Archives

Symbolkalender XVI

1Tittar du upp mot månen ser du nu hur den återigen välkomnar ljuset. Sakta men säkert gör den sig mer och mer synlig. Ett snäpp upp från nymånen och vissa kan nu känna av hur energin har lagt sig lite efter en nymåne som kan vara lite dynamisk.
Här kan många känna av det som man brukar kalla att bli uttråkade. Ingenting händer och det skramlar lite tomt både på insidan och utsidan. Men som jag brukar säga…det är då det kan hända som mest. Det tomma utrymmet är oftast bara ett skenbart sådant och när också vattumannen är inblandad kan det dyka upp det mest häpnadsväckande saker.

Det är lätt hänt att vi under den här månfasen tappar fästet och ramlar tillbaka till det som alltid har varit. Vi går tillbaka till upptrampade tankebanor och förlorar in oss i mönstren som är bekväma för oss. När nu vattumannen passar på att färga månens energi kan vi passa på att använda oss av tecknets fördelar. Vattumannen vill gärna ta sig en titt på hur, var och varför vi tänker och känner som vi gör. Vattumannen vill gärna komma med nya idéer, nya förslag och nya perspektiv.

En del menar att det är under denna månfas vi enklast kan upptäcka vilka mönster och behov vi bär med oss ifrån vår barndom och inte bara det, även mönster och behov från tidigare liv.

Själv sätter jag mig och ber att nya perspektiv ska visa sig för mig. Jag låter det inte stanna inom mig utan vänder mig utåt och riktar min blick ut på min omgivning. Finns det något här som kan underlätta för mig? Finns det röster omkring som jag inte låtit få ta plats? Jag ber om att få öppna mitt hjärta till allt det som finns runt mig och att de ger mig ett nytt perspektiv.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Symbolkalender X

mörkermåne Inte mycket ljus reflekteras nu i månen. Solen och Månen närmar sig sakta men säkert punkten då de är i konjunktion. En tid då hon inte tar emot den energi som gör att vi ser mer. En fas då vi mer behöver förlita oss på andra sinnen. Sinnen som förstärks om vi förlitar oss på dem.

Håll med om att vi i vanliga fall ser oss omkring och går fram till de människor eller saker som attraherar ögat. Det är inte vanligt att vi förlitar oss på de övriga sinnena, åtminstone inte enbart de övriga sinnena. Det är dessa sinnen vi kan vandra med i större utsträckning nu, det är med den Gamla Visa, erfarenheten, vi kan röra oss i vår egen vilda skog. Den som finns inom oss. Det är också med den unga jungfru Gudinnan Artemis vi kan vandra.

Just nu kan Artemis visa sig vara extra skarp i sin påverkan eftersom månen låter just skyttens tecken pensla sin energi på sig. Starkast blir denna i morgon då det är den punkt då nymånen befinner sig i.

Vi kan nu föreställa oss hur den Gamla Visa, kvinnan som både kan omfamna oss i sin värme som hon kan skrämma oss med sina skarpa genomträngande ögon, samlar ihop oss. Hon har samlat oss för att visa oss vägen in till oss själva vilket är samma väg som visar oss ut. Kanske kommer hon till dig i dina drömmar eller så möter du henne i meditationer eller varför inte rakt upp och ner i ditt hem.

Hon visar vilken väg du ska välja för att möta det du är mogen att erfara och mörkret kan vara det som hjälper oss att ta igenom det. Vi behöver uppleva, vi behöver känna, treva oss fram, lukta, nosa och sniffa på det som finns där i det sammetssvarta utrymmet. När vi använder ögonen kan vi ibland bli rädda enbart för det som är ytligt. Rädda för något som vi “tror” är på ett visst sätt.

Skyttens energi vill ta dig långt upp och inåt. Hon siktar säkert och kan få dig att röra dig inom cirklar du inte är van vid. I dessa tider kan det handla om visioner som kan föra med dig till aldrig tidigare visade områden. December månads energi har en tendens att väcka upp känsliga områden för oss. Minnen, förväntan står bredvid sorg och traditioner. Sida vid sida skapar de våra ögonblick och blir en del av våra mål och är vi inte medvetna kan de skapa mål som inte på något sätt egentligen hör ihop med den framtid vi önskar oss.

Ta den Gamla Visas hand, låt henne få leda dig in i de ceremonier som är skapande för dig. Ceremonier som hjälper dig att skapa de utrymmen du behöver för att släppa in de nya färdigheterna som du behöver. Hon kan hjälpa dig att plocka fram de skuggor du behöver släppa taget om och förbereda dig för en ceremoni i nymånens namn.

Symbolkalender IX

eld Jag tog mig en andningspaus efter några intensiva dagar med möten och föreläsningar på Hillesgården. På denna fantastiska veranda har de flera stora brasor som helt enkelt är gjorda för att sitta bredvid och sjunka in i sig själv.
Jag lät intryck och upplevelser leva sitt eget liv inom mig utan att stannade upp flödet. Det behövde helt enkelt få landa.

Månens fas har nått en punkt som traditionellt kallades för “Måntiden”, the Moontime. En helig tid då kvinnan hedrades som den Kreativa Kraftens Moder. Här och Nu tillät hon sig själv att bli av med gammal energi som kroppen burit på och förberedde sig på att återigen ta kontakt med Moder Jords fertila energi. En fertil energi som landade inom henne för att nå sin topp vid fullmåne.
Jag pratar naturligtvis om kvinnans menstruationscykel vilket på samma gång är hennes energicykel. Våra förmödrar hade en närmare kontakt och bättre förståelse för dessa processer än vad vi tycks ha idag.

Idag är inte jag en av de kvinnor som låter kroppen släppa taget om detta blod som är symbolen för det fertila inslaget, jag behåller livets vatten inom mig kan man säga. Åtminstone ansåg man förr att man tagit ett nytt steg, ett stort viktigt steg när man gick från fertil kvinna till vis kvinna.

Månfasen vi befinner oss i och som så småningom mynnar ut i nymånen den 11 december, handlar väldigt mycket om den äldre visa kvinnans energi.

Vi behöver hitta vår kontakt med den äldre visa inom oss för att få hjälp med att sortera ut våra intryck. Hon kan hjälpa oss med att förstå vad det är vi behöver behålla och vad det är vi behöver göra oss av med. Med hennes ögon kan vi kika bakom nästa hörn för att se vad som väntar, något som underlättar för det gör att vi kan få lättare att sortera bort.
Vi behöver lära oss att släppa taget och låta saker försvinna som vi inte behöver mer. Det är så lätt att vara kvar i den rädslan som innebär att vi är skrämda för att missa något om vi låter det gå. Vi har också lätt för att vara kvar i de behov vi skapade för väldigt länge sedan, behov som idag kan tillhöra det förflutna och som idag kan tillföra mer skada än nytta.
Detta är fasen då vi behöver lyssna på vår kropps behov av att dra sig tillbaka. Dra sig tillbaka för att verkligen uppfatta de små nyanser som kan avgöra om vi hittar vår uppgift eller ej.

Våra inre röster är vanligtvis inga tordönsröster utan de allra små försiktiga små viskningar. Vi behöver sitta still, både fysiskt och mentalt, för att uppfatta dem.
Skorpionens energi har kanske hjälpt till den här omgången för att vi ska komma långt ner, kanske har vi fått en och annan sting från dess gadd och kanske har ormen slingrat sig nära oss så vi förstår att det finns en helande kraft i att se och uppleva det som försiggår. Nu närmar sig Skyttens energi precis innan vi lämnar över till nästa fas vilket passande nog kan innebära att vi kikar ännu djupare in i oss för att få syn på de visioner som ska bära oss och som får ut oss till den växande månfasen så småningom.

Just nu, precis nu låter jag dock den gamla visa föra mig ännu mer in i djupa varma och omfamnande mörkret som innehåller så mycket av Moder Jords symbolik. Jag tittar på min egen symboliska komposthög, fylld av det som ska omvandlas och få bli till det nya härliga näringsrika mylla jag såväl behöver. Just nu låter jag min gamla visa gräva ner händerna i denna mix och fylla mig med tacksamhet för mina erfarenheter som leder mig vidare. Jag förbereder mig på att släppa taget om det som inte längre behövs, både det som är negativt och positivt.

 
Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Symbolkalender I

Symbolkalender I

Jag tänker den första dagen i en månad där vi någonstans alla räknar fram eller bockar av dagar. Det finns något där framme som är ett mål. Allt utifrån våra erfarenheter, personligheter och hur omständigheterna ser ut runt omkring oss ser vi denna månad som något väldigt positivt eller som något negativt. Det är få gånger jag mött någon som ställer sig helt neutralt till julmånaden.

I den kultur där jag lever har vi anammat tomten och gåvor till barnen mer än att vi lever kvar i den tidsanda då man helgade Kristus födelse under Jul. Det verkar trots allt som att fler och fler familjer drar tillbaka lite från julklappsinköp till att värdera tiden mer tillsammans. Åtminstone hoppas jag att det är så, själv trivs jag mer med julen idag, av många skäl, än jag gjorde när fokus låg på att det måste handlas in julklappar till alla.

berätterskanDecember månad är trots allt en symbolisk månad för mig. Det är en månad då jag tar sällskap av berätterskan i mitt inre. Hon som sätter sig tillrätta i gungstolen och har mystik och magi i släptåg. En mörk månad där flämtande lågor gör sig bekväma i varje hem.

När jag idag sätter mig med lysande ögon för att ta del av hennes berättelse tittar hon bestämt på mig. – Är du verkligen beredd på att gå den väg jag visar dig? frågor hon mig viskande. Bara hennes röst gjorde mig en aning spänd men jag har väntat så länge för att göra henne sällskap så självklart svarar jag att jag är beredd och redo att gå. – Nåja, säger hon och lutar sig tillbaka igen, vi får väl se.

Den gamla börjar berätta och snart är det tyst och stilla i rummet. Det enda som hördes var ett liten knaster från stearinljuset då och då. För det är ju så att inget hörs i det yttre av allt det som pågår i det inre.
-Din väg är skrovlig och knappt utmärkt på kartan säger hon till mig, den gamla som sitter där och kisar. Jag ser vägen framför mig och jag känner den något dammiga luften möta mina lungor. Det är inget frodigt runt omkring mig och stora blocka stenar tornar upp sig längs vägen som mer är en upptrampad stig än något annat. Innan jag ens närmat mig den stora klippan där stigen slingrar sig bakom känner jag hur marken vibrerar. – Sch, säger kvinnan hastigt. Vissa lägen i livet behöver vi se lite på avstånd innan vi närmar oss säger hon. Detta är ett sådant. Du vet inte vad det är som väntar men du kan känna av att det är något, du känner dess vibrationer.

Jag står still där på den dammiga stigen och ser hur ett lejon dyker upp runt klippan. – Åhå, skrockar den gamla förtjust. Så lagom att ett lejon dyker upp på din stig. I lejonets tecken hittar du månen och dess energi penslar din dag och dag. Skuggorna som leker utanför tar formen av lejonets stora hjärta och du behöver fundera över vad lejonet kan tillföra dig.

Jag öppnar mina ögon då jag hör hur stearinet knastrar alldeles extra mycket. Jag ser hur skuggorna lämnar spår på väggen och jag kan forma skuggorna till lejonets mastiga tassar och klorna drar sakta spår i tapeten innan de lekfullt börjar om från början igen.

Lejonet säger hon och jag kommer omedelbart att tänka på de runt omkring mig som är födda i detta tecken. Jag tänker på de drag jag känner igen som lejondrag och jag ser också att det inte är så enkelt som att man är det tecken man är född i. Det finns alltid något annat som modifierar och det är ju det som är fantastiskt med symboler. Alltid en grund och alltid något personligt som modifierar och förändrar allt utifrån de egna erfarenheterna och den egna kulturen.

Jag tänker att vi här oss inte är så vana vid Lejon. Vi har inga i vår natur och vi har inte alls samma sätt att förhålla oss till detta djur som de har i andra länder. Kanske är detta också ett skäl till att vi har så svårt för att acceptera och ta till oss de egenskaper som vi applicerat på detta majestätiska djur. Jag kommer att tänka på att placera sig själv i centrum som en självklarhet, jag kommer att tänka på värme och sol och den enorma manen som gör att den verkligen syns.
Vi har inte en vana vid att ställa oss i centrum och för de som gör det har vi inte alltid lätt att acceptera. Att prata gott om sig själv blir lätt till högfärdighet, vi är mer för det kollektiva än för det individuella. Åtminstone har det varit så under lång  tid även om det är en förändrad situation idag. Ett lejon tar plats helt klart.

Redan för 30 000 år sedan användes lejonet som symbol. Man har hittat en liten figur i en grotta där ett lejonhuvud är utformat tillsammans med en människokropp. Redan då kanske en Gudom? Därefter har man i alla tider sett Lejonet som en symbol för något kungligt och gudomligt. Även vi här i Sverige har lejonet i statsvapnet även om vi förmodligen aldrig har haft lejon som strövat omkring i våra marker. Runt tiden då Jesus föddes fanns förmodligen lejon i södra Europa men idag lever lejonet på väldigt begränsade ytor. Jesus i sig har lejon som symbol. I gamla testamentet läser vi om Lejonet av Juda och vi kan också se att en av evangelisterna har lejonet som symbol, Markus, och detta som en symbol för kunglig makt. För att gå vidare hittar du lejonhuvud ex i den Egyptiska historien. Vi har sfinxen och vi har flera Gudinnor som har lejonhuvud.

I böckerna av C. S. Lewis om Narnia hittar vi Lejonet som en symbol för Kristus och vi kan helt enkelt slå fast att just makt och kunglighet finns inbyggt i denna lejonbild. Drömmer vi, mediterar vi eller lion of judapå annat sätt använder oss av lejonet så finns denna arketyp helt enkelt.

När jag nu sitter och tittar på skuggbilderna som stearinljuset ger tycker jag att det trots allt är en aning udda att vi inte ser på de andra egenskaperna som då lejonet visar oss. Det är i princip alltid en hane som är avbildad som symbol, vilket i och för sig inte är konstigt eftersom dess man gör den verkligen till en härlig bild. På det här sättet blir också lejonet en symbol för patriarkatet. För hanen är den som försvarar sin flock som oftast består av x antal honor och avkommorna. Förlorar flockledaren sin makt gentemot en annan hane dödas oftast alla de unga avkommorna så att nästa flockledares gener är de som ska leva vidare. I övrigt är inte hanen involverad i vardagslivet precis. Det är honorna som jagar och som ser till hanen är den som får äta först. Det är honorna som föder och uppfostrar sina ungar. Faktum är att det är ganska vanligt att man gör detta i flock. En unge kan dia från någon annan än sin genetiska mor. Så är de ofta släkt med varandra också.

Lite udda är det att lejonet så ofta förknippas med sol och ljus eftersom det oftast är ett nattaktivt djur. Det är väldigt sällan och det ska till något extremt för att djuret ska jaga dagtid. Förmodligen är det så att dess symbolik tillsammans med solen och med ljuset kommer ifrån symboliken kunglighet, gudomlighet och då också från dess patriarkaliska status.

Så vad är det nu som kommer emot mig på stigen nu när månen befinner i lejonets tecken. Vad är det jag kan hålla utkik efter? Först låter jag månens grundtema leda mig och det är att månen är i sin avtagande fas. Fokus är på inåt och på ett mer personligt plan. Kanske dags att titta på den egna auktoriteten och vilka värderingar man har runt detta? Men också hur det står till med sitt hjärta? Lejonet styr över hjärtat och ibland behöver vi ägna lite fokus till om vi verkligen går vårt hjärtas väg.

Och hjärtas väg är det viktigt att gå på nu när vi befinner oss i den magiska december månaden. Tillåter du magin och det mystiska finnas inom dig? Kan du höra ditt eget hjärta och låta den ta del av den saga som är din?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, tagen från pinterest okänd

Symbolkalender Ljuset

ljusVi är verkligen i ljusets månad. Trots att mörkret samlas runt oss kan vi ju inte säga något annat än att vårt fokus är inriktat på ljus. Det är nu vi ser fladdrande lågor, ljusstakar och stjärnor sprida sitt ljus som mest. Min tanke om ljuset dök upp när jag plötsligt blev varse en gammal kvinna i dörröppningen mellan hall och vardagsrum. Hon stod där en aning krum och plirig med ett ljus i handen.

Det enda ljus som hörs är knastrat från stearinet och jag slås plötsligt av insikten om att vi verkligen behöver mörkret för att kunna se ljuset klart. Eller snarare att sinnet ska bli fokuserat på ljuset. Så är det alltså, i den mörkaste månaden vi har här i norr då är vi fokuserade på ljuset. Den gamla plirar förtjust medan hon går förbi mig och slår sig ner i fåtöljen.

Som ett litet barn följer jag henne och slår mig ner vid hennes fötter. Jag är beredd på att lyssna för jag vet att hon kommer att berätta. Jag känner hennes hand vila på mitt huvud och jag är trygg. Hon berättar för mig att det är i det djupaste mörkret som vi skapar vårt ljus. Det är när vi är omgiven av det nattsvarta sammetslena som vi blir till. Vi använder oss först av det som inte ser, det som inte behöver ljus för att komma framåt. Våra instinkter, vår förmåga att kommunicera och vår förmåga att känna är det som landar inom oss innan vi ser. Det är först när vi använder oss av det sinnet som har med seendet att göra som vi behöver ljus.
Hon berättar om den tid som förändrade vårt sätt att förhålla oss till mörker och ljus, om den tid som skapade rädslor och värderingar. Hon berättade om de gamla Gudarna och Gudinnorna och hur traditioner och värderingar har skapat vårt eget förhållningssätt.

Hon berättar för mig att det finns lika mycket sanning som det finns lögn i den värld vi lever i nu och det är upp till mig själv vad jag väljer. Min förvåning över det den gamla precis sa fick mig att bli mer medveten om här och nu och jag började mer aktivt fundera över vad hon menade med sanning och lögn. Jag släppte taget igen om mina tanker och lät den gamla fortsätta berätta.

-Vi har svårt för att se igenom den vardag vi lever i. Vi har svårt för att vända vårt perspektiv. Vi har ärvt våra värderingar om vad ljus och mörker står för och dessa symboler är förankrade inom oss. Hittar vi inte andra sätt att förhålla oss kommer det alltid att vara sanning att mörkret är ont och ljuset är gott. Hittar vi inte andra sätt att förhålla oss kommer jag alltid att vara förknippat med rädslor och för det vi inte vill se. Som kvinna, som gammal, som vis och som förvaltare av liv och död är jag en skrämmande mörk figur. Som den praktiska, kännande, trevande, omhändertagande är jag den mörka sidan. Jag är kvinnan som inte vill se hur saker ser ut för jag är den som vet att det finns något bakom. Något som inte enkelt att lägga på bordet och inte så enkelt att namnge.

Hon rör sig hastigt och blåser ut ljuset. Rörelsen gör att jag rycker till och när jag nu ser mig omkring sitter jag helt i mörkret. Det är bara jag i rummet och jag sätter mig lite och funderar över vad den gamla sagt.

Det var ju inga direkta nyheter för mig och mitt intresse är ju redan riktat mot kvinnans historia men jag kan inte påstå att jag tänkt på att vi just nu har mer fokus på ljuset än på mörkret. Mörkret i sig är ju kanske orsaken till att ljuset blir så viktigt för oss.
Just nu i december kan man ju också säga att en av de allra viktigaste symbolerna för oss har varit och är fortfarande för en del, att Jesus föds. I december månad har vi en ankomst att se fram emot.Sunna Och Jesus är ju verkligen en symbol för ljus, på samma sätt som många andra helgon och Gudar haft ljuset som främsta symbol. En symbol för att vara upplyst och en symbol för kunskap och vishet. Ljuset som många gånger har solen som symbol. Letar man i historien hittar man vanligast män som förknippas med solen. Här i norden har vi eller hade kanske är mer rätt att säga, Gudinnan Sol som körde sin vagn över himlavalvet. Sol kallades också Sunna och man menar att söndagen är döpt efter henne. Men att solen, ljuset skulle bära en kvinna som symbol är alltså ganska ovanligt.

Vi tänder våra adventsljusstakar och den första advent är som sagt idag. Det här är en sed som ska komma från Tyskland men själva advent verkar ha funnits långt innan vi kom på tanken att fira jul här i norr. I Tyskland hade man en sed där man varje söndag tände sju ljus, ett ljus för varje vardag, och dessa satte man i en adventsgran. Den sista söndagen i advent så hade man alltså en gran där det fanns 28 tända ljus i. Så småningom byttes denna gran ut mot vår julgran och man började i samma veva med att enbart använda ett ljus varje advent.

Att man tände 7 ljus hade sitt ursprung i den sjuarmade ljusstaken, Menorah, som kommer ifrån bibeln. Sju symboliserar också den heliga Anden och de sju nådegåvorna, sju skapelsedagar, Guds tal etc.

I dag befinner sig månen i kräftans tecken, månen är i avtagande och vi har precis anlänt till den fas då vi gärna vill dela med oss av det vi har upplevt. Kanske skulle man kunna säga att det är predikarens tid. Att visa upp, vara stolt och inspirera andra är en drift som många kan uppleva tror jag.
Med tanke på att vi är i kräftans tecken kanske det är läge för den där familjemysiga dagen, en stund där vi kan samlas och njuta av det mörker som gör att vi uppskattar de fladdrande lågorna. Varför inte en stund då vi delar berättelser med varandra?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Fullmåne – Blodmåne

blodmane-1397562516

Fullmåne och total förmörkelse, det blir en blodmåne det. Namnet kommer ifrån att månen verkar ge ifrån sig ett rödaktigt sken. Tyvärr kommer vi inte kunna se detta här i de nordliga delarna.

Om man vänder sig till astrologins område så har det verkligen inte varit stillsamt under den sista tiden. Gång efter annan tycker jag att man läser att den ena efter den andra starka aspekten är i omlopp.

Och nu har vi alltså en sådan till, en månförmörkelse som sker i vågens tecken. Fullmånen brukar vara tidpunkten då man säger att nu är det dags att förlösa, dags att agera och föra ut det som du burit på. När nu fullmånen förmörkas kan det kanske vara läge att mer reflektera än att agera/reagera. Detta menar även astrologen April Elliot som har skrivit något liknande i sin blogg. Hon skriver också att denna fullmåne sätter “ljuset” på instinktiva beteenden som vi har utifrån gamla vanor.

“Vi kan uppleva ett obehag av att inte riktigt veta vart vi är på väg just nu, ett oskrivet blad av möjligheten eller en känsla av rastlöshet som kräver ett svar, kan alla förföra oss till handling nu, vilket vi kan beklaga längre fram. Det behövs tålamod, och en vilja att låta livet ha sin egen timing. Detta är en tid för djup lyssnande och inte förhastade beslut. En tid att sitta i tystnad och låta inre visdom att bubbla upp till ytan, för den vet allt vi behöver och är den mest medkännande domaren av vårt liv. Denna nya cykeln, så fräsch i sin linda, kommer att kräva en djup och varaktig relation med vår inre visdom och denna månförmörkelse är vår första möjlighet att visa hur engagerade vi är.” -April Elliot

När vi befinner oss i en sådan här situation, när man inte vet vad som ska hända och ändå är rastlös, ja då är det enkelt som sagt att falla till föga för de gamla vanorna. Då kan vi plötsligt få se vårt tålamod gå upp i rök. Det är nu vi behöver vara medvetna. Medvetna om att våra gamla behov gör allt för att vi ska gå tillbaka igen och att vi på något sätt är specialister på att få de förklaringar vi ger oss själva för att göra samma sak igen att låta oerhört kloka. Men den rastlöshet vi kan uppleva är inte en ursäkt för att agera och att ta den lätta vägen ut.

Jag kommer att tänka på ett samtal jag hade med en vän under veckan. Det handlade om tro och disciplin bland annat. Min tanke är att vi någonstans behöver böja oss inför vår egen tro. Den kräver en lydnad som kan uppfattas som väldigt sträng och rigid. Runt omkring oss och i oss finns behov, vanor och ovanor av många olika sätt som det är så enkelt för oss att följa. Vi vet att vi får sota för det i efterhand, men just där och då är det så frestande att ge efter för enkla vägar.
Jag tänker även på berättelsen om Jesu lärjungar som både förrådde honom och förnekade honom. Våra rädslor är ett av de stora hoten mot ny början såväl som att stå upp för vår inre tro ochvåg våra inre mål. I det läget kan det tyckas att den lydnad som vår egen inre tro kräver av oss kan verka sträng, obekväm och även orättvis ibland. Men min upplevelse är att den till syvende och sist är nödvändig.

Och kanske är det så att det är nödvändigt för oss nu att förstå att vi behöver vara medvetna om vad som sker inom oss och inte bara agera ut efter det som är gamla normer och vanor. Är våra gamla drömmar och mål fortfarande relevanta eller är det en ny energi som nu behöver komma in? Kan det vara dags att reagera och agera på ett nytt sätt även om det är ett gammalt mönster som kommer emot oss?

Jag tänker också att det nu kan vara aktuellt att börja fundera över hur balansen ser ut mellan det inre och yttre? Fullmånen med dess förmörkelse befinner sig i Vågens tecken trots allt. Ett tecken som är känt för rättvisa och balans bland annat. Har vi rätt balans här? Klarar det yttre av att bära fram våra inre värderingar och tvärtom, bär vårt yttre helt andra kläder än vad vårt inre gör?
Jag tänker även på olika typer av relationer nu när vågen penslar på våra olika känslomässiga behov och funderar över balansen här emellan? Även här kan jag tycka att man kan prata om inre och yttre, är ditt hjärta med och pratar i dina relationer till exempel eller är det helt andra värdegrunder som styr och ställer?

Det finns många områden att dyka ner i när man börjar fundera över vad Vågen vill tala om för dig under denna fas.

Sabian symbol säger nu när månen är i 15 grader Vågen.

” Gå i cirklar.”

Ja då kommer vi lite tillbaka till det som detta inlägg började med. Att falla till föga och gå i gamla vanor. Och det är som sagt ganska lätt just nu. Månen i sig bär ju med sig denna energi, det spiral-498308_640gamla, minnen, vanor, beroenden etc alla ord som bär på en mening att göra det vi är bekväma med och som håller fast oss i det som varit. Och nu har vi denna symbol precis på samma grad som denna förmörkelse är. Att gå i cirklar. Att komma tillbaka till samma ställe. Att göra som vi alltid har gjort. Moment 22 alltså.

Här finns absolut både positivt och mindre positivt. Gå i cirklar har ju som allt annat inget värde i sig om vi inte ger detta till orden. Gå i cirklar kan vara en meditativ konst. Med vanor och traditioner kan du uppnå något mer och större än utan. Att göra samma sak om och om igen kan också ge dig en skicklighet som kan vara nödvändig. Men att gå i cirklar kan även innebära att vi inte kommer fram till något mål ( om inte målet är att upprepa samma saker hela tiden ), det kan då och då enbart vara slöseri med tiden eftersom det inte leder framåt om det är dit vi vill. Har vi ett mål är det också oerhört frustrerande om vi inte kommer fram, något vi inte gör om vi ger samma respons gång efter annan.

Vi kan också se det ur ett annat perspektiv och jag tänker på uttrycket att du aldrig kan gå ner i samma flod två gånger. Likadant är det kanske att gå i cirkel. För varje varv lär du dig något, du är inte densamma andra gången som den första etc.

Vid många tillfällen i livet lär vi upptäcka att vi har gått i cirklar och att vi också har ett behov av att göra det. När nu denna symbol dyker upp idag är det förmodligen dags att ta sig en funderare igen. Kan det vara så att du just nu är på promenad på stigen “moment 22”? Kan det vara dags att lägga visa vanor bakom sig och våga sig på ett nytt perspektiv att se på tillvaron?

Personligen tänker jag nu också tillbaka på hur denna månfas började och det gjorde den med en solförmörkelse med månen i fiskarnas tecken. Nymånen ger ju på många olika sätt tonen för hela månfasen och jag tänker nu på att det bland annat handlade om transformationer på lite olika sätt. Wounded Healer var ju även den med på ett hörn. Om tonen för måncykeln handlar om fiskarnas tecken och vad det sa under nymånen handlar det också om förändring. Inte bara en liten förändring som att flytta en stol till ett annat rum, utan mer om en rejäl förändring. En förändring av andra graden så att säga. Jag kan inte låta bli att tänka på att fisken även var symbolen för de kristna och allt vad de tankarna för med sig. Kanske är det dags för en grundläggande förändring angående hur vi ser på tron? Vem vet?

En riktigt härlig Påskhelg önskar jag dig som läser just detta!

Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Höstdagjämning – Mabon

dubbel gudinna 1 Perfekt balans mellan ljus och mörker. En återupprättelse – allting ordnas upp.

De senaste fyra dagarna har jag tillbringat med 6 kvinnor. 7 kvinnor, med mig, alla olika i åldrar, erfarenhet och bostadsort. Fyra dagar där vi skrattat och gråtit och kommit i balans. Och under hemfärden igår gick mina tankar till höstdagjämningen och till mörkermånen som förmodligen redan har börjat påverka en del av oss.
Det är ju detta som mörkermånen men även höstdagjämningen handlar om. Att balansera upp ljuset med mörker och liv med död. Att titta på det som är skördat, vara tacksam men också begrunda vad det har inneburit och vad det kommer att innebära.

Tillsammans har vi lagat mat, ätit o njutit och högljutt uttryckt vår tacksamhet för den goda smaken. Vi har promenerat bland klippor, badat i havet (två gjorde det i alla fall) och lapat i oss solens värme som hungriga kattungar. Vi har pratat om allt ifrån nyttig mat till hur magarna sköter sig. Och vi har skrattat och gråtit.
Vi har processat liv och död. Vi har granskat och målat våra inre bilder, låtit dessa få komma till uttryck och också tillåtit dem få dö igen.

Inte med en sekund har vi tvekat infört vårt eget eller de övrigas mörker. Vi har lagt vårt liv på bordet, vi har sett vad det är vi har skördat men också vad vi har offrat. Vi har kommit i balans.

Vi har på vårt sätt utfört en ceremoni. Vår balans har återupprättats genom att vi omedvetet har utfört ritualer. Vi har alla fokuserat och gjort samma saker. Vi har tagit och vi har gett av oss själva. Som Moder Jord gör, som allas vår Mångudinna gör.

Moder Jord som är i centrum under höstdagjämningen, inte med samma fokus som när vi firar överflödet hon ger oss utan för det som brukar ge en lite mer allvarligare stämning, fokus på mörker och död. Det är under denna tid som de Eleusinianska mysterierna utfördes. En ceremoni för själens återupprättande.

Och hur ska vi kunna återupprätta vår själ idag när vi har separerat oss från vår moder? Nu när vi har separerat oss från jorden på så sätt att vi inte längre odlar eller dödar vår egen mat, vi vårdar inte längre våra äldre, vi deltar inte i dödens förlopp och vi begraver inte själva våra kära. Vi närmar oss inte utan vi undviker det.
Vi vänder bort blicken från de som vi klassar som primitiva och vi suckar och skakar på huvudet när vi läser om folkslag, stammar och vårt eget förflutna som innehöll blodsoffer och ritualer. Vad vi missar är att de tog hand om den paradox som vi lever i på det sätt som de kunde för att behålla sin balans. Vi tar hand om den genom att andra får döda och odla vår mat, andra får vårda våra nära, andra får begrava. Andra får stå i slakthus, andra får skicka in kistan i elden.

Vi undviker mörkret och lever mer och mer i den separerade världen. Ett steg för oss att återigen bli balanserade och hela är genom ritualens helande kraft. Vi kan närma oss och titta på våra egna skuggor och vårt eget mörker. Vi kan anamma att Moder Jord är dubbel och ändå en, liv och död. Hon ger och tar tillbaka.

Höstdagjämningen såväl som mörkermånen är för mig en påminnelse om att det är genom mörkret jag upptäcker ljuset, min själ.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Nymåne – Lejonet

Nymåne – Lejonet

Det är mycket som handlar om Lejonet nu minsann. Jupiter, vår största planet gick precis över till Lejonets tecken och kommer att vara där under 12 månader och nu har vi nymånen i Lejonet och solen befinner sig i sitt eget tecken – Lejonet.

En nymåne som du också kan läsa mer om här Nymånen.
Tidpunkten för nymånen är det ögonblick då “skuggan” slutar växa och den vänder om för att minska sin påverkan. Solen och månen står alltså i en konjunktion till varandra. Intensiv och kraftfull energi.

Men en energi och en spänning som vi inte kan se, allt är ju fortfarande mörkt, en början som är bortanför vår sikt. Och på det sättet är den nya början. Den har startat men den är fortfarande inte klar för oss. Vad är det som händer, vad ska hända?

Vi får sträcka ut händerna och treva oss fram, vi får pröva underlaget riktigt ordentligt och sakta ta oss fram.lekfull

Men men..som små barn fungerar också den här energin. Vadå konsekvenser? Det här verkar ju vara spännande och vad finns egentligen bakom nästa hörn?
Om man skulle vara född under den här fasen så bär man förmodligen på en hel del spontanitet. Att planera framåt är kanske inte en av de bästa egenskaperna. Att se livet som ett stort äventyr som är till för att undersökas, att leva här och nu. Det som har varit är inte lika viktigt. Visst finns det härliga egenskaper att ta hand om i nymånefasen!
Eftersom de också måste börja ta sig fram i mörkret så är deras instinkter och intuition ganska skarpa. Det är inte ofta som man hamnar utanför kartan precis om man använder sig av dessa egenskaper.

Här behöver du lära dig om din egen identitet och hur du ska presentera den för världen. Och presenterar den, det är vad nymånepersonligheterna gör, så som en skådespelare agerar ut sig själva, projicerar ut sin bild till andra personer. De möter situationer här och nu, utmaningar som uppstår handskar man elegant med. Här finns också då risken över att bli allt för självcentrerad. Denna månfas kräver ett visst mått av självcentrering men det får inte gå över styr så att allt som omger personen läggs i skuggan.
Och visst är det nästan så att man kan tycka att Lejonets tecken verkligen hör hemma här.

Barnsligt, lekfullt och spontant och också självcentrerat och med strålkastarna på sig själv. Och med hjärtat i centrum. Vi får inte glömma det för lejonet så viktiga hjärtat.
Här under månens uppstart av en ny cykel kan lejonets energi påminna oss om att följa hjärtat. Det som är viktigt för oss. Att vi kan tillåta oss att bli inspirerade av de ofta storslagna visioner som lejonet kan presentera. I mörkret som fortfarande finns kvar runt omkring oss kan vi ta lejonet i svansen och låta den leda oss. Den kommer att se till att det inte blir tråkigt, det kan till och med vara så att det blir lite för livat ibland.

Lejonet under nymånefasen kan hjälpa dig att tro på dig själv, att peppa dig och att du får insikt om att du är viktig. Precis som vi snurrar runt solen så kan lejonet överföra lite av den upplevelsen till dig. “Självklart är omgivningen intresserad av dig och självklart är det du som syns när du anländer.”

leo-mysticalLejonet uppmanar dig till att älska dig själv, att se hur viktig du är och att du behöver följa det som ditt hjärta talar om för dig. Det här ger dig en möjlighet att sätta intentioner för månaden och inte bara för månaden egentligen eftersom Jupiter, denna expanderande planet, även den landat i detta astrologiska tecken. Du kan fundera lite över året som kommer.

Vilka kreativa talanger vill du plocka fram igen? För är det inte så att du lagt vissa saker på hyllan för att du känt att de inte varit tillräckligt seriösa att syssla med? Att andra saker varit viktigare?
Nu kan det vara läge att plocka fram denna lekfulla kreativa ådra igen. Vad vill ditt inre barn egentligen göra, bara för att det är roligt?

Och så har vi då denna Jupiter, guden över alla gudar. Zeus är det grekiska namnet. Som jag nämnde i början så är det väldigt mycket som associerar mot samma saker just nu. Zeus härskar över alla gudar. Han har en association till solen men framförallt till ljuset. Det här gör att vi har en kombination av Zeus och Lejonkungen. Makt och kontroll men även ett omhändertagande. För visst är det detta omhändertagande som gör att vi ger auktoriteter makt? De bossar inte alltid runt med oss, de ger också trygghet och stöd.

Som alltid finns det både goda och mindre goda egenskaper i ett astrologiskt tecken såväl som den Gud/Gudinna som härskar över densamma. Vissa saker är det ju bra att man bär med sig nu när nymånen närmar sig i lejonets tecken.

Solen – att befinna sig i dess ljus är gott för oss. Vi känner oss sedda och vi får näring som vi behöver. Men alltför länge i dess skarpa ljus kan innebära att vi bränner ut oss. Vi torkar och förlorar vår kreativa näring när dess brännande strålar har fått skina utan att vi sökt skydd i skuggan. Ett sätt som vi kan bränna ut oss under nymånens energi är att vi ständigt startar upp nya projekt.
Om vi inte passar oss så sitter vi med en hög nya idéer runt omkring oss och vi har lagt ner vårt känslomässiga engagemang i vart och ett av dem. Något som faktiskt bäddar för utbrändhet.

kingSom jag nämnde förut så finns det härliga sidor med att ha lejonets tecken i nymånen, dess energi sammanfaller också lite. Vi behöver bli påminda om att tänka på oss själva, att vi ger oss en möjlighet att leka och tumla runt och att vi behöver följa hjärtat. Men det får inte bli överdrivet så att det slår tillbaka på oss själva i slutändan. Om alla går omkring och anser att man själv är den regerar i det kungarike som man anser att man har omkring sig, tja…då blir det ganska snart krig. Zeus är visserligen en generös Gud och härskare men han är sannerligen en grym och diabolisk sådan också. Och detsamma kan vi förvandlas till om vi fastnar i en överdriven lejondynamik.

Och som alltid tycker jag att det viktigaste är att bli medveten! 🙂
Med en medvetenhet så innebär det att du själv kan se och upptäcka känslor, tankar och beteende hos dig själv och inte vara ett “offer” för dynamiska känslor som styr dig.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder, okänt ursprung

Fullmåne – Månförmörkelse

Spännande tider just nu med Fullmåne – Månförmörkelse.

LRO-moon-eclipse-April-15

En bild som visar förmörkelsen sedd utifrån ett månperspektiv. Solen, jorden och månen i en rak linje.

Många menar att en månförmörkelse har en stark påverkan på oss och inom flera religioner hänvisas det också till stora omvälvande förändringar i samband med månförmörkelse. Denna månförmörkelse som sker tidigt på tisdag morgon är den första av fyra som sker under loppet av ca 1,5 år.

I och med att jorden ser till att månen inte lyses upp överhuvudtaget när den egentligen borde vara fullt upplyst kan man rent symboliskt se det som att den byter identitet. Från fullmåne till mörkermåne. “Shapeshifter” kallar många detta för.

Allt är inte som det ser ut att vara.

En tid som kan bli mycket turbulent för många, framförallt för de som inte är så förtjusta i förändringar eller för de som har vaggat in sig i en bekväm tillvaro där de blundar för det som ligger under ytan och pyr. Man kan säga att de som nu börjar kämpa emot och håller fast vid gamla föreställningar med näbbar och klor går en tuff tid till mötes och missar också den möjlighet till en förändring som kan leda fram till något mycket positivt.
Vi har nu en möjlighet att både känslomässigt uppleva och se det som ligger i vägen för att vi ska vara i det som gör att vi mår riktigt bra. Den förlösning/förlossning som vi normalt upplever vid en fullmåne blir “störd” av en skugga. Vi kan plötsligt känna att vi saknar något/det finns en brist av något slag. Personligen ser jag det också som att det har med något grundläggande som ger oss näring då jorden är inblandad och är det som är orsaken till “skuggan”.

Det här är en möjlighet för oss att ta itu med det som vi annars inte upptäcker eftersom det inte är så ofta som en full månförmörkelse sker. Vad vill jorden säga oss? Symboliskt tycker jag att vi kan se det ur perspektivet globalt och individuellt.
Den rika och välmående värld vi här i väst ser ut att ha kanske inte är så välmående trots allt? Är detta en ordentlig uppmaning för oss att se igenom och att se bortanför det vi precis har framför oss?
Det finns mycket att gräva i när det gäller den synen.

På ett individuellt plan kanske vi upptäcker att vi går omkring och lurar oss själva. Det som vi själva har framför ögonen, är det vad det ser ut att vara eller behöver vi ta till oss det som ligger under ytan och som vi har varit rädda för att känna av?

För att få en ännu djupare förståelse för den här månfasen kan man också gå till de tecken som är involverade. Den 15 april 2014 befinner sig solen i vädurens tecken som är väldigt självorienterad på så sätt att det handlar om känslan för vår egen identitet och på andra sidan av den här linjen finns då månen som befinner sig i vågens tecken som bland annat handlar om hur vi relaterar till andra.

Är detta perioden då det är dags att upptäcka var du själv står i förhållande till andra? Har du med dig din upplevelse av dig själv i dina relationer? Kan du stå i din egen sanning och inte i varje situation gå in i ett symbiotisk förhållande oavsett vad det handlar om?
Å andra sidan, har du tillräckligt mycket kraft för att klara av att kompromissa, att ge och att ta emot från dina relationer?

Hestia

Hestia av
howard david johnson

För många handlar det om att se sig själv så som de verkligen är, alltså visar du din omgivning både dina sårbara sidor och dina styrkor? Blir du någon annan i olika situationer som gör att du trycker ned det som skulle förse dig med näring? Eller är dina relationer verkligen det som du trodde de var?

En månförmörkelse är verkligen död, liv och återfödelse. En möjlighet att se det som förhindrar eller det som kan tillföra dig mer i livet.hekate

Om vi går till de som härskar över de solen och månen inom gudinnevärlden har vi Hestia som härskar över vågen och Athena som härskar över väduren. Om man kikar in i den världen kan man också hitta hjälpmedel för att dyka djupare in i sig själv. Både Hestia och Athena blir nu blockerade och något annat uppenbarar sig. Hestia som rör sig i hemmet och in i sig själv och Athena som rör sig inom den logiska mentala sfären och som är betydligt mer utåtriktad. Den som träder fram är nu Hekate, gudinnan som fritt vandrar mellan de olika världarna och kommunicerar med båda.
Vad är det för nycklar Hekate kan ge dig? Vad är det för något du behöver se? Att röra sig i mörkret och i det vi kalla för vårt omedvetna är naturligt för denna vägvisare så passa på och lyssna!
Här kan du hitta de nycklar som just du behöver för att gå vidare. Det kan bli tufft men det är också något som de flesta förändringar uppfattas som. Vad är det du behöver byta åsikter om och transformera om till något som mer passar din verklighet?

Tänk också längre än till en parrelation. Du har också en relation till dina barn, föräldrar och släkt. Du har en relation till din omgivning, vänner och arbetsplats. Du hittar även en relation till dina projekt, idéer och värderingar. Du har i princip en relation till det mesta, inklusive dig själv.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder; Nasa, howarddavidjohnson

Fullmånen mars 2014

Fiskarna

Fullmånen väntar på oss igen. På söndag har den nått sin topp men redan nu kan säkert många känna av den.

Den här perioden som förknippas med att bli “mångalen”, det är nu som vi förvandlas till varulvar och nu som allehanda varelser rör sig ute under månens silvriga sken.
Under århundraden har det gått historier om hur fullmånen kan få oss att bli förvandlade eller hur skrämmande den är och att vi behöver akta oss under den perioden och i någon mån får man kanske ge en del av de här historierna rätt. Nu har ju äntligen forskare gett alla de som exempelvis har svårt för att sova under fullmånen rätt. Fullmånen påverkar. Men därifrån till varulvar är det ett ganska stort steg.

Men om vi ser det ur ett symboliskt perspektiv innebär den här perioden att solen lyser upp månen så att vi ser hela dess form – vårt medvetna (solen) lyser på vårt omedvetna (månen). Vi ska dock komma ihåg att hela månen inte är upplyst, det finns alltid en del av månen som vi inte ser och precis så är det med vårt omedvetna och våra känslor också.

Eftersom vårt medvetande nu ser sidor som inte annars är så synliga för oss kan vårt agerande bero på hur stor bärighet vi har för det som kan dyka upp inom oss. Med bärighet menar jag här hur stor förmåga vi har att låta bli att vara i en dynamik, att vi ser att vi har känslor och inte låter känslorna äga oss.

Och inte är det så lätt precis när det spritter i kroppen, det här är ju perioden då något vill ut.  Som den gravida modern som börjar bli otålig. Som oroligt vänder och vrider på sig i sängen, som inte kan hitta en bekväm ställning och som hela tiden blir påmind om att det finns ett liv där inne som snart ska befinna sig i armarna istället. Vi har gjort allt vi kan, vi har förberett och packat väskorna, vi väntar bara på tillfället då kroppen säger NU är det dags. Och…det där är verkligen fullmånekänslor.

Kan man inte bära de det där och ta några djupa andetag och ha tålamod lite till kan det gå överstyr, irritation och frustration är upplevelser som lätt kan ta över dagarna.

Den här månaden har vi ju också befunnit oss i det sista tecknet i zodiaken, fiskarna. Vi har simmat och simmar fortfarande under några dagar i det stora havet. Fiskarnas känsliga tecken påverkar oss och naturligtvis också våra upplevelser när vi nu närmar oss fullmånen. Så hur ser det ut?

Befinner du dig i djupaste mörkret och förtvivlat försöker ta dig upp till ytan eller har du lärt dig att kontrollera elementet och ligger på rygg och njuter av hur vågorna bär upp dig? Har du vågat dig på att titta ner och se vilken underbar värld som finns där under ytan eller trampar du bara vatten och väntar på räddningen?

Man brukar se vattnet rent symboliskt som känslornas och det omedvetna hemvist och där simmar fisken omkring hemtamt och smidigt och känner sig som ett med alltet. När nu fullmånen närmar sig är det dags att vända sig på rygg, låta vattnet bli den trygghet du flyter på och låta månens ljus omfamna dig. Månen befinner sig i jungfruns tecken och frågan du kan få till dig nu är; Vem är du av alla dessa droppar havet består av? Du är en unik droppe i detta hav, du är en del av det men även en separerad del. Du tillhör dig själv så vad väljer du att göra?

Under den här fullmånen har vi alla möjligheter att se vilka vi är menade att vara om vi bara vågar se vilka vi är. Att öppna våra sinnen och låta jungfruns energi vara med. Jungfrun söker kunskap vilket även innebär kunskap om sig själv. Att lära känna sig själv, både det som är ljust och det som är mer i skuggan. Jungfru som i våra dagar fått en symbol i att vara oskuld men som härstammar ifrån att vara mer andligt intakt. Att tillhöra sig själv och ingen annan. Det är detta som den här fullmånefasen kan hjälpa till med.

Jungfruns analytiska sinne mäter och väger, både sig själv och sin omgivning. Hon förstår hur saker ska vara för att det ska fungera, hon kan urskilja det ena från det andra. Att ha denna förmåga är en talang som är till god hjälp för jungfrun själv men även för andra.

På det helt underbart rika symboliska kort Virgo av Johfra Bosschartdu kan se här till höger ser du hur Johfra Bosschart har avbildat Jungfrun. På kortets högra sida kan du se en babian med en våg. En symbolisk bild av Thoth, Egyptisk gud, med en våg. Thoth var den som gjorde en kvalitetskontroll av en persons hjärta innan själen släpptes in i dödsriket. I den ena vågskålen las hjärtat och i den andra fanns en fjäder från Maat, som stod för att mäta, sanning, balans, moral och rättvisa. Båda vågskålarna skulle väga jämt. Detta är egenskaper som jungfrun bär med sig.

Som alltid finns det båda sidor av detta, precis som det kan vara en talang kan det bli till en börda om det tippar över för mycket. Behovet av perfektion kan lätt väga över och hamnar man för mycket i skuggan är det enkelt att bli självkritisk och även låta andra få ta del av de kritiska ögonen.

När nu fullmånen går över Jungfrun som tecken är det dags att ha detta i minnet. Ta tillvara på de starka och positiva sidorna av jungfruns talanger. Det är viktigt att kunna ifrågasätta, att kritiskt granska, att väga och mäta men det ska också ske i balans. Att kunna sätta gränser, att vara intakt och tillhöra sig själv är egenskaper som också dessa är viktiga att ha men även där är balans viktigt så att det inte väger över så att man sätter sig själv i ett isoleringsrum.

Så när vi nu alla plaskar omkring i fiskarnas element och får månen att lysa på oss färgat av Jungfruns energi hur tar vi bäst tillvara på detta? Ställ frågor till dig själv. Vem ser du? Ser du dig själv? Kan du urskilja dina känslor från andras? Bär du dina egna drömmar eller försöker du utföra andras?

Vad är det som nu föds?

 

Kärleken skapar ett

Vi

utan att förstöra ett

Jag

– Leo Buscaglia

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, Johfra Bosschart, Natalie Avsee more...