Author Archives: malou

Att tro….

Ett inlägg från förr som passar så bra på mina funderingar som dök upp idag. Funderingar som dök upp då jag läste Karl-Erik Edris inlägg om att han var på väg till vackra Hillesgården. Det här fick mig att fundera på att tro, något som han har skrivit så bra om.

Hade morgon-Tv på när jag satt o planerade idag ( hm, jag vet, bra fokus! ;)) I vilket fall som helst var det om “sjätte sinnet” och hur det på en man hade utvecklats efter en olycka.

Något som ständigt upprepades under programmets gång var just att det är så många som har dessa privata upplevelser som vi aldrig pratar om.

Som vi aldrig pratar om på grund av….. orsak?

Allvarligt talat så är jag ganska trött på att det ska vara en nödvändighet idag att förklara allt i vetenskapliga termer. Att vår bild av det som är sant eller ej är format av den vetenskap som vi själva har skapat.

En vetenskap som i sin tur är skapat av vår “tro” att detta är den “sanning” som är grunden för allt liv. En vetenskap som är formad av vår, människans, behov av förståelse och kontroll. ( Min slutsats)

En vetenskap som fick sitt starka fäste (enl. Karl-Erik Edris, författare till boken “I ett annat ljus”) bl.a. som ett resultat av det avståndstagande som man tog från kyrkans makt.

Vetenskapen har blivit vår religion. En trossats som vi ska akta oss noga för att försöka ifrågasätta. För aj då vad vi blir påhoppade, eller blir sedda över axeln på.

Någonstans tycker jag att det har blivit samma häxjakt på de som anser att deras subjektiva upplevelser är upplevelser som är meningsfulla och “sanna” som de som kyrkan hängav sig åt förr.

Och kanske jag ska modifiera mitt uttalande med att säga att min upplevelse så här långt är att det är de som är anhängare av den vetenskapliga tron som är mer besatta av att misskreditera de som inte tror att vetenskapen har svar på allt, än de forskare som faktiskt är insatta i den vetenskapliga världen.

Karl-Erik Edris anser också, vilket jag till fullo håller med om, att vetenskapen idag på något sätt anser att de måste konkurrera med religionen och allra helst eliminera den. Och jag citerar från hans bok:

Och att den i konsekvens därmed bör försöka misskreditera och underkänna intuitionen så att intellektet får en oinskränkt maktposition när det gäller att fastställa kunskap om alla aspekter av den magnifika verklighet som vi lever i.

Kan det vara så att vetenskapen ( inom ovanstående genre) lever på grund av att vi har gjort oss själva till “offer” och slavar under det som vi själva har skapat? Vi underminerar våra egna möjligheter till utveckling genom att frivilligt begränsa oss?

Om fler av oss faktiskt vågar vara och uttrycka allt det som vi faktiskt är då kanske det är den signal som behövs? Varför leva detta liv i det fängelse som vi själva har skapat?

Jag tror på mina upplevelser. Min tro gör att jag är jag, den skapar mina möjligheter eftersom den är en del av det som är jag. Min tro är en tro i dess egentliga mening. Inte en tro som att jag “anar” eller “gissar”, utan en tro som är en levande del av mig. Det är en tro som jag inte kan ge förklaringar på eftersom min hjärna och dess logik vill begränsa och inte förstår.

Denna tro hindrar mig inte från att vara en skeptiker. Jag är oerhört skeptiskt. Jag tar in och funderar, försöker se vad som kommer från mina önskningar och behov. Jag väger in mina erfarenheter/upplevelser från min uppväxt och vad som kan komma från dessa. Jag är en analytiker av ohejdad vana. Kanske till och med lite för analytisk ibland.

Detta hindrar mig inte från att vara öppen för andra verkligheter än den som jag har gjort till min. Jag instämmer till fullo med Adrian Parkers (forskare Gbg:s universitet) i det svar han gav i en frågeställning insänd till tidningen “Modern Psykologi”

Enligt sociologiprofessorn Marcello Truzzi finns det flera sorters skepticism. Den äkta skeptikern söker inte bara normala förklaringar till påstådda fenomen utan granskar också sin egen skepticism. Den äkta skeptikern är också beredd att avstå från ställningstaganden tills vi vet mer. Denna inställning stämmer överens med de gamla grekernas användning av ordet skeptikoi som en väg mot ny kunskap.

Alla mina jag – att vara i nuet

Mina-Jag-mindre
Dagens tanke:
Att vara i nuet

Jag sätter mig för att skriva om nästa månfas. En fas som pratar om att vara otålig, att vilja mer och vara allmänt uttråkad. Jag bär fortfarande med mig funderingar över det där med att vara i långsamhet och steget till att vara i nuet är inte långt. Så jag bestämmer mig för att skifta fokus och börjar låta tankarna flyta iväg till att vara i nuet. Bilden ovan kommer nästan omedelbart till mig. En bild och en övning som jag brukar göra då och då och som på något sätt inte alls förknippas med att vara i nuet.

Bilderna på Alla mina jag är ju att vandra iväg till det som varit och inte alls på det som är just nu i denna stund. Men i mina ögon har min dåtid i allra högsta drag med mitt nuet att göra på samma sätt som min framtid har med mitt nuet att göra. Utan dessa är det svårt för mig att vara här menar jag.

Jag tänker att jag behöver vara medveten om vad min dåtid betytt, vad mina erfarenhet har gett mig för ögon, öron och mun. För visst är det min dåtid som ser ut genom mina ögon, min dåtid som formar det jag hör och min dåtid som väljer de ord som kommer ur min mun. Precis som mina tankar, drömmar och upplevelser om min framtid formar de visioner jag ser, vad jag hör och hur jag väljer mina ord. Allt detta är mitt nuet på sätt och vis.

Jag spelar samtidigt musik som jag skriver detta, det strömmar ut musik jag hört förut och min kropp väcks utan att mitt medvetna jag har något att göra med detta. Här och nu föder min kropp mig med känslor och upplevelser. Jag kan inte sätta ord till allt men det formar min stund här och nu. Samtidigt som jag känner här och nu är jag tillbaka till en annan tid och upplever den samtidigt.

Mitt lilla jag som tittar på mig får mig att vilja krama om henne. Redan där och då hade jag erfarenhet av att vilja vara någon helt annan stans än där och då. För mig är det viktigt att veta vad jag bär med mig för att kunna uppleva det som är nu på ett äkta sätt. Om inte det som varit och det som väntar är betydelsefullt så borde ju nuet upplevas på samma sätt för alla…eller?

Hur tänker du om alla dina jag och den betydelse de har för det är ditt nuet här och nu?

I am me.

In all the world, there is no one else like me.

There are some persons who have some parts like me,

but no one adds up exactly like me.

Because I own all of me,

I can become intimately acquainted with me.

By doing so, I can love me

and be friendly with me in all my parts.

I can see, hear, feel, think, say, and do.

I am me and I am okay.

       – Virginia Satir

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Långsamhet

Dagens tanke;

Långsamhet

Dagens tanke kom utav att jag åter igen drömde om mina sköldar. Dessa 12 rörliga och fasta sköldar som jag började drömma om för flera år sedan och visst… här kan man verkligen prata om långsamhet för innehållet i dessa sköldar har sannerligen inte kommit snabbt. Jag fick reda på motivet i ytterligare en av de rörliga sköldarna och denna gång var det en sköldpadda som var symbolen. Jag har fortfarande inte fått de ord som ska göra sköldarna aktiva men eftersom saker o ting går sakta får jag tydligen ha tålamod.

Både att symbolerna på sköldarna uppenbarar sig i minst sagt ett långsamt tempo och just den här symbolen, sköldpaddan, är långsam gjorde att begreppet långsamhet fick mig att stanna till och börja fundera. Finns det något här jag bör ta till mig? Hur ser jag egentligen på långsamhet, är det positivt eller negativt laddat?

Bägge och måste jag säga när jag tagit till mig ordet en stund men samtidigt är min första reaktion..otålighet. En lite mindre positiv upplevelse alltså om jag nu ska var riktigt ärlig.

När saker går för långsamt blir jag otålig. Jag vill att saker ska hända just där och då, har lite svårt för det där med att vänta tålmodigt. Även om jag skam att säga ger sken av att jag har hur mycket tålamod som helst.

Jag har ett väldigt svagt och diffust minne av att vi i min barndom hade en sköldpadda. Jag kan idag bli lite nyfiken på vad det var som gjorde att vi hade en och tyvärr har jag ingen som kan svara på frågan. Jag kan bli väldigt fascinerad av sköldpaddan, både av deras utseende, myter runt dem och av det faktum att de kan bli väldigt gamla.

Bari - 30 x 30cm back sköldpaddssköldVad kan de säga mig att jag nu har fått sköldpaddan på min sköld? På vilket sätt kan långsamhet vara ett skydd för mig? För en sköld är ju ett skydd. Åtminstone den form av sköld som jag har fått till mig. Skölden håller du för hjärtat, kan långsamhet vara ett skydd för hjärtat?

Ja på många sätt kan det ju det även om det också kan vara tvärtom. Att ta god tid på sig kan förhindra att man drar förhastade slutsatser, precis som det kan innebära att man inte drar några alls. Långsamma rörelser kan göra att man har tid att se sig omkring och verkligen insupa atmosfären samtidigt som det kan göra att man missar det man förutsatt sig att göra. Långsamhet kräver en ordentlig planering. Man brukar pussla ihop långsamhet med tålamod och tålamod är en dygd sägs det. Men man kan också ha för mycket tålamod, så mycket tålamod att gränser suddas ut och man riskerar att till slut helt försvinna.

Och försvinna är det verkligen risk för när det gäller vissa sköldpaddsarter. Eftertraktade bland många tydligen som inte har någon känsla för det där med liv. Och kanske är det en symbol för sig. Att långsamhet och tålamod är utrotningshotade tillstånd. Vi har inte tid med långsamhet och tålamod…vad är det? Det finns andra, det finns annat..till bättre pris och snabbare är det också.

By CristianChirita (talk · contribs) (Own work), CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=819860

By CristianChirita

En annan form av skydd var Sköldpaddsformationen. Åtminstone är det vad man brukar kalla den formation som man har kunnat se i många olika filmer där Romerska soldater varit aktiva.

Sköldpaddan finns i många myter vilket kanske inte är så konstigt för det är ett urtida djur och ska man tro många historier så var det på sköldpaddans rygg som jorden skapades. Inte konstigt att den även förknippas med stabilitet. De ses även som fredliga varelser men jag har läst att man ska akta sig för att låta några kroppsdelar komma allt för nära dess käftar som kan knipsa av det mesta om det skulle vara så. Ett ordentligt bett i dem alltså.
Eftersom de rör sig långsamt är det också vanligt att man har föreställningen om att de är ganska stationära men det finns ju olika arter. När det gäller havssköldpaddor kan de röra sig över väldigt långa distanser.

Något annat som jag nu upptäcker att det är ganska lätt att låta bli att upptäcka dem. På något sätt kan de komma och gå ganska obemärkta. Om man inte tittar efter naturligtvis. De gör inte mycket väsen av sig utan snarare tvärtom, de befinner sig i sin egen värld och deltar inte i det som försiggår runt omkring.  Jag läser på en sida att sköldpaddan också är förknippad med magi, att man använder sig av sköldpaddan för att förklara den heliga geometrin med mera.

Jag kommer på att vissa sköldpaddor drar in både huvud och ben när de känner sig hotade. Kanske är det en symbolik att fundera på? Kan en sköld visa att i vissa situationer är det bästa skyddet att dra sig undan? Man behöver inte alltid utsätta sig själv utan det är okey att dra sig tillbaka? Genom att dra sig undan ger man sig själv tid för reflektion, allt behöver inte attackeras och ske snabbt.

Som alltid är symboler mångfacetterade och som alltid får jag en känsla av magi när dessa sköldar dyker upp i drömmar med mera. Kanske säger långsamhet och sköldpaddan något till dig också!

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; överst okänd, nederst: By Cri more...

Att åka tåg

tåg Dagens tanke:
Att åka tåg

Tidig morgon och jag sitter och väntar på att tåget ska komma in på stationen. Allt är stilla runt omkring denna nationaldag och solen börjar värma bänken jag sätter mig på.
Mina ögon fastnar på rälsen och tankarna vandrar iväg. Det är lustigt det där när tankarna drar iväg med sinnet, plötsligt är man inte längre där man var alldeles nyss. Inte längre i nuet och uppmärksam på det som sker runt omkring och inte heller uppmärksam på det som sker inom. Det är verkligen som att resa i tiden. Våra minnen förflyttar oss till platser vi en gång varit och våra drömmar placerar oss till ställen vi vill vara.

Vilken makt våra tankar har utan att vi ens är medvetna om det.

Tåget kommer in och strax efter att jag satt mig startar det upp och ljudet får mig att le. Jag återvänder snabbt till minnen och nu till trygghet. Samma ljud repeteras om och om igen och visst är det någon form av trygghet, saker som upprepar sig?

Jag tittar ut och ser en avskalad trädstam, snabbt försvinner den igen och nu kommer en spännande stig fram. Jag hinner se att den ringlar sig upp i skogen innan den också försvinner från mitt synfält.
Vilka spännande platser det finns att besöka ändå! Inte nu för nu sitter jag ju på tåget. Ett tåg som följer rälsen, tvingad att stanna där det finns stationer, något annat är inte att tänka på.
Fascinerat följer jag de känslor som väcks inom mig medan jag tittar ut på landskapet som nu sveper förbi. Jag fylls av glädje och frågan är om det inte också är av vördnad när jag ser hur berget höjer sig och speglar sig i sjön vi passerar. Stigar, träd, ängar och en äldre man som böjer sig ner för att plocka upp något från vägen framför ett hus. Nog finns det en tjusning i att passera saker? Det kan väcka en reflektion och en känsla av ödmjukhet precis som det gjorde hos mig nu.

Som symbol kan en tågresa ses som att att vandra mot ett mål tillsammans med andra, en resa där man inte själv kan bestämma var den ska stanna till. Du har förmodligen inte heller valt alla de som reser tillsammans med dig. Du följer med helt enkelt. Ett hyfsat säkert sätt att ta sig fram på, och oftast kan du lugnt luta dig tillbaka och vara säker på att når fram dit du har tänkt utan några större överraskningar. Johfra-Bosschart-Cancer-painting

Åter igen kommer dunket från tåget mig att tänka på trygghet och jag kan inte låta bli att le för mig själv när jag i samma stund börjar fundera på i vilket tecken månen vandrat in i och kommer på att det är i kräftan.

Kräftan som skulle kunna ha en tendens till att hålla fast vid saker, som gärna vill känna sig trygg. Bilden här bredvid säger mycket om mönster som kräftan skulle kunna ha. Kika lite på vänster sida av bilden, händer som griper tag i det de vill ha. Pärlan som ligger där och steg för steg blir polerad, smärtsamt vacker skulle man kunna säga.

Mina tankar drar iväg med mig och jag tappar vyerna som vi susar förbi och jag inser att jag förlorar ögonblick som kan vara viktiga. Återigen kan jag inte låta bli att le när jag inser att jag återigen har gett mig själv en ledtråd som jag behöver. Vad kan vara mer symboliskt än att åka tåg i det här läget? Tåget som symbol tillåter mig ju faktiskt att susa förbi, att inte stanna till och fördjupa mig, jag kan låta det ena ögonblicket efter det andra lämna mig.

Det finns en styrka att låta saker passera, det är viktigt att enbart notera något utan att just där och då fördjupa sig i det. I vilka andra situationer kan man vara uppmärksam på det som susar förbi utan att stanna till? Inte många. Å andra sidan tillåter också en tågresa oss att just sjunka in i oss själva utan att ta notis om något annat trots att det kanske till och med finns någon så nära oss att armarna nuddar vid varandra.

Återigen har jag hamnat djupt inom mig själv och kanske är det inte så konstigt, månen är trots allt fortfarande mörk även om vi är i nymånefasen. Vi ser inte riktigt det där nya som skapats inom oss, vi kan ana och lyssnar vi noga kan vi höra en ton som lockar oss. Samtidigt vill vi gärna vara i den trygga famnen nu, kräftan som i mångt och mycket står för moderskap och för traditioner. Vi stannar helt enkelt till vid de stationer som finns, vi vet också vart vi ska för biljett till vår destination har vi ju köpt i förväg.

Om vi tillåter oss att titta ut på de landskap vi passerar kan de landa inom oss och väcka något vi senare kan ta oss till.

När jag nu ser mig omkring i vagnen ser jag att det nu har börjat bli fullt av passagerare. Vi vandrar tillsammans på samma väg, en del har samma hållplats andra inte. I samma transport, skenbart lika men precis som pärlan inne i sitt skal är vi alla olika. Det finns inte en pärla som är lik den andra trots att alla har blivit till i det mörker som ostronets skal skapar. Precis som vi alla sitter i samma vagn, på väg åt samma håll är vi alla olika även om vi har blivit till i det mörker vår moders livmoder skapat.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; överst okänd, nederst Johfra more...

Hagtorns måne 13 maj – 9 juni

Ogham kalenderDet här är en Keltisk Ogham-kalender. När man skapade kalendern följde man månens 13 faser och därför förknippas den starkt med månmagi. Ogham-kalendern är utifrån naturens egen kalender, alltså i harmoni och växlar med årstiderna.

Nu är vi inne i Hawthorn moon, Hagtorns månen enligt denna kalender. Den sträcker sig från den 13 maj till den 9 juni.

Hagtornens frukter, löv och blommor har egenskaper som motverkar högt blodtryck och stimulerar hjärtat samtidigt som det är milt lugnande. Själva blommorna är lugnande och används även för acne.


“PÅ GRUND AV DESS STARKA PÅVERKAN AV HJÄRTAT AVRÅDER VI ATT ANVÄNDA DETTA SJÄLV UTAN ATT TA KONTAKT MED HOMEOPAT ELLER LÄKARE.”

 

 

Trädet simulera kärlek och förlåtelse och det sägs att blommorna hjälper till med att få böner att nå himlen.

Hagtorn sägs också vara det som majstången från början var gjord av.

Hagtorn användes även effektivt tillsammans med andra trädslag för att bilda barrierar som skyddar och den förknippas både med fertilitet och död. Det sägs att Hagtorn var det som Jesus törnekrona var gjort av.

Det innehåller kunskap av både transformation och fortplantning.
Den förknippas med den maskulina energin och elden.

Hagtorn påminner oss om att kärlek kan vara underbart och även att vara medveten om dess gömda taggar. Det sägs att den sanna kärleken är alltid sårbar och att vi har en tendens att såra de vi älskar mest.

Text från The Green Man Tree Oracle
by John Matthews and Will Worthington

Utmaning behöver inte alltid vara hotfullt – det kan också bjuda in oss att utforska nya territorier, för att testa vår styrka och förmåga till dess gränser.
Folk bestiger berg och utövar extrema sporter för att möta de utmaningar dessa erbjuder, och de flesta skulle hålla med om att erfarenheten har gett dem ny inblick i deras liv, liksom ett överflöd av energi. Den rädsla och osäkerhet som uppstår när vi står ansiktet mot ansikte av utmaningen kan orsaka att vi förstenas i orörlighet, men varhelst rädslan är närvarande, är makt också möjligt: en liten förändring av inställning och attityd kan förvandla rädsla till makt, oförmåga till förmåga, och osäkerheten i säkerhet.
Din utmaning behöver inte vara mer än att bara erkänna för dig själv att ditt liv är i gamla hjulspår, och acceptera möjligheten till förändring, att hitta en ny väg och nya mål.

Detta kort uppmuntrar dig att titta närmare på din situation, för att upptäcka de utmaningar som ligger för dig, och sedan gå vidare för att möta dem med så mycket mod och visdom som du kan uppbåda.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Viss text är hämtad från "The Gre more...

Nymåne i tvillingarnas tecken

geminiDå och då kommer det där ögonblicket när saker bara hamnar på plats…även när det bara snurrar runt som tusan omkring en. Som nu, precis som nu. Nymåne och om man tittar på planeternas positioner då är det full turbulens. Jag läser på en astrologi sida att det är ett så kallat stor kors just nu, det kan enligt astrologen blåsa ganska kraftigt just nu. Det finns också en konstellation som de kallar stor trigon och det är denna som vi skulle kunna använda som ett ankare. Något stabilt jordbundet att hålla sig i.

Själv känner jag verkligen så nu, och jag vet att det är fler än jag gör det. Att det är mycket som tas till sin spets nu. Det ska lämnas saker för att kunna påbörja något nytt. Det går helt enkelt inte att lagra allt för mycket, gör vi det börjar det snurra runt  helt enkelt och vi börjar tappa bort det vi verkligen behöver komma ihåg. Ner med fötterna i jorden och förankra dig i frågor som gör att du hittar ditt fotfäste, det är vad jag kan få ut av den här månfasen.

Ta ett ordentligt spadtag och uttryck din sanning, stå upp för vad du vill! Ibland är det lättare sagt än gjort men det går att underlätta för sig själv genom att ställa bra frågor till sig själv.

Och ställa frågor kan tecknet tvillingarna verkligen hjälpa till med, ett verkligen kommunikativt tecken och uttrycka sig kan man göra på många olika sätt. Skriv, rita och tala om det som du vill uppnå, det som du önskar.

Nymånen den här gången kan verkligen hjälpa dig att plocka fram de sidor du har inom dig, även om du tror att de står i motsats till varandra. Att se klart och känna starkt. Att gräva djupt i frågor och att lyssna på intuitionen. Månens energi stöttar dig alltid när det kommer till din inre guide och vill göra allt för att ta fram det som du verkligen känner.

 

Avslut – sista fasen innan nymånen

taurus___llewellyn_worldwide_by_juliedillon-d5rzfz5Sista fasen i måncykeln och det är avslut jag fokuserar på. Avslut eller fullbordan. Same, same but different brukar jag säga då och då.
För det kan vara väldigt olika men det kan också peka mot samma sak.
Under den här månfasen kan det vara lagom att dra sig lite tillbaka och låta självreflektion får ta lite mer plats.
Vi kan kanske på ett ganska klart sätt se om det som vi lanserade vid fullmånen gav de resultat vi önskade.

Nådde vi de mål vi siktade på? Behöver vi avsluta och ta en annan väg istället? Eller fullbordade vi och behöver fundera på något helt nytt?

Själv är jag född under den fasen och många som arbetar med månens olika faser menar att då handlar det här livet om avslut eller fullbordan. Bland annat menar man att en födelse under den här månfasen skulle kunna innebära ett “karmiskt” liv. Att man just under det här livet avslutar eller fullbordar föregående “livsuppgifter”.
Fasen handlar mycket om reflektion och fokus på att upptäcka “meningen” med livet. Det betyder också att om du då skulle vara född under den här månfasen är du mer beroende av att ditt eget agerande är i fas med det du tror på och anser är viktigt i livet. Men även om du inte är född här så betyder det att dessa saker kan komma upp starkare under den här perioden.
För visst är det så att när du inte är i fas med dig själv, ja då går inte saker så smidigt och enkelt som de kan göra.
En annan intressant sant sak med att vara född under den här fasen är att du kommer in i nymånefasen när du är väldigt ung. Nya vyer, ny början och omstart. Något kanske avslutas väldigt tidigt för dig  vilket också kan göra att du ser framåt på ett helt annat sätt än vad din omgivning gör.
Att se på sin omgivning med dessa nyfikna ögon och ha med sig en erfarenhet som den månfasen ger dig som du är född i kan innebära att du har ett sinne som kan både förespå vad som ska hända och även dra slutsatser mycket snabbare än vad som är vanligt. Profetiskt sinne kallar en del det.
Just nu när vi kommer in i den här fasen så har vi oxens tecken som pratar med oss. Och det som först kommer upp för mig i stunden blir envishet.
Att låta saker vara som det alltid varit. Vare sig avslut eller fullbordan alltså. Stick i stäv med det som jag precis skrivit.
Och kanske kan detta påverka hur vi tar oss an den här månfasen. Värt att veta om vi plötsligt känner oss lite istadiga och tycker att saker inte hamnar på plats där vi vill ha det.
Kan det möjligtvis bero på att vi inte släpper taget om saker som behöver vandra vidare? Det kan också vara så att vi är trygga precis där vi är för närvarande, bägge fötterna på jorden så ser vi praktiskt på hur saker och ting har utvecklats sig och vi vet att det vi en gång har sått ser vi konsekvenserna av.
Vad jag personligen tar med mig är att lita på den känslan som jag med tiden har lärt mig visar mig vad som är sant och riktigt. Jag vet att jag själv kan ha en tendens till att både hålla fast vid saker längre än vad jag borde och samtidigt har jag en tendens till att påbörja nytt mest hela tiden.
Jag låter mig själv bli guidad in i mitt inre och låter månens mörker visa mig det jag behöver. Jag låter oxens härskare Afrodite träda fram och låter hennes frågor om livsnjutning och meningsuppfyllelse sjunka in i mig så att mitt inre jag ärligt kan svara om det är så. Har jag skött om det jag sått på ett bra sätt så att jag nu kan få tillgång till den näringen eller blev det inte alls den växtlighet som jag tänkt mig?

Halvmåne i fiskarnas tecken

Fri wallpaperHalvvägs, mittemellan allt och ingenting skulle man kunna säga.

Månen är halv i den avtagande fasen. Vi är inte i nymånefasen då nyfikenhet kan ta överhanden inte heller i fullmånefasen då vi ofta kan gå och bära på överväldigande känslor. Nej vi är liksom mittemellan. Solen och månen står i en kvadratisk position till varandra. I den avtagande fasen är vi nu på väg från en period då vår yttre värld har fått vår fokus till att vår inre värld nu blir mer och mer påtaglig.

Månen befinner sig i fiskarnas tecken och för mig passar det alldeles utmärkt just nu. Bilden har jag valt just för att jag tycker att den beskriver lite den känslan som jag bär på nu och som jag också tror på något sätt kan påminna om det som kan uppstå här i halvmåne tid.

Själv är jag simmare sedan barnsben  och är väldigt trygg i vattenmiljön men å andra sidan, är vi inte alla det? Vi tillbringade trots allt nio månader av vår första tid i vattnets element. Tryggt omslutna vaggades vi i den omgivningen och jag kan fortfarande uppleva denna trygghet när jag låter mig bli omsluten av vatten. Skillnaden mellan min tid som foster och den tid som är nu, är att jag vet att jag inte kan leva i denna omgivning speciellt länge om jag inte skaffar mig de verktyg som miljön kräver.

Det finns en dubbelhet här alltså, å ena sidan trygghet å andra sidan en fara och precis den upplevelsen tycker jag att man kan känna igen i den här månfasen. Allt är inte enkelt, allt går inte alltid smidigt och självklart utan det kan krävas både förberedelser och tillgång till alla möjliga resurser.

Förändringar kan ofta vara nyckelordet just nu.
Är vi inte beredda på det kan vi yrvaket se oss omkring och inte förstå något alls eller klampa på som man gör om man är totalt blind för vad som försigår runt omkring. Är vi däremot i fas med oss själva likväl som med vår omgivning kan denna månfas ge oss en härlig möjlighet att se olika sidor av en sak och varför inte just se olika sidor av någon form av konflikt. Det kan vara en konflikt inom oss själva som en konflikt som vi eller någon annan befinner sig i.

Eftersom månen befinner sig i fiskarnas tecken kan vi fokusera på den symboliken vilket gör att vi närmar oss den andliga och känslomässiga sfären på olika sätt. Här kan våra inre trossystem bli synliga, vi kan plötsligt komma ihåg eller bli påminda om vad det vi en gång trodde på eller fortfarande tror på. Det här kan vi bli medvetna om står i relation till tvillingarnas symbolik (som solen står i), alltså i relation till vårt vakna liv och vår mentala sfär. Konflikter mellan vårt medvetna och omedvetna, mellan det vi ser som ljus och det vi ser som mörker, mellan dag och mellan natt. Något vill röra sig och något annat vill stå kvar. Ja, ni förstår säkert att symboliken är oändlig när vi börjar fördjupa oss i den.

Vi är nu sakta på väg tillbaka till den miljö som vi kom ifrån eftersom vi går från växande måne ( utåtriktad ) till avtagande måne. Vi vänder oss in till oss själva vilket inte på något sätt säger att vi slutarkolla12 okänd vara aktiva, vi låter enbart vårt fokus rikta sig åt ett annat håll.

Tänk på hur det var när du en gång låg i din mors livmoder. Du var hela tiden aktiv men din energi var riktad till dig själv och ditt eget växande. Så är det också nu i den avtagande månens fas. Mer och mer riktas energin så att du själv ska växa och få den näring som du behöver.

Kanske ser du nu eller blir mer och mer medveten om vad det är du behöver och vad du inte behöver. Vad är egentligen din sanning och lever du i den? Kanske finns det både en eller fler saker som börjar dyka upp i ditt inre som sanningar nu.

Känner du också igen dig själv lite i bilden som finns här till höger? Som innesluten i en lampa där du sitter och väntar på att någon ska befria dig? Eller är det kanske så att du låtit bli att gnida på den förtrollade lampan för att du är rädd för att uttala dina önskningar högt?

Det är du som behöver välja för att du ska kunna ta tillvara på dina egna möjligheter.

Sabian symbol för halvmånen är;

THE RACE BEGINS: INTENT ON OUTDISTANCING HIS RIVALS, A JOCKEY SPURS HIS HORSE TO GREAT SPEED


Kan detta vara en av de saker som visar sig för dig denna halvmåne?

Är du involverad i en tävling, medvetet eller omedvetet? Har du för avsikt att vinna över någon eller några andra? Och använder du i så fall de resurser du behöver?

Ska du vinna till varje pris, till vilken kostnad som helst eller är du med på ärligt sätt? Lägger du upp loppet på ett bra sätt eller fördelar du dina resurser på ett sätt som gör att du inte orkar till mållinjen?

Det finns oändliga sätt att se på den här symbolen och jag tror säkert att vi alla kan känna igen oss oavsett om vi tävlar med oss själva eller med andra. Vi kanske inte ens har varit medvetna om att vi deltagit i ett lopp.

Vi kanske inte ens är medvetna vart vi är på väg, vart målet befinner sig eller ens vad det är för något. Vi kanske är så inriktade på att vinna att vi har glömt ta reda på syftet.

Det kan också vara så att vi behöver inse att ibland är det dags att lägga det där extra vi har inom oss för att vi ska nå i mål. Vi behöver ha målet inom oss, vara med för att vi ska nå fram.

Jag läste även någonstans att både tvillingarna (solen) och fiskarna (månen) är vana vid känslan att överlämna sig. Vilket kan vara en hänförelse ibland men också en fara. Det kan också vara ett överlämnande till olika beroenden, allt från droger till en fantasivärld.

Så kom ihåg att vi då och då behöver styrkan som gör att vi når målet även om det innebär att vi är deltagare i samma lopp som andra. Att vara nobel och låta andra vinna kan ibland vara att ge upp sig själv. Vilket inte är målet med vårt liv.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder, wallpaper samt okänt ursprung

Att smida medan järnet är varmt

324px-rubens_-_vulcano_forjando_los_rayos_de_jupiter1Att smida medan järnet är varmt, ja det var nog Guden Hephaistos tvungen att göra om han skulle lyckas som smed. Hephaistos som är härskare över stjärntecknet stenbocken och även make till Gudinnan Afrodite. Och visst passar den symboliken bra just för den här månfasen.

En fas där månen visserligen är på väg till att bli mörkare och mörkare men fortfarande är i den halva som man brukar benämna som utåtriktad. Och just nu är den allra bäst för att smida när järnet är varmt. Att sprida det man brinner för medan man har energi nog. Att tålmodigt och ihärdigt gång på gång forma det som formas ska. Gång på gång stoppa in grunden i elden, låta den bli varm igen för att sedan med noggrannhet och skicklighet låta den bli det som är meningen.
Då är det viktigt att inom sig ha bilden klar för hur det ska se ut när det är färdigt, det minsta lilla misstag och det blir något helt annat än vad man tänkt sig från början. Man får inte heller låta sitt humör styra och ställa.
Det sägs att när Hephaistos var arg, ja då var mycket som kom från hans smedja skadat.

Så nu när det är dags för oss att visa upp det vi har skapat passar det ju bra att kunna ta Guden Hephaistos till hjälp. Han var ju trots allt formens Gud. Tänk på att det är du som formar det som ska komma ifrån dig. Och hur det ska se ut behöver du vara medveten om. Du behöver veta vad det är som skapas inom dig.
Hephaistos står på många sätt för att det som visas utåt skapas från insidan. Hans yttre verk var en manifestation av hans inre värld. Han var introvert, alltså en tystlåten person som hade en stark intensitet i sitt hjärta.

En fråga till dig själv just nu skulle kunna vara om det du gör och säger just nu är en bild av det som du har inom dig?

Av någon anledning kom jag också att tänka på de veckor som jag och min moster satt och vakade över en annan moster till mig. Jag stod mina mostrar nära, dels för att det inte skilde så mycket i ålder på oss, dels för att jag bodde hos min mormor under en stor del av min uppväxt och dels för att just den moster vi vakade över bodde jag hos i över ett år när jag var 11 år.
Jag tror att hon dök upp i mitt sinne för att jag nu funderar över det där med att sprida frö och att dela med sig av det som grundats. Jag har skrivit om detta förut men berättar i korta drag igen.

Vi satt vid hennes sida från det ögonblick hon fick beskedet om att hennes lever slutat fungera tills hon tog sitt sista andetag. Dag för dag blev det mindre kvar av hennes medvetande, sakta försvann hon i takt med att levern dog inom henne. De sista dagarna låg hon stilla i sin säng. Då och då öppnade hon ögonen då systrarna hjälpte henne med tvätt och vid ett tillfälle tittade hon rakt på mig och skrek – Hjälp. Vad gör man inte förutom att be att hon skulle få gå vidare så fort som möjligt.
En dag satt jag trött i fåtöljen vid fönstret medan min andra moster satt vid fotändan av sängen. Jag sa att jag skulle försöka sova en stund och slöt ögonen. Det tog inte många minuter förrän jag tyckte att jag hörde min moster ropa – hjälp igen. Jag ryckte till och satte mig upp men hon låg lugnt kvar i sängen och hade inte heller rört sig. Återigen blundade jag.

time of deathEfter en liten stund bildades bilder i mitt sinne och jag hörde henne återigen ropa. Jag visste att jag skulle gå in i den grå dimma jag såg framför mig. Jag trevade mig fram och kom till slut fram till vad jag förmodade var ett stort stenblock. När jag rundade det kunde jag se min moster hopkrupen bakom det. Rädd tittade hon på mig. Jag sträckte ut min hand och visade att det var dags att gå därifrån. Tveksamt tog hon den och följde med. Vi tog några steg och sedan tog hennes rädsla över och hon släppte och försvann igen. Jag hittade henne igen och nu följde hon med. Vi gick fram till gränsen där den grå massa upphörde, tog ett steg över det lilla staket som fanns där och ut på en väg. Där på vägen fanns många av våra släktingar väntande. De stod en bit bort och tittade mot oss. Min moster tittade på mig och vände sedan och gick bort mot dem.
Jag har aldrig haft en sådan känsla förut som när jag såg henne gå mot alla de jag haft så nära och som nu gått bort, alla…inklusive min mamma stod där. Min moster omringades av dem, och efter att ha gett mig en blick följde hon med dem längs vägen.
I det läget öppnade jag ögonen och sa till min moster som satt vid änden av sängen att nu är det dags, nu går hon över. Vi satte oss nära henne, tog hennes händer och minuten senare tog hon sin sista andetag.
Det var magiskt, vackert och oerhört smärtsamt.

Kanske är det behovet av att dela med mig som gjorde att detta kom just nu, kanske är det ett behov av att så frö om att vi har livet inom oss och att det fortsätter. Kanske finns det något som hör ihop med att det är vi själva som formar våra liv, att våra rädslor skapar ett mörker eller en dimma som det inte är nödvändigt för oss att ha.

Fullmåne i Skyttens tecken

 hav med gässSabian Symbol för fullmånen

THE OCEAN COVERED WITH WHITECAPS

Orden för den här fullmånen får mig verkligen att tänka på just den kurs som jag precis lämnat. En kurs i Personlig Utveckling och Intuition där jag var en av kursledarna. Och något som vi la fokus på den här första kursdelen var bland annat att ta ett steg tillbaka och se vad det är som är under ytan.

Ett hav med som är upprört får lätt skum på ytan, det går “gäss på sjön idag” sa alltid en av mina äldre släktingar. Vi kan lätt börja reagera på detta som försiggår på ytan och glömma av hur det ser ut där i djupet. Och nu när skytten är inblandad som i sig kan ha nära till reaktion och spänna sin båge, då kan det vara en god idé att enbart för ett ögonblick sluta ögonen och ta några djupa andetag. Att bara för ett ögonblick föreställa sig hur det ser ut och känns när vi dyker en aning djupare ner i det upprörda havet. Vi kan se hur det rör sig ovanför oss men där vi befinner oss är det faktiskt ganska lugnt om vi låter oss vara där vi är.

Just i det här tillståndet kan det vara så att vi upptäcker att det vi ser som sanning också har andra sidor. Vi behöver ibland stilla oss innan vi låter känslorna ta över och här och nu kan vi upptäcka att det som du just nu är upprörd över kan vara något som har en botten i dig själv och inte i din omgivning.

Artemis och Orion

Skytten kan som sagt ha en tendens till att agera utan att tänka efter, många gånger i försvars syfte men det finns även en liten aning tävlingslystnad här. Bilden här ovan föreställer Gudinnan Artemis, som är härskare över Skyttens tecken, och Orion. Artemis blir utmanad av sin tvillingbror Apollon en dag, Apollon har blivit lite svartsjuk på att Artemis är lite förtjust i Orion och en dag när både Artemis och Apollon står vid havskanten så säger Apollon att han kan slå vad om att Artemis inte kan träffa den guppande bojen där långt ute i havet. Apollon visste något som inte Artemis gjorde och det var att den där “bojen” som guppade det var Orions huvud. Artemis kunde till slut inte motstå denna utmaning, hon sköt och självklart träffade hon och på detta sätt var det också hon som dödade Orion.

Så nu när fullmånens energi kan trigga oss att göra saker snabbt utan eftertanke, tänk på att det kan få följder som vi inte så lätt kan förlåta oss själva för.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: BIld; Artemis och Orion målades av D more...