Author Archives: malou

Symbolkalender 5

så ovan så under När jag satt och funderade på denna dags kalender kom jag att tänka på något som är kännetecknande för Vattumannen. Att vara i grupp och att sträva för gruppen.

Något här påminde mig om Hera som då är härskare över detta tecken. Hera som verkligen strävade efter enhet. Jag tänker då på den enhet som hon ville ha med Zeus, hennes make. Hera stod för det Heliga Äktenskapet, alltså det som förenande två till ett. Att i ett är du två. Du har både det som vi brukar beteckna som manligt och kvinnligt inom dig själv.
Du har en aktiv sida och du har en passiv sida, positiv och negativ, ja du förstår säkert hur jag menar med detta.

Nu när vi fortfarande är kvar i fasen där vi sakta börjar rikta oss utåt mot vår omgivning så tänker jag att detta kan vara värt att ha med sig.
Att låta den kreativa sidan bli till originella lösningar och att detta ska vara till det bästa för gruppen är självklart jättebra. Vad jag vill lägga till är att vi ibland i den här unga månfasen också lätt kan tro att det som man själv tycker är bra för alla inte alltid är det som passar gruppen.

Att två blir ett, tja, det är inte alltid så enkelt. Nu när månen som sagt är lite ung blir vi lätt lite överentusiastiska och kan ha en tendens att rusa lite för fort fram och kanske glömmer vi bort att inom oss, djupt där vi har vår bärighet, där är vi allt. Bär med dig att du har kunskapen om dig själv, den är alltid närvarande även om vi inte är medvetna om det. Du har inte tagit så många steg från mörkermånen ännu men nymånens iver och vilja att se sig omkring gör att du kanske tappar bort den där kunskapen.

Men låt inte en rädsla dämpa den entusiasm som du kan ha nu. En entusiasm, ärlighet och lekfullhet som vi hittar hos barnet. Bär med dig den när du tittar ut bland alla människor som idag rusar runt på stan. Låt dina ögon spegla den nyfikenhet på världen som du idag kan ha och låt en uppriktig glädje få synas hos dig.

 

Symbolkalender 4

creativitet

Nu är det säkert många som har börjat leta paket till julafton. En hel del är säkert redan färdiga medan andra sitter och grunnar för att verkligen få till den där perfekta klappen.

Månen har ju gått över till andra fasen i sin cykel, vi börjar se oss omkring och nu när det närmar sig jul och allt vad det kan innebära så kan det nog kännas lite stressigt med att fortfarande vara kvar i en fas där vi helst vill grotta in oss i oss själva. Kanske kan då Vattumannens energi vara en skjuts framåt och utåt.

Detta energifyllda och framförallt kreativa tecken. Lösa problem är nästan ett honnörsord. Att göra det på ett annorlunda sätt är dessutom ett kännetecken.

Så idag kanske du hittar ett originellt sätt att lösa de uppgifter du har framför dig. Det kan handla om allt ifrån hur du ska hinna med allt, till vad du ska hitta på till släkt och vänner. Sätt dig och fundera i lugn och ro, använd gärna papper och penna så du kommer ihåg de tankar som dyker upp. Om jag också ska ta exempel från hur jag själv fungerar så borde du också skriva upp varför du tänker som du gör och hur du kunde komma dit.

Tänk bara på att det som för dig ser ut som en rent genial lösning kanske inte riktigt  har samma effekt på andra.

Symbolkalender 3

capricorn

Visst kan den här bilden symbolisera månens fas just nu?
Stenbocken som idogt har tagit sig upp för att skaffa sig en överblick, för att kunna se sina omgivningar.
Lite utav detta handlar månens fas om nu. Fasen då vi har lämnat mörkret och börjar se oss omkring. Nyfiket kikar vi runt på vad det är vi har framför oss.
Jag tänker att bilden även kan få symbolisera ett annat lite typiskt beteende som många kanske kan känna igen sig i. Åtminstone de som bär på mycket Hephaestus energi inom sig.
Hephaestus befann ju sig djupt nere i berget där han hade sin smedja. Där brann elden dygnet runt.
Vi kan se det som att då och då bär vi på en hel massa känslor inom oss. Intensiva och passionerade känslor som finns där inom oss, i mörkret och i djupet.
När de plötsligt kommer till ytan och blickar ut kan det väcka en hel del förunderliga reaktioner. Personer runt omkring kan förvånat utropa att de aldrig anat att att man kände så.
Så hur är det för dig? Har djupt liggande känslor börjat ta sig upp till toppen, till ytan så att andra kan se vad det är du går och bär på?
Ibland är det viktigt att förstå att bara för att man själv är van vid att ha vissa känslor så betyder inte det att andra med automatik har sett detta eller insett det.
Jag tänker även på att precis som Stenbocken behöver vi vara säkra på foten när vi tar oss upp till toppen på berget. Vi behöver kunna vara beredda på besvärliga passager och det är inte fel att förbereda sig på den stigning som ska göras. Vi är fortfarande inte där i fasen då vi ser oss mer omkring utåt än inåt men vi närmar oss och då kan just Stenbockens förmåga vara något vi kan behöva bära med oss.

Symbolkalender 2

wise-women-2Jag funderar en hel del på det faktum att hon, den gamla visa berätterskan, tittar fram igen och samtidigt är jag oerhört tacksam och faktiskt lite lättad över att hon fortfarande fanns där inom mig.

Månen befinner sig fortfarande i stenbockens tecken och jag tänker en del på det som hon berättade för mig igår. Det finns mycket matnyttig i de gamla myterna och den där Hephaestus kan sannerligen inte haft det lätt. Odjuret och skönheten kommer jag att tänka på. Hephaestus var ju verkligen ett odjur i mångas ögon. Krympling, bortstött från familjen och så höll han ju på med praktiskt arbete.

Praktiskt arbete var på många sätt något som mindre bemedlade kunde sysselsätta sig med. De hade helt enkelt inte samma intellektuella kapacitet som överklassen hade. Oavsett om man hade hjärna eller ej så skulle man visa sin status genom att man inte arbetade, man sysslade inte med något praktiskt.

Och är det inte så att det fortfarande finns kvar en hel del åsikter om detta med praktiskt arbete?

Kanske är detta också något som på något sätt skulle fram i ljuset idag, vilka förutfattade åsikter bär vi egentligen när det gäller olika yrken? Hur tänker vi, vad tycker vi och hur styr detta vårt handlande?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; ur boken Wise women av Joyce Tenneson

Symbolkalender 1

wise-womenNär jag sitter här och läser vad som hänt bland mina vänner de senaste dagarna är det plötsligt en röst inom mig som pockar på uppmärksamhet. Det var ett tag sedan jag hörde den rösten eller det kanske till och med är så att jag helt enkelt inte noterat den.
Det är den gamla berätterskan som stiger fram igen.

Jag kan inget annat göra än att luta mig tillbaka och låta henne få ta den plats inom mig som hon nu i princip kräver. Bestämt puffar hon undan allt som ligger i vägen och står där slutligen framför mig med båda händerna bestämt vid sidan.
– Jaha säger hon högljutt. Det är inte utan att jag blir förvånad för det är inte precis den tonen som jag är van vid att hon använder.
– Jaha säger hon igen och bligar en aning tjurigt på mig. Jag känner hur jag krymper ihop lite och visst gnager det lite i samvetet. Jag har inte precis låtit henne få plats det sista.
– Det sista säger hon något barskt. Det sista?! Tycker du att flera månader är det sista?! Du har en konstig tidsuppfattning du.
Hon vänder och vrider på huvudet och tittar sedan stint på mig. – Var är min stol? Jag skyndar mig för att dra fram den fåtölj som hon brukar sitta i och hon sätter sig med en duns.
Hennes händer som är så vackra stryker över kjoltyget och jag hör hur hon suckar belåtet när hon sjunker djupare ner i stolen.
– Vad ska jag börja säger hon sådär som om hon pratar för sig själv. . Jag sätter mig försiktigt och så tyst jag kan på min plats igen.
– Hm..säger hon till slut.
– Första dagen i december, hon smackar lite med läpparna och sedan säger hon förtjust att hon tror nog att det är dags för en liten symbolkalender igen.
Hon drar fram en bok ur fickan och bläddrar lite i den. När hon stoppar tillbaka den igen ler hon förtjust och tittar på mig. Jag kan inte låta bli att le tillbaka, hon har liksom den effekten helt enkelt. Hon rynkar på pannan så att ögonbrynen nästan slås ihop, – nåja säger hon. Vi får väl se hur roligt du kommer tycka att det är.
– Idag är Hephaestus i farten minsann säger hon. Jag nickar för det vet jag redan.
– Du vet att han var en hantverkare säger hon till mig. Inte frågande utan mer som ett konstaterande. Jag vet egentligen inte varför hon säger så eftersom det självklart måste vara så att hon vet allt om mig, men som vanligt låter jag henne hållas. Jag har lärt mig att det är klokast att göra så.
– En hantverkare som verkligen var skicklig på det han gjorde, hans konstverk kunde ingen annan kopiera säger hon med eftertryck. Han tillbringade lång tid där nere i sin verkstad, bland sina brinnande eldar. Vilken konstnär denna man var. Eller man o man, han var ju en Gud. Men ingen speciellt ansedd Gud. Dels var han ju en krympling, inte välkommen då han föddes, och dels var han den enda av Gudarna som arbetade med sina händer.
Eftersom jag precis har skrivit om detta kan jag inte annat än att bara nicka igenkännande.
Den gamla tittar lite snett på mig och småler.
– Idag tänker jag att vi behöver lägga lite fokus på en bit som Hephaestus berättar för oss. Hon lutar sig lite fram och sänker rösten. Med automatik gör jag detsamma. Lutar mig lite framåt alltså för fortfarande har jag liksom ingen röst att prata med. Du brukar bli så när den gamla kommer på besök.hephaistos

– Det är inte vad han faktiskt säger till oss verbalt utan vad han med sin uppenbarelse och sitt sätt att vara berättar för oss som jag menar. Denna man, krympling, en aning bister och inte speciellt vältalig pratar ändå väldigt tydligt med oss.
– Det är nämligen så att det inte är enbart genom yttre erfarenheter som en insikt kommer. Hephaestus visar oss att ibland blir vårt inre synligt genom vårt yttre handlande. Som alltid kan det mesta tolkas åt alla möjliga håll.

– Hephaestus vackra arbeten visar oss hur vacker han var. Genom sitt arbete visade han oss hur han tänker och känner även om han kanske inte förstår det själv.
Hon plirar mot mig och fnissar lite. Eller nja..skrockar snarare. Precis som symbolarbete säger hon sedan.
Precis som du kan måla vad du känner kan också din omedvetna målning visa vad du känner. Hux flux kan det som var osynligt bli synligt.
Nu när månen till största delen är väldigt mörk så kanske det kan vara en bra tanke att ha med sig.

Vad kan du göra idag som gör något synligt för dig?

Jag tittar på henne och funderar på varför hon vill att jag ska fundera på det. Hon brukar inte komma med saker utan anledning.

När hon reser sig upp och börjar förbereda sig på att ge sig iväg så plirar hon mot mig som hon brukar göra. Man kan fråga sig det säger hon lurigt. Det kan vara till dig och det kan vara till alla, som sagt det finns många sidor av det mesta.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; ur boken Wise women av Joyce Tenneson

Nymåne och Artemis sätter sin prägel.

artemis11

Nymåne och Gudinnan Artemis.

Gudinnan Artemis härskar över skyttens tecken som månen just nu befinner sig i. En måne som för tillfället är helt i mörker. Och fast vi inte ser den så vet vi att den är där. Är det inte så med mycket runt omkring oss? Det syns inte men vi vet att det är där, för vårt inre seende är det väldigt tydligt precis lika tydligt som det är för vårt inre öra att höra det som är osagt.

Within The Depths Of The Earth New Elements Are Being Formed

Sabian Symbol för den här nymånen talar om detsamma, att det är mycket som pågår där under ytan. Visst är det också så att det är mycket som pågår som vi inte vet om. Vore ju alldeles oerhört tråkigt om vi alltid skulle ha kläm på¨vad som försiggår, inga överraskningar då minsann. Men mycket anar vi som sagt, kanske ibland också utan att vi är medvetna om det. För mig kan det vara så iallafall, att saker och ting dyker upp och när de gör det så blir jag inte speciellt överraskad för någonstans hade jag anat att det var på gång. under-ytan

Så vad är det då som denna nymånen vill ge oss en hint om tro? Kanske ska vi helt enkelt bli medvetna om att det krävs en hel del arbete för att något verkligt ska bli synligt? Eller är det så att det är något helt nytt som bildas inom oss? Något som vi inte upptäckt att vi har inom oss, eller något som bildats genom de erfarenheter vi fått?

Det är inte utan att jag blir nyfiken på den här nymånen, vad kan den föra med sig tro? Kan det vara så att symboliken vill tala om för oss att det är dags att hålla ögon och öron öppna för vad som kan dyka upp. Och var medveten om att det inte alltid är så att det dyker upp saker från omgivningen utan snarare är det förmodligen så att något dyker upp från det inre.

Satt och funderade lite på den här nymånen och Artemis och bilder dök upp på den unga Artemis. En kavat liten flicka som satte sig i sin pappa Zeus knä och frankt sa till honom att hon minsann inte ville inordna sig på något sätt utan att hon ville vandra i vildmarken, fri och självständig. En tjej som visste vad hon ville helt klart.

Nog kan det vara något att ta med sig den här måncykeln, vad är det du vill? Följer du ditt inre? Det som du verkligen på djupet verkligen vill? Å nästa fråga blir, vad är det du behöver ha med dig när du följer det som ditt hjärta vill?

Artemis valde sin båge bland annat, hon blev ju också en väldigt skicklig skytt. Vad väljer du, vad är det som du behöver ha med dig på din färd mot det du vill? Har du de verktyg du behöver?

Kanske är det också så att du har flera saker i din verktygslåda som du idag kan se att du har hjälp av, då kanske det också är dags att lägga en liten tacksam tanke till detta. Vilka gåvor har du inom dig som hela tiden hjälper dig framåt?

Själv tänker jag under december månad lägga en tacksamhetstanke åt de gåvor som jag bär på. De ska upp på dagliga lista för det är så lätt att glömma bort det man redan har när man längtar och strävar efter något man vill.

Novembers Fullmåne

vit-duva

Novembers Fullmåne. Supermoon skrivs det om nu på måndag. En fullmåne som är närmare Jorden än vad den brukar vara, det var sisådär runt 70 år sedan den var så nära.

Jag kan inte låta bli att bli lite förundrad när jag upptäcker vilken grad denna måne befinner sig på när det kommer till Sabian Symbols. Just nu när det är turbulent lite överallt så känns det som om det inte kan bli mer symboliskt riktigt än så här.

A WHITE DOVE FLYING STRAIGHT AND FEARLESSLY OVER TROUBLED WATERS

Visst är detta något att fundera lite över precis nu med allt det som händer runt omkring.

Kan det vara så att denna symbol talar om för dig att du har förmågan att höja dig över det som är turbulent och upprört? Att du har en möjlighet att se saker sådär lite från ovan med ögon som mer signalerar fred och kärlek än lust till krig och hat?
Kan det vara det råd du behöver nu? Du kan om du vill höja dig över, du kan om du vill vara den budbärare som behövs nu. En budbärare för din familj, för din närmaste omkrets eller varför inte för en större grupp om det i de kretsarna du finns? Du kan vara den som bär med dig budskap som innehåller allt det som den vita duvan symboliserar.

Månen är i oxens tecken och nu pratar vi stabilitet. Och visst kan vi behöva just denna stabilitet nu?! Supermåne och runt omkring oss händer saker som nog lätt kan få våra känslor i svajning och just då kommer oxens tunga trygga steg mot oss.

Sakta ner säger symboliken till oss. Sakta ner, stanna till och lukta på blommorna som tjuren Ferdinand. Stabilt finns oxen här för att påminna oss om att ta ett steg i taget, att ta det lugnt och njuta av det som finns runt omkring. Oxen hjälper oss att hitta vår praktiska och logiska sida, och varför inte börja fundera på om det inte är det som du just nu behöver använda dig av?

Just den här härliga fullmånen befinner jag mig tillsammans med en härlig grupp kvinnor som jag en gång i tiden gick min symbolterapiutbildning med. Kan det bli bättre? Med Oxens stadighet kommer vi att lugnt och metodiskt vandra in i oss själva, vi ska självklart njuta av god mat ( det är ju inte för intet som detta är njutningens tecken), vi ska sänka ner våra kroppar i ett underbart bubblande varmt bad och kanske är det så att det står ett ljuvligt doftande glas rött på kanten.

Det är inte utan att just denna supermåne som närmar sig oss verkligen pratar mitt språk. Jag höjer mig ett snäpp och går sakta in i njutningens tecken.

Ps. Vill du läsa mer om vad fullmånen och/eller oxen har att säga, sök på oxe här på sidan.

 

Nymåne – Samhainn

Fågel Fenix, Samhainn

Nymåne – Samhainn

Vändpunkt. Visst kan man kalla den tid som vi är i just nu för en vändpunkt. Vi har nymåne, vi har Samhainn och de befinner sig i Skorpionens tecken. Skorpionen, detta kraftfulla, intensiva tecknet som är en symbol för att vi djupdyker in i den cykel som består av död, förnyelse och återfödelse.
Som Fågel Fenix. Örnen är ju då den högre aspekten av detta tecken och samtidigt befinner vi oss i årstidsväxlingen. Tiden då naturen släpper taget, träden låter sakta sina löv falla ner till jorden som ömt tar hand om dessa och låter dem omvandlas till näring.

Precis som vi kan låta saker göra. Om vi tillåter dem att falla på plats inom oss även om vår första instinkt är att skjuta dem ifrån oss, vända oss bort från dem, så kan vi sakta upptäcka att detta är näring. Näring för att det ger oss en erfarenhet, något vi då med automatik tar lärdom ifrån om vi inte blundar för det.

Detta är då också tiden då man anser att slöjan mellan de levande och döda är extra tunn och här kan då Skorpionens energi hjälpa oss. Hjälpa oss med att nå det som är outtalat, hjälpa oss med det som ännu inte har fått någon form men som ligger där inom oss och rör runt.

Så vill vi verkligen få healing så varför inte ta till sig den symbolik som den här helgen talar om för oss.

Låt mörkret, detta djupa visa feminina väsen prata med dig. Låt din inre Visa få ta plats. Låt den del av dig som bär på den äldre Visa sätta sig i centrum och ge dig sanningar du behöver få insikt om. Tillåt att Månens Magi verkligen på djupet få omsluta dig och upplev där den kärlek som uppstår till dig själv när du ser din plats, din närhet och din energi. Bär med dig Fågeln Fenix starka symbolik att det är genom att låta oss släppa taget om det som är meningen ska dö, det är då vi kan återfödas. Återfödas och ta till oss en energi som kan låta oss få se på saker, uppleva saker ur ett annat perspektiv, ett högre perspektiv.

Skapa dig en plats

Skapa dig en plats där du kan tillåta dig själv bli omgiven av detta varma och trygga mörker, själv eller varför inte tillsammans med andra, en plats där du kan låta dig själv bli transformerad genom att du ställer dig öga mot öga med det du behöver se. Låt det vara där så du kan titta på det ur alla håll o kanter, upplev vad det ger dig. Är det näring som kommer från en ärlig plats inom dig, är det ett psykologiskt spel som du spelar med dig själv, är detta något du behöver vara i lite till eller är det så att du faktiskt behöver låta det omvandlas till något helt nytt?

Om du bestämmer dig för att låta det omvandlas, låt en eld vara den renande kraft du behöver. Skriv ner, måla det som du nu låter återfödas och bränn sedan detta. Ta sedan tillvara på den askan som blir och låt detta var en symbol för det som ska växa ur erfarenheten. Varför inte lägga det i en rabatt, eller i en blomkruka?

Du kan läsa mer om Skorpionen på dessa sidor:

Ares – Skorpionen – Livets puls

Mörkermåne – Skorpionens tecken – Solförmörkelse

Mörkermåne/Nymåne i Skorpionens tecken

Att få balans i Skorpionens tecken

Fullmåne – väduren

natgardinFullmåne – Väduren

“An open window and a net curtain, blowing into a cornucopia.”

Visst får man en sommarkänsla? Barndomsminnen dyker upp och lukten av landet far föbri mina sinnen. Öppet fönster och smal bris som får sommargardinerna på landet att fladdra. In kommer ymnighet. För det är just vad cornucopia står för. Detta ymnighetshorn som aldrig slutade att producera allt det du önska dig.

peter_paul_rubens_-_abundance_abundantia_-_google_art_project

Cornucopia

I natt hade jag väldigt svårt för att sova så jag slutade att försöka och gjorde det bekvämt för mig i soffan istället. Leta reda på något helt oväsentligt på tv:n och bara slötittade med förhoppning att det här kunde få mina ögon att sluta sig så småningom. Istället blev jag väldigt upptagen av det månljus som plötsligt flödande in genom fönstret. Medan jag följde månen med ögonen var jag fascinerad över den magiska kraft månens symbolik har på mig. Det tog några timmar för månen att vandra från en sida av mitt fönster tills den var utom synhåll på den andra sidan. Under den här tiden vandrade mitt sinne inåt och det var många funderingar som fick ta form och andra som jag helt släppte taget om.

Sabian Symbol

När jag sedan skulle sätta mig och skriva just det här inlägget och jag fann att detta ovan “…An open window….” var dagens Sabian Symbol kunde jag bara nicka och le. För visst är denna måne min Cornucopia. Ett ymnighetshorn som jag alltid kan vända mig till och som ger mig möjlighet att vända mig både inåt och utåt och få mig att fundera ur olika perspektiv på det som uppstår.

Jag kommer även att tänka på att vi behöver då och då öppna vårt fönster och låta andra vindar komma in. Vi behöver helt enkelt vara öppna för vad som händer och vad som kan komma att påverka oss. Det som blåser in i vårt liv kan förändra vår riktning och vi behöver vara medvetna om det så vi inte blir helt betagna i den fladdrande gardinen. Ibland kan vi nog lite till mans tänka att allt det där som fladdrar in i vårt liv inte har sin plats i det som vi själva betraktar som ymninghet. Kanske har det inget med det som vi förknippar överflöd med men egentligen, vad vet vi om hur det påverkar i slutändan? Det kanske är den största rikedomen vi kan få?
Jag vill också slå ett litet slag för att det kanske inte alltid fungerar som så att det bara är att luta sig tillbaka och förvänta sig att överflödet ska ramla över en…kanske är det så att vi själva behöver köpa lotten som ska ge vinsten, själva behöver så för att en skörd ska kunna växa.

Kanske är detta tiden då du behöver öppna ögon och sinnen för det som pockar på, kommer förbi eller knackar på din dörr, det kan vara det som kan vara själva födseln för något nytt.

Fullmåne

Fullmånen är i Vädurens tecken och jag tänker att den här symboliken om ymnighetshornet nog kan få våra känslor att rusa iväg med oss. För rusa iväg är lite vad det kan handla om nu. Väduren med signaturen ” Jag är” har väl inte alltid den bästa förmågan att stanna till och tänka efter. Det kan vara så att våra känslor säger “men jag då, jag då, se mig” just nu. För oavsett hur gammal du blir så kan det uppstå situationer där du känner dig som den lilla nyfödda som intensivt och instinktivt söker sig till det som ska ge näring. Och näring ska ges nu. Inte sedan, inte vänta och inte aldrig. Nu.
Och får vi inte det vi söker, oavsett vad det är, kan det uppstå en hel del frustration och varför inte helt enkelt ilskna utbrott som vi efteråt kan få svårt att förstå att de kom från oss själva.

erisPassande nog har då denna fullmåne en stark koppling med dvärgplaneten Eris. Eris som fick sitt namn på grund av den konflikt/debatt som uppstod vid upptäckten. Eris är i den Grekiska mytologin, Osämjans Gudinna. Du kanske känner till berättelsen om det så kallade Erisäpplet. Det var det guldäpple som Gudinnan slängde in under en bröllopsfest och som hade “till den skönaste” skrivet på sig. Detta skapade en något hetsig diskussion och osämja mellan Afrodite, Hera och Athena. Vem skulle nu ha äpplet? Till slut beslutade Zeus att prins Paris av Troja skulle avgöra vem som var skönast. Afrodite lyckades då muta till sig äpplet genom att hon lovade bort Sköna Helena till Paris. Sköna Helena var dock redan gift med den grekiska kungen av Sparta och när nu Paris tog med sig Helena blev detta startskotten för det långa kriget mellan greker och trojaner.

När jag tänker tillbaka på de olika texter som jag läste igår så undrar jag om vi inte kan se lite av det här visa sig nu. Förresten är det väl inte bara nu utan en sådan situation som ovan uppstår nog lite här och där i vår vardag men just nu undrar jag om det inte är speciellt aktuellt. Det verkar vara svårt att stå rakt upp och ner för sig själv och framföra det man själv står för utan att nämna att andra gör “fel”. Lusten att framhäva “Jag är” visar sig på alla möjliga och omöjliga sätt.

Det fanns naturligtvis ett skäl till att Eris kastade in äpplet och en anledning var för att hon inte hade blivit bjuden till bröllopet. Hon var arg, bitter och hämndlysten. Och visst är detta en Gudinna som kan skapa kaos och jag undrar om vi inte behöver det nu. Vi behöver kasta in ett äpple för att se vad som egentligen händer. Vi behöver se vad det är som ligger under det som sker. Eris har en förmåga att väcka ilska, en ilska som har kunnat vara undangömd under en lång tid. Äpplet kan vara det som vi behöver för att kunna förlösa, föda det som behöver komma ut i ljuset. Det är flera astrologer som nämner presidentvalet som nu är väldigt aktuell som ett exempel. Här behövs verkligen saker komma upp i ljuset. Själv blir jag mer än upprörd över den kvinnosyn som har avslöjats. Att den fanns var väl ingen direkt hemlighet men att den användes så rått, så öppet och anammades av så många gör mig illamående.

Och visst är Eris en bra aspekt att ta till så i sådana här lägen. Det är verkligen dags att agera, att säga vad man tycker och tänker. Vi behöver ta till oss Vädurens lust att agera men kanske förvandla lusten att själv stå i centrum till lusten att agera för allas bästa.

För din egen personliga del kan ett tips vara att kika på det hus där månen i 23 grader väduren befinner sig. Kanske är det där i det området som du är redo att agera i. Och jag läste att källan till missnöjet som du kanske bär på just nu kan ha en upptakt i det hus där mars och pluto just nu möts, alltså i 15 grader stenbocken. Eftersom jag inte jobbar aktivt med astrologi så vill jag inte på något sätt lägga ut detta som en sanning men visst kan det vara lite intressant att kika på och se om det finns någon symbolisk sanning i det.

Önskar dig en energifylld och härlig fullmåne…och låt de fladdrande gardiner även ge dig ro till att luta dig tillbaka och bara njuta av det som vindarna låter di att få ta dela av,

/ Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Peter Paul Rubens, Dante Gabrielle

Fullmåne – eclipse

fullmoon_taja

Fullmåne – fiskarna

Jag vaknade med ett ryck i morse. Klockan ringde och jag skulle upp ovanligt tidigt. Drömmen hängde kvar som den brukar göra när jag vaknar mitt. Jag förberedde min egen död.

När jag väl hade skakat fram lite energi nog att gå upp började jag fundera över drömmen. Och insåg ganska snabbt att det här var väl ett tecken hur tydligt som helst.

Fullmånen i fiskarnas tecken. Att släppa taget och/eller acceptera. Och vad är död om inte att göra just detta. Något behöver dö för att kunna uppstå igen. Ingen har sagt att det är lätt, smärtfritt och smidigt, det kan göra ont men det kan också göra så att det känns betydligt lättare att andas. Kanske vet man inte ens om att något har tajtat åt bröstkorgen och orsakat att det inte flödar så smidigt som det ska.

Så lätt det är just nu att sjunka ner i det där havet av känslor nu, fiskarna simmar smidigt omkring och rör sig  lätt i stim men även ensamt. Just den här fullmånen finns det en stor chans eller risk om man vill se det så, att det kommer upp lite större rovdjur från djupet. Minnen från förr, sår som inte är helade, ilska och sorg mixat med varandra.

När nu Chiron, den skadade healern är inblandad, kan det bli tydligare än så? Han som offrade sin odödlighet för att kunna släppa taget om sin ständiga smärta och äntligen dö. Där Chiron befinner sig menar man att där hittar vi de sår vi enbart kan läka själva och vad passar då bättre än att titta på vad som just nu  försiggår med öppna ögon?

Vi kan lätt drunkna i allt det som händer i vår värld just nu och vi kan lika lätt drunkna i allt det som vi upplever är riktat mot oss själva. Som fisk kan du så lätt fastna i att simma enbart i en riktning, för långt och för djupt. Att fastna i de känslomässiga såren gör att vi lätt kan förlora oss i tycka synd om oss själva och anklaga andra. Men Mars är också iblandad i detta vilket gör att det kanske är dags att bli lite energisk, kanske till och med lite ilsken? Vi behöver då och då tillåta att även vår ilska syns och erkänns. Att stå upp för oss själva och de känslor vi verkligen har där på djupet.

Det är dags att ta fram, erkänna, släppa taget och låta saker dö för att nytt ska kunna komma fram.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman