Fullmåne och det är dags att släppa taget om det som ska lämna den inre sfären. Det är dags att visa upp och låta världen ta emot det som bearbetats.

När Jungfrun sveper en filt om dig är det inte alltid lätt att släppa taget. Noggrant ska allt gås igenom. De egna kritiska ögonen stirrar skarpt på varje liten del. Nu kan detta bli till en dragningskraft mellan månen och solen. Det känslomässiga behovet färgas av jungfrun och det är fiskens tecken som solen befinner sig. “Vad som blir, det är vad som blir” säger fisken och det är inget som jungfrun i månen vill vara en del av. Nu behövs det balans, nu när månen i sig ger lust till känslouttryck av olika slag.

Rutiner visavi en upplevelse av det eviga och andliga. Jag kommer att tänka på något som pratades om på den föreläsningsdag som var den 21:e februari “Universal Heart”. Där pratades det om vetenskap visavi andlighet. Där hittar jag känslan av att det inom den vetenskap som vi är vana vid där styrs den av struktur, ordning och reda. Här finns raka linjer och stolpar du kan bocka av. Inom andlighet finns det oftast en inre visshet och en upplevelse som egentligen inte går att sätta ord på. Varje försök till detta gör att man plockar bort en del av det som den extra dimensionen.

För mig hör dessa två bitar ihop. För egen del är det i mångt och mycket strukturen och gränserna som skapar min möjlighet att upptäcka min inre värld och ger mig möjlighet att lyssna på den inre ton som först visar sig efter långt och idogt arbete med mig själv.

Att uppnå kontakt med sin själ är ett disciplinarbete. Det innebär struktur och andra egenskaper som mer eller mindre är något som vi kan förknippa med vetenskap mer än andlighet. Och personligen tror jag att vi haltar ganska ordentligt om vi inte får till ett bra samarbete mellan dessa två grenar. Trots allt sitter de på samma träd känner jag.

Just nu är det läge för det stora fullmåneskriket för min egen del. Har precis suttit och skrivit färdigt nästan hela detta inlägg, något som tar ganska lång tid eftersom det innebär en del funderande och mediterande över symboler, då allt jag skrivit bestämmer sig för att försvinna. Allt som är kvar är texten ovanför dessa rader. Själva inledningen som jag skrev igår. Knappen spara bestämde sig för att vara en raderingsknapp istället.

Det här är något som en hel del astrologer eller mån”kännare” säger är typiskt fullmånen. Vad du än gör…förlita dig inte på tekniska attiraljer under fullmånen. Faktum är att jag borde ha tagit varning av det som hände innan jag satte mig för att skriva här. Då satt jag och skrev ner en intervjuinspelning jag hade sparat på min telefon. Efter att ha tagit en kort paus så fanns inte inspelningen kvar. Puts väck! Inte något som är kul alls, framförallt då det är en artikelintervju.

Dali

Trots detta sitter jag nu här igen och försöker andas lugnt och börja från början med det som ska handla om fullmånen i Jungfruns tecken. Jag började skriva om jungfruns kritiska sinne vilket som alltid har både har goda och mindre goda sidor. Jag upptäcker att Kelly Elliott April, astrolog, även hon tar upp Jungfruns kritiska sida i sin blogg om fullmånen. Som alltid är det bra att vara medveten om hur stark denna delen av sig själv är. Tillhör den som är kritisk och har denna talang (som det är när man använder den positivt) vänt om och blivit en belastning?

Att vara kritisk innebär bland annat att man har en tendens att vara noggrann. Det ska vara ordentligt gjort helt enkelt. Perfektionism kan vara mellannamnet för de som har Jungfrun i en stark position i sitt horoskop och nu när månen färgas av detta kan behovet av finslipning bli överdriven. Men ett inre behov av att kritisera och se negativt på sin omgivning rent allmänt kan finnas med. Att det pendlar över och blir till en pessimistisk livsinställning och det är ju inte speciellt upplyftande. När jag läser Kellys inlägg pratar hon om hur det varit att ha vuxit upp med en mamma som använt sig av det kritiska ögat och visst är det tufft att då aldrig känna att man gjort något tillräckligt bra, att man inte har dugt helt enkelt.
Men Kelly pratar även om att det i detta kan finnas något man kan vända till positivt (beroende på känsloläge av den som varit kritisk förstås) och det är att det finns någon som tror att man kan mer än vad man själv tror.
Att det finns någon som ser en potential som man har inom sig som man inte själv ser. Att det ibland kan vara okey att inte nöja sig eftersom det finns mer.

Hm..det ligger mycket i det och som vanligt….balans. Om vi istället tar och tittar på Fiskarnas tecken som solen nu då befinner sig, det är ju trots allt fullmåne, så har ju de en oändlig förmåga att överse och förstå att saker/personer inte är perfekta. Vilket också detta har både goda och mindre goda sidor.

Nu när fullmånen är helt belyst av solen och båda tar en stor plats med sin energi är det nog det bästa tillfället du kan få att fundera på vilket förhållande du själv har till att vara kritisk. Medvetenhet! Som alltid A och O för mig.

Jag läser på en annan astrologsida att planeten Neptunus är i konjunktion med solen. Solen som är i Fiskarna och Neptunus som styr över Fisken. Och allt mittemot månen. 🙂
Kan vi kanske också räkna med lite luddigheter om man uttrycker sig med Jungfruns vokabulär? Neptunus skulle kunna lägga sig lite som en dimma över tillvaron, kanske kan man beskriva det som att sudda ut de vassa kanterna lite.

I övrigt är ju faktiskt fullmånen upplysningens tid. Det är då, här och nu som det där AHA-ögonblicket kan dyka upp. Något kan lysas upp i vårt omedvetna och vandra upp i det medvetna nu när månen tillåter solen att lysa upp hela ytan. (Åtminstone den del vi ser.) Men något kan även dyka ner utifrån eller från en annan del av vårt sinne och landa inom oss.

När detta något börjar känna sig som hemma kan det visa sig för oss utan fullmånens hjälp. För det är så att de insikter och de AHA-ögonblick som kan komma nu, de behöver nödvändigtvis inte visa sig precis nu. Det kan ta ett tag innan vi själva upptäcker att något har hänt. Något är förändrat som gör att vi kanske ser saker ur ett annat perspektiv, eller vi tar beslut utifrån andra grunder, eller låter bli att göra sådant som har varit som en vana. Ja, det finns oändliga variationer på hur detta kan manifestera sig.

Fullmånen är inte heller den tid som är bäst för ett “icke-agerande”. Nu har vi ett behov av att uttrycka oss. Vi vill bli hörda och det kan vara så att vi blir hörda också. Det är inte för inte som mångalen är förknippat med fullmånen. Vilda idéer och yra uttryck kan komma om vi inte tänker efter före. Och det finns inga rätt eller fel i detta. Däremot kan det finnas rätt eller fel omgivning när vi gör detta.

Det finns de som menar att det finns belägg för att man kan bli mångalen under fullmånen och de som säger att våra vårdinrättningar har mer patienter under fullmåne än annars. Nu har de gjort en undersökning av detta och vad de har kommit fram till är att man inte kan bevisa att det ser ut. Men även om man inte kan bevisa det utifrån de kriterier som de använder sig av finns det inget som säger att det inte är lite stökigare på våra mottagningar under den här perioden. Oftast finns det alltid något som har skapat ett uttryck som lever kvar.

Man har ju bevisat att det är sant att man har svårare för att sova under fullmåne. Och vad innebär inte det för frustration för alla de som verkligen behöver sin nattsömn. Man kan bli galen för mindre saker. Det är ju inte heller alla som vet hur de ska hantera material som dyker upp från vrån som vanligtvis befinner sig i djupt mörker. Om dessa är det som är belysta kan det självklart ställa till en hel del för vårt nervsystem.

Nog om detta. Sabian symbol för 15 grader Jungfrun (som månen befinner sig på) är:

En fin broderad spetsnäsduk.

Det är inte speciellt vanligt med de där näsdukarna längre. Jag kommer ihåg att jag hade en fin vit liten broderad näsduk som ingick som attribut när man konfirmerade sig. Min morfar hade näsdukar kommer jag ihåg men de var mer rutiga och rejäla sådana. En fin liten broderad näsduk är egentligen mer för prydnad än för aktivt bruk. Förr kunde man ha en liten skvätt parfym på den för att kunna sprida lite väldoft eller vifta sådär graciöst med den framför näsan. Framför allt när man låtsades vara lite förskräckt av ett agerande eller uttalande. Du har väl också sett de gamla filmerna och känner igen det jag pratar om?

Inte heller var de speciellt praktiska för att torka tårar i överflöd. De var mer för att dutta bort några eventuella krokodiltårar med. Trots att de egentligen inte gick att använda som en praktisk näsduk la man ner otroligt mycket jobb med att brodera på dem. Många satte dit sitt monogram på dem och det var jätteviktigt att näsduken kom med. När jag sitter här och skriver kommer även ett minne upp från förr. Min mamma dog när jag var ung och när jag var tillräckligt gammal fick jag en handväska som hon hade virkat till sig själv. När jag öppnade den fanns där en liten näsduk i. Den var inte broderad men den var ganska liten och nätt. En liten tår och den var blöt. En liten nysning och den gick inte att använda mer.

När jag funderar över hur detta kan säga mig något om denna fullmånefas får jag upplevelsen att det kan handla om just “krokodiltårar”. Hur mycket av det vi tar emot eller sänder är den äkta varan? I vilka spel deltar vi, medvetet eller omedvetet? Å andra sidan..hur mycket tar vi hand om de subtila aspekterna av livet? De som sätter lite guldkant på tillvaron och som egentligen bara kan ta hand om en liten del av det praktiska? Och…precis som jag fick upp ett minne när jag nu sitter och skriver om detta kan en näsduk ha ett alldeles speciellt minne. Jag tänker på näsduken jag hade instucken i min vita lilla psalmbok. Det blir också en symbol för ett minne, något som kan påminna oss om varandra.

Då slutade som ett ganska långt inlägg ialla fall det här och jag hoppas att du hittar lite matnyttigt bland de symboliska tankarna som jag har satt på pränt här.

Ha en fin fullmåne!

Malou

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Acknowledgements: Bilder: Dali och bubblesluxury