Hästen

För nästan 30000 år sedan satte människans fascination över djuren sina spår genom fantastiska målningar i djupa grottor.

Har vi alltid haft det här behovet av att sätta på pränt det vi ser, undrar jag. Att låta det bli bilder. Kanske var det här ett sätt eller ett försök till att förstå naturen, genom att avbilda den?

Oavsett vilket så finns det bilder av hästar av de mest skilda slag i våra djupa grottor eller på stenhällar. På den här tiden var det vildhästar som existerade och det var inte förrän många årtusenden senare som dessa blev tämjda. Hästen är en av våra arketypiska symboler och man kan förklara en arketyp som en urbild, ett mönster eller ett nedärvt sätt att tänka och känna. Dessa arketyper är “inbyggda” i människor från allehanda kulturer, och enligt Jung är en anledning för att man kan finna liknande sagor, folktro, legender hos oberoende kulturer.

Hur människan har förhållit sig till djurvärlden verkar ha berott på vilka behov som just då har funnits. Man har använt sig av djuren på olika sätt, allt ifrån att ge dem olika värden som ekonomiska, symboliska, gudomliga och mänskliga till att de har jagats, ätits och tämjs. Och precis så är det med hästen. Vi har interagerat med den och vi har brukat den på ett sätt som gör att den ska passa våra syften.

Som alltid när jag börjar titta på den symboliska världen blir jag så intresserad att det lätt skulle kunna bli en bok av varje tema, men jag ska försöka avgränsa mig och istället dela upp det om det blir för mycket.

Hästen – manlig eller kvinnlig.

För mig är hästen väldigt mycket en dualistisk varelse när det kommer till symboliken. Det finns flera som hävdar att den är en maskulin symbol och flera som hävdar att det är en feminin symbol. Många förändrar den symboliska betydelsen beroende på vilken färg en häst har och då blir det det som avgör om den ses som maskulin eller feminin.

Min erfarenhet är att när hästen dyker upp som en symbol i livet så associerar män och kvinnor lite olika. När jag forskar lite runt ämnet så märker jag också att flera “lärda” har den synen.
Att det är så olika kanske inte heller är konstigt om man tänker på hur det har en tendens att se ut i ett ridhus. Där vimlar det av småflickor som avgudar och sköter om sina hästar. De kan knappt vänta tills den stund de kan bege sig till stallet, eller den dagen då de kan ge sig ut på en ridtur i skogen. Även om vi kan hitta en och annan pojke där så är det fortfarande vanligast att det är flickor som flockas runt hästar.

Många flickor växer upp med hästar, de blir ett med hästen och de har innerliga samtal. Den blir en tröst och ett stöd under alla de upp och nergångar som sker under uppväxten. Hästen blir vägen för flickan att uttrycka och att lära känna sig själv på. Jag kan själv komma ihåg när jag tillsammans med kamrater lekte häst. Hur vi satte upp hinder som vi sedan hoppade över. Elegant “travade” vi in på banan och tog hindren. Ett och annat krumsprång efter ett speciellt svårt hinder. Eller när vi var vildhästar och skriade högt och ljudligt, bockade och slängde med huvudet. Vi “blev” hästar och på så sätt konkretiserade vi hästens symboliska och psykologiska betydelse för oss själva. En flicka som i sin vardag var blyg och tillbakadragen kunde bli den vildaste hästen av alla. Stolt kunde hon visa upp sig och visa all sin styrka.

Hästen blir en symbol för kvinnans inre feminina styrka. Instinkter, styrka och stolthet som behöver behandlas med respekt. En kvinnas inre transformationer och faser kan beskrivas med hjälp av hästen som symbol som Leah Graysmith skriver i sin bok/vetenskapliga artikel. Hon menar att det finns två typer av övergångsfaser som uppstår för den kvinnan som har huvudrollen där hästen ingår som symbol. Den ena är när hästen dör vilket skulle innebära att kvinnan nu lämnar en omogen och undertryckt del av sig själv och när en häst gör entré skulle det innebära ett mer moget sätt, högre självständighet, styrka och oftast en väckt sexualitet.

Leah Graysmith fokuserar i sin artikel på hästen som symbol för sexualitet och passion och finner att det blir påfallande olika symbolik beroende på vilket kön som tolkar symboliken. För mannen speglar hästen hans heroiska status, alltså hjälten inom honom. Ju större hjälte desto kraftigare och mer magisk blir mannens fäste. För kvinnan däremot speglar hästen aspekter av henne själv. Den kan reflektera hennes sociala status, framförallt när det gäller att vara undertryckt eller självständig. Hon menar också att hästen står som en representant för hälsa och utveckling av kvinnans inre personlighet.

Att associera

Att få upp hästen som en del i sin egen inre symbolik idag innebär att det är naturligt att börja titta på hur man själv känner och tänker om hästen. Hur associerar jag, vad är det första som jag kommer att tänka på? Samtidigt bär vi med oss symboler som vi knappt är medvetna om. Meningsbärande bilder som vi har fått från sagor och myter. Bilder som medvetet och omedvetet format idéer runt hästen och som är en grund för att den symboliken kommer till oss just idag.

Under årtusenden var exempelvis hästen ett transportmedel, ett verktyg för att ta mig till och från platser. Hästen blev även ett verktyg för att få budskap genom att man använde sig av den för att meddela sig med varandra. Idag är det förmodligen mer vanligt att vi får upp bil, båt eller flygplan som skulle kunna betyda transporter men det är fortfarande något vi bör ha med i tanken när vi börjar utforska hästen som symbol.

Som transportmedel eller bara för en ridtur för nöjes skull så bär ju hästen dig. Det gör också att det är vanligt att tolka in det bärande momentet och även en av anledningarna till att flera anser att hästen är en feminin symbol. Att bära, att bli buren går vidare till en modersfigur. En symbol för det omhändertagande och beskyddande, det som när och ger det du behöver.
Om man fortsätter på temat att rida kan man titta på om det är en ridtur med sadel eller barbacka. Är det en ridtur där du får kämpa med en häst som inte vill gå dit du vill eller följer hästen dig som om ni två var ett? Är det en bruten häst som vet och har erfarenhet av vem det är som är härskaren eller finns det vilda instinkter kvar som man behöver ha respekt och lära sig att lyssna på för att ridturen ska bli behaglig?

Det finns sannerligen många perspektiv och aspekter man hittar när man börjar titta närmare på de bilder och känslor som har uppstått i samband med att hästen steg in som en symbol.

Hästen och färger

När det gäller färger så kan färgen ibland vara det som har den avgörande betydelsen, åtminstone vid en första blick på symbolen. I den ryska folksagan “Vasalisa” som i sig symboliserar en kvinnlig initiationsberättelse enligt Clarissa Pinkola Estés dyker det upp tre stycken ryttare. Även om den ryska sagan “Vasalisa” inte har tusen år på nacken säger Clarissa att hon har funnit belägg för att dess arketypiska rötter daterar sig minst så långt tillbaka som till de hästgudinne-kulturer som föregick den klassiska grekiska kulturen.

( Spännande med tanke på de teorier att Centaurer, som har hästens kropp och mannens överdel, egentligen var Kentaurides, alltså “figurer” som hade en kvinnlig överdel. Denna myt skulle ha uppkommit från tiden då hästen inte hade blivit tämjd ännu på större delen av vår jord och att människor skulle ha blivit så överraskade och skrämda av de kvinnliga ryttare som verkade vara ett med hästen. Mer om detta i ett senare inlägg )

I sagan frågade Vasalisa Baba Yaga, som är en gammal häst-modersgudinna precis som Demeter är också, om de tre ryttare hon mött på vägen. Där var den svarta ryttaren på den svarta hästen, den röda ryttaren på den röda hästen och den vita ryttaren på den vita hästen.
Dessa färger är knutna till födelse, liv och död. Färgerna beskriver en alkemi som följer vildkvinnans kretslopp, livs/döds/livmoderns verk. Nedstigande, död och återfödelse där svart står för att göra sig kvitt gamla värderingar, där rött är för att offra omhuldade illusioner och vitt för det nya ljuset. Den kunskap man vinner när man tagit de två första stegen.

Färgerna i den här sagan är betydelsefulla enligt Clarissa på grund av att de alla har sin dödsnatur och sin livsnatur. Svart är jordens och bördighetens färg, den mylla där idéer sås, men samtidigt betecknar den döden, förmörkelsen av ljuset. Den är även knuten till den värld som finns mellan världarna, det svarta är ett löfte om att du snart skall få veta något som du inte känt till förut.

( När patriarkatet tog över och våldförde sig på Gudinnorna förändrade de även symboliken med den svarta och den vita färgen. Den svarta färgen ( och världen ) blev den kvinnliga och med detta en symbol för det skrämmande, det hotande och tog bort de livgivande aspekterna)

Den röda färgen symboliserar offer, vrede och mord. Att bli plågad och dödad. Samtidigt är den knuten till liv, häftiga känslor, uppvaknande, eros och åtrå. Det är en färg som ökar aptiten.

Den vita färgen är knuten till det nya, det rena och det orörda. Den hör ihop med att själen befrias från kroppen, med anden som är obelastad av det fysiska. Den är också en symbol för modersmjölken, vår första näringskälla. Men precis som för de övriga färgerna finns det en motpol. Den är en symbol för döden. Tecknet på att något har förlorat sin rosighet, sin vitalitet. Där det är vitt är allt ett oskrivet blad. Vitt är det löftet som finns för att det finns näring nog för att saker och ting skall kunna börja om från början, tomrummet som fylls upp.

Och nästa del i Hästen blir;

Dessa ryttare blir intressant att jämföra med de ryttare från Vasalisas saga med apokalyptiska ryttare som vi hittar i bibeln. De fyra ryttare som bar fyra olika färger och som red fyra olikfärgade hästar.

I nästa del tänker jag mig att jag börjar fundera över de Gudar och Gudinnor som sätts ihop med hästar. Vi har Poseidon, Demeter och den spännande mening som jag hittade om att Poseidons namn skulle kunna härledas till att betyda Demeter man. Vi har Gudinnan Epona och vi har det spännande med Kentaurides. Det finns mer kopplingar till bibeln och jag tänker på symboliken att Jesus red in på en åsna och inte en häst. Slump eller ej? Och naturligt mer om hästens kopplingar till det vilda, det otämjda men ändå följsamma instinkterna. Hästen har ju även kopplingar till underjorden och att följa eller ta med själar till då livet är slut.

Det är ju också så att vi den 31;e januari går in i det som kallas för Hästens år. Det kan också det vara intressant i sammanhanget.

Fakta och inspiration har hämtats från;

Clarissa Pinkola Estés och boken ” Kvinnor som slår följde med vargar”
Leah Graysmith och den vetenskapliga artikeln/boken “Sex and Gender in the Equine in Literature”
en.Wikipedia
Katolsk vision.se

Copyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Acknowledgements: Bilder; wallpaperhere, sv.wikipedia, more...