När jag nu satte mig för att skriva om fullmånen i vågen bär jag fortfarande med mig min föreläsning jag hade i Symbolföreningens regi i söndags. Där pratade jag om de olika månfaserna plus att jag beskrev de olika gudinnorna jag arbetar med lite lätt. Efteråt kände jag mig inte helt nöjd. Jag fick inte med allt jag ville och jag tyckte att jag var lite oklar i min presentation. Det finns ju så mycket intressant som handlar just om månen och den symbolik som den bär med sig.

Jag fick en fråga under tiden och det var vilken månfas vi befann oss i just under föreläsningen och det var i den fas som är precis innan fullmånen. En liten del av månen är i skugga, en liten del är fortfarande i det fördolda. Reaktioner man skulle kunna få just i den fasen är att man kan bli lite otålig över saker man inte får se eller höra, det som fortfarande är i det fördolda.
Och idag tänker jag att just den där känslan hade jag, något var fördolt för mig och jag fokuserade mer på det som jag inte fick förmedlat än det jag förmedlade. Min skada, den fistel i hjärnan, jag fick i slutet av december har gjort att jag nu behöver äta mediciner under en period som gör att jag blir påverkad. Mitt minne kan svika mig då och då och jag kan rent allmänt känna mig lite obalanserad och detta gör naturligtvis att jag blir frustrerad. Men denna fundering blev nyttig för mig. Här gjorde jag just det som månfasen visade och det som vi rent symboliskt kan få nytta av.

Så lätt är det att fokusera på det som upplevs som negativt eller misslyckande istället på det som faktiskt ger någonting.

Dessa tankar tar jag med mig när vi nu kommer in i en fullmåne som också är en penumbral måne.

Jag tycker att bilden här till vänster visar på ett bra sätt vad det är. Man kan säga att vi befinner oss i någon form av skugga. Vi ser men vi ser inte allt klart. Många gånger lägger man inte ens märke till denna händelse rent visuellt men den kan ha en stor påverkan på oss känslomässigt och mentalt.

En fullmåne aspekt kan visa oss mycket som finns under ytan. Solen, som kan symbolisera vårt medvetande, vårt dagsmedvetande låter nu all fokus hamna på månen som då symboliserar våra känslor såväl som vårt omedvetna. Här har vi då en möjlighet att se och uppleva sådant som i vanliga fall är en aning fördolda. Känslor kan bli mer intensiva och i många fall då också en aning okontrollerade.
Nu när den befinner sig i ett penumbral område när det är fullmåne läggs det alltså en liten skugga över denna fas.

Cathy Pagano, astrolog, säger att en månförmörkelse ger extra kraft åt en fullmåne, att den ger oss tillgång till känslomässiga mönster vi burit länge och då kan vi också förlösa dem. Hon menar att förmörkelser är öppningar till alternativa verkligheter och vi har en möjlighet att ta in på en annan väg, vända till en annan riktning.

Jag tänker att denna skugga vi nu har över månen kan möjliggöra för oss att se det som finns i vårt undermedvetna med lite perspektiv. Istället för att rusa iväg med fullmånekänslor kanske vi får en möjlighet att ta till oss budskapen och se på de utan att gå förlorade i en känslomässig upplevelse.

Jag tänker också att Hestia, den Gudinna som är symbolisk härskare över Vågen där fullmånen är exakt också bär på den energin. En energi som ger oss möjlighet att fokusera på det som är viktigt. Och vad är det då som är viktigt. Är det andra eller är det jag själv? Är det mörkret eller ljuset? Ont eller gott? Vad är det egentligen vi lägger vårt fokus på och gör vi det ur ett perspektiv som är bra för oss?

Hestia är den Gudinnan som styr över härden och härden var det som var i fokus förr i världen. Elden var det som befann sig i mitten och det var runt den som familjen samlades. Härd betyder också fokus på latin.

Den Sabianska symbolen för den här graden är:

A GROUP OF YOUNG PEOPLE SIT IN SPIRITUAL COMMUNION AROUND A CAMPFIRE

Jag kan inte låta bli att tänka på den hemska händelse som just nu i detta ögonblick sker. De hemska terrordåden i Bryssel.

” En grupp unga människor sitter runt en lägereld i en andlig samhörighet.”

Vad säger denna mening egentligen? För mig hör detta ihop med just det som sker just nu i världen. Att samlas runt härden, att samla familjen i det som är centrum för vår trygghet. Här bygger vi upp vår kärna och det vi står för. Och de som utfört dessa dåd, den person som agerade som självmordsbombare och de personer som byggt, planerat och placerat ut dessa bomber som dödat massor av människor och skadat ännu mer, har förmodligen, jag säger förmodligen eftersom det är ingen som vet ännu, drivits av något som de ansett varit otroligt viktigt. De har använts sig av extrema åtgärder förmodligen uppeldade av en inre tro och en gemenskap med andra som tror och tycker likadant.

För mig visar det hur lätt vi tror att det är vi själva som har den rätta “balansen”. Och hur lätt det är att bli blind för andra saker, känslor och människor som inte delar samma upplevelse. Lynda Hill, som skriver om Sabian Symbol skriver om denna mångrads symbol följande;

” Denna symbol, eftersom den har en förmörkelse på den, kommer sannolikt att visa människor i sina egna speciella eller individuella läger. Detta sker redan kring frågor som har att göra med politik. Vi kan upptäcka att vi själva drar oss bort från människor som inte delar samma idéer, visioner, ambitioner, andliga, etiska eller moraliska idéer. Till viss del, naturligtvis, kan detta vara OK – vi kan fortfarande få bra överenskommelse och samtidigt ha olika idéer eller synpunkter. Men nu kan vi hitta frågor som har med att skuggan kommer upp. Argument kan ske från människor som inte accepterar varandras övertygelser.”

Och att inte acceptera varandra övertygelser kan man väl verkligen säga att denna händelse symboliserar! Men precis som detta visar på extremt negativa påföljder kan det också visa på positiva påföljder. Gång på gång går världens ledare just nu ut med tal som har innehåll som talar för att vi gemensamt behöver stå upp för att terrorism inte är accepterat. Och man menar också att vi inte skall falla i den fällan som man anser att terrorister nu vill ha oss i, den att vi reagerar fulla av ilska och kanske skulle vi kunna säga, fulla av fullmånens energi. Låt den skugga som faller över fullmånen nu tala till oss. Låt oss ta ett steg tillbaka och reagera utifrån de delar av oss som kan analysera och ta steg som leder till något vettigt.

Lynda Hill fortsätter med att säga att just denna Sabian Symbol för månen också sker i den Super Galaktiska Centrumet. Jag måste erkänna att jag inte har så mycket kunskap om detta centrum så jag kopierar helt enkelt hennes text:

“However, the fact that it occurs on that part of the zodiac that points to the Super Galactic Center, means that this eclipse could be even stronger than a total. The orb of the SGC is from approx 28+ Virgo to 6+ Libra. The Super Galactic Center is said to be where the ‘Mind Of God’ resides. Whether we believe in God, or that idea, or not, this is where we are said to be able to connect in with the Law Of Attraction – to make affirmations and decisions about what we want in life and to see these things coming to pass. It is a very powerful part of the zodiac and the Sabian Symbols, too, reflect that fact.”

Och jag tänker, vart vill vi att vårt fokus går till? För dit vårt fokus riktas dit går vår energi. Är vi verkligen i den balans som vi kanske tror att vi är i eller är vi förblindande av oss själva? Eller förblindade av andra och glömmer bort oss själva? Balans är verkligen en konstart. Jag tänker också att precis som grupper kan påverka mot ett håll som blir negativt kan grupper vara det som ger hopp om liv och mening.

Jag hoppas att vi alla inser att vi behöver vara öppna och inte låsa in oss som en sådan här händelse kan skapa ett behov av. Vi är alla i detta tillsammans och i detta är vi ändå i oss själva. Min balans behöver skapas i mitt eget centrum och den behöver jag vara i för att inte bli helt översköljd av den rädsla och panik som kan bli resultatet om vi samlas runt “fel” härd.

Copyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Acknowledgements: Sabian symbol, bild: okänt