Fullmåne och det i Stenbockens tecken.
Fullmåne, intensitet, frustration, rastlös, explosion eller ja…ingenting. Det är många som reagerar på fullmånen men det är också många som inte reagerar alls. Eller är det kanske så att man inte själv noterar sina reaktioner eller sätter ihop reaktionerna med speciella tillfällen? I vilket fall som helst så är det fullmåne just nu och den här gången i Stenbockens tecken.
Här säger och skriver många att detta är det tecken som är minst känslosam av de alla. Men i mina ögon stämmer inte detta alls. Ett väldigt stort skäl till detta är att jag själv har månen i Stenbocken och jag kan med 57 års erfarenhet av mig själv lugnt konstatera att känslosam är förmodligen mitt mellannamn. Men det är ju också beroende på en hel drös olika skäl till varför man är som man är och känner som man gör.
När jag läser April Elliott Kents tankar om fullmånen kan jag inte annat än att bara hålla med. Hon skriver bland annat att det är många skrämmande saker som har skrivit om de som har stenbocken i månen. Att de är kalla, okänsliga eller opportunistiska. Hon fortsätter att skriva att vad hon i praktiken har sett är att dessa personer inte fått mycket ömhet under uppväxten. Många av dessa personer är mycket ansvarsfulla, har ett gott självförtroende och är omtänksamma personer. och medan dessa personer ofta har blivit belönade eller ärade för ex, gjort ett bra arbete, lyckats med studierna så har de inte alltid tagit emot känslomässig support. I flera fall så har de inte egentligen fått uppleva att de fått vara barn.
Jag kommer naturligtvis att tänka på Hephaistos som är den Gud som är härskare över stenbocken i den Hellenistiska kalendern. Denna pojk som blev bortslängd, blev krympling och som i sin grotta långt ner i bergets grund stod och smidde de mest fantastiska saker. Tålmodig och praktiskt ända ut i fingerspetsarna. Ta gärna och läs om honom här i min blogg. På inget sätt var han känslokall men han var väl inte den som visade för alla vad han tyckte, tänkte och kände. Det där är lite olika saker det där.
Stenbocken handlar dock en hel del om balans, struktur och planering. Tänk dig en stenbock utan känsla för vad den sätter fötterna någonstans…den ramlar nog ganska snabbt ner för det berg som den håller på att ta sig upp på. Glöm inte heller av hur symbolen stenbock är utformad, med en fiskstjärt…hm visst är det intressant att dyka ner i denna härliga symbolik som finns överallt.
Tillbaks till just den här fullmånen. Frågan som April Elliott Kent tycker att den här stenbocksfullmånen ställer till oss är – “Hur bra lyckas du – inte bara med att ta hand om ditt företag, utan ta hand om ditt hjärta?”
Hur bra lyckas du just med detta? Ibland är det nog så att vi kan ha nytta av att just kunna strukturera och att kunna planera, för just när det kommer till att ta hand om sitt eget hjärta så krävs det förmodligen en hel del struktur. Varför inte ett schema till och med? Många gånger har vi en tendens till att glömma bort oss själva och lägger fokus på att något ska genomföras, hur andra har det och vad vi ska göra för dem.
Nu när Pluto är så involverad i fullmånen tänker jag att det kan vara bra att plocka med denna planet också. Pluto står i mångt och mycket för kraft och förändring. Och när nu månen och pluto är så ihopkopplade tänker jag på frågor som, hur använder du själv din kraft? Hur tänker, känner du runt din egen kraft? Använder du den själv, ger du bort den till andra?
Hur ser dina gränser ut, har du några runt dig överhuvudtaget? Upptäck dina begränsningar och använd dig av dessa. De är i mitt tycke den bästa hjälpen du kan få. Dina mindre starka sidor kan vara de starkaste och tvärtom.
Ett tips är att titta på vart Stenbocken landade i ditt födelsehoroskop,,kanske kan du då känna igen område, skeende och upplevelser just här och nu med detta område.
Sabian Symbol för den här fullmånen.
The Union Jack Flag Flies From A British Warship.
Vad säger då denna symbol? Identifikation tänker jag på omedelbart. En flagga är väl verkligen en symbol för identifikation. I flaggan är ju hela landet och vad det står inbyggt. Ett krigsfartyg är ju i mångt och mycket ett försvarsskepp även om det naturligtvis används för att överta något. Kan det handla om ett behov av att visa upp vem man är? Att man är beredd att försvara det som man själv står för? Finns det en upplevelse av att det är nödvändigt att använda sig av maktmedel helt enkelt för att visa vem man är och att man har makt och kraft att försvara sig själv?
Jag kan bara lugnt konstatera att det känns som om det är en intensiv tid och att vara medveten är en av de saker vi absolut bör bära med oss.
