Naturens symbolik

Sol och midsommar

midsommarNu är det snart midsommar och många av oss firar den med familj, vänner, sill och potatis. En ceremoni även om många inte funderar i de banorna. Men en tradition är i mångt och mycket en ceremoni. Saker ska göras på ett speciellt sätt annars känns det inte riktigt bra är mångas upplevelse.

Kanske är de ceremoniella detaljerna mer viktiga när man har mindre barn och för mig personligen bär jag med mig dessa än idag och kan känna ett stygn av längtan efter de upplevelserna.

Vi var ofta på landet som låg några mil utanför Göteborg och där gick man i procession på vägen ända ner till sjön och dansbanan. Först gick spelemännen med dragspel och fiol och därefter alla som bodde i området.
På dansbanan låg den lövade majstången och där på den fick vi nu placera alla de blommor som vi hade med oss i spänner. Smörblommor och prästkragar är de som jag kommer ihåg mest.
Efter att stången rests var det sedan dags för dansen som varvades med att det kom en man med en stor låda på magen. Istället för korv var det glass i den som delades ut gratis.

Ja, det där var midsommar för mig och den dagen då ceremonin runt detta förändrades så förändrades även min känsla inför den dagen. Och “riktig” midsommar blev det inte igen förrän jag fick egna barn och vi byggde upp en ceremoni tillsammans.

Det är ganska vanligt att man idag tror att själva majstången är en gigantiska fallossymbol som härstammar från hedniska dagar men så är det förmodligen inte. Det finns inget som pekar åt det hållet utan snarare för att den skulle ha kommit hit av tyskar under 1300 – 1400 talet.  Att pynta med trädgrönt är en gammal tradition som förmodligen kommer från rom där man firade ett inträde till en ny tidsperiod i början av maj men här i Sverige fanns det förmodligen inte så mycket trädgrönt att pynta med vilket kan vara ett skäl till att vi har majstången under midsommar istället. Själva ordet majstång misstänker man kommer från maja som betyder löva.

Midsommar är ju helgen då solen är i centrum. Sommarsolståndet. Vår allra längsta dag på året. Nu firar vi höjdpunkten och gläds åt den prunkande växtligheten. Moder Jord sprider generöst sin grönska över oss och symboliskt är detta en högtid då vi ärar moderskapet och det heliga bröllopet.
Solen har vuxit sig starkare och starkare ända sedan vintersolståndet och har nu kommit till sin högsta punkt. Ståtligt och generöst ger den av sitt ljus. Vi får just nu mer än vad vi egentligen behöver för vår överlevnad, det är en generös tid.

Att få mer än vad vi behöver innebär även att det är nu läge för att plocka fram vår balanserande sida. Sedan vintersolståndet har vi mer och mer vänt oss utåt, mer och mer har fokus hamnat på yttre aktiviteter, att göra saker har varit viktigt.

Solen skiner och är varm o skön. Ger dig energi och lust när strålarna smeker din hud. Du behöver denna energi för att vakna, för att kunna leva. Såsom solen ger dig uppmärksamhet och smeker dig behöver du uppmärksammas och smekas av din omgivning. Du behöver här trots allt vara uppmärksam, solens strålar är starka, dess energi är brännande. Att vara i den här energin för länge kan bränna ut dig, göra dig urlakad. Solen lär dig vad lagom betyder. Solen kan lära dig vad dina gränser går, att lyssna på din kropps signaler som säger att nu är det nog, säga stopp innan du blir stressad. Det är viktigt att tillåta sig att ta emot och det är lika viktigt att låta bli att vara i det som skiner och som ger så mycket värme med sin uppmärksamhet.

 

Att hoppa i vattnet när du är varm eller bara för att du har behov av känna vattnet. Så underbart att känna dess svalka, att leka, plaska eller bara sträcka ut i en härlig simtur. Att tillåta dig att uppleva dina känslor, att leka med dom eller använda dig av dom för att komma åt varje liten del av din kropp är härligt uppfriskande. Vattnet visar dig nyttan med att då och då vara i och att behärska konsten att ta hand om dina känslor. Du måste ha rätt verktyg för att kunna hantera känslans element, har du inte lärt dig att simma är det bäst att vara i grunt vatten och plaska runt. Och tro det eller ej men vattnet har en uttorkande effekt. Att vara i för länge innebär att huden torkar ut och likadant är det med känslan. Att vara i känslan för länge innebär en uttorkning av din själv, du behöver förmågan till avstånd, till distans för att må bra. Vattnet förlorar sin kraft, sin magi och sin förmåga till att läka om vi är i för länge.

Texten ovan har jag hämtat från mitt senaste inlägg på coachingguiden.balans

Mycket av den här stressade och urlakade energin är det många som nu börjar känna av när solen är som intensivast. Det märks på många att en semester är nödvändig. Det är inte meningen att man nu måste gömma sig i den djupaste grottan för att balansera upp energin men att tänka sig för innan man tackar ja till alla aktiviteter kan vara bra. Balansera med att gräva lite i Moder Jord, hämta näring genom ett stilla dopp i sjön, hitta den feminina energin för att balansera upp mot all den manliga energin.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Aprilmåne – Rosa måne – Äggmåne

Rosa måne Aprilmåne – Rosa måne

Ett av denna vårmånads namn är Rosa måne. Orsaken kommer från den rosa phlox som nu börjar täcka marken.

En månad som står för uppvaknande, för oss och för naturen. Nu börjar knopparna brista och ljust gröna blad sprider sin skönhet runt om i naturen. För många står denna månad för skörhet, mjukhet och försiktighet.
Nu börjar vi ta av oss de varma vinterkläderna och många bistra miner byts ut mot öppna ansikten och ögon som ser rakt fram istället för att titta djupt ner i marken. Vår! Isen brister runt om oss likväl som på sjön.

Solens strålar som börjar bli allt varmare värmer också upp vår själ. För många ser det ut så här men för många kommer också en vårdepression. Bägge varianterna lika förståeliga. För det är inte helt enkelt att “spricka upp”.

Det kräver oerhört mycket energi, kraft och vilja för naturen att komma till liv. Näring ska tas ifrån jorden upp till varje liten gren och kvist så att knopparna får tillräckligt mycket näring så de kan visa sin grönska. Fröet som har legat djupt nere i den varma myllan ska nu kämpa sig upp till ytan.
Det här är ingen mild, stillsam och mjuk kamp. Det här kräver samma styrka, samma kraft och samma mod som kvinnan som föder sitt barn. Precis som det nyfödda barnet behöver vårens grönska vårdas men man bör inte glömma att det ligger en kraft och styrka bakom dess födelse.

Rosa är månens färg och rosa är också en färg som vi mångt och mycket förknippar med den lilla flickan. Eller kvinnan som behåller sin flickaktiga attityd. Vilket sker både medvetet och omedvetet. Som barn är det ofta en färg som föräldrarna väljer och vi kan ana den lilla prinsessan som blir varmt omhändertagen. Som vuxen väljer kvinnan sin färg själv och många av dessa signalerar ut sina feminina egenskaper bland annat mjukhet och omhändertagande. Flera som arbetar med färger tolkar även in naivitet, osjälviskhet, tillgivenhet, villkorslös kärlek, sockersöt, förlåtande, glädje och godhet med mera i den rosa färgen.
Men gör inte misstaget att tro att det inte finns en styrka bakom med tanke på vad det är som krävs för att födas. Idag är det också mer vanligt att män bär rosa vilket i princip var helt uteslutet förr. Rosa tillhörde kvinnovärlden och inte den manliga.

Äggmåne

Äggmåne är ett annat namn inom vissa traditioner och ägget och dess tillhörighet med april månad går många tusen år tillbaka. De associationer som finns runt ägget, födelse – återfödelse, har gjort att det varit naturligt att koppla ägget till våren. Ägg finns det ju rikligt av i många olika former nu runt påsk även här i Sverige. Framförallt påskägg fyllda med godis som har blivit en tradition i många familjer. Vi målar ju också ägg även om vi inte har gjort det till den konstform som de är i öst.

ÄggInom den ortodoxa och katolska kyrkan är det en tradition att färga äggen blodröda som en symbol för Kristi blod och dess skal står för hans förseglade grav. Att göra sönder skalet är sedan en symbolik för Kristi återuppståndelse.
Man kan lätt förstå associationerna och trots att detta nu är anammat i den kristna kyrkan ligger äggets symbolik långt bak i tiden. Man har hittat dekorerade strutsägg i Afrika som är ca 60 000 år så något nytt är det sannerligen inte.

I Skandinavien och Ryssland så la man in ägg i gravarna för att försäkra sig om ett liv efter döden. Man hittar även samma symbolik i Egypten där man kan hitta bilder på vingbeklädda ägg ovanför mumier som bar själen till ytterligare en födelse.

I denna sfär av mörker växer det nytt liv och det skyddade skalet blir som den aura av ljus livet omger sig med. I mörkret utvecklas vi en liten del i taget precis som vi från början utvecklades utifrån våra mödrars ägg. Inom ett ägg finns allt det som skapar liv, vad som krävs är något som aktiverar processen.

Inom flera shamantraditioner föreställer man sig ett skyddande äggformat ljus skapat från det “åttonde chakrat” som omger både shamanen och den klient som behöver hjälp och det finns också flera meditationer eller ceremonier som du själv kan använda dig av för ditt eget arbete.

Symboliskt är det starkt att arbeta med ägget när det gäller transformation, återuppväckande och födelse av både inre och yttre manifestationer.

Förslag på meditation:

Som vanligt är det bra om du sett till att du kan vara ostörd och att du använder dig av de rutiner du brukar göra inför en meditation.

Föreställ dig sedan ett ovalt vackert ägg inom dig själv. Det kan vara dekorerat, färgat eller helt naturellt. Detta ägg innehåller det som du själv vill integrera i ditt liv. När du känner dig redo kan du uppleva att det börjar krackelera och dess livgivande ljus strålar ut. Om du har förberett dig för en inre transformation, som mer mod, förståelse, glädje med mera, kan du uppleva hur detta ljus sprider sig till varje del av din kropp. Om du vill manifestera yttre förändringar såsom nytt jobb, hem med mera, kan du uppleva hur denna energi stiger uppåt och till slut lämnar din kropp för att fortsätta ut i den yttre sfären för att hjälpa dig manifestera dina drömmar om framtiden.

Du kan också använda ägget till att skapa en väv för dina drömmar. En talisman för det som du vill uppnå.
Skapa en ceremoni, själv eller tillsammans med vänner. Blås ut innehållet i några ägg så att du kan bevara det på din speciella plats i hemmet.
Måla, skriv eller dekorera ägget med den symbolik som du själv bestämmer står för det som du vill manifestera. Ta god tid på dig och skapa med fokus på det du vill uppnå. Varje penseldrag, varje bokstav eller dekoration ska ske under fullständig fokus på det du gör och det du önskar.

Äpplet och kvinnan

äpple Äpplet och kvinnan.

Efter att ha jobbat natt vaknade jag idag mitt på dagen och drömmen om ett äpple var kvar i mitt sinne.

Funderade ett tag över varför tills ett aha-ögonblick dök upp. Kanske har det med mörkermånen att göra!
För något år sedan använde jag mig av äpplet som symbol när jag mediterade just under den här fasen. Varför? Jo, för mig har äpplet som symbol en hel del gemensamt med det som man brukar kalla det “mörka” att göra. Det “mörka” som på något sätt en del av kvinnans egenskaper har blivit förvandlats till. Jag tänker på sensualism, mystik och magi, sexualitet, makt, liv och död.

Äpplet har ju någonstans verkligen blivit en symbol för liv och för död. Redan i historien om Adam och Eva är äpplet inblandat. Där som en symbol för frestelse (tillsammans med ormen), kunskap och på sätt och vis, liv och död. Ursprunget är förmodligen inte ett äpple utan ett granatäpple, vilket för tankarna till gudinnan Persefones och hur hon tog emot och åt några kärnor från granatäpplet. Just detta gjorde att hon var tvungen att återvända till underjorden och guden Hades under några månader varje år. Persefone granatäpple

Varför åt hon detta, kan man fråga sig? Förmodligen var hon väl medveten om att när man åt något i underjorden var man tvungen att återvända? Hon hade vägrat att äta ända fram tills det ögonblick då hon skulle återvända till sin mor, gudinnan Demeter. Kan det ha något att göra med frigörelsen från sin mamma? Denna process vi alla behöver gå igenom för att börja stå på våra egna två ben. Kanske var det en nyfikenhet på det okända, på det som kittlade på insidan, ett uppvaknande och lust? Ungefär som Eva, från berättelsen om Adam, Eva och paradiset upplevde?

Kommer att tänka på hur Jung resonerade runt manligt och kvinnligt. Han menade att till den manliga logosprincipen tillhörde en strävan efter fullkomlighet (perfekt, ljus och kärlek) medan det kvinnliga idealet är mer fullständighetsideal, ett ideal där allt sammanhålls till en helhet. Vilket betyder allt från list, grymhet, mörker, bottenlös lidelse och dödskeende. Liklukt och förruttnelse lika väl som pånyttfödelse. Marie-Louise von Franz uttrycker det så här:

I den praktiska verkligheten upplever varje kvinna denna makts mörka sida i sig, när hennes erotiska svartsjuka väcks, när hennes barn vill dra sig undan från henne, när hon som änka ensam och övergiven måste klara sig i livet. I henne framträder då tigrinnan, den gnällande hyndan, den intrigspinnande ödesgudinnan och ingen kvinna kan bli medveten om sin större gestalt utan att i sig ha upplevt denna aspekt av gudinnan.

I böner som är bevarade från trolldomspapyrerna hittar du också många av dessa olika epitet som gudinnorna fick. Där fanns allt från ljusbärare till fördärverska i samma bön och till samma gudinna. Helt enkelt ett uttryck för kvinnans helhet, det som finns i mörkret såväl som ljuset.

Förutom i historien om Adam och Eva (där det sägs att Adams “första hustru” Lilith, som förvandlade sig till en orm, som  frestade Eva med äpplet) hittar du äpplet som är ett huvudobjekt i sagan om Snövit.

snövitJag tror att vi numer förknippar Snövit med Walt Disneys produktion men ursprunget kan vi hitta i de uråldriga muntligt berättande sagorna. Bröderna Grimm var det tyska par som satte  historien på pränt, en mycket grymmare version än den mer publikvänliga saga Walt Disney gjorde om den till.

I den vanligaste versionen har vi styvmodern som i sin avund skickar en jägare för att leta reda på Snövit för att döda henne. Snövit är hennes mans dotter, en vacker jungfru på väg in i sin vuxna roll, som styvmodern får reda på är den skönaste i världen. Intressant nog är det genom att “spegla” sig som kunskapen kommer till styvmodern. Jägaren ska ha blod på sin kniv och snövits hjärta med sig som bevis. Ett hjärta som sedan styvmodern tillagar. Genom denna kannibalism använder sig styvmodern av något som är ganska vanligt, en integration av den magi och den kraft som “offret” eller “fienden” bar. Vi tar till oss det som om det tillhörde oss.
Vad styvmodern ville ha var skönhet. Kan vi känna igen rädslan för ålderdom och de skönhetsideal vi har idag tro? Styvmodern hade sin status och roll i slottet där hon huserade på grund av sin skönhet. Förlorar hon sin skönhet förlorar hon också sin status. På så sätt kan man komma fram till att det inte var någon svartsjuka som egentligen var drivkraften för henne att döda styvdottern utan snarare en avund. Avund och bitterhet för den skönhet som ansåg försvann från henne själv.

I vilket fall som helst klarade inte jägaren av att döda Snövit utan tog med sig ett djurhjärta hem till styvmodern. Efter ett tag frågade styvmodern spegeln igen vem som var skönast i världen och fick då samma svar igen. Snövit var den vackraste. Styvmodern tog då skepnaden av en gammal hiskeligt ful kvinna (häxa) och letade sig fram till den lilla stugan där Snövit bodde tillsammans med de sju dvärgarna. Trots alla varningar som Snövit fått av dvärgarna att inte släppa in någon eller ta emot något från någon, kunde hon inte motstå och inte tro att den gamla kvinnan kunde vilja henne något ont med det äpplet som den förklädda styvmodern gav henne. Ett bett på det vackert röda äpplet och Snövit föll ner i djup sömn.

Att sedan Snövit väcktes av en ung prins genom en kyss kanske ligger bakom den längtan som många unga flickor, men också äldre sådana, bär med sig. Längtan efter den prins (kraft) som ska väcka dem till liv. På ett sätt visar sagan kvinnans undergivenhet för mannens makt, styvmoderns skönhet var det enda som kunde få henne kvar vid makten – hennes förmåga att attrahera mannen. Och prinsen var det enda som kunde väcka Snövit. På andra sätt kan man tolka det utifrån manliga aspekter inom kvinnan men det finns också något mer att läsa in i sagan och det är att Snövits pappa, styvmoderns man, aldrig är närvarande i sagan. Och det är också hans frånvaro som på något sätt skapar sagans möjlighet att finnas. Spännande vinklingar som är värda mer eftertanke.

I vilket fall som helst så var det äpplet igen som blev det verktyg som skapade “död”. Detta äpple som inte går att motstå och som förknippas med list, med lust och med något oemotståndligt. Något vi vill ha men inte får.

Äpplet, ett gyllene sådant, var också det som i sin förlängning var en del av det som orsakade kriget av Troja. Rubens_-_Judgement_of_Paris Eris, en Grekisk gudinna av kaos, strid och oenighet, blev inte inbjuden till ett bröllop.

I bitterhet kastade då hon in ett gyllene äpple som hade en inskription där det stod – Till den skönaste. Gudinnorna Hera, Afrodite och Athena började ganska snart att argumentera över vem av dem som skulle få äpplet. Den unga Prins Paris blev den som skulle bedöma detta. De olika gudinnorna kom med olika mutor och Prins Paris valde till  slut Afrodites. Han skulle få den sköna Helena av Troja till brud. Detta ledde så småningom till det krig som skulle vara i 10 år.

Även här hittar vi alltså det stackars äpplet och även här jakten på att vara den skönaste. Split, söndring och förstörelse. Tvärtom kan man tycka är det med hur äpplet är förknippat med Avalon. Denna plats som vi dag hör talas om ihop med prästinnor och gudinnor. Om du känner till historien om Kung Arthur har du också säkert hört Avalon förut.

Avalon, som har sina rötter från Welsh där ordet afal betyder äpple. Island of Avalon. Äpplenas land. Här där mytomspunna Morgan le Fay styrde över de nio systrarna. Här där det sägs att Kung Arthurs svärd smiddes och hit där Kung Arthur kom för att läkas efter ett att ha blivit sårad. Ön som också kallades det “Lyckosamma landet.” Lyckosamt för att det producerade allt vad det behövde själv. Inga åkrar behövde plogas av en bonde, ja hela ön hade den magiska förmågan att föröka och ge näring helt av sig själv.

Nog låter det som en härlig plats att vara på. Det finns mycket mer att undersöka som handlar om äpplets värld, även här i norr har vi ju myter. Gudinnan Idun exempelvis sägs vara den som bevarar äpplet som gör att du behåller din ungdom. (Tja, varför inte komma tillbaka till det temat igen) och det var till henne man vände sig om man började känna sig lite grå och gammal.

Inspiration och citat från “Själens speglingar” av Marie-Louise von Franz

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Rubens - wikipedia.

Vårdagjämning och Persefone återvänder

Alphonse Mucha

 Vårdagjämning

Igår, den 20 mars var det vårdagjämning. Tiden då dag och natt är lika långa. Nu är det dags för ljuset att ta över från mörkret.

Under  tusentals år har man firat och värnat om naturens cykler så även om vårdagjämningen. Vi hittar dess betydelse i myter och i olika texter och den som mest är känd för oss är förmodligen den om Jesus korsfästelse och uppståndelse. Men de andliga figurerna är många som är förknippade med vårdagjämningen, Osiris är en och för att nämna några mer har vi Dionysus, Adonis och så klart Ostara som sägs vara den som kom med haren och ägget. Myten om Demeter och Persefone är ytterligare en berättelse som visar på vårdagjämningens betydelse.

Vi vet att i naturens cykler så hittar vi skapandets principer och att de här är andliga i sina natur. Det är också ett skäl till att vi hittar så många av de religiösa symbolerna i naturen, ta korset exempelvis eller spiralen.

Idag har vi kommit en bra bit ifrån den tid då vi vördade och levde efter naturens principer på ett medvetet sätt men det innebär inte att de inte längre finns. De finns där, de är eviga och många av dessa tillhör det som Jung bland annat kallar det kollektivt omedvetna. Naturens principer finns inom oss och runt omkring oss och blir medvetna för de som är villiga att öppna ögonen.

Som jag ser det har vårdagjämningen en kollektiv betydelse men dess verkan har också en personlig betydelse. Berättelsen om Gudinnan Demeter och hennes dotter Gudinnan Persefone kanske kan visa en del av detta.

Demeters dotter blev en dag “kidnappad” av Hades, underjordens Gud. Demeter hörde Persefones skrik men kunde inte finna henne någonstans. Hon fick hjälp så småningom och fick reda på var hon befann sig men Zeus vägrade att låta Persefone återvända upp till jorden. I sin ilska och förtvivlan vägrade Demeter i sin tur återvända till Olympen och hon såg också till att ingen näring kunde gro på jorden. (Demeter var trots allt en modergudinna och växtlighetens gudinna)
Tillslut blev Zeus oro över att människorna inte skulle få något att äta att han gick med på att Persefone skulle få återkomma till sin mor. Innan Persefone steg upp till jorden åt hon några av de granatäpplekärnor som Hades erbjöd henne trots att hon förmodligen visste att om man åt något i underjorden så var man tvingad att vara kvar där för evigt. Trots detta kom Demeter, Zeus och Hades tillslut överens om att Persefone skulle tillbringa en viss tid i underjorden som Hades drottning och övrig tid på året skulle hon få vara i sin mors närhet.

Dagen då Persefone steg upp till jorden är signalen för att våren nu är här. Demeter lät återigen växtligheten ta plats.

Denna kollektiva naturliga cykel är något vi alla upplever, det blir vår efter vintern. Nattens mörker bli kortare och dagens ljus längre.

Men det är inte bara en princip som visar på en kosmisk händelse utan det är också en personlig. Den kommunicerar även till vårt inre. Den inre världen och den yttre är sammanlänkande. Hur vi personligen upplever detta och tar hand om det är däremot väldigt olika.

FredericLeighton-TheReturnofPerspephone1891-217x300

FredericLeighton

Från mörker till ljus, från det omedvetna till det medvetna och från död till liv.

Vintern står i mångt och mycket rent symboliskt, psykiskt och andligt för en period då vi befinner oss i mörkret. I det som vi inte ser så uppenbart som vi ser att ett bord är ett bord. Rent fysiskt är det vanligt att vi inte är så aktiva och inte så alerta under den här perioden av livet och många kräver mer vila och stillhet.
Nu när ljuset återvänder så återvänder också de flesta av oss. Men vad tar vi med oss från den mörkare cykeln?

När det var dags för Persefone att återvända till jorden tackade hon ja till att äta trots att hon vägrat detta under hela tiden hon varit där. Berodde det på ungdomligt oförstånd eller för att hon hade upptäckt att det fanns något här som hon behövde?

Personligen så tror jag på det sistnämnda och jag undrar vad det var för insikter hon bar med sig upp till jorden igen? Något stort måste det ha varit tänker jag eftersom hennes återvändande fick Demeter och Persefone att instifta de hemliga mysterier som för de invigda gav kunskapen om liv, död och återfödelse.

Samma tema liv, död och uppståndelse finns i berättelsen om Jesus och även för den Egyptiska guden Osiris.

Något nytt spirar nu när våren är här. Och det som spirar beror på vad som har skett under den mörka tiden. Vad är det som vi nu vårdar och vattnar så att det kan växa sig starkt? Vad är det vi tar med oss ut till vårt medvetande?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Alphonse Mucha, FredericLeighton

Att iaktta omgivningen – Träd

känna-träd

Knowing trees, I understand the meaning of patience.
Knowing grass, I can appreciate persistence.
– Hal Borland

Artist~Catrin Welz-Stein

 Att iaktta omgivningen tycker jag alltid har gett många lärdomar. Symbolterapeut som jag är så använder jag mig ju av detta också. I andra kulturer har naturen alltid varit viktigt och de hänvisar ofta till naturens själ och hur viktigt det är att vi har respekt och förståelse för dess cykler.

Även här i Sverige hade man förr en helt annan förståelse och naturlig koppling till naturen. Ganska förståeligt när man tänker på att naturen var en av huvudnäringarna och det var viktigt att kunna “läsa” av för att veta när det var bäst att så och skörda.

Ett träd kan både ge dig kunskap och även lära dig mycket om dig själv. För visst måste det krävas ett oändligt tålamod och en stor styrka att kunna vara på samma plats och ibland växa sig stor i miljöer där man tror att inget ska kunna växa. Och det är ju inte heller alla trädarter som klarar av det. Precis som för oss, vissa personer klarar av att vara i miljöer där andra inte orkar det. Vissa personer förstår man inte hur de har klarat sig överhuvudtaget när man tänker på under vilka omständigheter de vuxit upp i.

En del träd låter sina rötter sprida ut sig ganska ytligt för att få det fästet de behöver och andra låter rötterna gräva sig djupt ner i myllan. Som vi…en del behöver inte lika mycket “grundtrygghet”, behöver inte ha den där fasta platsen, tycker om ett stort nätverk och andra behöver vara fastrotad och känna den stabilitet som det innebär.

En del formas av väder och vind och det är syns på deras knotiga och vindpinade stammar och på andra kan du inte märka av det alls. Precis som hos oss. På vissa personer kan man omedelbart se att livet har gått hårt fram eller så visar de detta själva för att behovet finns. Andra kan man aldrig ana vad de har gått igenom.

Och så fortsätter det i naturens värld. Många som jag har mött får en enorm hjälp av att synliggöra sig själv genom att spegla sig i naturens värld, andra förstår den inte alls.

Jag tycker det här är otroligt spännande att arbeta med och det ger mig alltid väldigt mycket matnyttig information om mig själv.

Varför inte pröva själv?

Du kan exempelvis rita ett träd och sedan fundera och skriva om detta.

Vad är det för ett träd? Var någonstans växer den? Hur ser trädet ut? Kan du beskriva det?

Vad behöver trädet? med mera.

 

 

Både bild och citat hittade jag på facebooksidan remember once upon a time.

Stenen – Kvinnlig symbol

stenness-fairies-3nofr

Bild; D. Bruce Bennett

Stenen – Kvinnlig symbol.

Stenen som en kvinnlig symbol, kan det stämma?  Jag som alltid varit fascinerad av berg och stenar. På något sätt finner jag en trygghet i berget och samtidigt tycker jag att det finns en ömhet som strålar ut från dessa mäktiga naturfenomen.

Jag har också så länge jag minns varit intresserad av och sjunkit djupt in i gamla fornlämningar. En inre värld öppnar sig för mig när jag är i närheten av gamla byggnader, rösen, borgar och klippblock. När jag då hittar båda dessa samt intresset av gudinnor, månen och symbolik i två böcker blir jag lyrisk.

För ett tag sedan läste jag “Kvinnoporten – Om urgamla kvinnospår i seder, bruk och tänkesätt” av Gunilla Carlson, och i den hittade jag många tankeväckande funderingar angående fornlämningar. Hon menar att man kan se på ritningar över europeiska stenkammargravar att de är formade som kvinnokroppar. Hon skriver också

” För oss idag representerar en grav det definitiva slutet, men då verkar själva graven ha haft en helt gravkammareannan betydelse. Då verkar den snarare ha varit en port in till nästa liv, en övergångsplats, mellan de olika liv en människa kan leva…..I så fall var också den gravida kvinnans kropp en övergångsplats. Kanske var den födande kvinnan en gudomlig genomförare av mysterieriter kring liv och död.”

Oj, känner jag, så spännande att gräva vidare med. Nu läser jag Birgitta Onsell ” Jordens moder i Norden” och jag blir lika fascinerad av den.

Dessa två kvinnor har grävt djupt ner i de historiska dokumenten och myter kring jordens födelse och fokus för dem båda är kvinnogestalter – gudinnan i samband med detta.

Här kan du läsa om teorier om att det kanske är så att de mäktiga stenar som vi hittar här och där i landskapet och som kallas domarringar har ett samband med något annat som dyrkades långt innan något annat – månen. Keltiska tempel restes också dessa i cirkelform. Var månens kosmiska visdom det som låg som en grund för den första lagen ( ting förknippar man med domarringar) frågar hon sig i boken.

Hon tänker sig också att Stonehenge ( det monument från 1800-1500 f Kr i England ), som främst har förknippats med solen kan vara ett monument över både sol och måne. Stonehenge består av en yttre cirkel av bestående av resta stenar, innanför den finns en mindre som omger en U-formad anläggning. U-formen som är sinnebilden för den kvinnliga principen – den stora modern, vattnet och regnet. Och Urnan, bilden för kärlet, behållaren som korresponderar med den feminina världen. Innerst ligger det som man kallar för altarsten.

På tal om altare så uppförde kvinnor på Island och Norge “högar eller byggde hus som de kallade horg”. Horg är “Ett av stenar uppfört altare”.

Hos många folk har stenarna uppfattas som benen i Moder Jords kropp och altaren av sten stått som symbol för gudomens oförstörbarhet och beständighet.

Obehandlade stenar är enligt uppslagsboken “prima materia”, urämnet – det kvinnliga.

Snorre säger ” En annan sal gjorde de, det var en horg som gudinnorna ägde och den var mycket fager.”

I primitiv kultur kan stenar föda människor och har livgivande kraft, eller också kan människor förvandlas till heliga stenar. Dessa anses symbolisera månen och förknippas med fruktbarhet och köld, eller med vinterns frusna jord som föder våren. Sfäriska stenar betecknar månen.

De nordiska stenaltarna, horg, är förknippade med kvinnornas kult. Stenarna ansågs livgivande och förknippades med fruktsamhet och kraft. Även Mose slog på klippan och därur strömmade vatten.

För mig väcker böckerna och tankarna kraft och inspiration. Stenen – Kvinnlig symbol. Kanske är det inte så konstigt att jag alltid har älskat att vara bland klipporna. Jag skrev ett blogginlägg – En dag på klipporna–  om min känsla inför detta förra året.

Liv, död, månen, gudinnan, stenen, altaret – spännande kopplingar och mer finns det. Bland annat “skeppsformen” men mer om det vid ett annat tillfälle.

En gång i tiden var stenar profetiska – “stenar som talar”. Ur stenen kom oraklets eller gudomens röst.

Stenar talar nog alltjämt, men vad blev det av lyssnarkonsten? Och varför slutade vi att vörda våra nordiska gråberg, de som anses vara bland jordklotets äldsta?