Symbolkalender IV
Månen penslas av vågens energi och jag ger mig i kast med att försöka plocka upp just vågens symbolik. Det mest självklara blir naturligtvis att väga något mot något annat. Jämföra dyker också upp i sinnet.
Vi har en tendens till att jämföra det ena med det andra i vårt samhälle. Det kan vara gott när vi söker efter det bästa lånet men det också bli till ont då vi söker för att jämföra med oss själva. När vi jämför blir hjärnans funktioner också lite udda eftersom vi lägger ihop olika saker från vår omgivning och får det som om det skulle komma från ett enda ställe. Vi jämför oss ex inte från en enda granne utan vi lägger ihop alla saker från olika grannar och så jämför vi oss själva med detta. Inte så konstigt att vi förlorar varje gång. Av någon underlig anledning ser vi inte heller under ytan heller så vi tar det som vi ser som om det skulle kunna vara lika applicerbart på vårt liv som det är på de vi jämför med. Vi är verkligen komplexa varelser.
Rättvisa är ett annat ord jag associerar med vågen. Förmodligen känner alla till bilden av Fru Justitia. Gudinnan med bindel för ögonen som håller en våg i handen, symbolen för lag och rättvisa. Det ska vara jämt för då är det riktigt. I den Egyptiska historien hittar vi vågen igen då de avlidnas hjärtan ska vägas i Osiris våg och jämföras med Ma’ats vita fjäder, sanningens och harmonins fjäder. Det ville till att det var ett rent hjärta för att inte det skulle väga över i den vågskålen.
Jag stannar till och tittar på det som jag precis har skrivit. Ma’at vita fjäder, sanningen. Jag vänder mig om och tittar på min trumma som står högst upp på min bokhylla. Den trumma som fått namnet Ma’a för att jag drömde att jag skulle byta namn samma dag som vi skulle namnge och initiera våra nybyggda trummor. När jag en gång förut forskat på om det fanns något som påminde om namnet Ma’a eller Maha kom jag fram till att det faktiskt fanns en indianstam som kallades så i Oklahama. Men kunde denna Ma’at från Egypten också betyda något för mig? Kan det vara meningen med att jag skulle börja söka på vågen som symbol?
Ma’at var en Gudinna och symbol för lag, moral och sanning. Man har hittat skrifter om Ma’at så tidigt som 2700 före Kristi födelse. Det är en hel massa år sedan. Innan hjärtat skulle vägas fanns det också 42 stycken så kallade negativa bekännelser. Det här var regler, etiska och moraliska sådana som skulle ha efterlevts i livet. Med all den historia om döden som Egypten har kan man tro att döden var väldigt viktig men tvärtom så var det livet som var det viktiga. Att få hjärtat vägt betydde att man kunde leva vidare, skulle hjärtat vara tyngre betydde det att man blev utplånad, inte att man skulle komma till något helvete utan helt enkelt att man inte skulle ha något mer liv.
När jag funderar på trumma och på Ma’at känner jag att det finns en viss samhörighet. Min trumma är en healingtrumma och sanningen, oavsett vad den handlar om gör att vi kan bli hela. Ännu har jag svårt för att känna att detta skulle betyda något för mig i längden men jag lägger Ma’at som symbol i mitt minne och ser om det dyker upp något mer längre fram.
Jag tänker att symboler är bra på det viset, har vi ägnat en tanke och vår uppmärksamhet åt en brukar det dyka upp något annat som för oss vidare. Synkronicitet fungerar på det sättet och ju mer vi är uppmärksamma och medvetna desto mer visar vi själva oss vägen.
-Och vägen är viktig viskar en röst i mitt öra. När du går till ditt mål är vägen det viktigaste för dig att vara medveten om. Ser du inte var du går kan du lika gärna gå i en oändlig labyrint, du kommer alltid tillbaka till samma ställe igen.
En kort stund innan jag avslutar kalendern ser jag den dammiga upptrampade stigen framför mig och jag vet att jag inte på långa vägar har nått fram till mitt mål.
