Author Archives: malou

Låter du andra guida bort dig från dig själv?

stoppljus Låter du andra guida bort dig själv från ditt eget inre centrum?

Du sitter där i din bil och väntar på att trafikljuset ska slå över till gult från rött. Fingrarna trummar otåligt på ratten. Känslan av att det är så onödigt att sitta här och vänta på att få köra när det är totalt öde vart du än ser. Inga bilar, inga trafikanter så långt ögat kan nå. Men du sitter kvar och när det äntligen slår över är foten på gaspedalen fortfarande än man kan blinka.

Du står still vid rött för det är vad du har lärt dig att vi måste göra. Kör du mot rött får du böter och det kan också hända en massa andra hemska saker som du inte ens vill fundera över. Generellt sätt så tror jag att vi är väldigt duktiga på att följa regler och lagar, det är ju till och med så att det kanske skämtas om oss laglydiga svenskar ute i världen. Och jag vill inte alls vara ironisk på något sätt när det kommer till dessa lagar som har stiftats för att vi ska kunna vara säkra, jag vill snarare komma fram till att vi idag följer så många lagar och normer som vi inte ens tänker på att vi gör.

Vi följer väldigt mycket för att vi har en tro att de som säger och utför vissa saker vet vad de gör. Inte nog med det, de vet mycket bättre än vad vi själva gör. Och i många fall är det så, vi kan inte veta allt om allt, vi kan inte ens veta allt om oss själva. Eller?

Och det är just till detta jag vill komma. Hur många gånger låter vi andra guida bort oss från vårt eget inre centrum? Och egentligen pratar jag om alla från läkare, terapeuter, coacher till personliga tränare och inredningsspecialister.

Jag tror att vi alla behöver hjälp från alla dessa personer någon gång i vårt liv men jag tror också att vi ibland tappar bort vårt eget kunnande om oss själva. Vi tappar bort det enbart för att vi är så vana vid att lyssna på de som vi anser är specialister. Mer och mer försvinner vi bort från vårt eget förnuft. För visst handlar det väldigt ofta om den sans och balans som vi alla har inom oss. Att lära känna sig själv, att lära känna sin kropps signaler är för mig vägen till att hitta sitt eget ansvar för sig själv, för andra och för den omgivning man befinner sig i. Det kan vara en aning trixit att komma förbi de där hindren som våra behov skapar för oss men det går. Många av våra behov har vi skaffat oss för vår bekvämlighets skull, oavsett om de är skapade utifrån rädsla eller njutning.

Min fråga blir till mig själv och till dig som läser detta: Vad är det jag stannar till för och lyssnar på någon annan istället för mig själv? Är det rätt och riktigt att göra det eller har jag möjligtvis ett eget svar som är mer rätt för mig?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Denna drömvärld

Så förunderlig och så fantastisk denna drömvärld är. Och frågan är om det verkligen är en drömvärld egentligen, på det sätt som vi menar dröm tänker jag då på. Är det inte så att drömmarna snarare visar oss hur verkligheten kan se ut och vad som verkligen pågår inom oss?

Inatt, den kortaste natten på året drömde jag om att jag var på någon form av kalas eller middag. På middagen befann sig alla mina släktingar på min mammas sida, i alla fall kände jag igen min moster som lever, två mostrar som är döda, min mormor och min mamma. Nu när jag sitter och funderar på drömmen är det nästan som att jag känner att min moster står bakom mig. Jag känner liksom igen hennes närvaro på något sätt.

I drömmen var jag lite lätt irriterad på min äldsta moster av någon anledning, det hade något att göra med en ung flicka men mer kommer jag inte ihåg från drömmen. Mina andra släktingar befann sig i periferin förutom min moster som fortfarande lever. Jag diskuterade planer med henne hur vi skulle bära oss åt att lösa ett problem som hade med min äldre moster och den här flickan att göra. Känslan var stark när jag vaknade och nu kan jag känna att jag önskar att jag tagit vara på tiden i drömmen. Att jag på något sätt varit mer “närvarande” i drömmen.

Jag kommer också att tänka på alla de tillfällen som drömmen varit det som fått mig att agera eller att förstå saker på ett visst sätt. Ett sätt som har gjort livet lite enklare. Och efter alla dessa drömmar, alla dessa år och alla dessa möten men andra människors drömmar så undrar jag om det inte är där den verkliga verkligheten är. Där i världen som kan vara fullständigt klar eller full av mystisk symbolik. Som kan vara uppmuntrande eller till och med påträngande uppfordrande. Oavsett hur den ser ut så är den alltid alltid ärlig. Den visar vad du vill, vad du är rädd för och vad du älskar. Obönhörligt möter den upp dig natt efter natt.

Jag är så glad att jag mötte mina drömmar redan tidigt och att jag idag lärt mig att uppskatta dem oavsett hur jobbigt jag ibland kan tycka att det är att se dem. Att se innebär i och för sig inte att man tar tag i vad en dröm kan betyda men om man börjar arbeta med sina inre symboler blir det ganska snart som att kunna läsa. Det är svårt att låta bli att sätta ihop bokstäverna till ett ord. Ibland är det på ett främmande språk men likväl kan du inte låta bli att läsa dem.

drömmar1

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Mörkermånen i tvillingarna

Dark-moon3Månen börjar bli helt mörk och förr i tiden då man lät månen leda vägen var detta fasen då man vände sig in i hemmet istället för att vara ute på åkrarna. När månljuset inte hjälpte till var det dags att anpassa sig till det som gällde helt enkelt. Idag är vi inte alls beroende av något månljus men många av oss reagerar fortfarande på dess olika faser. Framförallt så har inte naturen slutat att reagera.

Den här månaden är det i tvillingarnas tecken som nymånen dyker upp i och du kan läsa förra årets inlägg om detta här. Under den här mörkermånefasen som föregår ögonblicket då månen syns som en smal liten skära på himlen,kommer jag att tänka på något som jag pratade med en vän om häromdagen. Enhet, att vara ett och gemenskap. Tvillingarna står ju för dualitet på många olika sätt men de står också för att vara ett. Ur samma källa kan man kanske säga. Men de kommer att alltid vara två personer.

Just det här att befinna sig i en värld som verkar i en dualitet och samtidigt röra sig i en medvetandesfär som pratar väldigt mycket om enhet och att vi alla är ett, väcker en del tankar hos mig som sagt. Och det gör detta för att jag tycker att det berör samarbete och medmänsklighet så mycket. Det är många som idag pratar om vår nya medvetenhet, den medvetenhet som innebär att vi på både ett större och mindre plan förstår att vi alla har något av oss själva i varandra. Men underligt nog, eller så är det kanske fullständigt naturligt, så tycker jag att jag idag ser en hel del av konkurrenstänkande runt omkring. Underligt eftersom jag anser att själva medvetenheten skulle betyda att vi mer ser och förstår varandra än att vi anser att vi behöver vara konkurrenter, naturligt kanske för att när man blir mer och mer medveten om vår sanna natur så borde det ju betyda att andra egenskaper sticker ut lite tydligare.

Det där med konkurrenstänkande, som i mina ögon beror mycket på rädslor för att bli ensam, för att bli utan det som man tror att man behöver, rimmar ju inte så bra med de här tankarna om att vi är en del av varandra. Jag känner att det kan vara dags att fundera på om man så att säga använder sig av “walk your talk”. Och vilken tid att göra detta är bättre för det än nu?

tvillingar1Tvillingarna är ju verkligen en del av detta. Två men ur samma källa. Mycket delar de med varandra och samtidigt finns här den stora risken för att bli både avundsjuk och svartsjuk på varandra. Är man en del av något eller någon annan, kan det ju naturligtvis finnas en stor risk att man känner sig utanför om det man tycker att man är en del av inte registrerar detta. Det har hänt mig och jag är nästan säker på att det har hänt dig. Bland annat är det en variant av det där med att inte riktigt känna sig hemma, att känna sig lite udda som kan ha sin grund i detta konkurrenstänkande.

Och just nu när vår måne befinner sig i det här tecknet, som kan tolkas ur så många perspektiv (precis som alla de andra tecknen) kanske vi kan fundera på hur vi själva fungerar utifrån det här med att vara ett och ett konkurrenstänkande. Mörkermånen leder oss in i oss själva och det är där vi kan hitta svaren och kanske också lösningar/förklaringar för hur vi agerar idag. Med de planetkonstellationer som vi har nu handlar det även om kommunikation och de mentala processerna. Och ganska intensiva sådana.

Så hur kommunicerar jag ut mig själv? Känner både jag och min omgivning av att jag upplever en enhet med min medmänniska? Eller är det en inre känsla av utanförskap eller rädsla som jag för ut och i och med detta, ett konkurrenstänkande? Är det viktigt att jag står i centrum eller är det viktigt att jag känner att jag finns även om jag inte är i centrum?

Jag tycker att de här frågorna är jätteviktiga och att det också är frågor som kräver ett ärligt sinne för att kunna besvaras. Och de är viktiga för att kunna komma till den platsen där vi känner att vi verkligen är ett och vi är på den plats där det är meningen att vi ska vara på.

Planeten Mars är på plats och delar med sig av sin energi nu och med den energin tillsammans med tvillingen, som i sig är ett ganska otåligt tecken, gör att jag vill slå ett extra slag för att undersöka det här med vår vilja att se oss själva och att se andra. Nu tänker jag i linje med vad jag redan har skrivit och drar in det där med eget ansvar också. För visst är det så att vi alla har ett eget ansvar, även för de något jobbiga känslorna av utanförskap, svartsjuka och avundsjuka. Ett eget ansvar för om vi beter oss utifrån att vi alla kommer ifrån samma källa eller ej. Men…i tvillingarnas spår vill jag också mena att jag också har ett ansvar för hur jag beter mig, kommunicerar och agerar gentemot andra. Vilket i sin tur innebär att min omgivning också har ett ansvar gentemot hur de beter sig mot mig. Ibland kan jag tycka att vi alldeles för lätt plockar bort vårt eget ansvar för hur andra tar emot eller svarar upp mot oss själva.

Har vi tillräckligt mycket empati och känslighet för hur andra människor känner och upplever tillvaron eller kör vi helt enkelt över andra och på så sätt ger andra tillfälle att odla sina upplevelser av utanförskap eller avundsjuka?

Och hur är det med mitt eget engagemang i den stora gruppen så att säga? Tar jag mitt ansvar där, har jag en vilja att agera på ett sätt som gör att alla upplever en gemenskap och höjer jag min röst och säger ifrån om jag ser, känner eller hör att det är någon som använder sig av härskarfasoner eller på annat sätt vill hävda sig själv på bekostnad av andra?

Jag läser på en astrologsida att den konstellation som vi har nu innebär ett fokus på ärlighet och lögn. Att det är dags att titta över och utmana de perceptioner vi har och att vi behöver tänka övertvillingar om vi lever utefter vår sanning eller om vi behöver förändra något för att kunna leva med de sanningar som eventuellt uppenbarar sig.

Och något som jag tycker det är dags för det är att mer agera som om vi faktiskt har samma ursprungskälla. Vi kan klara av att behålla vår integritet och ändå praktisera medmänsklighet. Jag har inte bara ansvar för mig själv, jag har också ansvar för min del av vår natur och i den naturen finns också du. Beter jag mig på ett sätt som gör att du far illa, är det inte enbart ditt ansvar för hur du ska hantera det, det är också mitt. Och nu pratar jag inte bara om fysiska övergrepp på olika sätt utan även om hur jag tänker, vilka värderingar jag har och hur jag kommunicerar med dig. Är vi alla från samma källa så är vi också det även om vi är alla egna och unika personer.

Orden kan vara viktiga nu när planeten mars också är involverad med solen och månen och eftersom det handlar om mörkermåne kan det också vara så att vi talar eller tänker något aggressivt eller försvarsinriktat gentemot oss själva. Var aktsam om dig själv vilket naturligtvis inte behöver betyda att du ljuger för dig själv.

Men det här är ju också vår nymånetid. En tidpunkt som den nya måncykeln har som grund. Och här är det verkligen en massa energi, kommunikativ och mental energi i mängder. Har du funderingar på nya utbildningar, kurser? Att gå själv eller att skapa? Nog kan det poppa upp idéer nu alltid och det är en bra tid för detta poppande. Låt de inte rinna ut i sanden. Skriv ner så du inte tappar bort dem.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Vad lämnar du efter dig?

vad lämnar du efter dig Vilka spår lämnar du efter dig?
Och är det viktigt att lämna något efter sig?

Då och då händer det att vi kommer i kontakt med döden. Det kan vara någon nära anhörig eller vän. Då och då kanske vi också får erfara något som gör att vi själva börjar fundera på vår egen bortgång. I sådana lägen kan även tanken på vad det är vi lämnar efter oss dyka upp. Lämnar jag något som mina efterlevande kommer att komma ihåg?

Jag har pratat om det här förut bland annat för att det finns en övning man kan göra för att hjälpa till med att plocka upp om man lever efter de värderingar man vill leva efter. En övning du kan göra själv hemma om du vill.

Utforma din egen dödsruna. Inte bara en liten annons som du är van vid att se i dagstidningar utan en liten text om dig själv och de utmärkande drag som du har. Eller det som du egentligen tror att de personer som finns runt omkring dig skulle nämna om dig.

Tror du att de nämner de saker som du vill bli ihågkommen för?

Egentligen var detta ett litet sidospår ifrån vad jag kom att tänka på idag. Jag funderar lite över det där med att vi idag är så medvetna om att leva här och nu, även om det är svårt att göra det. Någonstans har vi en intention och en tanke om att det är det vi behöver göra för att kunna uppleva meningsfullhet med vårt liv. Och till viss del stämmer ju detta tror jag. Vi behöver vara här och inte hänga oss fast vi det som varit och inte heller hänga upp oss på det som kommer. Gör vi detta så lever vi ju i princip aldrig nu. Men hur går detta ihop med det vi lämnar efter oss eller har vi helt släppt den tanken eller det behovet?

Själv är jag oerhört intresserad av historia och med detta menar jag också släktforskning. Allt som har med vårt förflutna intresserar och engagerar mig. Förmodligen är jag inte ensam om detta och det vi är intresserade av är ju sådant som andra personer har lämnat efter sig. Jag tänker också på alla böcker som består av tankar en annan person har tänkt, jag tänker på alla bibliografier som är skrivna som handlar om en persons liv, värderingar och handlingar. Hur vi än bär oss åt använder vi och ser runt omkring oss sådant som andra har lämnat efter sig.

Någonstans här börjar jag bli lite konfunderad över hur vi idag ska få ihop detta med de tankar och med de strömmar som vi idag blir påverkade av. Vi kanske inte får det. Vi kanske börjar ett helt nytt paradigm där vår historia blir helt ointressant? Vi kanske slutar att bli beroende av att bli ihågkomna? Kanske är detta ett led i de nya energierna som vi nu ska börja befinna oss i?

Rent vardagligt så har vi ju, åtminstone enligt min verklighet, redan nu skuffat undan den generation som både finns och fanns innan oss. Vi försöker få våra äldre så långt ifrån vårt vardagsliv som möjligt. Vi verkar inte vilja ha kontakt vare sig med de personligen eller med deras värderingar. Det ser ut som vårt liv är mer utifrån individ än familj.

I motsats till detta så finns det fortfarande de familjer som lever med deras förfäder på väggarna. Jag såg ett tv-program för ett tag sedan om den engelska aristokratin som på alla möjliga och omöjliga sätt försökte bevara deras släkttraditioner inklusive deras hem. Här gick de omkring med det förflutna ständigt närvarande i nuet. En del kände sig tyngda av förfädernas ögon med de allra flesta ansåg att det var viktigt att försöka bevara familjens traditioner. Och nu var ju inte alla dessa familjer rika, aristokrati är ju inte precis synonymt med detta, men någonstans i allt så har det varit oerhört viktigt att bevara värderingar, familjen och traditioner.

Och jag tänker, har de vunnit något vi har förlorat eller är det tvärtom? Kanske vandrar de i konstant motvind, kanske få de inte hänga med i den tid som allt fler anser att vi närmar oss, uppgraderingens tid?

Jag tänker på de kulturer som varje år firar de dödas dag, vilket även vi gör i någon mån. De dödas dag som är en festdag, där tallrikar dukas upp och platser lämnar för alla de som gått vidare. Kulturer som anser att när vi inte längre minns våra döda så finns de inte. Där vi behöver minnas våra döda i minst sju generationer bakåt.

Alla dessa funderingar mixas i mitt sinne och jag inser mer och mer hur viktigt det är för mig att bära med mig min bakgrund såväl som min framtid i nuet. Och jag inser när jag ser mig omkring att vi omger oss med något som man skulle kunna kalla för materialistisk spiritualism och jag tycker nog att vi har missat att bära med oss det som vi inte kan se omedelbart.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Fullmånen i Skytten – 2015

 Då var det dags för fullmånen i Skytten igen. Du kan hitta förra gångens fullmåne i skytten här.

Bild: Steven Daluz

På tisdag har vi då tidpunkten då solen och månen står precis mittemot varandra. Fullmånen är här igen. En fullmåne som befinner sig i Skyttens tecken vilket betyder att solen är i Tvillingarnas. Varje liten del av månen som vi kan se härifrån jorden är nu full upplyst av solen.

En måne som inte har något eget ljus utan reflekterar det ljus som solen ger. Och just nu ger den som sagt mycket. Nu är allt på sin högsta nivå, allt från tidvatten till känslor. I full blomning och fertil så det står härliga till. Det mesta flödar över och ibland till och med lite för mycket, vi kan lätt bli överdrivna. Vi äter mycket, dricker mycket och till och med blöder ymnigare.
Månen har med våra känslor att göra kan man säga, vilka behov vi behöver få tillfredsställda för att känna oss trygga samtidigt har månen ett samband med näring vilket i sig kan betyda att om vi är mycket känslomässigt påverkad av fullmånen kan kylskåpet få både en och två påhälsningar utan att vi egentligen tänker på det.

Vi är alla olika och idag har vi inte det förhållandet till månen som människan hade förr men det innebär inte att vi inte blir påverkade. Fortfarande lyssnar fiskare på månens stämma och för naturen och vårt djurliv är det fullt naturligt att både reagera och agera utifrån måncykeln. Trots detta är vi olika personligheter och vi lägger märke till månen på lite olika sätt och olika mycket.

Den här fullmånen sker som sagt i skyttens tecken 11 grader. Och det ger från Sabian Symbol:

 In The Left Section Of An Archaic Temple, A Lamp Burns In A Container Shaped Like A Human Body.

Den här gången avstår jag från att översätta meningen men jag skriver lite om vad symbolen väcker för tankar hos mig och hur det kan vara aktuellt den här fullmånen.
Skytten som tecken sägs vara den mest mogna av eldtecknen men också det mest rastlösa och expansiva tecknet av dessa. Skytten strävar på något sätt alltid efter “mer”. Mer och högre kunskap, meningen med livet, mer äventyr in till det okända och mer erfarenheter. Tecknet visas ofta som en pil riktat uppåt och det är verkligen en egenskap eller ett behov nu när månen blir färgat av det, att få veta mer och röra sig uppåt. En skytt vill väldigt sällan befinna sig i begränsad sfär utan är absolut en som gör uppror vid varje tecken på att bli kontrollerad. Det här gäller både fysiskt och psykiskt.
När jag tänker på detta tänker jag också att det kan vara till nytta att förstå att vi behöver ha med kroppen på den här resan vi gör också. Även om Skytten är oerhört aktiv i sin energi känns det som att sinnet ligger långt före kroppen ibland. Att se sin egen kropp som ett tempel är inte heller det som jag förknippar med Skytten.

Nu när fullmånen aktiverar så många känslor hos många av oss kan det vara på sin plats att vi också blir medvetna om att vi behöver förankra oss i vår kropp, att den är vårt tempel och att vi behöver ta hand om den. Att springa iväg med en idé allt för snabbt kan göra att vi rent fysiskt inte hänger med. Vi behöver ha med hela oss på resan. Det kan också vara värt att ha med sig att det kan vara helt tvärtom för en del. Att de enbart lever som “fysisk” kropp, förnekar sin intuition så att den inte längre hörs.

uppvaknande En nyare och mer modern variant av denna grad i Sabian pratar om: The lamp of physical enlightenment at the left temple.
 När man läser meningen på det sättet påminner den ju också om en idé, något som lyser upp, inte bara i ett tempel utan också tinningen som ordet också kan betyda. En plötslig insikt och/eller upplysning.
Kan det vara så att vi också kan se framemot en riktig höjdpunkt den här fullmånen? Själva fasen som sådan brukar också handla om detta. Något händer, blir höljt i ljuset och kommer upp från det omedvetna nu när solen (det medvetna) sätter siktet på månen. Ofta när detta händer är vi inte ens medvetna om att det händer. Vi märker inte av det förrän det plötsligt stirrar oss i ansiktet som ett nytt beteende, ny möjlighet eller nya tankar.

Detta “något” kan också komma till oss med den ärlighet som skytten kan leverera. Är vi inte beredda kan den bli som en åsnespark, full av intensitet och kraft. Fullmånen ger oss verkligen en chans att bli berörda på ont och på gott.
Skytten styrs av Jupiter inom den västerländska traditionella astrologin och då pratar vi växande. Mer av allt är melodin och denna fullmånen så har då Jupiter en positiv aspekt till just månen i Skytten, även Uranus är inblandad vilket betyder att allt inte kanske ser ut som vanligt, (uranus kan ju ha en liten okonventionell attityd). . Men som alltid finns det ett “men”, vi kommer aldrig undan konsekvenser. Konsekvenser som kan vara både positiva och mindre positiva.

Skytten har ju trots allt en Kentaur som symbol. Och om vi räknar bort Chiron, som du kan läsa om under förra fullmåneskytteinlägget, så har dessa ett rykte om att vara både vilda och hänsynslösa. Hänsynslösa på ett sätt som inte har något att göra med något som är planerat, ibland hänger inte tankarna med helt enkelt och både sanningar och osanningar kan komma ut i en salig blandning. Det här påminner också om Gudinnan Artemis som är härskare över Skytten i den grekiska zodiaken. Gudinnan som har vildsvinet som en av sina symboler. Vildsvinet som kan böka omkring riktigt ordentligt och som kan ställa till en riktig oreda innan man får stopp på det. Gudinnan som dödade Orion med en välriktad pil, inte med mening utan enbart för att lusten att tävla och oförmågan att motstå en utmaning kom i vägen för eftertanke.
Det är också dessa egenskaper som dyker upp fullmånetid för oss. Vi kan ta på oss utmaningar utan att vi har tänkt efter, vi kan hamna i argumentationer enbart för att vi blir triggade av att någon annan tycker något.

Summa summarum kan denna fullmånen verkligen ge oss en skjuts framåt och vi behöver då ha insikt om att allt har konsekvenser. Vi behöver också förstå att den där fullmåneinsikten inte anländer om vi inte till fullo är här. Både kropp, tanke och själ behöver samarbeta. Vi kan lära oss mycket om ett annat lands historia och kultur exempelvis men vi får inte en verklig förståelse förrän vi faktiskt har erfarenhet av landet. Så tillbaks till Sabian Symbol, allt inom oss behöver samarbeta. Vi behöver förstå att kroppen också sitter på insikter och att de signaler som kommer därifrån är värda att lyssna på. Sinnet får hjälpa dig att sortera ut vad som är en falsk låga från ingrodda mönster och vad som är den äkta lågan från hjärtats alla kammare.

Önskar dig en härlig fullmånefas med massor av sprakande upplevelser som är precis rätt för dig.

Malou

Fjäril

Fjäril2

För ett tag sedan ramlade det in en massa fjärilar i mitt liv. Dels i egna drömmar och i användandet av just fjäril som symbol i olika sammanhang + att flera personer nära mig också pratade om fjärilar i olika sammanhang. Tycker att det är lite kul att undersöka just det där som kommer i sjok, oftast dyker det upp något från mitt inre som jag i den här situationen behöver ta tillvara på.

Det första jag kom att tänka på när jag nu satte mig för att skriva var fjärilseffekten. Ett uttryck som hör ihop med kaosteorin och en förklaring till vad den betyder kan man hitta i en novell av  Ray Bradbury : Ett antal resenärer åker där tillbaka i tiden och av ett misstag råkar en av resenärerna döda en fjäril under vistelsen i forntiden. Detta lilla misstag ändrar på nutiden, så att de återvändande tidsresenärerna inte längre känner igen sig. Och förmodligen har du hört talas om uttrycket En fjärils vingslag kan starta en orkan på andra sidan jorden”.

Oftast är det väl så att man har svårt för att förstå att en liten händelse kan orsaka något väldigt stort och svårt att inse att det som är väldigt litet för en själv kan ha en enorm betydelse för någon annan. För mig betyder fjärilen bland annat det. Det kan alltså vara viktigt att bli uppmärksammad på om det är så att man trivialiserar något som kan vara viktigt för någon annan.

John_Reinhard_Weguelin_–_Psyche_(1890)

Konstnär: John Reinhard Weguelin

Självklart dyker också Psyche upp hos mig. En berättelse som jag är oerhört fascinerad av precis som så mycket annat som tilltalar just mitt sinne från de mytiska berättelserna. Som du ser här på bilden har hon fjärilsvingar. Anledningen är faktiskt att Psyche betyder fjäril samtidigt som ordet också betyder liv,själ och andedräkt.
Det finns många som använt sig av berättelsen om Psyche och Amor för att förklara olika utvecklingsstadier. En del ser den som att Psyches mödosamma vandring är själens vandring mot fullkomning, vägledd av Amor, kärleken,

Vad som är utmärkande tycker jag är att berättelsen om Psyche handlar om utveckling och detta i form av utmaningar. Psyche utsätter sig och utsätts för prövningar, prövningar som måste klaras av för att hon ska få det liv hon vill ha, ett liv med Amor.

Så jag vet att när fjärilen dyker upp i mitt liv då behöver jag även titta på denna berättelse om Psyche eftersom jag bär med mig den. För så är det ju med symboler, de har ofta en grundbetydelse och därefter har den alltid en personlig betydelse som är formad utifrån händelser som tillhör den som äger symbolen. Och även om du inte bär med dig Psyche i samband med fjäril kan det kanske vara så att vår kollektivt omedvetna bär med sig något av detta även till dig. Det skulle kunna vara något som kan ge dig en aha-upplevelse.

Och så har vi också då själva fjärilen.
Det första som kommer till mig just nu är puppstadiet. Ett puppstadie som oftast varar längre än den fas då det är en utvecklad fjäril. Och jag tänker på att det är när man är i ett förberedande stadium som det mesta händer. Även om vi inte tycker, ser eller känner av någon förändring. Ibland märker man liksom inte av de där vingslagen som sagt. Men det kan ju också vara så att det är under puppstadiet som det smärtar mest, även att befinna sig i en kokong kan vara plågsamt. Många av oss behöver nog acceptera att det är steg för steg som vi lär oss, det där med att bli fix och färdig över en natt har förmodligen aldrig hållit för en närmare granskning.

Fjärilen som symbol är ju också transformation inom de mesta kulturerna. På sätt och vis även inom flera olika religioner också. Inom den kristna är ofta fjärilen med när det gäller Jesus återuppståndelse. Fjärilen symboliserar där steget från död till återfödd. Kokongen blir synonymt med kryptan och därefter blir fjärilen symbol för att bli återfödd till ett liv vackrare och mer kraftfull än den var innan.

På många sätt kan vi hitta oss själva när vi kikar närmare på hur fjärilens liv ser ut och det är både spännande och kan också vara helande att se på sitt liv utifrån andra perspektiv än de vi brukar använda. Fjärilen ber oss att acceptera förändringar, för att fjärilen vet att förändringarna är till för oss och att vi ska bli de som vi är ämnade att bli. Lika mycket som acceptera förändringen säger fjärilen till oss att bära på tillit. Tillit till att det blir till det bästa.

Om fjärilen har dykt upp i ditt liv kanske det är dags att sätta sig ner och försöka förstå hur den pratar med dig. Använd din egen känsla för att gå lite djupare in i fjärilssymboliken. Lite hjälp kanske det kan vara att ta reda på i vilket stadium som fjärilen befinner sig i:

Är det i äggstadiet – är det enbart en tanke eller en idé`? Är det i larvstadiet – Behöver jag besluta något? Är det i kokongstadiet – Utvecklar jag eller gör jag något för att realisera min idé? Är det i födselstadiet till en fjäril – Delar jag med mig av hela min idé?

fjäril

Foto: Anna Wedin Andersson

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: wikipedia, medicine cards, foto: Anna more...

Oåterkalleligt – Acceptans

Jag hörde orden och de landade någonstans inne i de vindlande kanalerna i hjärnan. Jag hörde innebörden och de landade i hjärtat.

Visst är det förunderligt att man går bär på något i väldigt många år och man har kunskapen men någonstans förhindrar man sig själv för att uppleva den sanning som bor i insikten? Upplevelsen som jag pratar om nu skedde på Universal Heart i fredags. Universal Heart är en föreläsningsserie som startades upp av Jörgen Tranberg. Eller rättare sagt var en föreläsningsserie. Just den här omgången har avslutats men som det är så ofta med saker som har en mening så sker ett avslut enbart för att en ny början ska kunna starta. Och så är det väl med Universal Heart. Jörgen Tranbergs projekt har vuxit och den fortsätter nu i andra former och i andra sammanhang.

Lasse Gustafsson

Lasse Gustafsson Foto: Malou Thorman

I vilket fall som helst så befann sig Lasse Gustafsson på Universal Heart den här sista gången och han höll ett föredrag. Har du inte hört talas om Lasse och hans budskap kan du gärna följa länken och läsa lite om honom. Jag kommer att skriva om föredraget för Ascala Magazine och där kan du läsa mer om du är nyfiken men just här och nu är det om min egen upplevelse jag vill skriva.

Det var inte bara Lasse som befann sig där i fredags även Björn Natthiko Lindeblad fanns där. Den här gången bland besökarna. Under den absolut sista timman befanns sig dessa båda tillsammans med en del andra på scenen för att kunna besvara frågor från publiken och det var där som Björns ord slet upp samma innebörd som Lasse hade gjort 2 timmar innan.

Precis innan jag drog mig hemåt haffade jag Björn. Något inom mig ville dela med sig av denna upplevelse, något inom mig ville tacka. Lasse var just då försvunnen så honom får jag tacka här och nu och även vid ett senare tillfälle rent personligt. Ibland vill man liksom inte vara tyst, det finns en del som verkligen vill jubla ut ord, kanske var det detta som gjorde att jag hade ett starkt behov av att uttrycka mig.

Ända sedan jag var barn har jag haft drömmar som inte på något sätt varit trevliga. Känslan och bilderna pratar mer om tortyr än något annat. När jag var yngre hade jag dessa mardrömmar relativt ofta och varje gång jag hade dem vaknade jag upp kallsvettig och ångestfylld. Idag sker det väldigt sällan men det kan komma tillfällen då jag känner igen känslan jag hade från mardrömmarna.
Som alltid är det svårt att sätta ord på känslor och i dessa drömmar är det en mix av många olika jobbiga känslor.

I drömmen vet jag att det är något jag ska utsättas för. Jag kan inte komma ifrån det, det vet jag med säkerhet. Jag vet att det kommer att innebära mycket smärta. Oftast vaknade jag här, just i stunden där jag stod och väntade på att detta “något” skulle hända. När jag vaknade som barn darrade jag av ångest och upplevelsen smakade som något oåterkalleligt.

Så småningom förvandlades drömmen, jag vaknade inte längre av att jag stod och väntade, jag vaknade när jag mardrömaccepterade. Jag visste att det inte fanns något jag kunde göra för att undkomma. Inga flyktvägar. Jag accepterade och vaknade. I acceptansen försvann ångesten även om jag visste att jag fortfarande var tvungen att gå igenom detta som var oåterkalleligt och smärtsamt. Mig veterligen har jag aldrig drömt vidare så jag i drömmen har upplevt smärtan och inte då heller sett vad det varit som har varit oåterkalleligt, däremot har jag i många sessioner arbetat mig igenom händelser som varit en del av orsaken till mitt behov av bearbetning i drömmen.

Genom åren har jag lärt mig att stå kvar. Jag har lärt mig vad det betyder att acceptera. Jag har lärt mig att det finns viss smärta som jag inte kommer ifrån, den är oåterkallelig. Och den här smärtan är förmodligen väldigt individuell men min upplevelse är att oavsett hur denna smärtan upplevs så finns det ett sätt att hantera den, acceptera att den är där. Vilka verktyg du sedan använder dig av för att hantera detta kan vara väldigt olika, vi behöver alla ta hänsyn till vilken personlighet vi har. Det som passar för mig behöver inte passa för dig.

Under många år, i många samtal och under många kurser har jag pratat om vikten av att acceptera. Att inte slåss mot dig själv och att inte göra sig så upptagen med att kämpa emot så att man missar resten av livet. För så kan det ju bli. Vi blir så upptagna av att förneka vår smärta eller vi är så rädda för att uppleva smärtan så vi gör allt vad vi kan för att hålla den borta.

Trots att jag alltså vet, trots att jag har en medveten kunskap och medveten insikt, förstod jag i fredags att det kunde bli ännu djupare.

Lasse pratar om sina brännskador, han gör sina känslor levande för oss som sitter och lyssnar, och när han berättar om hur han levde som en fånge i en enda cell frågar han publiken ” får man panik då”, man hör hur det mumlas ett ja från många och Lasse säger direkt efteråt, “nej, inte om det inte finns någon flyktväg. Finns det ingen flyktväg finns det ingen källa till panik. Jag var så svag, så utfläkt att det bara fanns acceptans. För att detta nu är endast detta nu.”
I slutet berättar Lasse ytterligare en episod av sina erfarenheter och det handlar bland annat om synkronicitet, symboler och en uppslagen bok där han läser orden “När smärtan blir för stark så stänger vi av.”

Han blir påmind om något som han själv redan har erfarenhet av för att klara av att bära den situation han befinner sig i. När smärtan blir för stark stänger vi av, när Lasse säger dessa ord landar det något inom mig med en duns. Det sprider sig en värme inom mig som växer. Jag tar ett djupt andetag och inser att jag inom mig själv vet något. Jag tar inte reda på mer där och då, jag fortsätter lyssna medan mitt inre fylls av mig själv som liten.

Universal Heart

Jörgen Tranberg, Björn Natthiko Lindeblad, Kajsa Ingemarsson, Lasse Gustafsson Foto; Malou Thorman

Min lilla flicka finns fortfarande kvar inom mig när det är dags för den stund där deltagarna kunde ställa frågor. En fråga som dök upp handlade om lidandet. Om vi behövde gå lidandets väg för att nå upplysning. (Inte exakt men något åt det hållet). Björn är det som svarar och han berättar om Jesus och korsfästelsen. Att där fanns en stund då Jesus kämpade med sig själv, när han inte ville eller kunde inse vad det var som hände med honom, en stund då han kämpade. Och sedan skulle man kunna tro, ana eller veta att det infann sig en acceptans. En acceptans som gjorde att en frid kom över honom och att han i den stunden också kunde se att de som gjort detta mot honom inte kunde ha insikt nog att förstå vad det gjort. Något som var oåterkalleligt fick honom till acceptans. En acceptans som gav honom någon form av frid och hur smärtfri han blev har vi väl svårt att avgöra men kanske blev han ångestfri i alla fall. Orden jag har skrivit kommer inte från Björn utan det är snarare min efterkonstruktion av vad han säger men kontentan av detta är nog liknande.

Men det var också här som min lilla flicka tog ytterligare ett steg fram och den här gången fanns hon väldigt tydligt på min näthinna. Meningen som jag själv använt i vissa övningar: Vem är det som ser ut genom dina ögon? hör jag från Björn och jag inser där och då att det fortfarande hade funnits delar jag inte accepterat. Delar jag gjort motstånd emot. Delar som jag inte ville vara med om, inte ville känna och inte förstå.

Min lilla flicka log och öppnade armarna och jag gick direkt in i famnen. Trots att jag så många gånger redan som liten pratat med mig själv i dessa drömmar om att acceptera så slipper du den smärta som kommer av motstånd, så kommer inte ångesten på besök, fanns det bitar jag gömt inom mig som hade dolts bland annat.Och Lasses ord ekar inom mig och jag förstår vad det är jag har gjort för att överleva: När smärtan blir för stor så stänger vi av.

Övergrepp är smärtsamt, ensamhet är smärtsamt, förlust av liv är smärtsamt, det är mycket som är djupt smärtsamt i våra liv och sanningen är förmodligen att om du inte kan göra något åt det, om du inte har några andra vägar att gå, ja då befinner du dig i en situation där acceptans av situationen förmodligen är det bästa valet för att ha en chans att vara hel.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, mardröm är okänt ursprung

Nymåne/mörkermåne i Oxens tecken

månen oxen Nymånen är här i oxens tecken.

I morse låg jag kvar en extra stund i sängen. En sådan där stund när man bara virvlar omkring i de egna tankarna, vaknar sakta och härligt och sträcker på sig så det känns i hela kroppen. När jag gjorde det tänkte jag också på att det var ett tag sedan jag verkligen sträckta ut. En vana som jag tappat men som kroppen plötsligt påminde mig om.
När jag nu satte mig och började skriva om denna månfasen kom jag att tänka på detta.

Inte konstigt att kroppen är väldigt påtaglig. Oxen med dess härskare Venus virvlar runt i månens sfär. Den påminner oss om hur viktigt det är att ta hand om oss själva. Det är nu vi verkligen kan uppleva jorden under våra fötter och uppleva fysiska sensationer.

Månen trivs i den positionen den är i nu när oxens sensuella och stabila tecken färgar behoven. Och månen är helt mörk och har dragit sig undan solens strålar vilket gör att oxens sävliga drag kan få utrymme på ett naturligt sätt.

Att dra sig tillbaka och låta känslorna leda vägen till aha-ögonblick är det precis rätt tid för nu. Det är ju mörkermåne och tiden är rätt för att undersöka vad vi behöver släppa för att kunna börja en ny måncykel. Det är nu vi kan upptäcka vart vår väg leder. Utan den här perioden blir vi väg väldigt haltande och helt utan balans. Den här måncykelfasen kan vi då lägga lite fokus på oss själva och vår kropp.

Här kan vi kanske fundera på hur mycket av våra liv vi lever genom vår kropp och alla dess sensationer den kan ge oss? Hur känner vi inför våra kroppar?

Personligen tror jag att det är många som låter sin egen känsla för sin kropp styra allt för mycket. Många, många är de som inte känslomässigt har ett gott förhållande till sin kropp och många uttrycker det på olika sätt. De som tycker illa om sin kropp gör allt för dölja den, både för sig själv och andra, vilket leder till att de missar så oändligt mycket av sensuella upplevelser. De som tycker illa om sig själv kan också “använda” sin kropp allt för mycket. Ett sätt som också leder till att de missar mycket.

Om vi inte tycker om oss själva och våra kroppar riskerar vi att inte bara missa en inre kontakt med oss själva, vi riskerar också att missa en nödvändig kontakt med vår Moder Jord. En kontakt som gör att vi kan hitta en balans som gör oss hela och som gör att vi kan vandra den väg som det är meningen att vi ska vandra.

Så allt detta kan denna mörkermåne och nymåne påminna oss om.

Ett tips för en ceremoni så här inför nymånen kan vara att du drar dig undan en stund. Till ett ställe som du skapat utifrån Venus och Oxens energi. Vackert, sensuellt och med något från alla sinnen. rosPlocka in några vackra blommor till exempel. Allt som tillhör naturen tillhör också oxen och för Venus är blommor extra speciella. Rosens språk pratar ju också om kärlek och sensualism bland annat.
hallonNågot extra gott att äta. Det som din gom tycker om och gläds åt. Ha förberett något som du njuter av att lyssna på. Något som får dig att må sådär riktigt bra och som hjälper dig att slappna av.
Duka upp på ett sätt som du tycker är vackert så att ögat njuter lika mycket som de övriga sinnena.

Ta en stund då du bara sjunker in i dig själv. Upplev hela din kropp, från tårna och upp till yttersta delen av din skalle. Låt varje liten del spänna sig och sedan slappna, allt för att uppleva olika nyanser i din kropp.

Har du sedan något som du vill släppa taget om, något du känner att du färdig med kan du skriva upp detta på ett papper och med intentionen att det nu släpper dig fri och du släpper detta, kan du elda upp pappret.

Därefter skulle du kunna låta din kropp skriva ett brev till dig. Låt pennan bara flyta och låt kroppen prata med dig. På ont och gott kan det nu komma upp saker som du faktiskt inte hade en aning om.
Detta brev kan bli ett härligt inslag på den nya måncykel som börjar nu den 18:e tidigt på morgonen i Sverige. När nu nymånen också är i Oxens tecken kan man säga att denna något eftertänksamma och stabila energi är det som ligger under som mjuk mossa under hela denna måncykel.

Det är inte samma sak som att hela måncykeln är som en räkmacka precis. Mossan växer trots allt på marken, en mark som är fylld av mycket som gör att underlaget kan variera sig alltefter man går. Men man kan använda den här måncykeln till att vända sig inåt och inte ta lika snabba beslut som man vanligtvis gör.

Jag läste också att nu går planeten Merkurius också retrograd. Något som också ger tecken om att stilla sig och vara mer medveten om den inre kommunikationen. Jag tänker också på den härliga energin som oxen i månen ger och det är att den lägger som balsam på upprörda känslor. En energi som personer med månen i oxen verkar bära med sig. En lugnande inverkan på sin upprörda omgivning. Kanske har det att göra med att man känner att det är lugnt, vi kan ta en sak i taget.

Lynda Hill säger om den här aspekten att det inte bara är lugnt och stilla utan det ligger mycket dynamik i den också. Och för att inte plocka upp alltför mycket av astrologin tänker jag att det kan vara gott att veta att i grunden finns det här från oxen, den mest feminina energin och mest förankrade hos vår Moder Jord. Vi har den inom oss och vi har en möjlighet att förankra oss i den och att använda den i vår vardag. Även om vi blir upprörda, arga, ledsna eller glada har vi en möjlighet att använda oss av just det som oxens vill säga oss. En sak i taget, ta en stilla stund och betrakta scenariot du har framför dig innan du tar några beslut.

Det här verkar vara måncykeln då vi verkligen arbetar för något i framtiden. Även om det nu är nymåne och den pratar om ny början och uppstart så går det inte lika snabbt som vi kanske vill eller vana vid och det har med oxens något stabilare energi att göra. Bygg för framtiden säger oxen och gräver i jord för att plantera det som kan skördas lite senare. Nästa nymåne verkar det som att det kommer att finnas möjlighet att se det som idag planteras.

Sabian symbol för denna nymåne är:halsband

En gammal indiankvinna säljer pärlor och prydnadssaker.

En symbol som jag får ambivalenta känslor inför. Dels kommer det bilder till mig som jag fått till mig från olika medier. Gamla slitna kvinnor som sitter och säljer föremål de har slitit för att skapa enbart så att de ska få lite pengar så de kan köpa mat för dagen. Och dels kommer det bilder som säger att det här har kvinnan skapat. Det är för att någon ska kunna pryda sig med dessa vackra ting och energier från den äldre kvinnan. Det har tagit tid och det ger ett resultat.

Två olika sätt att titta på symbolen för mig. Dels talar den alltså om något som är alltför vanligt och som håller sig kvar. Ett värde för en gammal kvinna som är detsamma som ingenting. Och i det här läget är det också en kvinna från en ursprungsbefolkning, något som många ser som ännu mindre värt. Kanske är det vårt samhälles största rädsla idag, att komma ihåg sitt ursprung och att agera utefter värden som den lär. För vart skulle vi hamna då om vi inte befann oss i hjulet där pengar är allt?

Å andra sidan talar den då till mig att här finns ett värde som skapas. Här finns ett arbete, en kreativitet som kan göra att du ger och får energi. Du skapar utifrån dina egna resurser.
Så den här symbolen ser jag som en tanke att bära med sig den här måncykeln. En tanke som tangerar det som jag startade upp med.

Hur ser du på dig själv? Vilket värde ger du dig själv? Uppskattar du det som du själv skapar och vilken attityd har du till det?

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Det börjar skymma – mörker och ålderdom

att bli äldre

Måncykeln har ju sina faser och den fas som är närmast början är faktiskt slutet. Utan ett slut blir det aldrig en ny början. Och när månen inte längre tar emot så mycket av solens strålar längre, ja då blir nattens skuggor djupare och djupare och till slut har du mörkret där. I detta kan du säkert känna igen människans livscykel. Och då tänker jag också inom alla faser.
Vi har en fas då vi är små små människor som behöver stöd och omvårdnad tills den dagen då den fasen är slut och vi går över till en mer självständig måncykel fas och så vidare.

Vi blir också äldre, även detta något som månen kan symbolisera. Och då är denna fas som vi är i nu en symbol för den gamla. Och kanske framförallt för den gamla kvinnan. Rent generellt tycker jag att man märker av denna rädsla för de gamla ute i vårt samhälle. Från att ha varit mitt uppe i livet och en vital och viktig del verkar den gamla människan idag som farlig och besvärlig komponent.

Mörkret som vi närmar oss ju mer månen drar sig undan solens strålar har i tusentals år varit synonymt med kvinnan. Något man behöver sky och frukta. Här handlar det inte om en hälsosam respekt utan snarare om något som egentligen borde förbjudas. Mörkret och kvinnan ska kuvas och betvingas.

Visserligen låter det som om att detta inte skulle vara något som gäller här och nu men trots att vi tycker att saker förändras snabbt så bär vi fortfarande just denna norms tyngd.

Hur, var och när tar vi tillvara på den äldre kvinnans livserfarenhet? Att jag nämner just kvinnan är för att det finns en mycket tydlig skillnad på hur man ser på mannens åldrande och på kvinnans åldrande. Även om båda dessa är något vi inte vill se, kan man kanske säga att det skrämmande åldrandet hos kvinnan, själva mörkret, börjar säkert 20 år före mannens åldrande.

Hur, var och när tar vi tillvara på det mörker som månens avtagande fas symboliserar? Ett mörker som pratar om avslut. Detta avslut som vi så lätt börjar bli nervösa för. Men så länge vi håller saker ifrån oss kommer vi aldrig att få erfarenhet av dem. Så länge vi tänder alla lampor vi har kommer vi aldrig att upptäcka att mörkret inte är farligt. Så länge som vi aldrig avslutar något kommer vi inte heller få en möjlighet att starta om på nytt.

Mörkermånen och dess fas är en absolut nödvändighet för att vi ska kunna ta till oss nymånens inspirerande och vitala energi. Det är här i mörkret som vi får tillgång till ett seende som tillåter oss att spana genom hinder som dyker upp på vägen. Det är här som vi vet vilka signaler vi ska lyssna på.
Det är också här där vi kan lära oss som mest om oss själva. Energin är tillbakadragen och mer inriktad inåt än utåt. Det är nu som vår vänster hjärnhalva går på halvfart och vår högra på full speed.

Den här månfasen ber dig att klyva ved och bära vatten. Se vad det är som behövs göras, på djupet, för att nästa fas ska flyta på utan onödiga hinder. Rensa, städa undan och upplev dig själv. På riktigt.

Chad Woodward,atrolog, säger något som jag själv tycker är riktigt bra. “För egot finns det en rätt väg och en fel väg eller en mindre eller mer idealisk väg att gå. Men för själen så ger oss erfarenheterna oss lektioner och alla våra val leder oss slutligen till helhet.”

Någonstans finns det en tröst i dessa meningar upplever jag det som. Nu när månens fas triggar oss att vända oss inåt och den ber oss att ta itu med ryggsäckar som vi inte behöver bära känns det inte så ödesmättat om jag inte vågar säga adjö till det jag behöver säga adjö till.

Jag vet ju att så småningom kommer kostnaden att överstiga värdet och då om inte annat kommer det att lämnas. Självklart behöver vi lämna eller säga adjö till någon/något långt innan vi kommer till en sådan punkt men det finns något trösterikt i att själen alltid finns med oavsett vilka val vi tar.

Valborg – Beltane

valborg1Valborg närmar sig en tid för ceremonier. Beltane är ett annat ord och ett ord som kanske mest används idag av wicca traditionerna. Beltane – personligen tycker jag att det är vackert. Det sägs att det kommer från Gaelisk- Celtiska språket och det betyder Klar/Helig eld.

Beltane hölls för att markera och fira vårens ankomst och den sed som fanns att flytta boskapen till deras sommarbete. Från början hölls den inte vid något fixerat datum eller i samband med något solstånd. Man brukade hålla den vid första fullmånen efter 1 maj. En annan signal kunde vara att Hawtornet blommade.

Det var ett firande för fertilitet för land och dess djur. Man ansåg att eldens flammor och rök skulle rena hjorden och skydda dem under sommarbetet och ge en god avel. När djuren fått sitt tog byinvånarna med sig elden hem och använda den för att helga och skydda sig själv, man renade sitt hem och lättade sitt hjärta, därefter dansade man runt elden.

Om det hänger ihop med ovanstående det vet jag faktiskt inte men kanske kan tänka mig det. :) I vilket fall som helst är det även en tradition att fira Guden och Gudinnans bröllop på Beltane. Ögonblicket före orgasmen säger en del. Enligt en tradition gav sig par ut på ängarna och in i skogen för att älska kvällen innan. Det var ett sätt att främja tillväxten.

Ceremonier och ritualer är alla helande. Oundvikligen hjälper de till för att hela det fundamentala såret, illusionen av separationen från Skaparen och det skapade. Genom att vi deltar i ceremonier hjälper vi till att bygga broar. Vi reparerar övergångar så att din själ och din ande ska bli ett. När vi helgar viktiga livshändelser med en ceremoni så hjälper det oss att få frid med de oundvikliga förändringar som livet består av.

Ceremonin har en befästande verkan. Den hjälper oss att fokusera, att viktiga bitar får fäste. Du har dopet, konfirmationen, skolavslutningen, nyårsafton, bröllop osv. Likadant är det med de ceremonier som du skapar själv. Vårt omedvetna tar till sig detta och underlättar arbetet med att släppa taget och att tillföra något nytt.

Så Beltane kan vara tillfället för dig att göra en egen ceremoni. Har du bara intentionen med din ceremoni klart för dig kan du utforma den på det sätt som känns bäst för dig själv.

Passa på att släppa taget om det som du inte längre behöver, befrukta dig själv med det som du vill ha. Lyssna på din andes barn och njut av det som du själv skapar.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman