Nymåne i kräftans tecken.

Jag önskar verkligen att jag kunde hitta en bild, en symbol för allt det som rör sig inom mig och som på något sätt kunde visa upp allt det som händer nu när månen påbörjar en ny cykel. Ett avslut och en uppstart i kräftans tecken.

En tid som handlar om att dra sig tillbaka och samtidigt ta ett steg ut. Mörkermånen..denna härliga underbara mörkermåne. En tid för en inre ceremoni som gör sig ypperligt som en yttre ceremoni på samma gång. För att manifestera, för att visa för sig själv att vi släpper taget och att vi tar nya steg framåt. Allt är inte nödvändigt att visa utåt men att använda sig av sitt fysiska liv såsom att faktiskt praktisera något blir en bra påminnelse om att vi ibland behöver både det inre och yttre för att kunna bli hela.

Ibland behöver vi visa vad vi står för, både för andra och för oss själva och en ceremoni kan vara ett sätt att ge kraft för det vi bestämt oss för. Under måncykelns gång har vi påbörjat något, vi har låtit det ta form för att därefter födas på ett sätt eller annat. Kanske har det blivit till en idé, ett frö som vi sedan lanserat för vår omgivning. Vi har tagit emot omgivningens reaktioner, vi har tagit emot våra egna reaktioner och därefter har vi dragit oss tillbaka för att bearbeta det som hänt och nu står vi här. Här i mörkermånen för att låta det rota sig eller för att vi ska släppa taget om det så något helt nytt kan födas.

Den här perioden har jag personligen verkligen fått dra mig tillbaka för att fundera på vad det är som jag behöver i mitt liv. Vad är sant för mig, vad är viktigt? Nu då kräftans energi tar plats, platsen där månens energi hör hemma, ja då är det verkligen uppenbart att vad som betyder något är modersenergin.

En modersenergi som för mig blir väldigt symboliskt. En kärlek som innebär ett omhändertagande, en omsorg om det som är viktigt oavsett vad det kan skapa för konsekvenser. Vad behöver jag och vad behöver min omgivning i samband med detta? En modersenergi som i sig innebär att ge liv för att sedan låta det dö eller släppa taget om det. En energi som i sin kärlek också innebär mycket smärta.

Kräftan och månen får oss i kontakt med vattnet, denna element som har roten i våra känslor. Ebb eller flod, stillsamt eller intensivt forsande, uppdämda eller uttorkade, ja det är sannerligen ett element som har en stor betydelse för oss. Utan vatten och utan känslor kan vi väl knappast säga att vi är vid liv. Vi behöver de båda. Vi är inte alltid balanserade det måste vi väl erkänna men vi gör vad vi kan utifrån där vi är i stunden. För vår omgivning kan det verka helt tokigt men för oss kan det vara naturligt. Då och då har omgivningen rätt och vi behöver landa i det också, ta till oss det, även kanske gräva fram en ny kanal så att känslan kan ta en ny väg för att vattna det som vattnas ska.

Vi behöver då och då se att vår omgivnings ögon kan vara det vi behöver. Snäckan behöver öppnas, vi behöver något annat än att låta oss bli formade av det som gnager och skaver inombords. Vi behöver bli omhuldade och omkramade av det som finns på utsidan. Vi behöver helt enkelt bli omhändertagna av andra.

Något som vi behöver se att andra också behöver.

Vad vill jag då säga den här nymånen?

Jag tittar på nyheterna och får just idag reda på att en liten treåring har dött på grund av en lek med en handgranat. Mamman hade tagit med sig barnen ner till krig, till en sak som hon trodde på. Till något som hon tyckte var värt att kämpa för.

Just idag kommer denna nyhet på Tv:n. Jag är övertygad om att det finns många som nu förbannar, skakar på huvudet och blir fyllda av hat. Och kanske är det just detta, hat och rädsla som denna mamman var fylld av. Det som gjorde att hon tog de val hon gjorde. Frivilligt eller ej, det har vi ingen aning om.
Men jag vet att sårade, rädda och hatfyllda människor föder människor som i sin tur är fyllda med dessa skadliga känslor. Känslor som i sin tur skadar andra.

Jag vet att jag inte vill leva i en värld där vi för vidare våra egna sår, våra skador till de som är beroende av oss. Lever vi i hat är det detta som våra nära tror är det rätta och riktiga eftersom de med automatik ser upp till oss. Vi är våra barns trygghet, vi är deras kärlek. Jag vill att vår trygghet ska vara byggd av omsorg och omtanke till alla. Inte en trygghet som är byggd av att jag behöver skydda och fösa bort andra.

Kräftan är omsorg och ibland behöver vi släppa taget, öppna skalet för att se vad vår omsorg skapar, är det kärlek eller hat?

I dag kommer jag att vara i min ceremoni. En ceremoni som jag skapat förr och som finns i min kropp. En ceremoni fylld av steg som i sin tur låter mig släppa taget om det jag inte längre mår bra av. Jag går in i min labyrint och låter varje steg leda mig längre och längre in i mitt innersta. Jag låter mig omfamnas av mörkermånen för att sakta sakta låta nymånen födas av det som mörkermånen skapat.

För det är ju så att det vi släpper taget om är grunden för det som ska födas.

Copyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Acknowledgements: Bild: water baby by Herbert James Dr more...