Naturens symbolik

Mörkret och Persephone

Persephone Pre-Raphaelites

Mörkret och Persephone

Vi befinner oss i det “mörka” halvåret. Hösten har varit och vintern är här. Dagsljuset försvinner och vi omfamnas av mörkret ganska fort. Ett mörker och ett halvår då naturen drar sig tillbaka och vilar. Åtminstone verkar det kanske så för oss att naturen vilar. Vilar för att våra ögon inte möter gröna blad och doftande blommor. Vilar för att naturen klär sig i frostigt vitt och temperaturen sjunker.

I den Grekiska myten möter vi Gudinnan Demeter och hennes dotter Gudinnan Persephone och lyssnar vi på den hittar vi förklaringen till varför naturen drar sig tillbaka. Gudinnan Demeter var bitter och sorgsen och vägrade se till att grönska och näring växte på jorden eftersom hennes dotter, Persephone, var kidnappad. Efter många om och men fick Persephone lämna sin kidnappare och återvända till jorden och sin mor men villkoren som gjordes innebar att hon var tvungen att återvända till underjorden och sin kidnappare varje år.
Varje gång hon återvänder märker vi av det eftersom naturen drar sig tillbaka och förvägrar oss sin näring. Söker du i min blogg så hittar du mer av denna berättelse.

Och jag lyssnar till naturen och tänker att det är så mycket som orden bestämmer vår attityd. Enkla ord som att naturen drar sig tillbaka, i myten möter vi ord som ex, förvägrar och ofta pratar vi själva om att naturen vilar, växterna dör etc.
Vi möter attityden att detta är något som är förknippat med mörker och med död. När vi inte ser en aktivitet finns den alltså inte. Och i det långa loppet att utåtriktad är ljus och introvert är mörker. Denna attityd som gör att det är många av oss som intar en viss position som det är svårt att komma ur.

För många år sedan hade jag upplevelser då jag mötte myten om Gudinnan Persephone och jag tänkte att jag kunde dela med mig av en del av dessa för kanske skulle det kunna få någon annan att se på våra årstider och mörker på ett annat sätt. I detta finns också det temat som går som en röd tråd genom allt, kvinnan.

I myten är Persephone ute och plockar blommor tillsammans med sin mor, då hon plötsligt blir kidnappad. Blomman som lockar henne bort från mammas ögon är den vackra Narcissus.

The narcissus, which Earth made to grow at the will of Zeus and to please the Host of Many, to be a snare for the bloom-like girl — a marvellous, radiant flower. It was a thing of awe whether for deathless gods or mortal men to see: from its root grew a hundred blooms and it smelled most sweetly, so that all wide heaven above and the whole earth and the sea’s salt swell laughed for joy

—Homeric Hymns, To Demeter ll. 8–14
 Narcissus_GeraniumDenna blomma lockade och pockade Persephone och gav Guden Hades, som var Persephones kidnappare, en chans att få iväg henne till sitt eget rike.
Vilken ålder Persephone var när hon försvann är inte känt för mig men hon var tillräckligt vuxen för att det skulle vara aktuellt med giftermål eftersom detta var skälet till att Hades ville ha henne till sitt rike. Tillräckligt gammal för att bli nyfiken på sig själv och på allt det som hände inom henne skulle jag kunna gissa. I en dröm som jag fick handlade det bland annat om Narcissus.
Om den Narcissus som blev förälskad i sin egen spegelbild och som idag är upphovet till det vi kallar narcissister. (Narcissism är en individs självupptagenhet, självförhärligande och överdrivna tro på den egna förmågan.)I min dröm var det inte Narcissus, en vacker grekisk man, som var vid källan utan Persephone. Den spegelbild som hon såg lockade henne och gjorde henne nyfiken.
Drömmen bestod av mycket mer än detta men den gav mig en ledtråd till en av de saker som lockade Persephone till att försvinna ur hennes mors närhet.Det som lockade var förmodligen det som alltid lockar en tonåring, utforskandet av livet och sig själv.
Vem är jag och vad är det som händer inom mig?
Narcissus står för det som lockar och pockar, för den doft som förför och som används för att stimulera. Feromoner som både används för att larma om fara och för att dra till sig det vi vill ha.
I myten är det Hades som vill ha Persephone och Persephone uppfattar doften och närmar sig. Och visst är det så i vår vardag, vi uppfattar en doft och antagligen är den inte attraktiv och då tackar vi nej eller så blir vi helt betagna och glömmer allt annat och följer doftspåret som är lämnat.

När detta väl har hänt dyker vi ner i den värld som består av känslor vi inte visste fanns. Vi upptäcker reaktioner och upplevelser vi inte hade en aning om. Vi är i underjorden. Vi är i den mörka världen.
I den grekiska myten om Persephone nämns det inte någonstans att denna underjord skulle vara välkommen för Persephone men vi vet att den definitivt inte var välkommen av hennes mor Demeter. Min känsla är nog i alla fall att det kanske är en aning naivt att lägga skuld på Hades, trots allt uppfattade Persephone doften vilket hon förmodligen inte skulle ha gjort om det inte var läge för att lära sig mer om sig själv.

I underjorden där det råder mörker får Persephone en möjlighet att möta andra sidor av sig själv. Och visst är det där vi möter de känslor som vi både är rädda för och som lockar oss. I vårt eget inre, det som vi kanske bara anar och inte till fullo ser. De som vi vill gömma för omvärlden och för dagsljuset. Det är också samma mörker som vi kan förknippa med den kvinnliga energin. Det som är Jorden och myllan. Här finns näringen som gör att växter dyker upp på vårkanten, här finns det som omvandlar det oätliga till ätligt. Här i mörkret tar Moder Jord hand om oss, här ligger vi i hennes livmoder och får till oss allt det som vi behöver få för att leva.

Kan det vara så att här möter Persephone sin inre vildkvinna, den del av henne själv som visar henne vad livet är? Den del som visar hur och varför vår fysiska kropp reagerar? Mötte hon sin längtan, både den fysiska och psykiska?

Möter hon sina känslor för hennes egen dynamik? Möter hon sin mörka prins, sin sexualitet eller/och möter hon sin depression och sina rädslor?

Trots allt äter hon av de granatäpplekärnor som Hades erbjöd henne precis innan hon fick återvända till jorden. Granatäpplet som man tror var det som ormen erbjöd Eva och Adam? Det känns som om det inte är speciellt troligt att Persephone inte visste om att man inte ska äta något i underjorden och rent symboliskt innebär det nog att hon vet vad hon gör och att hon vet att det är meningen att hon ska återvända till underjorden.

Det finns så mycket symbolik i den här berättelsen så för mig är det omöjligt att sammanfatta allt i ett och samma inlägg så jag hoppas att du som läser vill fortsätta läsa i kommande inlägg men också att du själv sätter dig in i berättelsen och får en möjlighet att applicera den på ditt eget liv och din känsla i att vad det är att vara kvinna.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Alla Helgons Dag

Man dör först när man blir bortglömd.

Man dör först när man blir bortglömd, ja så anser man i flera kulturer. Att fira de döda och att hedra sina avlidna anhöriga är viktigt för många. Vi här i norr är vana vid att tända ljus på gravarna och ta en stilla stund då vi minns de vi en gång haft nära oss medan man i andra kulturer lagar deras favoriträtter och dukar för dem vid bordet. Det kan vara stor skillnad på förhållningssättet, en del vill ha en stilla högtid medan andra har fest och glam.

Det som är lika i slutändan är väl kanske just det där med att minnas. Att minnas blir till att frammana. Plötsligt finns de där framför oss. Så som vi vill se dem. På gott och på ont. Och kanske är det så att det är först när man helt glömt bort som de är döda.

Det finns mycket tyckande om de här dagarna i november och en del skillnader kan du läsa om här, personligen tycker jag att det viktigaste är att man formar helgdagen på ett sätt som passar just för en själv. Jag tycker nog i alla fall att det inte är fel att prova på någon av alla våra traditioner, vem vet kanske är det just något som vi behöver. Vi har så lätt för att plocka bort sådant som har med vårt inre liv att göra och framförallt med sådant som kan väcka rörelse inom oss så jag tycker nog att de här dagarna behövs då vi kan ansluta till en energi som många är i samtidigt.
För visst är det speciellt? Vi vet att vi vandrar tillsammans med andra, vi vet att just där och då under en speciell dag vandrar vårt sinne över gränserna och kallar tillbaka de som gått över.

Det är kanske inte konstigt att man säger att just det dygnet är vi närmare än någonsin, slöjan mellan världarna är tunnare, med så många som har samma intention händer det säkert massor!

Många menar att vår tradition kommer från Samhain som är en keltisk tradition som kommer från “summers end”, en skördefest som också är det Keltiska nyåret. Det ena utesluter inte det andra tycker jag och för mig flätas traditionerna samman.

På lördag kommer månen att vandra in i kräftans tecken och vad kan passa bättre än det? Traditioner, hemmet, minnen, allt det som dagen står för får hjälp av månen och tecknet som delar med sig av sin energi.

Tips på vad man skulle kunna göra för att göra dagen extra speciell skulle kunna vara;

Gör en vandring ute i naturen. Var uppmärksam på hur naturen ser ut och hur det känns. Låt den tala till dig från den cykel den befinner sig i. Hur märker du av både livet och döden i det du har runt dig?

Gör ett altare för dina anhöriga som gått före dig. Samla bilder och minnen som för dem närmare dig på ett ställe.

Besök gravplatser.

Ta del av historier från förr. Har du någon äldre släkting du kan ta kontakt med? Gör det och bjud in till samtal om det som en gång varit.

Tänd en eld och hedra det som du lärt dig och släpp taget om det som du inte längre behöver.

Du kan säkert hitta mycket mer om du bestämmer dig för att detta är en dag då du vill uppleva den magik som redan bor i dig. Du bär de som en gång varit i lika hög grad som du bär på de som en gång kommer att vara.

Oktober – Jägarens måne

Hunters Moon – Jägarens Måne

Detta är ett av de namn månen har i oktober. Ett namn som talar om vad det är som gäller. Det är nu under denna månad som djuren är mätta och tunga och det är nu som tiden är bäst för att samla på sig det kött människan behöver för vintern.

Som alltid är namnen väldigt tydliga och visar på den praktiska användningen. Under oktober går också månen upp 30 minuter senare än under de övriga månaderna (förutom vårdagjämningen) vilket betyder att jägaren och jordbrukaren har extra tid för att slutföra det som behövs göra.

Idag är vi inte lika benägna till att följa månens eller årstidernas cykler på detta sätt eftersom vi har tillgång till helt andra verktyg. Frågan är om detta alltid är positivt?

Månen och dess cykler har fått mig att fundera på hur mycket jag missat när det gäller min koppling till naturen? Att förlita sig på det som är bekvämt kanske inte alltid är det optimala för oss och i många fall känns det sorgligt när så mycket naturlig kontakt har gått förlorat.

Den här månaden får mig att fundera lite över sans och balans. Bara för att det är jägarens måne innebär ju inte detta att det är samlandet i sig som är viktigt. Det betyder inte att vi idag i vår tid ska samla på oss hur mycket som helst, inte heller att vi helt urskiljningslöst ska ”döda” eller förstöra det som kommer i vägen för oss.

Jag tror på att vandra i min verklighet såsom Gudinnan Artemis, vildmarkens Gudinna. Att se mig omkring och lyssna på det som är min natur. Vad är det som är nödvändigt för mig att samla på? Vad behöver gå förbi min pil för att det inte ännu är moget att använda eller för att det tjänar helt andra syften?

Att vara vaksam över när min rädsla får mig att agera överilat? Kanske behöver jag stå still i skymundan och vänta lite till? Vänta till min kropp och min omgivning pratar samma naturliga språk?

Nymånens första fas är precis över nu när jag skriver detta och vi kommer in i den fas som innebär att vi kan få lite avstånd till det som pockar på inom oss. Vi kan börja se klart på vad det är som behöver hända och ska hända. Nymånens ögonblick är trots allt i det djupaste mörkret. Nymånens fas pratar om att vi behöver använda andra sinnen än seendet för att sätta måncykelns mål.

Nu kan vi alltså börja se och börja ta ställning till vad som behöver göras för att uppnå dessa mål vi har satt. Och har då dessa mål någon nytta av att vi befinner oss i Jägarens Måntid?

Hur använder du din energi, passar den ihop med naturens och passar den ihop med ditt mål?

Själv gör jag som min man brukar göra, sätter mig lugnt ner och lutar mig mot en bekväm trädstam i den klara höstluften. Jag ser mig omkring och tar in de vackra höstfärgerna och låter kroppen svara an på min omgivning.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: vee_kay-d75l7an

Valborg – Beltane

valborg1Valborg närmar sig en tid för ceremonier. Beltane är ett annat ord och ett ord som kanske mest används idag av wicca traditionerna. Beltane – personligen tycker jag att det är vackert. Det sägs att det kommer från Gaelisk- Celtiska språket och det betyder Klar/Helig eld.

Beltane hölls för att markera och fira vårens ankomst och den sed som fanns att flytta boskapen till deras sommarbete. Från början hölls den inte vid något fixerat datum eller i samband med något solstånd. Man brukade hålla den vid första fullmånen efter 1 maj. En annan signal kunde vara att Hawtornet blommade.

Det var ett firande för fertilitet för land och dess djur. Man ansåg att eldens flammor och rök skulle rena hjorden och skydda dem under sommarbetet och ge en god avel. När djuren fått sitt tog byinvånarna med sig elden hem och använda den för att helga och skydda sig själv, man renade sitt hem och lättade sitt hjärta, därefter dansade man runt elden.

Om det hänger ihop med ovanstående det vet jag faktiskt inte men kanske kan tänka mig det. :) I vilket fall som helst är det även en tradition att fira Guden och Gudinnans bröllop på Beltane. Ögonblicket före orgasmen säger en del. Enligt en tradition gav sig par ut på ängarna och in i skogen för att älska kvällen innan. Det var ett sätt att främja tillväxten.

Ceremonier och ritualer är alla helande. Oundvikligen hjälper de till för att hela det fundamentala såret, illusionen av separationen från Skaparen och det skapade. Genom att vi deltar i ceremonier hjälper vi till att bygga broar. Vi reparerar övergångar så att din själ och din ande ska bli ett. När vi helgar viktiga livshändelser med en ceremoni så hjälper det oss att få frid med de oundvikliga förändringar som livet består av.

Ceremonin har en befästande verkan. Den hjälper oss att fokusera, att viktiga bitar får fäste. Du har dopet, konfirmationen, skolavslutningen, nyårsafton, bröllop osv. Likadant är det med de ceremonier som du skapar själv. Vårt omedvetna tar till sig detta och underlättar arbetet med att släppa taget och att tillföra något nytt.

Så Beltane kan vara tillfället för dig att göra en egen ceremoni. Har du bara intentionen med din ceremoni klart för dig kan du utforma den på det sätt som känns bäst för dig själv.

Passa på att släppa taget om det som du inte längre behöver, befrukta dig själv med det som du vill ha. Lyssna på din andes barn och njut av det som du själv skapar.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Vintersolstånd – vi välkomnar ljuset

    Vintersolstånd

  Vintersolståndet, “Solstice” som har sina rötter i det latinska ordet sol (sol) och sistere (att komma till ett stopp, att stå still) vilket betyder att “solstice” betyder att komma till den punkt, eller tiden, då solen verkar stå still.
Ett punkt under året som varar i ungefär tre dagar då vi befinner oss i en “mellanperiod”. En punkt mellan tider.
Inget kan förändra sin kurs utan att det har kommit till en punkt av ett absolut stopp, en stillhet.
Vi behöver alla den stillhet som detta symboliserar, en period då vi stannar till och förbereder för den återfödelse som sker nu då ljuset träder in i vårt liv igen.

Det händer något inom mig när jag kommer i kontakt med dessa symboliska ögonblick. Något magiskt vaknar inom mig, något som alltid har funnit och förmodligen alltid kommer att finnas. En längtan, ett hopp och en förvissning om att detta är liv.

Jag kopplar ihop vintersolståndet, punkten då solen verkar stå still, med det som Jörgen Tranberg pratar om i sin föreläsningsserie Universal Heart.

En del av hans föreläsningar baserar sig på hans kvantumfysiska utbildningar där han förklarar hur vi samarbetar med universum redan från den allra första impulsen, eller varför inte till och med ögonblick som var innan det tänktes, då vi skapades som foster.

Jörgens föreläsning när han berättar om hur ägget färdas in i livmodern och hur modern konstant har en ordlös och omedveten kommunikation med ett medvetande som fortfarande är i varande tog verkligen tag i mig när jag gick den utbildningen. Vid varje föreläsning han nu har i denna Universal Heart serie blir jag påmind om detta liv vi behöver medvetandegöra för att förstå vilken kraft och vilken möjlighet det är.

Jörgen berättar att det är när sädescellen kommer in i ägget som det blir stilla. Innan och efter detta är det en konstant rörelse. Och om vi tänker på hur mycket det är som händer med oss när vi växer därinne i vår moders livmoder så är denna stund, 1,5 – 3 timmar att likna med oändlig tid. Fantastiskt.

Det är i stunden då det inte händer något som livet blir till. Det är min tanke och upplevelse om detta. Samma som det gör nu under vintersolståndet. Det är nu under vintersolståndet som det blir en stillhet. Tillräckligt mycket stillhet för att en gnista ska tändas, livet blir symboliskt till. Livet, ljuset, skapas i mörkret och vi stannar där tills vi är mogna att ta ett steg ut ur grottan. Vintern är här.

Det är perioden för vila och stillhet men ändå sjuder det av förberedelser för en yttre aktivitet. Precis som det gör när vi går in i oss själva. Vi kan sitta och meditera och inom oss händer det mycket. Vi kan sitta stilla och fundera och inom oss händer det mycket. Vi kan befinna oss i tider då vi tycker att det inte händer något men det händer mycket.

Vad det är som händer vet vi inte förrän det är medvetandegjort för oss. Barnet ser vi när det föds. Förändringen ser vi och märker när vi befinner oss i den dynamik som tillåter oss att använda oss av oss själva på ett annat sätt. Det är den praktiska handlingen som visar för oss hur förändringen arbetar.

 

“Winter Solstice triggers a time in which the Inner Light is kindled in spite of outer darkness. It is a time to give birth to and awaken the higher self. Spiritual impulse is born anew within us, adding light and strengthening the love principle within our life.”
– Ted Andrews

Hälsa solen välkommen. solgula

Detta är en sådan fin tidpunkt att skapa sig visioner och befästa dem. Jag brukar plocka fram något varmt gult för att hälsa solen välkommen igen. Jag brukar också göra olika ceremonier, en del i det tysta och enbart för mig, andra mer synliga. Att skapa en krans kan vara en sådan handling. Murgröna och järnek används för att skapa en krans. Under tiden jag skapar funderar jag på hur mycket av aktiva och passiva handlingar mitt liv består av. Blir dessa till den helhet som jag vill att det ska bli? Ungefär som den krans (cirkel) jag nu skapar? Murgrönan får stå för den aktiva sidan och järneken den passiva.

Lite myter är väl också lite roligt och detta är den natt då man trodde att djuren kunde prata. Det ville till att hålla sig vän med dem och man brukade önska dem en god jul denna dag.
Det är också Tomasdagen.

Man sa att nu kom julfriden och förr började nu julmarknaderna i städerna. Allt skulle enligt traditionen nu vara färdigt inför jul. )Den traditionen känner jag kunde vara bra att införa för egen del. Hade varit så härligt behövligt att enbart njuta av alla de vackra färgerna och ljusen dagarna innan jul. Å andra sidan är det bara att planera på ett annat sätt än idag.)
När vi hade bondesamhälle då var detta enligt lag den tidpunkt då man kunde säga upp torpare och arrendatorer. Tydligen kunde man också säga upp råttor och möss. Jag undrar om de var så pigga på att lyssna på det.

Med Tomasdagen inträdde julfriden och julmarknader i städerna började. Nu skulle alla förberedelser inför jul vara färdiga. I delar av bondesamhället var detta enligt lag den tidpunkt när man kunde säga upp torpare och arrendatorer. På vissa håll sade man också upp råttor och möss, som man hoppades skulle hörsamma uppmaningen. På Tomasdagen tillönskades också djuren en god jul. Dagen firas till åminnelse av det katolska helgonet St Tomas, som var den av Jesus lärjungar som betvivlade Jesus återuppståndelse. På andra håll började julfriden först med julafton.

Du kan läsa mer om jordens tidpunkter på inlägget höstdagjämning bland annat. Du kan även läsa mer i det inlägg som kommer efter detta och som handlar om mörkermånen som sker samtidigt som vintersolståndet.

Har du möjlighet rekommenderar jag också den föreläsningsserie som Jörgen har. Du kan se vilka tillfällen det är och vilka gästföreläsare som finns om du följer länken Universal Heart.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: omslag från Freda Warringtons bok,

Fläder – Ogham kalender

Ogham kalenderDet här är en Keltisk Ogham-kalender. När man skapade kalendern följde man månens 13 faser och därför förknippas den starkt med månmagi. Ogham-kalendern är utifrån naturens egen kalender, alltså i harmoni och växlar med årstiderna.


The Elder Mother – Fläder – Drottningen av örter


Detta är den 13;e månen i den Celtiska träd kalendern – Ogham
25 november – 23 december

Symbolik är dömande, transformation, död och återfödelse, tro och det oundvikliga

Heliga siffror är; Fem, utifrån att fläderblomman har fem kronblad, fem ståndare och fem foderblad. Tretton, utifrån att flädern är förknippad med allt övernaturligt som är förknippat med siffran.

Traditionellt är allt från flädern användbar medicin. Bären och löven är båda rika på C-vitaminer, löven kan göras till en mixtur som används till örondroppar för att behandla smärta och inflammation. Blommorna kan man göra te på för att behandla hosta och irriterande hals och man kan även använda dessa för hudlotion. Barken, bären, rötterna och löven kan alla användas som färgämnen och bären är goda att göra sylt, vinäger och sirap av. Det är också viktigt att veta när man ska plocka de olika delarna av flädern för att det ska skydda eller ge hjälp för det man vill ha hjälp med.

(OBS! Rekommenderar ingen att använda sig av örter för medicinskt bruk utan ordentlig kunskap om detta )

Om man har fläder i trädgården så sägs det att man skyddar sig ifrån olycka och otur. I Europa så ansåg man förr att om man planterade fläder på kyrkogården så höll det borta onda andar.

Fläder är en symbol för den mörkaste årstiden och som sådan är den associerad med död och den äldre visa Gudinnan. Man har i gångsättningarna av gamla gravar funnit flinta som har formats som fläderlöv och även ingångarna har formats som en portal av fläderblad.

Man anser också att det är ett älvträd och som sådan står det för början och för slutet. “Fläderälvan” står alltså för transformation och övergångar. Den ger råd om det som ska bevaras och det som ska kastas bort.

Meditation med fokus på fläder handlar om att fokusera på återblick på ditt liv. De “dåliga” sakerna i ditt liv kan dyka upp och orsaken till detta är för att det är dags att förlåta dig själv för det som varit. Du kan inte gå tillbaka och förändra det som varit men du kan lära dig från dina misstag och inte göra om det och röra dig framåt igen. Erkänna, medge och ändra är nyckelord.

Flädermodern ansåg befinna sig under fläderträdet. Hon har en stark magi och hon straffade alla som använde sig av fläderns magi på ett själviskt sätt.
Fläderstavar användes för att driva ut fastlåsta tankar och flöjt från fläder ansåg ha samma verkan.
Fläder bör inte huggas ner utan en bön och bränn inte ner flädern då det anses ge otur. fläderträd

Fläderträdet ansågs vara den plats där födelse och död är ett och kunde man konsten så kan fläderträdets grenar göra det möjligt för dig att se andar och få visioner.

Lektion som fläder ger kan vara svår. Inte bara blir du ombedd att acceptera din egen oundvikliga död, den ställer dig också frågan om hur du blir ihågkommen om du dör idag, dåliga sidor såväl som goda. I vintern mörka dagar så är flädern en spegel där vi ser oss så som vi är, kommer vi att dö med ära och utan ånger.
( från the wisdom of the trees )

I en skrift från 1700- talet så ger man ett “recept” på en skyddsamulett: Man plockar en fläder gren under oktober, precis innan fullmånen. Träet mellan “knutarna” måste delas i nio bitar vilka läggs i en linnebit som hängs runt halsen och så lång så att den nuddade hjärtat. Där ska den hänga ända tills trådarna går av och då ska den begravas där ingen kan hitta den.

I Skottland gjorde man kors av flädergrenar och hängde dessa över ingångarna till stallen som beskydd.

Vass – Oghams kalender

Träd används ofta inom den symboliska världen som en symbol för vår inre psykiska miljö. Träd är en livsnödvändighet för Jorden, för oss alla. Det ger oss trygghet, det ger oss skydd. Ett träd kan symbolisera vår släkt, vårt stamträd, Ogham är ett Keltiskt alfabet bestående av 20 “typer”, alla namngivna efter träd. Man menar att Ogham-kalendern är gjord utifrån månen och Kelterna använde sig av 13 månader à 28 dagar.

  Ogham kalender  Reed – Vass.  28 oktober – 24 november.

Även om inte Vass är ett träd var det ett högt uppskattat “träd” av Druiderna och ingick därför i Ogham. Vassen användes till mycket, bland annat vävdes den och användes till takbeläggning som kunde skydda hemmen från kyla. Mattor var ofta vävda av vass som gav huset en söt doft, därför har den också associerats med att rensa och rena hemmen. På grund av dess förmåga till att skydda och rena gjorde man också talismaner av Vass som bars för att skydda mot ondska.  Man använde den som fyrbåkar, som ljus under de mörka nätterna.

Man gjorde flöjtar av den, och Druiderna gjorde “skrivdon” och papper av den vilket gör att den hör ihop med kommunikation. Den användes för läkning men också till att göra pilar vilket gör att den är förknippad med både healing och död. Att vass också hör ihop med healing och död blir starkare eftersom det är i denna månad som Alla helgons natt är. Tiden då gränsen mellan de levande och döda är tunn. Detta gör att vass även förknippas med kommunikation med våra anfäder och att stärka familjebanden.

Dess rötter finns i jorden, den växer genom vatten och den kan nå högt upp i skyn. Inte konstigt att den värderades högt. Dess styrka, rötterna, är dubbelt gömda, vatten och jord, vilket innebär att en av lärdomarna under den här perioden kan vara att inte dra förhastade slutsatser. Styrkan kan vara gömd just nu. Här kan man också vara vaksam för den effekt som katalysator som personer med ett så starkt rotsystem har. Står man stadigt och inte verkar vilja flytta sig för allt i världen, blir det ofta frustrationer i omgivningen.

I den Keltiska mytologin är Vassen associerad med den Keltiska Gudinnan Brigid. Gudinnan som stod för poesi, smide och healing. Brigids-kors gjordes av vass och görs fortfarande för att hängas i hemmet som skydd. Här finns också Gudar och Gudinnor som förknippas med underjorden. Även den grekiska Guden Poseidon är förknippat med Vass.

Ngetal ReedVass anses stå för;

  • Beskydd – kommunikation – rening – syfte – grundad ( ha starka rötter ) – liv och död

Det sägs att om man är född under denna tid så har man en “hemlig” styrka, precis så som rötterna här är dubbelt gömda. man kan nog också fundera över om det finns enhemlig” motivation också. Utmaningen för dessa personer födda här är att använda sina detektiv förmågor klokt.

 

Höstdagjämning – den äldre Visa

Autumn_sun

Idag är det höstdagjämning och dagen då vi lämnar taget om moder Gudinnan och tar steget och värnar om den äldre Visa.

Naturen tar nu stegen för att dra sig tillbaka i vila. Och det här är en bra tid för att minnas det som vi är tacksamma för, ära det och de som lämnat oss.

Nu då natt och dag är lika långa är en bra tid att fundera över vilken balans du har i ditt liv.

 

 

 

 

Equal night and day
we celebrate the balance of Mabon,
and ask the goddesses and gods to bless us.
For that which is bad, there is good.
For that which is hopelessness, there is hope.
For that which is pain, there is love.
For that which has fallen shall rise again.
May we find balance in our hearts and in our lives.

 

 

Jag är villig att bjuda in balans och den Visa i mitt liv.

 

Höstdagjämning – Mabon

dubbel gudinna 1 Perfekt balans mellan ljus och mörker. En återupprättelse – allting ordnas upp.

De senaste fyra dagarna har jag tillbringat med 6 kvinnor. 7 kvinnor, med mig, alla olika i åldrar, erfarenhet och bostadsort. Fyra dagar där vi skrattat och gråtit och kommit i balans. Och under hemfärden igår gick mina tankar till höstdagjämningen och till mörkermånen som förmodligen redan har börjat påverka en del av oss.
Det är ju detta som mörkermånen men även höstdagjämningen handlar om. Att balansera upp ljuset med mörker och liv med död. Att titta på det som är skördat, vara tacksam men också begrunda vad det har inneburit och vad det kommer att innebära.

Tillsammans har vi lagat mat, ätit o njutit och högljutt uttryckt vår tacksamhet för den goda smaken. Vi har promenerat bland klippor, badat i havet (två gjorde det i alla fall) och lapat i oss solens värme som hungriga kattungar. Vi har pratat om allt ifrån nyttig mat till hur magarna sköter sig. Och vi har skrattat och gråtit.
Vi har processat liv och död. Vi har granskat och målat våra inre bilder, låtit dessa få komma till uttryck och också tillåtit dem få dö igen.

Inte med en sekund har vi tvekat infört vårt eget eller de övrigas mörker. Vi har lagt vårt liv på bordet, vi har sett vad det är vi har skördat men också vad vi har offrat. Vi har kommit i balans.

Vi har på vårt sätt utfört en ceremoni. Vår balans har återupprättats genom att vi omedvetet har utfört ritualer. Vi har alla fokuserat och gjort samma saker. Vi har tagit och vi har gett av oss själva. Som Moder Jord gör, som allas vår Mångudinna gör.

Moder Jord som är i centrum under höstdagjämningen, inte med samma fokus som när vi firar överflödet hon ger oss utan för det som brukar ge en lite mer allvarligare stämning, fokus på mörker och död. Det är under denna tid som de Eleusinianska mysterierna utfördes. En ceremoni för själens återupprättande.

Och hur ska vi kunna återupprätta vår själ idag när vi har separerat oss från vår moder? Nu när vi har separerat oss från jorden på så sätt att vi inte längre odlar eller dödar vår egen mat, vi vårdar inte längre våra äldre, vi deltar inte i dödens förlopp och vi begraver inte själva våra kära. Vi närmar oss inte utan vi undviker det.
Vi vänder bort blicken från de som vi klassar som primitiva och vi suckar och skakar på huvudet när vi läser om folkslag, stammar och vårt eget förflutna som innehöll blodsoffer och ritualer. Vad vi missar är att de tog hand om den paradox som vi lever i på det sätt som de kunde för att behålla sin balans. Vi tar hand om den genom att andra får döda och odla vår mat, andra får vårda våra nära, andra får begrava. Andra får stå i slakthus, andra får skicka in kistan i elden.

Vi undviker mörkret och lever mer och mer i den separerade världen. Ett steg för oss att återigen bli balanserade och hela är genom ritualens helande kraft. Vi kan närma oss och titta på våra egna skuggor och vårt eget mörker. Vi kan anamma att Moder Jord är dubbel och ändå en, liv och död. Hon ger och tar tillbaka.

Höstdagjämningen såväl som mörkermånen är för mig en påminnelse om att det är genom mörkret jag upptäcker ljuset, min själ.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Mörkermåne – höstdagjämning

vågHöstdagjämning, 23 september med månen och solen i vågens tecken.

Mörkermånen inträder den 24 september, kan det bli mer symboliskt än så här.

Nu balanserar vi mellan ljus och mörker. Dag och natt är lika långa. Naturen visar vägen nu när mörkret sakta tar över, solen ljus minskar och naturen visar på sitt behov av att dra sig tillbaka och dra sig inåt.
Allt måste nu dö för att senare kunna födas igen och naturen visar vägen även för de som längtar efter ljuset både psykologiskt och andligt. För att hitta ditt inre ljus behöver du uppleva, upptäcka och integrera ditt mörker. En inre förberedelse behövs för att kunna födas igen.

Om man börjar leta efter myter och historier om höstdagjämningens betydelser hittar man ganska snart att det finns de som anser att vi har tappat mycket av dess ursprung.

Vissa anser exempelvis att det var detta kors som uppstår mellan vår- och höstdagjämningen + sommar- och vintersolståndet. Solen som är i mitten anses vara en symbol för “sonen”. ( Generellt så har solen fått symbolen för herren, jesus, gud, härskare och fadern men vi ska inte begränsa oss här utan vi kan även se, Horus, Dionysus, Odin med mera). Man menar att det först långt senare blev att man delade upp året i 8 delar. Delar som idag är välbekanta för många av de som följer wicca traditionerna. Nämner Mabon, Samhain och Beltane exempelvis.

De olika punkterna symboliserar en personlig och andlig utveckling. Allt handlar om en resa i livshjulet. En resa i livshjulet på många sätt är det verkligen när man börjar titta på hur höst- och vårdagjämningen hör ihop med den Stora Pyramiden i Egypten och dess ingång till vad man kan kalla den nedgående vägen till en underjordisk grotta. Vinkeln på denna nedgående tunnel kallas för “Kristus vinkel”, ja inte bara på denna tunnel som går nedåt utan även de som enbart leder uppåt har denna vinkel.
Vinkeln kallas så för att man sätter den i samband med Betlehem där Jesus skulle ha fötts.

(Är man intresserad kan man sätta sig in i hur höstdagjämningen, kristusvinkeln, öppningen för den nedåtgående tunnel på den Stora Pyramiden fungerar ihop och de teorier och diskussioner angående “messias” födelse eller uppstart för det som kallas “Feast of Trumpets” vilket i så fall skulle ske 2017.)

Denna resa i livshjulet som nu visar höstdagjämningen handlar om just balans. Och då en balans om det vi ser som det ljusa inom oss med det som vi mer ser som det mörka. För detta är viktigt! Vi kan inte uppnå medvetenhet, nå upplysning “solen” om vi inte erkänner att vi har ett mörker inom oss.
Många som ger sig in i ett “andligt” sökande har en tendens att stöta bort eller förtrycka alla känslor som inte har med det goda att göra. Då pratar jag om känslor som avundsjuka, svartsjuka, ilska…ja allt som man inte vill se hos sig själv.
Många vill se sig som en icke egoistisk person vilket gör att man förnekar dessa delar hos sig själv. Detta förnekande och fokus på allt som man uppfattar som gott gör att man också har en tendens att undvika nedgången till underjorden. Det är här vi får nytta av våra myter. De enda som enligt mig är utan mörker och skugga skulle då vara änglar. Och änglar anser jag inte oss människor vara. Även inom myterna har vi den goda och den onda, vi har dualiteten.

Månen hör ihop med och styr våra instinkter och vår intuition. Vår kropp och sinne reagerar om vi inte har tränat bort dessa signaler. Och nu under mörkermånen, under höstdagjämningen, talar månen om för oss att det är dags att lägga det vi har skördat i lager. Vi behöver titta igenom och se till att det är fräscht och friskt. Att sortera bort det vi inte längre behöver ingår och det ingår också att bege sig ner till den underjordiska grottan.

Själva höstdagjämningen innebär att vi ser och förstår att det nu är dags att börja vår nerfärd, själva mörkermånen innebär att vi sluter oss mer inom oss själva och tittar på det som är skuggor för oss. Vi rör oss i vår omedvetna sfär. Vi är mellan avslut och ny början. Vi behöver integrera, vila och reflektera.
Jorden drar sig nu tillbaka, den har varit i full blom, gett oss den näring vi behöver och nu behöver jorden själv ta tillvara på näringen. Naturen visar oss hur vi själva bör göra, vi bör nu börja dra oss tillbaka från den mer utåtriktade energin och välkomna den mer stillsamma höst/vinterenergin.

Och vi börjar nu vår nedstigning när månen finns i vågen. En månvåg som hela tiden har ett behov av att vara i balans och i harmoni. Som inte är så förtjust i konflikter och möjligtvis kan bli lite väl sockersöt för att undvika detta. För mycket sött kan dock leda till diabetes vilket i sin tur innebär ett liv som genast blir begränsat och som kräver struktur.
Bättre då att lära sig se det som konflikten bottnar i, att undersöka sina rädslor, sina vanor och idéer.

Kanske kan det vara detta som höstdagjämningen nu vill tala om för dig? Att det är början på din nedstigning och att det handlar om att se sin egen skugga. våg
Inom vilka områden blir vi själva lite sockersöta?
 När, var och hur söker vi själva harmoni till varje pris?
 När blundar vi över att vi är så diplomatiska så att vi inte hittar vad vi själva tycker?

Och …glöm inte tvärt om effekten! Vår skugga kan vara att vi inte klarar av att se vårt ljus, att vi är varma, harmoniska och diplomatiska.

Och så lägligt denna fas nu kommer när vi precis har ett val bakom oss. Ett val som dragit fram många känslor. Vad är vår balans i detta? Vad står vi, ser vi vår skugga i detta? Tar vi konsekvenserna över vårt agerande men också hur vi blundar?

Det som för många betraktas som det onda, det mörka visade sitt ansikte och sin popularitet på valdagen här i Sverige.

Kan valet vara den symbol som vi behöver för att inse att det vi inte ser, det vi trycker undan, det vi springer ifrån en vacker dag står framför oss, så mycket större än det var ifrån början?

Arbeta med höstdagjämningen, omfamna din mörkermåne och du kommer att märka att du har lagt grunden för de mest näringsrika omgivningar för dig själv.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman