Author Archives: malou

Växande måne – snart fullmåne

växande måneVäxande måne – snart fullmåne

Månen är nästan fullt solbelyst, 135 grader. Och “nästan” kanske man kan säga är ordet för dessa dagar. Som alla andra månfaser har detta med sig det som kan upplevas både positivt och negativt.

De här 2 till 3 första dygnen av den här fasen kan visa sig vara lite extra trixiga att hantera. Det är den där lilla strimma skugga som fortfarande är beläget på månens yta som kan orsaka att vi darrar till lite. Det är det där lilla vi inte ser som ställer till det.

Nästan som ur det blå kan något dyka upp som vi absolut inte väntat oss. Jag hade faktiskt en sådan dag idag. Plötsligt flöt det upp papper som av sig själv framför mina ögon. Något jag missat att ta itu med och som ställde till lite extra tankeverksamhet för att det skulle lösa sig. Och just sådana saker kan vara det som uppenbarar sig under de här dygnen. Något vi måste lägga lite extra tid på som vi inte har tänkt oss, något vi har missat i vår planering.
Nu när jag sitter och skriver det här kommer jag på att ytterligare en sak dök upp under eftermiddagen. Jag har en kurs om en litet tag och tanken var att jag skulle samåka med några andra. Idag fick jag ett mejl där jag fick besked om att bilen vi skulle åka i hade en motor som inte lät sådär jättekry plus att hon hade tappat bort sina bilnycklar. Det blir alltså att hyra bil istället.

Det vill till att hålla tungan rätt i mun under de här första dagarna av den här fasen alltså. Det är oftast inga “stora” missöden och de flesta beror på något som borde ha tänkts på och fixat innan. Men…dessa dagar kan det kännas som om glaset är halvtomt och inte halvfullt. Det som avgör är ur vilket perspektiv och vilken attityd vi väljer att ta hand om detta.

Många som är födda under den här månfasen kan uppleva det som att de ständigt får kämpa i uppförsbacke och vanligtvis brukar de bli väldigt bra på att göra det också. De är de där personerna som på något konstigt sätt alltid lyckas lösa sista minuten problem och många gånger beror det på att de är så vana vid att allt inte löper på utan missöden så de blir inte lika känslomässigt berörda helt enkelt.

Du känner säkert igen situationen i butiken där du väljer den kön som du tror går snabbast. Plötsligt måste kassörskan byta kvittoremsa och det tar en evig tid bara för att något krånglar. Eller du står bakom mannen som upptäcker att varorna är felinslagna. Du ser dig omkring och upptäcker att den kön du valde bort inte längre finns och om du valt den hade du varit klar för länge sedan. Just en sådan situation är typiskt just nu och de som nu är födda under den här månfasen kan säkert kännas igen eftersom de lugnt står kvar utan att visa upp samma stresssymptom som du själv.

Dana Gerhardt, astrolog, menar att vi under den här perioden har en möjlighet att lösa upp något inom oss själva. Och jag kan hålla med. Oftast är den här irritationen som poppar upp ett resultat av något som finns inom oss själva. Man kan nog jämföra det med små trigger punkter som blir antända och snabbt blir till en jättebrasa av frustration och ilska om vi inte stannar till och tar oss en funderare. Problemen brukar uppstå på grund av att vi själva har missat något ifrån början. Vi har lätt en tendens att bli till det lilla barnet som envist hävdar att det “inte var mitt fel”.

Hon, Dana, menar att i en bokylla som står i de personers hem som är födda nu oftast är fyllda med självhjälps-böcker. De har fått lära sig att de behöver ta itu med sig själva för att lösa upp de problem de stöter på i livet. Ofta har de också haft en uppväxt som har inneburit att de aldrig riktigt upplevt hur det känns när vinden blåser dem i ryggen utan de har stretat mot blåsten för att ta sig fram.

Vad kan den här perioden lära oss? Ja, kanske att vi då och då i livet stöter på motstånd och det är gott att kunna hantera detta. Det är okey att stå i “fel” kö om vi lär oss att ha tålamod och kanske också planera att handla när vi inte har så bråttom. Eller varför inte inse att vi oftast inte har så bråttom som vi tror.

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Meditation – äpplet, mörkermånen och pentagrammet

61f86e42533101aff338738b3172ae3dMeditaton.

Kanske verkar det underligt att ta med ett äpple som symbol när man mediterar. Och just under mörkermånen också. Men för mig blev det naturligt då äpplet var symbolen som stod för både mörker och ljus i min värld.

Personligen hade jag en mycket udda idé om att det var väldigt “jobbigt” att äta ett äpple. Och bara detta funderade jag ganska mycket på och kunde egentligen inte komma på något skäl till att jag tyckte det. Inte förrän jag började att fundera mera över vad jag associerade med äpplet.

Självklart blev Adam och Eva det som först dök upp. Något som jag tror vi alla blir matade med som barn. Egentligen spelar det inte så stor roll att det inte någonstans i bibeln står att det var just ett äpple som plockades från ett träd (i alla fall vad jag vet) utan att det står en frukt, vi har fått med oss detta under många år och på så sätt är det också äpplet som vi sätter isamband med det som var så oemotståndligt så att Eva var tvungen att äta det.

Oavsett bakgrunden till meditationen finner jag den symbol som finns i äpplet oerhört intressant den med. Pentagrammet.
Pentagrammet som så tidigt som 3500 fKr har hittats som symboler på krukor i forntida Mesopotamien. Under den senare perioden kunde du hitta pentagrammet i de kungliga inskriptionerna och var där en symbol för kunglig makt som sträckte sig ut i världens fyra hörn. Jag kommer att skriva om Pentagrammets symbolik i ett senare inlägg och från detta ska jag bara koncentrera mig på själva meditationen.

Jag använde mig av den senare tidens symbolik, en symbolik som är vanlig inom wicca traditionen bland annat och det var att varje spets/gren symboliserar ett element. Anden, pentagramvatten, eld, jord och luft.

Intentionen med min meditation var att integrera kunskap och få fatt i bitar som följde mig som skuggor och som gjorde att jag inte kunde släppa taget och ta beslut utifrån mitt innersta jag.

Meditation.

Sätt dig på en plats som är bekväm för dig. Se till att du inte blir avbruten genom att stänga av telefonen.
Börja med att slappna av och hitta ditt centrum, låt tankarna komma och gå under en liten stund, håll inte fast och tvinga dig inte heller att släppa taget. När du känner dig färdig för det, ta några djupa andetag och föreställ dig att Moder Jord visar dig hur du är förankrad i hennes omhändertagande famn. Se hur ni är förbundna med varandra. Rikta sedan energin uppåt och föreställ dig hur mörkermånen omsluter dig i sin trygga atmosfär. Hur du välkomnas och kan se hur du är förbunden med henne.
När du känner dig trygg, ta ytterligare några djupa andetag och föreställ dig att du är på en vacker plats i naturen. Det är solnedgång och du tittar på den vackra vyn. Sakta försvinner solens strålar och mörkret börjar ta plats. Tillslut är du omringad av den sammetsmjuka natten och du välkomnar alla dina sinnen att vara uppmärksamma.

Du sitter och upplever mörkret under en stund och tillslut börjar du ana en närvaro. Hecate, mörkermånens gudinna, vägkorsens och nyckelbäraren har kommit på besök. Tillsammans sitter ni tysta en stund tills du märker att hon har ett äpple i sin hand. Med en liten kniv börjar hon med att dela äpplet och du lyssnar på de ord som hon säger. Hon börjar med att förklara vad essensen med äpplet kan tala om för dig. Du lyssnar tyst och tar in.

Tillslut skär hon utifrån pentagrammet som har visat sig i äpplet, hon ger dig en bit som du stoppar i munnen. Medan du njuter av smaken berättar hon att detta är vad din ande upplever och bär med sig från elementet jord. Vilka rädslor och vilket mod du kan hitta genom att ta till dig det som jord för med sig. Du får ytterligare en bit av äpplet och nu får du kunskapen av hur jord och vatten hör ihop. Vilka rädslor och vilket mod som dina känslor bär med sig. Ännu en bit av äpplet och nu reser du från vattnet till elementet luft. Mentala stormar och stiljte mixas tillsammans. Du tar steget från luft till eld och du får insikter om hur din energi och livskraft fungerar. Vilja till liv och rädsla för död går ihop till bilder inom dig. Du får den sista biten och du vandrar mellan eld tillbaks till anden och du ser att du är allt. Du är en helhet på gott och på ont.

Du vilar tillsammans med Hecate ytterligare en stund tills hon säger att du nu kan öppna ytterligare en dörr. Äpplets kunskap är en del av dig och med detta blir dörrar öppnade som du inte såg förut. Hon tar farväl och du tackar henne för att hon ville tillbringa denna stund med dig.
Du är ensam, fortfarande är det mörkt men du kan nu ana gryningens ljus. Efter ytterligare en stund ser du hur det dagas och det blir ljusare runt omkring dig. Du tar några djupa andetag, tackar mörkermånen och jorden för deras trygga famn och öppnar ögonen.

Ta och skriv ner de insikter och de upplevelser som du fick. Bilder och ord har en tendens att försvinna precis som en dröm ganska snart bleknar om du inte berättar eller skriver ner den.

Ha en upplevelsefylld meditation.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Äpplet och kvinnan

äpple Äpplet och kvinnan.

Efter att ha jobbat natt vaknade jag idag mitt på dagen och drömmen om ett äpple var kvar i mitt sinne.

Funderade ett tag över varför tills ett aha-ögonblick dök upp. Kanske har det med mörkermånen att göra!
För något år sedan använde jag mig av äpplet som symbol när jag mediterade just under den här fasen. Varför? Jo, för mig har äpplet som symbol en hel del gemensamt med det som man brukar kalla det “mörka” att göra. Det “mörka” som på något sätt en del av kvinnans egenskaper har blivit förvandlats till. Jag tänker på sensualism, mystik och magi, sexualitet, makt, liv och död.

Äpplet har ju någonstans verkligen blivit en symbol för liv och för död. Redan i historien om Adam och Eva är äpplet inblandat. Där som en symbol för frestelse (tillsammans med ormen), kunskap och på sätt och vis, liv och död. Ursprunget är förmodligen inte ett äpple utan ett granatäpple, vilket för tankarna till gudinnan Persefones och hur hon tog emot och åt några kärnor från granatäpplet. Just detta gjorde att hon var tvungen att återvända till underjorden och guden Hades under några månader varje år. Persefone granatäpple

Varför åt hon detta, kan man fråga sig? Förmodligen var hon väl medveten om att när man åt något i underjorden var man tvungen att återvända? Hon hade vägrat att äta ända fram tills det ögonblick då hon skulle återvända till sin mor, gudinnan Demeter. Kan det ha något att göra med frigörelsen från sin mamma? Denna process vi alla behöver gå igenom för att börja stå på våra egna två ben. Kanske var det en nyfikenhet på det okända, på det som kittlade på insidan, ett uppvaknande och lust? Ungefär som Eva, från berättelsen om Adam, Eva och paradiset upplevde?

Kommer att tänka på hur Jung resonerade runt manligt och kvinnligt. Han menade att till den manliga logosprincipen tillhörde en strävan efter fullkomlighet (perfekt, ljus och kärlek) medan det kvinnliga idealet är mer fullständighetsideal, ett ideal där allt sammanhålls till en helhet. Vilket betyder allt från list, grymhet, mörker, bottenlös lidelse och dödskeende. Liklukt och förruttnelse lika väl som pånyttfödelse. Marie-Louise von Franz uttrycker det så här:

I den praktiska verkligheten upplever varje kvinna denna makts mörka sida i sig, när hennes erotiska svartsjuka väcks, när hennes barn vill dra sig undan från henne, när hon som änka ensam och övergiven måste klara sig i livet. I henne framträder då tigrinnan, den gnällande hyndan, den intrigspinnande ödesgudinnan och ingen kvinna kan bli medveten om sin större gestalt utan att i sig ha upplevt denna aspekt av gudinnan.

I böner som är bevarade från trolldomspapyrerna hittar du också många av dessa olika epitet som gudinnorna fick. Där fanns allt från ljusbärare till fördärverska i samma bön och till samma gudinna. Helt enkelt ett uttryck för kvinnans helhet, det som finns i mörkret såväl som ljuset.

Förutom i historien om Adam och Eva (där det sägs att Adams “första hustru” Lilith, som förvandlade sig till en orm, som  frestade Eva med äpplet) hittar du äpplet som är ett huvudobjekt i sagan om Snövit.

snövitJag tror att vi numer förknippar Snövit med Walt Disneys produktion men ursprunget kan vi hitta i de uråldriga muntligt berättande sagorna. Bröderna Grimm var det tyska par som satte  historien på pränt, en mycket grymmare version än den mer publikvänliga saga Walt Disney gjorde om den till.

I den vanligaste versionen har vi styvmodern som i sin avund skickar en jägare för att leta reda på Snövit för att döda henne. Snövit är hennes mans dotter, en vacker jungfru på väg in i sin vuxna roll, som styvmodern får reda på är den skönaste i världen. Intressant nog är det genom att “spegla” sig som kunskapen kommer till styvmodern. Jägaren ska ha blod på sin kniv och snövits hjärta med sig som bevis. Ett hjärta som sedan styvmodern tillagar. Genom denna kannibalism använder sig styvmodern av något som är ganska vanligt, en integration av den magi och den kraft som “offret” eller “fienden” bar. Vi tar till oss det som om det tillhörde oss.
Vad styvmodern ville ha var skönhet. Kan vi känna igen rädslan för ålderdom och de skönhetsideal vi har idag tro? Styvmodern hade sin status och roll i slottet där hon huserade på grund av sin skönhet. Förlorar hon sin skönhet förlorar hon också sin status. På så sätt kan man komma fram till att det inte var någon svartsjuka som egentligen var drivkraften för henne att döda styvdottern utan snarare en avund. Avund och bitterhet för den skönhet som ansåg försvann från henne själv.

I vilket fall som helst klarade inte jägaren av att döda Snövit utan tog med sig ett djurhjärta hem till styvmodern. Efter ett tag frågade styvmodern spegeln igen vem som var skönast i världen och fick då samma svar igen. Snövit var den vackraste. Styvmodern tog då skepnaden av en gammal hiskeligt ful kvinna (häxa) och letade sig fram till den lilla stugan där Snövit bodde tillsammans med de sju dvärgarna. Trots alla varningar som Snövit fått av dvärgarna att inte släppa in någon eller ta emot något från någon, kunde hon inte motstå och inte tro att den gamla kvinnan kunde vilja henne något ont med det äpplet som den förklädda styvmodern gav henne. Ett bett på det vackert röda äpplet och Snövit föll ner i djup sömn.

Att sedan Snövit väcktes av en ung prins genom en kyss kanske ligger bakom den längtan som många unga flickor, men också äldre sådana, bär med sig. Längtan efter den prins (kraft) som ska väcka dem till liv. På ett sätt visar sagan kvinnans undergivenhet för mannens makt, styvmoderns skönhet var det enda som kunde få henne kvar vid makten – hennes förmåga att attrahera mannen. Och prinsen var det enda som kunde väcka Snövit. På andra sätt kan man tolka det utifrån manliga aspekter inom kvinnan men det finns också något mer att läsa in i sagan och det är att Snövits pappa, styvmoderns man, aldrig är närvarande i sagan. Och det är också hans frånvaro som på något sätt skapar sagans möjlighet att finnas. Spännande vinklingar som är värda mer eftertanke.

I vilket fall som helst så var det äpplet igen som blev det verktyg som skapade “död”. Detta äpple som inte går att motstå och som förknippas med list, med lust och med något oemotståndligt. Något vi vill ha men inte får.

Äpplet, ett gyllene sådant, var också det som i sin förlängning var en del av det som orsakade kriget av Troja. Rubens_-_Judgement_of_Paris Eris, en Grekisk gudinna av kaos, strid och oenighet, blev inte inbjuden till ett bröllop.

I bitterhet kastade då hon in ett gyllene äpple som hade en inskription där det stod – Till den skönaste. Gudinnorna Hera, Afrodite och Athena började ganska snart att argumentera över vem av dem som skulle få äpplet. Den unga Prins Paris blev den som skulle bedöma detta. De olika gudinnorna kom med olika mutor och Prins Paris valde till  slut Afrodites. Han skulle få den sköna Helena av Troja till brud. Detta ledde så småningom till det krig som skulle vara i 10 år.

Även här hittar vi alltså det stackars äpplet och även här jakten på att vara den skönaste. Split, söndring och förstörelse. Tvärtom kan man tycka är det med hur äpplet är förknippat med Avalon. Denna plats som vi dag hör talas om ihop med prästinnor och gudinnor. Om du känner till historien om Kung Arthur har du också säkert hört Avalon förut.

Avalon, som har sina rötter från Welsh där ordet afal betyder äpple. Island of Avalon. Äpplenas land. Här där mytomspunna Morgan le Fay styrde över de nio systrarna. Här där det sägs att Kung Arthurs svärd smiddes och hit där Kung Arthur kom för att läkas efter ett att ha blivit sårad. Ön som också kallades det “Lyckosamma landet.” Lyckosamt för att det producerade allt vad det behövde själv. Inga åkrar behövde plogas av en bonde, ja hela ön hade den magiska förmågan att föröka och ge näring helt av sig själv.

Nog låter det som en härlig plats att vara på. Det finns mycket mer att undersöka som handlar om äpplets värld, även här i norr har vi ju myter. Gudinnan Idun exempelvis sägs vara den som bevarar äpplet som gör att du behåller din ungdom. (Tja, varför inte komma tillbaka till det temat igen) och det var till henne man vände sig om man började känna sig lite grå och gammal.

Inspiration och citat från “Själens speglingar” av Marie-Louise von Franz

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Rubens - wikipedia.

Athena – Väduren – Medinflytande

Athena

Athena styr över det astrologiska tecknet Väduren.

Enligt Hellenic (grekiska) kalendern styr Athena över väduren som har sin början den 21 mars och avslutas den 20 april. (Lite olika beroende på vilken kalender man följer)

Gudinnan Athena är en jungfrugudinna, precis som Artemis och Hestia. Hon är en av de 12 olympiska gudarna och en mäktig sådan. Hennes mor är Metis, en havsgudinna känd för sin vishet och far är Zeus, den högste olympiske guden. Enligt en myt lurade Zeus sin gemål Metis att bli liten när hon var havande med Athena, på så sätt kunde han svälja henne i ett försök att förhindra den profetia som sa att han skulle övermannas av ett av sina barn. Genom att sluka Metis tog Zeus också över Metis attribut, som te.x. visheten. Athena föddes senare ur sin fars huvud, fullvuxen och i full krigsmundering.

 

 Vem var Athena?

Det vanligaste vi gör idag är att projicera över rollen som “pappas flicka” på Athena. Hon var gudinnan som verkade ha glömt att hon hade en mor överhuvudtaget och hon stod ständigt vid sin fars sida och vid männens sida överhuvudtaget. Hon var männens like och väldigt ofta deras “överman”. Athena är den enda gudinnan som är avbildad med vapen och hon är också känd som en krigsgudinna. Hon var den borne strategen, oerhört taktisk och känd för sin vishet och kunskap. Som jungfrugudinna är hon precis som de övriga jungfrugudinnorna “sig själv nog”. Inte en kvinna med starka manliga egenskaper, utan en kvinna med alla egenskaper som ej går att dela upp i manligt eller kvinnligt. Däremot lierade hon sig med männen. Hon är också den som vi idag kan se förvandlades till en kvinna som stödde patriarkatet. Vilket jag kommer att återkomma till senare.

Patriarkatet hade redan fått fäste och det var ganska vanligt att gudinnor blev våldtagna och bortförda av gudar. Mer och mer gick man ifrån att vörda jorden, de livgivande och omhändertagande krafterna till att ära förnuft, styrka och ett rationellt tänkande. När Zeus lyckades föda Athena och inte behövde en kvinnas hjälp för att få barn var detta också ett led i att hävda mannens överlägsenhet över kvinnan. Athena själv iklädde sig också alla de attribut som förknippades med mannen. Ytterligare en nådastöt för arketypen och våra projiceringar var den rättegång där Athena tog parti Orestes.
Orestes hade dödat sin mor för att hämnas mordet på sin far Agamenmon och Apollo talade för Orestes försvar. Apollo hävdade att modern endast är den som ger näring åt fröet, planterat av fadern. På det här sättet hävdade han principen att det manliga dominerar över det kvinnliga. Han nämnde också Athenas födelse, att hon inte fötts ur en moders sköte. Athena var den som gav utslagsrösten och därmed friade Orestes. Hon lierade sig med patriarkatet.

Athena var verkligen hjältarnas beskyddare och i mytens värld hittar vi många av dessa. Under det Trojanska kriget var hon aktiv, du hittar henne i Odysseus resor, hon hjälpte till med att bygga skeppet som användes för att erövra det Gyllene skinnet och hon gav det gyllene betsel som skulle hjälpa till med att tämja Pegasus. Klok, stark och förnuftig följde hon sin hjärna mer än sitt hjärta. Förutom när det kom till att försvara sin far, Zeus.

Även om Athena idag är en projektion för att följa patriarkala värderingar finns det oerhört mycket vi kan hämta hem från hennes arketyp. I hennes roll som jungfrugudinna kan vi hitta de egenskaper som gör att en kvinna följer det som är viktigt för henne själv. Hon visar även att en kvinna inte är hänvisad till känslornas värld utan är fullt kapabel till att följa de strategiska planer hon själv har utformat. Hon får en kvinna att se till sitt eget bästa istället för att som Demeter eller Hera värna om sin dotter eller sin man före sig själv. Poseidon_Athens

Athena förknippas med olivträdet, vilket är en symbol för fred.

Historien bakom olivträdet är en tävling, trots att olivträdet har symboliken att stå för fred lustigt nog. För många personer går tävling och fred inte ihop men det gjorde det för Athena. För att nämna något om detta så visar myten om Athena och den enda vanliga kvinnan som är förknippad med henne. Athena som var en välkänt duktig hantverkare (hon är hantverkets gudinna) och främst inom vävkonsten (något som kräver planering och där hand och hjärna arbetar tillsammans). Athena och en kvinna tävlade om vem som var skickligast. När de var färdiga gick Athena fram och beundrade sin medtävlares hantverk. Först när hon såg vad bonaden innehöll för bilder blev hon rasande och bestraffade kvinnan vilken hon förvandlade till en spindel. Inte för att det var skickligt utan för att det fanns bilder på hennes far Zeus.

Men tillbaks till olivträdet. Athena var tillsammans med Guden Poseidon inblandad i en tävling om vems namn som skulle ges till den nya mäktiga staden i Attica. Båda kom med gåvor. Poseidon stötte med sin treudd i klippan och ut kom en ström med saltvatten. Athena kom med ett olivträd. Athenas gåva uppskattades mest och därav fick den nya staden namnet Aten.

Förutom olivträdet förknippas gudinnan med ugglan och ormen som finns avbildad på hennes kläder och sköld. Hon var städernas beskyddare, guldsmedernas, krukmakarnas och skräddarnas beskyddare. I krigstid var hon den ledande gudinnan när det kom till strategier och i fredstid förknippade man henne med hemslöjd. Det anses att hon gav oss siffrorna, betslet och förmågan att kunna tillverka plog, kratta, oxspann och stridsvagn. En mycket kompetent arketyp.

Athena och Medusa.

perseus_athena_gorgonNu vill jag återkomma till det som jag tidigare nämnde, Athenas förvandling.
Medusa är en välkänd figur som förekommer i många myter men även i dagens “skräckfilmer” och böcker.

Medusa var en jungfru, vilket då inte betyder oskuld, som i myten hade långt vackert hår som hon borstade noga varje dag. Hon hade inte brist på uppvaktning och en av de som uppvaktade henne och även vann hennes gunst var guden Poseidon. Poseidon och Medusa hade en svärmisk stund i en Athenas tempel vilket förargade Athena mycket. Som straff förvandlade hon Medusas hår till att bli en enda härva av slingrade ormar. Hennes blick förvandlades så om du såg in i hennes ögon förvandlades du till sten.

Athena hjälpte Perseus att hugga huvudet av Medusa och när det hände föddes Pegasus, den bevingade hästen, vars föräldrar var Medusa och Poseidon.
På Athenas sköld kan man se Medusas huvud, något hon bar för att skrämma sina fiender.Det sägs även att Athena gav Asklepius, Guden som stod för helandet, några bägare av Medusas blod. Blod som från en bägare kunde bota och återuppväcka till liv och från en annan kunde döda med omedelbar verkan.
Med ormar på sin klädesdräkt och på sin sköld och deras gemensamma myter är de starkt sammankopplade med varandra.

Medusa som innan sin förvandling är en sensuell frimodig kvinna som är öppen och mottaglig för att bli attraherad av män och även attraktiv för män. Efter förvandlingen blir hon ett monster vars blick du inte vill möta och som förvandlar dig till en sten. En symbol för rigiditet och död. Är Medusa Athenas mörka förträngda personlighet?
Var Athena tvungen att förvandla sin sensuella sida till detta monster för att kunna behålla sin makt i vilken hon lierade sig med Zeus och Apollo?

I boken ““Mysteries of the Dark Moon,” av Demetra Georg skriver hon så här; (min översättning)

Medusa och Athena är aspekter från samma gudinna som härstammar från Lake Tritonis i Libyen. De associeras båda med den feminina visdomen som visar sig genom den ormsymbolik som omger dem. Medusa med hennes ormhår och Athena med hennes ormar på kläder och attribut. Medusa, den gamla visa, äger visheten och hemligheten när det kommer till sex, gudomlighet, magi, död och återfödelse. Athena, den eviga jungfrun är länkad till nymånen och äger de feminina kvalitéerna som mod, styrka och tapperhet.

När Athena absorberades in till den klassiska Grekiska gudavärlden så var hon den enda av de gamla gudinnorna som var respekterad och ärad. Hon blev en del av den styrande trilogin tillsammans med Zeus och Apollo. Hon fick betala ett dyrt pris för denna nyordning.

Först fick hon förneka sin feminina sida och offra sin sexualitet och bli den ständigt rena jungfrun. Hon blev avskuren från hennes cykliska natur vilket inkluderade återfödelse genom sexuella riter. Hon fick sedan lova att använda sina förmågor för krigföring till att slakta och övermanna sina matriarkaliska förmödrar från Afrika.

Kanske att jag inte helt håller med när det gäller Demetra Georgs tolkning av att Athena skulle förknippas med nymånen på grund av att Athenas förmåga till förnuftigt, logiskt och strategiskt tänkande inte riktigt rimmar med nymånens symbolik men annars tycker jag att detta är väl värt att fundera ett varv på.

Å andra sidan är Athena den som styr över väduren. Det första tecknet i det astrologiska året. Ny början. Vi kommer direkt från fiskarnas mystik och det omedvetna till den något impulsiva väduren. Tetradrachm_Athens_Här finns en hel del som hänger ihop med Athena. Väduren styr exempelvis över huvudet och ansiktet vilket inkluderar ögonen. Athenas ögon är något som ofta brukar nämnas ihop med henne. Detta är i sin tur förknippat med ugglans ögon. Ögon som kan utstråla visdom. Athenas uggla präglades in på ena sidan av mynt medan hennes egen bild var på andra sidan. (passande med tanke på att hon anses ha fört in siffror och står för mätning, räkenskap) En vädur ska enligt astrologin lätt få huvudvärk om den inte mår bra eller är stressad, något som Athena i sin tur är förknippad med då hon föddes från Zeus huvud vilket föranledde en hemsk huvudvärk.

Väduren står även för egenskaper som ledarskap, initiativ, mod och självständighet. Det här har den definitivt gemensamt med Athena. Man brukar också säga att en vädur är rak och direkt i sin framtoning och en vanligtvis okomplicerad personlighet. Det är ett fysiskt tecken som gärna vill röra på sig. Athenas uppfinningsrikedom och vilja till att producera produkter som kom till praktisk användning stämmer väl överens med vädurens signatur.

För den som vill forska mer om detta så tror jag säkert att det finns väldigt mycket mer att hitta. Och jag känner att det kommer att bli spännande att gräva lite djupare in i den mörkermåne som vi är på väg in i och som kommer att vara i väduren.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild wikipedia. övriga okända

Vårdagjämning och Persefone återvänder

Alphonse Mucha

 Vårdagjämning

Igår, den 20 mars var det vårdagjämning. Tiden då dag och natt är lika långa. Nu är det dags för ljuset att ta över från mörkret.

Under  tusentals år har man firat och värnat om naturens cykler så även om vårdagjämningen. Vi hittar dess betydelse i myter och i olika texter och den som mest är känd för oss är förmodligen den om Jesus korsfästelse och uppståndelse. Men de andliga figurerna är många som är förknippade med vårdagjämningen, Osiris är en och för att nämna några mer har vi Dionysus, Adonis och så klart Ostara som sägs vara den som kom med haren och ägget. Myten om Demeter och Persefone är ytterligare en berättelse som visar på vårdagjämningens betydelse.

Vi vet att i naturens cykler så hittar vi skapandets principer och att de här är andliga i sina natur. Det är också ett skäl till att vi hittar så många av de religiösa symbolerna i naturen, ta korset exempelvis eller spiralen.

Idag har vi kommit en bra bit ifrån den tid då vi vördade och levde efter naturens principer på ett medvetet sätt men det innebär inte att de inte längre finns. De finns där, de är eviga och många av dessa tillhör det som Jung bland annat kallar det kollektivt omedvetna. Naturens principer finns inom oss och runt omkring oss och blir medvetna för de som är villiga att öppna ögonen.

Som jag ser det har vårdagjämningen en kollektiv betydelse men dess verkan har också en personlig betydelse. Berättelsen om Gudinnan Demeter och hennes dotter Gudinnan Persefone kanske kan visa en del av detta.

Demeters dotter blev en dag “kidnappad” av Hades, underjordens Gud. Demeter hörde Persefones skrik men kunde inte finna henne någonstans. Hon fick hjälp så småningom och fick reda på var hon befann sig men Zeus vägrade att låta Persefone återvända upp till jorden. I sin ilska och förtvivlan vägrade Demeter i sin tur återvända till Olympen och hon såg också till att ingen näring kunde gro på jorden. (Demeter var trots allt en modergudinna och växtlighetens gudinna)
Tillslut blev Zeus oro över att människorna inte skulle få något att äta att han gick med på att Persefone skulle få återkomma till sin mor. Innan Persefone steg upp till jorden åt hon några av de granatäpplekärnor som Hades erbjöd henne trots att hon förmodligen visste att om man åt något i underjorden så var man tvingad att vara kvar där för evigt. Trots detta kom Demeter, Zeus och Hades tillslut överens om att Persefone skulle tillbringa en viss tid i underjorden som Hades drottning och övrig tid på året skulle hon få vara i sin mors närhet.

Dagen då Persefone steg upp till jorden är signalen för att våren nu är här. Demeter lät återigen växtligheten ta plats.

Denna kollektiva naturliga cykel är något vi alla upplever, det blir vår efter vintern. Nattens mörker bli kortare och dagens ljus längre.

Men det är inte bara en princip som visar på en kosmisk händelse utan det är också en personlig. Den kommunicerar även till vårt inre. Den inre världen och den yttre är sammanlänkande. Hur vi personligen upplever detta och tar hand om det är däremot väldigt olika.

FredericLeighton-TheReturnofPerspephone1891-217x300

FredericLeighton

Från mörker till ljus, från det omedvetna till det medvetna och från död till liv.

Vintern står i mångt och mycket rent symboliskt, psykiskt och andligt för en period då vi befinner oss i mörkret. I det som vi inte ser så uppenbart som vi ser att ett bord är ett bord. Rent fysiskt är det vanligt att vi inte är så aktiva och inte så alerta under den här perioden av livet och många kräver mer vila och stillhet.
Nu när ljuset återvänder så återvänder också de flesta av oss. Men vad tar vi med oss från den mörkare cykeln?

När det var dags för Persefone att återvända till jorden tackade hon ja till att äta trots att hon vägrat detta under hela tiden hon varit där. Berodde det på ungdomligt oförstånd eller för att hon hade upptäckt att det fanns något här som hon behövde?

Personligen så tror jag på det sistnämnda och jag undrar vad det var för insikter hon bar med sig upp till jorden igen? Något stort måste det ha varit tänker jag eftersom hennes återvändande fick Demeter och Persefone att instifta de hemliga mysterier som för de invigda gav kunskapen om liv, död och återfödelse.

Samma tema liv, död och uppståndelse finns i berättelsen om Jesus och även för den Egyptiska guden Osiris.

Något nytt spirar nu när våren är här. Och det som spirar beror på vad som har skett under den mörka tiden. Vad är det som vi nu vårdar och vattnar så att det kan växa sig starkt? Vad är det vi tar med oss ut till vårt medvetande?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Alphonse Mucha, FredericLeighton

Fullmånen mars 2014

Fiskarna

Fullmånen väntar på oss igen. På söndag har den nått sin topp men redan nu kan säkert många känna av den.

Den här perioden som förknippas med att bli “mångalen”, det är nu som vi förvandlas till varulvar och nu som allehanda varelser rör sig ute under månens silvriga sken.
Under århundraden har det gått historier om hur fullmånen kan få oss att bli förvandlade eller hur skrämmande den är och att vi behöver akta oss under den perioden och i någon mån får man kanske ge en del av de här historierna rätt. Nu har ju äntligen forskare gett alla de som exempelvis har svårt för att sova under fullmånen rätt. Fullmånen påverkar. Men därifrån till varulvar är det ett ganska stort steg.

Men om vi ser det ur ett symboliskt perspektiv innebär den här perioden att solen lyser upp månen så att vi ser hela dess form – vårt medvetna (solen) lyser på vårt omedvetna (månen). Vi ska dock komma ihåg att hela månen inte är upplyst, det finns alltid en del av månen som vi inte ser och precis så är det med vårt omedvetna och våra känslor också.

Eftersom vårt medvetande nu ser sidor som inte annars är så synliga för oss kan vårt agerande bero på hur stor bärighet vi har för det som kan dyka upp inom oss. Med bärighet menar jag här hur stor förmåga vi har att låta bli att vara i en dynamik, att vi ser att vi har känslor och inte låter känslorna äga oss.

Och inte är det så lätt precis när det spritter i kroppen, det här är ju perioden då något vill ut.  Som den gravida modern som börjar bli otålig. Som oroligt vänder och vrider på sig i sängen, som inte kan hitta en bekväm ställning och som hela tiden blir påmind om att det finns ett liv där inne som snart ska befinna sig i armarna istället. Vi har gjort allt vi kan, vi har förberett och packat väskorna, vi väntar bara på tillfället då kroppen säger NU är det dags. Och…det där är verkligen fullmånekänslor.

Kan man inte bära de det där och ta några djupa andetag och ha tålamod lite till kan det gå överstyr, irritation och frustration är upplevelser som lätt kan ta över dagarna.

Den här månaden har vi ju också befunnit oss i det sista tecknet i zodiaken, fiskarna. Vi har simmat och simmar fortfarande under några dagar i det stora havet. Fiskarnas känsliga tecken påverkar oss och naturligtvis också våra upplevelser när vi nu närmar oss fullmånen. Så hur ser det ut?

Befinner du dig i djupaste mörkret och förtvivlat försöker ta dig upp till ytan eller har du lärt dig att kontrollera elementet och ligger på rygg och njuter av hur vågorna bär upp dig? Har du vågat dig på att titta ner och se vilken underbar värld som finns där under ytan eller trampar du bara vatten och väntar på räddningen?

Man brukar se vattnet rent symboliskt som känslornas och det omedvetna hemvist och där simmar fisken omkring hemtamt och smidigt och känner sig som ett med alltet. När nu fullmånen närmar sig är det dags att vända sig på rygg, låta vattnet bli den trygghet du flyter på och låta månens ljus omfamna dig. Månen befinner sig i jungfruns tecken och frågan du kan få till dig nu är; Vem är du av alla dessa droppar havet består av? Du är en unik droppe i detta hav, du är en del av det men även en separerad del. Du tillhör dig själv så vad väljer du att göra?

Under den här fullmånen har vi alla möjligheter att se vilka vi är menade att vara om vi bara vågar se vilka vi är. Att öppna våra sinnen och låta jungfruns energi vara med. Jungfrun söker kunskap vilket även innebär kunskap om sig själv. Att lära känna sig själv, både det som är ljust och det som är mer i skuggan. Jungfru som i våra dagar fått en symbol i att vara oskuld men som härstammar ifrån att vara mer andligt intakt. Att tillhöra sig själv och ingen annan. Det är detta som den här fullmånefasen kan hjälpa till med.

Jungfruns analytiska sinne mäter och väger, både sig själv och sin omgivning. Hon förstår hur saker ska vara för att det ska fungera, hon kan urskilja det ena från det andra. Att ha denna förmåga är en talang som är till god hjälp för jungfrun själv men även för andra.

På det helt underbart rika symboliska kort Virgo av Johfra Bosschartdu kan se här till höger ser du hur Johfra Bosschart har avbildat Jungfrun. På kortets högra sida kan du se en babian med en våg. En symbolisk bild av Thoth, Egyptisk gud, med en våg. Thoth var den som gjorde en kvalitetskontroll av en persons hjärta innan själen släpptes in i dödsriket. I den ena vågskålen las hjärtat och i den andra fanns en fjäder från Maat, som stod för att mäta, sanning, balans, moral och rättvisa. Båda vågskålarna skulle väga jämt. Detta är egenskaper som jungfrun bär med sig.

Som alltid finns det båda sidor av detta, precis som det kan vara en talang kan det bli till en börda om det tippar över för mycket. Behovet av perfektion kan lätt väga över och hamnar man för mycket i skuggan är det enkelt att bli självkritisk och även låta andra få ta del av de kritiska ögonen.

När nu fullmånen går över Jungfrun som tecken är det dags att ha detta i minnet. Ta tillvara på de starka och positiva sidorna av jungfruns talanger. Det är viktigt att kunna ifrågasätta, att kritiskt granska, att väga och mäta men det ska också ske i balans. Att kunna sätta gränser, att vara intakt och tillhöra sig själv är egenskaper som också dessa är viktiga att ha men även där är balans viktigt så att det inte väger över så att man sätter sig själv i ett isoleringsrum.

Så när vi nu alla plaskar omkring i fiskarnas element och får månen att lysa på oss färgat av Jungfruns energi hur tar vi bäst tillvara på detta? Ställ frågor till dig själv. Vem ser du? Ser du dig själv? Kan du urskilja dina känslor från andras? Bär du dina egna drömmar eller försöker du utföra andras?

Vad är det som nu föds?

 

Kärleken skapar ett

Vi

utan att förstöra ett

Jag

– Leo Buscaglia

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, Johfra Bosschart, Natalie Avsee more...

Artemis – vildsvinet- halvmånen

Mångudinna

Artemis och den växande månen är symboler som enligt myten hör ihop och du kan läsa mer om Artemis här på min blogg.

När halvmånen har börjat synas på vår himmel har vi börjat landa i den nya cykeln. Inte så att vi känner oss fullt säkra, inte så att vi går ut och lanserar men vår omgivning kan nu börja se att något har hänt och att något är på gång. Än vet vi inte vad det är, än är inte allt klart. Som den gravida kvinnan, vi och vår omgivning är fullt medvetna om graviditeten men vi vet inte ännu vilket kön och hur det kommer att upplevas att ha en liten nyfödd själ hos oss.

Vi har fullt med frågor vi vill ha svar på och vi vänder oss oftast till de som vet mer än vi själva. Vi lyssnar och tar in. Precis så här är det under halvmånen, vi funderar mycket och vi har många frågor. Frågor till oss själva men även till andra. Oavsett vilket projekt det är som du har startat upp vid nymånen så brukar det bli lite förvirring och kanske även konflikter när vi står i en mittemellan fas. Viktigt att ha med sig är att det är vi som bär på projektet. Att ställa frågor till andra som kanske har varit med om samma sak eller frågor till de som anses vara experter inom området är gott att göra och kan bära på många visdomar som vi kan bära med oss. Men – det är inte samma sak som att de alltid har rätt. Det är du som känner din kropp bäst, det är du som har påbörjat projektet och det är alltså du som bär på den viktigaste kunskapen. Samtidigt behöver vi ha med oss att vi inte är fullt “vuxna” i den här processen. Det innebär att vi kan bli förblindade av vår egen vår egen upplevelse och lätt hamna i affekt, på gott och på ont. Vi kan lika lätt rusa iväg in i något som kan visa sig vara skadligt för oss, som vi kan fly undan för att vi är rädda för vad som kan hända.

Artemis närhet och förknippelse med vildsvinet kan lära oss ett och annat om just detta.

450px-Giuseppe-Mazzuoli-The-Death-of-Adonis-hermitag

Vildsvin

Ett vildsvin kan ses ur många synvinklar, allt beroende på vilket perspektiv man har. Är jag jordbrukare ser jag det säkert som ett skadedjur eftersom den bökar upp åkrarna för mig medans de för vissa personer inom skogsbruket ses som nyttodjur då de bidrar till markberedning.

Många är rädda för vildsvin och deras stora betar och vill gärna se att de finns någon annanstans än där man själv bor. Och i mångt och mycket är det detta som vildsvinet symboliserar. En rädsla för något som vi uppfattar skrämmande, fult och vilt. Och det vi är rädda för motar vi bort från oss själva. Ofta, ofta projicerar vi ut vår rädsla för vår egen vilda kraft på vildjur i drömmar men också på andra personer runt omkring oss själva.

Ett vildsvin reagerar instinktivt, de följer helt enkelt de regler som finns i naturen. Blir de hotade attackerar de och är de osäkra så försvinner de snabbt in i skogen igen. Man kan enkelt säga att de attackerar och försvarar sig och däremellan bökar de runt för att få den näring de behöver. Precis som våra instinkter gör.

Vad vildsvinet kan lära oss är att möta våra egna rädslor och att vara medveten om att vi har instinkter inom oss som vill attackera eller försvara.

Artemis är ju vildmarkens gudinna och som sådan både värnade hon om vilddjuren och samtidigt jagade hon och använde sig av deras kraft och förmågor. Hennes “brist” sägs bland annat vara att hon kunde vara lika farlig och skrämmande som vildsvinet. Hon landade helt enkelt inte i sig själv och tänkte efter före på vilka konsekvenserna kunde bli.
I en myt skickade hon ut vildsvin för att döda Adonis efter att hon har känt sig förorättad och i en annan förvandlade hon Acteon till en bock då han sett Artemis naken i badet. Acteon var en berömd jägare som då fick rollen som den jagade istället och tillslut mötte döden då hans egna jakthundar fällde honom.

800px-Actaeon_Caserta

Det här visar på egenskaper som vi alla har men som vi mer och mer behärskar ju mer erfarenhet vi får av livet. Att bli fylld med hämndbehov, att rasande fara ut mot de som vi tycker har gjort oss illa är känslor som vi alla har men oftast kan vi ta ett steg tillbaka och hantera det på ett annat sätt. Att reagera som Artemis gjorde när Acteon såg henne naken i badet kan symboliskt visa oss våra egna känslor när någon ser oss “nakna”. När vi befinner oss i känslor (vattnet) och blottar oss (nakna) i en situation där vi anser att vi är säkra och plötsligt inser att någon annan har bevittnat detta då blir lätt reaktionen ursinne och ångest.

Under halvmånen är det viktigt att ha detta i minnet. Vi kan bli frustrerade och ilskna när vi vandrar mittemellan påbörjan och förlossning av det vi har inom oss. Vi kan lätt glömma av att tänka efter före och bara reagera instinktivt. Och det här är upplevelser som vi inte ska mota bort från oss själva och låtsas att de inte finns. Vildsvinet finns inom oss och vi behöver se detta för att inte bli rädda för det. Våra instinkter är ju inte bara negativa utan också väldigt positiva om vi låter de vara detta.

Artemis reagerade ju trots allt. Hon försvarade sig själv och det som hon värnade om och det är inte alltid vi gör det här. Vi kan alltför lätt lyssna på andra och tycka att andra har så mycket mer Artemiserfarenhet och kunskap att vi glömmer det som väckts inom oss själva. Vi trycker undan oss själva utan att fundera på om det är rätt eller ej. Många backar undan när det kommer till att försvara sig själva. Artemis och vildsvinet kan alltså lära oss att konfrontera. Inte aggressivt men effektivt. Vi behöver både konfrontera våra egna känslor men också vad vi upplever att vi tar till oss från andra. Instinkten att attackera och försvara lär oss också att tänka rakt. Inte att förvilla oss själva med en massa olika förklaringar som vi annars har lätt att ta till.

Vildsvinet har även en annan symbolik som kan vara nyttig att ta till sig under just den här perioden, och det är att se till att man får den näring man behöver. Att rota ända ner till rötterna för att hitta det som är mest näringsrikt. Att inte nöja sig med att försiktigt äta från ytan och det du uppenbart ser som mat framför dig utan också låta andra viktiga sinnen vara med dig. Lukten av något mer och något godare kan få dig att gräva djupare exempelvis. Detsamma gäller den egna rädslan. Den kan få oss att bara puffa lite på marken eller att försvinna in bland buskarna och vi blir då utan näring och vi riskerar då att bli små taniga skrämda personer som aldrig får den näring som vi egentligen behöver. Vi behöver buffa riktigt ordentligt så vi ser vad rädslan egentligen består av, hur den luktar och hur den låter och inte nöja oss med att vi diffust ser den i ögonvrån.

(Jag vill lägga till att för att vi ska klara av att göra detta är det viktigt att förstå att det är när vi själva är mogna för att buffa som vi ska göra det. Att någon annan presenterar en “sanning” som de tycker sig se eller att någon annan gräver upp marken för dig så att du kan se vad som finns där är inte alltid positivt. Vi själva behöver vara med om varje litet steg i processen annars kanske vi inte har den bärighet som vi behöver. Projektioner och skuggor inom oss är kraftfulla och starka känslor och vi behöver alla ta till oss detta i vår egen takt.)

 

 

A Boar depicted on a Greek vase after tearing a dog in two. (Click to Enlarge)A Depiction of the wild Boar, showing the strong build (Click to enlarge)

A depiction of a wild boar with some emphasis on the teeth.

A Depiction of the front half of a wild boar. (Click to Enlarge)

 

 

 

 

 

Inspiration har bland annat hämtats från;

Silentfeathers

 lib.uwaterloo.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder, en.wikipedia, wikipedia,

Skuggan – Gudinnan – Qvinnan

Steven DaLuz - Tutt'Art@ - (13)För länge sedan dök mitt intresse upp för Gudinnan. Vår patriarkaliska kyrka har inte fångat mitt intresse och jag har funderat över vilken betydelse det har för oss kvinnor att inte känna igen oss i den Gudsbild som ges.

Personligen kan jag fortfarande inte riktigt identifiera mina andliga upplevelser som vare sig feminina eller maskulina om man nu ska sätta ett genus på dem, men många gör detta. Benämningen Gud är alltför behäftad med innebörder som hänvisar till Fadern, den maskulina principen och därför väljer många kvinnor i dag Gudinnan då de ska beskriva sina inre andliga upplevelser.

Gudinnan är inte längre, som Petra Juno skriver i sin avhandling “ Den levande Gudinnan” något vi har med oss när vi föds, det är snarare en aktiv handling från kvinnan som söker något att identifiera sig med.

Jag känner en släktskap med Gudinnan, jag känner igen mig själv i de arketyper och i de myter som finns och jag hittar mycket matnyttigt i denna symboliska världen. Detta gör att jag hittar en botten i mig själv, plötsligt så hittar jag ett sammanhang där jag kan finnas. Många gör som jag, finner sig själv både på ett psykologiskt/känslomässigt plan och att detta ger en form av andlig upplevelse.
Och många ser Gudinnan som enbart en andlig upplevelse, något som är svårt att formulera med ord och något som kan jämföras med samma religiösa upplevelser som den kristna Guden har gett till många.

Och att söka något som är “högre”, en förklaring eller något som kan hjälpa till med att sätta ord på inre andliga upplevelser är det många som gör idag. Och lika många är det idag som hävdar att vi måste förändra vår syn på världen och hur vi förhåller oss till varandra och naturen. Ett mer feminint förhållningssätt är vanliga ord i det här sammanhanget.

Kanske det här feminina förhållningssättet först och främst behöver komma från kvinnan? Jaho, skriker mitt inre samtidigt som jag skriver det här. Är det inte det feminina som är förtryckt? Är det inte kvinnor som kommer i andra hand oavsett om det handlar om lön, religion eller när det kommer till att beskriva vad en människa är? Är det inte mannen som bör förändra sin syn och samtidigt behöver förändra fördelning och de normer som råder idag?

Min första respons på min egen tanke är att då överlåter jag ju faktiskt makten och en uppfattning att det är mannen som styr tillbaka mannen igen! Jag, som kvinna, är beroende av att någon annan förändrar för att mitt värde ska förändras.

Självklart känner jag att detta är något som behöver förändras från båda håll. Värderingar behöver förändras från grunden. Våra normer behöver ses över. Men…samtidigt ser jag det som att det blir ingen förändring om inte kvinnan förändrar sitt förhållningssätt till sig själv.

Och kan det vara så att kvinnans förhållningssätt som hon har till sig själv idag en gång startade med den solarisering som påbörjades någonstans runt 4000 år fKr?Qvinnan

Sakta men säkert har vi ärvt den syn som männen gav oss då det patriarkala väldet började. Ifrån att vi hade samhällen där vi var ett med de naturliga cyklerna, där Modern vördades (och där vi satte liv, död och återfödelse i samband med kvinnan ) så gick vi över till en världsbild där solen var mest framträdande som en manlig symbol.

Mörkret och månen förpassades till ondskans värld som till varje pris skulle underkuvas och vaktas på. Symboler som sattes samman med Gudinnans makt överfördes till Gudar och kvinnliga symboler såsom exempelvis ormen förvandlades till ondskans attribut.

Moder Jord skändades, kvinnor togs till slavar och kvinnan blev till något som mannen behärskade och rådde över.
I stället för att vörda livet och följa de naturliga cyklerna införde man hierarkiska samhällen där krigsgudar hade makten. Gudinnorna blev våldtagna och fick bli mindre viktiga gemåler till de styrande Gudarna. Kanske kan man även välja att se Zeus förlossning av sin dotter Athena som ett led att ta ifrån kvinnan symbolen som livgivare. Till och med det kunde mannen, föda fram liv.

Det vanligaste var dock att männen skapade liv med ord. Logos blev en del av det som vi idag kan se att vi avgudar. Det är inte bara i vår bibel vi kan hitta ordet som den skapande makten utan det startade långt innan vi fick texten;

Och Gud sade: Varde ljus” och det vart ljus.

Och Gud såg att ljuset var gott;

Och Gud skilde ljuset från mörkret.

Mörkret som från tidens begynnelse har setts som alltet, det skapande universumet, som Modern och kvinnan. Och kvinnan skapades med hjälp av ordet som ond, som något som ska förtryckas till varje pris, som inte har en plats i kyrkan och som underdånigt ska böja sig för logos, för den manliga makten.

Och vi har böjt oss. Vi har tappat vårt ursprungliga arv som den som ger liv. Vi har förtryckt vår inneboende tillhörighet med den cykliska naturen. Vi har blivit mörkret såsom det beskrivs i den patriarkaliska världen, vi är skuggan.

winter-goddess-alys-caviness-goberOch kanske är det så att det är först när vi kan börja acceptera våra skuggor som vi kan återfå den kraft som vi en gång föddes med?

När vi kvinnor inser att det är oss själva vi är rädda för kanske världen kan förändras igen. När vi återtar vår egen natur, det är då vi kanske ser vårt eget värde.
Någonstans är det väl kanske alltid så att vi bör börja med oss själva för att en större förändring ska ske. (Och idag är det ju väl dokumenterat den kraft som startar när vi integrerar en upplevelse djupt inom oss själva.
Är jag lycklig är sannolikheten stor att min granne är lycklig och så vidare i flera steg.)

Kanske behöver vi en plats där vår andlighet hör hemma, där vi inte är förpassade till utsidan eller välkomnas in i en samhörighet som är strikt styrd av manliga regler?

Kanske behöver vi också öppna upp för att välkomna mannen in i detta mysterium som har med Livskällan att göra men först behöver vi hitta vår egen tillhörighet till denna. Patriarkatet har trots allt berövat mannen denna upplevelse. Eller är det tvärtom? Att mannen bör stiga tillbaka från ordet och logos till mytos och upplevelsen först?

Jag blir lycklig när jag hittar en textrad som Eva Björkander Mannheimer har skrivit, vilket i sin tur är ett citat från Kerenyi;

 Allt liv har både maskulint och feminint ursprung. Men den västerländska, patriarkala civilisationen byggdes upp som en motpol till naturen, naturprocesserna, som därmed blev identifierade enbart med den feminina principen.

Hon fortsätter;

Det är de positiva, fruktbara, skapande aspekterna av den forna Gudinnan som är den skuggsida som idag tränger sig på och “inkarneras” i mångas psyke.

Eva citerar även Jung som i samband med sin diskussion om Gud menar;

Den oundgängliga mörka aspekten, skuggsidan, har utelämnats eller skalats bort och den feminina principen saknas.

Människan måste finna sätt och metoder att förena de gudomliga motpolerna inom sig själv.

Är det därför vi är så rädda för vår skuggsida idag? För att vi förknippar den med den feminina makten? För att den är ett måste att se idag då vi inte kan undgå att se hur vi ödelägger våra liv genom att utarma jorden?

Tja, det här var bara början på en del tankar och jag kommer att skriva vidare för att se vart min egen känsla leder till. Det är en spännande process och några bestämda slutsatser är inte tagna vilket gör att jag nyfiket ser fram emot min egna fortsättning.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder; Steven DaLuz, Fine art americ more...

Första fasen av månen – Nymånen – skuggan och ljuset

Moon-Phases

Första fasen – Nymånen

Detta är fasen som är från 0 grader till 45 grader. Alltså från helt mörker till att man börjar se en strimma av ljus igen av månen. Många astrologer använder inte uttrycket mörkermåne överhuvudtaget. För andra är nymånen först när man kan se den första strimman av ljus vilket betyder att de använder sig av begreppet mörkermåne, precis så som jag gör. Förmodligen kommer detta sig av vilken tradition man har fastnat för.

Jag ser det som att vi blir allt mer påverkade av nästa månfas ju mer vi närmar oss den och att de interagerar med varandra. Ungefär på samma sätt som det är för oss. Ensam hemma är jag mindre påverkad av andra och mitt sätt att agera och känna på är mer “mitt” eget jämfört med hur jag är tillsammans med andra. Andras närvaro påverkar oss, förmodligen mer än vi tänker på. Det innebär inte att jag blir någon annan utan mera att “jag, tillsammans med någon annan”.

Mörkermånefasen, har sitt crescendo precis som fullmånen, den når punkten 0 grader och blir i och med det allt mer påverkad av nymånen. Våra skuggor, positiva och mindre positiva sådana, finns med oss och samtidigt börjar det nya pocka på . Ett aha-ögonblick av en inre insikt kan få resultatet att vi kan få en idé om något vi vill göra exempelvis. Insikt är under en nymånefas en lust att agera som pockar på mer än under avtagande måne till mörkermåne då vi bara vill dra oss ännu mer inåt. Mörkermånen som strävar efter vila börjar lägga sig lite och vi kan börjar känna en lust för att se andra ansikten än vårt egna. Som alltid är vi i en process där det ena steget ger det andra.

I stället för att släppa taget om saker kan nu skeendet handla om att påbörja. Men…fortfarande i mörkret. Dana Gerhardt beskriver denna fas så bra tycker jag. Eftersom månen fortfarande är mörk händer saker utanför vårt medvetna (solen) sinne är påkopplat.

Som vid en befruktning. Vanligtvis har vi inte aning om att en befruktning skett eftersom den processen sker i mörker, alltså utanför vårt medvetna sinne.

När nymånen sedan tar över mer och mer från mörkermånen lämnar vi alltmer vårt behov av att dra oss inåt vilket innebär att vi är mer redo för det nya vi vill ha fram.
Fördelen med att följa månens faser i sitt liv är bland annat att vi blir medvetna. I det här fallet en medvetenhet om nya saker som vill komma fram och att vi också tillåter oss plocka upp de här nya idéerna och tankarna som dyker upp. Att vi inte fortsätter som vi alltid har gjort, vilket i och för sig är bekvämt men som inte lämnar mycket utrymme för tillväxt.

Nymånen innebär att du fortfarande är fokuserad på dig själv och vad som händer i ditt eget sinne men inte för att gå inåt utan snarare för att gå utåt. Man kan säga att denna fas uppmuntrar till att vara som ett barn. Man är upptagen med sig själv och nyfiken på vad som händer om man gör på olika sätt. Du som har barn kanske kommer ihåg den där perioden när det är så oerhört roligt att kasta bort skeden eller något annat från bordet och sedan skratta förtjust när någon hämtar den och lägger tillbaka den? Vad händer när jag kastar den igen tro, kommer den tillbaka då också? 🙂

grodprinsenÅterigen är det Dana Gerhardt som kommer med en bra liknelse och använder sig av en saga som vi inom symbolterapin/pedagogiken väl känner igen. “Grodprinsen”. En saga om en prinsessa som har fått en guldboll som hon är mycket förtjust i. Hon leker med den, rullar den och kastar den i luften och följer den vart den än kommer. Hon har ingen aning om och tänker inte heller på vilka konsekvenser det kan ge att leka med den här bollen. Att hennes lek så småningom kommer att leda till att hon gifter sig med en prins finns inte i medvetandet. Och faktum är att jag inte tror att hon skulle lekt med bollen om hon visst det. Vilket är det fina med nymånen.

Under den här fasen kan det vara bra att tänka på vad nymånen innebär och sedan anpassa sitt sätt att förhålla sig till världen efter detta för att underlätta för sig själv. Man kan alltså sätta nya mål och börja planera. Man kan bli inspirerad och få nya idéer efter att man har släppt taget om gammalt under mörkermåneperioden. Men tiden är inte den rätta att börja agera även om det skulle klia i fingrarna. För just den här perioden så vet du inte riktigt vad som kan dyka upp längs din väg och det är detta som är så bra. Skriv ner det som du får idéer till men låt det vara på pappret så länge. Fortsätt att hålla ögonen öppna för saker som kommer längs din väg. Gå nya vägar, titta med barnets ögon och låt ditt sinne vara öppet. Tillåt dig själv att vara i nuet så mycket du kan. Titta efter signaler runt omkring som kan leda till något annat eller fördjupa det du redan skrivit ner. Utmaningen blir att inte låta gamla vanor eller förutfattade åsikter om hur saker ska vara styra seendet. Vi pratar fortfarande om ett barn sinne som vanligtvis inte alls har den erfarenhet, rädsla eller konsekvenstänkande som vi vuxna har.
Under nymånefasen är det mycket instinkter som låter sig bli hörda. Omedelbara och spontana sådana som vi vanligtvis har en tendens att trycka ner eftersom vi har en tendens att lägga på oss en ganska tjock polityr med åren.

Om jag ska blanda in astrologin i det här så menar en del astrologer (som arbetar med hus i sin astrologi) att man kan titta i det hus där man har det tecknet där nymånen just nu befinner sig och det är inom det området som nytt kan inträffa. Eller där vi har lärdomar att hämta som kan hjälpa oss att växa och ta nya steg. När vi rör oss inom den speciella “hus-sfären” är det alltså bra att praktisera mindfulness för att ge sig själv en chans att bli medveten. I blogginlägget som handlar om mörkermånen och fisken har jag en länk där du kan få fram ditt eget horoskop och se de olika husen.

Född under nymånen.

nymåne

ida rentoul outhwaite

Om du då är född under den här fasen är det också den här typ av personlighet som du bär med dig. Här har du personerna som JA till livet istället för nja, eller kanske. De är mycket i sig själva vilket inte är samma sak som att de skulle vara egoistiska utan de har mer sinnelaget som barnet har. De kan bli “anklagade” för att vara alltför självcentrerade men de behöver denna centrering för att ta reda på vilka de själva är så de kan få plats i världen. Kruxet blir att lära sig att allt i livet inte kan utgå från den egna subjektiva kärnan. Lär man sig inte detta känner sig andra personer runt omkring totalt överflödiga och oviktiga och försvinner så småningom från personens omgivning.

Här har vi pionjärer som vågar det nya. Omöjligt är inte ett ord som är så vanligt att de använder och många gånger förstår de inte heller vad det innebär. Det är en unik gåva de har fått från nymånen men den kan också vara det kors de bär på under livet. Många kan uppleva att de ständigt slåss mot en värld som vill hindra dem och som upplever de som naiva och att de inte förstår livets alla svårigheter. Men vad resten inte inser att utan dessa sker det inte så mycket nya upptäckter och gränser spräcks i princip aldrig. De lyssnar ofta på sina instinkter som talar om för dem vad som är rätt eller fel och deras intuition är vanligtvis stark. Här har du personer som ofta hittar rätt utan karta (och det snabbt också).
Livet är ett stort äventyr och möjligheterna är oändliga.

Deras nyfikenhet på livet kan även innebära att de har otaliga typer av jobb inom vitt skilda områden. De vill pröva nytt ofta. Det kan också innebära att de får svårt att avsluta saker utan istället påbörjar de nya projekt hela tiden. De kan ofta sakna en klar känsla eller uppfattning om vart de vill nå eller också vart de olika nya projekten kan leda till i slutändan. Ofta ser de inte all potential själv i det som de skapar.

 På grund av deras nyfikenhet, intuition och instinkter kan nymånefödda personer ha lite svårt för att arbeta med uppgifter som kräver att man följer ett visst mönster som redan är förutbestämt. Det passar inte alls dessa personer att vara inlåst i den typen av boxar. Nymånepersoner gör sig som sagt bäst när de kan lägga all sin entusiasm i nya projekt, faran i detta kan dock vara att de använder så mycket energi att de är alltför slitna innan de når i mål med projekten.

Nymånen är fröet som precis lagts i jorden. Fullt upptagen med att ta till sig näring så den kan växa och ta plats på jorden. Och dess motsvarighet inom den grekiska Gudinnevärlden ärArtemis bland annat.

Något som är oerhört viktigt för mig är att jag har med mig en förståelse för att varje fas är beroende av de övriga månfaserna. Jag blir inte “hel” om jag befinner mig i mörkermånen, som är min födelsemåne, hela livet. Jag behöver lära mig av de övriga och ta till mig dess inneboende egenskaper för att jag ska kunna leva ett rikt liv. Mörkermåne-betydelsen finns med mig som en grund i min personlighet, precis som nymåne-betydelsen finns med för de som är födda under den här perioden, men därefter är det många andra aspekter och erfarenheter som formar mitt liv.

Om du själv vill ha reda på under vilken månfas du är född kan du titta på den här sidan. Moonpage.

Inspirerad av Dana Gerhardt.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, ida rentoul outhwaite, wikipedia

Mars måne – mask måne

Mask måneMars måne har många namn och ett av dessa är mask måne.

En av anledningarna till att månen fått det här namnet, främst då av ursprungsbefolkningar, är att vi nu befinner oss mittemellan årstiderna vinter och vår. En tid då maskarna kryper upp från jordens inre och upp till ytan. Det här signalerar också för rödhakens ankomst.

Rent generellt uppfattar jag att masken inte är det mest uppskattade djuret och jag vet många, inklusive mig själv, som tycker att det inte är speciellt trevligt att möta alla dessa maskar som kravlat upp från jordens inre för att gotta sig i det blöta på ytan. Personligen har jag mest ont av mängden och inte så mycket av själva masken men det är jag det.

Jag tror också att man behöver ha kunskap om eller syssla med något som innebär att man ser och vet vilken nytta masken egentligen gör för att uppskatta den. Som så mycket annat här i världen.
Faktum är att utan daggmaskar så skulle vi inte ha den bördiga jord vi har, en jord vi behöver för våra grödor. Dels så avger masken själv näring till jorden och dels fungerar den som en naturlig plog där den tar sig fram. Den gör att jorden luckras upp och att mer luft kommer mellan lagren. Masken är ju också alla trädgårdskompostens bundsförvant eftersom den hjälper till att bryta ner växtmaterialet.

En daggmask är en hermafrodit, en individ som är tvåkönad. Runt maskkroppen finns ett bälte som bilder slem och i detta slemHermaphrodites skapar varje mask både ägg och spermier. Den är alltså både hane och hona samtidigt. Den kan inte para sig med sig själv men bekvämt nog så kan den båda få ägg. Jämställt så det förslår alltså.

Ordet hermafrodit kommer från den grekiska mytologin där Hermes, en grekisk gud, tillsammans med den grekiska gudinnan Afrodite får en son vid namn Hermaphroditus. En son som enligt myten var varken man eller kvinna utan både och, efter att han helt och hållet förenat sig med en sjönymf.

 

På det sätt som masken fungerar får vi ju en symbolik som handlar både om död och graven men även om skapande av nytt liv, transformation och övergång. I Kinesiska och Syd Amerikanska legender bland annat kan man läsa att människan är född utifrån maskar från de som en gång levt.

Och faktum är att vi hittar masken även i bibeln och det är många som har funderat över vilken symbolik den har och vad det var som man ursprungligen syftade på när man nämnde maskar i denna heliga bok.

I en psalm som börjar med att Jesus ropar ut orden Min Gud, Min Gud, varför har du övergivet mig, senare tar han sedan tillbaka dessa ord och säger att Gud är trofast och befriar de som åkallar honom och förklarar “Men jag är en mask och ingen man”.
Många, inklusive tidiga kyrkliga män har undrat varför Jesus skulle se sig själv som en mask. Kanske var det så, menade de, att eftersom han hängde på korset så kände hans sig förödmjukad och behandlad med avsmak från andra, ungefär så som man skulle göra med en mask. Men, eftersom Jesus som person också är av samma karaktär som Gud är det mycket tveksamt att han skulle se sig själv som mask av om det skulle symbolisera förödmjukelse och avsmak.

Påve Gelasius I trodde att Jesus kallade sig själv en mask, inte för att han var övergiven och korsfäst, utan för att han skulle återuppstå precis som larven återuppstår från dess gravlika tillvaro för att bli en vacker fjäril.
Ett annat sätt att  associera masken med fjärilens larvstadie är att det indikerar en passage från det som är lågt, korrupt och tragiskt till den vackra och högre tillståndet som fjäril.

Enligt bibeln säger också Gud, “Räds ej, du mask Jacob, män av Israel. Jag kommer att hjälpa er. (Is 41:14) Gud hör de utvalda. De är svaga och avskydda av sina fiender. Som masken, är deras styrka deras munnar, deras vapen är bönerna. Med bönen blir de små starka och deras mäktiga fiender kommer att falla.

fenixDessa exempel från bibeln visar också att masken som symbol inte är av ondo precis utan att det finns något mycket mäktigt i den.

I sin bok Om fåglarna, som skrevs under det första århundradet efter Kristus, skriver Plinius d.ä. att Fenix (phoenix) är stor som en örn och har en gyllene ring om halsen, att dess kropp är purpurfärgad medan stjärten är blå med rosa prickar och att den har tofsar på halsen och en fjäderplym på huvudet. Plinius skriver vidare att när Fenix är nära att dö bygger den ett bo runt sig där den dör och att av dess märg och ben avlas en larv vilken därefter förvandlas till en ny fågel Fenix. Plinius tillägger sedan att Fenix måhända tillhör fabeln.

Själv hade jag för flera år sedan en upplevelse under min utbildning till symbolterapeut där en vit orm dök upp under en speciell rörelsemeditation till trummor.

Jag blundade, tog ett djupt andetag och hörde trummornas rytm. Sakta försvann min välkända omgivning och de dagliga tankarna drog sig den vita ormenmer och mer tillbaka. Plötsligt var det väldigt mörkt och det kändes trångt runt omkring mig. Inget utrymme att göra några rörelser utan jag fick på något sätt lirka mig fram. Jag behövde komma till ytan.

Efter ett litet tag såg jag äntligen ljus och det som höll mig fast luckrades upp. Med ett djupt andetag så såg jag himlen komma fram. Och ljuset stack mig nästan i ögonen. Jag ville sträcka ut mina armar mot skyn och upptäckte snabbt att det kunde jag inte. En snabb, väldigt flyktig känsla av panik växte. Jag kunde inte röra mina armar.

Jag såg mig omkring och jag såg sand. Överallt rödaktig sand och några klippformation lite längre bort. Huvudet svängde runt och det var då jag plötsligt insåg att det var något udda med mitt sätt att röra mig. Jag såg ner mot vad jag ville ha till mina fötter och jag upptäckte en vit stor ormkropp.

Nej, nej, nej tänkte jag. Inte en orm. Av alla kraftdjur, av alla symboler, inte en orm!

Rent symboliskt tycker jag om ormar, men att upptäcka att man själv är en är inte riktigt detsamma.

Jag försökte ta det lugnt och i bakgrunden hörde jag fortfarande det rytmiska trummandet. Hjärtat kopplade snabbt upp sig i rytmen och jag blev lugn. Lite lätt irriterad men lugn.

Jag såg mig omkring lite mer fokuserat och upptäckte ett antal personer som stod och såg på mig en bit ifrån. Deras uppsyn gav mig intrycket att de var lite frågande men samtidigt inte alls överraskade.

Plötsligt insåg jag att jag pratade med dem. Det var inga problem alls med att höra vad de tänkte och känna vad de upplevde, förmodligen var det likadant för dem eftersom de faktiskt svarade på det jag sa.

De välkomnade mig och sa att de väntat på att jag skulle ta plats i deras tid. Gisses,,jag hade hamnat i Australiens öken och de pratade om Drömtiden. Med ett aha inom mig själv så tänkte jag att det här var ju lite typiskt. Självklart skulle jag hamna i drömtiden.

Jag hade inte släppt min irritation över att vara en orm men fick strax förklaringen av “något” som förmedlade kunskap både till de personer som nu var runt omkring mig och till mig.

Jag var en orm för att det var ormens egenskaper och dess symbolik jag behövde acceptera att jag bar på. Jag var den som transformerades och ständigt föddes på nytt. Jag var den som var kraften och den helande förmågan. Jag var den som ständigt dog för att visa att det krävs död för att liv ska uppstå. Jag hade, vad jag vet i alla fall, maskens egenskaper, att kunna befrukta mig själv. Att kunna delas för att bli två.

En mycket underlig upplevelse, underlig och inte allt igenom bekväm.

Du får ta det goda med det som du upplever som det onda, var det någon som sa. Du har förmågan att kunna kommunicera med många samtidigt utan att vara närvarande. Du har förmågan att kunna visa att döden är nödvändig och att den inte alltid är fysisk. Du går drömmarens väg och på den vägen kommer du att skifta ditt yttre många gånger. Du är en del av allt och du är allt. Du är Gudinnan som skapar och som raserar. Du är en del av oss och vi av dig.

Rösterna började bli svaga och jag ansträngde mig för att höra men något annat började bli starkare och pockade på uppmärksamhet. Jag kände hur det ryckte och plötslig blev jag varse att rytmerna hade förändrats. Det var snabba trumslag och jag visste att det var dags att ge mig iväg.

Den var verkligen lik en mask den här ormen, men nu vet jag ju att det inte stämmer att den är självbefruktande utan snarare så att den kan välja om den vill vara hane eller hona. Inte så dumt måste jag säga.

Vad kan man då tänka och tycka om denna mask och dess tillhörighet med månen i mars?

Kanske att vi lära oss att vi behöver krypa in i oss själva då och då, ner till Moder Jords trygga och varma famn för att vila. Och att inse att vi är oerhört nyttiga, för oss själva likväl som för andra. Som masken kan vi luckra upp det som behöver mer syre. Luckra upp för våra vänner likväl som för oss själva. Vi har förmågan att faktiskt ta oss igenom det vi anser är skräp, känslor som gör ont och som vi inte längre vill ha. Tar vi till oss detta, verkligen accepterar och integrerar kunskapen med oss själva, blir det som kommer ut av detta så mycket mer näringsrikt. Vi kan förvandla och vi kan inse att när något dör ger detta möjlighet för något nytt att växa. Vi är helt enkelt liv, död och återfödelse. 

Vi har också både det som vi idag kallar manligt och kvinnligt inom oss. Och vi kan balansera detta och välja den attityd och det agerande som krävs i varje situation. Framförallt när vi möter något som skulle kunna vara befruktande för oss. Det här innebär inte på något sätt att du blir mindre kvinna eller mindre man, det innebär enbart att du själv väljer.

Vi kan också lära oss att alla kanske inte tycker om oss men att det är helt okey eftersom det finns de som gör det. En del avskyr oss och andra vill inget hellre än att vi ska befinna oss i deras närhet.

Jag hoppas att du kommer att ha en fin månad när vi nu möter våren och det är dags att stiga upp från vintervilan.

Malou

Information från bibeln är hämtad från  http://ww2.netnitco.net/~legend01/worm.htm