Örnen är den högre aspekten av skorpionen. Att resa sig över, att ha ett annat perspektiv. Och kanske är det detta vi behöver ta till oss nu. Vi behöver resa oss över de dramer vi riskerar att bli indragna i, de rörelser där alla och envar försöker använda sin stingande svidande tagg för att såra andra men även sig själv.
Vi behöver se de högre aspekterna, se saker ur ett annat perspektiv. Vi behöver dö för att födas igen. Vi behöver se att rädslan för mörkret gör oss bittra och inse att när vi tillåter oss själva att bli medvetna om att det är i detta mörker som du finner ditt ljus. Vi blir precis som fågel Fenix – födda igen.
I mörkermånens fas kan vi få hjälp med att släppa taget om det som vi inte längre behöver. Och naturligtvis kan detta vara en smärtsam process. För mycket av det vi tror att vi behöver är sådant som vi idag njuter av. För att förtydliga på ett enkelt sätt så tänker jag exempelvis på sötsaker, på droger men också sådant som relationer. Mörkermånen kan vara den period då du klart och tydligt kan se om den kostnaden som du betalar är värt det du får.
I andra inlägg här på min blogg, Aries – Skorpionen – Livets puls och Fullmåne – Skorpionen kan du läsa mer om vad tecknet kan symbolisera och andra symboler runt omkring. Förutom detta så finns ju även planeten Pluto kopplat till tecknet. Pluto som i den grekiska gudavärlden var Hades – underjordens Gud.
Och till underjorden kan man kanske säga att mörkermånen inbjuder oss till. Död och återfödelse, mörkermåne, skorpionen – 
örnen, solförmörkelse, Hades.
Nu om någon tid kan det alltså vara dags att bli vän med mörkret och att omfamna sitt eget mörker. Inte att ägna tiden åt att peka ut vad man tycker är andras mörker för att man är så rädd för att se sitt eget.
Inom oss har vi en knapp som reagerar när vi upplever rädsla. En sund reaktion vi alla behöver när vi står inför en fara. Men idag har vi lärt oss att mörkret är farligt och inte att det är neutralt. Det är vår värdering av mörkret som innebär att vi trycker på knappen. Vi använder oss inte av örnens perspektiv och ser att vi själva har skapat värderingen av mörker.
En rädsla för döden är det många som har och döden är för många synonymt med mörkret. Detta är en anledning till att vi vägrar förändra vårt sätt att se på saker, att hålla fast vid våra värderingar och att inte våga lämna ifrån oss det som vi behöver lämna.
Och faktiskt är det så att det vi vägrar lämna ifrån oss på grund av rädsla lika gärna kan vara vår negativa självbild som det som vi tycker är en positiv självbild. Jag tror säker att det är många som kan känna igen att det är svårt att ta till sig beröm och goda ord sagda med kärlek och som har lättare att ta emot det som negativt, ris och kritik.
Det är alltså svårt att tillåta sig återfödas som fågel Fenix. Och vem går ner till underjorden frivilligt? Trots att jag tror att vi alla mer eller mindre har en fascination av det som vi inte vet så mycket om är det få av oss som tar steget på denna trappan frivilligt. Med underjorden precis som mörkermånen är nödvändigt för oss.
Vi behöver denna period för att få perspektiv på livet. I full aktivitet hela tiden hinner vi inte se vad vi gör. Vi hinner inte ta de djupa andetag som vi behöver och vi hinner inte komma ifatt oss själva. Vi behöver alla vila. Och vi behöver alla se de rikedomar som finns i detta mörker.
Hades är inte bara underjordens Gud. Han är också Rikedomens Gud. Han är den Gud som har tillgång till all jordens rikedomar.
Tänkt på det – vilka rikedomar finns inte där. Tänk mineraler, tänk mylla för allt det som föder oss. Vad som förvaltar allt detta som vi idag lever av, det är mörkret.
Vi behöver se mörkret för vad det är och om vi låter mörkret symbolisera de skuggsidor av oss själva som vi gärna projicerar ut på andra så varför inte låta dessa förvandla sig till de vackra mineraler som de är?
Det är ju inte förrän vi accepterar alla sidor av oss själva som vi verkligen kan omfamna den person som vi verkligen är.
Och att undersöka vem du verkligen är, det är skorpionen förtjust i. Den intensiva och grävande energin är ute efter sanningen. Här finns inget intresse av det som är ytligt och onaturligt. Här är “the real deal” som gäller. Och här finns också det som varar länge.
Jag kommer att tänka på myten om att man inte kunde återkomma till jorden igen om man ätit något i underjorden. Hades drottning Persephone åt ju några granatäpplekärnor som hon fick och var alltså tvungen att återkomma till underjorden några månader varje år. Kanske åt hon dessa med flit eftersom något inom henne sa till henne att hon behövde tillbringa tid i mörkret och kanske behövde hon detta för att frigöra sig från sin mor och kanske var det så att det “mörka” var så lockande att hon inte kunde stå emot. Och varför skulle det inte också kunna vara så att det fanns ett behov av balans som fick henne att äta dessa. En balans som gör att man känner sig hel. Vi behöver både mörker och ljus och vi behöver se att vi består av detta.
Det är i vår livmoders mörker som det nya livet växer. Något fantastiskt, något vackert och som när det föds sprider ljus och kärlek med automatik.
Man brukar säga att förmörkelser gör att vi växer. Oavsett om du själv ser på händelsen som negativ, vilket vi kan göra då det oftast rör upp mycket känslor, brukar konsekvensen av den vara mycket positiv.
Denna förmörkelse, månfas där skorpionen är inblandad (och även venus faktiskt som går in i skorpionen) upplever jag som en händelse som kan dra fram mycket från det som finns i vårt omedvetna. Mycket som vi dag behöver bli medvetna om. Många rädslor som behöver bli omvandlade till säkerhet och kärlek.
Våra drömmar kan nu vara riktigt upplysande för oss. Hades myt innehåller också att han var drömmens mästare. Speciellt de drömmar som kommer till oss från de som lämnat oss och som finns på andra sidan. Men även de drömmar som består av två dörrar. På ena dörren står det Falskt och på den andra Sanning.
Och kanske är det detta vi behöver ta en titt på just nu?
Vilken dörr går jag igenom, den som bär den falska bilden av mig och min omgivning eller den som bär på den sanna bilden?
Copyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Höstdagjämning, 23 september med månen och solen i vågens tecken. 
jag om känslor som avundsjuka, svartsjuka, ilska…ja allt som man inte vill se hos sig själv.
begravt, många gånger kaotiskt och osynligt vilket i någon mån krockar med månen i jungfruns behov av struktur.
Mörkermånen – vad som nu är existerar inte längre i dess ursprungliga form.
att se den verkliga innebörden av en situation. Något som då kan överföras till andra. Detta är en stor gåva, förmågan att ge kunskap som kan användas av andra när nu nymånen och nästa måncykel börjar.
Det är inte alls givet att man hittar en igenkänning i sin omvärld, inte ens i den egna familjen och för att inte känna sig helt utanför innebär det att många tar på sig en mask. Många blir det “svarta fåret” i familjen. Och även om du inte skulle vara född i den här fasen så manar mörkermånefasen till liknande upplevelser.
Mörkermånen i kräftans tecken.
En fas då energin vill ta dig in i dig själv och som påminner dig om att du också behöver den här tiden för reflektion och tystnad. Du behöver lyssna till ditt inre för att kunna ta beslut om du följer det som din själ vill. Influerad av kräftan kan vi nu få en upplevelse av att vi nog behöver ta hand om och vagga vår upplevelse ytterligare en gång innan vi släpper taget om det som behöver släppas. Månen och kräftan som kan vara en kaskad av känslomässiga upplevelser kan göra att detta blir en känslomässig berg-och dalbana. 
a starkt. Om vi bara kan övervinna dessa instinkter att försvara kan vi få vara med om den lättnad som acceptans ger. Kanske kan detta också göra att vi hittar en ödmjukhet inför våra egna inre känslor, hur irrationella dessa än kan vara.
30 Januari och mörkermåne.
Hekate – nyckelbärare