natten mellan den 12:e och 13:e övergången sker. Åtminstone förr, under den tiden då vi följde den Julianska kalendern. Då var detta tiden för årets mörkaste natt, natten då det vände, natten då lussevakan var tills Lucia kom med ljuset igen. Den mörkaste och längsta natten då de sa att alla möjliga och omöjliga varelser var ute och ställde till det så det var bäst att vara inomhus. Framförallt skulle alla barn passa sig speciellt de som gjort något ofog, de kunde helt sonika bli bortrövade eller så fick de sig en omgång av riset. I lagården kunde man höra djuren prata med varandra och både lyktgubbar och Horn-Per var ute och kalasade på de som inte hade vett i att hålla sig inne.

Det finns många uppslag om varifrån vårt firande kommer och det verkar också som om det varierar hur de utfördes beroende på var någonstans i Sverige du bodde. Under katolsk tid började fastan vid den tidpunkten så det var tradition att äta så mycket man kunde, på sina håll skulle man äta upp till 7 frukostar, förmodligen något som då hållit sig kvar genom att Lucian bär runt på allehanda godsaker tidigt på morgonen. Det var också då allt skulle vara klart inför julen, på många håll var detta den sista dagen då grisen skulle vara slaktad.

Lucia så som vi ser henne idag har inte funnits så länge men i vår folkhistoria har hon funnits länge och förmodligen är det som med så många andra myter och historier att man mixar runt. Jag har redan innan hittat källor som pratat om att Lucia var Adams hustru, att hon hade många barn och att man ansåg att hennes barn var de underjordiska, de osynliga och de som tillhörde Lucifers släkte. Lucia själv var alltså en hemsk kvinnovarelse. Och det är vi ju inte så ovana vid att kvinnan jämförs med eller hur?

Vad jag hittade som var nytt för mig var att man ansåg att Lucianatten var en bra natt för att få veta något om sin framtid. Man hade ungefär samma sed under denna natt som man har under midsommar. Man kan alltså få en möjlighet att se sin tilltänkta under drömmen. Man skulle upprepa följande dikt (åtminstone i Östergötland varifrån versen kommer), och man skulle äta något någon särskild salt mat därefter, om man drömde skulle man gifta sig med den person som bar fram något att dricka.

” Lucia den blida
skall låta mig veta
vars maka jag skall bliva
vars käresta namn jag skall heta”

Men det finns inte bara berättelser om att Lucia skulle vara Adam första hustru utan det finns också en utbredd uppfattning att det var Lilith som skulle vara den första hustrun till Adam. Följande text hittade jag när jag letade runt och jag tyckte den var lite kul.

“Jag måste skriva några rader i all hast. Saken är den, att jag nyligen varit till Stugun, en grannsocken. Där blev jag bekant med en bonde, som hette Hornej och var från en utby, Fisksjölandet. Vi kommo i samspråk och en del saker på folktron område. Kom jag så att omnämna Lucia. Även han hade hört talas om Adams första hustru, men han hade hört att hon skulle heta Lillit, vara rödhårig och elak alldeles bedrövligt, samt brunögd. Från henne lära alla som äro rödhåriga och brunögda härstamma, och dessa hava i regel stammoderns egenskaper. Detta hade han i sin barndom hört av en gammal gumma, som gick omkring i socknen och kardade ull. Hon skulle vara född på 1780-talet och heta Kerstin Moberg. Gubben gjorde ett mycket trovärdigt intryck på mig och vitsordades av alla som pålitlig.”

Det finns säkert en spännande historia bakom berättelserna att vår ljusdrottning egentligen skulle vara en symbol för Lilth men jag kan inte hitta så mycket fakta hur det i så fall skulle komma sig men däremot finns det ganska mycket om Lilith som är en väldigt gammal berättelse. Lilith nämns bland annat i bibeln och hon finns både i den judiska och mesopotamiska traditionen, där som en kvinnlig nattdemon. Hon finns i Gilgamesh eposet som är en skrift från 2000 f. Kr. I den judiska mytologin finns hon som Adams första hustru, skapad av jord precis på samma sätt som Adam. Hon uppfattade sig som helt jämlik med Adam och ville inte underordna sig honom. Bland annat hade de stora bråk om att Adam ville vara ovanpå Lilith under samlaget, något som Lilith motsatte sig.

Många feministiska grupper menar att Lilith gav sig av ifrån Eden och blev så småningom den orm som frestade Eva till att äta av äpplet. Eva skapades av Adams revben och skulle då vara en del av Adam vilket då skulle underlätta för Adam att styra och ställa som han ville. Lilith var helt enkelt för kaxig för Adam. Man menar att patriarkatet helt enkelt inte klarade av att mannen och kvinnan föddes från samma källa och därmed var likvärdiga.

I andra berättelser säger man att Lilith flög iväg från Adam i skepnad av en fågel, något som också Lucia kunde förvandla sig till enligt den gamla svenska folktron. Lilith skulle bland att ta skepnaden av en uggla. I andra menar man att Lilith blev förvandlad till en demon som hade som uppgift att skada barn, framförallt spädbarn, på grund av att hon gav sig iväg från Adam.

Idag förknippar vi inte Lusse i samband med en massa oknytt och demoner utan vi ser henne nog mer ihop med det helgon som levde under 300-talet i Syracusa. Hon dog martyrdöden eftersom den kristna tron var förbjuden i det Romerska riket. Hon brändes på bål – något som inte skadade henne. Ett mirakel hade skett. I en annan variant stack hon ut sina ögon och gav dem till en man som beundrande dem. Genom ett mirakel fick hon tillbaka synen och idag är Sankta Lucia de synskadades skyddshelgon.

Vilken skatt av historier vi har och själv önskar jag verkligen att vi tog hand om denna tradition av berättelser på ett annat sätt än vi gör. Eller rättare sagt att vi hade mer intresse av muntligt berättande än vi har idag.

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Acknowledgements: publications.uu.se, Katarina Ek-Nilss more...