Author Archives: malou

Fullmånen – Jungfrun

Demeter1 Gudinnan Demeter är den Gudinna som styr över Jungfruns tecken. Ett annat namn är Earth Mother, något som säger vilken betydelse hon hade. Hon var den som såg till att det fanns gröda och växtlighet på jorden, hon stod för överflödet och hon avbildades nästan jämt med en vetekärve eller med en krans av vete.

Och kanske säger hennes symbolik något om den betydelse som den här fullmånen har. Det finns många konstellationer som påverkar den här gången men jag väljer att koncentrera mig på några få. Just den här fullmånen blir också lite speciell för mig eftersom den sker på min födelsedag och när jag läst lite av vad olika astrologer har skrivit om den här konstellationen så känner jag igen.

Fullmåne betyder att just nu lyser solen upp hela månens yta. Solen befinner sig i fiskarnas tecken så kanske kan man säga att egenskaper vi brukar säga ingår i fiskarnas tecken är det som lyser upp månen. Det okända, det outtalade och det känslomässiga tillsammans med Jungfruns struktur, detaljrikedom och rationella sinne slås samman. Jungfruns förmåga till analys kan hjälpa oss att sortera alla de intryck vi får från vårt inre. För många intryck kan vi få just nu, intryck som kommer genom vår fantasi, vår förmåga att se bakom och under det synliga och självklart genom våra drömma. Både våra nattdrömmar som dagdrömmar.

Det som också kan dyka upp nu och som solen kan sätta fokus på är allt det som vi tycker vi gör fel. Jungfrun kan vara oerhört kritisk, inte bara mot andra utan också mot sig själv.

Allt är mitt fel och jag borde kunna göra bättre! Tankar som dessa är inte helt ovanliga när månen befinner sig i jungfrun och idag när det finns en tendens till att tycka att man har ett komplett ansvar för hur det egna livet ter sig vare sig det gäller sjukdomar eller var, när och hur man är född, kan denna självkritik bli något överväldigande. Jag har länge tänkt och också tyckt till om alla dessa personer som anser att man själv skapar sin egen lycka och olycka. Jag tycker som Jessica, som har sidan moonkissd.com, att om jag ska ta ansvar för att jag skapar hela min verklighet det kan knäcka den bästa. Skulle jag gå omkring och bära på skam för allt som vandrar tillsammans med mig så skulle inte mitt liv bli speciellt kul.

Jag tror på att det finns flera sidor av det mesta och jag tror också på att vi tillsammans kan göra underverk och att ta hjälp av andra och att även sätta gränser är det som kan lösa mycket av det som vi uppfattar som problem. Det krävs en annan person som agerar eller reagerar på dig för att det ska startas upp en kedjereaktion. Självklart tror jag inte heller på att man ska blunda för det egna ansvaret och kanske är denna fullmåne det ljus som krävs för att klart kunna se det som varit dolt. Men som sagt, ha med dig tanken på att du kanske gjorde så gott du kunde i den situationen så du inte dukar under av självkritik.

Gudinnan Demeter har både svarta och vita sidor. Å ena sidan är det hon som ser till att vi har en jord vi kan leva på, en jord som förser oss med all den näring vi behöver. Å andra sidan är det också hon som kan se till att vi inte får någon näring alls. Som hon gjorde när hennes dotter Persefone blev kidnappad. Gör vi henne orättvisa och förgrymmad kan det vara så att vi blir satta på svältdiet. Vi behöver alltså se till att vi får Jungfruns sidor tillfredsställda de också. Vi behöver både vår fantasi och vår logik för att något ska ske. Vi behöver plantera våra idéer där de kan växa, vi behöver realisera för att vi ska kunna se vad det i slutändan blir utav det. demeter

Gudinnan Demeter var också den gudinna som skapade The Eleusinian Mysteries. Mysterier som handlade om att återupprätta själen till sin ursprungliga renhet. Och kanske har vi denna fullmåne en möjlighet att få tag på det som kan återupprätta vår egen själ. Något som kräver både mod och disciplin.
Jag kan inte annat än att le när jag läser på wisdom of astrologys sida: We need to die to be reborn again.

Precis de här orden skrev jag om häromdagen och jag ser också fullmånen som en möjlighet för oss att se i mörkret. Ärlighet och sanning är det som ger ljus i mörkret, något uppenbarar sig för oss. Vi kanske inte alltid förstår det eller känner av det omedelbart men så småningom visar det sig.

Fiskarna och Jungfrun ger oss en möjlighet att använda och skapa utifrån vår inre värld. Två sidor som samverkar så härligt tillsammans precis som Sabian symbol den här fullmånen också talar om;

BLACK AND WHITE CHILDREN PLAYING HAPPILY TOGETHER

Den här fullmånen kan verkligen vara utmanande för oss på många olika sätt men allt beror egentligen på vad vi sätter vårt fokus.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Howard David Johnson

Artemis – absolut inte en pojkflicka

Tomboys – Pojkflicka

Om vi sätter oss in i vad Gudinnan Artemis symboliserar för oss och vilken bild som målas upp i vårt inre när vi hör om Artemis som arketyp så tror jag att många skulle säga att hon är en riktig Tomboy hon. Idag kanske inte lika många skulle säga det högt åtminstone inte lika högt som våra mödrar skulle gjort och idag kanske inte lika många heller skulle hålla med i den beskrivningen åtminstone så vill man inte förknippas med någon som skulle säga något sådant. Trots att vi kommit en bit på väg när det gäller att se en person utifrån just den personen utan att jämföra så finns våra ärvda arketyper inom oss och styr oss långt mer än vad vi tror. Och det gäller självklart också Tomboys eller att vara en pojkflicka som vi kanske säger här.

atalanta1Det finns ytterligare en myt som bär på samma kvalitéer som Artemis har. Det är den om Atalanta som inte var en Gudinna utan hon var mänsklig. Man menar att hennes historia börjar med att hon blev utsatt i skogen av hennes far som var ytterst besviken på att hon inte var en son. Till hennes lycka blev hon omhändertagen av en björn som tog henne till sig och lät henne växa upp under hennes beskydd. Man menar att det var Artemis inom henne som gjorde att hon överlevde. Atalanta blev en ypperlig jägare och naturen var hennes domän. Hon var verkligen vad vi idag (eller igår) skulle kalla för en pojkflicka. Hennes namn kom också ifrån det Grekiska ordet atalantos, som betyder lika i vikt. 

Atalantas far fick så småningom höras om henne och hennes “stordåd” och tog tillbaka henne till sitt rike. Atalanta gick med på detta så länge som hennes far lovade att hon skulle få förbli en jungfru. Så småningom ändrade sig fadern och ville att hans dotter skulle gifta sig. Atalanta gick med på det under förutsättning att hennes blivande man kunde slå henne i en sprintertävling. De som förlorade skulle offras. En man kom på en smart lösning och vände sig till Gudinnan Afrodite om hjälp. Afrodite, som tyckte att det där med att vara jungfru inte var så lyckat hjälpte mannen genom att ge honom tre förgyllda äpplen.
Loppet började och det dröjde inte länge förrän Atalanta var en bit före mannen, i det här läget slängde han i väg det första äpplet. Atalanta blev nyfiken och kunde inte motstå detta gyllene äpple utan atalanta2stannade till och tog upp det. Under tiden kunde mannen springa ifatt och kom förbi. Snart nog var Atalanta ikapp och förbi honom igen. Den här gången kastade han det andra äpplet förbi och åt sidan in i buskagen så Atalanta, som stannade till igen, nu fick uppehålla sig lite längre för att få tag på äpplet. För den andra gången kom Atalanta ikapp och sprang förbi mannen. Nu kunde mannen ana att målen var inom räckhåll och han slängde iväg det sista gyllene äpplet in i buskarna så att Atalanta skulle få leta en extra lång tid. Atalanta såg äpplet och tänkte först springa i mål eftersom hon såg det framför sig men hon kunde inte motstå utan vände om och letade reda på äpplet i buskarna. Detta var det som avgjorde att mannen nu vann och Atalanta förlorade vadet och fick ta steget att gifta sig med mannen.

Atalanta bar Artemis egenskaper inom sig. Och som kvinna med dessa egenskaper blev hon utmanad på många olika sätt. Att vara jungfru som innebar att vara sig själv nog och psykologiskt hel var inte uppskattat, något som fortfarande inte är uppskattat och absolut inte accepterat. Som jungfru, om vi använder oss av den ursprungliga betydelsen, kan man vara oskuld eller inte oskuld, man kan vara ung och man kan vara gammal, inte något av detta har någon betydelse. Att vara jungfru har med ett inre förhållningssätt att göra. Det handlar om att vara hel.

Att bli kallad för tomboy eller pojkflicka innebär att vi fortsätter bedöma oss själva utefter egenskaper som vi ger till olika kön. Som pojke är man intresserad av vissa saker och som flicka är man intresserad av andra saker. Som pojke beter man sig på ett sätt och som flicka på ett annat. Underligt nog har vi inte, vad jag vet, något välkänt namn för flickpojke. För att bli kallad pojkflicka innebär inte med automatik att man är lesbisk även om många gärna vill ha det till det också, inte som man menar att en pojke som beter som en flicka är bög i alla fall.

Gudinnan Artemis och Atalanta kan idag hjälpa oss att komma tillbaka till de egenskaper som vi har inom oss som kvinnor. Inte till de egenskaper som vi gärna vill ha till manliga utan till de egenskaper som vi har inom oss som vi förtryckt under flera tusen år. Den växande månen och dess energi hjälper oss att ta fram något som redan finns inom oss. Inte något som vi behöver plocka in från yttre påverkan.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder: jag har inte lyckats hitta ko more...

Att vara i gränslandet – livmoder eller grav

Under årens lopp har jag flera gånger fått frågan vad man ska göra när man befinner sig i någon form av tillstånd där ingenting händer. Häromdagen kom jag att tänka på detta igen när jag tänkte eller snarare kände igenom den situation jag själv befunnit mig under den sista tiden.

Jag har alltid sagt att det är just när man upplever den där tomheten, när kroppen och sinnet är rastlös, det är då som det händer som mest. Är det inte så att när man plötsligt upptäcker att man inte är kvar i den där fasen, ja då har man plötsligt en ny syn på omgivningen, nya tankar och helt enkelt ett nytt perspektiv?
Som larvens väg till fjäril. Helt innesluten utan kontakt med något, tillsynes orörlig, händer det massor. När puppan brister kommer det upp något helt annat än det som kröp in. Eller rättare sagt det har skett en transformation, det som varit finns fortfarande kvar även om vi nu ser det som något annat.
Och så är det många gånger för oss också, vi känner och tänker på ett sätt när vi går in i puppan och när vi kommer ut har vi omvandlat det till något annat.

tecknad-utv-larv-puppa-fjaril

Jag brukar se det som att det som vi kan kalla larvstadiet är en del som vi lägger i vår underjord, långt djupt i vårt undermedvetna lagras det där. Hur vi sedan ser oss själva beror på hur vi accepterat vårt larvstadium. Vill vi inte veta av den delen alls, tycker det är anskrämligt och gärna blunder för den delen, ja då kan vi få en tuff tid som fjäril.

Kanske är det en aning långsökt för många att få ihop den historien med att vara i gränslandet och med livmoder och grav men för mig finns det en hel del känslomässiga likheter.
För mig har myten varit till stor hjälp när det kommer till processen att förstå och acceptera och då gäller detta egentligen alla typer av förändringar. Och jag kan nog tycka att jag har tur som har myterna till hjälp, eller min erfarenhet att arbeta med mig själv och andra, både känslomässigt och psykologiskt. För läkarvården har enbart sett till den fysiska läkningen och inte på något sätt nämnt någon form av psykologisk hjälp när det gäller min sista erfarenhet av att befinna mig i gränslandet.

persefone

I myten om Persefone, dotter till Gudinnan Demeter, blir hon kidnappad av Guden Hades, underjordens Gud. Plötsligt och helt utan förvarning blev hon kidnappad en dag när hon var ute och njöt av alla de vackra blommorna i naturen.
Och precis så kan det upplevas när vi råkar ut för något väldigt omvälvande. Det kan vara en livshotande sjukdom, en olycka, dödsfall eller liknande som gör att vi dras ner till något som kan liknas vid underjorden. Ena stunden njuter vi av livet och i nästa befinner vi oss i fullständigt mörker.

Vi befinner oss i en omgivning som vi inte befunnit oss i förut, allt är främmande och framförallt skrämmande. Maktlösheten kan lätt börja sätta bo i oss och vi uppfattar Hades som vår fångvaktare ända tills döden kommer för att hämta oss.

Och här någonstans kan vi lätt falla för frestelsen att känslomässigt falla till föga för maktlösheten.
Tittar vi vidare på myten om Persefone så ser vi snart att hon till en början är helt förskräckt över att befinna sig där tillsammans med Hades. Hades å andra sidan är djupt förälskad och gör allt vad han kan för att få Persefone att besvara hans känslor. Något han inte lyckas med, åtminstone inte till att börja med. Persefone saknar sin mor Demeter alldeles vansinnigt mycket. Hon har i hela sitt liv varit beskyddad från alla erfarenheter som skulle ha inneburit någon känslomässig turbulent. Hon har ägnat sin tid med att roa sig med nymfer och njuta av naturen. Ju längre tiden går i underjorden desto mer avstånd får hon från sin moder och börjar då också upptäcka andra känslor. Hon börjar plötsligt se saker ur ett annat perspektiv och inte bara genom sin moders ögon.
Under hela tiden har hon vägrat äta något i underjorden, av rädsla, straff eller om det var så att hon visste att om man åt något i underjorden var man tvungen att för evigt stanna där, är svårt att avgöra. Till slut var det i alla fall så att Hades var tvungen att släppa taget om Persefone på grund av att Gudnnan Demeter, som också styrde över gröda och naturen, sörjde så mycket att hon inte tillät någon gröda växa på jorden. Innan Hades lät Persefone följa med Hermes, som både var budbärare och vägvisare, upp till sin mor igen bjöd han henne på några granatäpplekärnor. Detta var något som Persefone tog emot, vilket i slutändan innebar att hon var tvungen att återvända till underjorden en del av året. Den del som Persefone nu tillbringar i underjorden är den tid vi kallar för vinter.

Under en period kan vi lätt hamna i den situationen att vi ger upp, vi anpassar oss till mörkret och ser det som att detta kommer att vara vårt hem hädanefter. Där jag befinner mig nu känner jag igen mig i Persefone. Plötsligt hände något som jag inte var förvarnad för och jag befann mig i gränslandet. Med läkarnas hjälp tog jag ett steg tillbaka och jag befinner mig nu på livets sida. Fortfarande i mörkret behövde jag välja om det mörkret befann sig i en livmoder eller om det var i en grav.

Jag skulle lätt kunna välja graven eftersom den vård vi får idag enbart är inriktad på den fysiska delen. Tyvärr tror jag att det är på samma sätt för många som haft någon form av traumatisk upplevelse. Vi ser till den fysiska och inte den psykiska, åtminstone inte samtidigt och vi ger det inte samma värde. Utav Jean Shinoda Bolens böcker lärde jag mig att ordet “kris” bestod av två olika element, fara och möjlighet. (Antikt Kinesiska)

Jag väljer idag att se nuet som en möjlighet, som en livmoder istället för en fara, en grav. Även om jag fortfarande befinner mig i underjorden så vet jag att delar av mig kämpar för att få upp mig till ytan. Min inre moder kräver min närvaro, jag behövs för att det ska växa och gro. Jag väljer att inte ge efter för rädslan, jag väljer att andas istället för att hålla andan. Jag accepterar att det som har hänt har hänt och jag väljer att se vad som händer utan mellanhänder. Jag väljer också att tro att det som kommer ut ifrån detta kommer att visa sig vara den vackraste fjäril någonsin. Även om jag kan tycka att inget händer så vet jag att min själ pratar med mig, ser till att jag vandrar på rätt väg och visar riktningen.

Jag är övertygad om att vi alla har något att lära när vi vandrar i vår egen tomhet. Någonstans där finns livet och någonstans där i tomheten skapas det som ska bli en gång.

 

Den röda eldapans år

eld apa

Det är inte bara nymåne som pekar mot en ny måncykel det är också ett nytt Kinesiskt zodiak år. Egentligen startade detta den 4 februari enligt de källor jag kollat med men det Kinesiska nyåret startar idag.

Det är den röda eld apans år enligt denna zodiak i alla fall.

Jag läser på en sida om den röda eld apans år:

Apan är det nionde djuret av 12 i zodiaken. Detta är början av en metall cykel. Och om du gör bra ifrån dig under detta året så kommer denna lycka fortsätta under 2017.

Apan består till mestadels av metall men den innehåller också vatten. Metall är kopplat till guld och vatten är kopplat till både visdom och fara. Därför så kommer mycket handla om ekonomiska händelser under det här året. Om du söker någon form av ekonomisk vinning under det här året behöver du vara smartare än apan. – chinesefortunecalendar.com

Här i Sverige har vi ju ingen vana vid att umgås med apor på ett naturligt sätt därför har vi inte heller en symbolik kopplat till den utöver det vi har läst, sätt på tv eller varför inte i djurparker. Även om vi inte har ett naturligt sätt att umgås med de här djuret så finns det inget som säger att vi inte agerar och reagerar och tar till oss dess symbolik på ett naturligt sätt.

Apan är ett smart djur och att den har en förmåga att lära sig saker har ju otaliga experiment visas för oss. De har också ett utomordentligt minne och är väldigt duktiga på att använda sina händer. De är viga, starka och har humör. De som är födda under apans år har naturligtvis mer fördel av de här egenskaperna i år men även vi andra som inte är födda under detta kan ha en fördel att tänka på vad det är för energier det här året vill poängtera för oss.
Om jag tittar på apan och dess egenskaper rent symboliskt så skulle jag säga att det är ett år då man kan lägga extra vikt på vad man utför med sina händer. Kanske är det dags att ägna sig åt det där kreativa konstnärliga som man länge lagt på hyllan? Eller varför inte laga det där som har varit trasigt. Apan lär sig också väldigt snabbt och har ett bra minne vilket skulle vara utmärkt för studier. Något att tänka på skulle vara att apan även kan svinga sig från träd till träd på det mest otroliga sätt, många gånger förstår man inte hur de bär sig åt helt enkelt. Detta är egenskaper som är väldigt positiva men de kräver också att man kan använda dem på ett vettigt sätt.

Att svinga sig från sak till sak, kan vara gott under en period men att göra det alltför länge kan tyda på någon rastlöshet som man kanske behöver titta på. Det kan också visa att man har svårt för att bestämma sig eller svårt för att stå för vad man egentligen tycker och tänker. Den här egenskapen att vara så flexibel kan vara härlig i sammanhang de hör hemma men i andra kan den göra mer skada. Att luras, ljuga och smita undan sitt ansvar är inte alltid så uppskattat.

Humor är en annan egenskap som ofta förknippas med apan och det kan också detta vara något att fundera över. Humor är underbart men i vissa situationer behöver man vara mer seriös men att behålla sin lekfullhet är härligt oavsett i vilken ålder man är.

En apa kan också vara rejält högljudd och om man för tillbaka den egenskapen till oss så finns det säkert lägen där vi också är mer högljudda än vad som är nödvändigt. Att fundera över om vi ibland försöker överrösta varandra, vilja synas mer och att försöka höras mer även om vi inte alltid har tänkt över det vi säger. Att vara blyg är inte precis något som vi förknippar med en apa, snarare tvärtom. Den är gärna framme, riktigt närgången ibland för att undersöka vad det är på gång. Så att fundera över hur vi säger saker, vad vi säger och till vem vi säger något kan vara bra att göra nu.

Eftersom apan också är känd för sin balansförmåga så talar den också om för oss att nu kan det vara läge för att se över vår balans i livet. Hur ser den ut egentligen och det inom många områden? Något annat vi kan fundera över är hur väl vi tar hand om varandra. En apa kan sitta i timtals och plocka på varandra och i övrigt är de också måna om varandra och gruppen. Att titta över sitt eget nätverk och hur ofta vi är nära varandra är något som apan frågar oss.

Inom många traditioner är apan en väldigt viktig symbol och det finns många härliga symboliska berättelser där apan är en huvudfigur, bland annat så finns Lord Hanuman inom den Indiska traditionen.

Vad de övriga symbolerna som ex eld, röd etc kan säga oss skriver jag lite om i senare inlägg.

Om du vill läsa utefter vilket tecken/djur du själv är född kan du kika in på den här sidan; chinesefortunecalendar

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Nymåne – Vattumannen

artemis

Nymåne och Gudinnan Artemis närvaro kan vara påtaglig för många.

Gudinnan Artemis som är mångudinna och som står för den växande fasen. Den här gången ska hon samarbeta med den intensiva energin som vattumannen anländer med. Det är dessutom en hel radda med andra planeter som rör sig och påverkar den här nymånen i februari.

Så här i början är det fortfarande mörkt, vi arbetar lite i blindo, precis som björnungarna som blint famlar efter mamma björns mat. Instinkter är det som gäller, utan sina modersinstinkter kan mamma björn inte föda upp sina ungar och utan instinkterna kan inte björnungarna söka sig efter näring. Och det är insinkter som gäller nu i början när allt är mörkt.

Men som björnungarna har ärvt sina egenskaper från sin mamma så har vi. Vi bär fortfarande med oss det som var förra månvarvet och vi bär med oss våra erfarenheter och våra egenskaper. En del av dessa har vi skaffat oss själva och andra finns där djupt inbäddat som en del av våra anmödrar.

Björnungarna är krävande och ständigt suktar de efter mammans näring. Hummande och brummande gräver de sig djupt in i mammans varma skyddande päls. Denna energi bär också vi på. En krävande energi som vill ha. Vilket är bra och något som vi verkligen ska lyssna på. Om kravet kommer från rätt källa!

Vi ska lyssna på vad våra instinkter talar om för oss och ju mer vi lär känna oss själva desto mer kan vi plocka ut de behov vi ärvt från de som vandrat före oss och de behov vi själva har skapat oss utifrån den uppväxt och de erfarenheter vi bär på.

Just här och nu kan vi vara en aning impulsiva och kanske finns det en viss risk att vår pil hamnar vid sidan om eller till och med på fel mål om vi inte har en äkta kontakt med oss själv. Kanske har vi lyssnat alltför mycket på vad andra tycker och tänker eftersom Artemis energin också kan innebära att vi anpassar oss efter andra. Om vi tittar på myten så fick Artemis växa upp direkt efter födseln eftersom hon fick hjälpa sin mor att föda sin tvillingbror. Att inte få en möjlighet att vara barn, att behöva vara andra till hjälp kan innebära att vi har en tendens till att ställa oss bakom någon annan. Vi vill inte riktigt synas. Det kan också bli tvärtom, vi spelar en roll, blir den upproriska i alla lägen och vågar aldrig riktigt visa vem vi egentligen är.

Det finns även en möjlighet att vi nu alltför snabbt får en “sanning” kastad mot oss eller att vi plötsligt befinner oss i en situation där vi behöver axla någon form av ansvar. Att månen nu befinner sig i vattumannen gör att vi får en push mot gruppen och släpper lite av det “ego” betonade som just den här månfasen pekar mot. Det innebär inte att vi ska tappa bort oss själva och gömma allt det som är vi själva utan mer att vi avvaktar och ser hur vi kan göra bäst nytta i gruppen. Vi ska inte bli osynliga, spela en roll eller på annat sätt göra avkall på det som vår själ vill framhäva men vi ska inte heller framhäva oss själva utifrån något som inte är vårt eget ursprung.

Det som har varit och det som vi nu lämnar bakom oss är ju någonstans fortfarande inom oss. Vi ska nu stuva om så att det som vi sparat och vill växa vidare utifrån bildar en grund för det som ska bli nu. Många gånger kan vi lite rastlösa men om vi tar till oss att mörkret bär på det som finns djupt inom oss och att vi nu har en möjlighet att använda oss av detta och tillföra detta till den nya måncykeln då kan det uppstå magi. Som alla frön börjar det att gro i mörkret, det kan vara värt att ha med sig det och inte bli bländad av det ljus som snart lyser på oss.

Vattumannen är också ett tecken som är mer fokuserad på det som kommer och inte på det som varit, något som talar för nya idéer och planering framåt. En tid för att dela med sig till andra alltså, släpp rädslan och ge ut det som du tänker och känner. Tänkt på att du är unik och du har något att tillföra till gruppen. Du behöver inte stå ensam.

white dove in flight 6

Sabian Symbol för den här nymånen är:

A LARGE WHITE DOVE BEARING A MESSAGE

Att duvan bär symbolen som budbärare misstänker jag är ganska välkänd. Duvan som med en olivkvist i näbben kom med budskap till Noah,

Så vad är det för budskap som duvan kommer med till dig idag? På vilket sätt får du nu fast mark under fötterna? Har du under en lång tid befunnit dig i en situation där du inte kunnat bevisa något, vare sig för andra eller för dig själv, och nu kommer en möjlighet för dig att göra det? Duvan är ju även en fredssymbol och Gudinnan Afrodite har också en närhet till duvan.

Kanske är det du som ska ge ett budskap? Ett budskap där du då behöver ha med dig att det ska framföras med fred i sinnet och inte på något sätt vara attackerande och inte heller i någon försvarsposition. Handlar det om att ge uttryck för kärlek? Att visa din själ, både till dig själv och till andra.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Susan Seddon Boulet, Duvan = Ok more...

Imbolc 2016

stbrigid2

Inom flera olika traditioner har det blivit mer och mer vanligt att man firar Imbolc. En tradition som ursprungligen kommer från Irland men att fira att ljuset och därmed också att våren återkommer är vanligt inom många olika traditioner.
För många kan det kännas lite underligt med ett firande just nu. Ute är det fortfarande snöigt och mörkt och det finns inte mycket som visar på att våren snart är här. Man behöver helt enkelt kika lite närmare för att se de små tecknen på att det vänt.
Jag tänker också att det oftast är omärkligt just i det ögonblick det vänder. Själva månfaserna har ju också den tendensen att vara omärkliga, se på fasen mellan mörkermåne till nymåne. Själva ögonblicket det vänder är inte synligt för oss, vi bara vet att nu vänder det. Jag kommer också att tänka på de stunder där vi går omkring med en känsla av att ingenting händer i livet och där vi efteråt vet att det var just i dessa perioder det hände som mest.

Som en graviditet, där i mörkret inbäddat i en varm trygg miljö växer den lilla. Sekund för sekund händer det något stort inom oss, något som vi inte kan se men likväl händer det. Samma sak är det med denna tidpunkt, nu och här sker det första tecknet på att våren närmar sig. Även om vi alla inte märker av det kan det vara gott att notera ögonblicket. Att göra något av det. Händelser som Imbolc eller mytiska berättelser får oss i kontakt med naturen. Vi får en påminnelse om varför dessa tusenåriga berättelser uppstod från början.

Myter är en av de broar som hjälper oss att förstå oss själva och vår omvärld. Den använder sig av sådant som vi alla har tillgång till och som vi också har gemensamt, bilder, känslor, mönster, symboler och möjligheter.

Det finns mycket med Imbolc som tillhör mytens värld men det finns också mycket som är verifierat, så som att Saint Brigid verkligen har existerat. Brigid är den Gudinnan som för många nu hör ihop med Imbolc. Hon var en flicka som föddes av en kvinna som tjänade en nobel herre. Nästan direkt efter hennes födsel såldes hennes mamma och hon själv växte upp med sin far. Ganska snart gjorde hon sig känd för sitt vänliga, glada och framförallt generösa sinnelag. Hon blev kallad till att tjäna Gud och när hon började att skänka sin fars tillgångar inklusive ett juvelbelagt svärd hennes far fått från Kungen blev hon sänd till sin mor av sin far. Hon fortsatte att skänka till de behövande och så småningom blev det att hon startade upp ett flertal församlingar. Det är flera mirakel som är förknippade med henne och hon är också en av de få kvinnor som verkade ha samma makt och påverkan som männen på den tiden ( runt 400-500 f Kr ).

Gudinnan Brigid är en av de största inom den Celtiska världen och har haft och har en stor påverkan även nu. Många grupper tar till sig henne igen och återupptar de ceremonier och myter som finns runt henne och Imbolc. Hon ses som en fruktbarhetsgudinna, vilket kanske inte är så konstigt när man tänker på hennes generösa personlighet. Fruktbarhet har med kreativitet och skapande att göra vilket också betyder att hon förknippas med poeter, artister och andra som skapar. För dessa är hon deras beskyddare.

Det sägs att när hon föddes så steg det upp en flamma från hennes huvud upp till himlen och med detta blev hon också förknippad med elden och hon var smedernas Gudinna. Hon är också väktare för naturen och därmed också för jordbruket.

När man tittar närmare på en myt som denna kan man inte annat än att bli förundrad över den rikedom av symboler som den erbjuder. Och hur mycket andlig kunskap den förmedlar. Hennes kontakt och beskydd av naturen och poeter med mera blir till ett tydligt budskap att vi behöver skydda vår inre kreativitet, vår inre fruktbarhet. Vi får också en påminnelse om att vi behöver vara generösa och ge av hjärtat för att kunna få. Hennes association med elden talar om detsamma för oss, den talar också om att det är viktigt att värna om vår eld, yttre såväl som den inre. Om vår flamma och glöd. Och var det något som hon visade med sina handlingar så var det att hon verkligen brann för något. Hennes fokus var riktad och den syntes och värmde många.

Imbolc var förr inte bestämt till en bestämd dag utan den följde naturen men idag är det ganska vanligt att den firas den 1 och/eller 2 februari. Förr brukade man baka och sätta ut detta utanför sin dörr under denna dag. Ett sätt att vara givmild och föda de som inte hade tillräckligt själva. Ett sätt att hedra Gudinnan Brigid. Idag när vi har så många som sitter och ber om en slant för att kunna få en matbit så kanske vi kan göra något gott för dem. Kanske inte baka och sätta ut men väl skänka en slant om vi har råd.

Den här dagen tänker jag fokusera på fruktbarhet. En promenad ute för att se vad naturen generöst delar med sig av. Jag tänker följa vad Joseph Campbell en gång sa om metaforer och myter; Förmågan att kunna se metaforer i de gamla myterna och sagorna öppnar oss för den rikedom som finns runt omkring oss. Hela världen blir till en helig bild.

Symboler för Imbolc och för Gudinnan Brigid är:

Snödroppen.

Svanen, för dess lojalitet (en partner livet igenom) och trohet. En svanfjäder sägs vara en stark amulett.

Flamman. Imbolc är en Eld festival. Elden står för kreativitet, värme, liv och beskydd.

Ormen. Den uppvaknande ormen som tar sig upp till ytan under den här årstiden. Även denna hör ihop med kreativitet.

Lamm. Imbolc är i början av perioden då lamningen är.

Brigids Kors. En traditionell eldshjuls symbol. En symbol som är vanlig på Irland. Man satte upp den ovanför dörren bland som beskydd. Historien bakom detta kors är att Brigid vandrade runt bland stugorna för att prata om Gud och Jesus. Hon kom till en sängliggande man som inte alls trodde på någon Gud och som var väldigt vresig och tvär. Hon satt där bredvid sängkanten och började lugnt prata med mannen och då det stack ut lite halm från madrassen drog hon ut dessa och började väva ihop något som så småningom blev till ett kors. Under tiden hon vävde ihop detta och berättade blev mannen lugn och tog emot budskapet som Brigid förmedlade. Sedan dess står korset för beskydd och för helande.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Symbolkalender 23

askunge bal

Symbolkalender 23

Halvmåne i den avtagande fasen och månen i skorpionens tecken.

Halvmåne kan ju vara en aning trixig att ha att göra med. Men lika ofta som vi kan tycka att den ställer till med problem för oss, lika ofta går den obemärkt förbi.
Själva månfasen tar oss nu ner in till vårt inre liv och kanske visar det sig också i det yttre. Projekt kan verka gå på sparlåga, möten kommer inte till avslut och många runt omkring upplever att de får tänka igenom saker och de snabba besluten är inte lika självklara längre.
Kanske sätter vi oss i en mer tänkande position och funderar på om det gick så som vi hade tänkt oss i början av månfasen. Många projekt går på ett naturligt sätt in i sin sista fas och det är dags för avslut.
Det kan också vara så att vi känner av att månen och solen inte står i den mest positiva position till varandra. Irritation, frustration och lite gnagande oro kan uppstå. Först kan vi tycka att det bara finns där helt utan orsak men får vi bara lite tid att fundera på det kan vi säkert hitta anledningen till varför vi upplever det som vi gör. Oftast skaver vårt inre mot det yttre.

Och just den här gången när skorpionen är inblandad finns det en liten risk för att känslorna kan bli lite mer hetlevrade än vad de brukar vara. Skorpionen manar oss att söka djupet, att hitta intensiva känslor och sanning men det yttre kanske inte passar ihop med att leverera osminkade sanningar. Våra yttre faktorer påverkar oss på ett sätt som gör att vi bör nog påminna oss om att skorpionens högre aspekt är örnen. Nu är det rätt tid att resa sig över det som gnager inom oss för att försöka se det ur ett annat perspektiv.

I och med att det är halvmåne inblandat kom jag att tänka på Askungens bal. Både på gott och på ont. Känslan av att visa upp sig, att klä sig och föreställa sig och inte få en möjlighet att få visa vem man verkligen är. Men en ambassad bal är också en möjlighet att bjuda in de som man vanligtvis inte umgås med, och ambassaden befinner sig också i ett främmande land. De är hemma men ändå borta. Just områden där ambassaden befinner sig på har suveränitet men i övrigt är de i en främmande miljö. Det påminner mig om att det går att behålla sin integritet även om vi är omringade av det som är helt okänt för oss. Det påminner mig också om att det är viktigt att vara öppen och bjuda in det som är mindre känt för att möjliggöra samarbete och för att ny kunskap ska landa på ett bra sätt.

Eftersom vi precis har lämnat en månfas som pekar mot att vi gärna vill ge ut det vi har inom oss kanske just denna Sabian symbol får oss att fundera på om vi är väl förankrade inom oss själva. Yttre och inre, samverkar de? Maskerar vi oss och varför gör vi det i så fall? Är omständigheter på ett sådant sätt att vi behöver det just nu och är vi i så fall medvetna om detta?

Rent fysiskt kan du nu uppleva att du blir en aning tröttare och gärna vill dra dig tillbaka en stund då och då. Din energinivå har en tendens att bli lite lägre helt enkelt och efter att ha varit lite “på” och aktiv kan du nu “mjukna” och uppskattar mer det lite mjukare tongångarna.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Nära men inte riktigt där

Vi är nu nära men inte riktigt där, inte riktigt där vid fullmånen alltså.

waxingDetta är en månfas som kan vara riktigt frustrerande, framförallt innan man har lärt sig att hantera de känslor som kan dyka upp när månen står i den här positionen. Många som är födda under den här månpositionen utvecklar en förmåga till att kunna hantera frustrerande situationer. Ett av skälen är just upplevelsen av kämpa för att uppnå det man vill ha. Det är här många som är typiska problemlösare föds. nästan där

Den här gången befinner vi oss i kräftans tecken vilket betyder att vi kan få en extra skjuts av känslan av sårbarhet och känslighet. Kräftan vill gärna dra sig till säkra områden vilket också gäller umgänget, familjen är alltså extra viktig. När nu månen befinner sig i en extra stingslig fas kan det innebära att vi kanske inte får den närhet och omtanke som vi skulle vilja ha. Att umgås i större sammanhang är inte det mest optimala.

Som alltid finns det olika sidor av det mesta allt beroende på från vilket håll man ser det och just denna månfas kan utvecklas till att bli väldigt givande om man vill. Här får du en möjlighet till att lära dig att fokusera på en sak i taget och att se möjligheter genom att sålla bort. Den lär dig också att vara i nuet, att hitta din förmåga till mindfulness. Dana Gerhardt, astrolog, beskriver denna fas som att det är det där lilla som vi inte kan se som ställer till mest problem för oss. Det finns bara en liten liten skärva i skugga och det är den där skuggan som hindrar oss, vi vet inte vad den döljer.
Och jag tänker att det är vi som väljer vår inställning till den där lilla skärvan, vi väljer om vi gör det till ett stort problem eller ej. Jag väljer själv om jag ser det som kan vara en småsak till att bli jättestort.

Dana beskriver också den känslan som hon ibland kan få under den här perioden som samma upplevelse man får när man upptäcker att man efter en stunds eftertanke ändå väljer fel kö i varuhuset. Man har bråttom hem och det är viktigt att man kommer fram snabbt och ändå lyckas man ställa sig i den kö som har mest problem. En i kön måste springa och hämta en ny vara, kvittorullen tar slut, det är problem med prismärkning med mera. Den ena grejen efter den andra bara lyckas hända i samma kö där man själv står. Den kön man valde bort har däremot tagit slut och blivit påfylld igen flera gånger om.

Kräftan är också Gudinnan Hestia, vilket är den arketyp som styr tecknet. Hestia som är härdens Gudinna, den härd man skapade i mitten av hemmet. Den härd man samlades runt på kvällen för att få värme och för att umgås. Mittpunkt, fokus, värme, familj, balans, ja alla de egenskaper som vi sätter ihop med trygghet och näring. När nu denna arketyp blir aktiverad precis dagarna innan fullmåne är det kanske inte så konstigt att man kan bli frustrerad. Får man känslan av, och till och med vet, att det finns något mer än det som är synligt och balans är det man styrs av, ja då kan man komma i lite obalans.

Så samla ihop dig och låt saker sakta försvinna ifrån dig istället för att fokusera på något du inte ser till fullo. Tids nog kommer det att visa sig på sitt eget sätt. Det kan också dköyka upp på sätt som du inte räknat med, vi har mer sinnen än synen.

Ps….Visste du förresten att det finns uträkningar som menar att vi tillbringar ca 1 år i att stå i kö?!

Det kanske är en ganska bra idé att fundera på att vända en frustrerad attityd till att vara “nästan framme” till något konstruktivt.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Fullmåne – Lejonet

lejonKan det vara nu som det som du inte riktigt såg vid nymånen uppenbarar sig? Nya insikter, mål eller varför inte utsikter?

Fullmånen är perioden då mycket blir synligt, kanske inte så att vi direkt förstår men det landar på ytan så att vi sedan i lagom takt kan ta till oss det för att se vad det verkligen är. Som att föda ett litet barn. Först förstår man inte riktigt vad det är man har där på magen istället för i, det tar ett tag innan det landar både mentalt och känslomässigt.
Den här fullmånen har landat i Lejonets tecken, så månens påfallande synlighet påverkar även av Lejonets lust och behov av att synas. I tecknets natur ligger det ett aningens litet behov av att synas, att vara i centrum och få beundran och nu finns det en möjlighet att visa upp sig. Att visa vilka drömmar och vilka visioner vi har för framtiden. Och det som är mest drivande och som ligger bakom detta är kreativiteten.

Den här fullmånen kan ge en medvetenhet om hur vi generöst kan dela med oss av våra gåvor till en större en grupp. Förutsatt naturligtvis om….om vi har lust att dela med oss av strålkastarljuset till andra. För ett Lejon är det inte alltid så självklart att göra det, det är ju oftast de som är i centrum och har en hel hoper av beundrare runt omkring.

Sabian Symbol för fullmånen i Lejonet är:

A MIDDLE-AGED WOMAN, IN HER LONG HAIR FLOWING OVER HER SHOULDERS AND IN A BRA-LESS YOUTHFUL GARMENT.

Nyckelordet är: Självständighet.

Och visst kan vi läsa ut självständighet ur denna mening. Det vill säga om vi ser motsatsen som att inte vara självständig. I den här meningen hittar vi mycket när det kommer till hur man har sett på kvinnan.
Kanske är det så att denna fullmånen pratar om att vi ska plocka fram det som är det sanna jaget. Det jaget som kanske går utanför de gränser som samhället och som vi själva har satt på oss själva. Att visa upp det som finns inom oss själva och det som oftast är gömt för vår omgivning. Kanske säger denna fullmånen till oss att vi inte behöver följa mönster som andra har gett oss, vi behöver följa de mönster som passar oss bäst. Vi ska inte heller bryta med mönster för att vår omgivning tycker att vi ska göra det och för att det ligger i tiden. Vi ska helt enkelt lyssna till de viskande röster som finns inom oss. De röster som tillhör oss själva. Det kan vara dina egna röster som gör sig hörda, det kan också vara generationernas röster som visar sig.

Under en fullmåne är det mycket som kommer till ytan. Det är inte utan orsak som det berättas många myter om just fullmånen. Bara att titta upp mot himlen och se denna magnifika syn kan få vem som helst att sjunka in i sig själv och bli väldigt känslosam. Och denna fullmånen har dessutom en hel del annat att bjuda på. Just nu har vi det mycket ovanliga att vi kan se fem planeter på rad om vi har tur, lite tålamod och går upp tidigt på morgonen för att kika upp på himlen. Just denna konstellation kan även den starta upp lite processer, om det är från planeterna eller om det är för att det är väldigt sällan det sker eller för att det helt enkelt ligger i luften just nu att det händer lite ovanliga saker kan vara svårt att sia om tycker jag.

Personligen tror jag också att det handlar mycket om det vi är villiga att se. Villiga att se om oss själva och villiga att se om andra. Vi behöver också se att fullmånens energi är en samverkan mellan solen och månen och i det här fallet då mellan Lejonet och Vattumannen. Lejonet som vill visa upp och få ut all den kreativitet som finns inom och vattumannen som går utanför de uppsatta ramarna. Lejonet och Sabian symbol för den här fullmånen pratar båda om självständighet. Och Vattumannen pratar om att gå bortanför det som finns inom. För att vara självständig krävs det både kreativitet och kunskap om sig själv och det krävs också en förmåga till att se att det finns mycket som vi inte ser. Det finns saker bortom som inte vi har all kunskap om och för att kunna få tillgång till den behövs det samarbete.

Så ta tillvara på din kreativitet den här fullmånen och till det som ditt hjärta vill säga dig. Följ inte de ramar du har satt runt omkring dig för att du tror att de är nödvändiga att ha. Följ enbart de som är bäst för dig och som du också vill ha. Vill du slänga din behå och det känns som det bästa gör det, annars så är det fritt fram att ha kvar din behå. Använd dig av de gåvor som kanske har varit gömda för dig och som nu kommer fram i ljuset.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Ta fram din vildkvinna

woman-850525_960_720Nu får det ta och hetta till tycker jag.

Det är dags att börja upptäcka och ta fram stunsen som finns i våra höfter och kraften i vårt bäcken.

Om du ger dig tid kommer du att upptäcka den vildkvinna som bor inom dig. Den kvinna som är sig själv nog. Kvinna som är utan jämförelse.

Du är inte en kvinna genom att jämföra dig med någon annan. Du blir inte mer eller mindre kvinna genom att jämföra dig med en annan kvinna. Du blir inte mer eller mindre kvinna genom att jämföra dig med en man. Du ÄR en kvinna.

Du är en varm, stark, hetsig, mjuk, kraftfull och öm kvinna oavsett vem som är i närheten av dig. Du kan vara mer eller mindre bra på att utföra vissa saker men det har inget med den person som du är att göra.

Din vildkvinna är den som tar dig med på de resor som du behöver göra. Hon vet din kapacitet. Ibland blir du puffad och knuffad hit och dit för att du själv ska upptäcka vilken styrka och potential du har. Din vildkvinna vet, men inte du.

Som i vargflocken…varje varg blir utmanad som en koll för att säkerställa att den använder sin potential på bästa sätt. Därefter…full tillit. Inte förrän energin minskar, kanske genom skada eller ålder blir den återigen utmanad för att se om den håller sin kraft. Gör den inte det får den flytta på sig till en annan plats i flocken. Det finns ingen hierarki. Ingen plats är bättre än någon annan.

Din vildkvinna vet också att om du blir skadad eller när energin minskar då behöver du förändra eller minska dina åtaganden. Du kanske inte vill eller inser det, men din vildkvinna vet att det är det bästa för dig.

Det är dags att du letar fram den kraft som du är född med, den som är din. Den som gör att du tar kraftfulla steg när det behövs och mjuka som den finaste bomull när det krävs. Använd den intuition som du har inom dig, värna om det som värnas ska, och ta för dig när det är meningen att du ska ha.

Lås inte fast dina höfter och ditt bäcken. Låt dem sjunga så som det är meningen att de ska.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman