Dags för ännu ett steg in i oss själva
Så är vi då här igen…halvmånedags och fredagen den 13:e är den precis. Visserligen är vi i den avtagande månen men fram tills nu har energin varit “utåtriktad” på så sätt att vi har velat predika, visa och få gensvar från vår omgivning. Måhända att det som vi har predikat om är något viktigt från vår insida men ut har det velat komma i alla fall.
Nu är det i alla fall fasen som gör att vi vänder oss ännu mer in till oss själva.
Det är också nu som det börjar bli dags att rensa. Börja släppa taget om sådant vi inte längre vill och inte heller har möjlighet att behålla. Det är också tiden då vi behöver använda oss av förlåtelsen.
Förlåtelse till oss själva men även till andra. Så länge vi håller fast vid skam, vid skuld och ilska, oberoende om det gäller oss eller andra, så sitter vi fast på samma ställe i livet.
Nu efter den 13 mars då månen börjar täckas av mer än hälften av skugga, då är det dags att börja luckra upp tankar och känslor som blivit som hårda klumpar.
Det är för din egen skull du behöver förlåta. Det är för din egen skull du behöver släppa taget om det som håller dig fast.
Och nu den 13:e mars kommer vi in i vad man brukar kalla en eclipse period. En period då vi kommer att 2 – 3 förmörkelser av solen eller månen.
Den 20:e mars är det solförmörkelse i fiskarnas tecken. Här i Göteborg är den inte en hel full solförmörkelse men mer än hälften av solen kommer att döljas av månen.
Du kan se hur det kommer se ut genom att titta in på den här sidan.
Under gångna tider var man oerhört rädd för förmörkelserna. Åtminstone har man dragit de slutsatserna. Min tanke är att man har trott eller tror detta på grund av alla undergångsmyter och alla ceremonier som har sitt ursprung just under dessa förmörkelser. Och då hade de ju inte de verktyg vi har idag. Helt utan förklaring doldes solen, det som var livgivande, fåglar tystnade och det blev mörkt. Vem skulle inte bli rädd?
Likadana känslor uppstod när månen förmörkades. Månen som trots allt var stabilitet även om den ständigt förändrades. Månen var ju deras almanacka.
Men även om vi idag inte bär på den rädslan, vi har förklaringarna, så finns det någon rest av något “känsla” som vaknar hos många då det är förmörkelse.
Och kanske kan de som är känsliga börja ana en skiftning i energierna redan innan förmörkelsen. Det här är en period då vi kan förvänta oss det oväntade. Men ha med dig att förr trodde man att förändringarna utifrån, (sol/månlförmörkelse) var det som skapade rädsla och turbulens. Idag vet vi att det som skapar turbulens kommer inifrån.
Mer om solförmörkelsen kommer i övriga månbrev.

Dali
Den 13:e är vi fortfarande kvar i skyttens tecken och det är den energin som skapar vågor. Halvmånen är ju som sagt en liten trixi grad mellan solen och månen och den här gången kommer den också att befinna sig i den yttersta graden av den energin som kommer vid förmörkelsen. Det är ju nu som vi tycker att saker händer, det blir svårare och besvärligare än vad de brukar vara.
Eller rättare sagt en del av oss upplever det så, inte alla. Om jag inte tänker på i vilken fas vi befinner oss utan kollar upp detta efteråt brukar jag få svar på varför skåpen är i vägen för mina tår. Ibland kan det kännas som att någon ställer till livet enbart för att jävlas. Små små grejer blir till stora tunga stenblock.
Denna känslan kan hänga med oss även när vi nästa dag går över till stenbocken. Men stenbockens styrka är att den kan ta sig fram på de mest omöjliga ställen på ett sätt som ser oerhört lätt ut.
Och detta vill jag fokusera på nu. Det som penslar månens behov och energi just nu kan handla om det som ser till synes lätt ut. Som alltid finns det oerhört många sidor av detta. Ser det lätt ut så finns det också något som är lätt i den här energin. Allting är som det är fast kanske på ett annat sätt än vad vi själva tänker oss. Det som är svårt är oftast lätt och vise verca.

Dali
Det är oftast vi som skapar upplevelsen av tyngd och svårigheter.
Jag tänker på alla de gånger som en diskussion har uppstått med någon där förslag på lösningar har funnits med. I många av dessa diskussioner finns ordet…men. Men du förstår inte, men det är omöjligt med mera. Och det är möjligt att flera av dessa men faktiskt är praktiska hinder men det är också så att flera av dessa “hinder” för lösningar är vår egen rädsla och våra känslor som vi snurrar in oss i.
Jag tänker också i samband med något som ser lätt ut på något som jag ofta har hört om mig själv. Många brukar vända sig till mig med automatik när det är traumatiskt, rörigt eller turbulent runt omkring. Eller så kommer många när det är något som ska utföras som de själva är nervösa för. Varför? Jo, jag ser lugn ut. Jag har en utstrålning som är lugn och kontrollerad.
Oj, vad jag har jobbat med att försöka få ihop just detta inom mig. Jag som inte alls är lugn, jag som inte är kontrollerad utan ivrig, hetsig och känslofull.
Men eftersom lugn, trygg och kontrollerad är upplevelser som andra uppfattar mig med…..ja, då är jag också lugn, trygg och kontrollerad. Hade det bara varit en person som ansett detta hade jag förmodligen inte tagit till mig detta men det är det inte.
Finns det något som andra ser hos dig, ja då kan det vara värt att fundera över om det inte är så att det faktiskt finns.
Och nu i den här perioden kan det vara värt att fundera på om det du anser är så svårt inte har inslag av en lätthet?!
Kanske är det frågan i vilket perspektiv och vilken energi som man omger frågan med?