Author Archives: malou

Fullmåne – Lejonet

Dygnet har precis lämnat den 3 februari då det blir fullmåne här i Sverige. Månen landar då i Lejonets tecken och har solen mittemot sig i Vattumannens tecken.

Någon dag innan fullmånen sitter jag här och funderar på vad det är som fångar mig mest den här fullmånen. Tittar i min blogg och ser att jag har ett inlägg om fullmånen och lejonet som då naturligtvis även säger saker som kan vara för denna fullmånen men det finns tankar i det inlägget som inte alls hör hemma i detta, vilka du lätt kan sortera ut själv. Jag scannar snabbt igenom mitt gamla inlägg för att se om det är något speciellt som dyker upp framför mig och solen är det som framträder tydligast.

solJag sätter mig och låter solen som symbol får ta plats i mitt sinne. Och till slut kan jag klart och tydligt se solen men även de övriga planeterna framför mig. Ungefär på samma sätt som bilder brukar se ut, alla planeter på rad eller med solen i mitten och de övriga på olika avstånd runt om. Och jag börjar fundera över hur ofta det är vi tillåter att andra snurrar runt oss eller har oss som fokus?

Solen styr över Lejonet. Deras symbolik är att vara i centrum, att synas helt enkelt. Hade inte solen lyst på oss hade vi inte heller varit vid liv och som en parallell till detta har vi förmodligen inget liv om vi inte syns heller. Jag läser April Elliots krönika och hon har liknande tankar som passar mig just nu. Hon skriver om att när hon växte upp ägnade hon mycket tid på scenen. Hon hade en väninna som även hon uppträdde men som slutade med detta långt före April. Anledningen skriver April, skulle vara att hennes väninna syntes utan att behöva ställa sig på scenen. Hon hade en naturlig karisma som gjorde att hon syntes i alla fall, till skillnad från henne själv menar hon. Det var inte förrän hon gifte sig som hon tog steget ner från scen eftersom hon då fick en form av bekräftelse.

Och jag tänker att det ligger nog något i detta. Vissa har den här “synlighetsgenen” med automatik och andra får hitta andra sätt att synas på. Men alla behöver nödvändigtvis inte ställa sig på just den där scenen tänker jag. Kan man inte synas utan att man står på en upphöjd plats med en strålkastare riktat mot sig? Kan man synas om man är en planet som snurrar runt solen?

Det viktigaste är nog att man hittar sitt eget sätt att synas på och att detta sätt accepteras av de vi har runt omkring oss. En annan astrolog Jessica Shepherd skriver om vänskap den här fullmånen. Hon frågar dig om dina vänner tillåter dig att skina, om de bekräftar dig? Har du vänner som ser dig och ditt gudomliga ljus?

Genom att vi tillåts vara solen, genom att vi bekräftas och bekräftar oss själva kan vi växa som en kreativ kraft. Det är stort.

Vi behöver en del av Lejonets förmåga att sätta sig själv i centrum som en självklarhet naturligtvis utan att för den sakens skull sluka andras ljus. För att skina klart behöver vi lägga konkurrenstänkande åt sidan. Det finns mer än en strålkastare.

Denna måncykel började med nymånen i vattumannen som handlade om något som binder det gamla med det nya. Om grupper, frihet, att vara unik och kollektiv. Och kan vi nu plocka ihop detta med The_grand_lay-out,_1874fullmånen i lejonet, nu med vattumannen mittemot? Vågar vi se vårt känslomässiga behov av att få lov att synas och kan vi då samsas med andra i strålkastarljuset? Vågar vi ställa oss och uttrycka oss själva oberoende på var vi står? Även om det innebär att vi har vår plats där vi hjälper andra att stå på scen?

För mig kommer denna fullmåne handla om att oavsett vilken scen jag står på är jag värd en strålkastare lika ljusstark som någon annan. Det viktigaste är att det är min scen, att jag har tagit den i besiktning genom att se det som lett mig hit och jag tillåter mitt unika jag skina. Och att jag tillåter mina vänner bekräfta mig och att jag bekräftar dem oavsett vilken scen de står på.

Vi behöver som lejonet ta vår plats i rummet med automatik oberoende av vilken plats det är. Vi behöver framförallt även anamma de övriga sidorna som vi förknippar med lejonet…leken. Låt oss leka och ha roligt tillsammans. Hjärtat mår bra av att vi ler och skrattar.

 

Mörkermånen – Vattumannen

supermåne

Mörkermåne – Supermåne – Nymåne

Inte en enda liten skärva kan du se om du kikar upp mot månen, helt mörk och som supermåne även nära jorden i sin bana och som nymåne bär den på potentialen till denna måncykels ljus.

Att rensa ut och göra sig klar inför nästa måncykel kan minst sagt vara ganska emotionellt. Det är inte alltid enkelt att släppa taget om något vilket förmodligen är anledningen till att vi går omkring och bär på allt det där vi inte vill ha.

Då kan Vattumannens måne vara till hjälp. Vattumannen som är i opposition av lejonet som man kan säga gör sig känd för att fokusera på en person, jaget, vilket betyder att vattumannens fokus är på kollektivet, på gruppen. I samma anda kan man då säga att lejonet är definitivt mer känslomässig medan vattumannen är klart kyligare i sitt temperament. Och att vara kylig och släppa tankarna på sig själv kan vara till god hjälp när det kommer till att släppa taget om gamla vanor, ovanor och rent allmänt sådant vi inte vill bära på. Bara för att månen nu blir påverkad av vattumannen innebär det naturligtvis inte att vi alla plötsligt går omkring och är känslolösa men vi kan i vissa fall få lite hjälp på vägen.

Chani Nicholas, astrolog menar att denna aspekt av vattumannen kan hjälpa oss med att göra de nödvändiga förändringarna i vårt liv utan det blir alltför kladdigt rent känslomässigt. Och kanske kan det finnas risk för det just den här mörkermånen. Hur ser du på ditt liv…är en fråga som inte brukar vara utan känsla.

En annan astrolog, Chad Woodward, säger något som jag själv tycker är riktigt bra. “För egot finns det en rätt väg och en fel väg eller en mindre eller mer idealisk väg att gå. Men för själen så ger oss erfarenheterna oss lektioner och alla våra val leder oss slutligen till helhet.”

Vilken härlig möjlighet för oss att kommunicera med vårt ego och även att hitta ett verktyg för att hantera det krig som jag tycker en del för med sina egon. Kanske kan man säga att det är inte “kört” för att du valde den “rätta” vägen enligt egot, det kan ta längre tid att bli hel men det omöjliggör inte detta.

Samma astrolog menar att denna mörkermåne/supermåne/nymåne ger en möjlighet till ett paradigm skifte på ett personligt plan. “Kan vi trotsa vår rädsla för att se vad som finns bakom slöjan av våra illusioner? Kan vi lita på universum att den ger oss de erfarenheter som behövs för att främja vårt evolutionära tillväxt?” – Chad Woodward

Men detta är inte de enda astrologerna som pratar om att denna måne skulle handla om att ta tillvara på den “nya” energin, många menar att vi behöver vara öppna för det oväntade. Och en del menar även daliatt vi behöver passera genom det gamla för att nå det som är nytt.

Att denna nymåne startar upp på 1 grad vattumannen talar ännu mer om hur viktig den kan vara. I början på tecknet som i sin tur pratar om ny början, om innovationer och initiativ.

1 grad vattumannen är enligt Sabian symbol:

An old Adobe mission in Californa

Hela symbolen lyder så här: an old Adobe mission rests in the shelter of the Californa hills ands seems as ancient as the Mountains behind it.

Något som binder det nya med det gamla. Och börjar man fundera lite över symboliken som sådan hittar du både det som kan vara ljuset men också skuggan i detta.

Här har man alltså byggt upp en byggnad av de material som naturen gav dem. En byggnad som hade som syfte att sprida en mission, en förmodad ny religiös väg. Med tanke på hur historien har sett ut kan man tänka sig att de i sitt tycke ville sprida civilisationen vidare. Här hade man hittat nya områden där de kunde föra ut ett andligt budskap. Skuggsidan av detta kan vara att detta ledde till dogmatiska läror, att köra ner sin egen sanning i halsen på andra, indoktrinering, att tro att man har det enda svaret och den enda och rätta sanningen.

Och hur ska vi kunna läsa ut något av detta för denna måncykel och för vårt personliga liv? Mina funderingar vandrar iväg till att det vore förnuftigt att se på det som jag har med mig men inte att låta detta göra mig blind för det nya som kommer. Kanske kan jag bygga något nytt av det naturliga material som finns runt mig, att låta detta nya vila mot den erfarenhet etc som jag redan bär på och låta detta blir till ett hus där flera kan umgås. Trots allt vänder sig vattumannen åt det kollektiva, mot grupper och lämnar jaget bakom sig. Alltså bygga något nytt som främjar fler än mig själv.

Häromdagen skrev jag att jag upplevde den här månfasen som väldigt speciell och inte har den känslan blivit mindre nu. Lyssna på din intuition vill jag säga, lås inte fast ditt medvetande vid något som redan varit och som borde ha försvunnit för länge sedan. Detta är ett fantastiskt ögonblick för dig att göra något du kanske inte vågat förut. Att se det som du aldrig har sett och ta emot det som förändrar.

 

Att vandra i vildmarken

artemis3 Kikar vi upp på månen märker vi att hon inte längre tar emot så stor del av solens ljus. Mer och mer täcks av skugga.

Vi vandrar tillsammans med mörkermånens egenskaper och energi. Och visst kan det verka skrämmande. Skrämmande för att vi är så vana vid att se. Nu får vi känna oss fram. Det är fortfarande inte helt mörkt runt omkring oss, solens ljus eller det medvetna yttre seendet hänger med ett tag till. Vi växlar mellan att ha fokus på det som händer i det yttre och det som vi upplever inom oss själva.

Den 16;e kommer skyttens energi att färga av sig på månen och vi har bara några dygn kvar till månen är helt mörk. Och varför inte ta emot denna hjälp från skytten och dess härskarinna Gudinnan Artemis?

Gudinnan Artemis är Mångudinnan som vi sätter ihop med nymånen och den växande fasen. Det är inom det området som hon tillhör. Men det innebär inte att hon försvinner och inte finns med även här. Och just nu kan hon vara en vi kan få hjälp av.

Artemis kan visa vägen in till den inre skog du behöver vandra i. In i din vildmark. Hon visar dig vart du behöver sätta dina fötter för att gå säkert, vilka buskar som bär på föda för dig och vilka du ska undvika att röra.

Blunda och lyssna på ditt mörker. Blunda och känn det mörker som du bär på med automatik då det är av det som vi brukar kalla den feminina energin. Stark och omslutande. Varm och kanske lite skrämmande. Och det är skrämmande att inte se. Men blunda och låt Artemis leda dig in i dig själv. Låt henne visa dig hur du ändå kan se när månen är mörk och inte lyser upp naturen med sitt blåsilvriga sken.

Att gå in i skogen är rent symboliskt för att gå in i dig själv och ibland behöver vi Artemis ungdomliga mod för att göra det. Ibland hindrar vår förmåga att se konsekvenser oss själva för att undersöka vad det egentligen är. Som alltid finns det både gott och ont, både för mycket och för lite.

Blunda och följ doften av hennes vilja att leda dig rätt. Artemis leder dig ljudlöst så du har störst chans att se det som rör sig inom din vildmark. Om du tittar lite åt sidan, dit Artemis pekar med sin pil så kanske du ser det rådjur som står och vädrar i luften. Känner du av henne? Det vackra inom dig som är så skyggt och försiktigt. Som enbart kommer fram vid tillfällen då du känner dig säker. Som snabbt försvinner in bland träden vid minsta risk för att någon skulle uppmärksamma dig och kanske någon har tur och ser en skymt av din bak när du slinker in bland träden.

Lite längre fram gör Artemis ett tecken till dig, det är dags att stanna till. Du förstår att du ska vara extra tyst och du kikar åt det håll som hon visar. Där, precis där ser du dem på den öppna ängen. Rävhonan med sina ungar. Ungar som leker och tumlar runt. Kanske är det något som vaknar till inom dig, en längtan efter tiden då du dansade runt utan tanke på något annat än dansen. Påminner dig synen om något annat? En omgivning där du är trygg och är omgiven av de som är självklara i ditt liv. Eller att du är den som vakar och håller utkik på det som rör sig omkring. Rävhonans ögonvitor glimmar till då och då. Var säker på att hon har koll och att hon har en utväg om hon vädrar fara..är det så du gör? Har utvägar, redan färdigplanerade för alla eventualiteter?

Du är så upptagen av ungarnas lek att du inte har märkt att Artemis har försvunnit. Ett ögonblick tar skräcken ett riktigt stort grepp om dig. Du är ensam, här i mörkret. Några djupa andetag senare Dark-moon3blir du lite lugnare. Pulsen har gått ner till normal takt och du flåsar inte längre och du har dragit ner din andning till magen där den ska vara. Din erfarenhet har lärt dig något.

För det är inte de som är utan erfarenhet som väljer att gå in i sin vildmark. Det är du som redan har varit med om en del som förstår att det är här, i din egen vildmark och i ditt eget mörker som du kan hitta sanningen om dig själv. Här kan du hitta ditt eget ljus.

Du känner hur någon rör vid din axel och du vänder dig om. Där står hon igen Artemis. Hon ser på dig och du förstår att hon undrar varför du inte följer henne. Du ler och reser dig upp. Ditt leende växer inom dig för du förstår också att hon Artemis inte förstår din rädsla. Med ungdomens rätt går hon utan att vara medveten om att det finns risker även där det inte finns faror. Med Artemis inbyggda egenskap som jungfrugudinna är hon andligt intakt. Hon är känslomässigt psykiskt intakt. Hon är inte våldtagen eller kidnappad. Hon vet inte vad skam och skuld är. Men det vet du med erfarenhetens rätt.

Det är därför det är så bra att bli guidad in i vildmarken av Artemis. För hon visar det som du redan har inom dig men som du har glömt bort. Din egen jungfrugudinna. Hon visar dig delar av dig som du inte längre tror att du bär på.

När hon visar dig vägen ut ur skogen igen kan du nog märka att du går med en annan stuns i stegen. Inte längre trevar du efter stenar och rötter, du tar ett steg säker på din sak. Du förstår att inom dig finns hon som inte låter tanken skrämma henne.

Så blunda och tacka dig själv för den du är och tacka din unika vildmark som genom sina bosatta kan visa dig vem du är.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder, okänt ursprung

Ett möte

moonhalfPlötsligt fanns hon bara där. Precis framför mig när jag tittade upp från boken jag läste. Jag hade känt mig en aning iakttagen men känslan hade bara rört sig i kroppens periferi.
Men nu var hon där. Stabil, uppfordrande och definitivt obeveklig. Jag la ifrån mig boken, jag var lite rädd för att släppa henne med blicken men tog en snabb rundvandring med ögonen runt omkring. Jag var lite osäker på om hon var där i fysisk form eller inte.

Jag var helt tyst och jag undrar om det hade hjälpt om jag hade sagt något. Det såg inte ut som hon skulle säga ett enda ord.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag kunde ju känna att hon väntade på mig men fick ingen ledtråd överhuvudtaget. Hon bara fanns där framför mig och det är svårt att formulera och beskriva henne eller snarare min upplevelse av henne.

Hon har tyngd, du behöver inte undra, hon är förankrad i Moder Jord. Hon är kvinnan du vänder dig till i alla lägen och du har en tillförsikt att hon vet vad hon ska göra. Hon utstrålar visdom, jag skulle tro att om du går med henne i skogen kommer du hem med hela famnen full av örter och bark med olika egenskaper.
Jag känner ingen rädsla mer en hälsosam respekt. Lite sådär så att man undrar hur ren man är och om man tvättade sig om händerna. Det känns som om hon ser rakt igenom och vet allt. Det här är ingen kvinna man myser kroppsnära med men famnen är öppen om det händer något. Då finns de lugnande andetagen i och runt omkring dig.

Jag satt där med huvudet fullt av frågor och bara kikade på henne. Fortfarande hade hon den där stabila och uppfordrande blicken mot mig. Vem var hon och vad ville hon? Nog kunde hon göra mig riktigt illa om det skulle vara så men då fick jag mer känslan av att hon skulle ta mig i örat och låta mig få veta vad jag gjort snarare än att hon skulle visa vad hon kunde göra.

Jag kände att jag började slappna av lite och eftersom jag har lite ont i axlarna blev det ganska tydligt hur de sjönk ner lite för att hitta en plats där de mer hör hemma.
Hennes blick förändrades omedelbart och det såg ut som om de blänkte till och undrar om de inte var lite halvt ironiska.

Tillit var ordet som kom. Det vill till att veta när man ska springa eller stanna för att lära sig.

Jag blundade och försvann in i ett möte med mig själv och kvinnan som var där för att leda mig.

Idag börjar den månfas då vi mer vänder oss in i oss själva än ut till andra. Det är enbart du som själv kan välja hur mötet med dig själv kommer att se ut. I försvarsställning eller med öppna armar.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; okänt ursprung

Udda och unik?

collage3

En gång för sisådär snart 25 år sedan ringde en medicinsk forskare till mig och frågade halvt skämtsamt om jag ”verkligen var säker på att jag kom från jorden?”

Denna fråga plus några till kom på grund av att de analyserade mitt och min familjs DNA mönster då de ville se om mitt då nyfödda barn hade samma sjukdom som ett av mina andra barn hade.

Då och då har jag nämnt detta på skoj när man har pratat om ”konstigheter” som uppstår i livet men det har inte hänt sådär väldigt ofta. Och idag efter att jag har suttit och skrivit ut mitt samtal med Mikael Säflund börjar jag fundera på vad jag egentligen känner inför detta uttalande.

(Mikael Säflund som är en oerhört populär föreläsare och kursledare pratar om kvantfysik och transformering och du kommer att kunna läsa om honom i ett av Ascalas nummer.)

Att jag började fundera berodde på att Mikael utbrast samma sak som forskaren precis när jag började prata om detta.

Som många andra har jag haft en upplevelse av att vara udda och att inte höra hemma. En ganska vanlig företeelse när man inte har haft den anknytning man behöver ha som liten. Att detta var ganska vanligt att känna fick jag ju inte kunskap om förrän jag var vuxen och själv läste psykologi så naturligtvis formade det min personlighet. Även om jag hade insett och tagit till mig detta långt innan den här forskaren ringde till mig så hände det något inom mig. Och det hände trots att jag förstod att han halvt om halvt skämtade. Något var udda och de fick inte riktigt ihop hur just min DNA sträng såg ut eller arbetade. Jag vet faktiskt inget mer om det.

Men detta uttalande la sig till rätta inom mig och konfirmerade min uppväxts känsla..jag hör inte hemma, jag är udda.

En känsla som under min uppväxt och inte heller vid det här tillfället placerade sig på den positiva sidan av känsloregistret utan den mer negativa nedvärderande sidan. ”Du hör inte hemma” ekade det i mina celler.

När nu Mikael utbrast, “- tänk det var min tanke också”, så började det röra sig igen inom mig. Denna rörelse började mer intensivt ge sig till känna när jag nu suttit och skrivit ut vårt samtal.

Jag har nu en liten annan känsla inför mig själv och inför faktumet att jag på något sätt skulle vara udda. Under de senaste åren har jag fått höra av läkare bland annat att jag förmodligen är född så att de kan lära sig något. 🙂 Det är stort det. En levande lektion minsann. En av läkarna utbrast en gång att det måste vara så att du har någon underlig självläkande förmåga.

Detta har jag naturligtvis alltid burit med mig, några av mina nära har självklart också få ta del av dessa udda underliga grejer, men nu rör sig detta inom mig på ett helt annat sätt.

Kanske är det så att det är dags att inse att det finns något som vill tala om för mig att – Självklart är du unik. Självklart har du unika förmågor. Och att detta är positivt och inte negativt.

Och detta är ju det som är det viktiga i detta. Det är positivt.

Säkert har du också en hel del gömt i dina minnen som har skapat din verklighet i dag. Minnen som kan vara ord eller meningar som gjort att du placerat in dig i ett fack. Och i detta fack har du stannat.

Upplevelser som barn gör att vi stannar i dessa fack och processen är oftast omedveten men vi behöver vara medvetna för att ta oss ur den.

Min egen upplevelse av att vara udda har gjort att jag inte varit den som tagit steget ut och visat vem jag är. För just detta Jag har ju varit det som varit problemet. Istället har jag varit i bakgrunden och gett min kreativitet till andra. Ibland för att jag verkligen vill ge och att det också ligger i min natur att jag drivs av att ”bygga” upp andra men ibland också för att kanske skulle någon se ”mig” om jag gav.

Det har varit många personer som hittat ett språng i sin karriär eller nått framgång efter att vi möts. Det är många som tagit tillvara på mina idéer och tankar och nu använder sig av dem.

I vissa fall har jag stått kvar och funderat på …vad hände? I andra fall har jag bara gått vidare.

Jag kan inte säga att jag är bitter även om jag erkänner att jag då och då har varit frustrerad och tyckt att nu får det väl vara bra i alla fall. Men för att inse sanningen så är det ju ingen annan än jag själv som har gett detta. Oavsett hur jag tänkt eller tyckt så är det jag som har gett.

Om jag tar en lång och djup blick på mig själv då hittar jag en person som faktiskt trivs med att ge till andra, jag hittar en personlighet som behöver vara i grupp och tillsammans med andra för att må riktigt bra. Men jag hittar också behovet av att vara självständig och att ta ansvar för mig i detta.

Min upplevelse leder till många ord märker jag men för att komma till det som jag vill ha sagt så formar denna utskrift av mitt möte med Mikael Säflund, det som ligger till grund för mitt 2015. Min bas har hittat den plats där den vill vara och det är en stolthet över att vara den jag är. Varken mer eller mindre. Och den jag är kan skapa de mest fantastiska saker i tillvaron.

Och jag skiljer mig inte ifrån dig i detta. Jag är udda och unik och så är du. Och samtidigt så hör vi ihop så att det som jag upplever kan ge eko i dig precis som det du upplever ger eko i mig.

Jag ser också hur jag någonstans har smärtsamt gnidit på denna levande organism som sagt att jag är ”utanför och udda”. Hur jag har hållit denna cell tyst inom mig själv som ett ostron håller sitt ursprung till en pärla inom sig. Och hur jag nu är redo att möta denna vackra pärla som jag burit så länge.

Jag bär med mig den inspiration som mötet med det fantastiska Hillesgården har gett mig. En plats som är något annorlunda. Läs gärna mina upplevelser på Ascala Magazine. Jag har fått möjlighet att få vara med på Jörgen Tranbergs föreläsningsserie Universal Heart. Vad ska jag säga, så fantastiskt att få ta del av olika sätt att närma sig sin egen mittlinje. Detta är upplevelser som rent symboliskt varit ostronöppnare.

Och hur möter jag då denna pärla i år? Jag inser att jag någonstans varit beredd på att få ett annorlunda år när jag ser de planer som redan finns för 2015.

Jag och Linda Lindblad lanserar vår serie av Gudinne halsband. Tillsammans har vi mediterat, fått till oss meditationer, text och budskap som i sig har skapat en upplevelse som vi vävt in i olika unika och udda halsband. Dessa halsband kommer vi att sälja tillsammans med information om Gudinnan, meditation och en text om orsaken till att just du valt att bli dragen till det halsbandet.

Tillsammans med Maria Äxter och några kvinnor till kommer vi att lansera något nytt senare under året.

Jag fördjupar mitt samarbete med Terry Evans och tillsammans med honom skapar jag en kurs som vänder sig till de som är väldigt öppna och känsliga.

Jag och Maria kommer att ha en kurs/upplevelsevecka på Fanthyttan som kommer att gå i Ascalas tema. Det kommer att bli fantastiskt, ser så fram emot denna.

Detta och en hel del mer finns redan och jag känner att när jag nu börjar stabilisera min upplevelse av mig själv och det som är unikt med mig så kan vad som helst hända.

Och jag önskar och längtar till alla de ögonblick då jag får en möjlighet att vara med om när andras skal öppnas, då de verkligen ser hur unika de är och vilken potential vi alla har inom oss.

Varför inte ta en fundering på i vilket rum du själv har placerat dig i och känna om du mår som allra bäst där eller om det finns en dörr som kan leda dig till något helt annat?

Att bli medveten är som sagt det som leder till att det omedvetna kan förändra sig till något som skulle kunna vara helt fantastiskt för just dig.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Fullmånen i kräftan

dali-zodiac_cancer Fullmånen i kräftan och vi pratar om tecknet där månen hör hemma.

Månen själv är den som håller sina vakande tentakler över kräftans tecken. När nu månen knackar på dörren blir det alla de välkomstbeteenden som vi kanske upplevt i familjen själv eller så har vi sett dem i de typiska familjefilmerna.
Alla pratar i munnen på varandra, kramar om, fnissar och gråter en skvätt. Men även det typiska brummandet och den försiktiga klappen på ryggen av någon man egentligen är “ovän” med inklusive de sneda blickarna från den som man ordentligt är i luven med.

Allt är mycket helt enkelt, både av glädje, sorg och ilska. Och allt handlar om hemmet med allt vad det innebär.

Hemmet som ska vara trygghet och säkerhet. Hemmet där vi ska kunna vara och/eller hitta vår balans. Den upplevelse som vi under hela vårt liv strävar efter. Oavsett om vi någon gång har haft den eller ej.

Efter ett tag går vi omkring i det här stimmet och stojet. Så otroligt härligt o roligt att återses igen. Mycket att prata om och ta igen. Alla snurrar runt överallt. Det finns mycket att visa och alla ser inte utan är upptagna med att prata med någon annan och då behöver vi visa igen. Rösterna surrar och skratt höjer volymen men jämna mellanrum.

Och plötsligt står vi där i köket och funderar på vad som hände. Vi älskar denna rörelse och vi älskar vår familj men egentligen just nu skulle vi bara vilja ha den upplevelsen där vi sitter alla lugnt o stilla vid brasan och alla lyssnar på en person i taget. Vi vill ha det där som är mysigt, hembonat och alla ler…inte hysteriskt på något sätt.

Och nu just i den här stunden kan fullmåneinsikten ramla ner…det är inte omständigheterna som gör det stressigt det är vårt sätt att se på det eller med andra ord..vilken föreställning vi har av hur det ser ut när det är tryggt och lugnt.

Vad är det som gör att vi låter allt det materiella eller yttre hindra oss från att uppleva den inre frid och trygghet vi vill ha? Vad är det som gör att vi låter en skapad bild vara det som bestämmer när vi är trygga eller ej?

Fullmåneinsikten handlar om att det inte finns något som ligger i vår väg att finna detta inre hem eller den trygghet vi längtar efter. Vi ser inte att vi låter vår omgivning vara vår spegel. Om vi bara tillåter oss själva kan det också vara så att detta virrvarr av händer, fötter, skratt o gråt är vägen in till den lättnad vi får när vi hittar vårt inre centrum, vårt hem. Precis som yttre ljud när vi mediterar kan vara ett verktyg för att komma djupare i kontakt med sig själv.

Med kräftan kommer behovet av att omge sig med “familj” och “trygghet” och kanske då också med behovet av att hålla fast vid det som varit, hålla fast vid minnen och hålla fast rent generellt av allt som skulle kunna ge lite säkerhet i livet.

Att hålla fast kan även vara ett sätt att växa. Vi väljer alla ett sätt som vi lär oss på, ibland mer eller mindre smärtsamt naturligtvis. Ett kräftbeteende skulle nu i fullmånen kunna vara att hålla fast i något som är känslomässigt smärtsamt. Att älta samma sak om och om igen skulle kunna påminna oss om beteendet av den organism som småningom blir den fulländade pärlan. Det skaver och skaver inne i ostronets skal, fram och tillbaka för att till slut vara denna vackra glimrande pärla.

När fullmånen blir speglad av kräftan kan den få oss att bli en aning överdrivna i vårt beteende och det gör att det kan bli ett överflöd av känslor, eller överflöd av ord eller tvärtom inga ord alls (vilket är överdrivet det också). Det innebär att om vi fortsätter att älta, om vi fortsätter att skava och inte öppnar det här ostronet och ser vad det har blivit av det, då har vi missat något. Vi har fastnat i det där yttre perspektivet och inte låtit oss själva förstå att vi behöver se saker ur ett annat perspektiv.

Vi skulle kunna, om vi är lite alerta, få ögonen på vad det är i vår personlighet som ligger under ytan eller som är framme i vårt vardagsliv som lätt kan bli överdrivet just nu.

Med fullmånen i kräftan kan vi plötsligt upptäcka att vi verkligen tillhör det där vattenelementet, eller så upptäcker någon annan det om vi är för mycket inne i dynamiken. Vattnet kan spegla sig i allt som dyker upp och det gäller sannerligen kräftmånen också. Känsligt och intuitivt kan den plocka på sig de mesta och när man känner igen något, ja då kan fördämningarna brista. En kräfta kan lätt finna att den agerar kurator eller psykolog. En kräfta behöver “ta hand om” för att må riktigt bra och detta kan plockas fram hos oss själva när månen nu är som intensivast. Det finns också en risk med att vi speglar oss i andra så till den mildra grad att vi inte vet vilka vi själva är längre precis som det finns risk att vi tappar bort oss själva på grund av att vi agerar som om våra axlar är till för alla andra att gråta ut på.

Du kan läsa mer om kräftan och Hermes som är den som styr tecknet enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken här och även här som handlar om mörkermånen och kräftan.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Dali, wikipedia

Upprörda måntecken

Jag hittade en sida på tumblr som jag gärna ville dela vidare men tyvärr verkar inte det fungera eller så är det bara jag som inte kan få till det helt enkelt. Jag har därför kopierat inslagen men det är inte jag som har skapat detta. Sidan hittar du på http://astr0–babe.tumblr.com/

Temperament och en upprörd måne i olika tecken:

Månen i väduren:

väduren upprörd

 

 

 

 

 

 

 

 

Månen i oxen:

oxen upprörd

 

 

 

 

 

 

 

 

Månen i tvillingarna:

tvilling upprörd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månen i kräftan:

kräftan upprörd

 

 

 

 

 

 

 

Månen i lejonet:

lejonet upprörd

 

 

 

 

 

 

 

 

Månen i jungfrun:

 

jungfrun upprörd

 

 

 

 

 

 

Månen i vågen:

vågen upprörd

 

 

 

 

 

 

 

 

Månen i skorpionen:

skorpion upprörd

 

 

 

 

 

 

 

 

Månen i skytten:

 

skytten upprörd

 

 

 

 

Månen i stenbocken:

stenbocken upprörd

 

 

 

 

 

 

 

 

Månen i vattumannen:

vattumannen upprörd

 

 

 

 

 

 

 

 

Månen i fiskarna:

fiskarna upprörda

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: http://astr0--babe.tumblr.com/

Julaftonsbrev

Detta är det kalenderbrev som prenumeranterna under december får. Ville just idag dela med mig av det. Är du intresserad? Hör av dig till mig!

Kalenderbrev

Kalenderbrev från MånMagi

Tack för att du har valt att köpa ett kalenderbrev. Jag hoppas att du ska känna dig inspirerad och framförallt mer informerad om månens energi och inverkan under
månaden. Här kommer jag att passa på att varje dag lägga in information om månen och naturligtvis även om de områden som hör till månens sfär.

jul1

Vill naturligtvis passa på och önska dig en riktigt God Jul.
Julen är ju verkligen en riktigt magisk tid. Kanske är det också därför den kan få så oerhört slitsamma upplevelser. Det är många tragedier som sker under denna helg och det är också många saker som kan upplevas som tragedier men som inte är det. Under magiska tider har vi en tendens till att tassa runt på den yttersta gränsen istället för att låta oss vagga till ro i atmosfären. Jag tycker att det är det där tassandet som skapar denna upplevelse av tragedi. Allt ska vara så Carl Larssons-aktigt Julfint. Eller
storfamiljevänligt med röda tofsar och knäck överallt. Det ska vara så som vi föreställt oss helt enkelt. Eller så som vi önskar att det skulle vara. Vi har en bild som är förknippad med en känsla.
Detta är en anledning till varför symbolerna har en sådan stark påverkan på oss. Många gånger förstår vi inte ens att det är denna bild som gör att vi mår bra eller inte bra.
Passar på att sticka in att det är så här det fungerar med vår självbild också. Någonstans därinne har många av oss en bild av hur vi borde vara, eller en längtan efter att vi skulle vara på ett sätt. Det kan lika gärna vara omedvetet som medvetet. Denna idealbild av oss själva tävlar vi sedan mot under hela vårt liv om vi inte gör detta medvetet för oss själva.
Som sagt: A och O är att bli medveten om vad som händer. Först då har vi en möjlighet att förändra.
dupas-oil-painting-aquarius

dupas-oil-painting-aquarius

Nu tar månen färg av vattumannens tecken och månen har tagit ytterligare ett steg från mörkermånen och vi kan nu säga att den är helt i
nymånens energi. Nu på julafton kan vi bli påverkad av vattumannens månbehov. På julafton då många av oss kommer att vara med släktingar eller vänner. Här har vi visserligen ett behov av att vända sig till hela mänskligheten men rent instinktivt kan det vara lite svårt att förstå det där med intimitet.
Tillsammans med stenbocken som solen nu är i kan det bli en något avståndstagande jul rent känslomässigt. För vissa är detta jättebra och för andra kan det vara sorgligt.
 Det innebär ju inte heller att det är huggit i sten men det finns en aura av att vi inte har lika stort behov som vanligt att komma varandra så nära så att det känns som om vi vore ett.
Å andra sidan finns här ett behov av vänskap och att umgås med vänner som har samma intressen och värderingar. Eftersom en vattumansmåne vill förändra och exempelvis befria mänskligheten från lidande och gärna är med i olika sociala grupper kan det bli en intressant jul om ämnen som tiggeri och så vidare kommer upp. Detta verkar ju vara ett ämne som är hett i dagens media och något som säkert skulle engagera denna måne.
Om du är eller även har, en nära som har en vattumansmåne eller på annat sätt blir starkt påverkad av denna månen kanladyochlufsen_tonys du inte heller räkna med den där romantiska julen. Självklart finns här känslomässiga behov och ett stort hjärta som bryr sig om och älskar, men vattumansmånar kanske inte alltid visar det på sätt som vi är vana vid.
Så låt inte din julafton bli förstörd bara för att du inte blir bemött så som du hade tänkt dig eller föreställt dig. Våra idéer om hur saker ska vara är inte alltid up-to-date med hur det verkligen är.

Nymåne tid.

gaelle boissonnard

Nymåne-tid och denna gång en extra märkbar sådan. Inte bara för nymånen och för vintersolståndet utan för att det är andra planeter inblandade också. Vi blandar inte in de övriga planeterna men kan behålla det där med märkbart tycker jag.
 För nymånen är perioden där vi har en möjlighet att ”märka av”. Att upptäcka saker på nytt. Men vi behöver bli påminda annars så slinker denna period lätt förbi.
Vi är så vana vid att trycka ner vår inre röst och våra sanna känslor att vi behöver påminna oss om att månen finns i våra liv idag. Det är tufft att se med ett barns ögon när man inte längre är ett barn och kanske är det inte riktigt så som det är menat att det ska vara.
 Tanken är att vi idag är vana vid att saker ser ut på ett visst sätt och fungerar på ett visst sätt. Och eftersom det är så har vi också lätt för att fortsätta på den väg som vi har vandrat i många år. Även om vi skulle må bra av att ta en avstickare på en annan stig eller väg. Vi kommer helt enkelt inte på tanken. Och det är det där som är problemet. För visst ser vi de andra vägarna men vi kommer inte på att vi skulle kunna gå på dem.
Något som är gott att göra under nymånen det är bland annat att bara vandra iväg. Utan ett mål. Faktiskt anstränga sig just för att inte ha ett mål utan att följa de instinkter och idéer som kommer upp under vandringens gång. Personligen måste jag erkänna att jag har lite svårt för detta. Kanske kan det bero på att jag är född i slutet av månens cykel och inte i början eller så beror det på helt andra saker, men jag har upptäckt att när jag väl beger mig iväg på dessa vandringar, ja då blir livet rikare.
 Jag kommer också att tänka på Gudinnan Artemis som är den växande månens Gudinna. Artemis är en jungfru gudinna (= andligt intakt) som också är

Artemis- Guillaume Seignac

vildmarkens Gudinna. Hon vandrar i vildmarken med sina följeslagare som bland annat är flickor som hon beskyddar. Artemis vandrar helt fritt, hon behöver inte ha ett mål men däremot är hon en av de gudinnorna som man kallar på för att träffa sitt mål.
Motsägelsefullt?
Nej, inte när man tänker på vad det innebär. För att kunna vandra utan mål tror jag att du också behöver vara säker på att kunna träffa när du vill det. Eller med andra ord, du behöver bära din egen säkerhet och inte vara fast i ett kontrollbehov.
Att vara andligt intakt betyder ju även det att det inte finns någon som har kontroll eller makt över dig. Man har helt enkelt inte inordnat sig under någon annan. Och lite den upplevelsen är ju också vad nymånen kan stå för.
 Här är både kropp och själ öppen för vad som kan komma. Ingen misstänksamhet och inte heller någon förväntan som kan hålla tillbaka de stora ögonblicken.
 Om du är född under den här perioden består även mycket av din grundenergi av det här med ny början. Många nymånefödda har oändligt antal nya projekt, frågan är om det blir något av dem någon gång. Oftast är det också oerhört talangfulla och kan välja många olika vägar och för att det ska komma vidare behöver de ha något annat starkt som styr in dessa på en väg.
Det kan vara svårt att hitta ett precist mål för dem. Något annat kan locka dem på vägen. Är väl målet satt brukar det som sagt inte vara speciellt svårt för dem att träffa det.
 new-moon-800x600Tycker du att du själv befinner dig i en period där du inte hittar ett mål utan det är många saker som fångar ditt intresse? Eller påbörjar du saker hela tiden som inte får ett avslut?
 Ett förslag är då att kolla upp om det är så att du har kommit in i nymåne fasen igen. Precis som vi kommer in i nymånefasen en gång i månaden kommer vi som personer in i nymånefasen en sisådär 3 till 4 gånger i vårt liv. Vi är då där under ca 4 år. Dessa år formas då av denna energi på olika sätt. Och skall vi få ut det bästa av den kan det vara värt att bli medveten om vad den betyder.

malou

 

 

 

En riktigt fin och härlig Julafton önskar jag dig.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder: Artemis- Guillaume Seignac, more...

Mörkermåne -Vintersolståndet

dali-zodiac_capricorn

Mörkermåne och Vintersolstånd.

Det är årets kortaste dag och samtidigt det dygn då vi upplever att solen vänder tillbaka. I natt har vi vintersolstånd, vilket innebär att det nu uppstår en stillhet. Mytologiskt pratar man om att solen nått gränsen eller väggen och inte får lov att fortsätta sin väg framåt. När den kommer till stenbockens stjärntecken är det signalen att det nu är dags att stanna till, stoppa och efter ett tag vända åter.

Det finns gott om myter och berättelser om vintersolståndet, en del sätter ihop det med midvintern och andra menar att den har med Jesus födelse att göra. Efter stillhet i tre dagar rörde sig solen åter igen den 25 december, ett datum som förknippas med Sonens födelse, ljusets födelse. Tittar man bakåt så finns traditioner och ceremonier i många kulturer. Jag tycker många är intressanta men det som fångar mig just nu är det här med stillhet som jag skrev om i det förra inlägget.

Kanske är det personligt att det är jag som söker stillhet för att finna liv och kreativitet eller så uppfattar jag något från vårt kollektivt gemensamma medvetande.
Jag tycker mig höra lite var stans ifrån att det finns ett behov av att stilla sig, inte bara att sätta sig då och då utan att faktiskt stilla sig en stund. Ett behov av att hitta tillbaka till sin andning, ett behov av att lyssna både till sitt hjärta men även till andras hjärtan. Vi rusar runt utan att märka av varandra mer än att vi studsar i någon som plötsligt stannat framför oss.
Samtidigt som vintersolståndet, eller närmare bestämt ca 2 timmar efter, har vi den punkt som brukar kallas nymåne. Det betyder att även här kommer det ett stopp och det blir stilla. Det är alldeles nödvändigt att vi har ett tillfälle där det är totalt stilla innan något kan vända om igen. Vid nymåne börjar månen återigen sin förberedelse att reflektera solens strålar igen. Men vi kommer inte att märka av det ännu på någon dag eller så. Det är fortfarande mörkermåne energi som vi påverkas av även om nymånen nu börjar ta plats. Energin blir lite annorlunda ju närmare vi kommer punkten till att vi kan se solen lysa upp en lite skära av månen igen men den bär med sig den gamla Visa energin.

Mörkermånen som sådan är ju också en period som är starkt påverkad av framtiden. De som är födda under den här fasen är oftawinter_solstice inriktade på framtiden och det är inte helt ovanligt att de har framtidsvisioner och/eller drömmer om sådant som kommer att ske. Är man född här brukar man kunna släppa taget om den logiska hjärnhalvan då och då och enbart ha tillit till sin intuition för den brukar stämma för det mesta.

Denna nymåne inträffar i stenbockens tecken. Och det är inte första gången i år som den gör det. Den 1 januari i början av året gjorde den detsamma. Månen och behoven färgas av stenbockens energi kan man säga. Personligen är jag född med månen i stenbocken och under mörkermånefasen så detta är en tid som jag känner mig hemma. Det är en del som anser att stenbocken är en av de minst känslosamma tecknen i zodiaken, de är ju ganska rationella, hyfsat målmedvetna och ambitiösa. Men säger jag som är stenbocksmåne…att inte vara känslig är något jag inte känner igen mig i. Om man också tar och tittar på stenbockens stjärntecken så ser man att det är en stenbock med en fisksvans. Här finns förmågan till att vara i det rationella praktiska sinnet såväl som i den djupt känslosamma världen.

En stenbock kan dock ha lite svårt med tillit och tycker ofta att den kan klara sig själv och arbetar gott på egen hand. Ett av skälen till att det skulle kunna se ut så kan du hitta om du läser på den Gud som enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken skulle vara stenbockens härskare. Hephaistos-formen och lite mer på denna fast det är fullmåne Hephaistos – stenbocken.

Med mörkermåne/nymåne och vintersolstånd och detta i stenbocken kan jag tycka att detta är en helt fantastiskt tid att sätta mål och ta fram visioner för framtiden. För det är ju nu i mörkermånen som vi behöver lyssna på den visa rösten inom oss som säger att vi behöver släppa taget om vissa saker för att kunna välkomna något annat. Om vi lyssnar till stenbockens behov av att ta ansvar, att vara förankrade på den jord vi står på samtidigt som vi har halva delen av oss i den värld som styrs av vårt omedvetna och som är färgat av vårt känsloliv kan det inte bli annat än bra att plocka fram visioner och mål.

Ta med dig dina drömmar, känslor och tankar och bär dem med dig ett tag. Det är fortfarande stillhetens tid och det är också nu vi välkomnar vintern. Även om detta är en dag då vi firar solens återfödelse är det trots allt vinter. Det är nu vi behöver titta hur naturen beter sig. Titta på björnen som vänder sig inåt och går i idé. Symboliskt kan man säga att detta är tiden strax efter midnatt. Det är drömmarens tid. Tid att lägga sig för att vila och ta till sig den näring och den sanning som kommer djupt inifrån dig själv.

För mig är detta en viktig tid för jag tror på att min intention kan göra underverk. Jag tror på den helhetsupplevelse jag får när jag praktiserar något som har en stor betydelse för mig. Jag tror på att jag kan förändra det i mitt liv som jag behöver förändra och jag tror på min möjlighet att släppa taget om det jag inte behöver längre. När jag stillar mig och får kontakt med det som mitt hjärta vill tala om för mig då upplever jag också den nödvändiga kreativitet för att kunna få en vision för framtiden. Och att ha visioner för framtiden tycker jag är viktigt för att kunna släppa taget om det jag länge hållit fast vid. Och detta att balansera mellan det som varit, det som är ärvt med det som kommer att komma – det är mörkermånen. De nycklar du får under de stilla ögonblicken är värda så otroligt mycket för ditt välbefinnande.

Sabian symbol för månen 1 grad stenbocken säger:

An Indian chief claims power from the assembled tribe.

 

Att begära kraft/makt ifrån sin omgivning. Ja, det ligger nog mycket i det känner jag. Framförallt när det står en indian chief. Jag är inte speciellt insatt i den kulturen men min upplevelse går direkt till att en indian chief gjorde sig förtjänt av sin plats som chief. Här fick man visa att man kunde leda, ge råd och även att döma när så behövdes.

ljusFör mig pratar denna sabian symbolen om att kräva den respekt och rätt från omgivningen som man har gjort sig förtjänt av. Eller mer att visa upp sig själv i sin omgivning så att man markerar de områden man är bekväm och har kontroll i. Det kan också vara en påminnelse om att vi behöver fundera över meningen. Har jag nu gjort det jag behöver göra för att kräva den plats jag vill ha?

Så varför inte tända ett ljus, fundera på vad det är du går omkring och bär på som du inte längre behöver. Det som är tungt och som du är så van vid att du inte längre kommer på tanken att släppa taget om det. Skriv ner detta på en liten lapp. Ta kontakt med ditt inre och låt visioner och mål dyka upp i ditt sinne. Hur blir det om du släpper taget om det du valt nu, känns det som om det blir lättare eller har det ingen betydelse? När du har hittat rätt känsla och rätt lätthet i din kropp, – ta din lapp och bränn upp det du vill släppa. Låt en tacksamhetens tanke följa med, för det du burit på har varit med och format dig till den du är idag.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder; Salvador Dali,

Vintersolstånd – vi välkomnar ljuset

    Vintersolstånd

  Vintersolståndet, “Solstice” som har sina rötter i det latinska ordet sol (sol) och sistere (att komma till ett stopp, att stå still) vilket betyder att “solstice” betyder att komma till den punkt, eller tiden, då solen verkar stå still.
Ett punkt under året som varar i ungefär tre dagar då vi befinner oss i en “mellanperiod”. En punkt mellan tider.
Inget kan förändra sin kurs utan att det har kommit till en punkt av ett absolut stopp, en stillhet.
Vi behöver alla den stillhet som detta symboliserar, en period då vi stannar till och förbereder för den återfödelse som sker nu då ljuset träder in i vårt liv igen.

Det händer något inom mig när jag kommer i kontakt med dessa symboliska ögonblick. Något magiskt vaknar inom mig, något som alltid har funnit och förmodligen alltid kommer att finnas. En längtan, ett hopp och en förvissning om att detta är liv.

Jag kopplar ihop vintersolståndet, punkten då solen verkar stå still, med det som Jörgen Tranberg pratar om i sin föreläsningsserie Universal Heart.

En del av hans föreläsningar baserar sig på hans kvantumfysiska utbildningar där han förklarar hur vi samarbetar med universum redan från den allra första impulsen, eller varför inte till och med ögonblick som var innan det tänktes, då vi skapades som foster.

Jörgens föreläsning när han berättar om hur ägget färdas in i livmodern och hur modern konstant har en ordlös och omedveten kommunikation med ett medvetande som fortfarande är i varande tog verkligen tag i mig när jag gick den utbildningen. Vid varje föreläsning han nu har i denna Universal Heart serie blir jag påmind om detta liv vi behöver medvetandegöra för att förstå vilken kraft och vilken möjlighet det är.

Jörgen berättar att det är när sädescellen kommer in i ägget som det blir stilla. Innan och efter detta är det en konstant rörelse. Och om vi tänker på hur mycket det är som händer med oss när vi växer därinne i vår moders livmoder så är denna stund, 1,5 – 3 timmar att likna med oändlig tid. Fantastiskt.

Det är i stunden då det inte händer något som livet blir till. Det är min tanke och upplevelse om detta. Samma som det gör nu under vintersolståndet. Det är nu under vintersolståndet som det blir en stillhet. Tillräckligt mycket stillhet för att en gnista ska tändas, livet blir symboliskt till. Livet, ljuset, skapas i mörkret och vi stannar där tills vi är mogna att ta ett steg ut ur grottan. Vintern är här.

Det är perioden för vila och stillhet men ändå sjuder det av förberedelser för en yttre aktivitet. Precis som det gör när vi går in i oss själva. Vi kan sitta och meditera och inom oss händer det mycket. Vi kan sitta stilla och fundera och inom oss händer det mycket. Vi kan befinna oss i tider då vi tycker att det inte händer något men det händer mycket.

Vad det är som händer vet vi inte förrän det är medvetandegjort för oss. Barnet ser vi när det föds. Förändringen ser vi och märker när vi befinner oss i den dynamik som tillåter oss att använda oss av oss själva på ett annat sätt. Det är den praktiska handlingen som visar för oss hur förändringen arbetar.

 

“Winter Solstice triggers a time in which the Inner Light is kindled in spite of outer darkness. It is a time to give birth to and awaken the higher self. Spiritual impulse is born anew within us, adding light and strengthening the love principle within our life.”
– Ted Andrews

Hälsa solen välkommen. solgula

Detta är en sådan fin tidpunkt att skapa sig visioner och befästa dem. Jag brukar plocka fram något varmt gult för att hälsa solen välkommen igen. Jag brukar också göra olika ceremonier, en del i det tysta och enbart för mig, andra mer synliga. Att skapa en krans kan vara en sådan handling. Murgröna och järnek används för att skapa en krans. Under tiden jag skapar funderar jag på hur mycket av aktiva och passiva handlingar mitt liv består av. Blir dessa till den helhet som jag vill att det ska bli? Ungefär som den krans (cirkel) jag nu skapar? Murgrönan får stå för den aktiva sidan och järneken den passiva.

Lite myter är väl också lite roligt och detta är den natt då man trodde att djuren kunde prata. Det ville till att hålla sig vän med dem och man brukade önska dem en god jul denna dag.
Det är också Tomasdagen.

Man sa att nu kom julfriden och förr började nu julmarknaderna i städerna. Allt skulle enligt traditionen nu vara färdigt inför jul. )Den traditionen känner jag kunde vara bra att införa för egen del. Hade varit så härligt behövligt att enbart njuta av alla de vackra färgerna och ljusen dagarna innan jul. Å andra sidan är det bara att planera på ett annat sätt än idag.)
När vi hade bondesamhälle då var detta enligt lag den tidpunkt då man kunde säga upp torpare och arrendatorer. Tydligen kunde man också säga upp råttor och möss. Jag undrar om de var så pigga på att lyssna på det.

Med Tomasdagen inträdde julfriden och julmarknader i städerna började. Nu skulle alla förberedelser inför jul vara färdiga. I delar av bondesamhället var detta enligt lag den tidpunkt när man kunde säga upp torpare och arrendatorer. På vissa håll sade man också upp råttor och möss, som man hoppades skulle hörsamma uppmaningen. På Tomasdagen tillönskades också djuren en god jul. Dagen firas till åminnelse av det katolska helgonet St Tomas, som var den av Jesus lärjungar som betvivlade Jesus återuppståndelse. På andra håll började julfriden först med julafton.

Du kan läsa mer om jordens tidpunkter på inlägget höstdagjämning bland annat. Du kan även läsa mer i det inlägg som kommer efter detta och som handlar om mörkermånen som sker samtidigt som vintersolståndet.

Har du möjlighet rekommenderar jag också den föreläsningsserie som Jörgen har. Du kan se vilka tillfällen det är och vilka gästföreläsare som finns om du följer länken Universal Heart.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: omslag från Freda Warringtons bok,